Nämforsvisan

För några dagar sedan skrev jag om en drunkningsolycka från 1883 där fyra personer omkom. Anita Berglund i Omsjö berättade för mig att det finns en visa skriven om händelsen. Den skrevs av värmlänningen Peter Nilsson Lund. Han arbetade också emellanåt som flottare och var på plats vid Ångermanälven när olyckan inträffade. Visan kallas för Nämforsvisan. Texten till visan har jag fått av Göran Stenmark.

Nämforsvisan av Peter Nilsson Lund

I sorgens stora smärta, jag sjunga vill en sång
ty sorgens smärta tränger, så djupt här mången gång.
När jag mig så besinnar, hur allt förändrar sig
Då börjar mina tårar, att rinna upp på mig!

Så vill jag för er nämna en sorglig händelse
hur männskors liv bortilar, det får man ofta se.
De växa upp som rosor i vårens glada dag
men slockna och försvinna, likt blomman faller av

Uti den stora Ångermanälven på året åttiotre
det var också om hösten i flottningsarbete.
Då fyra man fick sluta sitt ungdoms friska liv
den femte var i fara, men han dock räddad blev.

Det var uti Nämforsen, invid Näsåkers kyrkoby
en händelse inträffade, så svår och sorgelig.
Som fem man skulle över uti en liten båt
men ack hur slutat färden – de följde strömmen åt.

Om någon kan sig tänka hur modet skulle bli
när de utur djupen såg graven öppna sig.
Ett ångestrop man hörde och strax drogs båten ned
i vilda forsens armar dit fem man följde med

Men en blev likväl räddad genom vänners raska tag;
två av de andra simmade emot en säker grav.
Och två försvann i djupet när båten stjälpt omkull
den femte fick man skåda i forsens vilda skum.

Så fort var livet brutet för fyra unga män.
Ej mera här i tiden de vänder om igen.
Men om de var beredda, det står i Herrens hand
vi kunna ej nu döma vart de ha tagit land.

Ja släktingar och vänner, de sörja bitterlig
att döden skulle skörda så unga män med sig.
Men ho`är den som klandrar, månn` ej allting står
härefter Herrens vilja och efter Herrens nåd.

Nu vill jag för er nämna, var dessa ifrån var
Per Johansson var helsing, ifrån Hudiksvall han var.
Hans fader han är döder, men modern lever kvar
ensam hon får uppleva den sorgen som hon har

Den andra hette Anders, ifrån Gårelehöjden var
hans fader och hans moder, de leva ännu kvar
Han haver fyra syskon som honom sörja må
ni mår väl er betänka, att sorgen den är svår.

Två voro ifrån Junsele, uti Ångermanna län
en av dem var från Forsmo hans fäder lever än.
Han haver fyra syskon som honom sörja må
ni mår väl er betänka, att sorgen den är svår.

Den fjärde var från Ådalsliden, uti samma län
hans moder hon är döder, men fadren lever än
Han haver ock en syster och hon nu sörja må`n
även fadren sörjer bittert sin nu bortgångne son

Men hör nu kära vänner, vad jag nu säga vill
ni skall likväl ej sörja, det kan ej gagna till
När Herren fällt sitt rådslag, vi det ej klandra må
och vartill skall det hjälpa, det skall dock framgång få

Så därmed vill jag sluta, min enkelt sjungna sång
men om ni kunde bedja till Herran än en gång
för dessa unga gossar som slutat har sitt liv
att de efter döden må smaka Herrens frid

Mången tack till både Anita och Göran som har som mycket kunskap och information om gamla händelser i min hemtrakt.