Torparförsvar del 1, Jonas Lidgren

Jonas Lidgren var född den 22 februari 1794 i Västerby i Sidensjö församling. Han var son till Zakris Persson Sparfelt (1753-1829) och hans hustru Brita Jonsdotter (1759-1818). Året efter blev Zakris torpare i Kläpp, Ådals-Lidens församling och familjen flyttade dit. Varför Jonas bytte namn till Lidgren istället för Sparfelt är oklart. Jag har inte ännu sett någonstans där Jonas skrevs med namnet Sparfelt heller, så man vet inte exakt när han bytte namn heller.

Jonas köpte 1825 rättigheten till ett torp på Jakob Jakobsson ägor i Näsåker. Året därpå gifte han sig med Sara Maria Berglund. Hon var barnhusbarn från Stockholm, född den 7 maj 1801 i Svea artilleriregementes församling som dotter till artilleristen Abraham Berglund och hans hustru Fredrik Maria Hök.

De fick åtta barn tillsammans. Barn 2-5 har Kläpp som födelseort och övriga barn Näsåker. Jonas som som torpare hela tiden. Förmodligen har de bott på samma ställe hela tiden eftersom Kläpp och Näsåker är starkt förknippat med varandra.

Jonas står antecknad som torpare fram på 1860-talet, sedan står han som inhyses. Han dog den 14 augusti 1882 i Näsåker i en ålder av nästan 88,5 år. Hustrun Sara Maria dog nästan 87 år gammal den 26 april 1888.

Tyvärr finns ingen bouppteckning upprättad efter varken Jonas eller Sara Maria. Eftersom de skrevs som inhyses på slutet hade de säkert inte mycket att förteckna heller.

Nedan följer en avskrift av Jonas Lidgrens handlingar i Västernorrlands läns landskanslis arkiv och serien Torparförsvar (med reservation för eventuella felskrivningar). Torparförsvaret var en bekräftelse på att man hade rätt till det aktuella torpet. 

En intressant detalj i torparkontraktet är att Jonas hade rätt till kolved för smide. Han kanske var verksam som smed också i Näsåker även om det inte finns noterat i kyrkoböckerna.

---

Ing. den 6 oct. 1827

Till Kongl. Majts Resptive Befallningshafvande i Wäster Norrlands Län!

S. d. Exp.

På grund af omstående Torpare Contract wågar jag allerödmjukast an hålla hos Konungens Höga Befallningshafvande om Höggunstiigt Torpare Försvar samt derjemte komma i åtnjutande utaf de förmåner som kunna mig tillärkjännas.
Liden den 24de September 1827.

Jonas Lidgren i Näsåker

Lidens Sn antagne torpare

---

Genom detta vårt öpna salu och kjöpe bref gjör jag Jacob Jacobsson i Näsåker vitterligt det jag uplåter och försäljer en oarbetadt skogstragt straxt nedanföre Sparfeldts torpett till Jonas Lidgrén i åfvannemnde by hvilken skogstragt som försäljes Består bredden på Norra sidan från fäbovägen till öster 80 alnar Längden på östra sidan mellan utstakade pålar 1040 alnar, Bredden på Södra sidan från fäbovägen till Öster, 140 alnar. Äfven uplåtes Tvenne små åkerstycken omkring 3 kapp lann hvartdera som Zacris Sparfeldt utom kontragt innehafver och att kjöparen får hugga 20 timmerstockar på västra sidan om fäbovägen, jemte dessa lägenhter från denna dato Nytja och begangna uti Sin och sin tillkommande hustrus lifstid. Med förbehåll att hvad vedbranden vidkommer får den icke vidare tagas elelr hämtas än hvad som som förut ned hugitt är af stubben, eller fins förut nedfeldt. Hvilka ofvannemnde Lägenheter skaf efter Jonas Lidgréns och dess tillkommande hustrus dödeliga afgång åter tillfalla samma hemman utan den ringaste lösen, och att Jonas Lidgrén skal till säljaren är lägga 100 Rd Rgs jemte 15 dagsverken om årett, ifrån den 1sta Maji till den 25te September årligen sålänge dessa lägenheter bärges och innehafves, Hvilken kjöpesumma nu genast i handpenning skal betalas 50 Rd Rgs och återstående 50 Rd till den 10de Nästkåmmande Martius 1826. Med åfvanskrefne förbehåll och gjorde förmåner förklara vi oss åömse sidor nöjde och i desto större säkerhet sätte vi våra namn och egenhändiga bomerken härunder Med erindran att föreskrefne lägenheter får ej af kjöparen försäljas eller bort skiftas utom hemmansåboens vilja och medgifvande tilstånd. I händelse på framtiden skulle någodt förbrytas antingen med löf eller vedbrand varder han torpet förlustig äfven uplåter till kjöparen en gammall svedja efter gamla vintervägen österom Näsåker under samma vilkor, kolved till smide får han hugga af stubben 15 lass om årett utom skadeliga trän äfven tillåtes honom Lidgrén att få taga 100 löfkjerfvar.

Näsåker d. 2 December 1825

Wittnar		Jacob Jacobsson
Hans Näslund	i Näsåker	skrifvitt egenhändigt
Eric Hansson		Jonas Lidgrén

Med originalett likalydande intygar

Zach. Lidblom Marcus Wästerlund Kläpp

Källa: Västernorrlands läns landskanslis arkiv, Torparförsvar, SE/HLA/1030003/D IV d/43 (1826-1827), bildid: A0021806_00291--A0021806_00293

En backig väg och en jämn väg

En lång intressant tidningsartikel hämtad ur Hernösands-Posten den 20 januari 1894 med rubriken "En backig väg och en jämn väg". Den handlar om vägbygge mellan Näsåker och Ramsele, inkl. bro över Nämforsen. Jag vet inte när vägen blev färdigställd mellan Imfors och Ramsele, men bron över Nämforsen blev väl inte klar på 20 år åtminstone. 

År 1867 bröts en högst nödvändig och länge känbart saknad väg från Ådalsliden till Fjällsjövägen. Anslaget var 2,000 kr., alldeles otillräckligt naturligtvis, men därför voro ej häller fordringarne på den nya samfärdselleden andra än för en vanlig byväg. Hvarken grusning, ledstänger eller diken fordrades och afsyningen skötte kronofogden öfverseende och beskedligt. Vägen gick backe upp och backe ned i rent af lifsfarliga branter på sina ställen. Den har dock sedan dess varit lifligt trafikerad såsom förbindelsemedel mellan Ådalsliden och Ramsele - med fortsättning dels till Borgvattnet i Jämtland och dels till Ström - samt mellan Ådalsliden och Fjällsjö med där ofvan liggande vigtiga platser.
Har någon vägombrytning på senare tid varit viktig har det väl varit denna - och nu synes målet, ehuru lifligen eftersträfvadt, skola för en obegränsad framtid fjärmas genom en häradsrätts sparsamhetskärlek. Den korta historien kommer här nedan, så långt den hittills har hunnit, ty som väl är: vi hafva icke sett dess slut ännu.
På begäran af Ådalslidens kommun kom till stånd sommaren 1891 en undersökning af lämpligaste sträcka och gång för en ny väg. Kostnadsförslaget, sorgfälligt och med sakkunskap uppsatt, slutade på en summa af 106,000 kr, för de två mil som här äro i fråga: Näsåker-Imfors. Därtill komma 50,000 kr. för en järnbro öfver Nämforsen vid Näsåker.
Den projekterade nya vägen skulle från Imfors dragas rätt öfver till Ramsele plats, en knapp mils väg i stället för den af alla vägfarande hatade kroken öfver Nordantjäl, tre gånger så lång. Ramsele kommun biträdde ofvannämnda ansökan, inseende vägens nuvarande oefterrättighet och nödvändigheten att få ett annat sakernas tillstånd. Sockenombuden inför denna häradsrätt, då vägfrågan kom före, hade denna gruppering: För vägens ombrytning: Ramsele socken. Mot densamma: Helgum, Edsele, Fjällsjö, Bodum och Tåsjö.
Märk den stora oppositionsmajoriteten!
Domare och häradsrätt afgåfvo ett betänkande till förmån för minoriteten.
Inför Resele häradsrätt kom frågan den 18 december detta år. Sockenombudens gruppering var: För vägen: Ådalsliden. Mot: Junsele och Resele.
Märk svagare oppositionsmajoritet!
Domare och nämd uttalade sig för majoriteten - af sparsamhetsskäl.
Om man nu vill granska denna sparsamhet, är närmast till hands att först påpeka det kända förhållandet att, enligt riksdagsbeslut, en ny vägdelning skall äga rum år 1895. Det skall då visa sig, att ingen kan eller vill hava sitt vägskifte och hålla det i ordentligt skick efter den vägsträcka, som här är i fråga, ej heller kan tingslaget få det nöjet att öfverlemna vägen som den är. Tingslaget måste således nolens volens förbättra vägen och icke endast detta, utan sätta den i något så när jämförligt skick med de andra modernare. Ingenstädes är den grusförd att tala om; ledstänger fattas; diken fattas; stora stenar sticka upp här och hvar och måste sprängas bort och de ofta ändå till 20 och 25 fot långa träbroarne äro utdömda såsom uppruttnade.
Grusföring och ledstänger - att betalas af tingslaget utan anslag - gå till en summa lika stor som vid nybrytning. Dessutom återstå diken, broar m. m.
Ytterligare, efter detta, kommer många års dubbelt kostsamma underhåll af det upplappade skräpet.

Nödvändigheten af en nybruten väg med bro öfver Nämforsen behöver icke påpekas för ådalsbor.
Som nu är - vi har talat om de farliga backarne - hindrar isgången i Ångermanelfven mångsidigare än mången tror. Att icke tala om kyrkgång, skolgång, varuforor, behöfver endast anföras postgången.
För närvarande bygges en ny väg efter södra sidan af norra elfven, begynnande vid Skärfstaberget med mål vid Ramselevägens öfvergång af elfven vid Näsåker. Här kommer att bli ett kors, en skärningspunkt af vägar från Sollefteå, Ramsele, Resele och Junsele - med den hittills begagnade besvärliga färjan att knyta dem samman, ty brofrågan hänger tillsammans med ombrytningsfrågan, som ler hänger tillsammans med långhalm! Och utan bro vid Nämforsen är den nybrutna Reselevägen till hälften förfelad, hvilket icke kan bestridas med lämpa och skäl.

Frågans ekonomiska innebörd är, om icke den viktigaste sidan af saken, dock den, hvarvid fästes ett det största afseende. Låtom oss se till.
Den dyrköpta lärdom, som tingslaget fick af Sollefteå-Junselevägen, har tagits ad notan vid kostnadsberäkningen för ombrytningen af vägen Liden-Resele. Denna förstnämda minnesvärdt besvärliga väg beräknades för 8 mil komma att kosta 140,000 kronor, men kostade öfver 400,000, beroende på svårbruten tärräng, som till exempel på sina ställen kräfde bergsprängning af 17 och en half kub. stång i stället för beräknade en och en half kub. stång sten - allt annat att förtiga.
Nu är kostnadsförslaget för Ramselevägen med dess utomordentligt gynsamma landskap beräknadt lika högt pr mil som Junselevägen kostade, eller till 106,000 kronor för två mil. Af dessa två mil är mer än halfva sträckan ett slätt landskap af lägdor och moar, där schaktning, broar och stensprängning icke förekomma. Den andra hälften Forsås-Kilån är visserligen backig, men stora skäringar behöfvas ej - icke häller och minst af allt bergsprängning.
Då nu kostnaden är beräknad efter den norra svåra vägens verkliga kostnad ligger det i sakens matematiska natur, att den bör visa sig tillräckligt tillskuren för den södra vägens lättsamma landskap!
Enlig hvad som af dylika vägräkenskaper framgått skall statens anslag af två tredjedelar och landstingets en sjättedel godt räcka för brytningen. Återstår således tingslagets andel af icke fullt 18,200 kronor, d v. s. till grusföring, ledstänger och småsaker - att se till på bankar och dylikt till dess afsyning sker.
För att lätta den väghållningsskyldiges kostnader får han grusföra vägen, uppsätta ledstänger o. d., allt saker, som han kan leverera så att säga in natura. Han får köra grus med egna hästar för egna selandtal, allt hvad han hinner och mera därtill, och han får hugga ledstängerna i egen skog, framforsla dem med egna hästar, körda af egna drängar. alltså med eget arbete betala sin andel.

Grusningen å denna vägdel blir desto lättare som på dessa två mil finnas icke mindre än sju grustägter: vid Forsnäs; vid Trollknösen i Sundmo; Moflonipan vid Kilån; i Ås, två ställen; i Forsås och slutligen i Nämforsnipan, just där vägen skall gå fram. Alla dessa grustägter äro nära vägen.
Alla småsaker, som efter byggandet äro att göra, kunna äfvenledes utföras af de väghållningsskyldige. En annan sak: tages i betraktande den arbetsförtjänst, som naturligen kommer den fattigare befolkningen till del i de trakter, där vägen skall gå fram - är detta utan betydelse? I dessa tider minst.
Skulle nu, trots att kostnadsanslaget är tillräckligt tilltaget, så tillräckligt att det skall bli rent af märkeligt! - skulle nu ändock en utdebitering bli nödvändig, blir den obetydlig.
Detta är inte tomma ord; ity att erfarenhet står bakom hvad här säges.
Frågan tillspetsar sig sålunda: antingen ny, tidsenlig väg utan backar och utan nämnvärda kostnader för tingslaget - eller pålappadt, gammalt elände med stora kostnader i underhållet och förr eller senare med nödvändighet utdömdt - en halfmesure.
Lär nu häradsrättens betänkande blifva till rättelse för högre instanser - så har "sparsamheten" vunnit seger.
Men hvar är då den nya vägen - vägen utan backar och stenar, - bron öfver älfven, allt det bekvämliga, som sundt förnuft vill hafva och tiden fordrar? Hvar är bekvämligheten för tingsfolk, kyrkfolk, marknadsfolk och skolbarn?
Hvar är garantien, att post ej hindras?
Hvar är den bekväma förbindelseleden mellan Junsele och södra Resele. Hvar är - ja här finnes mycket att fråga efter.
Hvad säger eftertanken, om man vill nyttja den gudagåfvan.
Allt detta framhålles till k. m:ts befallningshafvandes landsfaderliga ompröfning.
Vägbyggare och väghållningsskyldig.

 

Yvkort på gamla hembygdsgården

Köpte förra helgen ett vykort på Tradera med gamla hembygdsgården i Näsåker. Jag har berättat tidigare lite om detta hus. Det var byggt i Norrmoflo och sedan blev det flyttat till Näsåker. Hembygdsgården brann ned 1973.

Följande stod i Dagens Nyheter måndagen den 13 augusti 1973:

Sex storbränder i Ådalen på en vecka
Polisen misstänker att branden i Ådalslidens hembygdsgård i Näsåker i Ångermanland var anlagd. Lördagens brand i hembygdsgården var den sjätte storbranden i Ådalen på en vecka.
Den 300-åriga hembygdsgården som också var museum brann helt ner. Oersättliga kulturföremål i byggnaden förstördes helt.
250 m från gården ligger ådalsförfattaren Pelle Molins stuga. Den hotades dock aldrig av elden.
Den tekniska undersökningen av brandplatsen inleds på måndag.

Vad hände med Erik Johan Näslund?

Den 25 oktober 1884 anlände en man till USA och New York för att starta ett helt nytt liv där. Han anlände med skeppet Elbe som avrest från Bremen i Tyskland. Det ser ut som om det enbart var fyra svenskar ombord på skeppet så det kändes nog ganska ensamt att kliva iland i ett främmande land. Totalt var det drygt 900 passagerare på skeppet Elbe.

Erik Johan hade den 9 oktober registrerat sig för avresa med båt från Stockholm och hans destination skrevs som Chicago. Han hade samma dag släppts fri från straffarbetsfängelset Långholmen i Stockholm. Han hade suttit i fängelse i fem års tid för tredje resans stöld, dvs att han straffats totalt tre gånger för stöld.

Inför frisläppandet den 9 oktober togs nedanstående bild på honom. Man tog alltid bilder på de fångar som hade suttit lång tid i fängelset innan de frigavs. Detta för att ha bild på dem om de gjorde brottsliga handlingar igen. 

Fångvårdsstyrelsen, Inkomna uppgifter rörande frigivna straffarbetsfångar, SE/RA/420080/01/E II ea/8 (1884), bildid: B0000940_00179, sida 2540

I tidningen Medelpads Allehanda från den 1 september 1879 hittade jag följande artikel:

Många stölder: För någon tid sedan nämde vi att några gevär stulits ur förrådet å Sånga Mo. För denna stöld har häktats 21-årige ynglingen Erik Johan Näslund från Näsåker, hvilken nu erkänt sig ha, dels ensam, dels i förening med andra, begått flera stölder. Gevärsstölden påstår han sig ha föröfvadt i sällskap med två andra personer, hvilkas namn han mellertid icka kan uppgifva. Vidare har han i sällskap med samma personer natten till den 1 augusti hos handlanden J. A. Rosenqvist å Sånga genom inbrott tillgripit åtskilliga matvaror, klädespersedlar, urkedjor m.m. Hos handlanden J. A. Schröder i Nyland har han tvänne särskilda gånger gjort påhelsningar: första gången, någon natt på våren, beredde han sig inträde genom att skära ut ena dörrspegeln och tillgrep derefter en kappsäck, en skinntröja m. m.; andra gången natten mellan den 5 och 6 dennes lyckades han komma öfver, utom klädespersedlar, äfven något penningar. Dessa stölder hade han föröfvat  ensam. I sällskap med en person vid namn Häggblad, som man ännu icke lyckats ertappa, hade han natten till den 25 juli helsat på hos handl. Oskar Nordén i Nyland och tillgripit åtskilliga klädespersedlar. Ett bättre kap gjorde de en natt vid Forsmo i Eds socken, der de kommo öfver en ansenlig mängd silfver: 15 matskedar, 18 teskedar, tekanna, gräddsnipor, m. m. Silfret gömdes för att framdeles afyttras, men under tiden råkade Näslund i rättvisans händer. Silfret är återfunnet.

Näslund, som förut är straffad för första och andra resans stöld, har förklarats saker till stölderna i Sånga och Skogs socknar, men skall nu undergå ranskning rörande silfverstölden inför Sollefteå häradsrätt, innan han erhåller sin slutliga dom.    H. P.

Om man söker vidare i fängelsearkiven ser man att Erik Johan ankom 7 augusti 1879 till Härnösands länsfängelse där han inledningsvis satt häktad. Den 26 augusti åkte han iväg för ransakning inför Boteå häradsrätt och återkom den 28 augusti. Nästa resa gjorde han den 9 september då han åkte iväg för ranskning inför Sollefteå häradsrätt. Återkom därifrån den 11 september. Erik Johan dömdes den 10 september av Sollefteå häradsrätt till tredje resan stöld, dels med, dels utan inbrott och å särskilda tider och ställen förövad stöld av gods till ett sammanlagt värde av 266 kronor samt för bedrägeri undergår straffarbete under fem år och två månaders tid samt förlust av medborgerligt förtroende i sex år utöver strafftiden. Utslaget ankom och delgavs Erik Johan den 17 september, men han önskade betänketid för avgivande av förklaring.

Näslund överklagade beslutet till Svea hovrätt, men de beslutade den 15 december att det finns inte skäl att ändra tidigare beslut förutom när det gäller Näslunds åtgärd att utplåna kronans märke på ett av de ur kronans förråds tillgripna gevär. Detta tyckte man inte kunde till särskild ansvarspåföljd föranleda. Enligt tidsurklipp ändrades hans straff från 5 år och 2 månader till 5 år jämt. Samma fängelsehandling berättar att Erik Johan var 5 fot 10½ tum lång, bruna ögon, brunt hår, rak näsa, ovalt ansikte, smärt växt, ett ärr efter fistel på högra kinden. Han skrevs som skomakarelärling när straffet påbörjades.

Den 7 maj 1880 överfördes han till Långholmens straffarbetsfängelse.  Där står lite andra uppgifter om hans utseende. Han hade ovalt ansikte, gråblå ögon, rak näsa, ordinär mun, ljus hy, mörkbrunt hår, 5 fot 7 tum 9 linjer, väger 1,43 centner, vänstra pekfingerspetsen skadad, ärr efter fistel på högra kindbenet.

I en biografibok från Långholmen hade man antecknat att hans föräldrar lever i fattiga omständigheter med fem minderåriga barn. En syster var tjänstepiga. Man hade även antecknat att en kusin straffats för stöld 1876. Erik Johans uppfostran var sämre i hemmet där han vistades som barn. Han gick 3 år i folkskola, 2 år och 5 månader i fängelseskola på Nya Varvet. Hade ett kringstrykande levnadssätt emellanåt och hans sällskap och föredömen var dåliga. Lärde sig skomakeri under tiden i Nya Varvets fängelse. Han var fallen för dryckenskap. Man skriver även att han var förled eller påverkad av en tjuvaktig kamrat när de tog 3 flaskor vin som han sedan dömdes för stöld första gången.

I samband med frigivandet erhöll han ett stöd på 175 kronor som han undertecknad den 11 oktober 1884 med följande signatur.

Om jag läser rätt så hade han även 297,59 kronor i persedlar och kontanter.

Detta var alltså tredje gången som han satt inne för stöld. Man fick hårdare straff för varje gång man straffades. Låt oss titta lite på de andra stölderna.

Den 6 oktober 1875 anlände Erik Johan första gången till fängelse i Härnösand. Han skulle då strax fylla sjutton år. Han var då 5 fot ½ tum lång, bruna ögon, brunt hår, rak näsa, rundlagt ansikte och späd växt. Den 25 oktober åkte han på ransakning vid Sollefteå häradsrätt, åter den 28 oktober. Mellan 11 november och 14 november gjorde han samma resa igen.  Den 12 november dömde Sollefteå häradsrätt honom för första resan stöld genom inbrott av gods värderat till 6 kronor till straffarbete i 6 månader. Han förlorade även medborgerligt förtroende i 4 år utöver strafftiden. Erik Johan förklarade sig nöjd med detta beslut. Straffet påbörjades den 19 november och avslutades den 28 april 1876.

Redan den 11 augusti 1876 anlände han igen till fängelset i Härnösand, cirka 3,5 månad efter senaste besök. Den 22 augusti var det sedan rättegång vid Sollefteå häradsrätt och han dömdes för andra resan stöld medelst inbrott av gods och penningar till ett sammanlagt värde av 88 kronor. Hans straff blev två år och sex månaders straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende i fem år utöver strafftiden. 

Den 2 september överflyttades han till fängelset Nya Varvet i Göteborg via Stockholm. Han anlände den 7 september till Göteborg. Man har bl.a. antecknat att han synes äga brottsliga anlag. Även noteringar som Slät och hal, Förstår väl att urskulda sig, Äger tvivelsutan brottsliga anlag.

Under tiden vid fängelset i Nya Varvet ådömdes han extra straff bl.a. genom störande av ordningen. Första gången den 15 augusti 1877 då han dömdes till 14 dagars ljuscell för trots och olydnad, samt för ordningens störande på arbetsfält och cellavdelning. Den 22 september samma år ådömdes han 30 dagars ljuscell för förnyande av ordningens störande i cellavdelningen.

Han frigavs från Nya Varvet den 31 januari 1879 och förpassades hem till hemorten i Lidens socken, som den hette på den tiden. Han hade under nästan 2,5 år vid fängelset i Göteborg växt från fem fot en tum till fem fot sju tum. Så här såg han ut vid frigivandet:

Vem var då Erik Johan Näslund? Han föddes den 29 november 1858 i Näsåker som son till pigan Märta Magdalena Johansdotter (1830-1884). Hans mamma gifte sig 1861 med Erik Eriksson Näslund (1828-1911). Erik var först sockenskräddare, sedan torpare och slutligen arbetare i Näsåker, Ådals-Liden. De fick nio barn tillsammans efter giftermålet. Både Erik och Märta Magdalena har noterats med en våg och siffran 6, vilket tyder på brott mot sjätte budet. Detta kan tyda på att Erik även är fader till Erik Johan, men det är bara en gissning från min sida.

Förutom Erik Johan var det två syskon till som emigrerade. Hans Peter Näslund (f. 1864) emigrerade 1892 till Mora, Minnesota och systern Brita Charlotta (f. 1872) emigrerade året därpå med samma destination. Brita Charlotta eller Betzie Charlotte som hon kallades "over there" gifte sig med John Peter Nordstrom från Gotland som hade utbildat sig till präst. De bodde bl.a. i Morrison county, Minnesota och i Calgary, Kanada. John Peter dog 1933 i Calgary och Betzie dog 1954 i Los Angeles, Kalifornien, USA. Vad som hände med brodern Hans Peter i USA vet jag inte ännu så mycket om.

Jag har inga säkra uppgifter om Erik Johan Näslunds liv i USA heller, men jag har har hittat lite uppgifter som kan gälla Erik Johan från Näsåker. Det fanns en Erik John Naslund som gifte sig 19 april 1887 i Chicago med Ida Stromberg. Han skulle vara 28 år då, enligt vigselnotisen.

Sedan finns en artikel från 1889 i tidningen Gamla och nya hemlandet där det står att Ida Naslund lämnat in en ansökan om skiljobrev från sin man Erik J. Näslund vilken hon anklagade för att ha övergivit henne.

Hittade även en dödsattest på en John Naslund som dog den 24 april 1924 i Breitung township, Dickinson county, Michigan. Denne man var född 1858, men det står 29 december som födelsedatum (alltså en månad fel). Han står antecknad som ogift i denna attest.

Sökandet efter Erik Johan får gå vidare i USA. Hoppas jag kan bekräfta att jag hittat rätt person någon gång i framtiden.

Mord eller dråp, del 1

Johan Lidström föddes 1835 i Näsåker som son till gästgivaren och kyrkvärden Per Persson Lidström (1801-1886) och hustrun Greta Dorotea Persdotter (1810-1894). Han växte upp i en välbärgad familj med många barn, totalt föddes femton barn i äktenskapet med Greta Dorotea och ytterligare ett barn i ett tidigare äktenskap. Bara tre barn dog tidigt. Fem av sönerna blev sjöman och alla dog ogifta inom fem år mellan 21 och 38 års ålder. Två av dem dog när skeppet Hernösand gick under vid en svår orkanliknande storm utanför Ystad 1872. Äldste sonen var då sjökapten vid olyckan. Han hade varit sjökapten sedan 1859. En annan son dog i New York av gula febern.

Johan dog tragiskt under pågående likvidationsmöte 1869 i Sollefteå, endast 33 år gammal. Han hittades död i en koja på ägorna under Hullsta by. Enligt dödboken dog han till följd av yttre våld. Följande artikel var skriven angående händelsen i tidningen Härnösandsposten.

Härnösandsposten 1869-10-09
Mord eller dråp: Sjömannen Johan Lidström från Lidens socken påträffades den 30 sistl. September, under då pågående liqvidationsmöte i Sollefteå, liggande död uti en s.k. not- eller fiskekoja å Hullsta bys egor i närheten af marknadsplasten. Enligt af kronobetjeningen hållen undersökning har döden warit en följd af andras handawerkan ehuru, oaktadt skedda efterspaningar, gerningsmannen icke ännu kunnat ertappas. D:r Charlier är af kronobetjeningen anmodad att förrätta medicolegal besigtning å den döda kroppen och t. f. domhafwanden i orten, vice häradshöfdingen Wetterström, af kngns bfhde uppdragen att hålla laga undersökning wid domstol angående omförmäldta grofwa brott. I. Lidströms sällskap skola sednast hafwa warit Henrik Frisendahl från Liden samt drängen Anders Nyberg och bonden Johan Petter Jansson från Norrtanflo, Resele socken.

En av de misstänkta var Henrik Johan Frisendahl i Moflo. Ingen kunde bindas till händelsen och gärningsmannen undkom rättvisan. Johan lär ha haft ett barn också, Margareta Karolina Johansdotter, född 1865. Ingen pappa finns angiven i födelseboken eller husförhörslängderna, men ett barnbarn till Margareta Karolina har berättat detta.

Återkommer med obduktionsprotokollet. Det visar en annan primär dödsorsak än vad dödboken angav.

Eldsvådor inom Ådals-Lidens församling

Satt igår och tittade i de skannade tidningar som Kungliga biblioteket lagt ut. Upptäckte då att de skannat Hernösandsposten vilket gjorde det genast lite mera intressant. Hittade några artiklar gällande eldsvådor inom Ådals-Lidens församling, vilka jag tänker återge nedan. Detta är säkert bara ett axplock, men det var dessa som jag hittade.

Nedbrunnen qvarn. Onsdagsaftonen den 12 dennes nedbrunno landstingsmannen E. V. Borins i Rå, Lidens socken, (Ångermanland), vid den s. k. Vigdån uppförda tullqvarn och stamphus. Elden upptäcktes kl. 9.15 e. m. af Erik Magnus Lidfors i Rå, hvilken var boende på 0,4 mils afstånd från Vigdån. Innan han hunnit sammankalla manskapet och anlända till brandstället var klockan 10, och hade elden då redan tagit en sådan spridning, att alla försök till räddning af de antända husen voro omöjliga. Orsaken till eldens uppkomst har icke kunnat utrönas.
De nedbrunna byggnaderna voro försäkrade i bolaget Sverige för 10,000 kr. (Hernösandsposten 1882-04-21).

Eldsvåda. Från Näsåker i Ådals-Liden meddelas till Hernösandsposten:
I fredags morse kl. 2 nedbrann en hemmansegaren E. P. Lidström i Näsåker tillhörig byggnad, hvilken var upplåten till landthandlanden Erik Jakob Nilsson. Byggnaden var oförsäkrad, men Nilsson lager var försäkradt i Sverige för 5,000 kr. (Hernösandsposten 1883-07-25).

Eldsvåda. Från Ådals-Liden skrifves till Hernösandsposten:
Natten till söndagen den 30:de sistlidne september omkring klockan 3 ödelades genom vådeld en smeden Nils Erik Mähler i Rö (sic!) tillhörig större smedja. Inrättningen lär vara oassuerad. Förlusten antages till vid pass 2,000 kronor. Elden antages hafva uppkommit derigenom, att någon gnista dolt sig från föregående afton, då egaren der varit sysselsatt med smide, och orskat elden. (Hernösandsposten 1883-10-06).

Eldsvådor. Från Ådals-Liden skrifves till Hernösandsposten: Natten mellan den 17 och 18 dennes omkring kl. 12 nedbrann medelst vådeld, hemmansegaren E. P. Lidströms i Näsåker bagarestuga jemte åtskillig deruti förvarad lösegendom. Huset var försäkradt i länets brandstodsbolag för 500 kronor. Under föregående dag hade bakugnen, som var alltför nära till väggen, användts förbakning, och det antages detför att torrhetta åstadskommits och väggen till följd deraf antändts. I drängkammaren derinvid lågo fyra af husets drängar, hvilka med knapp nöd räddades från att innebrännas. Lugnt och stilla väder rådde, hvilket man har att tacka för räddningen af den nära derintill belägna mangårdsbyggnanden jemte andra i närheten belägna hus. (Hernösandsposten 1886-04-24).

Vykort från ovan

Hittade ett fint vykort över Näsåker, Rå och Västanbäck. Man ser mycket mera av landskapet omkring Näsåker än vad man vanligtvis brukar göra på gamla vykort. Bilden är från 1947 eller 1948 enligt den märkning som finns på vykortet.

Flygfoto över Näsåker

Det finns många fina foto över Näsåker, här kommer ytterligare ett som jag tycker är väldigt tjusigt.

Man ser t.ex. Prästgården i mitten intill nipkanten. Bredvid till vänster syns gamla skolan. Längst till höger ser man Ådals-Lidens kyrkan. På denna sida vägen ser man bl.a. "Gamm-Jackes" hus (det stora huset med mörkt tak ganska långt till vänster). I bakgrunden syns den orörda Nämforsen, järnvägsstationen, gamla bron över Ångermanälven och del av Forsås by.

 

Vem har bott i övriga hus i bilden?

En dragspelsstöld i Näsåker

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gavs en häfte ut som kallades för Polisunderättelser. Den innehöll information om olika polisärenden, t.ex. rymda personer, begångna brott etc. Här kan man hitta mycket spännande information. Många årgångar finns digitaliserade och kan köpas på cd-skiva.
Fick för några dagar sedan en artikel från 1920 av min bror Mats. Tack så mycket. Har någon hört talas om denna historia?

Nr 267 Polisunderrättelser Tisdagen d. 16 Növember 1920

Artisten Fr. Nitshe från Hälsingborg har anmält, att han 7/11 kl. 10 —11 på aftonen utanför sin tillfälliga bostad i Näsåker, Ådalslidens s:n, bestulits på ett brunt treradigt dragspel med aluminiumbeslag, benknappar och bärrem, v. 350 kr.; en brun trälåda inneh. div. papper och 3 för honom utfärdade uppehållsböcker samt en brun pappersbox inneh. div. matvaror. Tjuven okänd. Medd. av landsf. Svensson i Resele distrikt, adr. Resele.

Gamla hembygdsgården

Detta är ett fint vykort på gamla hembygdsgården i Näsåker. Huset ska vara uppfört 1723 i Moflo. I början på 1940-talet flyttades det till Näsåker och blev därmed hembygdsgård. Huset brann tyvärr ned 1973. Nuvarande hembygsgård ser snarlik ut och jag blev lite osäker på om detta var den ursprungliga hembygdsgården.

Näsåkers kyrka omkring 1947

Här kommer ett tjusigt flygfoto över Näsåkers kyrka och dess omgivning. Kortet är från 1947 eller 1948. Det är taget samtidigt som ett annat kort som jag tidigare lagt ut på min blogg.

http://adals-liden.blogspot.com/2011/01/flygfoto-av-adalslidens-kyrka.html

Pratade precis med Lena Eriksson på mitt arbete och hon berättade lite om husen som man ser på bilden. På vänstra sidan om vägen förbi kyrkan ligger ett stort vitt hus. Detta var ett hus som Vattenfall ägde och man använde det som hyreshus. Bakom huset ligger en låg byggnad som vi tror var något förråd åt Vattenfall.

Längre bort på samma gata ligger ett stort timmerhus. På denna plats ligger idag församlingshemmet, men vi är osäkra på om det är samma hus som då och om det var församlingshem redan 1947. Men detta kan säkert någon berätta för oss.

I det vita huset längre ned på gatan huserar Engströms rör för närvarande.

Mitt emot kyrkan ser man Mählers smedja. Det ligger några hus bakom smedjan också. Vad är detta för hus? Vägen till Riks-90 och kommunhuset är inte byggt ännu på detta kort.

Överst till höger i vykortet ser man byn Västanbäck. Lena berättade för mig att området med skog däruppe kallas för Västanbäcksmon och är idag ett populärt strövområde med många fina stigar.

Längst nere till vänster ser man prästgården. Ångermanälven har också smugit sig in i bildens överkant.

Jag tycker detta är ett fantastiskt kort också. Man skulle vilja ta motsvarande kort idag för att jämföra skillnaderna.

Turisthotellet i Näsåker

Detta fina vykort föreställer Turisthotellet i Näsåker från baksidan. Anders Gustaf Gustafsson flyttade 1913 från Västanbäck till Näsåker. Anders var gift med Märta Helena Lundin som var kusin med min mormors far. Inledningsvis skrevs Anders som bonde på hemmanet som var 1 13/16 seland stort. Han hade 1912 köpt hemmanet av Johan Fritz Blom som hade ägt det sedan 1899. 1917 anmälde Anders till länsstyrelsen, eller landskansliet som det hette på den tiden, att han ville idka handelsrörelse inom Ådals-Lidens församling. Det var förmodligen omkring denna tid som Anders byggde upp Turisthotellet och startade hotellverksamheten.

Vykortet är skickat 1927 av dottern Maja till systern Tora som bodde i Örträsk vid denna tidpunkt. Vykortet är poststämplat den 9 februari 1927 och Maja skickade en födelsedagshälsning till Tora som fyllde 20 år två dagar senare.

På kortet ser man två män. En av männen står på grusgången framför baksidan på huset. Den andra mannen står också på grusgången, men i vänstra nederkant på kortet. Är någon av dessa män Anders Gustafsson? Eller snarare vem av dem är Anders Gustafsson och vem är den andre personen?

Till vänster om hotellet ser man ett annat hus där det tidigare fanns ett kafé som kallades "Nya konditoriet". Jag vet tyvärr inget mera om detta kafé. Vem var innehavare av detta kafé?

Jag har tidigare visat ett annat vykort över Turisthotellet från framsidan.

http://adals-liden.blogspot.com/2010/01/nasakers-centrum.html

Flygfoto över Näsåker

Lyckades få tag på ett otroligt fint flygfoto över Näsåker. Tyvärr vet vi inte exakt när kortet är taget, men troligtvis 1920- eller 1930-tal. Vykortet har diskuterats också på Facebook i gruppen Ådals-Lidens församling. Där finns många kommentarer omkring vykortet. Adressen till Facebook-gruppen är:

http://www.facebook.com/#!/groups/268571749860959/

Många hus som finns idag saknas på vykortet. Nämforsens kraftverk är inte heller byggt utan man ser bara den gamla bron över Ångermanälven.

För 100 år sedan: Näsåkers idrottsklubb

Söndagen den 26 mars 1911 anordnade Näsåkers idrottsklubb en skidtävling för sina medlemmar. Banan var 15 kilometer.
Tävlingen, som gynnades av härligt väder, hade en mycket stor tillslutning. Hela 20 anmälningar hade inkommit enligt Sollefteå-bladet. Av de 17 startande kom 14 i mål.
Tävlingen vanns av Otto Bergfors som åkte sträckan på 58 minuter och 8 sekunder. Han fick en silverpokal i första pris. På andra plats kom S. Wiborg som åkte drygt tre minuter långsammare än Otto. Även han fick en silverpokal i pris. Övriga pristagare var Artur Nyberg (silverpokal), Carl Carlsson (ryggsäck), K. A. Edström (sporttröja), N. A. Edström (skidstavar), Emil Håkansson (skidstavar), Johannes Blom (skidstavar) och Carl Näsström (sportvantar). De nio första i tävlingen var inom sju minuters intervall.
Vid prisutdelningen hölls tal för idrotten samt ett leve utbraktes för Näsåkers idrottsklubb, vilket besvarades med kraftiga hurrarop. Därefter vidtog en livlig dans som räckte inpå småtimmarna.

Straffad bakdantare

Jag har tidigare berättat om att Kungliga biblioteket lagt ut en del skannade tidningar på sin hemsida. Det är drygt 200 000 sidor som finns sökbara där. Man får dock tänka på att det är ganska mycket stavfel i den texttolkning som gjorts, så man får söka på lite olika varianter. Adressen till söksidan är:

https://tidningar.kb.se/

Alla stavfel gjorde att jag sökte på Näsäker istället för Näsåker denna gång och hittade då en intressant artikel i Tidningen Kalmar från den 18 augusti 1887.

Straffad bakdantare
Handlanden Per Persson i Näsåker har af Resele häradsrätt dömts till 6 månaders straffarbete och 1 års wanfrejd för det han af arghet och yrkesafund wid flera tillfällen, under samtal med olika personer, pådiftat handlanden Leon. Kalm i Näsåker att sjelf ha låtit anlägga den eld, som i juli månad 1886 ödelade hr Kalms handelsbod.

Vem var denna Per Persson som fick sex månaders fängelse för att ha baktalat en annan handlande i samma by?

Jag började med att söka efter honom i fångförteckningar för Härnösands länsfängelse för året 1887. Per ankom till Härnösands länsfängelse den 27 september 1887. Han ska vara född 1843 i Resele församling, men skriven i Ådals-Lidens församling. Han var verksam som handlande. Per hade dömts av Resele Häradsrätt den 14 juli 1887 för falsk angivelse till straffarbete i sex månader och till förlust av medborgerligt förtroende i 1 år utöver strafftiden. Han frigavs den 6 mars 1888.

I kyrkoböckerna för Ådals-Liden hittar jag först Per Persson som bonde på hemman nr 1 i Näsåker. Han var född 1843 i Stugusjö, Resele församling som son till Per Olofsson och hans hustru Anna Kajsa Persdotter. Han hade köpte hemmanet i Näsåker 1868 för 4000 riksdaler. Han gifte sig 1870 med bondedottern Kajsa Greta Eriksdotter. Hon var född 1842 i Näsåker. Makarna fick sex barn tillsammans, men fyra av dem dog tidigt. 1877 sålde Per hemmanet i Näsåker för 8000 kronor. Han blev därefter handlande i samma by. 1901 flyttade familjen till Björna där Per fortsatte som handlande. Han dog 1910 av kallbrand i benen och hustrun Kajsa Greta dog året därefter.

Jag vet inget mycket mera om branden i Kalms handelsbod, men den omnämns i en berättelse som Per Johannes Kallin skrev. Berättelse återgavs i Näsåkers Byablad förra året. Man kan även läsa berättelsen på Anita Berglunds blogg.

För 100 år sedan: En traftäfling

Näsåkers trafklubb arrangerade den sjätte januari 1911 en travtävling på Ångermanälven intill färjestället nedanför Näsåker. Man tävlade i två grupper, en för äldre hästar på en bana om 1 500 meter och en för yngre hästar på en bana om 1 000 meter. Mellan 200 och 300 personer var åskådare till tävlingen.

Vinnare för äldre hästar var hästen Faust som ägdes av C. Åkerblom från Näsåker. Han körde banan på 3 minuter och 14 sekunder. Tvåa blev en annan Näsåkershäst vid namn Brunte två sekunder bakom. Ägare var Anshelm Persson. Dessa två hästar var 14, respektive 18 år. Skribenten i Sollefteå-bladet tyckte att många hästar såg gamla och utslitna ut, men att de ändå presterade bra resultat.

När det gäller de yngre hästarna kom ettan och tvåan från Edsele. Etta var hästen Castor, med ägaren Olof Edsén. Tiden var 2 minuter och 26 sekunder. Hästen Flora behövde ytterligare åtta sekunder för att springa runt banan.

Totalt startade 20 hästar i travtävlingen. Det hade dock snöat rätt mycket under natten så banan var ganska lös, men resultaten var ändå goda med tanke på att de flesta hästarna inte tidigare hade startat på en travbana. Prisdomare var skogsförvaltarna Manne Forssgren från Sollefteå och Carl Åkerblom från Näsåker. Tidtagare var bokhållarna Axel Forsgren och I. Th. Markusson. Detta var den tredje tävligen som travklubben hade arrangerat.

Flygfoto över Näsåker

Fick idag hem ett vykort som jag köpt på Tradera. Vykortet ska enligt uppgift vara från 1954 och visar Näsåker från luften. Kan ni hjälpa mig att identifiera alla husen på kortet? Jag har lagt vykortet på Facebook också.

Länk till bilden på Facebook:

http://www.facebook.com/group.php?gid=56150899676&v=photos#!/group.php?gid=56150899676

Näsåkers gästgiveri 1847

I går när jag åkte hem från mitt arbete i Ramsele började jag lyssna på Sollefteå närradio. Det var Göran som pratade om gamla handlingar som hade anknytningar till gästgiveri. Han berättade bl.a. om skjutsdagböcker som delvis finns skannade hos SVAR. Skjutsdagböcker berättar vilka personer som åkt med hästskjuts från respektive gästgiveri och vart de skulle åka. Jag kände inte till att det fanns skannade skjutsdagböcker från vårt område, utan det var en glad överraskning. Göran berättade idag att de fanns i Västernorrlands läns landskanslis arkiv, serien Skjutsdagböcker (E IX b). Totalt fanns fyra volymer ur denna serie skannade. Jag började titta i en volym från 1847.

Hittade först en dagbok från mars 1847 (Västernorrlands läns landskanslis arkiv, Skjutsdagböcker., SE/HLA/1030003/E IX b/2 (1847), bildid: H0000684_00024--H0000684_00026) för gästgiveriet i Näsåker. Framsidan visar att man skjutsade till Rödsta som låg 1 1/4 mil nedströms efter Ångermanälven och till Mo som låg 3 ½ mil uppströms. Dagboken berättade bl.a. att bonden Eric Jonsson åkte den 6 mars från Edsele till Resele, assessor Liné åkte från Liden till Resele o.s.v. Totalt under månaden var det arton resor till eller från gästgiveriet. Gästgivaren P. Lidström intygade att uppgifterna var riktiga. P. Månsson hade också gjort en notering i dagboken att han besökt gästgivaregården och allt var i god ordning.

Genom att titta i dagböcker för flera gästgiverier kan man följa en persons resa genom landet. Om man t.ex. skulle resa från Ed till Backe reste man Ed->Rödsta->Näsåker->Mo->Backe. Jag försökte lista ut resvägen från Kramfors till Näsåker, men jag lyckades inte säkert. Det fanns säkert flera möjliga resvägar där.

En olycklig händelse

Hittade en notis i tidningen Dalpilen från den 7 maj 1909 rörande arbetaren A. E. Hägglund i Näsåker. Någon som vet vem denne A. E. Hägglund var? Jag har i min databasen en Abraham Emanuel Hägglund som var född 1885 i Lidgatu.

Skjuten med en pilbåge i ena ögat blef härom dagen arbetaren A E Hägglund i Näsåker i Ångermanland. En 6 års pojke höll på att roa sig med denna mindre lämpliga leksak. Då pilen träffat själfva linsen, kan synen ej räddas.

Kronprinsens besök 1858

1858 gjorde kronprinsen och blivande kungen Karl XV ett besök i länet och bodde då på Lidströms gästgiveri i Näsåker en natt. Man kan läsa lite kortfattat om resan genom länet i tidningen Folkets röst från den 11 augusti 1858. Följande finns att läsa där:

"Om H.K.H:s resa från Hernösand genom Westernorrland berättar H.-P.:
Efter intagen déjeuner hos landshöfdingen anträddes resan från Hernösand kl. half till 7 onsdagsmorgonen den 28 sistl. Juli landsvägen till Hammar, (der middag intogs hos grossh. H. Holmberg), Sollefteå och Näsåkers gästgifvaregård i Lidens socken, dit ankomsten skedde kl. half till 12 på natten. Dena svåra Ödsbacken tillryggalade H.K.H. till fots och på höjden af densamma täcktes H.K.H. intaga förfriskning i ett för tillfället af hr Robert Bagge på Kramfors uppfördt tält. Vid Edsforssen åsåg H.K.H. vitjandet af tvenne s.k. laxtinor, der ett icke obetydligt antal större laxar fångades; och hade allmogen såväl der som på flera andra ställen efter vägen inom Resele och Lidens socknar föranstaltat förfriskningar i för tillfället uppförde tält. Det var första gången någon regent färdades på denna sidan elfven, och allmogens glädje att få se H.K.H. inom denna del af länet var derföre stor. Också täflade befolkningen, synnerligen inom Resele och Lidens socknar, att genom äreportar, transparanger och andra för tillfället anordnade prydnader, uttrycka sin tacksamhet för det nådiga besöket.
Den 29 Juli kl. ½ 7 f.m. skedde afresan från Näsåker, efter det H.K.H. förut besett den s.k. Nämdforssen. Vid ankomsten till Resele socken behagade H.K.H. uppstiga på den s.k. Tomtnipan, hvars åldriga, med medalj af konung Carl Johan prydda egarinna, fick nåden för H.K.H. visa den sköna utsigten från den höjd, der hennes boning är uppförd. Vid Prestänget i samma socken stannade H.K.H. en timma, och utförde med egen hand en teckning i olja af den vackra trakten, hvarefter resan fortsattes till Skedom, der déjeuner intogs hos talmannen och riddaren Strindlund, samt sedermera till Sollefteå, der kyrkan och prestgården besöktes, så till Djupön, der ortens ståndspersoner för H.K.H. anställt en gouter, hvilken H.K.H. behagade bevista, och dervid underdåniga skålar föreslogos och tömdes under afsjungande af folksången m.fl. vackra sånger i fyrstämmiga chörer af såväl herrar som damer. På den med flaggor dekorerade ångaren "Angur", fortsatte man resan till Sånga lägerplats, der, genom regementskommissarien Gyllanders försorg, en smakfull äreport, med kolonner af gevär, fanns upprest. H.K.H. afreste vidare till Holms säteri, der arrendatorn Eckman, som låtit uppföra en prydlig äreport, fick nåden fifva middag, hvarefter H.K.H. behagade taga ställets omgifningar i ögonsigte. Vidare besöktes under färden utför den vackre Ångerman elfven Nylands lastageplats, der H.K.H. saluterades från ett grosshandlaren H. Holmbergs nybyggda skepp, Kramfors sågverk, der ångsågen togs i ögonsigte och förfriskning intogs i lusthuset, Sandö glasbruk och ölbryggeri, hvilka begge besågos, samt slutligen Hornö, der debarkering skedde och resan anträdde landvägen till det vackra Fantskog, hvarest natt läger togs hos grossh. Wikner."

Resan fortsatte därefter upp emot Örnsköldsvik. Hela artikeln kan läsas på Kungliga bibliotekets hemsida på adressen http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/search_newspaper.jsp. Sök efter tidningen Folkets röst och datum 1858-08-11.

Enligt traditionen ska pojken Johan Magnus Lidström var son till kronoprinsen och gästgivaredottern Karolina Kristina Lidström. Han föddes mindre än sju månader efter kronprinsens besök i Näsåker.