tisdag 30 juni 2020

Vad hände med Erik Johan Näslund?

Den 25 oktober 1884 anlände en man till USA och New York för att starta ett helt nytt liv där. Han anlände med skeppet Elbe som avrest från Bremen i Tyskland. Det ser ut som om det enbart var fyra svenskar ombord på skeppet så det kändes nog ganska ensamt att kliva iland i ett främmande land. Totalt var det drygt 900 passagerare på skeppet Elbe.

Erik Johan hade den 9 oktober registrerat sig för avresa med båt från Stockholm och hans destination skrevs som Chicago. Han hade samma dag släppts fri från straffarbetsfängelset Långholmen i Stockholm. Han hade suttit i fängelse i fem års tid för tredje resans stöld, dvs att han straffats totalt tre gånger för stöld.

Inför frisläppandet den 9 oktober togs nedanstående bild på honom. Man tog alltid bilder på de fångar som hade suttit lång tid i fängelset innan de frigavs. Detta för att ha bild på dem om de gjorde brottsliga handlingar igen. 

Fångvårdsstyrelsen, Inkomna uppgifter rörande frigivna straffarbetsfångar, SE/RA/420080/01/E II ea/8 (1884), bildid: B0000940_00179, sida 2540


I tidningen Medelpads Allehanda från den 1 september 1879 hittade jag följande artikel:

Många stölder: För någon tid sedan nämde vi att några gevär stulits ur förrådet å Sånga Mo. För denna stöld har häktats 21-årige ynglingen Erik Johan Näslund från Näsåker, hvilken nu erkänt sig ha, dels ensam, dels i förening med andra, begått flera stölder. Gevärsstölden påstår han sig ha föröfvadt i sällskap med två andra personer, hvilkas namn han mellertid icka kan uppgifva. Vidare har han i sällskap med samma personer natten till den 1 augusti hos handlanden J. A. Rosenqvist å Sånga genom inbrott tillgripit åtskilliga matvaror, klädespersedlar, urkedjor m.m. Hos handlanden J. A. Schröder i Nyland har han tvänne särskilda gånger gjort påhelsningar: första gången, någon natt på våren, beredde han sig inträde genom att skära ut ena dörrspegeln och tillgrep derefter en kappsäck, en skinntröja m. m.; andra gången natten mellan den 5 och 6 dennes lyckades han komma öfver, utom klädespersedlar, äfven något penningar. Dessa stölder hade han föröfvat  ensam. I sällskap med en person vid namn Häggblad, som man ännu icke lyckats ertappa, hade han natten till den 25 juli helsat på hos handl. Oskar Nordén i Nyland och tillgripit åtskilliga klädespersedlar. Ett bättre kap gjorde de en natt vid Forsmo i Eds socken, der de kommo öfver en ansenlig mängd silfver: 15 matskedar, 18 teskedar, tekanna, gräddsnipor, m. m. Silfret gömdes för att framdeles afyttras, men under tiden råkade Näslund i rättvisans händer. Silfret är återfunnet.
Näslund, som förut är straffad för första och andra resans stöld, har förklarats saker till stölderna i Sånga och Skogs socknar, men skall nu undergå ranskning rörande silfverstölden inför Sollefteå häradsrätt, innan han erhåller sin slutliga dom.    H. P.

Om man söker vidare i fängelsearkiven ser man att Erik Johan ankom 7 augusti 1879 till Härnösands länsfängelse där han inledningsvis satt häktad. Den 26 augusti åkte han iväg för ransakning inför Boteå häradsrätt och återkom den 28 augusti. Nästa resa gjorde han den 9 september då han åkte iväg för ranskning inför Sollefteå häradsrätt. Återkom därifrån den 11 september. Erik Johan dömdes den 10 september av Sollefteå häradsrätt till tredje resan stöld, dels med, dels utan inbrott och å särskilda tider och ställen förövad stöld av gods till ett sammanlagt värde av 266 kronor samt för bedrägeri undergår straffarbete under fem år och två månaders tid samt förlust av medborgerligt förtroende i sex år utöver strafftiden. Utslaget ankom och delgavs Erik Johan den 17 september, men han önskade betänketid för avgivande av förklaring.

Näslund överklagade beslutet till Svea hovrätt, men de beslutade den 15 december att det finns inte skäl att ändra tidigare beslut förutom när det gäller Näslunds åtgärd att utplåna kronans märke på ett av de ur kronans förråds tillgripna gevär. Detta tyckte man inte kunde till särskild ansvarspåföljd föranleda. Enligt tidsurklipp ändrades hans straff från 5 år och 2 månader till 5 år jämt. Samma fängelsehandling berättar att Erik Johan var 5 fot 10½ tum lång, bruna ögon, brunt hår, rak näsa, ovalt ansikte, smärt växt, ett ärr efter fistel på högra kinden. Han skrevs som skomakarelärling när straffet påbörjades.

Den 7 maj 1880 överfördes han till Långholmens straffarbetsfängelse.  Där står lite andra uppgifter om hans utseende. Han hade ovalt ansikte, gråblå ögon, rak näsa, ordinär mun, ljus hy, mörkbrunt hår, 5 fot 7 tum 9 linjer, väger 1,43 centner, vänstra pekfingerspetsen skadad, ärr efter fistel på högra kindbenet.

I en biografibok från Långholmen hade man antecknat att hans föräldrar lever i fattiga omständigheter med fem minderåriga barn. En syster var tjänstepiga. Man hade även antecknat att en kusin straffats för stöld 1876. Erik Johans uppfostran var sämre i hemmet där han vistades som barn. Han gick 3 år i folkskola, 2 år och 5 månader i fängelseskola på Nya Varvet. Hade ett kringstrykande levnadssätt emellanåt och hans sällskap och föredömen var dåliga. Lärde sig skomakeri under tiden i Nya Varvets fängelse. Han var fallen för dryckenskap. Man skriver även att han var förled eller påverkad av en tjuvaktig kamrat när de tog 3 flaskor vin som han sedan dömdes för stöld första gången.

I samband med frigivandet erhöll han ett stöd på 175 kronor som han undertecknad den 11 oktober 1884 med följande signatur.



Om jag läser rätt så hade han även 297,59 kronor i persedlar och kontanter.

Detta var alltså tredje gången som han satt inne för stöld. Man fick hårdare straff för varje gång man straffades. Låt oss titta lite på de andra stölderna.

Den 6 oktober 1875 anlände Erik Johan första gången till fängelse i Härnösand. Han skulle då strax fylla sjutton år. Han var då 5 fot ½ tum lång, bruna ögon, brunt hår, rak näsa, rundlagt ansikte och späd växt. Den 25 oktober åkte han på ransakning vid Sollefteå häradsrätt, åter den 28 oktober. Mellan 11 november och 14 november gjorde han samma resa igen.  Den 12 november dömde Sollefteå häradsrätt honom för första resan stöld genom inbrott av gods värderat till 6 kronor till straffarbete i 6 månader. Han förlorade även medborgerligt förtroende i 4 år utöver strafftiden. Erik Johan förklarade sig nöjd med detta beslut. Straffet påbörjades den 19 november och avslutades den 28 april 1876.

Redan den 11 augusti 1876 anlände han igen till fängelset i Härnösand, cirka 3,5 månad efter senaste besök. Den 22 augusti var det sedan rättegång vid Sollefteå häradsrätt och han dömdes för andra resan stöld medelst inbrott av gods och penningar till ett sammanlagt värde av 88 kronor. Hans straff blev två år och sex månaders straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende i fem år utöver strafftiden. 

Den 2 september överflyttades han till fängelset Nya Varvet i Göteborg via Stockholm. Han anlände den 7 september till Göteborg. Man har bl.a. antecknat att han synes äga brottsliga anlag. Även noteringar som Slät och hal, Förstår väl att urskulda sig, Äger tvivelsutan brottsliga anlag.
Under tiden vid fängelset i Nya Varvet ådömdes han extra straff bl.a. genom störande av ordningen. Första gången den 15 augusti 1877 då han dömdes till 14 dagars ljuscell för trots och olydnad, samt för ordningens störande på arbetsfält och cellavdelning. Den 22 september samma år ådömdes han 30 dagars ljuscell för förnyande av ordningens störande i cellavdelningen.

Han frigavs från Nya Varvet den 31 januari 1879 och förpassades hem till hemorten i Lidens socken, som den hette på den tiden. Han hade under nästan 2,5 år vid fängelset i Göteborg växt från fem fot en tum till fem fot sju tum. Så här såg han ut vid frigivandet:


Vem var då Erik Johan Näslund? Han föddes den 29 november 1858 i Näsåker som son till pigan Märta Magdalena Johansdotter (1830-1884). Hans mamma gifte sig 1861 med Erik Eriksson Näslund (1828-1911). Erik var först sockenskräddare, sedan torpare och slutligen arbetare i Näsåker, Ådals-Liden. De fick nio barn tillsammans efter giftermålet. Både Erik och Märta Magdalena har noterats med en våg och siffran 6, vilket tyder på brott mot sjätte budet. Detta kan tyda på att Erik även är fader till Erik Johan, men det är bara en gissning från min sida.

Förutom Erik Johan var det två syskon till som emigrerade. Hans Peter Näslund (f. 1864) emigrerade 1892 till Mora, Minnesota och systern Brita Charlotta (f. 1872) emigrerade året därpå med samma destination. Brita Charlotta eller Betzie Charlotte som hon kallades "over there" gifte sig med John Peter Nordstrom från Gotland som hade utbildat sig till präst. De bodde bl.a. i Morrison county, Minnesota och i Calgary, Kanada. John Peter dog 1933 i Calgary och Betzie dog 1954 i Los Angeles, Kalifornien, USA. Vad som hände med brodern Hans Peter i USA vet jag inte ännu så mycket om.

Jag har inga säkra uppgifter om Erik Johan Näslunds liv i USA heller, men jag har har hittat lite uppgifter som kan gälla Erik Johan från Näsåker. Det fanns en Erik John Naslund som gifte sig 19 april 1887 i Chicago med Ida Stromberg. Han skulle vara 28 år då, enligt vigselnotisen.

Sedan finns en artikel från 1889 i tidningen Gamla och nya hemlandet där det står att Ida Naslund lämnat in en ansökan om skiljobrev från sin man Erik J. Näslund vilken hon anklagade för att ha övergivit henne.

Hittade även en dödsattest på en John Naslund som dog den 24 april 1924 i Breitung township, Dickinson county, Michigan. Denne man var född 1858, men det står 29 december som födelsedatum (alltså en månad fel). Han står antecknad som ogift i denna attest.

Sökandet efter Erik Johan får gå vidare i USA. Hoppas jag kan bekräfta att jag hittat rätt person någon gång i framtiden.

söndag 19 april 2020

Registreringskort från andra världskriget

Sitter och letar lite på en amerikansk släktforskningssida för att se om jag hittar några nya uppgifter om personer från Ådals-Liden. Söker i ett register från andra världskriget över yngre män registrerad mellan åren 1940-1947. Hittade följande personer från Ådals-Liden. Jag har skrivit födelseorten precis som det står i handlingen. På flera stod Näsåker, men några är säkert födda i andra byar inom församlingen.

Nils Fardinand Anderson: Han var född den 22 november 1902 i Ådalsliden, Sweden, Europe. Bosatt på adressen 229 Cedar Ave, Minneapolis, Hennepin, Minnesota. Närmast anhörig var Ben Johnson som även var hans arbetsgivare. Han arbetade på Northrup King 1500 N.E., Jackson, Minneapolis.. Han var 5 fot 5 tum lång (ca 165 cm) och vägde 225 pund (102 kilo). Han hade blå ögon, blont hår och ljus hy. Han bar glasögon. Handlingen är daterad 14 februari 1942.

John Blom: Han var född den 25 maj 1907 i Nasaker, Sweden. Bosatt på 633 Avenue E, Bayonne, Husdon, New Jersey. Närmast anhörig var Morris Barrett, hans hyresvärd. Hans arbetsgivare var Electric Boat Co i Bayonne. Han var 5 fot 6 tum lång (ca 168 cm) och vägde 156 pund (71 kilo). Han hade blå ögon, brunt hår och ljus hy. Handlingen är daterad 16 oktober 1940.

Gus Holger Erickson: Han var född den 27 november 1903 i Nasaker, Sweden. Bosatt på 503 Flint St., Laramie, Albany, Wyoming. Närmast anhörig var hans hustru. Hans arbetsgivare var Dewey Burris på 412 Grand Ave i Laramie. Han var 6 fot 1½ tum lång (ca 187 cm) och vägde 170 pund (77 kilo). Han hade blå ögon, brunt hår och ljus hy. Handlingen är daterad 16 februari 1942.

Bror Otto Fangstrom: Han var född den 9 september 1902 i Nasaker, Sweden. Bosatt i Holmes, Albany, Wyoming. Närmast anhörig var hans hustru. Hans arbetsgivare var Wyoming Timber Co i Hanna, Wyoming. Han var 5 fot 10 tum lång (ca 178 cm) och vägde 160 pund (72,5 kilo). Han hade blå ögon, brunt hår och ljus hy. Ett ärr över västra ögat. Handlingen är daterad 16 februari 1942.

Carl Oscar Ledfors: Han var född den 11 januari 1905 i Nasoker, Sweden. Bosatt på R LO #5, Cadiz, Harrison, Ohio. Närmast anhörig var hans hustru Anna. Hans arbetsgivare var City of Cadiz. Han var 5 fot 7 tum lång (ca 170 cm) och vägde 160 pund (72,5 kilo). Han hade blå ögon, brunt hår och ljus hy. Handlingen är daterad 16 oktober 1940.

Bror Emanuel Lidberg: Han var född den 20 augusti 1898 i Odalsliden, Sweden. Bosatt på Glen Route, Aitkin, Minnesota. Närmast anhörig var hustrun. Närmast anhörig var hans hustru. Hans arbetsgivare var Evergreen Mine i Crosby, Crow Wing, Minnesota. Han var 6 fot 1 tum lång (ca 185 cm) och vägde 200 pund (91 kilo). Han hade blå ögon, brunt hår och mörk hy. Saknar två falanger på lillfingret på högra handen. Handlingen är daterad 14 februari 1942.

Erick Anshelm Lidberg: Han var född den 12 april 1901 i Odaliden, Nasoker, Sweden. Bosatt på 810 Forest St., Racine, Wisconsin. Närmast anhörig var Margaret Lidberg på adressen 1642 Murray Ave., Racine. Hans arbetsgivare var B. D. Eisenrath Ganning Co på adressen 702 Racine St., Racine. Han var 5 fot 9 tum lång (ca 175 cm) och vägde 175 pund (79 kilo). Han hade blå ögon, blont hår och ljus brun hy. Ärr på slutet av lillfingret på högra handen. Handlingen är daterad 16 februari 1942.

Rikard Lidblom: Han var född den 22 juli 1897 i Adals-Liden, Sweden. Bosatt i New York, möjligen i Brooklyn. Hans arbetsgivare var Blum Screen Print Corp på 168-39th St, Brooklyn, New York. Han var 6 fot lång (ca 183 cm) och vägde 170 pund (77 kilo). Han hade nötbruna ögon, brunt hår och ljus hy. Handlingen är daterad 15 februari 1942.

Victor Berner Maler: Han var född den 6 januari 1892 i Nasaker, Sweden. Bosatt i Bisbee, Towner, North Dakota. Närmast anhörig var hustrun Martha C. Maler. Han var sin egen arbetsgivare. Han var 5 fot 5½ tum lång (ca 166 cm) och vägde 152 pund (69 kilo). Han hade blå ögon, brunt hår och ljus hy. Ett ärr på vänstra tummen. Handlingen är daterad 27 april 1942.

John Moller: Han var född den 8 maj 1886 i Wigda, Nasoker, Sweden. Bosatt i York, Benson, North Dakota. Närmast anhörig var hustrun Victoria Moller. Han var sin egen arbetsgivare som smed. Han var 5 fot 7 tum lång (ca 170 cm) och vägde 200 pund (91 kilo). Han hade blå ögon, blont hår och ljus hy. Två tatueringar på högra armen. Handlingen är daterad 27 april 1942.

Helmer Sjoden: Han var född den 9 mars 1900 i Nasaker, Sweden. Bosatt på adressen YMCA 13220 Woodward Ave, Higland Parl, Wayne, Michigan. Anställd av D. T. Wedin & Co som finns på adressen 22337 Woodward Ave, Ferndale, Oakland, Michigan. Han var 5 fot 10 tum lång (ca 178 cm) och vägde 158 pund (nästan 72 kilo). Han hade blå ögon, brunt hårt och ljus hy. Handlingen är daterad 16 februari 1942.

lördag 18 april 2020

Till farfars ära!

Hade besök igår i Forsnäs av Sven-Olof som brukar hjälpa till med deklarationen åt pappa. Vi började då prata om min farfar och Sven-Olof berättade att han varit i Forsmo när farfar hastigt drabbades av hjärnblödning på påskaftonen 1965. Han höll på med arbete ute i lagårn och blev borta väldigt länge. När farmor sedan skulle gå ut och mjölka så hittade hon farfar avsvimmad. Han hade fått en hjärnblödning och det blev raka vägen med ambulans till lasarettet i Backe. Han dog sedan morgonen efter i sviterna efter hjärnblödningen. Pappa och Alf var där på lasarettet med honom. Detta hände för exakt 55 år sedan idag.

Farfar hette Olof Konstantin Johansson med tilltalsnamnet Konstantin. Han var född den 7 juni 1901 i Forsmo som son till hemmansägaren Johan Olof Olofsson (1875-1950) och hans hustru Anna Karolina Selin (1874-1944). Farfar gifte sig 25 mars 1934 med Ingrid Sundqvist. Farmor var född i grannbyn Imnäs den 5 september 1912 som dotter till torpare Henrik Petter Sundqvist (1874-1967) och hans hustru Inga Karolina Nilsdotter (1877-1918).

Johan Olof hade fått överta ett hemman i Forsmo om 4 seland (1:3) efter sin fader Olof Olofsson. Båda hans föräldrar dog innan Johan Olof hade fyllt sex år så han blev uppfostrad i Imnäs hos Jakob Eliasson och hans hustru Greta Johanna Henriksdotter. År 1904 sålde Johan Olof stora delar av hemmanet till Sandö sågverksaktiebolag. Han fick 4500 kronor för hemmanet. Johan Olof behöll 77/100 seland av hemmanet som fick beteckningen Forsmo 1:8. Namnet på den ny lägenheten blev Katrinelund.

Farfar köpte sedan 1945 hemmanet tillsammans med sin bror Elof Kristoffer Johansson. 1959 köpte han Elof Kristoffers del så han blev ägare av hela Forsmo 1:8, Katrinelund.

Farmor och farfar fick fyra barn tillsammans mellan 1934 och 1952, tre söner och en dotter. Min pappa är äldst i syskonskaran. Axel, Alf, Anders och Karin hette barnen.

Eftersom farfar dog drygt 6 år innan jag föddes så har jag naturligtvis inga minnen av honom. Han tyckte inte heller om kameran så det finns inte så många kort kvar på honom. Jag har inte heller hört så många historier om honom. Om någon har någon historia eller minne av farfar skriv gärna en kommentar nedan.

Av Sven Olof fick jag höra en historia när Sven Olofs farfar Bror Danielsson, Sven Olof, farfar och pappa var hos Sandlunds i Forsnäs för att hjälpa till med höskörden. Vid en rast så pratade de lite och då började Bror att skoja med farfar och berätta om en traktor som farfar köpt vars framhjul åkte i luften när man använde lyften där bak. Farfar blev lite förnärmad av detta och kontrade tillbaka. "Jag känner en som köpte en traktor som inte fungerade." Då blev Bror alltså tyst och slutade skoja. Han hade nämligen köpte en traktor i Lo utanför Nyland och körde hem den. Han kom ända till Krånge innan de fick ringa efter hästhjälp för att få hem traktorn. Traktorn startade bara en gång till innan den ställdes utan för gott. Men det blev en rolig leksak för Sven-Olof och hans kompisar där de kunde brumma runt med.

När jag växte upp så hade vi får hemma i Forsnäs. Vi hässjade hö i många år innan hötorken ersatte hässjan. Jag fick lära mig att en hässja är som ett konstverk. Det går inte att fuska där. Vi mätte längden på troerna så att de längsta skulle användas överst i hässjan och det kortaste längst ned. Hässjan skulle luta in på sidorna. Vid dubbelhässja skulle alltid den grövre änden av troan läggas utåt på hässjan. Viktigt också att man gjorde enbart enkel eller dubbelhässja. Det fick aldrig vara fler än två hässjor ihop. Sedan var det också viktigt vilka stabbar man använde. A-stabben användes vanligtvis enbart till att hässja halm. Kommer inte ihåg vad den andra stabben kallades för, möjligen E-stabb. Den användes till höhässjan. Sedan var hässjningen en konst i sig. Jag fick inte hässja från början utan det fick de äldre göra. Här var viktigt att "stapla" höet på rätt sätt i hässja. Höet skulle ligga som lager vertikalt på troan. Då skulle vattnet bara rinna rakt igenom uppifrån och ned. Man fick aldrig lägga på en liten tuss och ytterligare tuss uppe på, då blev det bara mögel i hässjan om det var en regnig sommar. Man måste lägga tillräckligt mycket på troan direkt. Vanligtvis var det fem troer med hö och på den sjätte troan lade vi vatteflon. Jag som yngst i familjen fick sköta om vatteflon. Ett kanske inte så roligt uppdrag, men ack så viktigt. Det var ett tunt lager, ungefär som ett lock över hässjan, som man använde krattan för att lägga på och sedan knackade man den tät med krattan från båda sidorna. Vattnet skulle rinna av vatteflon och ned för sidorna. Slutligen skulle man kratta av eventuellt löst hö på hässjan och kratta runt hässjan så man kunde ta till vara allt överblivet från hässjan till nästa hässja. Ändarna skulle också vara snygga, det fick inte sticka ut någon synlig del av troan där. Vi har alltid haft en eller flera katter hemma, de tyckte om att krypa in under nedersta troan och ligga i skuggan där.

När vi hässjade i Forsnäs var jag inte medveten om att pappas perfektionism för hässjans utseende och utformning kom från farfar. Detta fick jag veta bara för någon månad sedan. Det var lika viktigt för farfar att hässjorna skulle vara snygga och korrekt byggda. Han kanske hade ärvt det från sin far i sin tur. Det var även viktigt att slå alla vägkanter, runt ledningstolpar och bäckar. Allt skulle tas till vara. Pappa var en hejare på lien, jag var mera en hejare på att dra slipsten så pappa kunde vässa lien. Har aldrig fått in rätta knycken för lieslått.

Sven-Olof berättade även att farfar hade långa armar, vilket gjorde att han hässjade hela vägen upp på hässjan utan problem. Han var inte så lång egentligen, enligt sitt värnpliktskort 1,68 lång. Nu förstår jag var jag ärvt mina långa armar ifrån.

Slutligen vill jag visa några kort på farfar, farmor och deras familj. Tack så mycket Karin och Mats. Farfar hade ofta pipan i munnen, precis som min pappa när jag växte upp. Sedan tog läkerolen över där, en ask i veckan.

Farmor och farfar och hunden Jack

Faster Karin och farfar

Farfar och farmor

Farfar med pipan
Farmor och mamma

Familjen Johansson

Farmor och farfar,
mamma, faster Karin och pappa

Tycker det är tråkigt att jag aldrig fick träffa min farfar, han fick bara träffa ett av sina barnbarn innan han gick bort alldeles för tidigt. Hoppas jag kan hedra honom lite med detta inlägg och genom att försöka lära mig mera om hans liv via historier och bilder. Tack farfar 💖💖


lördag 4 april 2020

Sockenstugumannen Måns Olsson (1711-1786)

I början av 1750-talet flyttade Måns Olsson med familj in i sockenstugan på Prästbordet inom Ådals-Lidens församling. Måns var dopvittne den 22 januari 1752 till Erik Anderssons dotter i Lidgatu. Han var då skriven som bosatt i Sockenstugan. Detta är den tidigaste uppgiften jag hittat om familjen i Ådals-Liden (ännu).

Några år senare, 1754, fick de en son vid namn Magnus (född den 17 februari). Därefter återfinns Måns Olsson regelbundet i kyrkoräkenskaperna när han skänker pengar till kyrkan (1754, 1758, 1759, 1760, 1761, 1762, 1771, 1775, 1777). På flertalet av dessa noteringar har man skrivit Sockenstugan på Måns, förutom på de två sista årtal där det står Kyrkobordet.

I husförhörslängden som återfinns i Resele församling finns Måns och Karin under Sockenstugan. Där står antecknat att Måns var sockenstuguman. Måns står med födelseår 1711 och Karin med födelseår 1712. De var gift 1743. Där finns även antecknat att Måns gifte om sig med Kerstin Salomonsdotter, född 1724. Det finns en son antecknad i husförhörslängden och det är Magnus, född 1754. Det står att han var usel i läsningen.

I kommunionslängden hittar man inte så många nya uppgifter, förutom att det ska finnas en son vid namn Johannes också. Man kan också anta att det fanns en son vid namn Olof, eftersom det finns en Olof Månsson född omkring 1744-45 bosatt på Prästbordet också från 1770-talet.

Hustrun Karin dog 1771 (begravdes 2 februari) av bröstvärk i Kyrkobordet. Enligt dödboken var hon 56 år gammal, alltså född omkring 1714-1715. Måns dog av kräfta i halsen 1786 (begravdes den 14 maj) i en ålder av 74 år och 3 månader. Ingen ort antecknad då, bara att han var sockenstuguman. Kerstin levde till den 16 februari 1807 då hon dog av åldersmatthet, 82 år gammal. Det är antecknat att hon dog på Vallen.

Om man tittar vidare i mantalslängder så finns Måns Olssons hustru antecknad åren 1766-1776. Sockenstugumannen behövde inte skatta, därför finns inte han antecknad. I mantalslängden 1766 finns antecknat att en son studerar i Härnösand. Detta är sonen Johan som gick på trivialskolan i Härnösand. Åren 1766-1768 och 1770 finns även en annan son antecknad i mantalslängden, vilket bör vara sonen Magnus. I längden 1770 står antecknat att sonen bör undervisas i sin kristendom.

Sökandet går vidare efter Måns och Karins härkomst. I vigselboken för Resele församling finns antecknat att drängen Måns Olofsson från Holm(e) gifte sig med pigan Karin Johansdotter från Bodvill den 1 november 1743. I födelseboken återfinns sedan Måns som född 1711 (döptes den 4 februari) i Holme som son till Olof Hansson. Karin var född den 11 april 1714 i Ålsjön, Ed sn som dotter till Johan Kristoffersson.

Men var bodde familjen innan de flyttade till sockenstugan? Jag lyckades först i går att lösa den frågan för egen del. Med hjälp av Riksarkivets söktjänst Digitala forskarsalen gjorde jag en sökning där efter Måns Olofsson för att se om jag fick någon träff. Hittade då, med hjälp av ett register som Ådalens släktforskarförening skapat, var sönerna Olof och Johan var född. Olof var född 23 november 1744 vid Bollsta masugn, Ytterlännäs sn, där Måns skrevs som dagsverkskarl. Sonen Johan var född den 26 oktober 1746 i Kramfors, Gudmundrå sn, där Måns var sågkarl. Hittade ytterligare en son, Lars, som var född i Kramfors den 4 februari 1750. På honom har man skrivit Olof Månsson som far, men detta måste vara en felskrivning.

Om man sedan söker vidare i mantalslängderna återfinns Måns Olsson som dagakarl vid Bollsta masugn 1744-1745 och som arbetskarl och sågkarl vid Kramfors sågkvarn 1746-1750.

Sönerna Olof och Magnus blev kvar i Ådals-Liden och har fått många ättlingar där. Sonen Johan blev bosatt i Härnösand efter trivialskolan och tog namnet Ledin. Han dog redan 1788. Vad som hände med sonen Lars är ännu okänt.

torsdag 6 februari 2020

Godtemplarlogén nr 3319 Morgonstjärnan

Den 17 april 1904 grundades logén Morgonstjärnan (nr 3319) i Näsåker av Nils Erik Lindbäck. Logén fick direkt 19 medlemmar.

Nils Erik var född 1874 i Resele församling. Han inflyttade 1899 till Prästbordet tillsammans med sin hustru Anna Karolina Åslund, född 1867 i Edsele församling. Nils Erik skrevs som skräddare och Anna Karolina skrevs som sömmerska. De flyttade redan i oktober 1904 till Ramsele församling.

Någon som känner till denna logé och kan berätta mera om den? Hur länge fanns den kvar och hade de en särskild samlingslokal i Näsåker?

torsdag 26 december 2019

Rå under 1700-talet

Från 1700-talets början var det fem hemman i byn Rå. 1712 köpte drängen Filip Johansson en del av brodern Per Johansson på hemman nummer 4 och en del av Erik Eriksson på hemman nummer 5. Erik Erikssons del skulle några år senare i mantalslängden kallas nummer 6 och Filips del för nummer 5.

Alla hemman inom Rå behölls under 1700-talet inom respektive släkt, förutom på hemman nummer 3 där Markus Eriksson bytte hemman med Erik Persson från Västerrå, Resele församling. Erik var ägare några år av hemmanet innan det helt återgick till släktens ägor igen.

Uppgifterna är hämtade ur mantalslängder för Ådals-Lidens församling som finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida (gratis) och ArkivDigitals hemsida (via abonnemang).

Rå nr 1:

(1700)--1711  Nils Filipsson
1712  Per Nilsson
1713--1717  Nils Filipsson
1718--1752  Säfring Nilsson
1753--1799  Erik Säfringsson

Hemman nummer 1 har funnits inom samma släkt under 1700-talet, i rakt nedstigande led via söner. Sonen Per Nilsson antecknades som ägare enbart ett år, ingen förklaring till detta ännu.

Rå nr 2:

(1700)--1721 Nils Eriksson
1722--1734  Nils Erikssons änka
1735--1757  Erik Nilsson
1758--1767  Erik Nilssons änka
1768-(1799)  Jakob Eriksson

Hemman nummer 2 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Det är tre generationer som ägt hemmanet under denna period.

Rå nr 3:

(1700)--1709  Erik Nilsson
1710--1755  Erik Eriksson
1756--1789  Erik Eriksson
1790--1796  Markus Eriksson
1797--1798  Erik Persson
Del 1
1799--(1799)  Erik Persson
Del 2
1799--(1799)  Mikael Eriksson

Hemman nummer 3 har funnits inom samma släkt under nästan hela 1700-talet. Markus Eriksson bytte hemman med Erik Persson i Västerrå, Resele församling, så Erik blev ägare av hemmanet några år i slutet på 1700-talet. 

Rå nr 4:

(1700)--1709  Johan Persson
1710--1753  Per Johansson
1754--1755  Per Johanssons änka Sara Filipsdotter
1756--1790  Filip Persson
1791--(1799)  Erik Filipsson (även skriven som nämndeman 1797-1799)

Detta hemman ägdes av samma släktgren under 1700-talet, fyra generationer i nedstigande led.

Rå nr 5:

1713--1734  Filip Johansson
1735--1736  Filip Johanssons änka
1737--1744  Jöns Persson
1745--1776  Johan Filipsson
1777--(1799)  Josef Johansson (även skriven som nämndeman 1790-1794)

Filip köpte 1712 en del av Per Johansson på hemman nr 4 och en del av Erik Eriksson på hemman nr 5. Ursprungligen kallades både Filips och Eriks del för nummer 5, men senare blev Eriks del nummer 6 istället.

Jöns Persson gifte sig med änkan efter Filip Johansson. Josef Johansson var måg till Johan Filipsson.

Rå nr 6 (tidigare nr 5):

(1700)--1700  Erik Abrahamsson
1701--1731  Erik Eriksson (även skriven som båtsman 1718)
1732--1738  Per Eriksson
1739--1769  Erik Eriksson (även skriven som båtsman 1744-1750)
1770--1798  Erik Persson
1799--(1799)  Erik Eriksson

Även detta hemman har troligtvis funnits inom samma släkt hela 1700-talet. Erik Abrahamsson var styvfar till Erik Eriksson. Har inte hittat så mycket information om Per Eriksson ännu, men man kan anta att han var bror till den efterföljande Erik Eriksson. Erik Persson var måg till Erik Eriksson.

Inga torpare fanns i byn under 1700-talet, utan marken brukades enbart av sju bönder vid utgången av 1799 (två bönder på hemman nummer 3).

torsdag 8 augusti 2019

Årets julklapp 1891, en postväska?

I Hernösandsposten från den 9 januari 1892 skrevs det om sällskapsspektakel, julklappar, gästgiveriet i Näsåker och Pelle Molin. Artikeln är hämtad från Kungliga bibliotekets hemsida för skannade tidningar.

  Från Ådals-Liden skrifves till Hernösandsposten:

  Julen har gått stilla och lugnt som vanligt. Ett större och vanligare julnöje var påräknadt, i det att associerade af godtemplarlogen "Liden" ämnat anordna sällskapsspektakel, som dock ej blef af, enär tiden ej var tillräcklig för pjäsernas inöfvande. Det kommer dock att i början af nya året gå af stapeln och motses med spänning och intresse, ty en originalpjäs med motiv från Ådalen skall spelas.

  Julklappar äro här lika vanliga som annorstädes. Ett par märkligare sådana äro sockens äldsta postväska och en 100-årig sil. Postväskan är af flätad näfver, och åldern uppskattas af kännare till öfver 200 år. Hon har genomgått många öden, de sista 50 åren har den användts till fiskareväska.
  Silen är af björk, med ett obetydligt hål i midten öfvertäckt med en hårmatta, hvilken efter sin höga ålder är ganska väl bibehållen. Sådana silar användes allmänt i övre Ådalens bondgårdar för omkring 150 år sedan, men nu höra de till sällsyntheterna att påträffa. Mottagaren af silen är antikvitetssamlare och har redan en större samling gamla och ovanliga saker. Silne uppskattas af honom som hans bästa julpresent.

  Gästgifvaren J. P. Westin har nu frånträdt gästgifveriet, som öfvertagits af C. Östlund.
  Westin har skött sin rörelse med heder, hvilket bevisas däraf, att när hans ansökan om hotellrättigheterna behandlades af kommunalnämden, och rösterna ja och nej sammanräknades, fans det blott ett enda nej. Anmärkas bör, att alla ledamöter voro närvarande.
  Westin har nu i tidsenligt inredda gård i Vestanbäck öppnat hotellrörelse.

  Artisten Pelle Molin, som fortfarande vistas här för studier till en större målning i olja ur allmogelifvet vid forsarne, har inrättat sitt gemytliga hem i en liten stuga vid Markus-plågan ofvanför den vackra Nämnforsen. Han har därigenom blifvit prest-torpare med 20 dagsverken om året till församlingens kyrkoherde, 10 dagsverken vintertiden och 10 sommartiden.