Ådalen 1931

I fredags hade vi besök av min bror, hans hustru och deras son. Då gjorde vi en liten biltur omkring Kramfors och i Höga Kusten.

I Lunde (strax utanför Kramfors) skedde 1931 den olyckligsaliga sammandrabbningen mellan militär och det demonstrationståget som utgått ifrån Frånö Folkets hus cirka fem kilometer bort. Fem personer dödades av militärens skott och fem skadades. Anledningen till demonstrationståget var att Marmaverken i Hälsingland ville sänka arbetarnas löner med fyra öre och även höja vedpriset och hyresavgiften. Verkställande direktör var Gerard Versteegh, vilken var en stark man även i Ådalen inom Graningekoncernen. Detta innebar att sympatistrejker utbröt bl.a. vid fabrikerna i Sandviken och i Utansjö. Versteegh kallade då in strejkbrytare för att bl.a. lasta pappersmassa vid Sandviken. Strejkbrytana inkvarterades till Lunde och det var dit som demostrationståget skulle gå, innan de blev hindrade i närheten av Folkets hus i Lunde.

Strax intill Folkets hus har man byggt ett minnesmonument över händelsen. Jag har inget minne av att jag besökt detta minnesmärke tidigare, utan det blev premiär för mig. Monumentet är uppfört 50 år efter händelse 1981. Omkring monumentet finns skyltar där man kan läsa lite fakta omkring händelse. Det berättas om Demonstranterna, Militären, Sammanstötningen, Eld, Eira Söderberg, Dagen efter på dessa skyltar. Mycket intressant att läsa om händelsen. Det är värt att göra ett besök där om man har vägarna förbi. Momumentet visar en stegrande häst framför en demonstrant.

På momument finns texten:

Här stupade fem unga arbetare för kulor från kommenderad militär
14/5 1931

SVAR hade för 7-8 år sedan ett projekt som hette Ådalen i förändring vid enheten i Sandslån/Bollstabruk. Man skannade då omkring 10 000 sidor rörande Ådalskravellerna och resultatet publicerades i form av en bok och cd-skiva innehållande de skannade dokumentet. Boken är skriven av Roger Johansson som har doktorerat i ämnet. Med hjälp av boken och cd-skivan kan man själv studera händelserna och dra sina egna slutsatser av dessa. Den är främst avsedd för universitets- och högskolestuderande eftersom det en metodbok över hur man kan studera och analysera de skannade dokumenten, men den är även intressant för t.ex. släkt- och hembygdsforskare.

En av de som skadades hette Per August Wide. Han var född i Ströms församling och gift med en kvinna ifrån Forsnäs, Maria Paulina Sjölund. Detta gör att jag har ett särskilt intresse i händelserna utifrån mitt intresse av hembygdforskning i Ådals-Lidens församling. Jag satt i går och läste lite i de inskannade handlingarna och då hittade jag lite ur Ådalskommissionens rapport angående Per August. Följande text finns på sidan 75 i rapporten:

En särskilt temperamentsfull man bland förföljarna, nämligen den sedermera sårade Wide, beskriver sin sinnesstämning på följande sätt: "Då jag såg, att patrullen ville hindra tåget att komma fram, greps jag av förbittring, därför att vi ju befunno oss på allmän landsväg och jag hade den bestämda uppfattningen, att på allmän landsväg ingen kunde hindra oss att komma fram. Om myndigheten hade rätt att spärra vägen, borde en polis ha skickats upp för att möta tåget och meddela, att myndigheterna hade sådan rätt och att avspärrning gjorts, så att vi fått besked om till vilken punkt vi hade rätt att gå. En sådan budbärare borde ha mött vid korsvägen och sedan följt täten samt resonerat med dem om saken. Nu blev jag som sagt gripen av förbittring och sprang fram till patrullen och ropade: Vet ni icke hut, skall ni spärra vägen?". Förhållandet efter sammanstötningen skildrar Wide med följande ord: "Jag sprang framåt vägen och hade den uppfattningen, att demonstrationståget även sprang nedåt vägen. Alla voro gripna av förbittring över att allmänna landsvägen blivit spärrad för demonstrationståget, och avsikten med att springa efter patrullen var att jaga bort den".

Längre fram i rapporten på sidan 86 står följande:

Enligt vad förut uppgivits har den sårade Wide förklarat, att han blivit påskjuten av Rask. Enligt hans berättelse skulle Rasks första skott hava tagit i vägkanten till höger uppifrån räknat ungefär i jämnhöjd med handelsbodens övre gavel. Det andra skottet skulle hava träffat stödjemuren mellan Oskar Westmans byggnad och vägen. Wide, som vi detta tillfälle skulle hava varit den främste av demonstranterna, skulle efter andra skottet hava yttrat: "Skjut du, jag går inte undan". Därefter skulle hava avlossats ett tredje skott, som gått framför Wides huvud. Wide har ytterligare uppgivit, att tåget hade stannat och att han, då skottlossningen började, blivit ängslig att demonstranterna skulle tränga vidare, särskilt som han hörde uppifrån ropas, att skotten voro lösa. Han skulle då hava höjt högra handen och armen och ropat: "Skotten äro skarpa". Just då skulle han hava fått Rasks fjärde skott i armen, varvid han skrikit: "Du sköt prick, din djävul".

Boken med cd-skivan kan köpas direkt av SVAR eller hos t.ex. Adlibris.

SVAR

AdLibris

Några dagar efter händelsen publicerades i Social-Demokraten en dikt av Erik Blomberg med följande lydelse:

GRAVSKRIFT
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad
i fredstid.
Vapenlös,
värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig!