söndag 16 oktober 2016

En norrländsk kärnqvinna

Hittade denna artikel i en svensk-amerikansk tidning vid namn Gamla och nya hemlandet från den 10 juli 1901. Uppgifterna stämmer inte riktigt, men jag tror detta gäller min mormors farmor som hette Kristina Lisa Andersdotter, gift Nordin. Hon fick 13 barn, varav ett barn dog i späd ålder. Hon gifte sig när hon var 18 år gammal. Fick sista barnet när hon var 42 år gammal. Jag har tidigare hört liknande berättelse från min mamma om Kristina Lisa. Jag måste prata med henne till veckan om detta.

En kärnqvinna kan man med skäl kalla bondhustrun Märta Elisabet Nordin från Forsnäset i Ådalsliden. Hon är 42 år gammal och har gifvit lifvet åt 13 barn, hvilka alla lefva och äro stora, starka och friska.
Blott tre gånger har hon vid förlossningarna haft biträde af barnmorska, de öfriga gångerna har hon redt sig sjelf utan någon som helst hjälp.
Såsom ett bevis på qvinnans säkerligen enastående krafter anför "Vesternorrlands Allehanda" följande händelse från förra årets höst. Kornet på åkertegarna stod färdigt att skära, och mannen gjorde sig färdig till skördearbetet men tillsade sin hustru att för dagen hvila sig, då det säkerligen blefve ett annat slags arbete innan qvällen nått sin ända.
Men detta gick den raska bondhustrun icke in på.
-Tror du, sade hon, att jag skulle lägga armarna i kors, när säden skall bergas?
Och därmed grep hon till med skördearbetet. Under dagens lopp tog hon upp och band 20 skylar eller 360 kornkärfvar, hvarefter hon gick till hvila och reglade sin dörr om sig.
På morgonen var hon tidigt uppe som vanligt och bjöd sin gubbe kaffe på sängen.
-När du druckit ditt kaffe, sade hon till honom, kan du gå in i kammaren och helsa på din yngste son, som kom i natt.
Äfven den dagen arbetade hustrun hela dagen på åkern, utan att det på minsta sätt tycktes bekomma henne illa. Hon har varit gift sedan sitt 19:de år och alltid varit rask och kry och en god moder för sin talrika barnskara.



måndag 10 oktober 2016

Ådals-Lidens församling har elektrifierats

En tidningsartikel i Oregon Posten den 25 maj 1921 berättar följande:

Holafors kraftstation färdig.
Den af staten anlagda nya kraft-
stationen i Holafors togs den 11
april i bruk. Stationen är när-
mast afsedd att leverera kraft
till Resele och Ådalslidens sock-
nar, som härmed så godt som
fullständigt elektrifierats.

Här finns två vykort som visar Holafors kraftstation:

https://adals-liden.blogspot.se/2012/01/holaforsen-och-laseleforsen.html

https://adals-liden.blogspot.se/2009/11/vyer-fran-holaforsen.html

onsdag 27 juli 2016

Släktnamnet Flodin

Släktnamnet Flodin har använts av flera olika släkter inom Ådals-Liden. Jag ska försöka att berätta bakgrunden till dessa släktnamn.

I Krånge fanns släktnamnet Flodin från mitten av 1870-talet. Då tog Anders Olof Nilsson (1850-1936) detta namn som hade funnits i hans släkt tidigare. Hans farfar Nils Eriksson Flodin (1758-1830) använde nämligen samma släktnamn. Nils var först skräddare i Näs, Långsele sn, därefter skräddare och torpare i Nordsjö, Långsele sn. Han var född i byn Västerflo i Långsele sn och det är säkert härifrån namnet Flodin härstammar. Anders Olofs pappa verkar inte använda namnet Flodin, utan han står endast antecknad som Nils Nilsson (1806-1891) i kyroböckerna. Han var torpare i Krånge. Anders Olof hade sex barn, varav Nils Johan förde namnet vidare inom Ådals-Lidens församling. En son till Nils Johan omkom vid ubåtens Ulvens undergång under andra världskriget.

Ungefär samtidigt fanns det en torpare i Moflo som hette Erik Hansson (1836-1921). Han var född i byn Imfors inom Ramsele församling, men hamnade som dräng i Moflo. Han gifte sig 1863 med Brita Sara Olofsdotter (1841-1896). När deras sjätte barn föddes år 1875 så antecknas han för första gången som Flodin. De fick totalt tio barn tillsammans, men fyra dog i unga år. Man kan väl gissa att han tog namnet Flodin efter byn Moflo. De hade flera söner som förde namnet vidare. Hans Olof i Ås, Per Magnus i Forsnäs och Nils Oskar i Krånge.

I Moflo fanns det under en period ytterligare en familj som hette Flodin. Det var Per Erik Flodin (f. 1851) som inflyttade till Moflo 1900 tillsammans med sin hustru och åtta barn. Hustrun Kristina Margareta Andersdotter (1858-1906) dog tidigt och året därpå överfördes Per Erik till obefintliga. Han hade nämligen redan 1903 åkt till Norra Amerika. Det blev bara ett barn kvar i Ådals-Liden och hon hette Margareta Olivia. Hon blev gift med Erik Otto Westin och de bodde också i Moflo. Även Per Eriks far hette Flodin och var bosatt i Viksjö sn när Per Erik föddes. Tyvärr vet jag inte härkomsten till namnet Flodin i detta fall.

Det är totalt tre Flodin-släkter som jag hittat inom Ådals-Lidens församling. Jag har inte hittat några kopplingar mellan dessa släkter, åtminstone inte via namnet Flodin.

söndag 24 juli 2016

Nya antavlor

Jag har lagt ut två nya antavlor, dels på min mormor Lilly Linnea Nordin, gift Selin (1907-1978, dels på Ture Tenglund (1895-1963).

Till antavlorna >>

tisdag 19 juli 2016

Emigration: Botilda Lidmark (1866-1923)

Den 10 april 1907 reste en ensam kvinna från hamnen i Trondheim. Hon skulle åka till Winnipeg i Manitoba, Kanada. Hennes namn var Botilda Lidmark från Västanbäck och var 40 år gammal. Man funderar lite på varför hon gav sig ut på denna långa resa när man läser om det i kyrkoböckerna. Hon var inte helt ensam från Trondheim eftersom det fanns en annan familj med på resan från Moflo, men de skulle åka till Seattle i delstaten Washington i USA. Gissningsvis åkte de tillsammans, men de splittrades upp i England eftersom de åkte vidare med olika fartyg från Liverpool. Familjen Nordlander åkte vidare mot New York med skeppet Lucania den 20 april från Liverpool. Då hade Botilda redan hunnit en bit på vägen eftersom hon åkte redan den 16 april med skeppet Ivernia.

Nio dagar senare anlände skeppet till Boston, den 25 april. Det står fortfarande antecknat att hon skulle åka till Winnipeg och även antecknat att hon ska åka till Hans Andersson. Förmodligen åkte hon tåg från Boston mot Winnipeg. När hon kom fram till Winnipeg så möttes hon upp av Anders Anderson, hennes fästman. De gifte sig bara en dryg vecka efter att Botilda anlänt till Amerika, så denna resa var säkert noga planerad.

Anders eller Andrew som han kallades i Kanada hade rest några år tidigare till Kanada. Han avreste 1904 från Trondheim via Liverpool. Han åkte tillsammans med fem andra personer från Junsele församling. Anders var nämligen född 1870 i byn Eden i Junsele församling som son till bonden Anders Danielsson och hans hustru Helena Magdalena Eliasdotter. Han anlände sedan till Quebec och även han hade slutdestination Winnipeg.

Det är lite svårt i de kanadensiska folkräkningarna att se exakt var familjen bodde. I census 1911 är de skrivna som farmare i Humboldt, Saskatchewan. Tio år senare skrevs de i Kellross, Last Mountain, Saskatchewan, också som farmare. De fick fyra barn tillsammans: Anna, Viktor Arthur, Hilda och Helmer. De var alla födda i Saskatchewan från 1908 till cirka 1914.

Både Andrew och Botilda dog tidigt. Andrew dog 51 år gammal den 2 oktober 1921 och Botilda dog 56 år gammal den 19 juni. Dessa uppgifter finns inskrivna på deras gravsten som finns på Kelliher Lutheran Cemetery i Kellross.

Jag har tidigare fått ett fotografi med hela familjen Anderson av Göran Stenmark, men jag vill inte lägga ut det förrän jag har tillåtelse till detta.

Mera information om Botilda och henns familj kan återfinnas på Karin Wassdahls blogg:

http://gammaltochnytt.blogspot.se/2006/06/botilda-lidmark-fodd-1866.html

Har även fått låna ett kort på Botilda av Karin Wassdahl, tack så mycket.




lördag 14 maj 2016

Hans Eric Isaacsons antavla

Har nu laddat upp en antavla för Hans Eric Isaacson så ni kan se om ni är släkt med missionär i Indien.

Till Hans Erics antavla

Emigration: Missionären Hans Eric Isaacson

Jag vill först tacka "Archives of the Evangelical Lutheran Church in America" för de fina bilder och information som jag fått från dem. Jag har även hittat en del information i boken The Telugu Mission of the General Council of the Evangelical Lutheran Church in North America av George Drach och Calvin F. Kuder. Har även hittat mycket information på ancestry.com och familysearch.org som vanligt.

Hans Erik Isaksson föddes den 27 april 1861 i Betåsen, Ådals-Liden sn, där hans föräldrar var torpare. De hette Isak Eriksson (1835-1892) och Märta Johanna Hansdotter (1833-1922). Familjen flyttade samma år till grannförsamlingen Ramsele och byn Imfors. Isak blev nybyggare där. 1883 köpte familjen ett hemman i byn Rå i Ådals-Lidens församling om 5 1/12 seland. De sålde hemmanet 1890 och stod sedan som inhyses. Isak dog av influensa redan 1892, endast 56 år gammal. Änkan Märta Johanna flyttade 1894 inom byn Rås gränser till hemman nummer 6 där och skrevs som inhyseshjon. Hon dog där nästan 89 år gammal år 1922.

Hans Erik utflyttade 1888 från Ådals-Lidens församling och byn Rå till USA. Han skrevs som studerande när han åkte. Han avreste från Stockholm den 1 juni 1888. Den 22 juni anlände han till hamnen i New York med skeppet Thingvalla.

I boken "The Augustana Ministerium: A Study of the Careers of the 2,504 Pastors of the Augustana Evangelical Lutheran Synod/Church, 1850-1962" hittar man lite mera information om Hans Eric. Boken berättar att han först gått ett år i skola i Härnösand, därefter tre år på pastor Sandells skola och därefter Ahlbergs skola. Slutligen gick han 1888-1890 på Augusta Seminary. Han blev prästvigd 1890 i Jamestown, New York. Därefter var han verksam i tre år i Port Allegany, Pennsylvania.


Den 22 maj 1893 gifte sig Hans Eric Isaacson med Amy Olivia Lundgren och som vigselförrättare står E. S. Ternberg. Amy Olivia var född 1873 i Ljungby församling med namnet Anna Olivia. De gifte sig i McKean county, Pennsylvania, USA. Lite efterforskning visar att vigselförättaren E. S. Ternberg var född i Junsele församling och hette då Erik Tjernberg. Han var född 1858 och emigrerade 1884 från Junsele. Även Erik skrevs som studerande när han emigrerade


Hans Eric hade strax innan vigsel i april blivit kallad av the Board of Foreign Missions att åka till Indien och han accepterade detta. I oktober samma år avreste de från New York tillsammans med några andra missionärspar, Arps och Pohl. De åkte först till Europa där de delade upp sig för att sedan återsamlas i Genoa. Därefter avreste man med skepp till Colombo. På juldagen anlände missionärerna till Coconada i delstaten Andhra Pradesh på Indiens västkust. Isaacsons åkte vidare till Samalkota som låg cirka 15 kilometer in i landet.

Första två åren skulle missionärerna gå språkutbildning innan de fick börja arbeta själv ute på fältet. När Hans Eric hade examinerats från sin utbildning blev han ansvarig för ett område omkring Samalkota. Missionärernas uppgift var att predika och att utbilda. Detta skedde på plats i Samalkota eller någonstans runt om i distriktet. Detta innebar att familjen Isaacsons fick röra på sig mycket inom detta område. De åkte ofta med ox-vagn och hade då med sig tält, sängar, stolar, bord, mat etc. De satte sedan upp tältet "centralt" där de kunde nå flera byar till fots, med cykel eller häst.

Till sin hjälp hade Isaacsons tre typer av infödda medhjälpare. Jag använder dess engelska namn här, Catechists, Evangelists och School Teachers. De hade olika uppgifter för att hjälpa missionären i sitt arbete.

Hans Eric fortsatte att driva en skola i Peddapuram som hade grundats 1891. Det var ursprungligen en grundskola, men man ville utveckla det vidare så det blev ett gymnasium. Skolan finansierades med avgifter, statliga avslag och av Hans Eric själv. Det är lite svårt att förstå de olika graderna av skolor, men 1895 fick skolan graden "Lower Secondary School".

Hans Eric och hans familj åkte bara hem två gånger under den tid som de var missionärer i Indien, alltså under drygt 20 års tid. Första gången var 1903-1904 som de var hemma i USA. De hade redan fått sex barn som alla var med på resan till USA. Deras två söner stannade kvar i USA och uppfostrades av pastor C. J. Scheleen i Kansas. Alla döttrar följde med tillbaka till Indien när de åkte i oktober 1904. Döttrarna började på en skola i Indien, the American School for Missionaries’ Children.

Andra gången de åkte hem var 1912-1913. De bosatte sig då i Lindsborg i Kansas där barnen kunde få sin utbildning på Bethany College. Kortet nedan är gissningsvis taget 1913 innan fadern Hans Eric åkte tillbaka till Indien och lämnade hela sin familj i Lindsborg. Amy Olivia var sjuklig så hon kunde inte följa med på denna resa.

Jag vet inte exakt vem som är vem på kortet av barnen, men jag har försökt gissa lite. Sönerna är  inget problem att känna igen, Axel Eric (f. 1894) och Carl Frithiof (f. 1900). Dottern Ruth Ingeborg (f. 1902) sitter längst till höger och troligtvis är det Sylvia Grace (f. 1898) längst till vänster. I mitten står mamman Olivia med dottern Margaret Esther Pauline (1913-1914). Hon är omgiven av döttrarna Linnea (f. 1895) och Ebba Marie (f. 1896).


Det var jobbigt för Hans Eric att återvända ensam till Indien. Han hade då två hem att försörja och måste arbeta extra mycket. Han saknade också sin familj och sin bästa vän som återvänt hem från Indien. Han drev Peddapur High School vidare själv därefter. Han arbete fortsättningsvis också ute på fältet och han åkte vid ett tillfälle till ett område med mycket malaria och blev där smittad av sjukdomen. Han återvände hem, tillfrisknade delvis, men blev sämre igen. Han fick då sjukvård i Rajahmundry, men dog där den 1 december 1914. Hans Eric begravdes på den kristina begravningsplatsen i Rajahmundry.

Hans Eric ska finnas som staty utanför skolan i Peddapuram. Jag ska försöka få fram en bild på statyn.

Man ska inte heller glömma bort hustrun Olivias gärningar. Hon hade säkert en stor del i missionärsarbetet som utfördes i Indien. Hon kunde prata tre språk flytande. Hon dog bara några år senare i Lindsborg 1917. Det uppfördes en minnessten vid hennes grav av "The Augustana Women’s Missionary" 1925.