Västernorrlands läns landskansli, volymen A V a:15, år 1777
Torpare förswar för Maurits Johansson i Moflo.
Kongl. Majt:s etc. Gjör wetterligit, at aldenstund Moflo Byemän i Lidens Sochn finnas hafwa til Torpare å deras Skatte Hemmans ägor antagit gifta drängen Maurits Johansson derstädes, emot de, uti en den 16 Aug. sistl:ne dem emellan uprättad afhandling, betingade wilkor; Fördenskull och i förmågo af Kongl. Majt:s Nådiga Bref af den 18 Febr. 1757 och Förordning den 8:de Martii 1770, samt i anledning af Maurits Johansson ingjorde anhållan, finner jag skjäligt härtill gifwa bifall, så at han må niuta förswar och beskydd såsom Torpare, med wilkor at beflita sig om upodlingen och densamma genast företaga at fullborda samt efterlefwa Contractet. Torpet må ej från sin rätta Bolstad söndras, eller undangå ny ränta och skattläggning, utan derunder ständigt förblifwa. Hwilket wederbörande til efterrättelse länder. Landshöfd. Residencet i Sundswall d. 8 Octob. 1777.
GAF/MiN
Maurits torparförsvar undertecknades av landshövdingen Germund Abraham Falkengren och landssekreteraren Magnus Norlén.
I mantalslängderna för Ådals-Lidens församling finns Maurits antecknad som torpare i Moflo första gången 1778 och sedan ytterligare 30 år fram till 1808. Året därpå står dottern Anna Mauritsdotter som antagen torpare. Maurits finns med i mantalslängden för 1809, både under sonen Jans och dottern Annas rad i mantalslängden som Fadren 69 år. Det står även noterat att han var sjuklig. Se bilden ur mantalslängden nedan eller klicka på länken i bildid:et. (Källa: Västernorrlands läns landskontors arkiv, Mantals- och bevillningslängder., SE/HLA/1030004/E III/48 (1809), bildid: A0035118_00349)
Maurits var född 1740 (döpt den 20 april) i Sörmoflo som son till bonden Johan Hansson och hans hustru Anna Mauritsdotter. Tyvärr skulle fadern Johan gå bort tidigt. Han blev nämligen antagen som fördubblingsbåtsman den 1 april 1742 under rote nr 113. Enligt generalmönsterrullan för året 1745 dog han redan i oktober 1742 efter drygt ett halvt års tjänst. Modern Anna blev ensam med två barn, Maurits och Kerstin. Det var nog inte lätt för Anna att föda en familj efter att hon blivit änka. Jag har inte sökt efter varför Johan överlät/sålde hemmanet i Sörmoflo till sin bror Zakarias Hansson och blev båtsman istället. Han kanske inte hade råd att ha hemmanet kvar och fick ta värvning för att kunna föda sin familj? Hur som helst blev det tufft för Anna och barnen. Hon återfinns i mantalslängderna för Ådals-Lidens församling mellan 1744 och 1753. År 1744 antecknades hon som fördubblingsbåtsmannen Johan Hanssons änka och att hon var skriven i Krånge. I 1748 års mantalslängd har man noterat att hon tigger och i 1752 att hon inte mäktar betala rökpenningarna. Sista gången som jag har hittat henne i mantalslängderna är 1753 och då har man noterat att hon tjänar i Lidgatu.
I första husförhörslängden i Resele återfinns Anna, Kerstin och Maurits i byn Höven. Dottern Kerstin hade gift sig med änklingen Nils Olofsson 1769, Anna finns antecknad som svärmoder och Maurits var dräng på gården. Maurits ser ut att ha flyttat in 1758 till Resele, men detta är lite svårläst. Modern Anna bodde kvar i Höven hela livet ut. Hon dog där 1801.
Maurits flyttade sedan till Lidgatu, där han skrevs som gårdsdräng hos Salomon Mauritsson. På samma gård fanns även Maurits blivande hustru, Dordi Filipsdotter. Hon var piga där. Därefter flyttade Maurits till Näsåker där han också skrevs som dräng hos Per Harelius. 1775 gifte han sig med Dordi. Hon var född 1750 i Näsåker. Dordi var syster till Per Harelius fru. Sedan flyttade de vidare till Moflo, där han blev torpare resten av livet.
Dordi dog av tvinsot 1805 och Maurits dog av kräfta 1811. De fick sex barn tillsammans, nämligen: Anna, Filip, Dordi, Johan, Kristina och Maurits. Den sistnämnde flyttade till Umeå och tog sig namnet Lidgren.
