tag:blogger.com,1999:blog-83773389850242869442024-03-25T00:31:45.678+01:00Ådals-Lidens församlingMagnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.comBlogger370125tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-33546193159279768232023-11-03T20:14:00.001+01:002023-11-03T20:14:42.379+01:00Johan August och Regina Hedin<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWCVb_BrQUXoJ_MsheDz9-gnlRIg44gR_7R64Ba2IlJw19crQj8_oyoahLMjpyaCv94UPgrUNkpc82VHvzfGGbVLIb8z8l_IxDA_iyEXX8pBbKWMWFN2uhICOpiiRZNnxuMENymRdfTywVTLDG3nWtMVNg65MfhlxPJjDQ72TXhpxK9xiar53t531qlXHL/s2649/Bild_029_1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1817" data-original-width="2649" height="219" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWCVb_BrQUXoJ_MsheDz9-gnlRIg44gR_7R64Ba2IlJw19crQj8_oyoahLMjpyaCv94UPgrUNkpc82VHvzfGGbVLIb8z8l_IxDA_iyEXX8pBbKWMWFN2uhICOpiiRZNnxuMENymRdfTywVTLDG3nWtMVNg65MfhlxPJjDQ72TXhpxK9xiar53t531qlXHL/s320/Bild_029_1.jpg" width="320" /></a></div><p></p><p>Detta fotografi skickades till M. Johansson med fru i Forsås 1911. Följande står på baksidan.</p><p><i>Härmed sändes ett vy af vår gård och de som står der uppställde får ni gissa er till hvilka de äro.</i><br /><i>Mång helsingar i från oss alla till eder alla. Vi mår bra som vanligt.</i><br /><i>Brattsjö den 6/9 1911</i><br /><i>Regina å August</i><br /></p><p>Detta kort är taget i byn Brattsjö, Anundsjö församling där Johan August Hedin och Regina Lidgren var bosatt under en period. Johan August (August) var faktor där. Makarna gifte sig 1889 i Ådals-Liden sn. August var då arbetare där. 1892 flyttade de till Anundsjö församling och byn Högtjäl. August skrevs som faktor där. Redan två år senare flyttade de till Brattsjö inom samma församling. Där bodde de arton år innan de flyttade vidare. De flyttade 1912 till Mo bruk, Mo församling. August skrev som före detta faktor eller skogsfaktor där. Han dog vid Mo bruk 1936 av pneumonia acuta. Änkan flyttade då till Backe nr 3 (Backetorpet) inom samma församling. Hon skrev som torpägare där. Regina bodde där åtminstone till 1948. Hon dog 1952 i Granlo, Selångers församling av marasmus senilis.</p><p>August och Regina fick sju barn tillsammans, två söner och fem döttrar. Det var Märta Viktoria (f. 1889, Hilda Dorotea (f. 1892), Johan Severin (f. 1894), Berta Regina (f. 1896), Nils Bernhard (f. 1898), Linnéa (f. 1902) och Fanny Margareta (f. 1903). Vilka av barnen som är med på kortet vet jag inte, men man kan gissa att de tre yngsta är med åtminstone.</p><p>Johan August var född 1864 i Gårelselet, Junsele församling, som son till Nils Johan Andersson Hedin och hans hustru Märta Greta Persdotter. Johan August var kusin med min morfars far, Johan Otto Selin. Regina var född 1869 i Salsjö, Edsele församling, som dotter till Zakarias Jonsson Lidgren och hans hustru Märta Dorotea Filipsdotter.</p><p>Mottagare av kortet var Johan Magnus Johansson och hans hustru Sara Maria Lidgren. Johan Magnus var född 1857 och Sara Maria var född 1858, båda i Forsås. Sara Maria och Regina var syskon.</p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-70223083775379949962023-07-30T12:46:00.006+02:002023-07-30T12:46:43.273+02:00Värnpliktiga år 1897Fortsätter med listor över värnpliktiga för året 1897 från Ådals-Lidens församling.<br />
<ul>
<li><b>Anders Gustaf Karlsson</b>, arbetare, f. 1873-06-20, i socknen, förfallolöst frånv. 1894-96, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.</li>
<li><b>Johan Karlsson Halén</b>, arbetare, f. 1874-09-21, i socknen, förfallolöst frånv. 1895-96, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.</li>
<li><b>Erik Viklund</b>, torpareson, f. 1875-09-05, Häxmo, förfallolöst frånv. 1896, 1,71 lång, tilldelade fotfolket, nr 242 168/1897, tjenstetiden i beväringen beräknas fr.o.m. 1897.</li>
<li><b>Karl Martin Kallin</b>, arrendatorson, f. 1875-12-11, Krånge, förfallolöst frånv. 1896, 1,74 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 243 168/1897, tjenstetiden i beväringen beräknas fr.o.m. 1897.</li>
<li><b>Hans Peter Eriksson</b>, torpareson, f. 1875-10-09, Rå, förfallolöst frånv. 1896, vistas i Norra Amerika, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.</li>
<li><b>Erik Andreas Eriksson</b>, arrendatorson, f. 1875-07-06, Omsjö, uppskof af hälsoskäl 1896, 1,73 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 244 168/1897, tjenstetiden i beväringen beräknas fr.o.m. 1896.</li><li><b>Nils Olof Gradin</b>, torpareson, f. 1875-05-11, Tallnäset, uppskof af hälsoskäl 1896, 1,65 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, inskränkt rörlighet i venstra knäleden, ej lämplig för särskild befattning.</li><li><b>Hans Johan Nordin</b>, bondeson, f. 1876-03-19, Forsnäset, 1,80 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, betydligt nedsatt hörselförmåga å begge öronen.</li><li><b>Jonas Albert Eriksson</b>, arbetare, f. 1876-01-03, Forsnäset, 1,68 lång, tilldelade fotfolket, nr 245 168/1897.</li><li><b>Daniel Johan Rådström</b>, dräng, f. 1876-08-31, Forsnäset, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.</li><li><b>Erik Emanuel Jakobsson</b>, arbetare, f. 1876-06-10, Forsås, 1,75 lång, tilldelade fotfolket, nr 246 168/1897.</li><li><b>Karl Alfred Molén</b>, handlandeson, f. 1876-06-01, Holaforsen, 1,72 lång, tilldelade fotfolket, nr 247 168/1897.</li><li><b>Anders Valfrid Jakobsson</b>, arbetare, f. 1876-11-28, Holaforsen, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.</li><li><b>Nils Johan Nilsson</b>, arrendatorson, f. 1876-11-30, Krånge, 1,76 lång, lämplige för uttagne till rytteriet, nr 248 168/1897.</li><li><b>Per Viktor Emanuel Lidén</b>, bondeson, f. 1876-11-13, Lidgatu, 1,69 lång, lämplige för uttagne till rytteriet, nr 249 168/1897.</li><li><b>Erik Johan Hellman</b>, torpareson, f. 1876-02-02, Moflo, 1,76 lång, tilldelade fotfolket, nr 250 168/1897.</li><li><b>Karl August Sjödin</b>, arbetare, f. 1876-04-18, Moflo, 1,69 lång, till särskild befattning i hären eller flottan (icke vapenföre) beväring, nr 251 168/1897, svaghet i högra underbenet efter huggsår, snickeribefattning.</li><li><b>Olof Johan Lidén</b>, bondeson, f. 1876-03-19, Moflo, 1,60 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, kronisk sjukdom.</li><li><b>Bror Adolf Sjödin</b>, dräng, f. 1876-10-30, Näsåker, 1,64 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, stinknäsa.</li><li><b>Karl Gustaf Ferdinand Holmberg</b>, torpareson, f. 1876-09-11, Omsjö, 1,65 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, inskränkt förstånd.</li><li><b>Nils Petter Eriksson</b>, torpareson, f. 1876-02-14, Omsjö, 1,71 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 252 168/1897.</li><li><b>Lars Viktor Lidberg</b>, arbetare, f. 1876-03-10, Ottsjö, 1,70 lång, till särskild befattning i hären eller flottan (icke vapenföre) beväring, nr 253 168/1897, slapphet i venstra tummen, snickeribefattning.</li><li><b>Jonas Petter Jonsson</b>, dräng, f. 1876-04-27, Rå, 1,70 lång, tilldelade fotfolket, nr 254 168/1897.</li><li><b>Per Martin Lidmark</b>, bondeson, f. 1876-01-06, Västanbäck, 1,73 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, plattfot i hög grad.</li><li><b>Johan Ersson</b>, skräddarlärling, f. 1876-04-30, Ås, 1,72 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, betydlig förkortning och förlamning af högra benet.</li><li><b>Johan Adolf Johansson</b>, skomakararbetare, f. 1876-03-02, Prästbordet, 1,71 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 255 168/1897.</li><li><b>Karl Robert Rosenblom</b>, sjöman, f. 1876-03-25, Utan stadigt hemvist, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.</li><li><b>Per Magnus Sundin</b>, torpareson, f. 1876-07-15, Moflo, 1,73 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 256 168/1897</li>
</ul><div><span>Totalt var det 28 män som var i värnpliktig ålder, varav sex personer saknades vid inmönstringen. Totalt mönstrades femton män och övriga blev frikallade.</span></div><div><span><br /></span></div><div></div><div><span><i>Värnpliktiga för Ådals-Lidens församling år 1897 återfinns i följande volym: Inskrivnings- och rullföringsområden, Inskrivningslängder, SE/KrA/0473/A/32/01:Ö/D 1/11 (1897), bildid: C0300637_00246 -- C0300637_00249.</i></span></div>
Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-78370352757706884012023-07-28T21:57:00.001+02:002023-07-28T22:00:44.270+02:00Forsnäs skola, år 1942, klass 3-6<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU2ooYJ5wS_CYO8DJSv2uHIKCk2AonM6eXCR5BFWpGNfvqEXK5OXBrCviFfNyGGZti0g9maH-x1C5btC1bLOdaZP9khX2K4BKw0Rhht6HmGUVxYq6_E9douLmAEGwcmV7LQrIjTy1vv8IqsIYauhaLj6YeWjxaZMDvxyud_9TuIb9RqzirttA_TF-fNQel/s1500/Skolfoto_Forsn%C3%A4s_1942_Mindre.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="946" data-original-width="1500" height="253" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU2ooYJ5wS_CYO8DJSv2uHIKCk2AonM6eXCR5BFWpGNfvqEXK5OXBrCviFfNyGGZti0g9maH-x1C5btC1bLOdaZP9khX2K4BKw0Rhht6HmGUVxYq6_E9douLmAEGwcmV7LQrIjTy1vv8IqsIYauhaLj6YeWjxaZMDvxyud_9TuIb9RqzirttA_TF-fNQel/w400-h253/Skolfoto_Forsn%C3%A4s_1942_Mindre.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jag har fått detta skolkort av Ernst Sjögren, via Kjell-Erik Andersson. Skolkortet är taget 1942 och gäller Forsnäs skola. Ernst är son till Gunborg Larsson som finns med på detta kort. Jag fått hjälp av Anny Lidén att identifiera alla på korten. Därefter har jag kompletterat med lite extra uppgifter, födelseår och eventuellt dödsår.</div><p><b>Bakre raden fr. v.:</b> Anny Elise Lidén (1930-2018), Sonja Forslund (f. 1929), Nora Larsson (f. 1927), Hilda Larsson (1928-2012), Naimi Larsson (1929-2016), Elsa Mähler (1930-1973), Anna Lisa Mähler (1931-2014), lärarinna Edla Eriksson (1901-1988), Alvy Nordin (1930-1970), Åke Mähler (1928-2005), Tord Eliasson (1929-2014), Telmar Hedin (1932-1996).</p><p><b>Mellersta raden fr. v.: </b>Siv Hedin (f. 1931), Ulla Andersson (1932-2001), Irma Forslund (f. 1932), Gun Sjölen (1933-2000), Magda Larsson (1931-2021), Ingegärd Mähler (1929-2013), Gunborg Larsson (1930-2018), Hulda Nordin (f. 1932), Gurli Huss (1932-2016), Asta Raumala (1933-2015), Kerstin Huss (1930-2018). </p><p><b>Främre raden fr. v.: </b>Sven Lidén (1932-2003), Kjell Huss (1930-1975), Levi Mähler (1932-2006), Jonny Huss (1929-1997), Tore Mähler (1931-1983).<br /><br />Tack så mycket för skolkortet och identifiering av alla elever.</p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-87041642467345727662023-07-28T16:36:00.006+02:002023-07-28T16:44:37.337+02:00Torparförsvar del 1, Jonas Lidgren<p>Jonas Lidgren var född den 22 februari 1794 i Västerby i Sidensjö församling. Han var son till Zakris Persson Sparfelt (1753-1829) och hans hustru Brita Jonsdotter (1759-1818). Året efter blev Zakris torpare i Kläpp, Ådals-Lidens församling och familjen flyttade dit. Varför Jonas bytte namn till Lidgren istället för Sparfelt är oklart. Jag har inte ännu sett någonstans där Jonas skrevs med namnet Sparfelt heller, så man vet inte exakt när han bytte namn heller.</p><p>Jonas köpte 1825 rättigheten till ett torp på Jakob Jakobsson ägor i Näsåker. Året därpå gifte han sig med Sara Maria Berglund. Hon var barnhusbarn från Stockholm, född den 7 maj 1801 i Svea artilleriregementes församling som dotter till artilleristen Abraham Berglund och hans hustru Fredrik Maria Hök.</p><p>De fick åtta barn tillsammans. Barn 2-5 har Kläpp som födelseort och övriga barn Näsåker. Jonas som som torpare hela tiden. Förmodligen har de bott på samma ställe hela tiden eftersom Kläpp och Näsåker är starkt förknippat med varandra.</p><p>Jonas står antecknad som torpare fram på 1860-talet, sedan står han som inhyses. Han dog den 14 augusti 1882 i Näsåker i en ålder av nästan 88,5 år. Hustrun Sara Maria dog nästan 87 år gammal den 26 april 1888.</p><p>Tyvärr finns ingen bouppteckning upprättad efter varken Jonas eller Sara Maria. Eftersom de skrevs som inhyses på slutet hade de säkert inte mycket att förteckna heller.</p><p>Nedan följer en avskrift av Jonas Lidgrens handlingar i Västernorrlands läns landskanslis arkiv och serien Torparförsvar (med reservation för eventuella felskrivningar). Torparförsvaret var en bekräftelse på att man hade rätt till det aktuella torpet. </p><p>En intressant detalj i torparkontraktet är att Jonas hade rätt till kolved för smide. Han kanske var verksam som smed också i Näsåker även om det inte finns noterat i kyrkoböckerna.</p><div><hr style="display: block;" /></div><p style="text-align: right;"><i>Ing. den 6 oct. 1827</i></p><p style="text-align: left;"><i>Till Kongl. Majts Resptive Befallningshafvande i Wäster Norrlands Län!</i></p><p style="text-align: left;"><i>S. d. Exp.</i></p><p style="text-align: left;"><i>På grund af omstående Torpare Contract wågar jag allerödmjukast an hålla hos Konungens Höga Befallningshafvande om Höggunstiigt Torpare Försvar samt derjemte komma i åtnjutande utaf de förmåner som kunna mig tillärkjännas.<br />Liden den 24<u>de</u> September 1827.<br /></i></p><div style="text-align: right;"><i>Jonas Lidgren i Näsåker</i></div><div style="text-align: right;"><i>Lidens S<u>n</u> antagne torpare</i></div><div style="text-align: right;"><i><br /></i></div><hr style="display: block;" /><p><i>Genom detta vårt öpna salu och kjöpe bref gjör jag Jacob Jacobsson i Näsåker vitterligt det jag uplåter och försäljer en oarbetadt skogstragt straxt nedanföre Sparfeldts torpett till Jonas Lidgrén i åfvannemnde by hvilken skogstragt som försäljes Består bredden på Norra sidan från fäbovägen till öster 80 alnar Längden på östra sidan mellan utstakade pålar 1040 alnar, Bredden på Södra sidan från fäbovägen till Öster, 140 alnar. Äfven uplåtes Tvenne små åkerstycken omkring 3 kapp lann hvartdera som Zacris Sparfeldt utom kontragt innehafver och att kjöparen får hugga 20 timmerstockar på västra sidan om fäbovägen, jemte dessa lägenhter från denna dato Nytja och begangna uti Sin och sin tillkommande hustrus lifstid. Med förbehåll att hvad vedbranden vidkommer får den icke vidare tagas elelr hämtas än hvad som som förut ned hugitt är af stubben, eller fins förut nedfeldt. Hvilka ofvannemnde Lägenheter skaf efter Jonas Lidgréns och dess tillkommande hustrus dödeliga afgång åter tillfalla samma hemman utan den ringaste lösen, och att Jonas Lidgrén skal till säljaren är lägga 100 Rd Rgs jemte 15 dagsverken om årett, ifrån den 1<u>sta</u> Maji till den 25<u>te</u> September årligen sålänge dessa lägenheter bärges och innehafves, Hvilken kjöpesumma nu genast i handpenning skal betalas 50 Rd Rgs och återstående 50 Rd till den 10<u>de</u> Nästkåmmande Martius 1826. Med åfvanskrefne förbehåll och gjorde förmåner förklara vi oss åömse sidor nöjde och i desto större säkerhet sätte vi våra namn och egenhändiga bomerken härunder Med erindran att föreskrefne lägenheter får ej af kjöparen försäljas eller bort skiftas utom hemmansåboens vilja och medgifvande tilstånd. I händelse på framtiden skulle någodt förbrytas antingen med löf eller vedbrand varder han torpet förlustig äfven uplåter till kjöparen en gammall svedja efter gamla vintervägen österom Näsåker under samma vilkor, kolved till smide får han hugga af stubben 15 lass om årett utom skadeliga trän äfven tillåtes honom Lidgrén att få taga 100 löfkjerfvar.</i></p><p></p><div style="text-align: center;"><i>Näsåker d. 2 December 1825</i></div><div style="text-align: center;"><i><br /></i></div>
<table style="width: 100%;">
<tbody><tr>
<td width="25%"><i>Wittnar</i></td>
<td width="25%"></td>
<td><i>Jacob Jacobsson</i></td>
</tr>
<tr>
<td><i>Hans Näslund</i></td>
<td rowspan="2"><i>i Näsåker</i></td>
<td><i>skrifvitt egenhändigt</i></td>
</tr>
<tr>
<td><i>Eric Hansson</i></td>
<td><i>Jonas Lidgrén</i></td>
</tr>
</tbody></table><i><br /></i><div style="text-align: center;"><i>Med originalett likalydande intygar</i></div><div style="text-align: center;"><i>Zach. Lidblom Marcus Wästerlund Kläpp</i></div><div style="text-align: center;"><br /></div><div style="text-align: left;"><span style="font-size: x-small;"><b>Källa: </b><a href="https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0021806_00291" target="_blank">Västernorrlands läns landskanslis arkiv, Torparförsvar, SE/HLA/1030003/D IV d/43 (1826-1827), bildid: A0021806_00291--A0021806_00293</a></span></div>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-23068626037226933602023-02-11T21:18:00.004+01:002023-02-11T21:22:07.038+01:00Ådals-Liden gammalt i verlden, del 2.<p>Här kommer fortsättningen på artikeln i Västernorrlands Allehanda den 21 december 1891.</p><p><i>Få äro de märklige män, som leda sina anor från Liden. En af dem blef professor i Lunde och hette Elias Lidfors. Hans fader var bonde och Lidens första gästgifvare*). Befordringsdata äro: magister i Lund 1811, Eloqv. docens derstädes s. å., adjunkt i romersk vältalighet 1817, professor i samma vetenskap 1820. Dog 1825, 38 år gammal, enligt här gängse berättelse förgifven af afundsmän.</i></p><p><i>En magister i Åbo, utnämd dertill 1789, sedan han 5 år varit student, var Erik Häggqvist från Hæggsmo.</i></p><p><i>Samma slägt från Häxmo finnes ännu. Dess hufvudman sitter på byns största och förmögnaste hemman; corps de logiet, ett gammalt ståtligt tvåvåningshus med mansardtak synes vida. Derifrån utgick för icke länge sedan ännu en yngling och beträdde den lärda vägen. Han hette Hans Petter Häggqvist, var min skolkamrat i Hernösands skola, satt i dess gymnasium, låg vid Uppsala akademi och vardt prestvigd. Tjenstgjorde som predikant, ehuru aldrig som ordinarie, var en tid lärare vid Sollefteå privata läroverk, men fick lungsot och anträdde med Hernösandsskeppet Angantyr en resa till varmare länder. Han var full af hopp, då han i slutet af 1885 en dag tryckte min hand och lofvade mig bref och dagbok. Jag fick begge, men då var han död. Den 14, kl. 2 e. m. mars 1886, tre dygn före skeppets ankomst till Algoa Bay, sänktes liket under öfliga böner i hafvet. Grafven är belägen på Lat. = 36°14', Long = ost 21°46'.</i></p><p><i>Han berömmes af kamrater som en vänsäll man.</i></p><p><i>Reqviescat in pace!</i></p><p><i>Många äro de af Ådals-Lidens barn, som fått sina grafvar i vatten, dock icke så många gammalt i verlden, som nu.</i></p><p><i>Flera gånger ha barn drunknat i brunnar och vattusåar eller annorledes i vatten ömkligen låtit lif sitt till.</i></p><p><i>Fullväxt folk frunka i forsarene; det är timmer- och brädflottningar, som fordra allt flera lif ju längre fram i tiden man kommer. Laseleforsen tar många, Aqvislan desslikes, Katalandax, Lin-Inges och Nämforsen ej färre, Mokrokin i Resele en och annan o. s. v.</i></p><p><i>Is och tjocka narra båtarne från rätta stråten, der färgsundet går ofvanför Nämfors. Det lefvande, som kommer inom den linie, der forsen med fart börjar suga till sig vattnet, har död och graf inom en minut, kort att lefva igenom, lång att fasa uti.</i></p><p><i>På det sättet drunknade en öfverlastad bonde, som skulle fara öfver vid "plågan"**), och på det sättet ha många nu förgätna män och kvinnor känt valkiga händer darra och hård hug mjukna inför döden i Nämfors.</i></p><p><i>De oftast förekommande dödssätten äro annars stenpassion, tvinsot, lungsot, bråddöd, barnsbörd, håll och stygn, gulsot och så farsoterna. Några dödes äro särskildt värda att antecknas. "Den 16 sept. 1751 dog Nils Johansson i Mofloo, som legat på säng borrtagen i många år, post visum 66 annons". "Den 7 nov. 1758 begrofs enkan Marsta Hansdotter från Lidgatu; som bortkom i skogen den 13 Fber. och igenfans den 4 nov. 80 åhr gl". En gubbe är funnen död i ett kvarnhus mellan Öfverå och Degersjöberget, en barnsängskvinna brinner upp några dagar efter förlossningen. Eld har fastnat i hennes kläder. Hon är 27 år. En annan dör oförlöst och "sörjes af 10 späda och värnlöse barn". En dräng krossas af en timmerstock, en annan genom ett jordras, en tredje ihjältrampas af en yr häst. Olyckan slår ned på många sätt och klipper utaf det sträfva släplifvet, som ändock är så kärt. Dödsfallen upptecknas och förses med nakna uppgifter, som föga säga.</i></p><p><i>I senare tid säges ej mycket om hur de varit och haft det, de som dödt. Jag har dock funnit ett ställe, der antecknaren sjelf sörjt en "oskylden" och beklagat hans död.</i></p><p><i>Den kärfva, ortografiskt bristfälliga, gammalsvenskan verkar här som den sannaste och kraftigaste färg — det är den sanna tidsbelysningen öfver historian: "1809 dödde efter en ährbar stilla och dygdig färd wandell ung. beskedlige bonden Pehr Pehrsson i Söderfors af ett, Genom oförmodat häftigt öfverkommande snöfall från en hög och brant backe vid Stora Elfwen, då han der förbi gick wid ena Stranden. Ætas 24 åhr, 3 månader. Han fördes till Sin hvilokammar med anhörigas och wänners ömmaste åtfölje, anständigt och hederligen den 19 Martti".</i></p><p><i>Sjelfmord förekommer under detta århundrades första hälft summa två gånger. Det var 1848, revolutionsåret, som häradsrätten resolverade och beslöt, att i tysthet skulle begrafvas en torpare, som hängt sig i skogen.</i></p><p><i>Från 1751 till 1790 eller under 40 års tid är intet enda oäkta barn antecknadt. Då föder pigan Anika Jakobsdotter oäkta sonen Petrus. Ett af olycksbarnets faddrar är prestsonen Andreas Harelius som ännu skrifves studiosus, det han ock 10 år förut var.</i></p><p><i>Det andra "oäkta" barnet kommer efter 8 år, 1798. Föräldrarne äro lappar,</i></p><p><i>Bland testes vid dopet äro bland andra drängen Nils Hansson, "tjänar loco citato", och pigan Carina Hansdotter, "tjänar ibidem nunc temporis"!</i></p><p><i>1792 födas "Trilingar" till verlden.</i></p><p><i>Detta är några data.</i></p><p><i>Hvad presterna ha lagt minsta vigten vid, siraterna så att säga, ha ibland varit af större intresse och ett ogemenare nöje för läsaren 100 år efter dem, än de kunnat drömma. Med några ord och, utan att det varit afsigten, ha de gett en historia om ett kärnslägte, som är multnadt nu och varit det länge; med några hieroglyfer en berättelse om hård nöd och tunga bördor; med ett par krokar i marginalen en annan om annat.</i></p><p><i>De fromma fäderna ha haft sina bedröfvelser såsom vi har våra, men i allt synas de varit säkra och sadelfasta, om också icke så lärda </i><i>— och i lust och nöd ha de varit trogna kung och fädernesland.</i></p><p><i>Comministern Nils Flodstedt börjar sin journal för år 1790 med en from önskan: "Gud gifwe wårom Konung frid och et godt Regemente!!!" Den fromme mannens bönesuck är två gånger understruken. Som bekant var Sverige under Gustaf 3 den tiden i krig med Rysslands-Katrina.</i></p><p><i>Som presten önskade: fred vardt, i Wärälä, det året.</i></p><p><i>Två år derefter upprepar han sin bön från krigsåret: "Gud gifwe wår Konung frid och et godt Regimente!".</i></p><p><i>Som presten önskade: kungen fick det året frid. H. m:jt togs in i den ändlösa hvilans rike mars samma år, men knappast såsom presten skulle önskat.</i></p><div style="text-align: right;"><i>P. M.</i></div><p></p><p><i>*) Det berättas ännu, att en gång hade dåvarande professorn, efter många års bortavaro, berättat de sina att han skulle komma hem. De skulle hemta honom med häst och kärra i Sollefteå, dit han skulle följa en strömmingsbåt eller haxe. Men ingen mötte skjutspojken och denna vände derför om och for till obygden igen. Efter den dagen frågade gästgifvarmor, glömsk af alla de år, som gjort hennes son till en medelålders herre och lärd man, hvarje vägfarande och äfven professorn sjelf, då han slutligen och okänd kom tillbaka: "Ha'n sett tell n'Elias vonn naho"?<br />**) Det fins två plågor i Liden: Hans-Svens-plåga och Märkes-plåga!!! Plåga är en hög backe, en plåga att berga och en plåga att gå. Uttrycket fans för mer än 100 år sedan.</i></p><p></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-67004830000417292482023-02-11T12:07:00.004+01:002023-02-11T21:21:02.044+01:00Ådals-Liden gammalt i verlden, del 1.<p>I Västernorrlands Allehanda publicerades en artikel skriven av Pelle Molin fördelade på två tidningar den 19 och 21 december 1891. Rubriken är Ådals-Liden gammalt i verlden. Pelle Molin har studerat kyrkoböckerna för Ådals-Liden sedan 1751 och skrev en sammanfattning av det han hittade. Jag börjar med första delen av artikeln nedan.<br /></p><h2 style="text-align: center;"><b>Ådals-Liden gammalt i verlden</b></h2><p></p><p><i>Några präktiga gamla böcker ligga framför mig. En är bunden i pergament, de andra i papp, men äfven dessa gamla.</i></p><p><i>De berätta med den sirligaste tyska piktur (gammelstylen:) eller med oläsliga krumelurer historien om ett århundrade i en ådalsvrå, om hur bönder, torpare och nybyggare ströfvat, släpat och blefvo jordade till sina föregångare i samma bittra lif.</i></p><p><i>Det är som att försättas till en annan verld. Några korta kärfva ord på tung gammalsvenska och man är som genom en volt satt midt uti den! Man ser presten sitta med gåspennan i hand och pränta i pergamentsboken "död i den gångbara febern" och framför honom står en vördnadsfull bonde och har berättat, att nu hade farsoten tagit det sista af alla hans barn och att nu var stugan tom. Det var ingenting att göra vid det. I samma kolumn stod ofvanför detta, samma feber utpekad; nedan skola namnen på nya offer trängas på det grova papperet, i samma smala kolumn. Så går bonden ut och hem till sitt, och presten får åter rufva på den pinande tanken: skall herren aldrig upphöra att lägga sin tunga hand öfver oss? Ty i den otäta stuga, der han bor med de sina, hafva de äfven burit ut lik; granriset efter det senaste, men kanske ej det sista, spåras ännu i snön. Presten vet ej, men han skrifver i marginalen: Fiat voluntas tua — ske din vilje.</i></p><p><i>Jag trodde att jag i dessa gamla kyrkoböcker skulle få glädja mig åt mycken munklatin och gladde mig åt att få se latinsk grammatika hädad af lärda män. Ciceronianskt latin mins jag ännu med fasa.</i></p><p><i>Men utom de obligata ejusdem, ibidem, hoc loco, hujus och ætas finnes högst obetydligt utaf romarspråk.</i></p><p><i>Den äldsta boken berättar från år 1751.</i></p><p><i>Böckerna från föregående tid ha säkerligen kommit bort, ty Liden hade 1751 redan länge bildat egen församling.</i></p><p><i>Resele är moderförsamling i sista hand.</i></p><p><i>Sånga lärer varit det derförut. Vid tiden för ådalens första odlande och bebyggande var dess kyrka och prest den enda religionsapparaten för hela landet ofvanför, så långt som folk bodde eller teg var bruten.</i></p><p><i>Den första prest, som pergamentsboken talar om, dog 1754. Han får ett vackert eftermäle: "Den 25 Julli dödde och den 30 ejus begrofs saling her Comministern wäl ärewördige och wällärde herr Pettrus Harelius uti förnämt folks närwaro, sedan han Berömligen och til alt folks nöje förwaltat sit dyra ämbete här wid församlingen uti 26 åhr, under mycken krops bräcklighet och beswärligit resande. Siukdomen begyntes med hold och stijng och ökades sedermera med swuldnad under bröstet </i><i>— lefnadstiden har warit 59 åhr och några månader".</i></p><p><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i></i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgFp749u0RO_K6O1Bq08_Bm5LVArHnLnIqAi0kjR9H4IWqfbIMKH4YX9gczdCRU_UeeF0KWDuyQNix7XJdv4DJN9eT6DkMx7wyG6pBY2iFTresjidzEubFCr8O4rRSW2SINEwJfGZ1GwjYCHoWwNn35_BTAEpScWHXbjQ3pSjuFXCuz7p_DhlRNstF5Gg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="807" data-original-width="369" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgFp749u0RO_K6O1Bq08_Bm5LVArHnLnIqAi0kjR9H4IWqfbIMKH4YX9gczdCRU_UeeF0KWDuyQNix7XJdv4DJN9eT6DkMx7wyG6pBY2iFTresjidzEubFCr8O4rRSW2SINEwJfGZ1GwjYCHoWwNn35_BTAEpScWHXbjQ3pSjuFXCuz7p_DhlRNstF5Gg=w147-h320" width="147" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><i>Här träffas första gången hold och stijng som dödsorsak, för att sedermera, under det återstående af århundrandet, dominera i dödskolumnen, så vidt ej farsot härjar. De visste heller ej namnet på sina sjukdomar gammalt tillbaka. Influensan synes ha farit fram med våldsamhet under senare hälften af 1700-talet, men kallas "sweda och wärk i alla leder sampt hufwudwärk". 1759 dog ett barn i "koppfeber" och efter detta går koppfebern under flera år tillsammans med hold och styng.</i></p><p><i>Till århundradets slut angifva böckerna tydligt fyra perioder, då kopporna gått. Perioderna börja 1759, 1774, 1782 och 1795 och räcka vanligen för hvarje gång två år. Om ett af offren är antecknadt, att "lappmannen Sjul begrafdes Die ascensionis Christi"*).</i></p><p><i>1765 börjar "den gångbara barnfebern", som i början skrefs "okänd barnfeber". Året förut omtalas "den gångbara hetsiga febern", som detta och följande år tager de flesta af dem, som hemfalla åt döden. Efter de knapphändiga beskrifningarne att döma ha vi influensan igen.</i></p><p><i>År af pröfningar.</i></p><p><i>Här kommer flera sidor blanka, der födde och vigde skolat antecknas, medan dödskolumnen är starkt upptagen. Ett år viges intet enda par, ett annat födes intet barn till verlden, under det kyrkogården fylles. Presten har öfver födelse- och vigselkolumnernas blanka, gulhvita ytor dragit kort med pennan. De se ut som grafkors.</i></p><p><i>Detta är det enda, som gifvit honom en ringa omvexling i hans journal, som de åren lydde: "död i den gångbara hetsiga febern" eller "den </i><i>— </i><i>— </i><i>— ejus dem i sama siukdom döder". Endast en och annan dör af ålderdomsbräcklighet eller slukas af elfven, som sedan och i vårt tidehvarf ger så många en våt graf.</i></p><p><i>Under den del af förra århundradet, som boken äre före, har endast en "hängdt sig sielf". Detta var presten så oförutsedt, att han icke kunde stafva det ovanliga dödssättet riktigt, utan drog till med dt i supinum.</i></p><p><i>Ådalsborna, den tiden, ha gift sig vid ungefär samma ålder som nu. Då de "Copulerades", såsom det kallades för att låta fint, gåfvo männen morgongåfva, hvars belopp antecknades. År 1755 ger en bonde sin hustru Abluna 150 daler i morgongåfva; en kronofördubblings Båtsman ger pigan Dårdi Ersdotter i lön 15 lod Sifr. Längre fram i tiden gifves morgongåfvan i Riksdaler, plåtar och Riksdaler Specie. Beloppen variera, då det är fråga om riksdaler, mellan summorna 15-40; i fråga om plåtar går ingen gerna öfver 30; af riksdaler Specie ges vanligen ej flera än 10.</i></p><p><i>En storbonde har varit nog hänsynslös att ge 250 riksdaler specie. Tänk hvilken rad af sölfpolkaler en sådan skulle haft i skåpet!</i></p><p><i>Bland de copulerade (gifta) år 1758 en handels Betient Johan Högström. Han ger 90 d. s:mt i morgongåfva. Här är det första ej latinserade tillnamn, som möter. Annars är det idel Anders Zakrisson, Pehr Pehrsson, Nils Olsson och dylika söner. Presten har känt betydelsen af den nya tid, som här möter honom, så att hand med den sirligaste stil skrifver namnen, under det han ofvanför och nedanför icke vårdar sig att pränta bondnamn och nybyggarenamn.</i></p><p><i>*) Kristi Himmelsfärdsdag</i></p><p><i>Denne Högström var säkerligen från stad och tog endast gifte härifrån. Städerna hade ju monopol på handel den tiden? Jag vill minnas det </i><i>— och så det, att mig blifvit berättadt, att första handelsboden här i bygden kan en och annan gammal hedersprisse minnas ännu.</i></p><p><i>1775 började folk sammanvigas. Hittills hade de uteslutande "copulerats". Comministern Nils Drake var det förbehållet att här slopa lite latin. Samtidigt råkas nya tillnamn </i><i>— och timmerfolk! Hvem skulle ha trott det? Men hvarför ej? Kramforsverket är ju öfver 100 år gammalt?</i></p><p><i>Mitt minne sviker mig här, så att jag rör på mig okänd mark. Visst är i alla fall, att ett par sågverk funnos någonstädes i Ångermanland redan den tiden. Enligt en uppgift: Lo och Kramfors*).</i></p><p><i>Det nya tillnamnen egas af en sockenskräddare Nils Wallin**) i Råå, en länsman Erik Edbom och en Timmer Bokhållare Sven Næsslin i Mofloo. Fem år derefter viges timmer Commissionairen Borg och ger Tijio Riksdalen Specie i hemgift, som skedde "Die omniam sanctorum"***).</i></p><p><i>Då barnen döptes var det angeläget att ha många faddrar och schangtila faddrar. Timmerherrarne, sockenskräddaren och presten förekomma derför vid snart sagdt hvarje dop. Utom dessa förekommer afl. Comministern Harelii son Studiosus Dominus Zacharias Harelius och många år derefter hans yngre broder Studiosus Andreas Harelius, äfven dessa faddrar åt mycket folk. Deras broder Peter blir bonde i Näsåker och föder söner och döttrar; </i><i>— men i ett nu försvinner slägten eller har kanske tagit andra namn. Detta är händelsen med den adliga ätten Sparrfeldt, (skrifven ibland Sparfeldt eller Sperfelt). Ättlingar finnas ännu, men ha tagit namnet Lidgren. Sparrfeldt den förste var urmakare och idkade här praktik på 1780-talet. Nu 1891 fins här ingen urmakare!</i></p><p><i>Lappar döptes och begrafdes den tiden ofta i Liden. Den så kallade lappmarken fans då strax utom åkerhagen. Lapparne hade oftast samma slags namn som nu, svenskarne deremot ofta nog </i><i>— för våra öron </i><i>— sällsamma namn, detta i fruntimmersväg. Flickorna fingo för det mesta heta Marget, Märeta, Dårdi, Anika, Coecilia, Kierstin, Ingebor, Gundbor, Bidania, Ingri-Maija, Ingri-Dea, men först och sist Abelonia och Abluna, hvilket är förvrängningar af Apollonia. Hvar och en hade en hel hög faddrar eller testes (vittnen), som det kallades på latin. Vid nöddop var det som det kunde: "Inga testes kunde ordenteligen kallas, emedan här war periculum in mora. Barnet blef döt widpas 2 minuter efter födelsen". </i></p><p><i>*) Kramfors anlades 1742 af direktör Kramm med 4 ramar och 28 sågblad. När Lo sågverk anlades, veta vi icke, men i slutet af förra århundradet hade det 27 blad och 4 ramar. Red. af V. A.<br />**) Efter Wallin finnes ännu en käpp kvar. Lyxartikeln ser nu betydligt ruskigt ut. Mannen var äfven timmeruppköpare.<br />***) Allhelgonadag.</i></p><p><a href="https://adals-liden.blogspot.com/2023/02/adals-liden-gammalt-i-verlden-del-2.html">Fortsättning följer >></a></p><p><i><br /></i></p><p><i> </i></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-68687534814078929472022-10-30T10:02:00.003+01:002022-10-30T10:04:16.273+01:00Mary G. Westerlund, nee Lidblom (1873-1953)<p>Greta Maria Lidblom eller Mary G. som hon skrevs som i USA var född i Lidgatu 1873.
Hennes föräldrar var Per Persson Lidblom (1822-1894) och Andrietta Helena Lidström (1839-1904).
Hon var för övrigt kusin med Pelle Molin. Greta Maria emigrerade 1895 till Minnesota, gifte sig
några år senare med en man född i Hämra, Torsåker sn som emigrerat till samma område i Minnesota
några år tidigare.</p><p>Hennes gravsten finns fortfarande kvar på Saint Helena Cemetery i Napa county,
Kalifornien. Man kan se gravstenen på följande länk:</p>
<p>https://images.findagrave.com/photos/2012/195/48336729_134226269004.jpg</p>
<p>Nedan följer en mera detaljerad information om hennes och familjens liv i USA.
Den är inte komplett på något sätt, men är en början på sammanställning.</p>
<p><b>Greta Maria (Mary G.) Lidblom</b>. Hon var född den 24 oktober 1873 i
Lidgatu, Ådals-Liden sn som dotter till Per Persson Lidblom (1822-1894) och
hans hustru Andrietta Helena Lidström (1839-1904). Greta Maria avreste från
Göteborg den 29 april 1896 med skeppet Domino. Hennes destination var Mora, men
resan gick först till Grimsby. Hon avreste därefter med skeppet Paris från
Southampton den 2 maj 1896. Hon anlände sedan den 9 maj till New York. Hon
gifte sig den 2 april 1897 i Stearns county, Minnesota, USA med <b>Nils Aron
Westerlund</b>. Han var född den 23 augusti 1874 i Hämra, Torsåker sn som son
till landbonden Mats Westerlund och hans hustru Sara Kajsa Nilsdotter. Han avreste
den 16 maj 1893 med skeppet Juno från Trondheim. Hans destination var också
Mora. Resan fortsatte från Liverpool den 24 maj med skeppet Lord Clive. Den
ankom till Philadelphia den 6 juni 1893. Nils Aron återfinns i Kanabec county
mellan 1893 och 1897. Man har antecknat att han flyttade till obestämd ort den
23 mars 1897. Familjen flyttade sedan till Superior, Douglas county, Wisconsin,
där de återfinns i census 1900, 1910 och 1920. Nils Aron skrevs som snickare år
1910 och 1920. Därefter skiljer makarna förmodligen sig. Mary återfinns i
census 1930 i Oak Park, Cook county, Illinois där hon arbetar som hembiträde. Här
finns antecknat att hon var skiljd. Hon återfinns även i census 1950 i Medford,
Jackson county, Oregon, där hon bor tillsammans med sin yngsta dotter och
hennes man. Eventuellt bodde hon i Los Angeles i census 1940, men detta är inte
säkert bekräftat. Hon dog den 24 juni 1953 i Napa county, Kalifornien och
begravdes på Saint Helena Cemetery i Napa county där hennes gravsten finns
kvar. Nils Aron ser ut att gifta om sig den 8 maj 1925 i Los Angeles,
Kalifornien med <b>Louisa Filkins</b>. Hon var född omkring 1875 i Tyskland. De
återfinns i census 1930 i Los Angeles, där Nils Aron var barberare. Det står i
vissa släktträd att han dog 1962, men det tror jag är en annan Westerlund med namnet
Nils August, född 1872.</p>
<p>Barn i första äktenskapet:</p>
<p><b>Julius Verner Westerlund</b>,
född den 24 februari 1898 i Douglas county, Wisconsin, USA. Han gifte sig den
28 november 1924 i Nobles county, Minnesota med <b>Thelma Marjorie Turner</b>. Hon
var född den 24 juli 1903 i Lakefield, Nobles county som dotter till Z. M.
Turner och hans hustru Evaline Martin. De bodde enligt census 1930, 1940 och
1950 i Worthington, Nobles county. Julius Verner var försäljare av bilar, sedan
av däck. Thelma var lärarinna. Julius
Verner dog den 5 augusti 1974 i Nobles county. Thelma dog den 24 juli
1993 också I Nobles county. De fick fem barn tillsammans.</p>
<p><b>Effie Kattarinahel Westerlund</b>,
född den 12 juli 1899 i Douglas county, Wisconsin, USA. Hon gifte sig den 9
juni 1921 i Cook county, Illinois, USA med <b>Richard Louis Balgeman</b>. Han
var född den 11 juli 1898 i Illinois. I census 1930 bodde de i Brookfield, Cook
county där Richard var vaktmästare på en skola. Enligt census 1940 bodde de då i
Chicago, Cook county, där Richard var attendant (skötare) i ett garage.
Därefter skiljde de sig förmodligen eftersom Richard återfinns gift i census
1950 med <b>Gertrude</b>, född 1909 i Illinois. De var bosatta i Elmwood Park,
cook county, där Richard skrevs som ”press operator” på ett ”Can Company”.
Effie dog den 29 april 1992 i Santa Clara county, Kalifornien och har då
efternamnet Walker. Effie och Richard fick fyra barn tillsammans.</p>
<p><b>William Hilding Westerland</b>, född den 2 maj 1901 i Douglas
county, Wisconsin, USA. Har inte hittat så manga uppgifter om honom, men
i handlingar från andra världskriget var han 1942 i Las Vegas, Clark county, Nevada,
USA. Han dog den 1 augusti 1977 i Los Angeles county, Kalifornien.</p>
<p><b>Victoria Alice Westerlund</b>, född den 6 mars 1905 i Douglas
county, Wisconsin, USA. Hon gifte sig den 29 mars 1929 i Winnipeg,
Manitoba, Kanada med <b>Clyde Eugene Wimer</b>. Han var född 30 oktober 1904 i
Indiana, USA. De bodde först i Kanada eftersom deras två barn föddes i Winnipeg
1931 och Calgary 1933. 1940 anlände de till Los Angeles från Hong Kong. De stod
då att deras adress i USA var Elwood, Indiana. Andra handlingar från andra
världskriget visar också att Clyde var bosatt i Hong Kong, Kina De återfinns i
census 1950 i Medford, Jackson county, Oregon, där han var präst. Victoria dog den 14 mars 1995 i San
Marcos, San Diego county, Kalifornien. Clyde dog den 25 maj 1996 också i San
Marcos.</p>
<p>Om någon har kort på Greta Maria så får ni gärna höra av er.</p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-39054144333179746672022-10-15T20:44:00.003+02:002022-10-15T20:44:19.019+02:00Vad hände med sönerna Näslund?<p>I Stockholms posttidningar den 24 april 1813 finns en intressant artikel. Den berättar följande:</p><p><i>Att Bonden Pehr Pehrson i Näsåker, Lidens Socken i Södra Ångermanland för flera år sedan genom döden afgått, det warder till följe af Sollefteå Wällofl. Härads:Rätts Utslag den 30 Januarii 1812 hans Söner Pehr och Eric Näslund, hwilkas wistelse ort icke är bekant, i afseende på arfrättens bewakande inom den tid som lag föreskrifwer, härigenom första gången kungjordt. Näsåker Ut supra.<br /><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> Hans Pehrsson.</span></i><br /></p><p>Samma artikel finns införd i tidningen Inrikes-Tidningar den 1 juni och 19 juni samma år.</p><p>Om man sedan söker vidare i Sollefteå tingslags häradsrätts arkiv så hittar man i serien Bouppteckningar, volym F II a:1, en inventering av Pehr Pehrssons egendom i Näsåker år 1788. Även här finns intressanta anteckningar om Pehr och Eric. Ingressen på inventeringen har följande lydelse:</p><p><i>Åhr 1788 den 28 Martii Blef på begiäran af Nämdemannen Agtad <span>och wälförståndig Pher Phersson i Näsåker som vill dess Son Hans Phersson nu ärnar upp draga hemmanet hwilken genom Lott sig för werfwat Börde Rätt Laga Boupteckning för rätta, så wäl öfwer fastig hetten som dess nu för tiden ägande Lösa ägendom. Warande wid detta tillfälle närwarande Sonen Hans, samt fadren för Son Pher och Eric som skall med något fartyg wara rester utrikes och Sonen Anders sielf till städes jemte mågen Nils Ersson i Häxmo och för oförsedda dottren Karin Petter Harelius i Näsåker.</span></i></p><p><span>Petrus Näslund återfinns i en matrikel från Trivialskolan i Härnösand omkring 1766. Inga spår har ännu hittats efter honom därefter. I församlingsboken för åren 1769-1778 står det att Pär är "i staden", d.v.s. i Härnösand.</span></p><p>Brodern Erik mönstrade på skeppet Emanuel den 7 april 1781 med destination Stockholm. Han var matros där. Skeppare var Hans Flodström, 52 år och född i Resele. Året därpå mönstrade han på skeppet Nordiska Stjernan den 31 maj, avmönstrad den 27 december 1782. Skeppare var nu Olof Nylander och destination var även denna gång Stockholm. Med på samma resa var Israel Nässtedt, även han från Näsåker. Den 5 augusti 1784 mönstrade Erik på skeppet Sophia Magdalena. Han var nu konstapel till befattningen. Kapten var Pehr Löfvenberg. De ämnade åka till Medelhavet på denna resa.</p><p>Föräldrarna hette Per Persson och Karin Hansdotter. Per var född 1722 i Näsåker och Karin var född 1720 i Lidgatu. Sönerna Per och Erik var född omkring 1749, respektive 1757. Fadern var bonde och nämndeman i Näsåker. Han ägde hemman nr 1 där. Karin dog 1788 och Per 1805. </p><p>Sönern Per och Erik var alltså redan 1788 vistandes på okänd ort, kanske utrikes. Jag har inte hittat Per som sjöman, men han kan naturligtvis blivit sjöman ändå. Israel Nässtedt som omnämns ovan "försvann" också. Jag har hittat på ett ställe att han vistades i England.</p><p>Detta är vad jag känner till om bröderna Näslund från Näsåker. Kanske kan man hitta något mera om dem i framtiden? Det skulle vara roligt. De var för övrigt kusiner med min farfars mormors morfars mor, Dordi Filipsdotter som var gift med Maurits Johansson.</p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-43420349443318305332022-09-18T13:43:00.003+02:002022-09-18T14:32:03.795+02:00Arbetsbeskrivning för uthusbyggnad vid ...<p>Jag har fått ett dokument av Curt Mähler som innehåller arbetsbeskrivning för ett uthusbyggnad vid ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken. Dokumentet är skrivet 1924. Vid den aktuella tidpunkten var ålderdomshemmet beläget i Rå. Beskrivningen var väldigt detaljerad och beskriver alla moment i arbetet. Uthusbyggnaden skulle innehålla bagarstuga, tvättstuga och matbod. Nedan kan man läsa hela beskrivningen. Hoppas jag har skrivit rätt på alla ställen.</p><p>Är det någon som vet om denna utbyggnad byggdes? Jag har dålig koll på ålderdomshemmet i Rå så jag vet inte alls vad som finns kvar numera. Kommentera gärna inlägget om ni har något mera information om ålderdomshemmet.</p><hr /><p style="text-align: center;">A r b e t s b e s k r i v n i n g.</p><p><u>Byggnadsläge och allmänna inredningar</u></p><p>Å anvisad plats å tomt vid Ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken skall i överensstämmelse med bifogade ritning uppföras en uthusbyggnad av trä under tak av asfaltspapp. Byggnaden uppföres i en våning med vindsvåning. Nedre våningen inredes till bagarstuga, tvättstuga och matbod, övre våningen till vind.</p><p><u>Grund och sockelmuren</u></p><p>Byggnadsgrunden utgöres av lerjord, varför grävning utföres till ett djup ej under 1,5 m. och en bredd ej under 0,8 m. för sockelmuren. Under eldstadsmuren gräves en grav sträckande sig minst 0,3 m. utanför murgrundens alla sidor och till samma djup som den övriga grävningen. Sedan grävningen är utförd och godkänd, fylles med grus, som noggrant spettas och packas för varje 0,5 m. djup.</p><p>Sockelmuren utföres av betong i blandning 1:5:7 av prima svensk cement blandat med rent skarpkantigt grus och singel eller makadam. Procentsten till högst 20 procent mängd M. e. d. 0,40 m. bred liggyta och 0,25 met. byggyta.</p><p>Under eldstadsmuren gjuten tillräckligt stor grundplatta som överallt sträckes något utanför tegelstommen, och med samma blandning som sockelmuren. Sockeln avjämnas 0,40 m. över markytan.</p><p><u>Isolering</u></p><p>På den väl avjämnade grundgjutningen utlägges asfaltpapp.</p><p><u>Väggar</u></p><p>På isoleringsskiftet å grunden utlägges syllar av 150 x 150 m.m. väl hoplaxade bjelkar.</p><p>På dessa syllar reses 100 x 100 m.m. stolpar, gående upp mot väggbandet av samma dimension.</p><p>På utsidan av stolparna påspikas 125 x 25 m.m. faspanel. På insidan av stolparna 18 x 100 m.m. perlhyvlade s.k. boaceringsbräder upp mot nedertaket.</p><p>Med undantag av ytterväggarna i matboden, fylles med torr sågspån upp till överkant av övre golvbjälklaget.</p><p><u>Golvbjälklag</u></p><p>Bjälklaget i bottenvåningens utföres av 62 x 200 m.m. bjälkar med ett mittelavstånd av 700 m.m. och inlaxas i syllorna. Bjälklaget över bottenvåningen upplägges av 62 x 200 m.m. bjälkar på en i stolparna infälld 25 x 122 m.m. bräda och fastspikas i stolparna för ernående av god tvärsammanhållning.</p><p><u>Trossning</u></p><p>Under bagarstugan inlägges botten på 25 x 25 m.m. läkt av 25 m.m. bräder, tätas omsorgsfullt och fylles med sågspån som packas väl fullt upp mot golvet.</p><p>På vinden fulles direkt på taken fullt i överkant av bjälkarna.</p><p><u>Golf</u></p><p>I tvättstugan utbottnas, på en tillräcklig tjock grusfyllning med betong varpå lägges cementgolv, som stålslipas. Avlopp med brunn och sil ingjutes. Från brunnen nedlägges avlopp 2 meter utom byggnaden av 100 m.m. cementrör.</p><p>I bagarstugan och matbod inlägges golf av 38 x 150 m.m. hyflade furu plank. På vinden lägges golvet av ohyflade 31 x 150 m.m. furu bräder.</p><p><u>Innertak</u></p><p>Taken läggas av 18 x 100 m.m. hyflade spåntade bräder.</p><p><u>Taklag</u></p><p>Takstolarna hophuggas av 75 x 125 m.m. plank och uppställas på ett mittelavstånd på 1,1 m.</p><p>Takytan inklädes med 25 m.m. kantskurna, torra bräder, som spikas tätt kant i kant.</p><p>Till täckning användes asfaltpapp, som lägges i slättäckning.</p><p>Gavelkanten klädes med 25 mm. Bräder.</p><p><u>Trappor</u></p><p>Yttertrappa utföres av 38 x 150 m.m. bräder.</p><p>Innertrappa från matboden upp till vinden av 38 m.m. bräder på vandstycken med infälda steg.</p><p>Kring trappan på vinden utföres ett enkelt, starkt räcke.</p><p><u>Aterneingsarbete</u></p><p>Eldstadsmuren och skorstensstock uppföres av välbränt och torrt tegel i gott bruk.</p><p>I bakugnshällen inlägges eldfast tegel. Smide skall av kontrollanten godkännas innan den inmuras.</p><p>I tvättstugan inmuras en gryta av storlek och sort, som sedermera bestämmes. I bagarstugan uppmuras jemte bakungnen en öppen spis. Från alla eldstäder dragas tillräckligt stora rökrör, försedda med spjäll. Från tvättstugan ett imrör i storlek 1 x ½ sten i bagarstugan ½ x ½ sten båda med imventiler.</p><p>Alla murytor i våningen slätputsas. I vinden slammas skorstensstocken. Över taket fogstrykes skorstenen och pålägges huv av plåt.</p><p><u>Övrig inredning</u></p><p>Dörrarna skall vara med fyllningar och insättning i 50 x 150 m.m. falsade karmar.</p><p>Fönsterbågar skall vara av 31 x 50 m.m. trä och insättas i 50 x 150 m.m. falsade karmar. Alla karmar krampas och tätas med drev. Kring fönster och dörrar sättas 25 x 125 m.m. foder, invändigt profilhyfladt, utvändigt slätkant.</p><p>Taklister uppsättas av 25 x 75 m.m. hålkällist.</p><p>Golfsocklar av 25 x 150 m.m. hyflade bräder med profilerad kant.</p><p><u>Beslag</u></p><p>Lås skall vara invändigt vanliga kammardörrlås utvändigt deuxdottonolås med enkelt trycke av gjutjern. Gångjärnen av vanlig modell.</p><p>Glas skall vara C-sort och stiftas väl före kittningen.</p><p>I matboden uppsättas hyllor enligt anvisning.</p><p><u>Målning</u></p><p>Byggnaden rödfärgas utvändigt med Falu rödfärg. Foder fönsterbågar och dörr i vit oljefärg.</p><p> Junsele den 31 Maj 1924</p><p><br /></p><p> </p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-92208731338510562322022-09-16T21:47:00.000+02:002022-09-16T21:47:03.557+02:00Per Viktor Emanuel Lidén, försvunnen i Amerika?<p>När jag arbetade på SVAR i Ramsele på 90-talet så fick vi besök emellanåt av Herbert Lidén från Näsåker, en duktig släktforskare. Vi hade lite kontakt därefter angående bl.a. släkten Lidén som härstammade från Lidgatu.</p><p>Herbert sökte ivrigt efter sin pappas farbror, Per Viktor Emanuel Lidén, som hade emigrerat till Amerika år 1900. Han avreste från Trondheim med skeppet Salmo. Resan gick sedan vidare från Liverpool med skeppet Teutonic. Han anlände efter drygt två veckors resa till New York. Per Viktor Emanuel skulle resa vidare till Mora i Kanabec county i Minnesota. Många från Ådals-Liden åkte till samma område i Minnesota.</p><p>Herbert visade mig en sida ur en svensk-amerikansk kyrkobok ifrån Kanabec county. På denna sida fanns många person från Ådals-Liden. Det var Nils August Holmberg, Johannes Augustsson, Per Viktor Emanuel Lidén, Nils Olof Forslund, Nils Otto Lidholm, Henrik Fabian Lidholm, Jakob Anshelm Ritzén, Hjalmar Blom, Hans Johan Nordin och Johan Peter Molén. Särskilt spännande för mig var att se Hans Johan Nordin, min mormors försvunne farbror. Jag har berättat lite om honom tidigare i ett annat inlägg.</p><p>Det stod i denna handling att Per Viktor Emanuel inflyttat år 1900 från Sverige och sedan har man antecknat på honom att han var "dropped 1909". Detta betyder att han utträtt ur den svensk-amerikanska församlingen, men ingen anteckning om var han flyttade vidare.</p><p>Herbert berättade att Per Viktor Emanuel dödförklarats på 1950-talet och att man trodde att han var död 1931. På 90-talet fanns inte så mycket på nätet att forska på i USA, men det har blivit bättre med åren.</p><p>Beställde för några månader sedan kopia på handlingarna gällande hans dödförklaring och fick för några veckor sedan svar från Riksarkivet i Härnösand. Jag fick kopior ur två olika volymer, det första var från 1949 när hans syster Hulda Johanna Kristina Hamberg, född Lidén, ansökte om dödförklaring, sedan själva beslutet från 1950. </p><p>Man skriver i ansökan att brodern Per Viktor Emanuel avrest till Nordamerika år 1900 och att han inte på cirka 25 år låtit höra av sig. Häradsrätten utfärdade därför en kallelse till honom den 5 oktober 1949 att senast den 31 oktober 1950 anmäla sig hos domaren i domsagan. Man uppmanade även övriga, som kunde lämna upplysning när Lidén senast var i livet, att inom samma tid giva sig till känna. Kungörelsen infördes i de allmänna tidningar, en ortstidning samt skickades till pastorsämbetet i Ådalslidens församling som anslagit detta den 16 oktober. Varken Per Viktor Emanuel eller någon annan gav sig till känna inom angiven tid.</p><p>Rätten ansåg då att Lidén skall anses som död samt antagits ha avlidit den 31 december 1931. Beslutet fattades med stöd av 8 kap. 5 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte. Dödförklaringen fattades den 6 november 1950 vid Ångermanlands västra domsaga.</p><p>Men när dog Per Viktor Emanuel egentligen? Går detta att hitta någonstans? Jag hade tidigare hittat enstaka spår efter honom i USA. Han finns antecknad i handlingar från första världskriget. Där står att han var tie maker och att hans arbetsgivares adress var Spokane, Washington. Han tillverkade förmodligen slipers till järnvägen, ej slipsar. Han var 1918 fortfarande bosatt i Mora, Kanabec. Han benämns som Victor Lidén i denna handling. Närmast anhörig var Mrs John Lindholm, också i Mora på samma adress som Victor. Eventuellt ska efternamn vara Lidholm och då var hustrun en tremänning till Victors pappa.</p><p>Har även gjort en notering om att Jakob Anshelm Ritzén i ett brev 1958 skrivit att han träffat Manne Lidén 1924 i Portland, Oregon, men att han lär vara död nu.</p><p>För några månader sedan började jag söka lite igen. Hittade då en Victor E. Liden i både 1929 och 1930 år stadskalender som bodde i Portland, Oregon, var logger till yrke och bosatt på gatan 6th North. Idag lyckade jag samma person i folkräkningen 1930 i Portland skriven som V. E. Lidén. Han var även här logger, bosatt på North Sixth Street. Han verkar hyra något rum här. Står även att han immigrerade 1900 till USA, så det är ingen tvekan om att det är rätt person.</p><p>Den slutliga pusselbiten fick jag fram i somras. Hittade då en Victor E. Lyden, född den 13 november 1876 i Sverige, son till Victor Lyden och Hannah Narian. Han dog på Eastern Oregon State Hospital i Pendleton, Umatilla county, Oregon den 14 juni 1951, alltså ett drygt halvt år efter att han dödförklarats i Sverige. Han hade vistats på sjukhuset i 1 år, 5 månader och 20 dagar, men hans riktiga adress var 518 N. W. 6th Ave i Portland. Han dog av acute myocarditis och hade även generalized arteriosclerosis. Victor begravdes den 20 juni på Olney cemetery i Pendleton. Vet ej om graven finns kvar, men den ska finnas/fanns på block 29, lot 61, grave 7.</p><p>Tyvärr fick aldrig Herbert veta vad som hände med sin farfars bror. Jag önskade bara att dessa uppgifter hade hittats tidigare så att han hade fått veta åtminstone delar av historien kring den försvunne.</p><p><br /></p><p><br /></p><p> </p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-90501606171410017252022-06-19T15:09:00.002+02:002022-06-19T15:09:05.084+02:00Antavla för Eskil Mohlén (1922-1961)Jag har publicerat en antavla för Eskil Mohlén (1922-1961).
Klicka på länken nedan för att se denna avtavla.<div><br /></div><div><a href="http://www.adals-liden.net/antavlor/Mohl%C3%A9n_Eskil_1922-1961.pdf" style="background-color: #e0e0e0; color: #6699cc; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 13px;" target="_blank">Eskil Mohlén (1922-1961)</a></div>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-26898999332870774892022-05-10T20:51:00.003+02:002023-03-10T05:50:52.840+01:00Anders Olof Norlén (1873-1900), flottningsförman<p>En vårdag 1873 föddes i Forsnäs en pojke som döptes två dagar senare till Anders Olof. Hans föräldrar var Hans Nilsson (senare Norlén) och Anna Brita Henriksdotter. Hans dopvittnen var alla från byarna omkring. Det var bonden Hans Peter Nilsson (senare Molin) och hans hustru i Sundmo, arbetaren Anders Filipsson (senare Rålén) och hans hustru i Forsnäs, bonden Nils Erik Hansson (senare Forsberg) och hans hustru i Imfors, Ramsele sn, bondsonen Hans Olof Nilsson (senare Strömberg) och bonddottern Margreta Rundqvist (senare gift Amrén) i Forsnäs.</p><p>Anders Olof växte upp på nipkanten intill Fjällsjöälven, strax ovanför Långforsen. Fadern Hans Nilsson hade några år innan fått lagfart på hemmanet 1:3 om 2 seland. Både Anders Olof och hans föräldrar skulle bo resten av sina liv på samma ställe.</p><p>Värnpliktslängden från 1894 visar att Anders Olof var 1,77 lång, men att han blivit frikallad eftersom han hade en krokig arm efter benbrott.</p><p>I församlingsboken som börjar 1895 har man noterat att Anders Olof var arbetare och att han dog genom drunkning 31 oktober 1900. Tittar man vidare i dödboken får man lite mera uppgifter. Det står att han drunknade av våda vid överfart vid Forsnäs färjsund. Man hade först skrivit att han inte återfunnits. Mer än ett halvår senare har man noterat att han återfunnits i Ångermanälven vid Resele och att han begravts där den 7 juli 1901.</p><p>Hernösands-posten skriver den 19 november om händelsen. Den 31 oktober försvann flottningsförmannen vid Ångermanälvens flottningsförening, bondesonen Anders Olof Nolén från Forsnäs. Han hade tillsammans med en syster besökt en handlare på andra sidan älven. Vid besöket hade väl åtskilliga köpeskålar druckits. Anders Olof var nykter vid ankomsten, så när systern sa till honom om hemresan så var han lite "ankommen", men han följde med till slut. Innan de hann åka iväg så ropades han in igen och bjöds på mera konjak. Systern vände då hem och en annan broder åkte dit för att få hem honom. Han lyckades inte heller utan återvände hem igen. Dagen därpå gav man sig ut på spaning när han inte kommit hem fortfarande. Hans båt hittades upp och ned i den andra forsen nedanför. Det fanns inget spår efter Anders Olof. Den sorgligt omkomne var endast 27 år, aktad och omtyckt av alla med vilka han kom i beröring. Han efterlämnade fem syskon och en åldrig och sjuklig mor, vilken förnämsta stöd han hade varit. För henne var det mycket smärtsamt eftersom hon för ett år sedan förlorade sin man och nu sin son, samt att hon befann sig i mindre väl lottade omständigheter.</p><p>Mera information om händelsen återfinns i Sollefteå-bladet. Den 29 juni 1901 skrev man att ett lik påträffats flytande i älven nedanför Myre gästgivaregård. Det var en mansperson endast med byxor av hemvävd vadmal, livrem och en resårsko. Man trodde det kunde vara liket efter en man vid namn Nolén från Forsnäs.</p><p>Den 6 juli skriver Sollefteå-bladet åter om liket och att man nu identifierats som den 32-årige (sic!) arbetaren Anders Olof Nolén från Forsnäs.</p><p>Bouppteckningen efter Anders Olof visar bl.a. en skuld till A. P. Svensson på 50,19 kronor. Anders Peter var handlare i Forsmo och man kan anta att det var dit han hade åkt. Bouppteckningen var undertecknad av N. E. Näsmark (bror), H. P. Norlén (bror), A. Svensson (svåger), J. O. Mähler (svåger) och P. A. Svensson (svåger). Bouppteckningen var bevittnad av H. P. Lundgren och I. H. Persson, båda från Forsnäs.</p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-88184062200971401852022-03-29T22:52:00.000+02:002022-03-29T22:52:51.093+02:00Nils Erik Mähler, smedmästare i Rå<p>I byn Norrtannflo inom Resele församling föddes Nils Erik Mähler år 1853. Hans föräldrar var Karl Fredrik Mähler och Anna Stina Johansdotter. Karl Fredrik var smed och torpare i Norrtannflo. Nils Erik var femte barn av totalt elva barn i familjen. Två av barnen dog i unga år. Systern Stina Erik blev gift med Hanke Westman i Omsjö och Juvanå. Brodern Hans Oskar bodde en kort period i Rå då han gifte sig med en kvinna därifrån. Hans Oskar blev senare smed i Hoting. Ytterligare en broder Fredrik August gifte sig till Rå, men efter några år flyttade de till Fors i Nätra församling. Han var också smed.</p><p>1875 flyttade Nils Erik till Rå och han skrevs redan då som smed. Två år senare gifte han sig med Inga Maria Eriksdotter. De fick 11 barn tillsammans. Nils Erik köpte ett torp i Rå 1877 för 2500 kronor som låg på hemman nummer 3. Det kallades senare för Mählersbo 1:1.</p><p>Nils Erik drabbades för många olyckor under sin livstid. Flera bränder inträffade i hans smedja och han var inte försäkrad vid alla tillfällen heller. Jag har skrivit tidigare om några av dessa bränder:</p><p><a href="https://adals-liden.blogspot.com/2013/05/eldsvada-i-adalsliden-1913.html">https://adals-liden.blogspot.com/2013/05/eldsvada-i-adalsliden-1913.html</a></p><p>I kommunalstämmans protokoll från år 1883 framför Nils Erik en fråga om sockenmännen vill lämna något bidrag till honom för liden skada när smedjan brunnit ned. Han fick tillstånd att gå runt i socknen och uppbära vad var och en önskade giva honom. </p><p>Nils Erik var medlem i Sollefteå distriktsloge och hade flera olika uppdrag inom logen.</p><p>Torpet såldes 1893 på exekutiv auktion för 1600 kronor av Erik Vilhelm Borin som gav det högsta budet. Kungörelsen visar att torpet bestod av mangårdsbyggnad om ett rum och kök, bryggstuga, stall, ladugård, tröskloge och häbre. Värdet på torpet beräknades till 3000 kronor.</p><p>Bara några månader efter försäljningen av torpet dog hans hustru dagen efter en svår förlossning i november 1893. Sonen dog också i samband med födseln.</p><p>I mars 1894 finns en artikel i Örnsköldsviksposten som berättar att smedmästaren N. E. Möller (ska säkert vara Mähler) i Näsåker nästan fått sätta livet till. Han åkte med ett lass plogar till Åsele och hade vilat i Noret. När han skulle åka vidare tippade lasset och han kommer under. Lyckligtvis hade han bjudit en person från Noret på skjuts. Denna person lyckades med stor ansträngning dra fram Nils Erik. Han var så svårt skadad att läkarhjälp måste anlitas. Nils Erik var olycksfallsförsäkrad vid detta tillfälle.</p><p>I Västernorrlands Allehanda från mars 1894 berättar att smederna J. O. Mähler i Resele och N. E Mähler i Näsåker hade ställt ut stålplogar vid en utställning. Vet inte ännu var denna utställning genomfördes. Johan Olof var ytterligare en broder till Nils Erik.</p><p>Nils Erik gifte som sig 1895 med Magdalena Kristina Lidmark. Hon köpte strax efteråt tillbaka torpet för 1500 kronor av Borin. Hon köpte också en lägenhet som kallades Smedjeplatsen nr 1 några år senare av Josef Andersson.</p><p>I det andra äktenskapet föddes fyra barn, varav ett dog tidigt. Man undrar hur alla barn rymdes i torpet med ett rum och kök. </p><p>Sonen Karl August övertog torpet och lägenheten 1907, och Nils Erik och Magdalena Kristina blev födorådstagare där. Nils dog 1920 av kräfta och hustrun dog 1932. </p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-38648664810589015412022-03-28T20:44:00.005+02:002022-04-18T22:39:20.828+02:00Ny telegrafstation i Näsåker<p>Den 11 november 1882 behandlades en skrivelse från Kunglige Befallningshavandes i Västernorrlands län (d.v.s landshövdingen) vid ordinarie kommunalstämma. Skrivelsen handlade om inrättande av en ny telegrafstation i Näsåker. Kommunen ska enligt förslaget bekosta en lokal på tre rum och kök inklusive underhåll av den. De ska även stå för en garanti till Telegrafstyrelsen årligen på max 500 kronor om portoinkomsten vid stationen understiger 1200 kronor. Under överläggning framkom att kommunen inte ville ta på sig en sådan utgift. Flera av sockenmännen såg inte heller nyttan med denna inrättning i Näsåker.</p><p>Inspektor Frans Gustaf Johanzon i Näsåker kom då med ett nytt förslag att om kommunen kunde åta sig kostnaden för lokal så kunde man försöka hitta garanti för de 500 kronor på annat sätt. Det blev omröstning på detta förslag. Resultatet blev 1166 fyrkar röstade för förslaget och 1845 fyrkar röstade emot förslaget. Inspektorns förslag blev därmed nedröstat.</p><p>Ungefär ett halvt år senare, den 14 maj 1883, behandlades fråga igen vid kommunalstämman. Inspektorn kom nu med ett nytt förslag. Telegrafstyrelsen hade numera beslutat om en telegraflinje från Sollefteå till Ramsele och Backe. Den kommer följa landsvägen genom denna församling. Frans Gustafs nya förslag innebar att han kunde tillhandahålla lokal utan kostnad för kommunen under fem års tid. Om förslaget vinner laga kraft behöver han tre månader därefter för att iordningsställa lokalen för stationens behov. Även nu blev det omröstning, men med skillnaden att Frans Gustafs förslag vann omröstningen denna gång med 1700 fyrkar mot 1307 2/3 fyrkar.</p><p>I Västernorrlands Allehanda står den 30 juli att förslaget fått avslag från Telegrafstyrelsen, eftersom Lidens kommun inte kunde förbinda sig längre än fem år. Telegrafstyrelsen kunde därför inte gå vidare med inrättandet av en telegrafstation.</p><p>Den 7 november skickade landshövdingen B. T. G. Ryding in en ny ansökan till Telegrafstyrelsen om att inrätta en telegrafstation av tredje graden i Näsåker. Man inlämnade också en förbindelse med Locknö Ångsågsaktiebolag m.fl. De lovade förmodligen något bidrag eller garanti för stationen. Villkoren som gäller för tio år var följande:<br /></p><ul><li>lämplig lokal med minst tre boningsrum och kök ska ställas till förfogande för stationen</li><li>Telegrafverket erhåller ersättning upp till max 500 kronor om stationens portoinkomst understiger 1200 kronor</li><li>kostnaderna för inrättandet av telegrafstationen i Näsåker måste få bestridas av Telegrafverkets överskottsmedel</li><li>att tjänstgöringen vid stationen till att börja med bestridas mot arvode som motsvarar den nuvarande telegrafistavlöningen, 800 kronor, tills stationen hunnit uppföras på staten</li></ul><div>Telegrafstyrelsen ansåg ansökan och villkoren okej denna gång. De skickade den vidare till Finansdepartementet för beslut. Den 23 november fattades beslut om att godkänna telegrafstationen. Den avsågs kunna ställas i ordning i början av 1884.</div><div><br /></div><div>I Aftonbladet hittas följande artikel den 3 januari.</div><div><i>Ny statstelegrafstation öppnades d. 1 januari i Näsåker i Vesternorrlands län. Stationen hålles öppen kl. 9-2 och 4-6 på söknedagar samt 8-10 på sön- och helgdagar.</i></div><p>Hildur Åkerhielm (1857-1912) var den förste telegrafisten i Näsåker vad jag kan läsa i kyrkoböckerna. Hon inflyttade i september 1884 till församlingen. Hon var verksam till 1895 då hon flyttade vidare till Bjästa i Nätra församling. </p><p>I folkräkningen 1890 står änkan på Prästbordet Anna Magdalena Hansdotter (1838-1917) som budbärerska vid telegrafstationen.</p><p>Emma Gustava Lagerberg (1845-1919) inflyttade 1895 och blev telegrafist därefter. Hon bodde kvar i fem år innan hon flyttade vidare. </p><p>Kristina Antoinetta Lundin (1881-1970) skrevs sedan som telefonist från omkring 1901 till 1909 då hon utflyttade till Sollefteå.</p><p><b>Uppdaterat 2022-04-12</b>: Västernorrlands Allehanda den 5 januari 1884 berättar att telegrafstationen öppnat på nyårsdagen och att Ingeborg Asp skulle förestå den till att börja med.</p><p>Tidningen Vårt Land den 13 maj 1887 skriver att Hildur Åkerhjelm begärt tjänstledighet i sex veckor från den 1 juni. E. o. telegrafisten Agda Sellström förordnades att ersätta Hildur under tiden. Det finns en Agda Maria Sellström, f. 1865 i Härnösand, som var telegrafist. År 1890 flyttade hon till Billsta, Sollefteå sn.</p><p>Året därpå ansökte Hildur om tjänstledighet enligt Västernorrlands Allehanda den 1 juni 1888. E. o. telegrafisten Anna Sundberg skulle ersätta under tiden. Det finns en Anna Emilia Sundberg, f. 1864 i Östersund, som senare var telegrafist i Nyland, Ramsele sn.</p><p>Den 6 november 1894 skriver Sundsvalls Tidning att Telegrafstyrelsen fått bemyndigande att dra in Näsåkers telegrafstation vid första lämpliga tillfälle. Västernorrlands Allehanda skriver sedan den 26 november att man beslutat att Näsåkers telegrafstation ska bli kvar ändå.</p><p>På nyårsdagen 1894 berättar Västernorrlands Allehanda att Hildur transporterats från nyårets början till Bjästa.</p><p><b>Uppdaterat 2022-04-19</b>: Västernorrlands Allehanda berättar den 14 augusti 1900 att Näsåkers telegrafstation ska dras in vid månadens utgång.</p><p>Sundsvallsposten skrev några dagar tidigare att telegrafstationen skulle ersättas med en telefonstation med telegramexpedition. Stationens föreståndare, telegrafisten E. G. Lagerberg flyttas till Sundsvalls telegrafstation.</p><p>Emma Gustava utflyttade från Näsåker 10 september 1900, men hon flyttade inte till Sundsvall då utan till Öregrund.</p><p><br /></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-37063223809513069332021-12-27T18:28:00.008+01:002021-12-27T18:31:36.280+01:00Ett barn lagt å lönnI Ådals-Lidens dödbok för året 1843 kan man läsa att ett gossebarn hittats dött i Östra Bjessbäcken vid Lidgatu. Inget datum finns angivet i dödboken, men finns inskrivet mellan två personer som dog i juni detta året.<br />
<br />
Paul Lundin skriver i sin bok Sanningar och sägner i Ådals-Liden, sida 196, att ett nedgrävt spädbarnslik hittats av en händelse vid Bjäsbäcken på Pålmon. Vägvandrare berättade att man hört barnagråt och jämmer när man passerat i dalen, men det ska ha försvunnit efter att man hittat det nedgrävda barnaliket.<br />
<br />
I Hernösandsposten den 2 februari 1843 stod följande artikel:<div><i><br /></i></div><div><i>Den 22 sistl. Januari, på morgonen, påträffades af en wägfarande wid kanten af stora landswägen, ett stycke från Lidgatu by i Lidens socken ett nyfödt barn, inlindadt uti ett förkläde och stelnadt af köld, utan att ännu kändt är, hvem det tillhör eller hwilken detsamma ditlagt. Man misstänker, att pigan Brita Cathrina Pehrsdotter från Stranne by i Arnäs socken, hwilken från hemorten bortgått i hafwande tillstånd och hwars närwarande wistelseort är obekant, wandrat till Lidens socken och nu begått den ohyggliga gerningen att lägga barnet å lönn. Emellertid är mediko legal besigtning förordnad å den döda kroppen till utrönande af dödssättet.</i></div><div><i><br /></i></div><div>Jag har inte hittat någon piga Brita Cathrina Pehrsdotter i Stranne ännu omkring 1843, men i Lakasund fanns det en Brita Cajsa Persdotter som var piga vid den aktuella tidpunkten, född 1816. Hon fick den 5 februari 1843 en oäkta dotter vid namn Sara Christina. Tragiskt om det var hon som anklagades för att ha lagt barnet å lönn.</div><div><br /></div><div>Vidare hittade jag att ynglingen Jonas Johansson från Gårelehöjden, Junsele sn togs in den 1 april 1843 på länshäktet i Härnösand. Han var 15 år gammal och född i Medelpad. Anledningen till att han togs in till häktet var att han påträffat ett dött foster liggande å lönn. Den 21 april skickades han till Sollefteå häradsrätt för att närvara vid ransakning där. Han återkom sedan den 27 april igen till häktet. Den 8 maj skickades han åter till Sollefteå häradsrätt som tilltalad och blev den 9 maj ställd på fri fot igen. Jag har inte läst domstolsprotokollen ännu så jag vet inte varför Jonas var tvungen att sitta häktad. Man tycker att han bara borde ha varit ett vittne till denna tragiska händelse. </div><div><br /></div><div>Fortsättning följer kanske i denna tragiska historia någon gång längre fram.</div>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-17245694665914560032021-12-25T11:18:00.002+01:002021-12-25T11:18:25.915+01:00Eureka - nybyggaren Jöns Jönsson (1749-1834)<p>En person som har gäckat mig länge är nybyggaren Jöns Jönsson i Jansjö och Gårelehöjden. Jag har inte lyckats hitta var han föddes någonstans. Han var enligt husförhörslängderna i Ådals-Lidens församling född 1749. Han var gift tre gånger, först med Kerstin Pärsdotter, därefter med Ablona (Apollonia) Persdotter och slutligen Helena Hansdotter. Även deras härkomst har varit lite osäkra, men jag tror jag lyckats lösa det mesta i kväll.</p><p>Tidigare hade jag följande uppgifter om familjen:</p><p><b>Jöns Jönsson</b> var född 1749. Han gifte sig med <b>Kerstin Persdotter</b>. Hon var född omkring 1748. Jöns blev nybyggare först i Jansjö, Ådals-Liden sn, därefter i Gårelehöjden, Ådals-Liden sn. Kerstin dog i Jansjö 1790 (begravdes i december) av tvinsot. Jöns gifte om sig den 24 oktober 1792 i Ådals-Liden sn med änkan <b>Abellona (Ablona) Persdotter</b>. Hon var född 1759. Ablona dog den 23 april 1822 av ålderdomsbräcklighet i Gårelehöjden i en ålder av 71 år och 2 månader. Enligt detta borde hon alltså vara född cirka 1751. Han gifte sig den tredje gången den 28 december 1823 i Ådals-Liden sn med <b>Helena Hansdotter</b>. Hon var född den 15 september 1779 i Bodvill, Resele sn. Jöns dog den 28 mars 1834 i Gårelehöjden av ålderdom. Helena dog den 6 augusti 1840 av feber i Gårelehöjden.</p><p>Barn i andra äktenskapet:</p><p><b>Jöns Jönsson Hatt</b>, född den 18 december 1792 i Rå, Ådals-Liden sn.</p><p>När Jöns ansökte om nybygge i Jansjö 1779 stod antecknat att han var från Norrtannflo. Lite senare skulle svåger Abraham Persson ansluta till nybygget också. Jag antog då att Abraham Persson och Kerstin Persdotter var syskon och barn till bonden Per Nilsson och hans hustru i Norrtannflo. Jag var dock inte helt säker på detta så jag hade inte skrivit in detta i min forskning.</p><p>En annan fundering slog mig också gällande Jöns Jönssons härkomst. Kunde Jöns och Abraham var svågrar på ett annat sätt, nämligen via Abrahams hustru? Hon hette Gunborg Jönsdotter och var född i Fors sn i Jämtlands län. Hennes första make dog tidigt och då flyttade hon till Ådals-Liden tillsammans med sina två tvillingdöttrar Märta och Botilda. Gunborg hade nämligen en bror som hette Jöns Jönsson och var född 1749 i Fors sn. Tyvärr hade jag inte hittat några tecken på att Jöns skulle vara från Jämtlands län.</p><p>Det var även osäkert var Abellona (Ablona) Persdotter var född någonstans. Det fanns ingen lämplig kandidat inom Ådals-Liden som var född 1759.</p><p>I går forskade jag på en annan familj, nämligen Per Persson och Abluna Kristoffersdotter i Västanbäck, Ådals-Liden sn. De hade fyra barn, Gertrud född 1745-46, Anna född 1748, Abluna född 1751 och Per född 1754. Jag hade ingen fortsättning på två av barnen, Anna och Abluna. </p><p>Först hittade jag att Anna Persdotter gifte sig till Tängsta, Resele sn med bonden Erik Persson och blev bosatt i Tängsta hela vuxna livet.</p><p>När det gällde Abluna hittade jag i vigselboken giftermål 1779 mellan båtsmannen Anders Knapp och pigan Apellonia Pärsdotter i Västanbäck. Stavningen av detta namn har varierat från Abluna, Ablona, Abellonia, Apollonia och Apellonia, men i grunden är det samma namn. Detta giftermål blev inte långvarigt eftersom Anders dog 1780 redan efter ett halvt år äktenskap. Inga barn föddes inom äktenskapet. Om man tittar i mantalslängderna så finns Anders Knapps änka antecknad från 1781-1789. Därefter är änkan Ablona Knapp antecknad åren 1790-1792 och därefter försvinner hon ur rullorna. Detta sammanfaller därmed med årtalet när Jöns och Ablona gifte sig. Förklarar också varför Ablona stod som änka när de gifte sig 1792.</p><p>Jag hittade även Jöns Jönsson i Norrtannflo omkring 1779 i kommunionslängden. Han står där antecknad som måg till Per Nilsson. Därmed var det bekräftat att första hustrun var från Norrtannflo och född 1749. Hittade även att makarna fick ett barn i Norrtannflo, dottern Märta som föddes 1778, men dog av hosta och stygn ett drygt år senare.</p><p>Tyvärr återfanns inget vigseldatum för Jöns och Kerstin. De verkar saknas i Resele vigselbok. Hittar inget i kyrkoräkenskaperna heller som visade vilket år de gifte sig. Upptäckte till min glädje att det fanns en volym med bilagor till lysning och vigselböcker. Det fanns lysningssedlar från 1770 och framåt i nästan 40 år. Tyvärr saknades årtal på flera lysningssedlar, men till slut hittar jag en där det stod: "drängen ärlig och wälbeskjedelig Jöns Jönsson ifrån Fårs Sokn i Jemteland, samt Bondedottren ährliga och sedesamma Pigan Christinia Pärsdotter ifrån Norrtanflo".</p><p>Min teori sedan kanske tio år tillbaka visade sig stämma perfekt. Jöns var från Fors församling i Jämtlands län. Därmed kunde man komplettera med lite mera uppgifter om familjen.</p><p>Så här ser sammanställningen ut efteråt:</p><p><b>Jöns Jönsson</b> var född den 7 januari 1749 i Fors sn som son till dragonen Jöns Jönsson Östfeldt och hans hustru Märta Jönsdotter. Han gifte sig med <b>Kerstin Persdotter</b>. Hon var född den 8 december 1749 i Norrtannflo Resele sn som dotter till Per Nilsson och Gertrud Johansdotter. Jöns var nybyggare först i Jansjö, Ådals-Liden sn, därefter i Gårelehöjden, Ådals-Liden sn. Kerstin dog i Jansjö 1790 (begravdes i december) av tvinsot. Jöns gifte om sig den 24 oktober 1792 i Ådals-Liden sn med änkan <b>Abellona (Ablona) Persdotter</b>. Hon var född den 24 mars 1751 i Västanbäck, Ådals-Liden sn. Ablona dog den 23 april 1822 av ålderdomsbräcklighet i Gårelehöjden i en ålder av 71 år och 2 månader. Ibland skrevs hon med felaktigt med födelseåret 1759. Jöns gifte sig en tredje gång den 28 december 1823 i Ådals-Liden sn med <b>Helena Hansdotter</b>, som var 30 år yngre. Hon var född den 15 september 1779 i Bodvill, Resele sn som dotter till Hans Kristoffersson och hans hustru Dordi Severingsdotter. Jöns dog den 28 mars 1834 i Gårelehöjden av ålderdom. Helena dog den 6 augusti 1840 av feber i Gårelehöjden.</p><p>Barn i första äktenskapet:</p><p><b>Märta Jönsdotter</b>, född den 11 september 1778 i Norrtannflo, Resele sn, död där den 9 oktober 1779 av hosta och stygn.</p><p>Barn i andra äktenskapet:</p><p><b>Jöns Jönsson Hatt</b>, född den 18 december 1792 i Rå, Ådals-Liden sn.</p><p><br /></p><p><br /></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-50441890866545838132021-08-10T22:52:00.002+02:002021-08-10T23:07:26.418+02:00Ett lass med barnhusbarn?<p></p><div>Den 11 augusti 1817 skrevs 46 barn (30 pojkar och 16 flickor) ut från Allmänna barnhuset i Stockholm. Alla dessa barn skulle utplaceras i Jämtlands eller Västernorrlands län. Fyra barn skulle placeras inom Lidens socken och fem barn skulle placeras inom Resele socken. Den som tog hand om något av dessa barnhusbarn skulle få 12 daler per år i uppfostringsbidrag. Man kan anta att många använde detta för att få gratis arbetskraft på gården. </div><div><br /></div><div>Många av barnen blev inlämnad på barnhus av fattigdom eller att en eller båda föräldrarna dött. Ofta var det kanske modern som dött och fadern lämnade in barnet, eller att det var ett oäkta barn som inte modern kunde ta hand om.</div><div><br /></div><div>Alla barnen som ankom till Lidens församling har anteckning i husförhörslängden om att de ankom den 27 augusti till församlingen. Man undrar hur dessa barn reste från Stockholm till respektive församling. Åkte någon ned för att hämta barnen, eller "levererade" barnhuset barnen till dess fosterföräldrar? Detta skulle vara intressant att få veta mera om.</div><div><br /></div><div>Nedan följer en lista på de barn som placerades ut den 11 augusti. Först står deras barnhusnummer som ofta förekommer i kyrkoböckerna där barnet hamnade, därefter födelsedatum och hos vem barnet skulle uppfostras. </div><ol start="4694" style="text-align: left;"><li>Carl Gustaf Hell, f. 1807-03-29, bonden Matts Iwarsson i Klofsta, Multrå socken.</li><li>Johan Anders Ahlgren, f. 1807-01-21, bond.en Jonas Carlsson i Landverk, Åre socken.</li><li>Carl Fredrik Hagström, f. 1807-06-04, bonden Swerker Olsson i Gårdtjern, Sättna socken.</li><li>Johan Fredrik Schmidt, f. 1807-04-21, bonden Anders Jansson i Flo, Långsele socken.</li><li>Axel Alexander Lundberg, f. 1807-11-24, nämndemannen Per Ersson i Holm, Resele socken.</li><li>Anders, f. 1808-02-16, bonden Nils Isaksson i Röråsen, Sättna socken.</li><li>Johan Erik Mörling, f. 1808-10-25, bonden Swen Hallberg i Alanäset, Hällesjö socken.</li><li>Carl Gustaf Nellman, f. 1809-02-25, torparen Jon Persson i Rosendahl, Överlännäs socken.</li><li>Gustaf Mauritz, f. 1807-11-10, bonden Olof Nilsson i Lund, Hällesjö socken.</li><li>Jonas Fredrik Lindström, f. 1808-08-19, bonden Jon Salomonsson i Västanede, Håsjö socken.</li><li>Carl Fredrik Huldt, f. 1807-11-27, bonden Olof Jonsson i Gårdtjern, Sättna socken.</li><li>Carl Gustaf Samuel Bergman, f. 1810-03-06, bonde Erik Ersson i Omsjö, Lidens socken.</li><li>Carl Gustaf Löfberg, f. 1808-03-05, bonde Olof Ersson i Byn, Sättna socken.</li><li>Magnus Gillström, f. 1809-05-06, bonde Hans Sand i Håsjö by, Håsjö socken.</li><li>Fredrik Wilhelm, f. 1809-04-28, herr komminister Joh. Huss i Ström socken.</li><li>Erik August Nystrand, f. 1809-09-29, bonden Anders Jonsson i Gastsjön, Hällesjö socken.</li><li>Per Gustaf Hålander, f. 1807-12-21, bonden Anders Olofsson i Mjösjö, Hällesjö socken.</li><li>Gustaf Adolf Mineur, f. 1805-05-27, bonden Johan Persson i Norrnäs, Edsele socken.</li><li>Johan Gustaf Knyttel, f. 1806-09-03, kyrkvärden Elias Andersson i Näs, Edsele socken.</li><li>Johan Nyman, f. 1807-07-30, landskanslisten Nils Ol. Rödén i Östersund.</li><li>Gustaf Erik Morell, f. 1807-11-08, kyrkvärden Gunnar Ol. Falk i Swensta, Undersåkers socken.</li><li>Carl Henrik Bergsten, f. 1807-01-28, bruksinspektorn Moses Gröndahl i Hågesta, Sollefteå socken.</li><li>Daniel Gustaf Nyström, f. 1807-02-01, nämndemannen Olof Andersson i Öfver Kofland, Sättna socken.</li><li>Gustaf Sundman, f. 1808-02-17, bonden Per Nilsson i Bjerme, Sättna socken.</li><li>Nils Erik Gederling, f. 1807-05-10, fjärdingsmannen Erik Holmquist i Omnäs, Resele socken.</li><li>Adolf Wilhelm Borin, f. 1807-04-05, bonden Erik Olssons Enka i Holme, Resele socken.</li><li>Carl Abraham Eneqwist, f. 1806-08-09, bonden Lars Nilsson i Brölös, Sättna socken.</li><li>Niklas Peterson, f. 1806-12-05, bonden Jonas Jonsson i Backen, Hallen socken.</li><li>Johan Sjöblom, f. 1805-06-??, kapellpredikanten Henrik Lundblad i Alaäset, Alanäs kapellförsamling.</li><li>Carl Gustaf Forssberg, f. 1805-02-10, sockenskräddaren Abraham Netterqwist i Hågesta, Sollefteå socken.</li><li>Amalia Charlotta Bergman, f. 1811-04-19, bonden Erik Olsson i Sundmo, Lidens socken.</li><li>Cathrina Elisabeth Ekman, f. 1809-11-27, bonden Nils Andersson i Flo, Långsele socken.</li><li>Sophia Aug. Amalia Hägerström, f. 1811-08-30, bonden Erik Ersson i Hamre, Stigsjö socken.</li><li>Maria Christina Engel, f. 1808-09.23, bonden Nils Olofsson i Mångraf, Multrå socken.</li><li>Maria Charlotta Boman, f. 1810-08-14, bonden Per Nilsson i Knäfland, Selånger socken.</li><li>Anna Sophia Strandberg, f. 1811-02-24, bonden Per Mickelsson i Westerro, Selånger socken.</li><li>Anna Gustafwa Råström, f. 1811-01-12, torparen Anders Ängman i Tängsta, Resele socken.</li><li>Adriana Maria Törnbom, f. 1810-01-24, Per Jansson i Norrtanflo, Resele socken.</li><li>Maria Christina Munter, f. 1810-08-28, bonden Abraham Marcusson i Högsmo, Liden socken.</li><li>Sophia Albertina Hagström, f. 1810-04-19, bondeänkan Brita Andersdotter i Westeråsen, Selångers socken.</li><li>Cornelia Albertina Westerberg, f. 1811-01-16, bonden och fjärdingsmannen Michel Ersson i Rå, Liden socken.</li><li>Maria Wilhelmina, f. 1813-06-22, bonden Jon Larsson i Österbrån, Säbrå socken.</li><li>Wilhelmina Theresia Björn, f. 1810-03-22, bonden Daniel Jönsson i Elgsjö, Stigsjö socken.</li><li>Anna Brita Walin, f. 1807-03-04, bonden Lars Henriksson i Huljen, Selånger socken.</li><li>Anna Cathrina Lundblad, f. 1805-12-19, torparen Carl Carlsson Gran vid Prästgården, Sollefteå socken.</li><li>Anna Gustafva Tång, f. 1807-??-26, bonden Daniel Jönsson i Elgsjö, Stigsjö socken.</li></ol><div>Några av barnen uppfostrades inte hela tiden på samma ställe, utan barnen kunde överlämnas till några andra fosterföräldrar. Barnhuset informerades alltid om detta och jag antar att det var de som godkände också.</div><p></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-20565894726818285912021-08-09T18:48:00.000+02:002021-08-09T18:48:02.219+02:00Ensittarlagen<p>1918 instiftades en lag som hette Ensittarlagen. Denna lag gav rätt till de som ägde ett eget hem på mark som ägdes av någon annan att friköpa marken, även om markägaren motsatte sig köpet. Vissa villkor måste dock uppfyllas för att ha denna rätt. Markområdet måste ha varit eller kommer att vara upplåten under minst tio års tid, så att inte markägaren kunnat nyttja marken. Boningshusets värde måste värderas till minst en fjärdedel av markområdets och byggnadernas totala värden. Lagen revideras två gånger, 1920 och 1925, och var i bruk ända fram till 1976.</p><p>Den 22 juli 1929 inkom en skrivelse till Länsstyrelsen i Västernorrlands län med följande lydelse:</p><p><i>Under åberopande av gällande ensittarlag får jag härmed vördsamt anhålla, att Länsstyrelsen ville förordna vederbörande lantmätare att verkställa förrättning för prövande av min rätt att inlösa ett jordlägenhet ursprungligen lydande under Hans Nilsson Nolén tillhöriga 2 sel. Forssnäset N<u>o</u> 1 i Ådals-Lidens socken. Till säkerhet för nyttjanderätten har inteckning meddelats i nämnda skattetal den 31 oktober 1887, § 37, (1:43:21). Nuvarande ägare av hemmansdelen äro Lars Petter Andersson jämte sönerna Anders, Elias, Per, Nils, Johan och Karl.<br />Samtidigt får jag anhålla, att länsstyrelsen ville förordna, att de kostnader, som äro förenade med inlösen, måtte i den utsträckning lag medgiva bestridas av allmänna medel ävensom inskaffa gravationsbevis och meddela förordnade för skiftesgodemannen E. J. Nässén i Häxmo att biträda mig vid lantmäteriförrättningen.<br /><span> </span><span> Imforsmo den 11 juli 1929<br /></span><span> </span><span> Anders Olov Alfred Amrén</span></i></p><p>Några månader senare inställde sig distriktslantmätaren Walter Ullmark den 15 november hos Lars Petter Andersson i Forsnäs för att förrätta inlösningsförrättning. Förutom lantmätaren närvarade skiftesgodemännen J. A. Tengström i Rå och P. A. Näsström i Näsåker, förrättningssökande A. O. A. Amrén, hans biträde E. J. Nässén, ägarna av stamhemmanet L. P. Andersson och E. V. Andersson.</p><p>I samband med förrättningen visades olika handlingar upp, bl.a. ett köpebrev från den 24 juli 1898 där sökandens moder hade förvärvat nyttjanderätten av det område som upplåtits under 50 år enligt avhandling från den 6 mars 1881. Alfred Amrén ville nu inlösa samma område. Man konstaterade att det var otvivelaktigt att torpområdet varit avskilt från stamhemmanet i mer än 10 års tid, att husen på området ägdes av torparen och att de funnits på plats den 1 januari 1919. Ägarna av stamhemmanet hade inget att invända mot inlösningsyrkandet.</p><p>Därefter gick man ut på marken för att besikta densamma. Området låg mellan nya landsvägen Ramsele-Näsåker, i söder och väster var gränsen mot litt D och i norr mot A. E. Perssons lägenhet. Området mättes upp till 1 hektar, varav 0,90 hektar åker och 0,10 hektar äng. På marken fanns en mangårdsbyggnad, timrad med två rum och kök. Byggnaden värderades till 600 kronor. Därtill fanns en ladugård sammanbyggd med foderlider i dåligt skick. Den värderades till 50 kronor, alltså totalt 650 kronor. Marken har uppodlats av torpinnehavarna och värderas som odlingsmark med hänsyn till förmånligt värde till 300 kronor. Förhållande mellan bostadens värde och det totala värdet var därmed inget hinder för att genomföra förrättningen.</p><p>Med anledning av denna besiktning ansåg förrättningsmännen skäligt att ge Amrén lösningsrätten av hans innehavda markområdet till en löseskilling av 300 kronor. Området blev sedan kartlagt och ägogränser blev på marken utmärkta. </p><p>Alla förklarade sig nöjda med förrättningen därefter och man fick veta hur man kan överklaga beslutet till Ångermanlands västra domsagas ägodelningsrätt. Kostnaden för lantmätaren beräknades till 74 kronor och 37 öre, för skiftesgodemännen 17 kronor vardera. Enligt Länsstyrelsens beslut den 24 september 1929 skulle dessa kostnader bestridas av allmänna medel. Därefter undertecknades protokollet av Walter Ullmark, L. P. Andersson, Elias Verner Andersson och A. Amrén. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgKF_lXN-Cr7mT-d7oHEkKzm9RxrvnkD7T2ErS-TB18HBaRo_NBxHmW0wt5-sZDyLHUGdZrGCZIvJbsHgPEG9WA2boQkIo734MjTsePghmPbXXv9pIZz7HfwEE0w1epZFVJEHueOEKlzhv/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="268" data-original-width="1132" height="76" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgKF_lXN-Cr7mT-d7oHEkKzm9RxrvnkD7T2ErS-TB18HBaRo_NBxHmW0wt5-sZDyLHUGdZrGCZIvJbsHgPEG9WA2boQkIo734MjTsePghmPbXXv9pIZz7HfwEE0w1epZFVJEHueOEKlzhv/" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div>Fastighetens avstyckning fastställdes den 6 maj 1930 och Alfred Amrén fick lagfart den 15 januari 1936. Fastigheten fick beteckningen Forsnäs 1:41.</div><div><br /></div><div>Den första innehavaren av torpet var Erik Petter Jönsson Lidmark (1851-1944). Han fick 1881 nyttjanderätten i 50 år av området. Han verkar inte betala något för detta, men han ska göra 5 dagsverken på sommaren och 5 dagsverken på vintern hos hemmansägaren Hans Nilsson Nolén. Erik Petter byggde upp ett hus på marken i Forsnäs och stannade där tills 1894. Han sålde då nyttjanderätten till sin svärfar Nils Erik Forsberg. Han sålde sedan det vidare fyra år senare till Margreta Amrén. Hon flyttade redan 1896 tillbaka till Forsnäs, så hon kanske bodde där med sonen Alfred några år innan hon köpte loss nyttjanderätten.</div><div><br /></div><div><br /></div><p></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-23982305858078789892021-06-25T12:07:00.003+02:002021-06-25T16:42:59.547+02:00Häxmo under 1700-talet<p>Häxmo är en av de äldsta byarna inom församlingen. Byn bestod av två hemman under 1700-talet. Under en period var hemman nr 2 helt öde, utan att någon brukade det. Detta var mellan 1715-1719. Eftersom hemmanet då var i väldigt dåligt skick så fick den blivande ägaren Nils Eriksson fyra frihetsår från skatt.</p><u><i>Häxmo nr 1:</i></u><br /><br /><div style="border: 1px solid black;">1700--1705 Erik Markusson<br />1706--1716 änkan Margeta<br />1718--1758 Markus Eriksson<br />1759--1786 Erik Markusson<br /><u>Del 1</u><br />1787--(1799) Markus Eriksson<br /><u>Del 2</u><br />1787--(1799) Hans Eriksson den äldre<br /><br />Hemman nr 1 har ärvts från far till son under hela 1700-talet. År 1787 delades hemmanet mellan två bröder, medan den tredje brodern blev torpare på samma hemman. Ur detta hemman härstammar släkten Häggqvist via Hans Eriksson den äldre. Även släkten Hägglund från Forsås härstammar härifrån, men från Markus Eriksson.</div><br /><i><u>Häxmo nr 2:</u></i><br /><br /><div style="border: 1px solid black;">(1700)--1711<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> Johan Eriksson
</span>1712--1714 hustru Anna<br />1715--1719 Ingen åbo (öde)<br />1720--1760 Nils Eriksson<br />1761--1772 Erik Nilsson<br />1773 Erik Nilssons änka<br />1774-1787 Kristian Andersson<br />1788 Kristian Anderssons änka<br />1789<span style="white-space: pre;">--(1799) Hans Eriksson den yngre
</span><span style="white-space: pre;"><br /></span>Hustru Anna bör vara änka efter föregångaren Johan Eriksson. Hemmanet var öde mellan 1715 och 1719. <br />Hemmanet återupptogs från 1720 och ägdes därefter av samma släkt resten av 1700-talet i tre generationer genom Nils, Erik och Hans. Nils Eriksson antecknades som klockare i mantalslängden från 1742 till 1764. Änkan efter Erik Nilsson gifte om sig med Kristian Andersson. Kristian Andersson antecknades som ordinarie båtsman från 1780 till 1787. Har inte hittat några uppgifter ännu om detta i båtsmansrullorna.</div><u><i><br /></i></u>
<u><i>Torpare i Häxmo</i></u><br /><br /><div style="border: 1px solid black;">1789--(1799)<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> Nils Eriksson</span><br /><br />Nils Eriksson var broder till Markus och Hans Eriksson på hemman nr 1. Han var även verksam som skräddare. Han blev senare nybyggare i Forsnäs. Nybygget påbörjades 1799, men familjen kvarstod i mantalslängden till 1806 innan de enbart skrevs i Forsnäs. </div><br />Jag har tidigare skrivit lite mera om Nils Eriksson på hemman nr 2 i ett annat blogginlägg. Detta inlägg kan man läsa på följande länk:<br /><br /><a href="https://adals-liden.blogspot.com/2014/08/klockaren-nils-ersson-i-haxmo.html">https://adals-liden.blogspot.com/2014/08/klockaren-nils-ersson-i-haxmo.html</a><div><br />Hittade två bomärken från 1762 i ett dokument gällande Häxmo. Dokumentet har hämtats från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivTahkOVtVU29SbdgUpn_ClByrTZ3QUXEMbXZSwgcvuYieurRR7izu7Ee0slR2IPzxHzj2PZugHMfqD9dhd5NnWifSEJgyrpSzVw7AmKPxx43B3ZLCP3edqUo9Z2xP9c-n-f3t01YAmbZq/s481/Bom%25C3%25A4rke_H%25C3%25A4xmo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="195" data-original-width="481" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivTahkOVtVU29SbdgUpn_ClByrTZ3QUXEMbXZSwgcvuYieurRR7izu7Ee0slR2IPzxHzj2PZugHMfqD9dhd5NnWifSEJgyrpSzVw7AmKPxx43B3ZLCP3edqUo9Z2xP9c-n-f3t01YAmbZq/s320/Bom%25C3%25A4rke_H%25C3%25A4xmo.jpg" width="320" /></a></div></div>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-54668658569470025472021-06-12T23:26:00.003+02:002021-06-12T23:32:33.603+02:00En backig väg och en jämn väg<p>En lång intressant tidningsartikel hämtad ur Hernösands-Posten den 20 januari 1894 med rubriken "En backig väg och en jämn väg". Den handlar om vägbygge mellan Näsåker och Ramsele, inkl. bro över Nämforsen. Jag vet inte när vägen blev färdigställd mellan Imfors och Ramsele, men bron över Nämforsen blev väl inte klar på 20 år åtminstone. </p><p>År 1867 bröts en högst nödvändig och länge känbart saknad väg från Ådalsliden till Fjällsjövägen. Anslaget var 2,000 kr., alldeles otillräckligt naturligtvis, men därför voro ej häller fordringarne på den nya samfärdselleden andra än för en vanlig byväg. Hvarken grusning, ledstänger eller diken fordrades och afsyningen skötte kronofogden öfverseende och beskedligt. Vägen gick backe upp och backe ned i rent af lifsfarliga branter på sina ställen. Den har dock sedan dess varit lifligt trafikerad såsom förbindelsemedel mellan Ådalsliden och Ramsele - med fortsättning dels till Borgvattnet i Jämtland och dels till Ström - samt mellan Ådalsliden och Fjällsjö med där ofvan liggande vigtiga platser.<br />Har någon vägombrytning på senare tid varit viktig har det väl varit denna - och nu synes målet, ehuru lifligen eftersträfvadt, skola för en obegränsad framtid fjärmas genom en häradsrätts sparsamhetskärlek. Den korta historien kommer här nedan, så långt den hittills har hunnit, ty som väl är: vi hafva icke sett dess slut ännu.<br />På begäran af Ådalslidens kommun kom till stånd sommaren 1891 en undersökning af lämpligaste sträcka och gång för en ny väg. Kostnadsförslaget, sorgfälligt och med sakkunskap uppsatt, slutade på en summa af 106,000 kr, för de två mil som här äro i fråga: Näsåker-Imfors. Därtill komma 50,000 kr. för en järnbro öfver Nämforsen vid Näsåker.<br />Den projekterade nya vägen skulle från Imfors dragas rätt öfver till Ramsele plats, en knapp mils väg i stället för den af alla vägfarande hatade kroken öfver Nordantjäl, tre gånger så lång. Ramsele kommun biträdde ofvannämnda ansökan, inseende vägens nuvarande oefterrättighet och nödvändigheten att få ett annat sakernas tillstånd. Sockenombuden inför denna häradsrätt, då vägfrågan kom före, hade denna gruppering: För vägens ombrytning: Ramsele socken. Mot densamma: Helgum, Edsele, Fjällsjö, Bodum och Tåsjö.<br />Märk den stora oppositionsmajoriteten!<br />Domare och häradsrätt afgåfvo ett betänkande till förmån för minoriteten.<br />Inför Resele häradsrätt kom frågan den 18 december detta år. Sockenombudens gruppering var: För vägen: Ådalsliden. Mot: Junsele och Resele.<br />Märk svagare oppositionsmajoritet!<br />Domare och nämd uttalade sig för majoriteten - af sparsamhetsskäl.<br />Om man nu vill granska denna sparsamhet, är närmast till hands att först påpeka det kända förhållandet att, enligt riksdagsbeslut, en ny vägdelning skall äga rum år 1895. Det skall då visa sig, att ingen kan eller vill hava sitt vägskifte och hålla det i ordentligt skick efter den vägsträcka, som här är i fråga, ej heller kan tingslaget få det nöjet att öfverlemna vägen som den är. Tingslaget måste således nolens volens förbättra vägen och icke endast detta, utan sätta den i något så när jämförligt skick med de andra modernare. Ingenstädes är den grusförd att tala om; ledstänger fattas; diken fattas; stora stenar sticka upp här och hvar och måste sprängas bort och de ofta ändå till 20 och 25 fot långa träbroarne äro utdömda såsom uppruttnade.<br />Grusföring och ledstänger - att betalas af tingslaget utan anslag - gå till en summa lika stor som vid nybrytning. Dessutom återstå diken, broar m. m.<br />Ytterligare, efter detta, kommer många års dubbelt kostsamma underhåll af det upplappade skräpet.</p><p>Nödvändigheten af en nybruten väg med bro öfver Nämforsen behöver icke påpekas för ådalsbor.<br />Som nu är - vi har talat om de farliga backarne - hindrar isgången i Ångermanelfven mångsidigare än mången tror. Att icke tala om kyrkgång, skolgång, varuforor, behöfver endast anföras postgången.<br />För närvarande bygges en ny väg efter södra sidan af norra elfven, begynnande vid Skärfstaberget med mål vid Ramselevägens öfvergång af elfven vid Näsåker. Här kommer att bli ett kors, en skärningspunkt af vägar från Sollefteå, Ramsele, Resele och Junsele - med den hittills begagnade besvärliga färjan att knyta dem samman, ty brofrågan hänger tillsammans med ombrytningsfrågan, som ler hänger tillsammans med långhalm! Och utan bro vid Nämforsen är den nybrutna Reselevägen till hälften förfelad, hvilket icke kan bestridas med lämpa och skäl.</p><p>Frågans ekonomiska innebörd är, om icke den viktigaste sidan af saken, dock den, hvarvid fästes ett det största afseende. Låtom oss se till.<br />Den dyrköpta lärdom, som tingslaget fick af Sollefteå-Junselevägen, har tagits ad notan vid kostnadsberäkningen för ombrytningen af vägen Liden-Resele. Denna förstnämda minnesvärdt besvärliga väg beräknades för 8 mil komma att kosta 140,000 kronor, men kostade öfver 400,000, beroende på svårbruten tärräng, som till exempel på sina ställen kräfde bergsprängning af 17 och en half kub. stång i stället för beräknade en och en half kub. stång sten - allt annat att förtiga.<br />Nu är kostnadsförslaget för Ramselevägen med dess utomordentligt gynsamma landskap beräknadt lika högt pr mil som Junselevägen kostade, eller till 106,000 kronor för två mil. Af dessa två mil är mer än halfva sträckan ett slätt landskap af lägdor och moar, där schaktning, broar och stensprängning icke förekomma. Den andra hälften Forsås-Kilån är visserligen backig, men stora skäringar behöfvas ej - icke häller och minst af allt bergsprängning.<br />Då nu kostnaden är beräknad efter den norra svåra vägens verkliga kostnad ligger det i sakens matematiska natur, att den bör visa sig tillräckligt tillskuren för den södra vägens lättsamma landskap!<br />Enlig hvad som af dylika vägräkenskaper framgått skall statens anslag af två tredjedelar och landstingets en sjättedel godt räcka för brytningen. Återstår således tingslagets andel af icke fullt 18,200 kronor, d v. s. till grusföring, ledstänger och småsaker - att se till på bankar och dylikt till dess afsyning sker.<br />För att lätta den väghållningsskyldiges kostnader får han grusföra vägen, uppsätta ledstänger o. d., allt saker, som han kan leverera så att säga in natura. Han får köra grus med egna hästar för egna selandtal, allt hvad han hinner och mera därtill, och han får hugga ledstängerna i egen skog, framforsla dem med egna hästar, körda af egna drängar. alltså med eget arbete betala sin andel.</p><p>Grusningen å denna vägdel blir desto lättare som på dessa två mil finnas icke mindre än sju grustägter: vid Forsnäs; vid Trollknösen i Sundmo; Moflonipan vid Kilån; i Ås, två ställen; i Forsås och slutligen i Nämforsnipan, just där vägen skall gå fram. Alla dessa grustägter äro nära vägen.<br />Alla småsaker, som efter byggandet äro att göra, kunna äfvenledes utföras af de väghållningsskyldige. En annan sak: tages i betraktande den arbetsförtjänst, som naturligen kommer den fattigare befolkningen till del i de trakter, där vägen skall gå fram - är detta utan betydelse? I dessa tider minst.<br />Skulle nu, trots att kostnadsanslaget är tillräckligt tilltaget, så tillräckligt att det skall bli rent af märkeligt! - skulle nu ändock en utdebitering bli nödvändig, blir den obetydlig.<br />Detta är inte tomma ord; ity att erfarenhet står bakom hvad här säges.<br />Frågan tillspetsar sig sålunda: antingen ny, tidsenlig väg utan backar och utan nämnvärda kostnader för tingslaget - eller pålappadt, gammalt elände med stora kostnader i underhållet och förr eller senare med nödvändighet utdömdt - en halfmesure.<br />Lär nu häradsrättens betänkande blifva till rättelse för högre instanser - så har "sparsamheten" vunnit seger.<br />Men hvar är då den nya vägen - vägen utan backar och stenar, - bron öfver älfven, allt det bekvämliga, som sundt förnuft vill hafva och tiden fordrar? Hvar är bekvämligheten för tingsfolk, kyrkfolk, marknadsfolk och skolbarn?<br />Hvar är garantien, att post ej hindras?<br />Hvar är den bekväma förbindelseleden mellan Junsele och södra Resele. Hvar är - ja här finnes mycket att fråga efter.<br />Hvad säger eftertanken, om man vill nyttja den gudagåfvan.<br />Allt detta framhålles till k. m:ts befallningshafvandes landsfaderliga ompröfning.<br /><i>Vägbyggare och väghållningsskyldig.</i></p><p> </p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-10671818832438663532021-03-05T22:09:00.001+01:002021-03-05T22:10:29.027+01:00Skjutsdagbok från Forsnäs<p>På landsarkivet i Härnösand i Kronofogdens i södra Ångermanlands övre fögderi arkiv finns en serie som kallas Skjutsdagböcker. I dessa böcker kan man läsa månad för månad vilka som reste till och ifrån olika gästgiverier i västra Ångermanland. Bland annat finns dagböcker från gästgiverierna i Imnäs (1903), Forsnäset (1904-1911), Holaforsen (1903-1911) och Näsåker (1903-1911). Jag beställde förra året skanning av boken från Forsnäset eftersom det var intressant att se vad som stod i den. Tyvärr var boken möglig så det var osäkert om den skulle gå att skanna. Efter att konservering vid landsarkivet hade tittat på boken och borstat bort det mögel som var löst på sidorna så kunde man skanna den. I går fick jag den skannade volymen skickad till mig och har nu precis börjat titta i den.</p><p>Jag gissar att Imnäs hade gästgiveri fram till 1903 och sedan överflyttades det till Forsnäs. Från 1904 var det Anders Erik Persson (1861-1942) som var gästgivare. Gästgiveriet var då strax ovanför färjstället i Forsnäs så det var kanske ett lämpligt ställe att ha vila på. Enligt skjutsdagböckerna hade han gästgiveri i tre år fram till 1906. Från 1907 var det Lars Petter Andersson (1859-1934) som hade gästgiveriet. Det flyttade då alltså längre ned i byn till det gamla hus som Lars Petter Andersson bodde i. Några år senare, 1910, byggde de ett nytt hus, kanske för att kunna upprätthålla gästgiveriet. Hur länge det var gästgiveri där vet jag inte, men 1933 upphörde gästgiveriförordningen i Sverige.</p><p>Låt oss titta lite i volymen också. Det är ett eller flera blad för varje månad. Det var inte så många resande förbi Forsnäs så det räckte oftast med ett blad för att skriva upp alla resande som passerade gästgiveriet aktuell månad. Bifogar ett bild på första sidan i boken från januari 1904. Där står:</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHq5P7OXrZDzltaBfE-I8cVmSq517psmUvBvFTZ49tr9gkJjedVT3Owld1tzsx7eKCgLe0kLWUwZevN2rmE0NDf_6pNTFbzG9OpHi2z9JOCdxqIVTTn0lQYVcqpXWzzFbxvM6BkGhqren-/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="676" data-original-width="1231" height="176" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHq5P7OXrZDzltaBfE-I8cVmSq517psmUvBvFTZ49tr9gkJjedVT3Owld1tzsx7eKCgLe0kLWUwZevN2rmE0NDf_6pNTFbzG9OpHi2z9JOCdxqIVTTn0lQYVcqpXWzzFbxvM6BkGhqren-/" width="320" /></a></div><p>Dag-bok för Januari månad år 1904 vid Forssnäsets gästgifvaregård, hvarest skjutskyldigheten uppehålles af And. Er. Persson, hvilken för hvarje skjutsdygn tillhandahåller 2 hästar inom 1/4 timma och 2 hästar inom en timma mot en skjutslega för hvarje häst af tjugu öre per kilometer; hvarjämte han i och för begagnande vid skjutsningen skall hålla följande:<br />3 enhetsåkdon på hjul med säte och fjädrar samt stoppad dyna och fotsack af läder eller vattentätt tyg, 3 enspända slädar med stoppad dyna och fotsack eller fäll, 2 enhetsåkdon på hjul och 2 slädar af enklare beskaffenhet.<br />Skjutsdygnet inträder kl. 6 e. m.<br /><br />Man skjutsade till tre ställen: Näsåker 18 km för 3,60 kronor, Viken 14 km för 2,80 kronor och Nordantjäl 22 km för 4,40 kronor. Kostnaden för släde eller åkdon varierade från 8 till 20 öre.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7mWm5PPk8EQaChcRSCYHi_QD4_JGqhHxSIw-soaMupdz_hfs_ELA2XA_38dKxLQUuBBTQrcTbF9P3ot35teT77DbjBbuCo6oX6s3ZwsSZYh8qM-1Prpwnmyi_UIbmXZL_v_CktuHSebPf/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="679" data-original-width="936" height="232" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7mWm5PPk8EQaChcRSCYHi_QD4_JGqhHxSIw-soaMupdz_hfs_ELA2XA_38dKxLQUuBBTQrcTbF9P3ot35teT77DbjBbuCo6oX6s3ZwsSZYh8qM-1Prpwnmyi_UIbmXZL_v_CktuHSebPf/" width="320" /></a></div><br />Ovan ser man en lista på de som begagnade skjutsstationen under januari 1904. Jag har problem att läsa vissa namn, men här följer vad jag lyckats tyda.<p></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>26/1 - Otto Enquist, från Ramsele, till Ramsele.</li><li>26/1 - J. E. Jacobsson, från Ramsele, till Ramsele.</li><li>27/1 - ................., från Ramsele, till Ramsele</li><li>28/1 - ................., från Ramsele, till Ramsele</li><li>28/1 - Otto Enquist, från Ramsele, till Ramsele.</li><li>29/1 - ................., från Forsnäs, till Ramsele</li><li>29/1 - ................., från Forsnäs, till Ramsele</li><li>30/1 - Isakson, från Forsnäs, till Näsåker.</li><li>30/1 - Johanson, från Forsnäs, till Näsåker.</li></ul><div>Om man tittar längre fram i volymen så hittar jag bland annat min mormors far och mormors mor som gjorde resor innan de hade gift sig. De kanske åkte och hälsade på varandra, eftersom de aldrig åkte samtidigt? </div><div><br /></div><div>Erik Olof Nylén (som byggde huset där första gästgiveriet var), fotografen Mild och doktor Lundin var några andra som åkte via eller till Forsnäs. Ofta står inte orten som de åkte från/till, utan det är nog orten de var hemmahörande på. Det kan stå t.ex. Stockholm, Göteborg, Sundsvall eller Härnösand.</div><p></p><p></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-33115809392123166482021-02-14T00:33:00.003+01:002021-02-14T00:33:37.938+01:00Dumheten bestraffade sig<p>Hittade en tidningsartikel i Jämtlands Tidning den 5 augusti 1901 med denna rubrik. Artikeln fortsatte så här:</p><p><i>En i Lidgatu, Ådals-Lidens socken, bosatt arrendator under Sprängsvikens aktiebolag påträffade, då han den 25 sistlidne juli var sysselsatt med höbärgning, ett getingbo i taket af en hölada. Oaktadt redan flera lass hö voro inbärgade, tog sig mannen det orådet före att tända eld på getingboet med den påföljd naturligtvis att det brinnande boet föll ned och i sin ordning antände höet. Inom ett ögonblick blossade höet upp och ladan stod snart i ljusan låga. Då alla släckningsåtgärder voro fruktlösa, brann altsammans upp. hvarför arrendatorn gjorde en rätt kännbar förlust. det är att förmoda, att han en annan gång handskas varligare med elden och getingarne, skrives till Soll. Bl.</i></p><p>Denna arrendator antas vara Petter Persson (1862-1938). Han var först torpare i Lidgatu på hemman nr 4, sedan blev han arrendator på Sprängsvikens aktiebolags hemman, senare Svanö ångsågsaktiebolag.</p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-12425963724034286942021-01-16T12:01:00.005+01:002021-01-16T14:22:04.419+01:00Firma E. O. Nylén i Forsnäs<p>Den förste som skrevs som handlare eller handlande i Forsnäs var Erik Olof Eriksson Nylén (1836-1905). Han inflyttade 1879 till Forsnäs tillsammans med sin hustru. Han hade tidigare varit handlare i Nyland, Ramsele församling. Året efter att han inflyttat till Forsnäs köpte han en fastighet där om 1/4 seland från Nils Erik Hansson Forsberg (Forsnäs 1:6). Nils Erik var bosatt i grannbyn Imfors, så förmodligen var fastigheten obebodd tidigare. Fem år senare köpte han en lägenhet för 150 kronor av Hans Nilsson Norlén på drygt ett hektars storlek. Beteckningen på denna fastighet var Forsnäs 1:14. Erik Olof byggde ett stort hus på fastigheten (som numera är flyttat till Ramsele och kallas Hantverkshuset). </p><p>Den 19 april 1888 undertecknade Erik Olof en ansökan till Västernorrlands läns landskansli om att han ämnade fortsätta idka handelsrörelse i Forsnäs under firmanamnet E. O. Nylén. Ansökan var undertecknad E. O. Nylén, och bevittnad av P. A. Hjalmar Lanner, kontorist i Ramsele och av Margreta Lidström i Forsnäs. I handelsregistret har man noterat detta den 8 maj 1888. <br /><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfKHhzCQGyCOi45jpAV_vZwXhK-Y66oXdjotIxOdGKeiZZDCaqAFWM377BOr7vl9rAFktiRL6aIqz0K6O0pbKdQDPEYP5BqGkdg2Jm6dX3KhUxn4bBPrsif1LPFkur5hT0rtDTfVwDzYfy/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="253" data-original-width="823" height="98" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfKHhzCQGyCOi45jpAV_vZwXhK-Y66oXdjotIxOdGKeiZZDCaqAFWM377BOr7vl9rAFktiRL6aIqz0K6O0pbKdQDPEYP5BqGkdg2Jm6dX3KhUxn4bBPrsif1LPFkur5hT0rtDTfVwDzYfy/" width="320" /></a></div><br />Samma år skrev Erik Olof ett nytt brev till landskansliet i Västernorrlands län av följande lydelse:<p></p><p><i>Undertecknad, som under den 8 maj innevarande år fått i handelsregistret intagen anmälan derom, att jag i Forssnäs by af Ådals-Lidens socken idkar handelsrörelse under firma "E. O. Nylén", får härmed vördsamt anmäla, att sjelfva hufvudaffären kommer att flyttas till Ramsele kommun, hvaremot rörelsen i Ådals-Lidens kommun blir en s. k. filial, och kommer affären fortfarande att drifvas under ofvnannämnda firma "E. O. Nylén", hvaremot min postadress hädanefter blifver Ramsele. <span>Forssnäs i Ådals-Liden</span> den 20 November 1888.<br /><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> Eric Olof Nylén</span></i></p><p><i>Firman tecknas fortfarande:<br /><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> E. O. Nylén</span></i><br /></p><p><i><span>Att handlanden Erik Olof Nylén i Forssnäs egenhändigt underskrifvit förestående anmälan och sjelf verkstält firmateckningen intyga undertecknade på en gång närvarande vitnen:<br /><span> </span><span> W. Styrlander<span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> Carl Johansson<br /></span></span><span> </span><span> Polisuppsyningsman<span> </span><span> </span><span> </span><span> <span> Kontorsskrifvare</span></span></span><br /></span></i></p><p>Två dagar senare den 22 november noterades i handelsregister att han ska flytta verksamheten till Ramsele. Erik Olof och hustrun flyttade strax efteråt tillbaka till Nyland där han åter blev handlare, även gästgivare.</p><p>Samtidigt som Erik Olof flyttade från Forsnäs, flyttade Per Jakobsson (1850-1933) dit och skrevs som handelsbetjänt och skomakare. Han arbetade förmodligen i Erik Olofs affär. Per skrevs även som skomakare. Han var från Imnäs. Man kan anta att Per och hans familj bodde i det hus som Erik Olof byggt. Redan efter fyra år flyttade Per med sin familj tillbaka till Imnäs.</p><p>Hur länge Erik Olof drev handelsverksamheten i Forsnäs är svårt att avgöra, men han ägde fastigheter i Forsnäs hela livet ut, vilket man kan se i hans bouppteckning. </p><p>När det gäller fastigheten som han köpte år 1880 så behöll han den till 1897 då han sålde den för 3 500 kronor till sin systerdotter Kristina Margareta Persdotter (1871-1952) och hennes man Anders Erik Persson (1861-1942). Erik Olof behöll samtidigt avverkningsrätt på fastigheten i tio års tid på alla tallar och granar med en storlek av minst 8 verktum utanpå barken på 4 fots höjd. Han skulle även ha rätt att röja upp nödvändiga vägar och vältplatser, samt rätt till stränder och vattendrag för att forsla fram virket till allmänna flottleden. I samma försäljning ingick även huset på Forsnäs 1:14.</p><p>Erik Olof hade redan 1895 köpte ytterligare en fastighet i Forsnäs, nämligen 1:7, för 1050 kronor av Henrik Henriksson Sjölén. Denna fastighet var också på 1/4 seland och låg alldeles intill Forsnäs 1:6. Fastigheterna låg längst uppe i byn vid gränsen mot Imfors och Ramsele församling. Denna fastighet ägdes fortfarande när Erik Olof dog. I bouppteckningen står denna fastighet antecknad till ett värde av 1000 kronor. Man ser också att han hade kvar en del lös egendom i Forsnäs, bl.a. flera jordbruksredskap och åkfordon. Det var gödselkärra, fjäderhärva, plog, lasttrilla, gigg, åksläde och åktrilla. Det fanns även lite möbler upptagna i form av skåp, skänk, säng, träsoffa, bord och stolar. Totalt var bouppteckningen på över 16 000 kronor (året var 1905).</p><p>Änkan Emerentia sålde Forsnäs 1:7 året därpå, 1906, till Daniel Peter Rydstedt för 3500 kronor. </p><p>Jag har tidigare skrivit lite kort om Erik Olof Nylén, vilket läsas på följande länk:<br /><br /><a href="https://adals-liden.blogspot.com/2009/08/hantverkarhuset-i-ramsele.html">https://adals-liden.blogspot.com/2009/08/hantverkarhuset-i-ramsele.html</a></p><p> </p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-79713951878029370702021-01-10T11:03:00.000+01:002021-01-10T11:03:03.244+01:00Ådals-Lidens nya kyrka, del 6<p>Efter att kyrkan tagits i bruk så verkar behovet av sockenstämma minska, eftersom det ofta bara var en sockenstämma per år för Lidens församling (som den hette på den tiden). Man höll betydligt fler sockenstämmor för Resele församling, vilket kanske var enklare eftersom kyrkoherden fanns i Resele.</p><p>Vid sockenstämman den 13 maj 1821 diskuterade man målning av kyrkan utvändigt. Man tyckte det var nödvändigt att göra det under sommaren. Man var dock osäker på vilken färg som bör användas, mjölkfärg eller oljefärg. Man hade också redan ett lindrigt kostnadsförslag från mäster Hagmansson på mjölkfärg. Församlingen visste inte om mjölkfärg kunde vara en grund för att sedan måla oljefärg ovanpå. Man beslutade därför att kyrkan skulle målas med oljefärg i sommar. Väggen ska målas ljusgul med vita pilastrar, list och infyllning i fönster och dörrar. Fönster och dörrar ska vara kopparfärgade.</p><p>Prosten hade under föregående vinter sökt efter någon säker, kunnig, ärlig och nykter verkmästare för kyrkans målning, men inte fått något bra svar. Kyrkvärden och gästgivaren Markus Markusson skulle resa ned till Mineur och Östlund för att försöka kontraktera en eller båda av dem för kyrkans målning. Man beslutade att avvakta med målning invändigt tills alla snickerier är klara på insidan. </p><p>Förmodligen kan man anta att kyrkan målades under sommaren 1821 och att det var Östlund som fick uppdraget att måla kyrkan. Detta baseras på att det i kyrkoräkenskaperna från 1 maj 1821 till 1 maj 1822 finns en utbetalning till målaren Östlund på 136 riksdaler banco. Den totala räkningen var på 309 riksdaler riksgäld. Samma år betalade man ut 16 riksdaler banco på Erik Moströms räkning, fast räkningen verkar inte godkänd ännu. Till Markus Westerlund betalade man 1:16 riksdaler i ersättning för målning och till Nils Lidén 6:32 riksdaler för fönster och målning.</p><p>Protokollet från sockenstämman den 7 juni 1822 visar att kyrkans ekonomi inte var den bästa efter alla kostnader för kyrkobyggnaden. Det fanns en brist på drygt 170 riksdaler banco i kassan, bl.a. en revers till kyrkvärden Markus Markusson. Man uppmanade ungdomar, både skatteböndernas barn och tjänstehjon, till frivilliga gåvor för att fylla kyrkokassans brist och för bidrag till kyrkans värdiga inredande och målning. Varje oförmedlat skatteseland skulle också betala in 8 skilling banco och 12 skilling för varje matlag för torpare, inhyseshjon och båtsmän. Protokollet visade även att man sköt upp målning invändigt p.g.a. årets knappa tillgångar.</p><p>Bogårdsmuren skulle byggas upp under sommaren, så mycket som kan hinnas med. Ej framförd sten skulle föras fram innan nästa vår.</p><p>Man beslutade också att gamla kyrkan skulle plockas ned under sommaren 1822, om tid fanns för detta. Inventarierna skulle sedan säljas på auktion. Det dugliga virket från kyrkan skulle användas till sockenmagasinet. Vid sockenstämman den 5 maj 1823 beslutade man att torparen Zachris Pehrsson ska vara ansvarig för kyrkans och klockstapelns nedmontering, samt att materialen sorteras och förvaras.</p><p>Fortsättning följer >></p><p><br /></p><p><br /></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8377338985024286944.post-21646286306655244552021-01-08T10:00:00.025+01:002021-01-10T11:03:54.506+01:00Ådals-Lidens nya kyrka, del 5<p>Byggmästaren Erik Ersson föreslog vid sockenstämman den 1 oktober 1820 att man skulle gå till syn och besiktning av nya kyrkan för församlingens säkerhet. Ordföranden (prosten) vid mötet föreslog att några utsocknes förståndiga och oväldiga män skulle delta vid synen också. Församlingens ledamöter tyckte dock inte att det behövdes några utsocknes biträden. Prosten ville ändå för sin del låta kalla nämndemannen Erik Eriksson i Tängsta och bonde Pehr Månsson i Norrtannflo. Församlingen utsåg till sina ombud nämndemannen Hans Ersson och bonden Anders Svensson i Norrmoflo, bönderna Pehr Pehrsson i Lidgatu och Erik Pehrsson i Västanbäck. Man ansåg att kyrkans sexmän och rotarnas ordningsmän också skulle närvara. Alla som i övrigt hade något att tillföra vid besiktningen var också välkommen att närvara vid den. Besiktningen ska ske dagen därpå, den 2 oktober kl 10 på förmiddagen.</p><p>Vid samma sockenstämma anmälde byggmästaren att han var ganska ringad belönad för sina bekymmer, arbete och möda vid uppförandet av nya kyrkan. Han önskade någon tillökning av sitt arvode, men församlingen ansåg att de inte kunde fatta beslut om detta innan arbetets godhet har prövats och godkänts. De lovade dock att byggmästaren skulle erhålla ett tillskott på 50 riksdaler riksgäld efter fem års tid om man under tiden inte upptäckt bristfälligheter och fel på kyrkan p.g.a. dessa uppförande.</p><p>Dagen efter genomfördes syn och besiktning av kyrkan. Närvarande förutom tidigare nämnda ombud var adjunkten Nils Frisendahl, räknings- och byggnadsförvaltaren Marcus Marcusson i Näsåker och kyrkvärden Henric Ersson i Näsåker. Flera av ordningsmännen var också närvarande samt några av församlingens skattebönder. </p><p>Kyrkan befanns vara byggd med korsvirke, allt i enlighet med ritning gällande längd, bredd och höjd till takbandet. Man kunde inte bedöma takets eller tornets höjd. Tornpelarna i sakristian hade med församlingens bifall flyttats in i korsvirkesväggarna istället för att stå mitt på golvet. Tornet har även gjorts bredare, åtta alnar istället för sex alnar, för att få rum för två klockor i tornet. Underredet var uppsatt på pelare, men synemännen kunde inte bedöma om detta var tillräckligt eller starkt nog. I övrigt gjordes följande noteringar om bristfälligheter.</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>Golvet i stora gången var redan lite gungande och rörligt.</li><li>Brädbeslagningen både inuti och utanpå kyrkan var inte verkställd av väl torkade bräder, vilket gör att det kan skrida ur sin fodring. I synnerhet eftersom bräderna var vända med kärnsidan än ut, än in. Spikarna var inte heller indrivna helt.</li><li>Korsvirket var på flera ställen skadade p.g.a. misshugg och ej så sammansatt för styrka och varaktighet.</li><li>Grundmuren var inte helt efter vattenpass, och på flera ställen förhöjd med lösa stenflisor. Särskilt på den västra sidan.</li><li>I tornet hittades en bjälke så bristfällig och illa fogad. Den kan omöjligt svara med den fasthet som fordras av den.</li><li>Flera av valvbågarna befann sig utanför sin räta linje mot de övriga, vilket gjort att spikarna inte fått tillräckligt fäste i valvbågarna från brädorna. Det är risk att de lossnar.</li></ol><div>Ordförande frågade sedan de församlade om det fanns något mera att anmärka på och fick svar Nej tillbaka. Byggmästaren Erik Ersson hade inget invända mot dessa anmärkningar, men han sa att byggnaden kostat honom mycket bekymmer och möda, samt att han trodde att den skulle stå. Man beslutade då att återstoden av hans arvode skulle utbetalas, 63:16 banco. Byggmästaren skulle dock ansvara för byggnaden i fem års tid. Man avtackade byggmästaren och avslutade besiktningen.</div><div><br /></div><div>Om dessa brister åtgärdades på något vis kan man inte utläsa av de bevarade protokollen från sockenstämman, men snart skulle den första gudstjänsten i kyrkan genomföras.</div><div><br /></div><div>Om man läser kyrkoräkenskaperna ser man att den sista predikan i gamla kyrkan var den 15 oktober 1820 och den första predikan i nya kyrkan var den 22 oktober. På några ställen är den 20 oktober antecknad som invigningsdatum för nya kyrkan, men det är inget datum som man kan utläsa här. Vid sista predikan fick man in 4 riksdaler i hovkollekt och vid första predikan fick man in 46 riksdaler, så man kan anta att det var många besökare vid första predikan i nya kyrkan.</div><div><br /></div><div>Veckan därpå den 29 oktober genomfördes det första bröllopet i nya kyrkan. Det var nämndemanssonen Marcus Westerlund i Västanbäck som gifte sig med bondedottern Christina från Näsåker. Man har antecknat i vigselboken att det var det första bröllopet i kyrkan.</div><div><br /></div><div>Man kan gissa att den förste som begravdes i nya kyrkan var nämndemannen Pehr Pehrsson i Västanbäck, vars begravning var den 5 november. Pehr hade dött av ett nedfallande träd i skogen i en ålder av 65 år.</div><div><br /></div><div>Kyrkan var därmed klar för att användas, men den var inte helt färdigställd ännu. Det återstår t.ex. målning både utvändigt och invändigt. Återkommer omkring ytterligare arbete som gjordes med kyrkan.</div><div><br /></div><div>Totalt bodde 559 personer i Ådals-Lidens församling året 1820, enligt statistik som finns bevarade. Det fanns t.ex. 53 bönder på egna hemman, 10 bönder på andras hemman och 15 torpare. </div><div><br /></div><div><a href="https://adals-liden.blogspot.com/2021/01/adals-lidens-nya-kyrka-del-6.html">Fortsättning följer >></a></div><p></p>Magnus Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/16835065869358449649noreply@blogger.com0