fredag 2 oktober 2020

Hemförlovad i tredje klass

Vid sammanträde med Ådals-Lidens skolråd den 29 februari 1920 finns följande noterat under paragraf 3.

Z. Nordin i Forsnäs hade hemstält att hans dotter Lilly skulle få afgå från skolan i tredje klass och som hon ansågs ha erforderliga kunskaper och dertill ömmande omständigheter i familjen beslutade skolrådet bifalla hans begäran.

Lilly Nordin var min mormor och Zakarias Nordin min mormors far. Min mamma har berättat att mormor fick hoppa över en klass, men här ser det ut som hon fick sluta skolan i förtid. Med tredje klass ansågs tredje klass i folkskolan. Man gick först två år i småskolan. Hon var 12 år gammal vid tillfället och fick förmodligen sluta skolan i femte klass och slapp gå sjätte klass.

Har ett betyg från 1917-18 där mormor går i första klass i folkskolan. Hon hade bara fem dagars giltig bortavaro på hela vårterminen, och var närvarande totalt 117 dagar. Hon var flitigast (sett till antalet dagar) av alla tillsammans med grannflickan Ingeborg Hedin.  De fick betyg i uppförande, flit, kristendomskunskap, modersmålet, räkning, naturkunnighet, geografi, historia, teckning, välskrivning, sång och gymnastik/lek. Enligt dagboken var de fjorton barn från klass 1 till klass 5. Barnens namn med stavning ur dagboken: Margareta Larsson, Lisa Forslund, Algot Persson, Axel Mäler, Gerda Hedin, Nils Lidén, Lilly Nordin, Rut Rystet, Svea Rystet, Nanna Lidén, Ingeborg Hedin, Bror Forslund, Johan Larsson och Artur Persson.

Mormor hade ett skolkort som måste vara från 1917-18, eftersom de identifierade barnen stämmer bra överens med listan ovan. Jag har tidigare lagt ut kortet här:

https://adals-liden.blogspot.com/2009/07/klassfoto-fran-forsnas-skola.html

Lärarinnan hette enligt dagboken Helga Karolina Maria Norberg, men jag kan ju inte säga säkert att det är hon på kortet. Hon var född 1876 i Alsens församling i Jämtlands län. Hon inflyttade 1915 från Sorsele till Forsnäs. 1919 flyttade hon till Sörmoflo där hon bodde kvar till 1923. Därefter bodde hon i Moflo. År 1936 flyttade hon till Umeå stadsförsamling där hon också senare avled 1947. Hon förblev ogift hela livet. Helga Karolina Maria kan alltså varit verksam som lärarinna i ungefär 19 år inom församlingen, vilket var ovanligt på den tiden.

Hittade en passande bild på mormor och hennes far. Kanske på väg till eller från skolan.

lördag 26 september 2020

Drängen Anders får medalj för trogen tjänst

Den 27 december 1883 hade lantbruksföreningen i Ådals-Liden sammanträde och beslutade då att göra en framställning till länets Hushållningssällskap om lämplig belöning för en dräng i Forsnäs för lång och trogen tjänst. Drygt ett år senare togs frågan upp vid kommunalstämman för Lidens kommun den 12 april 1885. Stämman instämde i alla delar till ansökan och de skulle skicka ett utdraget av protokollet till Hushållssällskapets förvaltningsutskott.

Vid Patriotiska sällskapets sammankomst den 22 december 1885 tilldelades den mindre medaljen med H. M. Konungens bröstbild i silver till drängen för lång och trogen tjänst. Han hade varit verksam som dräng i 23 år på samma ställe i Forsnäs.

Drängen hette vid tillfället Anders Nilsson, senare skulle han ta sig efternamnet Sjödin. Han var född 1844 i Forsnäs som elfte barnet i en stor bondefamilj. Fader hette Nils Nilsson Forslund (1792-1869) och modern hette Anna Eriksdotter (1797-1880). Anders farfar var förste nybyggare i Forsnäs, Nils Eriksson från Häxmo. Tre dagar efter födseln var det dop i kyrkan i Näsåker. Det var säkert ett pampigt dop eftersom det var hela tio dopvittne närvarande. Det var före detta nämndemännen Hans Persson och Erik Eriksson tillsammans med sina hustrur i Sörmoflo. Erik var morbror till Anders. Sedan var två barn till komministern i Ådals-Liden närvarande, de hette Erik Magnus och Botilda Kristina Frisendahl. De var tremänningar till Anders. Torparen Hans Nilsson i Kilåmon och pigan Lisa Magdalena Andersdotter i Sundmo. Intressant att se namnet Kilåmon i en födelsebok. Jag har inte sett namnet tidigare i Ådals-Lidens kyrkoarkiv. Hans var kusin med Anders moder Anna. Slutligen drängen Israel Olofsson och pigan Lena Stina Rolig, båda i Sundmo.

Fadern ägde ett hemman i Forsnäs om fyra seland, dvs halva byn Forsnäs. Hemmanet delades sedan i två delar om två seland vardera som övertogs av de två äldsta söner Nils Erik och Zakarias. Sonen Hans köpte sedan hemmanet 1857 av brodern Zakarias, samtidigt som Zakarias fick rätt till ett torp på samma hemman.

När Anders var 18 år blev han dräng hos brodern Hans Nilsson Norlén. Detta var år 1862 om man läser kyrkoböckerna. Detta stämmer bra med uppgiften att han tjänstgjort 23 år när han fick medaljen 1885. Året efter att han fått medaljen köpte Anders ett torp av Hans för 500 kronor. Lägenheten var på drygt 3 hektar. Den fick beteckningen Forsnäset 1:15.

På detta torp bodde Anders sedan tills han dog den 13 november 1913. Som dödsorsak skrevs att han hade svårighet med urinkastning. 

Anders bouppteckning visar bl.a. att torpet var värderat till 1500 kronor år 1913. Där finns också under rubriken silver en medalj värderad till 1 kronor. Kan detta vara medaljen från Patriotiska sällskapet? Det omnämns även en vagnsbod, ett härbärge och en loge. Hans tillgångar räknades samman till 3 134 kronor och hans skulder till 615 kronor. Bl.a. skulder till J. E. Lidén, Ingrid Nordin, Ingrid Märta Hedin och Karolina Häggmark för skötsel. Inga Märta hade även hjälpt honom med urintappning. Till Olof Strömberg var han skyldig för hästlån och till N. A. Nordin och Regina Persson för skjuts. Den största skulden var till H. P. Norlén i Sörmoflo för arbete. De flesta skulderna var till släktingar till Anders, så det var många som hjälpte den gamle Anders på slutet av livet. Totalt fanns nitton arvingar uppräknade i bouppteckningen.

Torpet ägdes efter Anders döds först av dessa arvingar, men sedan köptes det av Lars Petter Andersson. Senare övertogs torpet av sönerna Nils och Johan Andersson, som fick var sin del enligt arvskiftet efter Lars Petter. Jag tror torpet låg rak ovanför där Nils och Johan senare byggde egna hus, inte långt från där jag är uppväxt. Jag ska kika närmare nästa gång jag är i Forsnäs. Kanske någon känner till Sjödins torpet eller känner till medaljen som han fick?


måndag 20 juli 2020

Tio kort: Familjen Jakobsson

Denna gång vill jag visa ett kort på en hel familj. Det är handlaren Jakob Jakobsson på Prästbordet som är på bilden tillsammans med sin familj. När jag bestämde mig för att skriva om familjen Jakobsson visste jag inte (snarare glömt bort) att Jakob var nära släkt till mig. Hans mor var halvsyster till min farfars farmor, och han var även "bror" till min farfars far eftersom han kom till Jakobs föräldrar i unga år som fosterbarn.

Bakre raden fr. v.: Hulda, Jakob, Jakob Peter.
Främre raden fr. v.: Margareta, Oscar (bakom), Gustaf, Lovisa.

Jakob Jakobsson föddes den 19 augusti 1856 i Rudsjö, Fjällsjö sn som son till bonden Jakob Eliasson (1828-1888) och hans hustru Greta Johanna Henriksdotter (1832-1902). Jakob var först bonde, sedan arrendator i Rudsjö, Fjällsjö sn på hemman nr 2 om 3 11/24 seland. År 1867 flyttade familjen "hem" till Greta Johannas födelseby, Imnäs i Ramsele sn. Jakob blev där ägare av hemman nr 1 om 2 1/4 seland. De hade fem barn tillsammans, varav äldsta sonen dog ogift 22 år gammal och enda dottern dog 10 år gammal. En annan son dog strax efter att han gift sig, inga ättlingar på den grenen heller.

De enda efterlevande barnen till Jakob var sönerna Jakob och Nils Johan som fick överta hemmanet på 2 1/4 seland efter faderns död. De fick lagfart den 11 april 1889 på var sin halva. Beteckningen blev då Imnäs 1:12 och 1:13.

Jakob gifte sig den 25 maj 1889 i Junsele sn med Stina Lovisa Jonsdotter. Hon var född den 3 augusti 1858 i Tara, Junsele sn som dotter till bonden Jon Jonsson (1804-1885) och hans hustru Kajsa Henriksdotter (1817-1901).

I handelsregistret hos landskansliet i Västernorrlands län finns antecknat den 2 juni 1888 att Jakob Jakobsson i Junsele ska fortsätta idka handelsrörelse där under namnet J. Jacobsson. Detta stod i Post- och Inrikes Tidningar den 11 juni. Den 6 november 1893 registrerades att firman hade öppnat filial inom Ramsele socken.

Jakob skrevs först som handlande i Imnäs. 1890 flyttade familjen till Tara, Junsele sn, där Jakob också var handlande. Gissningsvis hade inte Jakob någon handelsrörelse i Imnäs förrän 1893, utan det var i Tara som han började. Fem barn föddes under tiden de var bosatt i Tara, men en dotter dog av mässling endast 1 år gammal.

Jakob och Nils Johan sålde sedan fastigheten i Imnäs den 26 juli 1900 till Björknäs aktiebolag. De fick 35 000 kronor för fastigheten, vilket motsvarar cirka 2,1 miljoner i dagens värde. Det är ganska ovanligt att man ser någon göra en bra försäljning till skogsbolagen. Enligt kontraktet skulle Nils Johan få kvarstå som arrendator på hemmanet fram till 1 maj 1901 emot vissa skyldigheter. Jakob får avta under tio års tid den byggnad där hans handelsverksamhet var inrymd i. Nils Johan ska få avta en åkerteg under sin livstid, belägen på västra åkerskiftet.

Firman J. Jacobsson anmäldes som upplöst den 21 september 1900. Samma dag registrerades en ny firma i handelsregistret under samma namn, J. Jacobsson. Firman skulle idka handelsrörelse inom Ådals-Lidens socken med filialer inom Ramsele och Junsele socknar.

Strax efteråt flyttade familjen från Tara till Prästbordet inom Ådals-Lidens socken, där han blev bosatt i Markusgården. Markus Bodén hade tidigare bedrivit handelsverksamhet i samma hus.

Sonen Jakob Peter emigrerade 1911 till Nelson, British Columbia, Kanada.

Jakob dog av hjärtfel den 6 april 1917 på Prästbordet.

Dottern Margareta (1895-1965) gifte sig 1918 med skräddaren Olof Hjalmar Lidmark (1889-1966) från Forsås. De flyttade 1918 till Ed sn, där de bodde först i Österås, sedan Sand och slutligen Västerås. 1936 flyttade de till Stockholm. De skiljde sig 1940. De fick fem barn tillsammans.

Dottern Hulda (1893-1972) flyttade 1919 till Stockholm där hon gifte sig strax efteråt med Erik Johan Lundin (1886-1959). Han var från Rå och blev handlande i Stockholm. Han var bror med Otto Lundin i Näsåker. De fick två barn tillsammans.

Efter Jakobs död tog sönerna Oscar och Gustaf över handelsverksamheten. Man ser detta i församlingsboken där sönerna står som handlande. Man ser även i handelsregistret där det finns ansökningar om flera olika firmor: Oscar Jacobsson (1920-11-13--1922-04-07), Bröderna Jakobsson (1922-04-22--1924-04-09), O + G. Jacobsson (1924-02-16--1924-04-09), Gustaf Jacobsson (1924-04-12--), Oscar Jacobsson (1924-04-12--).

Oscar (1899-1972) flyttade iväg till Själevad 1924, men återkommer året därpå. Han gifte sig 1928 med Dagmar Linnéa Teresia Eriksson (1904-1996). De flyttade iväg till Ludvika 1930, där han också var handlande. 1933 flyttade de till Stockholm.

Gustaf (1902-1925) dog den 22 juni 1925 i Prästbordet av lunginflammation endast 22 år gammal.

Stina Lovisa köpte fastigheten Markusgården 1:1 (1,04 hektar) den 19 februari 1930 av Kungl. Maj:t och Kronan. Hon fick lagfart den 26 augusti 1930. Förmodligen hade de långt tidigare köpt husen på fastigheten och arrenderade marken av kyrkan. Först omkring 30-talet fick man börja köpa loss fastigheter från kyrkan och staten.

Stina Lovisa sålde den 26 februari 1930 en fastighet om 0,1630 hektar till sonen Oscar. Fastigheten fick beteckningen Markusgården 1:2. Han sålde senare samma år fastigheten till Junselelidens Kooperativa handelsförening.

Stina Lovisa dog den 13 juli 1936 av hjärnblödning.

fredag 17 juli 2020

Tio kort: Båtsman nr 112 Forss

Jonas Peter föddes den 2 oktober 1857 i Sörmoflo, Ådals-Liden sn som son till torparen Sven Peter Hansson (1831-1910) och hans hustru Barbro Stina Jonsdotter (1833-1869). Fadern var torpare hela tiden i Sörmoflo. Han var gift två gånger eftersom första hustrun dog bara 35 år gammal. Andra hustrun hette Brita Stina Persdotter (1836-1922). Tillsammans föddes 12 barn i dessa två äktenskap och endast den sista sonen dog i ung ålder. Det skiljde 23 år mellan yngsta och äldsta barn så alla 12 barnen bodde inte hemma samtidigt på det lilla torpet.

Jonas Peter Svensson Forss till höger på bilden.

Jonas Peter flyttade 1872 strax efter att han fyllt femton år till Prästbordet där han blev dräng hos kyrkoherden Sundelin. Han var dräng på Prästbordet till 1877, fast han verkar inte varit hos kyrkoherden hela tiden. Under ett år från november 1874 till november 1875 skrevs han på en annan sida i husförhörslängden. Därefter skrevs Jonas Peter bland personer med obestämd vistelseort. 1878 flyttade han hem igen till Sörmoflo, men redan året där flyttade han till Moflo där han blev dräng hos Henrik Mikael Näsström. Drängar och pigor anställdes vanligtvis från 1 november till 24 oktober påföljande år. Tjänsten kunde sägas upp innan 24 augusti från båda parter. Detta stämmer också med Jonas Peters flyttningar till ny drängtjänst som alltid skedde i november.

Den 13 augusti 1880 skrev Jonas Peter på kontrakt för att bli båtsman på rote nummer 112 vid Norrlands tredje båtsmanskompani. Han antogs som båtsman den 5 september 1880. Han fick då anta båtsmansnamnet Forss som flera båtsmän på samma rote tidigare hetat. Han skulle erhålla 100 kronor i lega, där första delen på 33 kronor skulle delas ut i samband med antagningen. Sista delen skulle han få efter tio års tjänst. Se kontrakt i sin helhet nedan.

KONTRAKT 
emellan 
Båtsmannen af Norrlands 3:dje komp. N:o 112 Forss 
och hans rotehållare.

1:o. Båtsmannen erhåller Torplägenheten å Sotbrännan kallad belägen å Moflo bys samfälda mark med Ett tunnland odlad och brukad, samt Två tunnland odelbar mark, allt inom en stängsel (i fullgodt skick, men som sedan skall af båtsmannen underhållas) att tillträdas den 30:de September 1882. Är torplägenheten ej bebyggd skall på densamma uppföras en sexknytt stugubyggning 30 fot lång 18 fot bred 12 fot hög med spis, bakugn och kammare, samt en fähusbyggnad med loge och lada 20 fot lång 20 fot bred 10 fot hög alltsammans färdigt att tillträda den 30:de September 1882. Brunn skall finnas på torpet eller högst 300 fot derifrån. Torpet får behållas i lifstiden, med vilkor att för Roten tjena Kronan minst 15 år om torpet skall få behållas men blifver båtsmannen ur tjensten utstruken återfaller det till roten.

2:o. I lega erhåller båtsmannen 100 kronor som betalas:
   1/3 vid antagningen,
   1/3 jemte 6 proc. årlig ränta då han genomgått exercisskolan samt
   1/3    "      "   "        "       "    efter tio års tjent.
Har mannen under tiden varit straffad för undanhållning går han miste omännu ej utbetald lega.

3:o. I hemkall erhåller båtsmannen 2 tunnor spannmål (1/3 råg, 2/3 korn), 20 skålp. torrt kött, 20 skålp. smör samt 4 kronor kontant, att utbetalas hvarje år vid jultiden.

4:o. Mulbete för torpets kreatur erhålles å rotens betesmarker.

5:o. 30 lass långved skall årligen af båtsmannen upphuggas men till honom af roten hemköras.

6:o. Dragare till torpets skötsel lemnas af roten, och då karlen är till tjenstgöring utkommenderad åligger roten att torpet med hustruns tillhjelp sköta.

7:o. Mindre reparation å torpets byggnader åligger båtsmannen att sjelf utföra med materialier lemnade af roten.

Af detta kontrakt äro fyra exemplar af oss undertecknade.

Liden den 13:de Augusti 1880

J.A. Häggmark                       J. P. Svensson
Rotmästare                             Båtsman


Roten.
E. P. Norqvist, Hans Callin, A. P. Ersson, H. Pehrsson, N. O. Norberg, Johan Edfors, Oskar Frisendahl, E. P. Lidström, H. Näsström, E. V. Lidén, Josef Westin, H. P. Lidholm, P. Lidblom, Nils Olof Olofsson.

Båtsmannen antagen den 5:te September 1880. Attesteras:
                                                                            Sundsvall som ofvan
                                                                            A. Thunberg
                                                                            Kompanichef

En båtsmansrulla visar att Jonas Peter var 1,633 meter lång, blåa ögon, ljust år och ordinär kroppsbyggnad. Han hade normalt färgsinne. Rullan visar när han varit borta på tjänstgöring. Han började första gången 12 september 1881 och då står antecknat att han tjänstgjort på stationen. Mellan 1 oktober 1881 och 7 maj 1882 var han på exercisskolan och fick därefter rekrytklass. Under 1882 arbetade han t.ex. drygt 3,5 månad som skansgast på fartyget Eugenie. Mellan 1 oktober 1882 och 30 april 1883 var han åter på exercisskolan och blev sedan 1 klassens officer. Det ser ut som om han var borta på tjänstgöring hela tiden från 12 september 1881 till 7 september 1883, alltså nästan två års tid. Under denna tid var han även på fartygen Ran och Alfhild under kortare perioder. Totalt cirka åtta månader tills sjöss och 14 månader på exercisskolan. Jonas Peter hade hela tiden bra betyg för uppförande och tjänstbarhet.

Jonas Peter gifte sig den 20 juli 1884 i Ådals-Lidens sn med Vendla Kristina Sundvall. Hon var född den 4 oktober 1861 i Gåreleselet, Junsele sn som dotter till torparen Jonas Sundvall (1827-1864) och hans hustru Anna Johanna Persdotter (1830-1884). Vendla Kristina hade fött en dotter redan som hette Lydia Margreta, född den 30 januari 1884. Jag vet inte om Jonas Peter kan vara fader till henne eftersom han var borta på tjänstgöring. Denna dotter dog den 15 april 1893 i Moflo.

Den 18 september 1884 gjordes en syn av torpet. Det var kronolänsman C. J. Kallin som gjorde den med biträde av nämndemännen P. Kållén i Krånge och H. Näsström i Näsåker. Det var länsstyrelsen som beslutat om denna syn den 8 augusti. Närvarande var även kompanichefen R. von Mühlenfels, rotehållarna rotmästaren O. P. Lidforss i Häxmo, E. J. Lidén, E. P. Norqvist och A. P. Ersson i Moflo, samt båtsmannen Fors.
Man hittade många saker att anmärka på. Stugubyggning var i bristfälligt skick och behövde brädfodras därför. Drevning på byggning och rappning på köksmuren saknades. Fyllning under köksgolvet saknades. Trossgolv i kammaren. Fyllning i taket och nytt golv i kammaren behöves, Stenfoten behövdes repareras. Ladugården som även innehöll fähus, loge och lada var i god skick. Hemlighus saknades och bör uppföras. Totalt beräknade man att det skulle kosta 78 kronor att åtgärda dessa saker.
Torplägenheten som bestod av 3 tunnland, varav 1 tunnland som redan för fyra år sedan skulle vara uppodlad och gödslad, befanns endast nyuppbruten. Synemännen ansåg att rotehållarna innan den 15 maj 1885 skulle ha jorden väl uppodlad och gödslad. De skulle även ersätta båtsmannen med 400 kronor för dessa brister.
Länsstyrelsen beslutade enligt syneprotokollet att åtgärderna på stugubyggningen skulle göras innan 1 december detta år och gällande odlingsmarken skulle det vara klart 15 maj 1885. Rotehållarna skulle snarast betala ersättningen för den bristande odlingen till båtsmannen.

Den 25 mars 1885 föddes dottern Jenny Kristina i Moflo. Jonas Peter och Vendla Kristina skulle inte få några flera barn därefter. Jenny bodde kvar hela livet på båtsmanstorpet i Moflo. Hon var sömmerska. Hon fick en son vid namn Johan Artur 1913. Enligt dom skulle Erik Albert Molén i Sörmoflo vara far till honom. Jenny dog 1958 i Moflo.

Därefter tjänstgjorde Jonas Peter igen från den 3 september 1885 till 12 september 1886, ett drygt år denna gång. Han var cirka 4,5 månad till sjöss och resten på stationen. Tiden till sjöss var på fartyget Hugin. Nästa gång han tjänstgjorde var 15 september 1888 till den 14 september 1889. Då var han hela tiden på stationen. Han var även permitterad under perioden 21 december till 17 mars, så han fick förmodligen åka hem över vintern.

Drygt fem år efter förra syneförrättningen på torpet i Moflo gjordes en ny den 31 oktober 1889. Denna gång var det tillförordnade kronolänsman Daniel Dillner som förrättade synen i biträde av nämndemännen J. M. Palin i Kläpp och P. Kållén i Krånge. Närvarande var även kompanichefen A. V. Carpelan, båtsmannen Fors, rotehållarna Erik Jakob Lidén, rotmästaren och skolläraren Oskar Frisendahl i Näsåker, Hans Kallin, E. P. Norqvist och Erik Andersson i Moflo.
Stugubyggningen ansågs denna gång vara i gott skick och ingen anmärkning från båtsmannen. Kompanichefen tyckte dock att rotehållarna skulle skaffa innanfönster till köket och kammaren.
Ladugård, loge och foderbod ansågs i fullgott skick.
Vedbod hade båtsmannen själv uppfört, men här föreslogs av synemännen att rotehållarna skulle anskaffa spån och spik till tak på densamma.
När det gäller torpjorden ansåg synemännen att areal översteg betydligt den lagstadgade storleken och att den var väl odlad och av sådan beskaffenhet att inget fanns att anmärka på. Kompanichefen ansåg dock att marken var av svag växtkraft och därför yrkade han på att myrjord skulle tillföras. Rotehållarna förklarade sig villiga att hjälpa till med fem mans- och fem hästdagsverken för detta.
Man beräknade att dessa åtgärder skulle kosta 37,50 kronor att genomföra.
Länsstyrelsen beslutade den 28 mars 1890 att anskaffande av innanfönster, spån och spik till tak på vedboden och dagsverken för torpjordens förbättring skall vara genomfört före näststundande månads utgång.

Mellan den 1 oktober 1891 till 30 mars 1892 och den 6 maj 1895 till 28 september 1895 var han också på tjänstgöring. Jonas Peter fick nu hålla sig på land på stationen eller som sjöreserv.

Den 20 juni 1895 gjordes ytterligare en syn av torpet. Denna gång av kronolänsman Georg Lindberg biträdd av nämndemännen J. M. Palin i Näsåker och P. Kållén i Krånge. Kompanichefen N. Lindberg, båtsman Forss, samt rotehållarna: rotmästaren Erik Andersson, hemmansägarna E. P. Nordqvist, E. J. Lidén och Hans Kallin i Moflo, inspektor P. Sjödin och hemmansägarna N. A. Persson, Z. Westin och H. P. Lidholm i Lidgatu. Strömnäs Aktiebolag genom dess inspektor C. Östlund och hemmansägaren H. Näsström i Näsåker var närvarande också.
Stugubron ansågs utrutten och behöver byggas ny.
Ladugården och svale var inredd med bås för två kor, under samma tak som foderboden och logen. Ladugården som var gammal och förfallen behövde ersättas med en ny, vilken skulle byggas upp fristående från logen.
Loge, foderbod, vedbod och kornhässja lämnades utan anmärkning.
Beträffande torpjorden anförde båtsmannen att den var klen och att rotehållarna förbundit sig att årlig ge 1 lispund hö och 1 lispund halm per seland. Detta bidrag har inte båtsmannen fått under senaste året. Kompanichefen visade också en förbindelse från den 8 september 1884 som styrkte detta. Rotehållarna tyckte dock att torpet nu var så väl uppodlat att det inte behövdes något bidrag till kofoder. Besiktningen visade att högrödan var ganska riktig och borde anses tillräcklig för en ko. Halmskörden uppskattas bli mer än tillräcklig. Kompanichefen föreslog då att det skulle räcka med 1 lispund hö per seland till kofoder, vilket rusthållarna förklarade sig nöjda med. Som ersättning för kofodret under senaste året skulle båtsmannen få 30 kronor i ersättning.
Länsstyrelsen beslutade den 12 juli 1895 att det var skäligt med 30 kronor i ersättning för uteblivet kofoder. Även att båtsmannen senast den 15 december varje år skulle få 8,5 kilo gott och välbärgat hö för varje i roten deltagande seland. En ny stugubro skulle vara uppsatt innan den 15 augusti och en ny ladugård innan den 1 juli 1896.

Han fick avsked från båtsmanstjänsten den 15 november 1897 efter 17 års tjänst. Tidigare fanns tre båtsmän inom Ådals-Liden sn, men de andra hade slutat i början av 1890-talet, så Jonas Peter var den siste båtsmannen inom församlingen. Enligt kontraktet ovan skulle han få överta torpet om han tjänstgjorde minst i 15 år, vilket de också gjorde.

Jonas Peter skrevs som torpare efter att båtsmanstjänsten avslutats. Han dog den 24 november 1913 i Moflo av lunginflammation. Hustrun Vendla Kristina levde till den 3 september 1948 då hon dog av ålderdomssvaghet.

Det gamla båtsmanstorpet står fortfarande kvar i Moflo. Platsen kallas Sotbrännan eller Bränna. Britt-Inger Lidström har hjälpt mig med ett dagsfärskt kort därifrån. Tack så mycket, Britta.



tisdag 14 juli 2020

Tio kort: Erik Petter Filipsson Lidfors

Även denna gång är det ett kort på en Lidforsare, men en helt annan släkt från Forsås. Försökte hitta någon koppling mellan dem, men det var inte så enkelt. Den närmaste kopplingen jag hittat hittills är på 1600-talet.

Erik Petter Filipsson Lidfors var född den 1 maj 1830 i Forsås som son till bonden Filip Johansson (1796-1884) och hans hustru Sara Eriksdotter (1803-1881). Fadern ägde ett hemman på nummer 2 i Forsås om 8 ½ seland. Hemmanet hade varit i släktens ägo under lång tid. År 1700 ägdes hemmanet av Erik Petters farmors farfars far, men längre än så har jag inte forskat ännu.

Filip och Sara fick elva barn tillsammans, varav två barn dog under första levnadsåret. Fyra söner och fem döttrar växte upp till vuxen ålder.

Erik Peter gifte sig den 14 april 1857 i Ramsele sn med Stina Greta Svensdotter. Hon var född den 17 januari 1835 i Krånge, Ådals-Liden sn som dotter till bonden Sven Andersson (1804-1887) och hans hustru Anna Stina Andersdotter (1798-1884). Familjen flyttade sedan till Forsmo, Ramsele sn, där fadern Sven blev nybyggare.

Den 6 november 1857 såldes hemmanet av Filip och Sara till sönerna Erik Petter och Johan emot en summa av 6 400 riksdaler riksmynt plus födorådskontrakt för Filip och Sara under deras livstid. Av dessa pengar ska Filip och Sara få 514 riksdaler, sönerna Anders och Elias ska få 200 riksdaler vardera, 486 riksdaler till skulder som Filip och Sara har, 1500 riksdaler till bröllopsgåvor och bröllop för de barn som ännu är ogifta. Övriga 3 500 riksdaler ska delas lika mellan alla barnen. Hemmanet omfattade hus, jord, såg och kvarn. Erik Petter och Johan skulle själva komma överens om mellangift eftersom Erik Petter förklarat sig nöjd med att utflytta till en annan tomtplats.

Året därpå, 1858 föddes deras första son i Forsås. Han fick namnet Sven Petter.

Redan den 8 mars 1859 gjorde Erik Petter ett hemmansbyte med Jakob Johansson i Forsmo, Ramsele sn. Jakob var en morbror till hustrun Stina Greta. I byteskontraktet dem emellan hittar man många intressanta detaljer. För bytet fick Jakob erlägga en mellangift på 1 750 riksdaler riksmynt till Erik Petter. Samtidigt fick Erik Petter överta födoråd för Johan Mauritsson i Forsmo, Stina Gretas styvfader, och Jakob fick överta födoråd för Erik Petters föräldrar i Forsås. Erik Petter skulle även betala det hustimmer som Josef Jansson i Forsås skulle köra fram till den nya tomtplatsen. Det verkar inte finnas andra hus på hemmanet ännu än de hus som torparen Hans Petter Eriksson innehar. Erik Petter skulle även ha rätt att hugga sågtimmer på skogen i Forsås till samma mängd som brodern Johan huggit. Jakob fick rättighet att begagna alla laxfisken som tillhörde hemmanet. Bytet bevittnades av Per Engman i Näsåker och Nils Erik Hansson i Imfors.

Erik Petter står antecknad som nybyggare i Forsmo eftersom byn fortfarande räknades som nybygge och inte betalade full skatt ännu. Ytterligare tre söner föddes i Forsmo, men två av dem tog tidigt. Den sista sonen hette Anders Viktor och han är värd ett eget inlägg senare. Han blev nämligen obefintlig 1896, men det går ändå att hitta mera uppgifter om honom efter försvinnandet från Ådals-Liden.

Erik Petter sålde sin fastighet den 18 april 1865 om åtta seland till sin broder Johan Edfors i Forsås för 4 000 riksdaler. Säljaren förbehöll sig avverkningsrätten till alla ståndskog på halva hemmanet under 15 års tid. Mindre dimensioner fick inte avverkas än till 10 tum på 9 alnar och 9 tum på 13 alnar från marken. Ett senare köpekontrakt när Johan sålde hemmanet vidare visar att Erik Petter sålt avverkningsrätt till en Ole Dahl. Behövlig husbehovstimmer och vedbrand fick inte heller nekas köparen. Johan fick därmed överta födoråd för Johan Mauritsson också.

Därefter flyttade familjen åter tillbaka till Forsås år 1865. Där var han först antecknad som bonde, sedan har man skrivit ovanför hans namn först dräng hos Häggqvist i Ås, sedan ändrat till Frisendahl och slutligen stod det hos Edfors. Eftersom han inte köpt något nytt hemman efter återflytten till Forsås så var han gissningsvis dräng hela tiden.

Hustrun Stina Greta dog endast 32 år gammal av vattusot i Forsås. Erik Petter och de två sönerna flyttade 1874 till Krånge där han var dräng hos Nils Johan Hedin. Från 1876 skrevs familjen bland personer med obestämd vistelseort. Erik Petter skrevs då som arbetare.

Erik Petter dog också tidigt den 8 augusti 1880 i en ålder av 50 år. Han dog av lunginflammation. I dödboken hade man skrivit att han var arbetare i Forsås.



söndag 12 juli 2020

Tio kort: Nils August Ledfors

I mitt absolut första blogginläggning för drygt 13 år sedan skrev jag kort om Nils August Lidfors. Jag funderade då på om ett gammalt kort taget av en firma i Salt Lake city kunde vara Nils August. Nu vet jag att det inte var Nils August på det kortet, men det finns ett annat kort också taget av en firma i Salt Lake city föreställande Nils August.


Den 23 september 1891 avreste Nils August Lidfors med båten Domino tillsammans med sin jämnåriga kamrat Anders Viktor Persson från hamnen i Trondheim. Man uppgav då att man skulle resa till Salt Lake City. Resan gick vidare den 30 september från Liverpool med skeppet Germanic. De anlände den 9 oktober till hamnen i New York. Det antecknades även vid ankomst till USA att de skulle åka till Utah.

Nästa gång Nils August återfinns är den 11 maj 1898 då han återigen avreser från Trondheim, denna gång med skeppet Juno. Denna gång åkte han tillsammans med hustrun Maria. Det antecknade att de skulle resa till Minneapolis, Minnesota. Han är dock inte gift ännu, utan han har åkt hem och hämtat sin gravida fästmö. 19 maj åkte de vidare från Liverpool med skeppet Numidian. De anlände den  28 maj till hamnen i Quebec. Under resa hade dock familjen växt och en liten dotter bars av skeppet. Dottern skulle få namnet Olga Numidia, alltså uppkallade efter fartyget som hon föddes på. Strax efter ankomsten till Kanabec county i Minnesota gifte sig paret den 29 juni 1898.

Familjen bodde på många ställen i USA och jag vet inte om jag lyckats hitta åt alla platser. I census 1900 bodde de i Grass Lake township, Kanabec county, Minnesota. Nils August är även upptagen i census 1900 i Twin Lake township, Charlton county, Minnesota som arbetare vid ett timmerläger. Han arbetade säkert borta långa perioder. Under tiden i Grass Lake föddes också den andra dottern,  Gunda Chennettee.

Omkring 1902 bodde de i Everett, Snohomish county, Washington, där deras första son föddes. Han fick också det passande namnet Gustave Everette.

Året där på när sonen Nels Clifford föddes bodde de i Aitkin county, Minnesota. I census 1905 var Nils August arbetare i Wealthwood township, Aitkin county.

Tredje sonen Hugo (Hugh) Ossean föddes i North Dakota år 1906. I handlingar från andra världskriget finns antecknat att han var född i Palermo, Mountrail county. Nils August ville 1908 registrera 160 hektar i Mountrail county som han köpt för att odla upp. Oklart vad som hände med denna mark sedan eftersom familjen flyttade vidare.

Nästa son, Carl Maler, föddes 1910 i Minnesota. Har tyvärr inte hittat i vilket county han föddes ännu, men familjen bodde enligt census 1910 i Summit township, Beltrami county, Minnesota.

1911 ansökte Nils August om mark i provinsen Alberta i Kanada. Man har sedan antecknat Cancelled på denna ansökan så jag vet inte hur långt Nils August kom med dessa planer.

När sista sonen föddes 1915, John Bernard, bodde familjen fortfarande i Beltrami county. Enligt census 1920 bodde de då i Blackduck village, Beltrami county.

Nils August dog den 28 mars 1927 i Marion county, Oregon. Kristina Maria dog den 18 januari 1952 i Lincoln county, Oregon. Både i census 1930 och 1940 var Kristina Maria (eller Maria C. som hon skrevs som i USA) bosatt i Toledo, Lincoln county, Oregon.

Slutligen lite bakgrund kring makarnas härkomst. Nils August var född den 18 oktober 1865 i Rå, Ådals-Liden sn som son till bonden Nils Mikael Lidfors (1840-1919) och hans hustru Stina Brita Eriksdotter (1843-1913). Kristina Maria Mähler var född den 10 december 1878 i Rå som dotter till smeden Nils Erik Mähler (1853-1920) och hans hustru Inga Maria Eriksdotter (1854-1893).




måndag 6 juli 2020

Tio kort: Nils Magnusson Haglund

Tänkte visa tio kort som jag fotograferade på hembygdsgården i Näsåker i lördags. Inte den bästa kvaliteten på korten, men det fungerar nog ändå. Ska försöka berätta lite om personen på kortet. Först ut blir Nils Magnusson Haglund, flottningschef bosatt i Moflo.


Nils föddes den 24 september 1853 i Kamitsmack under byn Timbonäs i Gräsmark församling. Han var född oäkta som son till drängen Magnus Nilsson från Lillmangen i Gunnarskogs församling och pigan Anna Eriksdotter (1823-1894). Nils växte troligtvis upp under fattiga omständigheter tillsammans med sin mor och halvsyster. Modern Anna förblev ogift hela livet och hon var först piga i Kamitsmack. 1869 flyttade de till byn Långnäs där hon också var piga. Hon antecknades som inhyses också. Även Nils antecknades som inhyses och dräng.

I slutet på 1870-talet skulle Nils söka sig norrut mot Ön i Bodums församling. Han tog ut flyttning 1881, men han befann sig åtminstone redan 1879 tillsammans med sin blivande hustru uppe i Norrland. De fick då sitt första barn som döptes i Bodums församling, men föräldarna var fortfarande skrivna i Värmlands län. Samma sak när de gifte sig 1880 i Bodums församling.

Hustrun hette Stina Katarina Eriksdotter. Hon var född 1 april 1858 i Maggeby, Sunne församling. Hon var också född oäkta och hennes mamma hette Anna Lotta Andersdotter.

Vid flytten 1881 upp till Ön kallades Nils Magnusson även Haglund i efternamnet, men tidigare kallades han enbart Magnusson. Han skrevs som arbetare i Ön. 1887 flyttade de vidare till Moflo, Ådals-Lidens församling, där Nils blev flottningschef och torpare.

Torpet köpte Nils 1891 av Jakob Petter Borin och hans hustru Inga Margreta Westin för 150 kronor. Torplägenheten fick beteckningen Moflo 3:7. Nils köpte 1918 en annan lägenhet vid namn Solhaga om 0,245 hektar av J. P. Borin. Denna del hade beteckningen Moflo 3:9.

Makarna Nils och Stina Katarina fick tolv barn tillsammans, sju söner och fem döttrar. Två av döttrarna dog under första levnadsåret och en dotter dog strax efter att hon fyllt 18 år av dubbelsidig lunginflammation.

Stina Katarina dog den 4 februari 1922 av lunginflammation och Nils den 10 januari 1926 av hjärnblödning. Stina Katarina var nästan 64 år och Nils var 72 år gammal.