lördag 31 juli 2010

Guldgrävaren

Av en slump hittade jag en Andrew Viktor Lidfors som avreste den 9 juli 1895 från Göteborg med skeppet Albano. Skeppet skulle resa till Grimsby i England. Han var hemmahörande i Amerika, 31 år gammal och skulle resa till New York. Många som heter Lidfors har koppling till Ådals-Liden och därför blev jag nyfiken på honom.

Lite sökande visade att det fanns en Anders Viktor Lidfors, född den 4 april 1864 i Forsmo, Ramsele församling. Hans far hette Erik Peter Filipsson Lidforss (1830-1880) och hans mor Stina Greta Svensdotter (1835-1867). Erik Peter var först bonde i Forsås, Ådals-Lidens församling. Mellan 1859 och 1865 var Erik Peter nybyggare i Forsmo, Ramsele. Därefter blev han åter bonde i Forsås. Anders Viktor fanns skriven i Ådals-Lidens församling fram till 1897 då han noterades bland obefintliga personer inom församlingen. Han hade alltså åkt iväg från Ådals-Lidens församling utan att begära flyttningsbevis. Han kvarstår 1937 bland obefintliga personer, utan notering om vad som hänt med honom. Uppgifterna stämde bra med de uppgifter som fanns i passagerarlistan från Göteborg.

Går det att hitta mera uppgifter om vad som hände Andrew Viktor efter resan till Grimsby? Han reste vidare den 13 juli med skeppet New York från Southampton. I register på Findmypast.com är han antecknad som And. Leafors, så det var inte helt enkelt att hitta honom där. Nästa spår fanns i hamnen i New York där han anlände den 20 juli.

Nästa steg var att försöka hitta honom i folkräkningarna (census) i USA. Inga bra träffar fanns på Anders, Andrew, Viktor eller Victor Lidfors. Försökte då söka med lite andra uppgifter som t.ex. födelseår och födelseland tillsammans med olika varianter på förnamn. Hittar till slut en man i census 1910 som heter Andrew Lidford, född cirka 1864 i Sverige. Han var bosatt i Tacoma, Pierce county i delstaten Washington på västkusten. Andrew var antecknad som farmer och roomer i Tacoma. Han var alltså bonde, men han hyrde tydligen ett hus eller lägenhet. Andrew var ogift och det var antecknat att han immigrerat 1883 till USA. Jag sökte då vidare på namnet Andrew Lidford och hittade honom både i census 1920 och 1930. Han bodde då i Riverside i samma county och han var gift med Brita. Hon var född omkring 1864 i Sverige. I dessa census fanns det lite olika uppgifter när de immigrerade. Andrew immigrerade 1889 enligt båda, medan Brita immigrerade 1889 resp. 1904 i dessa census. Andrew borde finns i census 1900 också, men där hittade jag honom inte under namnet Lidford.

Sökte därför vidare efter dödsdatum på Andrew och Brita. Det finns en dödsregister i delstaten Washington för perioden 1907 till 1960 som man kan söka i. Hittade där att Andrew Lidford dog den 13 juni 1931 i en ålder av 67 år i Puyallup, Pierce county. Brita dog den 30 december 1942 på samma plats.

Eftersom jag inte hittat Andrew i census 1900 gjorde jag ett nytt försök där. Efter lite sökande hittade honom under namn Ledford. Jag tycker dock att det står Lidford i originalkällan där också, men det hade inte registrerats så. Han var då bosatt i Treadwell på ön Douglas Island utanför Alaskas kust. Andrew var guldgrävare i gruvan som fanns i Treadwell. Enligt census-utdraget hade han inflyttat under februari 1898 från Tacoma. Census 1900 är lite mera detaljerad än övriga census så här ser man födelsemånad och födelseår. I övriga census står endast ålder. Andrew Lidford var född i april 1864, vilket stämmer med uppgifterna om Ander Viktor Lidfors.

På engelska Wikipedia kan man läsa lite denna guldgruva. Gruvan var ett tag den största i världen. Gruvan var i drift från 1881 till 1922 och var uppdelad i fyra gruvområden. Som mest arbetade cirka 2000 personer i denna gruva.

Läs mera om gruvan (översatt med Google Translate)>>


Känner någon till Anders Viktor Lidfors (Andrew Lidford) och kanske kan berätta mera om hans liv som guldgrävare i Alaska?

söndag 18 juli 2010

Två brev från Pelle Molin

Uppdaterad 30 juli.

Pelle Molin ville gärna följa med på Salmon August Andrée's första polarexpedition år 1896, men han fick nej på detta från Andrée. Istället undersökte han möjligheterna att följa med något annat skepp som åkte i Andrées fotspår, eller vad man kan kalla det till sjöss. Han hade dock inte råd att själv bekosta resan, utan han var tvungen att sälja in resan till olika tidningar. Den 5 februari och 25 mars 1896 skrev han brev från Bodö i Norge till redaktören för tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) Henrik Hedlund. Följande skrev Pelle i breven:

Bodö den 5 febr. 1896

Herr Redaktör
Det gäller en resa till Spetsbergen med Andrées nordpolsexpedition. Planen är mycket beskedligare än den höres och bör icke häller vara svår att realisera om Ni vill. Här är ju en bit historia af allra första klass att på nära håll bevittna och något af högsta aktuela intresse för ett svenskt storblad.
Andrée kommer ju att företaga resan till Spetsbergen med en antagligen icke så liten ångare att icke ombord kan finnas en anspråkslös vrå för en korrespondents hängmatta, äfven om ballong, dufvor, expedition och arbetarne från Tromsö taga ångaren tid och hållen.
Min plan är alltså att genom Eder bemedling få tillåtelse att som GHT:s speciele Korrespondent medfölja till Spetsbergen, der åse uppstigningen och så vända med de andra, sedan Andrée seglat in öfver isen.
Jag blir här i Norge öfver Sommaren, kommer antagligen att måla i Lofoten, och kan närsomhälst hålla mig beredd att möta i Tromsö, der Andrée tager ombord arbetare för uppsättande af balonghus m.m.
Derifrån kan första korrespondansen sändas. Den andra sändes öfver Ingö och Hammerfest från verldens nordligaste fyr, Fruholmen, expeditionens brefdufvestation.
Antagligen kom Vesteraalske Dampskibsselskab att till sommaren sätta ett af sina fartyg i turisttrafik på Spetsbergen. Är lyckan god kan man kanske med en sådan lyckas sända ett och annat att telegrafera hem till Sverige öfver Hammerfest.
Vid denna expedition är det ju icke som vid andra polarresor att inga andra än de egentliga deltagarne kunna följa till vägs. Här är det alldeles som inrättadt för en tidning att få en korrespondent med. Det är detta jag högeligen fruktar att många ska tänka på, och derför gäller det att icke komma för sent. Bäst vore det om man kunde få bli ensam.
Nu om kostnaderna. Jag kan icke så noga beräkna dem, men antager att, om tillåtelsen gifver, priset ombord på Andrées ångare icke skall bli stort. De ha nog icke beräknat sig några inkomster af passagerare. Man får, tänker jag, beräkna vivre för ungefär 3 veckor.
Att tidningen genom korrespondansernas mängd, värde och intresse skall hållas skadeslös för utgifterna skall bli mig en hederssak. Jag ska hålla det hela så lättläst och omväxlande som möjligt och kommer dervid att få en naturlig hjälp, icke blott af det antagl. intressanta lifvet ombord och i Spetsbergen under förberedelserna, utan äfven af de enastående intressanta taflor ur natur och djurlif, som häruppe bjudes.
Gärna skulle jag se att jag äfven kunde skrifva till Jämtlandsposten, doktor V. H. Wickströms tidning. Jag skrifver idag till honom och ber honom korrespondera med Eder om planen.
Det bör gå i allt fall.
Att Andrée skulle ha något att invända är ju antagligt. Sådana ledare af intressantare expeditioner bruka ju af sina män taga löfte att icke konkurrera med chefen i skrifverier om resan. Men det är ju klart att GHT:s korrespondent icke kan på något sätt dervidlag vara obehaglig. Han måste ju dessvärre vända då det bästa börjar. Men man får trösta sig med att det upplefda och bevittnade rikligen lönar mödan.
Ni kan tänka att jag gärna vill ha ett bifallande svar, lika visst som jag är rädd för att planen blir känd och att andra kunna tränga sig in.
Går det icke på annat sätt får jag väl skrifva till Andrée och anmäla mig som en af de handtlangare, som stiger ombord i Tromsö.
Med utmärkt högaktning
Pelle Molin

Bodö 25 III 1896

Herr Redaktör!
En direkt underrättelse från Andrée säjer nej för att följa med Virgo. Ingen bladman får finnas der ombord. Men då jag icke är sinnad att afstå, återstår att följa med någon ångare, som enl. hvad tidningar berättar, ämnar följa Virgo till Spetsbergen med turister. Det blir visserligen icke alldeles detsamma, men häller icke så värst långt ifrån. Naturligtvis går man miste om en del underrättelser om det allra intimaste, men då ju före resan en Stockholmstidning berättar om all Andrées utrustning behöfver man ju häller icke nosa i allt. Begagnar man ögon och öron blir det tillräckligt.
Nu är frågan: Om jag reser, får jag räkna på G.H.T. såsom en af de tidningar jag skrifver till? Jämtlandsposten ville gärna , men drog sig tillbaka i tanke att det ville bli för dyrt. Huruvida någon annan tidning kommer istället vet jag icke, men jag har godt hopp. Då blir ju också kostnaderna betydligt nedsatta.
Naturligtvis vill jag ha så pass betalt att resan först och främst blef ersatt och dessutom vanligt arvode för korrespondanser och ersättning för telegram. Med beräkning att resan med turistångaren (med uppehåll på Spetsbergen) tar 3 veckor torde man få beräkna omkring 600 kronor för den. Delad på 2 svenska och möjligen 1 finsk tidning, Nya Pressen, blir ju saken icke så dyr (Vanliga Nordkapsresor beräknas till ungefär 40 kr pr. dag för hvarje turist).
I alla fall, om Ni icke strax kan bestämma Eder, ber jag att Ni icke säjer nej. Möjligen kan en närmare kännedom om den eventuella ångarns priser och tider förändra åtskilligt. På samma gång som Edert svar ville jag vara mycket tacksam om Ni kunde underrätta mig huruvida från Göteborg något ledsagande turistskepp skall afgå eller om Ni känner till något om det projekterade från Altona.
I hopp att sakens innebörd håller mig ursäktad för mina täta bref teknar jag
med utm. högaktning
Pelle Molin

Virgo var det skepp som Andrée skulle åka med upp till Spetsbergen för att sedan påbörja ballongresan därifrån. Pelle Molin kom aldrig iväg på resan eftersom han dog strax efteråt. Jag vet inte om han fick något svar från Henrik Hedlund på sina frågor. Ovanstående brev finns bevarade på Göteborgs universitetsbibliotek.

fredag 16 juli 2010

Pelle Molins stuga

All min tid upptas just nu av altanbygge och därför hinner jag inte med att skriva så mycket här just nu. Har dock köpt två vykort över Pelle Molins stuga som jag skulle vilja visa upp.

Har någon bott i stugan efter att Pelle Molin flyttat till Norge? Nils Olof Eriksson Höglund och Tekla Margareta Sundström bodde i stugan innan Pelle Molin. De flyttade till 1891 till Kanabec county i Minnesota. Jag har fått fotografier på Nils och Tekla från en ättling i USA.

tisdag 6 juli 2010

Tidskapseln - Ditt arkiv på nätet

Allehanda har nyligen lagt ut tjänsten "Tidskapseln - Ditt arkiv på nätet" på allehanda.se. Tanken med denna tjänst är att lägga ut skannade exemplar av Allehandas "gamla" tidningar, dvs Nya Norrland, Västernorrlands Allehanda och Örnsköldsviks Allehanda. De har lagt ut årgången 1960 av dessa tre tidningar. Skanningen har utförts i Ramsele av SVAR. VA och ÖA har skannats direkt från originaltidningar och NN har skannats från mikrofilm. Tidningarna har sedan OCR-tolkats och man kan söka på vilket ord som helst. Det finns dock en del tolkningsfel så man får inte träff på allt. Man måste bli Plus-medlem för att få tillgång till denna tjänst. SVAR har en blogg på samma sida också, men den ser inte ut att fungera just nu.

Adressen till Tidskapseln är http://allehanda.se/arkiv.

Eftersom SVAR har varit delaktig i detta arbete har vi fått testa tjänsten tidigare. Jag hittade då bl.a. förlovningsannonsen mellan min mamma och pappa. På påskaftonen i år var det 50 år sedan de förlovade sig. Jag kunde då gratulera dem på påskaftonen. Mamma sa då: Jasså är det 50 år sedan vi förlovade oss?

Jag har tidigare hittat flera intressanta artiklar från 1960 som jag skrivit blogginlägg om också. Bl.a. en artikel om Pelle Molin och novellen Kams. Så testa gärna denna tjänst hos Allehanda.

torsdag 1 juli 2010

Kronprinsens besök 1858

1858 gjorde kronprinsen och blivande kungen Karl XV ett besök i länet och bodde då på Lidströms gästgiveri i Näsåker en natt. Man kan läsa lite kortfattat om resan genom länet i tidningen Folkets röst från den 11 augusti 1858. Följande finns att läsa där:

"Om H.K.H:s resa från Hernösand genom Westernorrland berättar H.-P.:
Efter intagen déjeuner hos landshöfdingen anträddes resan från Hernösand kl. half till 7 onsdagsmorgonen den 28 sistl. Juli landsvägen till Hammar, (der middag intogs hos grossh. H. Holmberg), Sollefteå och Näsåkers gästgifvaregård i Lidens socken, dit ankomsten skedde kl. half till 12 på natten. Dena svåra Ödsbacken tillryggalade H.K.H. till fots och på höjden af densamma täcktes H.K.H. intaga förfriskning i ett för tillfället af hr Robert Bagge på Kramfors uppfördt tält. Vid Edsforssen åsåg H.K.H. vitjandet af tvenne s.k. laxtinor, der ett icke obetydligt antal större laxar fångades; och hade allmogen såväl der som på flera andra ställen efter vägen inom Resele och Lidens socknar föranstaltat förfriskningar i för tillfället uppförde tält. Det var första gången någon regent färdades på denna sidan elfven, och allmogens glädje att få se H.K.H. inom denna del af länet var derföre stor. Också täflade befolkningen, synnerligen inom Resele och Lidens socknar, att genom äreportar, transparanger och andra för tillfället anordnade prydnader, uttrycka sin tacksamhet för det nådiga besöket.
Den 29 Juli kl. ½ 7 f.m. skedde afresan från Näsåker, efter det H.K.H. förut besett den s.k. Nämdforssen. Vid ankomsten till Resele socken behagade H.K.H. uppstiga på den s.k. Tomtnipan, hvars åldriga, med medalj af konung Carl Johan prydda egarinna, fick nåden för H.K.H. visa den sköna utsigten från den höjd, der hennes boning är uppförd. Vid Prestänget i samma socken stannade H.K.H. en timma, och utförde med egen hand en teckning i olja af den vackra trakten, hvarefter resan fortsattes till Skedom, der déjeuner intogs hos talmannen och riddaren Strindlund, samt sedermera till Sollefteå, der kyrkan och prestgården besöktes, så till Djupön, der ortens ståndspersoner för H.K.H. anställt en gouter, hvilken H.K.H. behagade bevista, och dervid underdåniga skålar föreslogos och tömdes under afsjungande af folksången m.fl. vackra sånger i fyrstämmiga chörer af såväl herrar som damer. På den med flaggor dekorerade ångaren "Angur", fortsatte man resan till Sånga lägerplats, der, genom regementskommissarien Gyllanders försorg, en smakfull äreport, med kolonner af gevär, fanns upprest. H.K.H. afreste vidare till Holms säteri, der arrendatorn Eckman, som låtit uppföra en prydlig äreport, fick nåden fifva middag, hvarefter H.K.H. behagade taga ställets omgifningar i ögonsigte. Vidare besöktes under färden utför den vackre Ångerman elfven Nylands lastageplats, der H.K.H. saluterades från ett grosshandlaren H. Holmbergs nybyggda skepp, Kramfors sågverk, der ångsågen togs i ögonsigte och förfriskning intogs i lusthuset, Sandö glasbruk och ölbryggeri, hvilka begge besågos, samt slutligen Hornö, der debarkering skedde och resan anträdde landvägen till det vackra Fantskog, hvarest natt läger togs hos grossh. Wikner."

Resan fortsatte därefter upp emot Örnsköldsvik. Hela artikeln kan läsas på Kungliga bibliotekets hemsida på adressen http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/search_newspaper.jsp. Sök efter tidningen Folkets röst och datum 1858-08-11.

Enligt traditionen ska pojken Johan Magnus Lidström var son till kronoprinsen och gästgivaredottern Karolina Kristina Lidström. Han föddes mindre än sju månader efter kronprinsens besök i Näsåker.