Flygfoto över Näsåker

Har precis fått ett nytt vykort som visar Näsåker ovanifrån. Man ser bland annat kyrkan, nuvarande prästgården, gamla kommunhuset och skolan i Näsåker. Det finns även flera hus med som jag tror är rivna nu, men är inte helt säker på vilka. Jag måste titta lite närmare när jag åker förbi nästa gång.

God Jul till alla!!

Jag vill önska alla en riktigt God Jul. Härligt att det kom snö till slut. Jag har hittills bara upplevt en jul utan snö, och det vill jag gärna slippa i framtiden också.

Vi åker hem till Forsnäs nu några dagar under julen och själv har jag några dagars ledighet fram till den 4 januari. Hoppas det blir lite mildare så man kan vara ute lite mera, typ -10 grader.

En spännande upptäckt

I går kväll höll jag på att rensa upp bland lite gamla släktforskningspapper i min bokhylla. Hittade då ett Amerika-brev som var skrivit 1921 från Spokane i delstaten Washington i USA. Brevet var skrivet av Mårten Viktor Johansson från Moflo (född 1872) till sin dotter Martina. Han hade emigrerat ensam till Kanada 1911. Hustru och barn stannade kvar i Sverige. Mårten Viktor blev senare dödförklarad 1956 och då var det angivet att han dött den 31 december 1916. Bevisligen var han i livet 1921 eftersom han skrev brev hem till sin dotter då. Brevet fick jag av ett barnbarns barn till Mårten Viktor år 2003. Han var nyfiken att få veta Mårten Viktors öden i Amerika.

Jag sökte en del på detta för sex år sedan, men lyckades inte hitta något. När jag såg brevet igen i går så tänkte jag att jag skulle göra ett försök igen. Började först att söka i folkräkningarna 1920 och 1930 efter lämplig person i delstaten Washington. Gissade att han möjligen kunde heta Martin Johnson i USA. I folkräkningen 1930 fanns i Spokane en Martin Johnson som var 57 år gammal. Detta gav ett födelseår på 1872 eller 1873. Det stod även att han var gift, men ingen hustru fanns på denna sida. Han hade varit gift sedan 22 års ålder. Mårten Viktor hade gift sig 1894 i Ådals-Liden, alltså 22 år gammal. Det stod även att han immigrerat till USA 1912. Mårten Viktor åkte 1911, men först till Kanada, så han kunde mycket väl anlänt året därefter till USA. I folkräkningen 1920 fick jag ingen lika bra träff.

Hittade också en Martin Johnson som anlänt 1917 ifrån Kanada till Spokane. Han hade tidigare varit i USA 1913-1916. Denne Martin var 44 år, vilket också innebar ett födelseår på 1872 eller 1873. Närmast anhörig i hemlandet var kusinen Martin Jackson, Nasoka, Sweden. Kunde kanske vara Näsåker som avsågs där. Även på födelseort stod Nasoka, Sweden. Lite sökande visar att Mårten Viktor hade en kusin som hette Mårten Emanuel Jakobsson. Namnet i USA kunde säkert blir Martin Jackson.

Slutligen försökte jag söka i det register över dödsattester som FamilySearch har lagt ut på sin hemsida för Washington 1907-1960. Där fanns en Martin Johnson som dog den 10 september 1934 i en ålder av 61 år, 1 månad och 3 dagar. Detta innebar ett födelsedatum av den 7 augusti 1873. Mårten Viktor var född den 7 augusti 1873. Även föräldrarnas namn stod i attesten, John Erickson och Anna Lidark. Mårten Viktors föräldrar hette Johan Magnus Eriksson och Anna Henrietta Lidmark.

Man kan inte säga annat än bingo. Jag har mailat till Washington State Library med förhoppning att det ska finnas en dödsruna i en lokal tidning. Jag återkommer när jag fått svar ifrån dem.

Tack Harry!

Jag läste idag med sorg i hjärtat att Harry Molund har avlidit i en ålder av 90 år. Jag lärde känna Harry när jag började arbeta på SVAR i Ramsele i början på 90-talet. Han kom regelbundet för att forska bl a på soldater och båtsmän. Det var alltid roligt att prata med honom. Han var alltid glad och hade alltid någon spännade forskning på gång. Alltid någon spännande berättelse på lut.

Tack Harry, för allt du har gjort för forskning i Helgum och båtsmän i Ångermanland m m. Tack för all hjälp jag har fått med besvärliga båtsmän i Ådals-Liden. Du är saknad.

Bron över Nämforsen

Här kommer ytterligare två vykort som visar den gamla bron över Nämforsen. Vet någon exakt när denna bro byggdes? Jag har sett lite olika uppgifter på Internet, bl.a. 1918 och 1920. Om jag inte minns fel så har någon berättat för mig att bron fanns kvar till 1970-talet. Stämmer detta? Jag kommer dock inte ihåg bron.

Det första vykortet är skickat till Hilding Häggkvist i Rå, Näsåker. Jag är inte säker på vilket årtal som står på stämpeln, men möjligen att det står något med 1920-talet. Vykortet är i varje fall poststämplat den 15 september i Forsmo.

Det andra vykortet är skickat till fröken Téres Jonsson i Sundsvall. Vykortet var plundrat på frimärket så det går inte att utläsa något datum alls på detta vykort.

Grattis Björn Gustafson 75 år

Idag fyller den folkkäre skådespelaren Björn Gustafson 75 år. Jag får önska honom ett stort grattis. Han fyller år dagen innan min svärmor fyller 75 år också.

När jag var mindre tyckte jag om att titta på filmerna om Jönsson-ligan. Dynamit-Harry var den karaktär som Björn spelade i filmerna. Jag kommer särskilt ihåg hans ständiga kommentar "Vilken jädra smäll", när något precis sprängts i luften.

Vad jag inte visste då var att Björn Gustafson har kopplingar till Ådals-Lidens församling. Hans morfar var nämligen född i Forsås och hette Erik Leonard Näslund. Erik Leonard flyttade tidigt till Stockholm, där han blev gift och fick barn. Hans pappa hette Hans Olof Hansson Näslund och var ifrån Ramsele sn. Hans mamma hette Elin Henriksdotter var född i Norra Finnskoga sn i Värmlands län, men uppflyttad till Ångermanland tillsammans med sina föräldrar.

En tragisk händelse skedde i familjen Näslund några år innan Erik Leonard föddes. Dödboken berättar om att brodern Henrik Olof skulle ut i skogen och valla en kon. Han var då åtta år gammal. Senare på kvällen kom kon hem ensam utan pojken. Man anordnade då skallgång efter pojken fyra dagar i följd, men man kunde inte hitta honom. Det dröjde nästan tre år innan Henrik Olof återfanns cirka 7,5 kilometer från hemmet. Man kunde identifiera honom på några klädesplagg som fanns intill skelettet. Paul Lundin har berättat om denna händelse i sin bok "Sanningar och sägner i Ådals-Liden". Vädret lär inte ha varit det bästa denna dag, men fadern ville ändå att pojken skulle ut och valla. Modern ville att han skulle stanna hemma p g a vädret, men fadern var väldigt envis. Enligt historien var min farmors farfars med i skallgången efter Henrik Olof och även insjuknat och dött p g a den dåliga väderlek som var vid tillfället. Min farmors farfar dog ungefär ett halvt år efter händelse. I dödboken hittar man dock ingen dödsorsak som bekräftar detta.

Utsigt från hotellverandan Näsåker 1902

Jag fick ett tjusigt och annorlunda kort av Harriet Boman i Holme. Kortet är taget ifrån hotellets verandan ner emot Nämforsen. På bilden finns också tre prydligt kläda män som sitter/ligger nästan på nipkanten. I bakgrunden ser man den otämda forsen. Vid denna tidpunkt fanns inte ens en bro över Ångermanälven vid Nämforsen, utan det var färja som gällde strax ovanför.

Någon som sett detta kort tidigare och möjligen vet vilka som är med på kortet?

Tack Harriet för att du skickade kortet åt mig.

Vyer från Holaforsen

För någon vecka sedan fick jag en fin bild från Elsie Tengman Strand. Vykortet visar Holaforsen innan man byggde kraftverket i Laseleforsen. Husen på bilden användes som kraftstationshus. Birger Sidén skriver i sin bok om Holaforsen historien kring kraftstationshusen. Hans far var nämligen maskinist i kraftverket, Sven Hilmer Sidén. Husen uppfördes omkring 1920. När Lasele kraftverk stod färdigt år 1956 blev kraftstationshusen utan vatten och då såldes de och monterades ned. Mer omkring detta kan läsas i Birger Sidéns bok.

Måste visa ett annat vykort från Holaforsen också, av äldre datum. Detta köpte jag också på antikvariatet i Stockholm. Jag tycker det står 1904 på frimärkets poststämpel. Notera de sex flottare som finns i vänstra kanten av vykortet.

Nämforsvisan

För några dagar sedan skrev jag om en drunkningsolycka från 1883 där fyra personer omkom. Anita Berglund i Omsjö berättade för mig att det finns en visa skriven om händelsen. Den skrevs av värmlänningen Peter Nilsson Lund. Han arbetade också emellanåt som flottare och var på plats vid Ångermanälven när olyckan inträffade. Visan kallas för Nämforsvisan. Texten till visan har jag fått av Göran Stenmark.

Nämforsvisan av Peter Nilsson Lund

I sorgens stora smärta, jag sjunga vill en sång
ty sorgens smärta tränger, så djupt här mången gång.
När jag mig så besinnar, hur allt förändrar sig
Då börjar mina tårar, att rinna upp på mig!

Så vill jag för er nämna en sorglig händelse
hur männskors liv bortilar, det får man ofta se.
De växa upp som rosor i vårens glada dag
men slockna och försvinna, likt blomman faller av

Uti den stora Ångermanälven på året åttiotre
det var också om hösten i flottningsarbete.
Då fyra man fick sluta sitt ungdoms friska liv
den femte var i fara, men han dock räddad blev.

Det var uti Nämforsen, invid Näsåkers kyrkoby
en händelse inträffade, så svår och sorgelig.
Som fem man skulle över uti en liten båt
men ack hur slutat färden – de följde strömmen åt.

Om någon kan sig tänka hur modet skulle bli
när de utur djupen såg graven öppna sig.
Ett ångestrop man hörde och strax drogs båten ned
i vilda forsens armar dit fem man följde med

Men en blev likväl räddad genom vänners raska tag;
två av de andra simmade emot en säker grav.
Och två försvann i djupet när båten stjälpt omkull
den femte fick man skåda i forsens vilda skum.

Så fort var livet brutet för fyra unga män.
Ej mera här i tiden de vänder om igen.
Men om de var beredda, det står i Herrens hand
vi kunna ej nu döma vart de ha tagit land.

Ja släktingar och vänner, de sörja bitterlig
att döden skulle skörda så unga män med sig.
Men ho`är den som klandrar, månn` ej allting står
härefter Herrens vilja och efter Herrens nåd.

Nu vill jag för er nämna, var dessa ifrån var
Per Johansson var helsing, ifrån Hudiksvall han var.
Hans fader han är döder, men modern lever kvar
ensam hon får uppleva den sorgen som hon har

Den andra hette Anders, ifrån Gårelehöjden var
hans fader och hans moder, de leva ännu kvar
Han haver fyra syskon som honom sörja må
ni mår väl er betänka, att sorgen den är svår.

Två voro ifrån Junsele, uti Ångermanna län
en av dem var från Forsmo hans fäder lever än.
Han haver fyra syskon som honom sörja må
ni mår väl er betänka, att sorgen den är svår.

Den fjärde var från Ådalsliden, uti samma län
hans moder hon är döder, men fadren lever än
Han haver ock en syster och hon nu sörja må`n
även fadren sörjer bittert sin nu bortgångne son

Men hör nu kära vänner, vad jag nu säga vill
ni skall likväl ej sörja, det kan ej gagna till
När Herren fällt sitt rådslag, vi det ej klandra må
och vartill skall det hjälpa, det skall dock framgång få

Så därmed vill jag sluta, min enkelt sjungna sång
men om ni kunde bedja till Herran än en gång
för dessa unga gossar som slutat har sitt liv
att de efter döden må smaka Herrens frid

Mången tack till både Anita och Göran som har som mycket kunskap och information om gamla händelser i min hemtrakt.

Drunkningsolycka 1883 i Nämforsen

Jag har tidigare skrivit om en drunkningsolycka i Kattdalsforsen i Fjällsjöälven år 1911. Idag hittade jag en artikel om en olycka i Ångermanälven vid Nämforsen år 1883. Fyra personer drunknade vid detta tillfälle. Artikel återfanns i tidningen Dalpilen från den 5 oktober. Följande stod i artikeln:

Genom drunkning omkommo den 21 september fyra arbetare i Näsnaforsen (sic!) i Lidens socken i Norrland. De skulle jämte en femte, som räddades, fara från Näsåker öfver elfven till Forsås i och för flottningsarbete, då, till följd af något bråk mellan de i båten varande, denna råkade komma ned i forsen, der den kantrade och, som sagdt, fyra af dem omkommo. (V. A.)

I Ådals-Lidens dödbok hittade jag en av de omkomna, nämligen arbetaren Erik Olof Edin i Sörmoflo. Han var 18 år gammal. Erik Olof var kusin med min mormors far och min farmors far. Inget begravningsdatum finns i dödboken vilket tyder på att Erik Olof's kropp inte återfanns efter olyckan.

Inga uppgifter fanns om de övriga tre personerna som omkom samtidigt i Ådals-Lidens dödbok. Jag provade då att söka i dödregistret som finns på SVAR's hemsida. Jag tror jag fanns de övriga tre omkommna, två i Junsele och en i Ed. Junsele dödbok visar att landbondesonen Lars Peter Sjöberg i Forsmo och arbetaren Anders Englund i Gårelehöjden drunknade i Nämforsen samma dag. Lars Peter återfanns året efteråt och begravdes nästan ett år senare på Ådals-Lidens kyrkogård. Lars Peter var 19 år och Anders 25 år.

Slutligen återfanns förre bonden Per Jonsson i Eds dödbok. Han var dock från Finflo i Hälsingtuna församling. Per återfanns i maj 1884 och begravdes i juni på Eds kyrkogård. Han blev 45 år gammal.

Någon gång ska jag göra en sammanställning över alla modiga män som fick offra sina liv i forsarna. Troligtvis hade de ganska dåliga löner och skogsbolagen hade säkert stora vinster.

En uppfinnare ifrån Ådals-Liden

I tidningen Svensk-Amerikanska Western den 22 februari 1906 berättas om en uppfinnare från Ådals-Liden. Följande stod i artikeln:

En blind uppfinnare. En själfstängande kran har uppfunnits af hr N. Lidholm i Ådalsliden, Ångermanland, och ett profparti kranar har i dagarne tillverkats å Linderbergs verkstäder i Sundsvall. Kranen är konstruerad så, att den genom en ställbar inrättning stänger sig själf vid den vattenhöjd man önskar i kärlet och omöjliggör därigenom allt öfverrinnande på golfvet. Den torde på grund däraf bli särdeles lämplig för bryggerier, tvättinrättningar, ladugårdar och så vidare. Det märkligaste är dock att uppfinnaren är fullständigt blind.
Hr L., för öfrigt kusin till den aflidne Norrlandsförfattaren Pelle Molin, har förut uttagit patent å ett ljudlöst väckande väckareverk att anbringa i vanliga fickur, men i saknas af nödigt förlagskapital har han ej lyckats föra denna uppfinning i marknaden, skrifver en meddelare till Sundsvallsposten.

Förmodligen står det fel efternamn i artikeln. Jag tror att han hette Lidblom istället. Det finns nämligen en kusin till Pelle Molin som hette Nils Andreas Lidblom. Han var född 1870 i Lidgatu och dog 1910 i samma by. Jag har skrivit honom som handlare i min anteckningar och även att han var blind. Han dog ogift.

Tack Claes-Göran som skickade denna artikel till mig.

Uppdatering 2009-11-09: Claes-Göran skickade mig precis en ny artikel som är hämtad ur Tidningen Kalmar den 7 april 1902. Där beskriven den första uppfinningen som Nils Andreas skapat.

En klocka som luggas: Patent har uttagits af hr N. A. Lidblom å ett ljudlöst väckarur. Detsamma består af ett vanligt fickur, som fästes om halsen. Ett i uret anbragt kugghjul, påverkat af en fjäder, rycker vid den tidpunkt man önskar bli väckt en snodd in i uret. Snoddens andra ända har man fäst i håret eller skägget, och blir sålunda väckt genom en skarpare eller lindrigare luggning, allteftersom man vill ha det. Uret kan äfven kombineras med en liten allarmklocka och kan, då man ej önskar använda det i egenskap af väckarur, användas såsom vanligt fickur.
Den lilla inventiösa apparaten betingar ett pris af 15 à 40 kr., och allarmklockan 2 kr. Den bör komma väl till pass för dem, som lida af döfhet eller som önska bli väckta, utan att på samma gång störa andra personer.

Skojigt att det finns en uppfinnare ifrån Ådals-Liden som har blivit uppmärksammad i olika tidningar både i Sverige och i Amerika. Jag har nu beställt bouppteckning efter Nils Andreas för att se om det finns några spännande saker i den också.

Lantmäteriets historiska kartor

Lantmäteriet har en e-tjänst som de kallar för Historiska kartor. Man kan där söka efter kartor och handlingar för hela Sverige. Det kostar inget att söka i databasen, men det kostar om man vill ha utskrifter eller filer av kartor eller handlingar. Nedan har jag försökt göra länkar till alla byar som förekommer i Ådals-Liden. Det finns säkert andra namn som förekommer i Ådals-Liden som inte finns med i listan.

Betåsen
Forsnäset
Forsås
Fransåsen
Fängsjö
Holaforsen
Häxmo
Jansjö
Krånge
Lidgatu
Moflo
Näsåker
Omsjö
Ottsjö
Revelåsen
Rå
Storhöjden
Sundmo
Svanåsen
Söderfors
Tallnäs
Västanbäck
Västansjö
Ås
Överå

Nedanstående länk visar alla kartor och handlingar som finns för hela Ådals-Liden. De omfattar åren 1694-1928.

Ådals-Lidens kartor och handlingar

En annorlunda bild

Idag var jag på ett antikvariat efter Sturegatan i Stockholm. Det heter Leopolds antikvariat. De hade många vykort ifrån Ångermanland och ifrån Näsåker. Jag hade tidigare hittat det på Internet när jag sökte efter vykort. Jag kan varmt rekommendera det.

Jag köpte naturligtvis några vykort och idag tänkte jag visa ett av dem. Vykortet är en flygbild över Pelle Molins stuga och över hembygdsgården. I bakgrunden ser man Ångermanälven. Jag har inte sett något liknande vykort över detta område tidigare.

Pelle Molin - engelskläraren

En kanske okänd del av Pelle Molins liv är att han var verksam som engelsklärare under den period som han vistades i Näsåker. Detta berättar Maria Lidgren om i en artikel i Västernorrlands Allehanda från 1960. Hon gick en kurs i engelska som Pelle Molin höll i. Han var i konstant behov av pengar så detta var en möjlighet för honom eftersom många gick i emigrationstankar i början av 1890-talet. Kursen blev dock inte så långvarig eftersom föräldrarna hellre ville att de skulle vara hemma och göra något nyttigare, istället för snobba med att lära engelska.

Maria berättar också att vi ungdomar och barn ofta brukade gå bort till Pelle Molin, eftersom de var nyfikna att se honom som de vuxna hade så mycket negativt att säga om. Han var ju betraktad som en latoxe som inte ville, eller kunde göra rätt för sig. Men det fanns ju de som var snälla med honom också och bjöd honom på ett mål mat, bl a prosten Frisendahl och gästgivare Borin.

Maria berättar lite mera från Ådals-Liden, bl a om laxfiske, men jag återkommer till det en annan gång.

Ur Inrikes Tidningar 1796 och 1797

Idag upptäckte jag att man på Kungliga biblioteket skannat och OCR-tolkat några tidningar ifrån 17- och 18-hundratalet. Det är dock mycket fel i OCR-tolkningen, men man kan ändå hitta spännande artiklar där.

Bl.a. hittade jag två artiklar rörande trillingarna som föddes 1792 i Holafors.

Ur Inrikes Tidningar 1796-06-07

Resele, den 16 Maj.

Såsom Gudsfruktan hafwer med sig mycken ömhet för de fattiga, och många prof deraf i dessa tider finnas, så har man wågat gifwa härmed sådane Christmilda tilkänna det beträngda tilstånd, i hwilket Nybyggaren i Holaforsen i Lidens Socken och Resele Pastorat Eric Nylander är stadd, i det hans hustru Sara Andersdotter på en gång i December 1792 födde honom 3 Söner, som alla 3 tillika med 2 Döttrar lefwa, hwilkas föda och upfostran faller honom såsom warande utfattig och boende under Fiällen i Norrlanden ganska känbar; hwarföre man förhoppas at Christmilda menniskor täcktes sådant trängande tilstånd behjerta, och med hjelpsam hand understödja. Det som desse fattige Barnen tilständes, adresseras Hernösand och Resele till Kyrkoherden Pehr Hellman; då det dem skall til godo komma, och til deras Christeliga upfostran anwändas.

Pehr Hellman

Past. ib.

Ur Inrikes Tidningar 1797-05-09

Enligt annoncen i Inrikes Tidningen N:o 65 sistlidne år, är ytterligare til fattige Nybyggaren Eric Nylander i Holaforssen, Lidens Socken och Södra Ångermanland, hwilkens hustru framfödt 3:ne Gossebarn som ännu lefwa, insändt följande gåfwor; nemligen af J. Landtman Södermanländning, 2 R:d, under devis: Egenti Gaudet Largitas, 2 R:d. Guds wälsignelse i rikaste mått tilönskas de ädelmodige Gifwarena. Hernösand och Resele den 19 Jan. 1797.

Pehr Hellman

Pastor ibid.

Ingen av dessa tre gossar blev gifta, utan dog tidigt. Två av bröderna dog samtidigt år 1816 i stora älven (med största sannolikhet Ångermanälven) under brädflottning. Den tredje broder har jag inte hittat dödsdatum på, men han lär ha dött tidigare. Familjen återfinns på min hemsida under Holafors.

http://www.adals-liden.net/Adalsliden_Holafors_familjer.htm

Brev från Pelle Molin till Georg Nordensvan

Under tiden Pelle Molin var i Norge skrev han flera brev till Georg Gustaf Nordensvan där de diskuterade om Nordensvan ville publicera några artiklar eller historier som Molin hade skrivit. Nordensvan var vid tillfället redaktör för en kalender med litterär prägel som gavs ut en gång per år. Kalendern utkom mellan 1874 och 1907 och hette Nornan. På Kungliga biblioteket finns tre brev bevarade som Molin skickade till Nordensvan mellan 1895 och 1896. Det sista är skrivet den 8 mars 1896, alltså bara 1,5 månad innan Molins död.

Nedan följer en avskrift av ett brev som Molin skrev till Nordensvan.

Sulitjelma d. 23 sept. 1895

..... Georg Nordensvan Stockholm

Det är ledsamt att bli ordbrytare, men det ser ut som jag skulle bli det. Genom licensiat Holmqvist hälsade jag Eder i början af denna månad (och jag skref ju också) att jag skulle skicka ytterligare en historia att välja på. Men den som bor i Sulitjelma vet icke ena dagen hvad han kan göra den andra. En dag kommer till ex. dr Fr. Svenonius larvande luggsliten ned från fjällen. En annan dag franska turister via Kvickjock. En tredje någonting annat stort. Här lefver man flott och är gästfri och så är det att hålla sällskap dag ut och dag in. Då kvällen eller rättare morgonstunden kommer är man glad att få lägga sig och slippa göra historier af tvifvelaktigt värde.
Nu tänker jag, att den bekante kartografen löjtnant Otto Kjellström har varit hos Eder med hälsning att jag likväl skulle komma med något. Det var om en historia från ett tält deruppe vid Sulitjelmatapparne. Jag skulle måla dem och isbroen (osäker), var ensam i ett tält, fick snöstorm, härdade ut två dygn, fick sedan löpa genom snöstormen för lifvet. Men der var en del roliga detaljer med. Om Ni har rum för den i t.ex. Jul skall den vara färdig att sända, då jag fått Edert svar härå. Detta på det s.k. hedersordet. Antages Historien om Gunnel?
Med största högaktn.
Pelle Molin

Jag har via ett barnbarns barn till Georg Nordensvan fått ett fotografi och några teckningar föreställande Georg. Fotografiet är taget omkring 1878. Teckningen som jag visar här är skapad av Leonard Zorn. Den publicerades i Konstakademiens elevkårs tidskrift ”Palettskrap” omkring 1880. Leonard Zorn blev senare känd under namnet Anders Zorn. Tack Hans-Georg Wallentinus för dessa fina bilder.

Från andra sidan Nämforsen

Ytterligare ett vykort över Nämforsen taget ifrån nipan vid Näsåker nere emot älven, bron, järnvägsstationen m.m. Man ser även hus i byn Forsås i bakgrunden. Vykortet är daterat 1947, men det bör vara taget flera år dessförinnan. Nämforsens kraftverk var färdigbyggd 1947 och det tog 3-4 år att bygga det. Direkt till höger om bron på Forsås-sidan finns ett långt hus. Någon som känner till detta hus? Tillhörde det järnvägsstationen?

Ådalslidens järnvägsstation

Förra veckan köpte jag ett vykort över Ådals-Lidens järnvägsstation och Nämforsen som jag tycker är mycket vackert. Vykortet är daterat 1928 så det är tagit dessförinnan. Kraftverket var färdigt först 1947 så älven är fortfarande helt orörd.

Man upptäcker många små detaljer i vykorten efter att man skannat dem. Bl a finns en gammal bil till vänster om järnvägsstationen. Man ser även många hus i bakgrund ovanför nipan. Husen verkar ligga i Rå om jag inte är helt ute och cyklar. En tågvagn lastad med timmer finns också framför järnvägsstationen.

Vykortet var skickat till fröken Ella Johansson som var bosatt på Mårten Krakowsgatan 17 i Göteborg den 5 juli 1928. Följande hälsning fanns på vykortet.

Kära Ella
Efter att ha gjort uppehåll i Sthlm, Boden, Haparanda, Torneå, Narvik och Långsele är jag nu kommen till Pelle Molins hemtrakt. Den är en av de vackraste platser jag skådat. I övermorgon går färden vidare till Östersund och Frösön. Hj. hälsn. Gd. (osäker på initialerna)

Sandöbron

I veckan köpte jag ett jättefint vykort över Sandöbron som jag måste få visa, även om det inte har med Ådals-Liden att göra. Man ser husen i byn Lunde i förgrunden framför Sandöbron. Någon som kan berätta mera om husen i Lunde?

Sandöbron börjar (eller slutar) vid stranden i Lunde och går därefter till ön Killingholmen för att sedan fortsätta över till ön Sandö. Man ser på detta vykort inte lilla Sandöbron som går från Sandö till Klockestrand på andra sidan Ångermanälven.

Bron är totalt 810 meter lång och är 40 meter över vattenytan på högsta stället. Lilla Sandöbron var 340 meter lång. Den är numera riven och ersatt med en nya bro för några år sedan. Bron öppnades provisoriskt i november 1942. Den 16 juni 1943 invigdes Sandöbron av bl a dåvarande kungen Gustav V.

En tragisk olycka hände dock under arbetet med Sandöbron. Under sommaren 1939 var arbetet i full gång med bron. Man hade fått upp träställningen över Ångermanälven och gjutning hade påbörjats. Den 31 augusti inträffade den tragiska olyckan. Totalt omkom 18 personer denna dag när bron rasade. Dock kom denna händelse i skymundan eftersom första världskriget utbröt dagen efter den 1 september.

Man kan läsa mera om Sandöbron i en C-uppsats av Annette Johansen och Eva Maria Nilsson. Uppsatsen heter Broar, vägar över vatten - En jämförelse mellan Sandöbron och Bergnäsbron. Jag har hämtat ovanstående uppgifter ur den uppsatsen.

http://epubl.luth.se/1402-1773/2006/062/LTU-CUPP-06062-SE.pdf

Pelle Molins säng

Thenna säng kiöpte Magister Scholae Olaus Strömstedt uthaf Pictor Dahlecarliensus Fransissus Theodorus Hedberg thertill illa nöddir utå thet skopilige köpeskillingspriset, som skedde i GoodTempl: Huset then 11 januari MDCCCLXLII uti närvaro af Sveriges konstnär (och skandalskrivare) Pelle Molin

På mitt natliga läger i enmanssängen De Fagraste mör jag ser för mig stånda Ty stor är min vånda Att ingen stolts jungfru vill ha gammeldrängen! (ur poemet "Strömstedts klagan")

Denna roliga bild (vykort) har jag fått av Stefan Lundin. Jag tackar så mycket för bilden.

Finns denna säng kvar någonstans? Kan den finnas i Pelle Molins stuga? Sängen är enligt texten inköpt år 1892 av Olof Strömstedt som var folkskollärare i Ådals-Liden församling. Han finns med på skolfotot från Norrmoflo som jag visade för några dagar sedan. Pelle Molin besökte ofta Olof, eftersom han hade så varmt och skönt i stugan, till skillnad mot Pelle Molins stuga. Pelle kunde sitta kvar lång stund efter att Olof gått till sängs.

Frans Teodor Hedberg återfinns i folkräkningen 1900 där han skrevs som målare. Han var då bosatt i Föllinge församling i Jämtland. Var han bodde 1892 vet jag inte. Han finns inte med i folkräkningen 1890. Han har även ett barn som är född 1898 i Norge. Frans Teodor var född 1859 i Orsa i Dalarna.

Skolfoto från Norrmoflo skola nr 2

Jag fick i helgen ett skannat skolfoto från Norrmoflo skola från omkring 1912 från min tremänning Stefan Lundin. Det fantastiska med detta skolfoto är att alla elever på kortet är identifierade. Den som identifierat alla på fotot är Stefans farmor som hette Anna Molén. Skolfotot fanns hos Annas syster Ida som bodde i Kalifornien då hon dog 2002. Läraren på kortet är Olof Strömstedt.

Tack Stefan för att du skickade fotografiet och alla namn på eleverna.

Jag har försökt komplettera med födelseår på eleverna. Jag kan dock inte garantera att jag hittat rätt födelseår på alla, men förhoppningsvis.

1 Leonard Lidgren, f. 1900
2 Nils Henriksson, f. 1903
3 Hilding Molin, f. 1901
4 Rikard Liden, f. 1902
5 Edvard Kallin, f. 1901
6 Erik Albert Gradin, f. 1901
7 Folke Nordqvist, f. 1902
8 Fredrik Nordberg
9 Hjalmar Stenlund, f. 1900
10 Bernard Eriksson, f. 1901
11 Leonard Molen, f. 1900
12 Halvar Gradin, f. 1903
13 Bror Eriksson, f. 1904
14 Helmer Norberg, f. 1902
15 Holger Lundkvist, f. 1902
16 Anna Molen, f. 1904
17 Anna Molin
18 Ida Liden, f. 1903
19 Beda Sandahl, f. 1902
20 Karolina Forsberg
21 Hilda Frisendahl, f. 1900
22 Edla Norden, f. 1901
23 Margareta Henriksson
24 Anna Andersson
25 Hilda Nilsson, f. 1902
26 Hilda Henriksson, f. 1901
27 Hulda Eriksson, f. 1902
28 Vega Nilsson, f. 1904
29 Linnea Nordin, f. 1905
30 Henny Sjölen, f. 1903
31 Martina Mårtensson
32 Hildur Näslund, f. 1904
33 Hilda Stenlund, f. 1903
34 Kristina Kallin, f. 1902
35 Göta Andersson
36 Signe Lidgren, f. 1903
37 Olof Strömstedt, f. 1853
38 Brita Lundqvist, f. 1901
39 Edit Johansson
40 Viktoria Molin, f. 1903
41 Emma Molin, f. 1905
42 Hulda Molen, f. 1902
43 Edla Näsström, f. 1903
44 Gerda Frisendahl, f. 1904
45 Ida Molen, f. 1906
46 Sigfrid Johansson
47 Henrik Henriksson, f. 1904
48 Frans Kallin, f. 1905
49 Harald Kallin, f. 1903
50 Harry Nordqvist, f. 1900
51 Valfrid Sundkvist, f. 1902

Drunkningsolycka 1902

I Sollefteå-Bladet den 30 augusti 1902 kan man läsa om en drunkningsolycka i Edsforsen, strax ovanför Forsmobron. Det var flottkarlen Jonas Albert Eriksson från Forsnäs som drunknade på förmiddagen torsdagen den 28 augusti. Han skulle skjuta ut en båt ifrån land, då en störtvåg kastade omkull båten, innan han fått tag i årorna. I samma ögonblick försvann han ned i djupet. Jonas Alberts bror stod på stranden, men kunde inte göra något. Jonas Albert var 26 år gammal och ogift.

Om man sedan läser i dödboken i Ådals-Liden står det att Jonas Albert drunknade av våda i Edsforsen under timmerflottning. Han återfanns i Ångermanälven vid Nylands by i Sollefteå församling.

Vem var brodern som stod på stranden? Jonas Albert hade två bröder som var i livet år 1902. De hette Erik Johan och Anders Peter. Anders Peter åkte dock strax innan till USA den 1 augusti, så det måste vara Erik Johan som fanns på stranden. Erik Johan levde hela livet i Forsnäs, där han var torpare och skomakare. Han skrevs som Eriksson i kyrkoböckerna, men kallades Högberg i folkmun. Broderns öden i Amerika är inte kända (ännu).

Utsikt från Pelle Molins stuga

Idag fick jag hem ett vykort som är taget ifrån Pelle Molins stuga ned emot Ångermanälven. Fotografiet måste vara taget före att Nämforsens kraftverk byggdes. Man ser nämligen nere vid älven husen där färjkarlen Per Hansson bodde. Jag visade tidigare ett annat vykort som var taget ifrån ungefär samma ställe, men på det kortet är älven redan reglerad.

Det andra vykortet återfinns på följande adress:

http://adals-liden.blogspot.com/2009/05/per-gorans-backen.html

Gustaf Åsander

Jag hittade för några dagar sedan några läskedrycksetiketter på Tradera som var till försäljning. På etiketterna stod smakerna Bär-Guldus, Orancia och Engelskt Sodavatten. Tillverkare av läsken var Gustaf Åsander i Näsåker, telefon 28.

Jag hade ingen aning om att det fanns en läskedrycksfabrik i Näsåker. Jag visste att det funnits två olika i Ramsele, men inte i Näsåker. Kan någon berätta mera om Gustaf Åsander och hans fabrik?

Nedan följer länk till auktionerna på Tradera (fungerar bara cirka 1 månad):

http://www.tradera.com/search/result.aspx?search=%E5sander&search_category=-1

Släktnamnet Lidfors

Om man tittar i husförhörslängder i Ådals-Lidens församling på främst 1800-talet så hittar man många släktnamn som lever kvar fortfarande. Jag tänkte försöka berätta lite om olika släktnamn från Ådals-Liden, t.ex. vem som var först att ta släktnamnet och när det skedde.

Eftersom jag pratat mycket om det Lidforsska arvet och eftersom jag fick en fråga idag rörande namnet Lidfors så tänkte jag börja med att berätta lite kort om det släktnamnet. Det finns nämligen två olika släkter Lidfors inom Ådals-Liden, som inte har någon anknytning. Denna ena släkten var ifrån Rå och den andra ifrån Forsås (även om viss koppling finns till Rå även där).

Förste personen i Rå som hette Lidfors var Erik Mikaelsson Lidfors. Erik var född 1802 i Rå som son till bonden och fjärdingsmannen Mikael Eriksson (1762-1842) och hans hustru Magdalena Persdotter (1771-1844). Erik gifte sig 1838 med Helena Månsdotter från Multrå församling. I vigselboken var han antecknad som nämndeman Eric Mikelsson. Erik och Helena fick sjutton barn tillsammans enligt födelseböckerna, varav sex barn dog tidigt, innan sex års ålder. Redan när första barnet föddes år 1839 skrevs Erik som nämndemannen Erik Lidforss. Erik var nämndeman, lanthandlare och bonde i Rå under hela sin livstid. Han dog 1885 och Helena dog 1897.

Den andra släkten ifrån Forsås har ingen gemensam stamfader som tog sig namnet Lidfors, utan det är flera personer som tagit namnet Lidfors. Dock härstammar alla från en man vid namn Josef Johansson som var född i Mo, Junsele, men blev gift till Ådals-Liden. Josef bodde i Rå, men många av hans ättlingar flyttade till Forsås. Den förste som tog sig namnet Lidfors i denna släkt var Elias Josefsson Lidfors. Han var född 1787 i Rå. Följande anteckning finns om honom i födelseboken i Ådals-Liden: "Magister i Lund 1811, Eloqv. Docent samma år, Adj. i rom. vältalighet 1817, Professor i samma vetenskap 1820, Död 1825". Anteckningen är gjort långt senare av kyrkoherden Viktor Bernhard Frisendahl. Jag känner inte till om Elias hade några ättlingar. Han är inte farfar till professor Bengt Lidfors som skrivits ibland. Ett barnbarn till Anna Josefsdotter (syster till Elias) togs sig namnet Lidfors. Han hette Elias Peter Filipsson Lidfors och var född 1830 i Forsås. Flera barnbarn till Johan Josefsson (bror till Elias och Anna) dog sig också namnet Lidfors. Det var Nils Johan Svensson Lidfors, Sven Svensson Lidfors och Erik Peter Svensson Lidfors. Även dessa bröder var födda i Forsås.

Jag har inte ännu lyckats hitta något släktskap mellan Erik Mikaelsson Lidfors och Elias Josefsson Lidfors.

Första delen av namnet (Lid) hänsyftar säkerligen på hemförsamlingen Ådals-Liden eller Liden som det hette före 1885. Det finns många släktnamn inom Ådals-Liden som börjar på Lid-, ex. Lidblom, Lidholm, Lidfors, Lidén.

Morfar och mormors far 1942

Detta fotografi är från 1942. Till höger på kortet är min mormors far Zakarias Emanel Nordin och till vänster är min morfar Nils Otto Selin. Min morfar dog året efter av dubbelsidig lunginflammation när han var endast 41 år. Min mamma var då 2,5 år gammal. Morfar var född i Tara i Junsele sn som son till Johan Otto Selin och hans hustru Märta Helena Sjödin. Han var äldst av totalt elva syskon.

Vad hästen heter är inte bekant (ännu). Ladan i bakgrunden är numera flyttad och används som fårhus hemma.

Svanö inspektorsboställe

På SVAR's hemsida finns en brandförsäkringsdatabas innehållande brandförsäkringar ifrån Brandförsäkringsverket mellan 1782 och 1928. Söker man på Ådals-Liden får man träff på två brandförsäkringar, men det gäller samma fastighet, nämligen Svanö inspektorsboställe.

Den första försäkringen är från 1890 och den innehåller totalt sju objekt. Det är boningshus, bryggstuga, stall- och uthusbyggnad, svinhus, brunn, källare och foderlada. Det finns närmare beskrivning av varje hus också. Om boningshuset står följande:

"Boningshus uppförd i 2:ne våningar. Bottenvåningen innehåller: förstuga, skafferi, kök, sängkammare, sal, kontor och gästrum samt en bod, förut begagnad till handelsbutik. Windsvåningen: förstuga, kök, skafferi, garderober, sal, kontor och gästrum. Å vestra långsidan är uppförd en veranda i 2:ne våningar."

Det står även att boningshuset är byggt 1887 och av trä, taket är av järnplåt, huset är av god beskaffenhet, 17 meter långt, 9 meter brett, 7,80 meter till takfoten. Därtill har man värderat olika saker i huset till totalt 6000 kronor:
* stenfot och källare (100 kronor)
* stomme (1200 kronor)
* yttertak (500 kronor)
* bjälklag, golv och innertak (1300 kronor)
* fönster, dörrar och övrig inredning (800 kronor)
* tapetsering och målning (500 kronor)
* murverk, kakelugnar och spislar (1000 kronor)
* verandor, förstugukvistar och mindre utbyggnader (600 kronor)

Både bryggstuga och stall- och uthusbyggnad var uppförda 1888 och värderades till vardera 2000 kronor. Stallbyggnaden var 29,50 meter lång och 14,70 meter bredd.

Övriga objekt var inte närmare beskrivet i försäkringen. Som ägare till fastigheten står Swanö Sågwerksaktiebolag och Nils Åkerblom har undertecknat såsom försäkringstagare.

Den andra försäkringen från 1919 gäller samma fastighet, men nu kallas den för f.d. Svanö inspektorboställe. Ägare är skogsförvaltare C. Åkerblom. Det är samma sju objekt som är upptagna. Värderingen av boningshuset är nu 26 000 kronor, bryggstugan 4000 kronor och stall- och uthusbyggnaden 5000 kronor. När det gäller boningshuset finns följande tillägg:

"Huset försedt med varmvattenuppvärmning från skogseg......s vattenledning och elektriskt ljus."

Var låg eller ligger denna Svanö inspektorsboställe? Finns boningshuset kvar fortfarande? Hittade några fotografier från Kissebo i Sollefteå bilddatabas. Kan det vara samma hus?

Ett okänt skolfoto

Här kommer ytterligare ett skolfoto (antar jag) som vi inte vet något alls om. Jag har lånat fotografiet ifrån Anna-Greta Andersson i Oxelösund. På baksidan på fotografiet stod enbart Magda. Det är ju inte alls lätt att se var kortet är taget eftersom det enbart är skog i bakgrunden, men någon kanske känner igen någon person på kortet.

Ännu ett vykort över Nämnforsen

Det verkar finnas hur många vykort över Nämforsen, eller Nämnforsen som den kallades tidigare. Här kommer ett nytt hur som helst.

Smålänningen Andreas Magnusson

Jag fick en fråga förra veckan på jobbet från Agneta om Andreas Magnusson som bott både i Överå och Tallnäs inom Ådals-Liden sn. Hon hade upptäckt att jag inte lagt ut hans familj på min hemsida så jag lovade att forska lite på honom.

Andreas var född 1836 i Markaryd nere i Småland. Han flyttade 1868 från Småland upp till Ångermanland. Bara två månader efter avresan ifrån Markaryd gifte han sig med Märta Lisa Andersdotter. Man kan gissa att Andreas varit uppe i Ångermanland före 1868 också eftersom han gifte sig så snabbt. Märta Lisa hade även fått en oäkta dotter några månader tidigare. Tyvärr har kyrkoböckerna i Markaryd delvis brunnit upp vid två olika bränder så det är inte helt enkelt att forska där. Det finns ingen födelsebok för året 1836, men väl en husförhörslängd. Efter lite letande så hittade jag Andreas och hans familj. Pappan hetter Magnus Svensson (f. 1793) och mamman Ingjerd Magnidotter (f. 1794). Familjen bodde på torpet Sågtorpet under byn Gällareböke i volymen AI:8, sid 49 (länk till bilden). En syster till Andreas hette Stina. Hon var född 1826 och skulle senare bli mamma till August Jonasson som också flyttade upp till Ångermanland och Omsjö.

Andreas och Märta Lisa bosatte sig först i Överå, Ådals-Liden sn, där Andreas var arbetare. 1879 flyttade de till Björnbäck, Anundsjö sn, där han också var arbetare. Fem år senare flyttade de till Tallnäs, Ådals-Liden sn, där Andreas blev torpare. Det finns en anteckning om att de flyttade redan 1881, men de tog inte ut flyttning förrän 1884. Andreas bodde i Tallnäs resten av sitt liv. Han dog 1918 av ålderdomssvaghet. Änkan Märta Lisa flyttade året därpå till sin dotter som bodde i Forsås, Ådals-Liden sn. Hon dog 1924 av ålderdomssvaghet.

Andreas och Märta Lisa fick tio barn tillsammans om man räknar in den dotter som föddes fyra månader innan äktenskapet. Nedan följer de uppgifter jag har om barnen.

* Inga, f. 1868, gift med Per August Sjödin, f. 1866.
* Gustava, f. 1870, gift med Olof Peter Jonsson, f. 1839.
* Matilda, f. 1871, d. 1935, gift med Nils Johan Svensson Lidfors, f. 1847, d. 1902.
* Johanna Kristina, f. 1873, d. 1920, gift med Alfred Nikolaus Lidén, f. 1879.
* Maria, f. 1876, d. 1915, gift med Hans Olof Flodin, f. 1865, d. 1927.
* August, f. 1878, till Multrå 1899
* Andrietta Helena, f. 1881, d. 1881.
* Jonas, f. 1884, d. 1895.
* Emma Elisabet, f. 1885, till Fjällsjö 1909.
* Andreas, f. 1889, till Fjällsjö 1912.

Jag ska lägga in denna familj på min hemsida när jag hunnit kontrollera lite mera uppgifter rörande barnen i familjen. Jag har även beställt efter Andreas bouppteckning.

Om någon har berättelser eller fotografier rörande Andreas och hans familj så tar jag tacksam emot detta via e-post eller som kommentar i bloggen.

Släktforskardagarna i Falköping

Nu sitter man på X2000 emot Stockholm från Släktforskardagarna i Falköping. Det har varit några hektiska dagar som inleddes med nedresa i fredags med bil. Därefter monterbyggande, även om Mariia Mähler hade fixat det mesta innan vi kom fram.

Lördagen inleddes med visning av SVAR-webben i en föreläsningssal. Mariia stod för snacket och jag skötte datorn. Därefter arbete in montern, innan dagen avslutades med ett möte med FamilySearch. Vi diskuterade både skanning av kyrkoböcker och indexering av dessa. Vi var alla mycket nöjda med dagen eftersom det var en strid ström av besökare i montern.

Idag var det arbete i montern från morgonen. Ibland annat visade vi en ny version av Holger som snart finns till försäljning. Det är version 8 nu. Dagen avslutades med ytterligare en visning av SVAR-webben. Lyckades klämma in en sökning i mantalslängder från Ådals-Liden i visningen och även berätta lite om nödåret 1867 i Ådals-Liden. Kan ju inte släppa Ådals-Liden någon längre stund. Vi hade fått visningar på de två sämsta tiderna under helgen. Den första tiden på morgonen innan alla hunnit komma och den sista när nästan alla gått hem. Det var dock ändå nästan halvfullt båda tillfällena. Kanske inte så konstigt eftersom ArkivDigital var huvudsponsor och säkert haft inflytande på tiderna. Dagen i montern var betydligt lugnare än i går, ungefär hälften besökare.

Jag hann inte gå runt något alls på mässan. Jag skulle ju köpa den nya boken om emigrantforskning, men hann inte ens det. Hade dock tur att en god vän köpte den åt mig. Så nu har jag kvällsläsning på hotellet i Stockholm i kväll.

Trodde jag skulle ha några kort att visa från mässan, men jag hann inte ens ta några bra bilder därifrån. Det kommer säkert bilder ifrån mässan på Sveriges Släktforskarförbund. Deras hemsida har adressen http://www.genealogi.se/

Nu är det en timmes resa kvar till Stockholm. Ska vara där på möte i dagarna två på Riksarkivet och Kungliga biblioteket. Sedan hemresa med flyg på tisdag kväll till Kramfors. Missar tyvärr Daniellas sista fotbollsmatcher för säsongen som är på tisdag kväll. Heja Glasgow!!!!

Google Maps

Google utvecklar många spännade saker som underlättar byggandet av spännande hemsidor på Internet. De har skapat bloggverktyget som jag använder just nu, webbläsare, effektiv sökfunktion på internet m.m.

En annan mycket spännande funktion är Google Maps. Här kan man se både kartor och satellitbilder från hela världen. Jag provade nu att göra en "egen" karta för Forsnäs by där jag lade in några markörer som visar några särskilda platser i byn. Om det finns någon som är intresserad av att redigera denna karta så kan jag lägga in flera personer som får redigera. Man kan lägga upp liknande kartor för andra byar i Ådals-Liden också.

http://maps.google.com/maps/ms?ie=UTF&msa=0&msid=112302564738558561542.0004716ed45aebd4372c3

Missa inte att klicka på knappen Satellit för att se satellitbild över Forsnäs också.

Nödåren på 1860-talet

Man har hört talas om nödåren som var på 1860-talet i hela Sverige, främst omkring 1867. I provinsialläkarnas årsberättelser finns ett särskilt avsnitt som kallas "Väderlekens och årsväxtens förhållanden i allmänhet". Här beskrevs hur vädret var och hur skörden av säd, hö och halm blev. Jag har tittat i dessa berättelser ifrån 1863 från till 1869 och dert var flera årtal där det var dåligt väder och dålig skörd. Dock verkar 1867 varit det sämsta av dessa år. I berättelsen för Härnösands distrikt hade man skrivit att meddeltemperaturen under året varit -1,2 grader. Som kallast var det -40 grader. Burrrrr. På den tiden var man så beroende av att skörden av säd och hö skulle gå bra så att man fick föda till familjen och till djuren. Man kan nog inte förstå hur jobbigt det var med missväxt och dålig skörd för dem.

Nedan följer ett sammandrag av provinisalläkarens i Sollefteå distrikt årsberättelser för åren 1863-1869. Jag har ur texten plockat ut vissa delar och skrivit om dem lite grann. Jag har dock försökt behålla de ord som man använt i texten. Materialet finns skannat och tillgängligt via SVAR's hemsida.

1863: Blid vinter och i mannaminne ovanligt lite snö. Vårskörden påbörjad 21 maj, men fick avbrytas i nästan två veckor p.g.a. stark kyla och regnväder. Därefter stark torka nästan fram till skördetiden. I mitten av juli inträffade två starka frostnätter som kunde har förstört hela årsväxten. I september började det regna mycket igen, vilket var ogynsamt för bärgningen av skörden. Regnet fortsatte under oktober och november också, blandat med starka stormar. Årets skörd blev medelmåttig i form av kvantitet, men ovanligt god i form av kvalitet.

1864: Blid vinter, med korta mellantider av skarp kyla. Ringa mängd snö, vilket p.g.a. kyla fick till följd att kälen trängde ovanligt djup ned i marken, ända ned till sex fot. Våren och högsommaren särdeles tjänlig för växlighet. Från augusti månad ovanligt kallt ofta med nattfrost. Hela hösten regn och kyla ända till mitten av oktober då snön föll. Inledningen gjorde att man trodde på en bra skörd detta år, men i slutskedet en av de mest ogynsamma år för både säd och rotfrukter. När det gäller rotfrukter var det missväxt nästan överallt i länet. Skörden av säd blev medelmåttig i distrikets nedre delar, i de övre delarna delvis missväxt. Höbärgningen blev medelmåttig.

1865: Kall vinter, utan mycken snö. Snön försvann i början av april. Vårbruket avbrutet av inhållande snöfall som låg kvar i flera dagar i slutet på maj. Regnigt och kallt väder fortsatt under juni och början av juli. Brodden täckte knappt marken i början av juli. Därefter blev det omslag med soliga och varma dagar under juli och växtligheten frodades. I augusti började åter den kalla väderleken, vilken stoppade växtligheten. Allt hopp försvann i början av september med flera nätter med 5 graders kyla som nästan förstörde rubb och stubb. Avkastningen blev usel av allt. Missväxt på potatisen och nästan allt korn skadad av frosten och därmed av dålig beskaffenhet.

1866: Vintern var inledningsvis mild med lite snö. Trots den milda vintern trängde kälen djupt ned. Februari utmärktes av starkt snöfall, med stark kyla i slutet. Vädret under mars och april var mycket ombytligt med blidväder på dagarna och kallt på nätterna. Ibland ner till -30 grader under mars. Efter vårsådden inträffade regn, som visserligen var välgörande för sådd som skett på kälfrimark, men där käle fanns kvar blev jorden väldigt sur. Tack vare det gynsamma vädret under slutet av juni och början av juli kunde växtligheten repa sig. Från slutet av juli till september var väderleken mycket regnigt, vilket inte var särdeles förmånlig för tillväxten. Ingen frostnatt inträffade dock innan 6 oktober så all skörd hann bärgas. Avkastningen av säd var knappast tillräcklig för befolkningens behov, men den var helt fri ifrån frostskador. Rotfruktsavkastningen var i allmänhet riktlig, men potatisen hade skadats av torröta.

1867: Vintern i januari var ganska sträng, ej sällan med temperaturer ned till -32 grader. Februari och mars var blidare vilket ingav förhoppningar om tidig vår. Förhoppningarna grusades dock under april med stark kyla på nätterna, varigenom såväl snösmältning och islossning på Ångermanälven hindrades. Vanligtvis brukar isen på Ångermanälven "gå ut" under första dagarna i maj, men fortfarande i början på juni fanns inga allvarliga tecken på islossning. Först den 11 juni startade årets ångbåtstrafik och ännu den 24 maj åkte hästar och lass över älven. Vårbruket påbörjades 17 juni och pågick till 28 juni. Vid midsommar var det stark värmen. Under början av juli var väderleken omväxlande med både varm och kylig väderlek. I slutet av juli och hela augusti var det gynsamma förhållanden för växtligheten. Natten mellan den 2 och 3 september inträffade den första frosten, dock endast till skada i skogs- och fjälltrakterna. 1-2 veckor senare började man att skörda den gröna och omogna skörden. Strax därefter omkring den 22 september inträffade flera frostnätter med temperaturer ned till -7 grader. Denna kyla tog död på all återstående säd och även potatisen. Hösten därefter var vacker. I december förekom skarp köld ner till -40 grader. Avkastningen på korn var under medelmåttan. När det gäller råg, havre, ärter och potatis var det missväxt eller nära missväxt.

1868: Väderleken var myckt ombytlig under vintern, mest storm och snöyra. Våren var inte ovanligt sen, även om temperaturen var mycket växlande, speciellt i maj. Sommaren var varm och vacker, men allt för ringa nederbörd. Höstrågen var av god kvalitet och avkastningen var för orten över medelmåttan. Kornet var särdeles gott, men skörden hade i allmänhet inte blivit tillräckligt för behovet. Potatis och kålrötter hade lämnat en ovanligt rik avkastning. När det gäller hö och halm så har det varit under medelmåttan p.g.a. den långvariga torkan. Man befarar risk för foderbrist.

1869: Vintern var blid med korta mellantider av ganska stark kyla. Ej särskilt mycket snö, dock flera riktiga snöfall under februari och mars. Redan under slutat av april befriades marken ifrån snö och ingav lantmannen hopp om tidig vår. Vårbruket försenades ändå p.g.a. kall och regnig väderlek under maj och början av juni. Den avslutades inte förrän omkring midsommar. Hela sommaren var regnig och kylig vilket gjorde att höbärgningen försvårades och sädens utveckling försenades. I de sista dagarna i augusti blev det ännu hårdare och mera kylig väderlek med regn och hagelskurar samt frostnätter. Lördagen den 4 september var marken vit av rimfrost, is förekom i vattengroparna och termometern föll ned till -2 á -3 grader. Lyckligtvis hade de flesta skördat sin gröda före denna fasansfulla natt. Rågen gav ganska god skörd och av god beskaffenhet. Kornet, som är ortens huvudsäd, hade i början av juli ett lovande utseende, men hämmades i växten av den ogynsamma väderleken. I första veckan av augusti var det inte ännu axgånget. Första dagarna i september skördats det mesta enbart grönmatat. Potatis och andra jordfrukter var sen i växten, skadades av frosten och lämnade ringa avkastning på den här allmänast förekommande lerjorden. Hösten vacker till mitten av oktober, då snö föll innan marken hann frysa till.

Indexering av kyrkoböcker i Örebro län

Jag måste berätta lite om ett projekt som det arbetas med just nu i USA, även om det inte har något med Ådals-Liden att göra.

FamilySearch arbetar med att sätta upp ett indexeringsprojekt rörande kyrkoböckerna i Örebro län. Det är födelse-, vigsel- och dödböcker som ska indexeras inledningsvis. Därefter kommer man att fortsätta med andra län också, t ex Västernorrlands län. Indexeringen ska ske via Internet av frivilliga. Vem som helst kan anmäla sig till projektet. Projektet kommer att presenteras under Släktforskardagarna i Falköping nästa helg.

Registret kommer att läggas fritt sökbart på familysearch.org och därefter kommer man att länka till de skannade bilderna som finns på SVAR's hemsida. SVAR kommer även att få lägga ut registret på sin egen hemsida.

Genom mitt arbete på SVAR har jag och några ytterligare personer på SVAR senaste veckan arbetat med att översätta engelska texter till svenska. Förhoppningen är att många i Sverige ska nappa på detta och hjälpa till med indexering.

Jag tycker detta är ett jättespännande projekt och roligt att få följa på nära håll också.

Man kan läsa mera om deras indexeringsprojekt på följande adress:

https://www.familysearchindexing.org/

Det står inget om detta projekt ännu, men det kommer säkert information under de närmaste veckorna.

Skolfoto från Norrmoflo skola

Jag har fått låna detta fotografi ifrån Anna Greta Andersson i Oxelösund. Kortet är skickat till fröken Vega Nilsson i Forsnäs, Imforsmo. Ingen datering finns på kortet, men Vega inflyttade 1934 till Forsnäs ifrån Ramsele och blev piga hos Sandlunds. Tre år senare gifte hon sig med Nils Halvar Andersson i Forsnäs. Kortet bör alltså varit skickat mellan 1934 och 1937. Vega och Nils var föräldrar till Anna Greta.

Det ser ut som ett skolfoto i varje fall, men vi vet inte var det är taget. Är det någon som känner igen skolan/huset i bakgrund? Eller någon som känner igen något av barnen på bilden? En intressant detalj i fotografiet är fotbollen som ligger uppe på stenen framför barnen. Jag uppmärksammade inte den förrän jag hade skannat in bilden och förstorade bilden.

Uppdatering 2009-08-11: Med hjälp av Britt-Ingers kommentar till denna bild så fick vi veta att det är Norrmoflo skola. Jag hittade senare ett annat skolfoto via Sollefteå bilddatabas som finns på SVAR's hemsida och där ser man att det är samma hus i bakgrunden. Id-numret på bilden är kh-4616/06.

Hantverkshuset i Ramsele

Hantverkshuset som finns i Ramsele bredvid hembygdsgården och SVAR-huset har ursprungligen stått i Forsnäs. Jag vet inte exakt när huset flyttade till Ramsele, men det bör ha varit på 1990-talet. Jag var in i huset strax innan det revs i Forsnäs och det jag mindes speciellt var att det fanns kakelugnar i de flesta rummen.

Den förste ägaren hette Erik Olof Nylén och han var född i byn Nyland i Ramsele år 1836 och inflyttade till Forsnäs 1880. Fritz Eriksson som bodde hela sitt liv i Sundmo berättade för mig lite om Erik Olof. När han skulle bygga upp huset så begav han sig till någon bonde i trakten och frågade om han fick köpa timmer till en stuga. Han berättade då inte hur stor "stugan" skulle blir. Efter lite diskussioner så godtog bonden att sälja timmer till stugan för 20 kronor. När han senare fick se hur stort huset blev så ångrade han sig att han sålde timret för bara 20 kronor. Huset ska ha byggts bl a av Hakvin Persson som bodde i Forsnäs.

Erik Olof Eriksson Nylén (1836-1905)

Jag vet inte exakt när Erik Olof sålde huset vidare, men det var i varje fall hans systerdotter och hennes familj som bodde i huset senare. Mågen hette Anders Erik Persson (1861-1942) och systerdottern Kristina Margareta Persdotter (1871-1952) och de inflyttade 1897 till Forsnäs. De hade senare gästgiveri i huset också. Erik Olof var även bror till min mormors mormor.

Av Anna-Greta Andersson ifrån Oxelösund har jag fått låna ett gammal fotografi som visar detta hus. Kortet är taget någon gång under tiden som Anders Erik med familj bodde i huset. Vilket märke är det på bilen som finns med på kortet?

Senare blev det kafé i detta huset. Kaféet drevs av Gerda Elisabet Johansson, född Gradin. Hon var gift med Karl Emanuel Johansson (1904-1968) som hade taxiverksamhet i Forsnäs. Kalle var född i Forsås. De hyrde bara huset av släkten Persson. Efter att Kalle dog så bodde ingen därefter i huset. Jag bodde några år när jag var mycket liten alldeles bredvid detta hus och vi kallade alltid huset för "Kalle Jos".

I onsdags var jag förbi och tog ett nytt fotografi på huset, eller Hantverkshuset som det kallas nu. Huset ser ganska lika ut fortfarande förutom att man tagit bort några fönster här och där på huset.

Diskussionsforum om Ådals-Liden

Om man har någon fråga om äldre tid finns det flera olika hemsidor att skriva in frågan på. Den bästa hemsidan (enligt min uppfattning) i Sverige är Anbytarforum, som drivs av Sveriges Släktforskarförbund. Det enda som krävs där är att man skapar ett användarkonto så att man kan logga in för att skriva ett inlägg. Det finns där en särskild diskussionsgrupp för Ådals-Liden. Det är många som läser frågorna på Anbytarforum så det är stor chans att man får ett svar på sin fråga.

Det finns även många diskussionsforum utomlands också. Det största där är nog Ancestry's forum, men det finns andra stora också t.ex. Genforum på genealogy.com.

Jag har ett litet diskussionsforum på min hemsida också så ni är välkomna att skriva frågor om Ådals-Liden där om ni vill.

Anbytarforum

Anbytarforum - diskussionsgrupp om Ådals-Liden

Ancestry.se

Genforum

http://www.adals-liden.net (min hemsida)

Ådalen 1931

I fredags hade vi besök av min bror, hans hustru och deras son. Då gjorde vi en liten biltur omkring Kramfors och i Höga Kusten.

I Lunde (strax utanför Kramfors) skedde 1931 den olyckligsaliga sammandrabbningen mellan militär och det demonstrationståget som utgått ifrån Frånö Folkets hus cirka fem kilometer bort. Fem personer dödades av militärens skott och fem skadades. Anledningen till demonstrationståget var att Marmaverken i Hälsingland ville sänka arbetarnas löner med fyra öre och även höja vedpriset och hyresavgiften. Verkställande direktör var Gerard Versteegh, vilken var en stark man även i Ådalen inom Graningekoncernen. Detta innebar att sympatistrejker utbröt bl.a. vid fabrikerna i Sandviken och i Utansjö. Versteegh kallade då in strejkbrytare för att bl.a. lasta pappersmassa vid Sandviken. Strejkbrytana inkvarterades till Lunde och det var dit som demostrationståget skulle gå, innan de blev hindrade i närheten av Folkets hus i Lunde.

Strax intill Folkets hus har man byggt ett minnesmonument över händelsen. Jag har inget minne av att jag besökt detta minnesmärke tidigare, utan det blev premiär för mig. Monumentet är uppfört 50 år efter händelse 1981. Omkring monumentet finns skyltar där man kan läsa lite fakta omkring händelse. Det berättas om Demonstranterna, Militären, Sammanstötningen, Eld, Eira Söderberg, Dagen efter på dessa skyltar. Mycket intressant att läsa om händelsen. Det är värt att göra ett besök där om man har vägarna förbi. Momumentet visar en stegrande häst framför en demonstrant.

På momument finns texten:

Här stupade fem unga arbetare för kulor från kommenderad militär
14/5 1931

SVAR hade för 7-8 år sedan ett projekt som hette Ådalen i förändring vid enheten i Sandslån/Bollstabruk. Man skannade då omkring 10 000 sidor rörande Ådalskravellerna och resultatet publicerades i form av en bok och cd-skiva innehållande de skannade dokumentet. Boken är skriven av Roger Johansson som har doktorerat i ämnet. Med hjälp av boken och cd-skivan kan man själv studera händelserna och dra sina egna slutsatser av dessa. Den är främst avsedd för universitets- och högskolestuderande eftersom det en metodbok över hur man kan studera och analysera de skannade dokumenten, men den är även intressant för t.ex. släkt- och hembygdsforskare.

En av de som skadades hette Per August Wide. Han var född i Ströms församling och gift med en kvinna ifrån Forsnäs, Maria Paulina Sjölund. Detta gör att jag har ett särskilt intresse i händelserna utifrån mitt intresse av hembygdforskning i Ådals-Lidens församling. Jag satt i går och läste lite i de inskannade handlingarna och då hittade jag lite ur Ådalskommissionens rapport angående Per August. Följande text finns på sidan 75 i rapporten:

En särskilt temperamentsfull man bland förföljarna, nämligen den sedermera sårade Wide, beskriver sin sinnesstämning på följande sätt: "Då jag såg, att patrullen ville hindra tåget att komma fram, greps jag av förbittring, därför att vi ju befunno oss på allmän landsväg och jag hade den bestämda uppfattningen, att på allmän landsväg ingen kunde hindra oss att komma fram. Om myndigheten hade rätt att spärra vägen, borde en polis ha skickats upp för att möta tåget och meddela, att myndigheterna hade sådan rätt och att avspärrning gjorts, så att vi fått besked om till vilken punkt vi hade rätt att gå. En sådan budbärare borde ha mött vid korsvägen och sedan följt täten samt resonerat med dem om saken. Nu blev jag som sagt gripen av förbittring och sprang fram till patrullen och ropade: Vet ni icke hut, skall ni spärra vägen?". Förhållandet efter sammanstötningen skildrar Wide med följande ord: "Jag sprang framåt vägen och hade den uppfattningen, att demonstrationståget även sprang nedåt vägen. Alla voro gripna av förbittring över att allmänna landsvägen blivit spärrad för demonstrationståget, och avsikten med att springa efter patrullen var att jaga bort den".

Längre fram i rapporten på sidan 86 står följande:

Enligt vad förut uppgivits har den sårade Wide förklarat, att han blivit påskjuten av Rask. Enligt hans berättelse skulle Rasks första skott hava tagit i vägkanten till höger uppifrån räknat ungefär i jämnhöjd med handelsbodens övre gavel. Det andra skottet skulle hava träffat stödjemuren mellan Oskar Westmans byggnad och vägen. Wide, som vi detta tillfälle skulle hava varit den främste av demonstranterna, skulle efter andra skottet hava yttrat: "Skjut du, jag går inte undan". Därefter skulle hava avlossats ett tredje skott, som gått framför Wides huvud. Wide har ytterligare uppgivit, att tåget hade stannat och att han, då skottlossningen började, blivit ängslig att demonstranterna skulle tränga vidare, särskilt som han hörde uppifrån ropas, att skotten voro lösa. Han skulle då hava höjt högra handen och armen och ropat: "Skotten äro skarpa". Just då skulle han hava fått Rasks fjärde skott i armen, varvid han skrikit: "Du sköt prick, din djävul".

Boken med cd-skivan kan köpas direkt av SVAR eller hos t.ex. Adlibris.

SVAR

AdLibris

Några dagar efter händelsen publicerades i Social-Demokraten en dikt av Erik Blomberg med följande lydelse:

GRAVSKRIFT
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad
i fredstid.
Vapenlös,
värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig!

En regnig dag för fem år sedan ....

Idag är det fem år sedan jag och Carina gifte oss i Ådals-Lidens kyrka. Sommaren hade varit väldigt fin ända fram till denna dag, då skyarna öppnade sig. Man vaknade på morgonen och regnade bara dunkade emot taket. Vi var väl förberedda på det, eftersom min bror arbetar som meteorolog, men ändå lika jobbigt och överraskande.

Dagen började med att håret skulle fixas på främst bruden och Daniella. Därefter skulle brudbukett hämtas och sedan resa upp till Långsele för fotografering hos Birgittas atelje. Tanken var att fotograferingen skulle ske utomhus, men regnet tvingade in oss. Korten blev mycket bra i alla fall.

Daniella nyfriserad.

Därefter åkte vi upp till Näsåker för själva förrättningen. Regnet gjorde att man kände sig stressad eftersom det blir så mycket krångligare med allting med regn i luften. Väl framme i Näsåker skulle vi försöka att hinna äta något innan det var dags. Enda alternativet en lördag klockan ett var bensinmacken, men där fanns bara två korvar tinade, resten låg i frysen. Vi kanske skulle ringt i förväg och meddelat att 7-8 korvsugna personer var på inmarsch till Näsåker. Min svåger fick springa in, hämta korvpaketet ur frysen och sedan köra dem i mikron. Jag vet inte om de var kokta eller om de enbart var mikrade, men vi fick äta lite innan åtminstone.

Nästa stopp blev församlingsgården där vi skulle byta om bröllopsdressen. På tal om bröllopsdressen så hade jag hyrt en frack (visst är det en frack?) i Örnsköldsvik. Kanske en vecka innan ringde vi upp och frågan om fracken var klar att hämta. De frågade efter namn och vigseldatum och sedan kontrollerade de att alla ändringar var gjorda som behövdes. Carina sa först att jag kunde kanske åka själv och hämtade den, men jag ville att hon skulle följa med (vilket var en himla tur). Det visades sig nämligen att det var ytterligare en Magnus Johansson som skulle gifta sig samma dag och den var hans bröllopsdress som var klar. De plockade fram den när vi kom upp och jag började prova, men det passade sådär. Sedan tyckte Carina att detta var ju inte samma kläder som vi hade valt ut tidigare (vilket jag förmodligen inte märkt om jag åkt upp själv). De började då undersöka vad som hänt och då upptäckte de att det fanns två Magnus Johansson i omlopp samma dag. Min frack var inte klar, men vi gick ut på stan lite medans de fixade till den.

Daniella och kusinen Jesper är nu ombytta och redo

Precis innan klockan två när vi skulle börja i kyrkan så öppnade sig skyarna ännu mera, vilket jag inte trodde det var möjligt. Vi blev tvungna att köra bilen från församlingsgården in på kyrkogården fram till porten så vi kunde springa in där. Vigselförrättare var Elisabeth Grafström som då var komminister i Gudmundrå församling, vår hemförsamling. Hon hade tidigare döpt Daniella och därför frågade vi henne om hon kunde viga oss i Näsåker. Det visade sig dock att hon hade semester denna vecka och därför skulle det inte vara möjligt. Jag minns inte exakt hur det gick till, men ungefär en vecka före vigsel pratade vi med Elisabeth igen och då sa hon att hon kunde åka upp till Näsåker på sin semester ändå. Så vi blev överlyckliga över detta.

Därmed var vi alla redo för vigsel. Jag minns inte så mycket av den egentligen, men det var en traditionell vigsel. Jag kommer dock ihåg en sak som hände. Vid något tillfälle skulle man knäböja framför altaret och då small mitt ena hängselband upp, så jag viskade det till Carina när vi knäböjde. Vi hade skönsång av Mattias Lilja som framförde två sånger (Öppna din dörr och Everything I Do....).

Mattias Lilja sjunger


"Kyssen" i repris (efter vigseln)

Brudparet och Daniella efter vigseln

Efter vigseln åkte vi med min farbrors veteranbil ifrån 1934 från kyrkan. Jag kommer inte ihåg nu vilket märke det är, men det kan kanske någon hjälpa mig med. Vi skulle åka med den från Näsåker till Kramfors, men eftersom det då var vägarbeten på Riks-90 fick vi åka turistvägen eftersom bilens däck inte skulle klara grovgruset på vägen. Mestadels regnade det och det var inte den bästa och modernaste vindrutetorkaren på bilen heller. Men när vi närmade oss Kramfors så började det spricka upp till slut.

På väg till Kramfors ....

i en 70-årig bil.

Väl framme i Kramfors samlades alla för bröllopsmiddag på hembygdsgården. Hela festen där blev mycket lyckad med god mat, vackra tal, trevliga telegram, fina presenter och sång. Min kusin Rebecca sjöng en mycket vacker sång för oss som hon hade skrivit själv. Det var en trevlig överraskning eftersom jag inte alls visste att Rebecca var så duktig på att sjunga och att skriva texter. Efter en trevlig dag och kväll så återstod bara morgondagens städning.

Innan middag

Rebecca bjuder på sång och musik

Så här i efterhand kan jag naturligtvis bara säga att det var en mycket lyckad dag, trots allt regn, frusen korv, dåliga hängslen, grovgrus etc.

Nu ska vi fira vår trä-bröllopsdag. Prognosen visar på regn. Vi får se om det stämmer.