Nödåren på 1860-talet

Man har hört talas om nödåren som var på 1860-talet i hela Sverige, främst omkring 1867. I provinsialläkarnas årsberättelser finns ett särskilt avsnitt som kallas "Väderlekens och årsväxtens förhållanden i allmänhet". Här beskrevs hur vädret var och hur skörden av säd, hö och halm blev. Jag har tittat i dessa berättelser ifrån 1863 från till 1869 och dert var flera årtal där det var dåligt väder och dålig skörd. Dock verkar 1867 varit det sämsta av dessa år. I berättelsen för Härnösands distrikt hade man skrivit att meddeltemperaturen under året varit -1,2 grader. Som kallast var det -40 grader. Burrrrr. På den tiden var man så beroende av att skörden av säd och hö skulle gå bra så att man fick föda till familjen och till djuren. Man kan nog inte förstå hur jobbigt det var med missväxt och dålig skörd för dem.

Nedan följer ett sammandrag av provinisalläkarens i Sollefteå distrikt årsberättelser för åren 1863-1869. Jag har ur texten plockat ut vissa delar och skrivit om dem lite grann. Jag har dock försökt behålla de ord som man använt i texten. Materialet finns skannat och tillgängligt via SVAR's hemsida.

1863: Blid vinter och i mannaminne ovanligt lite snö. Vårskörden påbörjad 21 maj, men fick avbrytas i nästan två veckor p.g.a. stark kyla och regnväder. Därefter stark torka nästan fram till skördetiden. I mitten av juli inträffade två starka frostnätter som kunde har förstört hela årsväxten. I september började det regna mycket igen, vilket var ogynsamt för bärgningen av skörden. Regnet fortsatte under oktober och november också, blandat med starka stormar. Årets skörd blev medelmåttig i form av kvantitet, men ovanligt god i form av kvalitet.

1864: Blid vinter, med korta mellantider av skarp kyla. Ringa mängd snö, vilket p.g.a. kyla fick till följd att kälen trängde ovanligt djup ned i marken, ända ned till sex fot. Våren och högsommaren särdeles tjänlig för växlighet. Från augusti månad ovanligt kallt ofta med nattfrost. Hela hösten regn och kyla ända till mitten av oktober då snön föll. Inledningen gjorde att man trodde på en bra skörd detta år, men i slutskedet en av de mest ogynsamma år för både säd och rotfrukter. När det gäller rotfrukter var det missväxt nästan överallt i länet. Skörden av säd blev medelmåttig i distrikets nedre delar, i de övre delarna delvis missväxt. Höbärgningen blev medelmåttig.

1865: Kall vinter, utan mycken snö. Snön försvann i början av april. Vårbruket avbrutet av inhållande snöfall som låg kvar i flera dagar i slutet på maj. Regnigt och kallt väder fortsatt under juni och början av juli. Brodden täckte knappt marken i början av juli. Därefter blev det omslag med soliga och varma dagar under juli och växtligheten frodades. I augusti började åter den kalla väderleken, vilken stoppade växtligheten. Allt hopp försvann i början av september med flera nätter med 5 graders kyla som nästan förstörde rubb och stubb. Avkastningen blev usel av allt. Missväxt på potatisen och nästan allt korn skadad av frosten och därmed av dålig beskaffenhet.

1866: Vintern var inledningsvis mild med lite snö. Trots den milda vintern trängde kälen djupt ned. Februari utmärktes av starkt snöfall, med stark kyla i slutet. Vädret under mars och april var mycket ombytligt med blidväder på dagarna och kallt på nätterna. Ibland ner till -30 grader under mars. Efter vårsådden inträffade regn, som visserligen var välgörande för sådd som skett på kälfrimark, men där käle fanns kvar blev jorden väldigt sur. Tack vare det gynsamma vädret under slutet av juni och början av juli kunde växtligheten repa sig. Från slutet av juli till september var väderleken mycket regnigt, vilket inte var särdeles förmånlig för tillväxten. Ingen frostnatt inträffade dock innan 6 oktober så all skörd hann bärgas. Avkastningen av säd var knappast tillräcklig för befolkningens behov, men den var helt fri ifrån frostskador. Rotfruktsavkastningen var i allmänhet riktlig, men potatisen hade skadats av torröta.

1867: Vintern i januari var ganska sträng, ej sällan med temperaturer ned till -32 grader. Februari och mars var blidare vilket ingav förhoppningar om tidig vår. Förhoppningarna grusades dock under april med stark kyla på nätterna, varigenom såväl snösmältning och islossning på Ångermanälven hindrades. Vanligtvis brukar isen på Ångermanälven "gå ut" under första dagarna i maj, men fortfarande i början på juni fanns inga allvarliga tecken på islossning. Först den 11 juni startade årets ångbåtstrafik och ännu den 24 maj åkte hästar och lass över älven. Vårbruket påbörjades 17 juni och pågick till 28 juni. Vid midsommar var det stark värmen. Under början av juli var väderleken omväxlande med både varm och kylig väderlek. I slutet av juli och hela augusti var det gynsamma förhållanden för växtligheten. Natten mellan den 2 och 3 september inträffade den första frosten, dock endast till skada i skogs- och fjälltrakterna. 1-2 veckor senare började man att skörda den gröna och omogna skörden. Strax därefter omkring den 22 september inträffade flera frostnätter med temperaturer ned till -7 grader. Denna kyla tog död på all återstående säd och även potatisen. Hösten därefter var vacker. I december förekom skarp köld ner till -40 grader. Avkastningen på korn var under medelmåttan. När det gäller råg, havre, ärter och potatis var det missväxt eller nära missväxt.

1868: Väderleken var myckt ombytlig under vintern, mest storm och snöyra. Våren var inte ovanligt sen, även om temperaturen var mycket växlande, speciellt i maj. Sommaren var varm och vacker, men allt för ringa nederbörd. Höstrågen var av god kvalitet och avkastningen var för orten över medelmåttan. Kornet var särdeles gott, men skörden hade i allmänhet inte blivit tillräckligt för behovet. Potatis och kålrötter hade lämnat en ovanligt rik avkastning. När det gäller hö och halm så har det varit under medelmåttan p.g.a. den långvariga torkan. Man befarar risk för foderbrist.

1869: Vintern var blid med korta mellantider av ganska stark kyla. Ej särskilt mycket snö, dock flera riktiga snöfall under februari och mars. Redan under slutat av april befriades marken ifrån snö och ingav lantmannen hopp om tidig vår. Vårbruket försenades ändå p.g.a. kall och regnig väderlek under maj och början av juni. Den avslutades inte förrän omkring midsommar. Hela sommaren var regnig och kylig vilket gjorde att höbärgningen försvårades och sädens utveckling försenades. I de sista dagarna i augusti blev det ännu hårdare och mera kylig väderlek med regn och hagelskurar samt frostnätter. Lördagen den 4 september var marken vit av rimfrost, is förekom i vattengroparna och termometern föll ned till -2 á -3 grader. Lyckligtvis hade de flesta skördat sin gröda före denna fasansfulla natt. Rågen gav ganska god skörd och av god beskaffenhet. Kornet, som är ortens huvudsäd, hade i början av juli ett lovande utseende, men hämmades i växten av den ogynsamma väderleken. I första veckan av augusti var det inte ännu axgånget. Första dagarna i september skördats det mesta enbart grönmatat. Potatis och andra jordfrukter var sen i växten, skadades av frosten och lämnade ringa avkastning på den här allmänast förekommande lerjorden. Hösten vacker till mitten av oktober, då snö föll innan marken hann frysa till.

Indexering av kyrkoböcker i Örebro län

Jag måste berätta lite om ett projekt som det arbetas med just nu i USA, även om det inte har något med Ådals-Liden att göra.

FamilySearch arbetar med att sätta upp ett indexeringsprojekt rörande kyrkoböckerna i Örebro län. Det är födelse-, vigsel- och dödböcker som ska indexeras inledningsvis. Därefter kommer man att fortsätta med andra län också, t ex Västernorrlands län. Indexeringen ska ske via Internet av frivilliga. Vem som helst kan anmäla sig till projektet. Projektet kommer att presenteras under Släktforskardagarna i Falköping nästa helg.

Registret kommer att läggas fritt sökbart på familysearch.org och därefter kommer man att länka till de skannade bilderna som finns på SVAR's hemsida. SVAR kommer även att få lägga ut registret på sin egen hemsida.

Genom mitt arbete på SVAR har jag och några ytterligare personer på SVAR senaste veckan arbetat med att översätta engelska texter till svenska. Förhoppningen är att många i Sverige ska nappa på detta och hjälpa till med indexering.

Jag tycker detta är ett jättespännande projekt och roligt att få följa på nära håll också.

Man kan läsa mera om deras indexeringsprojekt på följande adress:

https://www.familysearchindexing.org/

Det står inget om detta projekt ännu, men det kommer säkert information under de närmaste veckorna.

Skolfoto från Norrmoflo skola

Jag har fått låna detta fotografi ifrån Anna Greta Andersson i Oxelösund. Kortet är skickat till fröken Vega Nilsson i Forsnäs, Imforsmo. Ingen datering finns på kortet, men Vega inflyttade 1934 till Forsnäs ifrån Ramsele och blev piga hos Sandlunds. Tre år senare gifte hon sig med Nils Halvar Andersson i Forsnäs. Kortet bör alltså varit skickat mellan 1934 och 1937. Vega och Nils var föräldrar till Anna Greta.

Det ser ut som ett skolfoto i varje fall, men vi vet inte var det är taget. Är det någon som känner igen skolan/huset i bakgrund? Eller någon som känner igen något av barnen på bilden? En intressant detalj i fotografiet är fotbollen som ligger uppe på stenen framför barnen. Jag uppmärksammade inte den förrän jag hade skannat in bilden och förstorade bilden.

Uppdatering 2009-08-11: Med hjälp av Britt-Ingers kommentar till denna bild så fick vi veta att det är Norrmoflo skola. Jag hittade senare ett annat skolfoto via Sollefteå bilddatabas som finns på SVAR's hemsida och där ser man att det är samma hus i bakgrunden. Id-numret på bilden är kh-4616/06.

Hantverkshuset i Ramsele

Hantverkshuset som finns i Ramsele bredvid hembygdsgården och SVAR-huset har ursprungligen stått i Forsnäs. Jag vet inte exakt när huset flyttade till Ramsele, men det bör ha varit på 1990-talet. Jag var in i huset strax innan det revs i Forsnäs och det jag mindes speciellt var att det fanns kakelugnar i de flesta rummen.

Den förste ägaren hette Erik Olof Nylén och han var född i byn Nyland i Ramsele år 1836 och inflyttade till Forsnäs 1880. Fritz Eriksson som bodde hela sitt liv i Sundmo berättade för mig lite om Erik Olof. När han skulle bygga upp huset så begav han sig till någon bonde i trakten och frågade om han fick köpa timmer till en stuga. Han berättade då inte hur stor "stugan" skulle blir. Efter lite diskussioner så godtog bonden att sälja timmer till stugan för 20 kronor. När han senare fick se hur stort huset blev så ångrade han sig att han sålde timret för bara 20 kronor. Huset ska ha byggts bl a av Hakvin Persson som bodde i Forsnäs.

Erik Olof Eriksson Nylén (1836-1905)

Jag vet inte exakt när Erik Olof sålde huset vidare, men det var i varje fall hans systerdotter och hennes familj som bodde i huset senare. Mågen hette Anders Erik Persson (1861-1942) och systerdottern Kristina Margareta Persdotter (1871-1952) och de inflyttade 1897 till Forsnäs. De hade senare gästgiveri i huset också. Erik Olof var även bror till min mormors mormor.

Av Anna-Greta Andersson ifrån Oxelösund har jag fått låna ett gammal fotografi som visar detta hus. Kortet är taget någon gång under tiden som Anders Erik med familj bodde i huset. Vilket märke är det på bilen som finns med på kortet?

Senare blev det kafé i detta huset. Kaféet drevs av Gerda Elisabet Johansson, född Gradin. Hon var gift med Karl Emanuel Johansson (1904-1968) som hade taxiverksamhet i Forsnäs. Kalle var född i Forsås. De hyrde bara huset av släkten Persson. Efter att Kalle dog så bodde ingen därefter i huset. Jag bodde några år när jag var mycket liten alldeles bredvid detta hus och vi kallade alltid huset för "Kalle Jos".

I onsdags var jag förbi och tog ett nytt fotografi på huset, eller Hantverkshuset som det kallas nu. Huset ser ganska lika ut fortfarande förutom att man tagit bort några fönster här och där på huset.

Diskussionsforum om Ådals-Liden

Om man har någon fråga om äldre tid finns det flera olika hemsidor att skriva in frågan på. Den bästa hemsidan (enligt min uppfattning) i Sverige är Anbytarforum, som drivs av Sveriges Släktforskarförbund. Det enda som krävs där är att man skapar ett användarkonto så att man kan logga in för att skriva ett inlägg. Det finns där en särskild diskussionsgrupp för Ådals-Liden. Det är många som läser frågorna på Anbytarforum så det är stor chans att man får ett svar på sin fråga.

Det finns även många diskussionsforum utomlands också. Det största där är nog Ancestry's forum, men det finns andra stora också t.ex. Genforum på genealogy.com.

Jag har ett litet diskussionsforum på min hemsida också så ni är välkomna att skriva frågor om Ådals-Liden där om ni vill.

Anbytarforum

Anbytarforum - diskussionsgrupp om Ådals-Liden

Ancestry.se

Genforum

http://www.adals-liden.net (min hemsida)

Ådalen 1931

I fredags hade vi besök av min bror, hans hustru och deras son. Då gjorde vi en liten biltur omkring Kramfors och i Höga Kusten.

I Lunde (strax utanför Kramfors) skedde 1931 den olyckligsaliga sammandrabbningen mellan militär och det demonstrationståget som utgått ifrån Frånö Folkets hus cirka fem kilometer bort. Fem personer dödades av militärens skott och fem skadades. Anledningen till demonstrationståget var att Marmaverken i Hälsingland ville sänka arbetarnas löner med fyra öre och även höja vedpriset och hyresavgiften. Verkställande direktör var Gerard Versteegh, vilken var en stark man även i Ådalen inom Graningekoncernen. Detta innebar att sympatistrejker utbröt bl.a. vid fabrikerna i Sandviken och i Utansjö. Versteegh kallade då in strejkbrytare för att bl.a. lasta pappersmassa vid Sandviken. Strejkbrytana inkvarterades till Lunde och det var dit som demostrationståget skulle gå, innan de blev hindrade i närheten av Folkets hus i Lunde.

Strax intill Folkets hus har man byggt ett minnesmonument över händelsen. Jag har inget minne av att jag besökt detta minnesmärke tidigare, utan det blev premiär för mig. Monumentet är uppfört 50 år efter händelse 1981. Omkring monumentet finns skyltar där man kan läsa lite fakta omkring händelse. Det berättas om Demonstranterna, Militären, Sammanstötningen, Eld, Eira Söderberg, Dagen efter på dessa skyltar. Mycket intressant att läsa om händelsen. Det är värt att göra ett besök där om man har vägarna förbi. Momumentet visar en stegrande häst framför en demonstrant.

På momument finns texten:

Här stupade fem unga arbetare för kulor från kommenderad militär
14/5 1931

SVAR hade för 7-8 år sedan ett projekt som hette Ådalen i förändring vid enheten i Sandslån/Bollstabruk. Man skannade då omkring 10 000 sidor rörande Ådalskravellerna och resultatet publicerades i form av en bok och cd-skiva innehållande de skannade dokumentet. Boken är skriven av Roger Johansson som har doktorerat i ämnet. Med hjälp av boken och cd-skivan kan man själv studera händelserna och dra sina egna slutsatser av dessa. Den är främst avsedd för universitets- och högskolestuderande eftersom det en metodbok över hur man kan studera och analysera de skannade dokumenten, men den är även intressant för t.ex. släkt- och hembygdsforskare.

En av de som skadades hette Per August Wide. Han var född i Ströms församling och gift med en kvinna ifrån Forsnäs, Maria Paulina Sjölund. Detta gör att jag har ett särskilt intresse i händelserna utifrån mitt intresse av hembygdforskning i Ådals-Lidens församling. Jag satt i går och läste lite i de inskannade handlingarna och då hittade jag lite ur Ådalskommissionens rapport angående Per August. Följande text finns på sidan 75 i rapporten:

En särskilt temperamentsfull man bland förföljarna, nämligen den sedermera sårade Wide, beskriver sin sinnesstämning på följande sätt: "Då jag såg, att patrullen ville hindra tåget att komma fram, greps jag av förbittring, därför att vi ju befunno oss på allmän landsväg och jag hade den bestämda uppfattningen, att på allmän landsväg ingen kunde hindra oss att komma fram. Om myndigheten hade rätt att spärra vägen, borde en polis ha skickats upp för att möta tåget och meddela, att myndigheterna hade sådan rätt och att avspärrning gjorts, så att vi fått besked om till vilken punkt vi hade rätt att gå. En sådan budbärare borde ha mött vid korsvägen och sedan följt täten samt resonerat med dem om saken. Nu blev jag som sagt gripen av förbittring och sprang fram till patrullen och ropade: Vet ni icke hut, skall ni spärra vägen?". Förhållandet efter sammanstötningen skildrar Wide med följande ord: "Jag sprang framåt vägen och hade den uppfattningen, att demonstrationståget även sprang nedåt vägen. Alla voro gripna av förbittring över att allmänna landsvägen blivit spärrad för demonstrationståget, och avsikten med att springa efter patrullen var att jaga bort den".

Längre fram i rapporten på sidan 86 står följande:

Enligt vad förut uppgivits har den sårade Wide förklarat, att han blivit påskjuten av Rask. Enligt hans berättelse skulle Rasks första skott hava tagit i vägkanten till höger uppifrån räknat ungefär i jämnhöjd med handelsbodens övre gavel. Det andra skottet skulle hava träffat stödjemuren mellan Oskar Westmans byggnad och vägen. Wide, som vi detta tillfälle skulle hava varit den främste av demonstranterna, skulle efter andra skottet hava yttrat: "Skjut du, jag går inte undan". Därefter skulle hava avlossats ett tredje skott, som gått framför Wides huvud. Wide har ytterligare uppgivit, att tåget hade stannat och att han, då skottlossningen började, blivit ängslig att demonstranterna skulle tränga vidare, särskilt som han hörde uppifrån ropas, att skotten voro lösa. Han skulle då hava höjt högra handen och armen och ropat: "Skotten äro skarpa". Just då skulle han hava fått Rasks fjärde skott i armen, varvid han skrikit: "Du sköt prick, din djävul".

Boken med cd-skivan kan köpas direkt av SVAR eller hos t.ex. Adlibris.

SVAR

AdLibris

Några dagar efter händelsen publicerades i Social-Demokraten en dikt av Erik Blomberg med följande lydelse:

GRAVSKRIFT
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad
i fredstid.
Vapenlös,
värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig!

En regnig dag för fem år sedan ....

Idag är det fem år sedan jag och Carina gifte oss i Ådals-Lidens kyrka. Sommaren hade varit väldigt fin ända fram till denna dag, då skyarna öppnade sig. Man vaknade på morgonen och regnade bara dunkade emot taket. Vi var väl förberedda på det, eftersom min bror arbetar som meteorolog, men ändå lika jobbigt och överraskande.

Dagen började med att håret skulle fixas på främst bruden och Daniella. Därefter skulle brudbukett hämtas och sedan resa upp till Långsele för fotografering hos Birgittas atelje. Tanken var att fotograferingen skulle ske utomhus, men regnet tvingade in oss. Korten blev mycket bra i alla fall.

Daniella nyfriserad.

Därefter åkte vi upp till Näsåker för själva förrättningen. Regnet gjorde att man kände sig stressad eftersom det blir så mycket krångligare med allting med regn i luften. Väl framme i Näsåker skulle vi försöka att hinna äta något innan det var dags. Enda alternativet en lördag klockan ett var bensinmacken, men där fanns bara två korvar tinade, resten låg i frysen. Vi kanske skulle ringt i förväg och meddelat att 7-8 korvsugna personer var på inmarsch till Näsåker. Min svåger fick springa in, hämta korvpaketet ur frysen och sedan köra dem i mikron. Jag vet inte om de var kokta eller om de enbart var mikrade, men vi fick äta lite innan åtminstone.

Nästa stopp blev församlingsgården där vi skulle byta om bröllopsdressen. På tal om bröllopsdressen så hade jag hyrt en frack (visst är det en frack?) i Örnsköldsvik. Kanske en vecka innan ringde vi upp och frågan om fracken var klar att hämta. De frågade efter namn och vigseldatum och sedan kontrollerade de att alla ändringar var gjorda som behövdes. Carina sa först att jag kunde kanske åka själv och hämtade den, men jag ville att hon skulle följa med (vilket var en himla tur). Det visades sig nämligen att det var ytterligare en Magnus Johansson som skulle gifta sig samma dag och den var hans bröllopsdress som var klar. De plockade fram den när vi kom upp och jag började prova, men det passade sådär. Sedan tyckte Carina att detta var ju inte samma kläder som vi hade valt ut tidigare (vilket jag förmodligen inte märkt om jag åkt upp själv). De började då undersöka vad som hänt och då upptäckte de att det fanns två Magnus Johansson i omlopp samma dag. Min frack var inte klar, men vi gick ut på stan lite medans de fixade till den.

Daniella och kusinen Jesper är nu ombytta och redo

Precis innan klockan två när vi skulle börja i kyrkan så öppnade sig skyarna ännu mera, vilket jag inte trodde det var möjligt. Vi blev tvungna att köra bilen från församlingsgården in på kyrkogården fram till porten så vi kunde springa in där. Vigselförrättare var Elisabeth Grafström som då var komminister i Gudmundrå församling, vår hemförsamling. Hon hade tidigare döpt Daniella och därför frågade vi henne om hon kunde viga oss i Näsåker. Det visade sig dock att hon hade semester denna vecka och därför skulle det inte vara möjligt. Jag minns inte exakt hur det gick till, men ungefär en vecka före vigsel pratade vi med Elisabeth igen och då sa hon att hon kunde åka upp till Näsåker på sin semester ändå. Så vi blev överlyckliga över detta.

Därmed var vi alla redo för vigsel. Jag minns inte så mycket av den egentligen, men det var en traditionell vigsel. Jag kommer dock ihåg en sak som hände. Vid något tillfälle skulle man knäböja framför altaret och då small mitt ena hängselband upp, så jag viskade det till Carina när vi knäböjde. Vi hade skönsång av Mattias Lilja som framförde två sånger (Öppna din dörr och Everything I Do....).

Mattias Lilja sjunger


"Kyssen" i repris (efter vigseln)

Brudparet och Daniella efter vigseln

Efter vigseln åkte vi med min farbrors veteranbil ifrån 1934 från kyrkan. Jag kommer inte ihåg nu vilket märke det är, men det kan kanske någon hjälpa mig med. Vi skulle åka med den från Näsåker till Kramfors, men eftersom det då var vägarbeten på Riks-90 fick vi åka turistvägen eftersom bilens däck inte skulle klara grovgruset på vägen. Mestadels regnade det och det var inte den bästa och modernaste vindrutetorkaren på bilen heller. Men när vi närmade oss Kramfors så började det spricka upp till slut.

På väg till Kramfors ....

i en 70-årig bil.

Väl framme i Kramfors samlades alla för bröllopsmiddag på hembygdsgården. Hela festen där blev mycket lyckad med god mat, vackra tal, trevliga telegram, fina presenter och sång. Min kusin Rebecca sjöng en mycket vacker sång för oss som hon hade skrivit själv. Det var en trevlig överraskning eftersom jag inte alls visste att Rebecca var så duktig på att sjunga och att skriva texter. Efter en trevlig dag och kväll så återstod bara morgondagens städning.

Innan middag

Rebecca bjuder på sång och musik

Så här i efterhand kan jag naturligtvis bara säga att det var en mycket lyckad dag, trots allt regn, frusen korv, dåliga hängslen, grovgrus etc.

Nu ska vi fira vår trä-bröllopsdag. Prognosen visar på regn. Vi får se om det stämmer.