onsdag 29 juli 2009

Ådalen 1931

I fredags hade vi besök av min bror, hans hustru och deras son. Då gjorde vi en liten biltur omkring Kramfors och i Höga Kusten.

I Lunde (strax utanför Kramfors) skedde 1931 den olyckligsaliga sammandrabbningen mellan militär och det demonstrationståget som utgått ifrån Frånö Folkets hus cirka fem kilometer bort. Fem personer dödades av militärens skott och fem skadades. Anledningen till demonstrationståget var att Marmaverken i Hälsingland ville sänka arbetarnas löner med fyra öre och även höja vedpriset och hyresavgiften. Verkställande direktör var Gerard Versteegh, vilken var en stark man även i Ådalen inom Graningekoncernen. Detta innebar att sympatistrejker utbröt bl.a. vid fabrikerna i Sandviken och i Utansjö. Versteegh kallade då in strejkbrytare för att bl.a. lasta pappersmassa vid Sandviken. Strejkbrytana inkvarterades till Lunde och det var dit som demostrationståget skulle gå, innan de blev hindrade i närheten av Folkets hus i Lunde.

Strax intill Folkets hus har man byggt ett minnesmonument över händelsen. Jag har inget minne av att jag besökt detta minnesmärke tidigare, utan det blev premiär för mig. Monumentet är uppfört 50 år efter händelse 1981. Omkring monumentet finns skyltar där man kan läsa lite fakta omkring händelse. Det berättas om Demonstranterna, Militären, Sammanstötningen, Eld, Eira Söderberg, Dagen efter på dessa skyltar. Mycket intressant att läsa om händelsen. Det är värt att göra ett besök där om man har vägarna förbi. Momumentet visar en stegrande häst framför en demonstrant.

På momument finns texten:

Här stupade fem unga arbetare för kulor från kommenderad militär
14/5 1931

SVAR hade för 7-8 år sedan ett projekt som hette Ådalen i förändring vid enheten i Sandslån/Bollstabruk. Man skannade då omkring 10 000 sidor rörande Ådalskravellerna och resultatet publicerades i form av en bok och cd-skiva innehållande de skannade dokumentet. Boken är skriven av Roger Johansson som har doktorerat i ämnet. Med hjälp av boken och cd-skivan kan man själv studera händelserna och dra sina egna slutsatser av dessa. Den är främst avsedd för universitets- och högskolestuderande eftersom det en metodbok över hur man kan studera och analysera de skannade dokumenten, men den är även intressant för t.ex. släkt- och hembygdsforskare.

En av de som skadades hette Per August Wide. Han var född i Ströms församling och gift med en kvinna ifrån Forsnäs, Maria Paulina Sjölund. Detta gör att jag har ett särskilt intresse i händelserna utifrån mitt intresse av hembygdforskning i Ådals-Lidens församling. Jag satt i går och läste lite i de inskannade handlingarna och då hittade jag lite ur Ådalskommissionens rapport angående Per August. Följande text finns på sidan 75 i rapporten:

En särskilt temperamentsfull man bland förföljarna, nämligen den sedermera sårade Wide, beskriver sin sinnesstämning på följande sätt: "Då jag såg, att patrullen ville hindra tåget att komma fram, greps jag av förbittring, därför att vi ju befunno oss på allmän landsväg och jag hade den bestämda uppfattningen, att på allmän landsväg ingen kunde hindra oss att komma fram. Om myndigheten hade rätt att spärra vägen, borde en polis ha skickats upp för att möta tåget och meddela, att myndigheterna hade sådan rätt och att avspärrning gjorts, så att vi fått besked om till vilken punkt vi hade rätt att gå. En sådan budbärare borde ha mött vid korsvägen och sedan följt täten samt resonerat med dem om saken. Nu blev jag som sagt gripen av förbittring och sprang fram till patrullen och ropade: Vet ni icke hut, skall ni spärra vägen?". Förhållandet efter sammanstötningen skildrar Wide med följande ord: "Jag sprang framåt vägen och hade den uppfattningen, att demonstrationståget även sprang nedåt vägen. Alla voro gripna av förbittring över att allmänna landsvägen blivit spärrad för demonstrationståget, och avsikten med att springa efter patrullen var att jaga bort den".

Längre fram i rapporten på sidan 86 står följande:

Enligt vad förut uppgivits har den sårade Wide förklarat, att han blivit påskjuten av Rask. Enligt hans berättelse skulle Rasks första skott hava tagit i vägkanten till höger uppifrån räknat ungefär i jämnhöjd med handelsbodens övre gavel. Det andra skottet skulle hava träffat stödjemuren mellan Oskar Westmans byggnad och vägen. Wide, som vi detta tillfälle skulle hava varit den främste av demonstranterna, skulle efter andra skottet hava yttrat: "Skjut du, jag går inte undan". Därefter skulle hava avlossats ett tredje skott, som gått framför Wides huvud. Wide har ytterligare uppgivit, att tåget hade stannat och att han, då skottlossningen började, blivit ängslig att demonstranterna skulle tränga vidare, särskilt som han hörde uppifrån ropas, att skotten voro lösa. Han skulle då hava höjt högra handen och armen och ropat: "Skotten äro skarpa". Just då skulle han hava fått Rasks fjärde skott i armen, varvid han skrikit: "Du sköt prick, din djävul".

Boken med cd-skivan kan köpas direkt av SVAR eller hos t.ex. Adlibris.

SVAR

AdLibris

Några dagar efter händelsen publicerades i Social-Demokraten en dikt av Erik Blomberg med följande lydelse:

GRAVSKRIFT
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad
i fredstid.
Vapenlös,
värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig!

fredag 24 juli 2009

En regnig dag för fem år sedan ....

Idag är det fem år sedan jag och Carina gifte oss i Ådals-Lidens kyrka. Sommaren hade varit väldigt fin ända fram till denna dag, då skyarna öppnade sig. Man vaknade på morgonen och regnade bara dunkade emot taket. Vi var väl förberedda på det, eftersom min bror arbetar som meteorolog, men ändå lika jobbigt och överraskande.

Dagen började med att håret skulle fixas på främst bruden och Daniella. Därefter skulle brudbukett hämtas och sedan resa upp till Långsele för fotografering hos Birgittas atelje. Tanken var att fotograferingen skulle ske utomhus, men regnet tvingade in oss. Korten blev mycket bra i alla fall.


Daniella nyfriserad.
Därefter åkte vi upp till Näsåker för själva förrättningen. Regnet gjorde att man kände sig stressad eftersom det blir så mycket krångligare med allting med regn i luften. Väl framme i Näsåker skulle vi försöka att hinna äta något innan det var dags. Enda alternativet en lördag klockan ett var bensinmacken, men där fanns bara två korvar tinade, resten låg i frysen. Vi kanske skulle ringt i förväg och meddelat att 7-8 korvsugna personer var på inmarsch till Näsåker. Min svåger fick springa in, hämta korvpaketet ur frysen och sedan köra dem i mikron. Jag vet inte om de var kokta eller om de enbart var mikrade, men vi fick äta lite innan åtminstone.

Nästa stopp blev församlingsgården där vi skulle byta om bröllopsdressen. På tal om bröllopsdressen så hade jag hyrt en frack (visst är det en frack?) i Örnsköldsvik. Kanske en vecka innan ringde vi upp och frågan om fracken var klar att hämta. De frågade efter namn och vigseldatum och sedan kontrollerade de att alla ändringar var gjorda som behövdes. Carina sa först att jag kunde kanske åka själv och hämtade den, men jag ville att hon skulle följa med (vilket var en himla tur). Det visades sig nämligen att det var ytterligare en Magnus Johansson som skulle gifta sig samma dag och den var hans bröllopsdress som var klar. De plockade fram den när vi kom upp och jag började prova, men det passade sådär. Sedan tyckte Carina att detta var ju inte samma kläder som vi hade valt ut tidigare (vilket jag förmodligen inte märkt om jag åkt upp själv). De började då undersöka vad som hänt och då upptäckte de att det fanns två Magnus Johansson i omlopp samma dag. Min frack var inte klar, men vi gick ut på stan lite medans de fixade till den.

Daniella och kusinen Jesper är nu ombytta och redo
Precis innan klockan två när vi skulle börja i kyrkan så öppnade sig skyarna ännu mera, vilket jag inte trodde det var möjligt. Vi blev tvungna att köra bilen från församlingsgården in på kyrkogården fram till porten så vi kunde springa in där. Vigselförrättare var Elisabeth Grafström som då var komminister i Gudmundrå församling, vår hemförsamling. Hon hade tidigare döpt Daniella och därför frågade vi henne om hon kunde viga oss i Näsåker. Det visade sig dock att hon hade semester denna vecka och därför skulle det inte vara möjligt. Jag minns inte exakt hur det gick till, men ungefär en vecka före vigsel pratade vi med Elisabeth igen och då sa hon att hon kunde åka upp till Näsåker på sin semester ändå. Så vi blev överlyckliga över detta.

Därmed var vi alla redo för vigsel. Jag minns inte så mycket av den egentligen, men det var en traditionell vigsel. Jag kommer dock ihåg en sak som hände. Vid något tillfälle skulle man knäböja framför altaret och då small mitt ena hängselband upp, så jag viskade det till Carina när vi knäböjde. Vi hade skönsång av Mattias Lilja som framförde två sånger (Öppna din dörr och Everything I Do....).

Mattias Lilja sjunger



"Kyssen" i repris (efter vigseln)

Brudparet och Daniella efter vigseln
Efter vigseln åkte vi med min farbrors veteranbil ifrån 1934 från kyrkan. Jag kommer inte ihåg nu vilket märke det är, men det kan kanske någon hjälpa mig med. Vi skulle åka med den från Näsåker till Kramfors, men eftersom det då var vägarbeten på Riks-90 fick vi åka turistvägen eftersom bilens däck inte skulle klara grovgruset på vägen. Mestadels regnade det och det var inte den bästa och modernaste vindrutetorkaren på bilen heller. Men när vi närmade oss Kramfors så började det spricka upp till slut.

På väg till Kramfors ....

i en 70-årig bil.
Väl framme i Kramfors samlades alla för bröllopsmiddag på hembygdsgården. Hela festen där blev mycket lyckad med god mat, vackra tal, trevliga telegram, fina presenter och sång. Min kusin Rebecca sjöng en mycket vacker sång för oss som hon hade skrivit själv. Det var en trevlig överraskning eftersom jag inte alls visste att Rebecca var så duktig på att sjunga och att skriva texter. Efter en trevlig dag och kväll så återstod bara morgondagens städning.

Innan middag



Rebecca bjuder på sång och musik
Så här i efterhand kan jag naturligtvis bara säga att det var en mycket lyckad dag, trots allt regn, frusen korv, dåliga hängslen, grovgrus etc.

Nu ska vi fira vår trä-bröllopsdag. Prognosen visar på regn. Vi får se om det stämmer.

torsdag 23 juli 2009

Ytterligare klassfoto från Forsnäs skola

Jag har fått ett klassfoto ifrån Jan Engström, som är född i Forsnäs, men numera är bosatt i USA. Hans mormor finns med på detta klassfoto från Forsnäs skola. Hon hette Gerda Helena Hedin, g. Höglund och var född 1911. Klassfotot är ungefär ifrån 1920. Gerda finns som första flickan från höger i mellanraden. Övriga personer på fotografiet är än så länge oidentifierade.



Tack Jan för att du skickade fotografiet åt mig. Om någon kan identifera ytterligare personer på klassfotot så är jag tacksam om jag kan en kommentar omkring detta.

tisdag 21 juli 2009

Vy över Nämforsen

I går fick jag ett vykort taget ifrån nipkanten ner emot Nämforsen och Ångermanälven. Jag tycker det är ett tjusigt vykort. Man ser egentligen inte så mycket av själva Nämforsen, dock mera av älven nedanför och de hus som låg på strandkanten. Man ser också hässjor intill dessa hus. Även flottningsrännan syns på denna bild.

Vem bodde i dessa hus efter älven och när kan fotografiet vara taget? Det skulle vara intressant att veta lite mera omkring detta. Finns husen kvar ute på denna "udde"?

tisdag 14 juli 2009

Klassfoto från Forsnäs skola

Bland min mormors fotografier hittade jag ett klassfoto som troligtvis är ifrån Forsnäs skola. Jag gissar att fotografiet är taget mellan 1917 till 1919. Många på klassfotot är identifierade, men några kvarstår fortfarande.

Nedersta raden från vänster: Johan Andersson (f. 1910), Gerda Hedin, g. Larsson (f. 1907), Svea Rydstedt, f. Larsson (f. 1908), oidentifierad, Lilly Nordin, f. Selin (min mormor, f. 1907), Axel Mähler (f. 1907), Bror Forslund (f. 1908).
Mittersta raden från vänster: Algot Persson (f. 1906), Nils Lidén (f. 1908).
Översta raden från vänster: Oidentifierad lärare, oidentifierad, oidentifierad, oidentifierad, Ingeborg Hedin, g. Larsson (f. 1909), Rut Rydstedt, g. Ribbing (f. 1908, osäker), Artur Persson (f. 1910).

Tacksam för all hjälp jag kan få med identifiering av eleverna på fotografiet, även läraren naturligtvis.

lördag 11 juli 2009

Dialektord från Ångermanland

Idag kom pappa och mamma på besök ner till Kramfors. Främst pappa pratar mycket med dialektord som kan vara svåra att förstå för alla. Jag själv pratar med eller utan dialekt beroende på vem jag pratar med. Är pappa och mamma i närheten blir det automatiskt att jag pratar "bredare" med dialekt.

Daniella, vår dotter, fick en kanin i julklapp förra året. Den tappar mycket hår just nu och då blev det naturligtvis att jag sa att kaninen "låt håre". Daniella stod som ett frågetecken och fattade ingenting. I något annan sammanhang använde jag ordet "ovölen", vilket betyder ungefär vårdslös. Daniella förstod inte denna gång heller vad jag menade. Hon brukar också ha roligt åt farfar när han pratar om hönsen som han har hemma i Forsnäs. Han säger alltid "hönscha".

Ibland känner jag att det inte finns något bättre ord på svenska, utan det är bara dialektordet som kan beskriva en speciell sak eller situation. Jag kommer inte på något exempel just nu, utan man brukar känna det precis när man är i den situationen och behöver förklara något.

Jag vet inte om jag stavat dialektorden rätt ovan, men i så fall tar jag tacksamt emot korrigeringar på stavning.

tisdag 7 juli 2009

Slåttanna 1944 i Forsnäs

Man kan inte jämföra slåttern som är idag med den slåtter som var för 50-60 år sedan. Idag behöver man knappt röra vid höet, möjligen för att känna om det är torrt nog för att köra in på torken eller för att bala höet.

Jag tycker det är roligt att man fått lära sig riktigt att hässja höet. Det är en konst att hässja så att inte höet förstördes av regnet. För min pappa var det inte bara viktigt att göra hässjan rätt så att det torkade bra och blev fint hö. Det var lika viktigt att hässjan skulle vara snygg också. Hässjan skulle luta in lite på kanterna så vi mätte alltid troerna så att de kortaste användes nederst och de längsta överst för att få den rätta lutningen. Detta gjorde att inte regnvatten kunde droppa ned från översta troan till de nedanför. Vi gjorde även en vatteflo med krattan för att skydda höet ifrån regnet så det skulle rinna av på sidorna och inte ned direkt i höet. Vatteflon var inte det roligaste att göra så jag fick göra det oftast eftersom jag var yngst. Det var också förbjudet att göra annat än enkel- eller dubbelhässjor. Hemma har vi haft får sedan jag var fem år gammal, alltså snart 35 år. Vi hässjade höet ungefär 10-15 år innan vi byggde torken.

Hittade en bild idag från 1944 från slåttannan på marken hemma i Forsnäs. Man ser en dubbel-hässja till vänster på kortet, sedan en häst med släpräfsa efter. Människorna på bilden är ifrån vänster: Ingrid Hedin, f. Persson, Zakarias Nordin (min mormors far), Hilding Persson, Linnéa Sjölen, f. Hedin, Lindor Eliasson (min extra-morfar, även om jag aldrig kallade honom det), Lilly Selin, f. Nordin (min mormor) och Annie Johansson, f. Selin (min mamma). Huset och ladugården i bakgrunden finns fortfarande kvar med ungefär samma utseende. Ladugården är förmodligen ganska nybyggd eftersom taknocken är så rak och ståtlig. Jag glömde fråga mamma vem som bodde i huset när fotografiet togs, men jag får göra det i morgon.


onsdag 1 juli 2009

Vykort av Pelle Molin

Till slut vann jag en auktion med ett särskilt vykort föreställande konstnären Pelle Molin. Jag har försökt några gånger tidigare på samma vykort, men alltid har det varit någon som bjudit över mig.

Pelle Molin eller Petrus Molin som han egentligen hette föddes den 8 juli 1864 i Tjäll, Multrå sn. Han var son till Abraham Abrahamsson Molin (1821-1906) och hans hustru Anna Helena Persdotter Lidblom (1829-1876). Abraham var hemmansägare och bonde i Tjäll. Anna Helena var född i Lidgatu och brorsdotter till tusenkonstnären Zakris Persson (1793-1871).

Carl-Henrik Berg har skrivit en intressant berättelse om Pelle Molins uppväxt som återfinns på Internet. Den kan läsas på adressen:

http://www.utflykten.se/uppvaxt.htm

Pelle Molin bodde som alla vet ett tag i Näsåker (eller är det kanske Prästbordet?), men kyrkoböckerna visar aldrig detta. Han var hela tiden skriven i Tjäll i Multrå socken. Först antecknades att han studerar, sedan att han var landskapsmålare. År 1895 överflyttades han till obefintliga personer och sedan den 26 april 1896 antecknades att han avlidit av tarminflammation i Bodö i Norge.

Jag har beställt kopior av några brev som Pelle Molin har skrivit som finns bevarade på Riksarkivet och på Kungliga biblioteket. Förhoppningsvis står något intressant i dessa brev.

Åter till vykortet. Det är daterat den 5 september 1902 i Trehörningsjö av en kvinna vid namn Estrid Lindblom. Vykortet skickades till fröken Maria Englund på lasarettet i Sollefteå. I folkräkningen 1900 på SVAR finns en kvinna vid namn Estrid Laura Vilhelmina Lindblom, född 1874 i Själevad. Hon var år 1900 lärarinna i Norrgidsjö, Gideå sn och ogift. Möjligen att det kan vara den person som undertecknat vykortet. Vem Maria Englund var har jag ingen aning om ännu.

Följande var skrivet på vykortet:

Trehörningsjö d. 5/9 02. Nyss uppstigen skyndar jag att frambära mitt hjärtliga tack för all vänlighet. Jag kom lyckligt hem i går afton, men var så trött o. medtagen efter resan, att jag fann det rådigast att så fort som möjligt krypa till kojs. Idag är det bättre efter att ha sofvit godt. Lef väl! En hjärtlig hälsning från tillgifna vännen Estrid Lindblom.

Ett nytaget kort på Pelle Molins stuga återfinns här:

http://adals-liden.blogspot.com/2009/05/nagra-fotografier-ifran-nasaker.html

Uppdatering 2009-07-07: Idag hittade jag Pelle Molins dödsnotis i de norska kyrkoböckerna också. Han dog den 26 april och begravdes den 2 maj i Bodö, Nordland fylke, Norge. Han skrevs då som målare och journalist och dog av hjärtfel.

Dödsnotisen finns på följande adress:

http://www.arkivverket.no/URN:kb_read?idx_kildeid=5359&idx_id=5359&uid=ny&idx_side=-297