torsdag 29 maj 2025

Forska på ett fordon, eller snarare två

Det finns många olika typer av forskning som man kan ägna sig åt i de svenska arkiven. Den vanligaste är naturligtvis släktforskning, men det kan vara soldatforskning, hembygdsforskning och många andra typer.

Ett ganska stort område är forskning på olika typer av fordon. Från omkring 1907 skapades ett registreringssystem för bilar i Sverige som hanterades av respektive länsstyrelse och man hade då länsbokstaven som första bokstav i registreringsnumret. Fram till 1972 var alltså bilregistret uppdelat i 24 länsdelar. Under 1972 och 1973 började man använda det nya systemet med tre bokstäver och tre siffror. Därmed blev det ett samlat register för alla bilar i Sverige.

För perioden omkring 1940 till 1972 finns registreringskort bevarade där ett registreringsnummer har ett eller flera kort. Samma registreringsnummer kan finnas både för en personbil, traktor, motorcykel etc under samma tid. Riksarkivet har under några år skannat dessa fordonskort för hela landet och man kan titta på dessa kort om man besöker något av Riksarkivets arkiv. För att söka bland korten behöver man veta registreringsnummer eftersom de är sorterade på detta sätt i volymerna.

För någon vecka sedan tänkte jag att jag skulle söka i materialet. Jag ville hitta två traktorer som pappa varit ägare till. De finns fortfarande kvar också, fast inte i körbart skick. Den ena har bara skalet kvar och den andra har nog körts ända tills den lämnades stående.

Dessa traktorer var av det ovanliga märket Porsche och modellen var A133. Jag kunde utläsa på den ena traktorn att den var tillverkad 1956 och att chassinumret var 133/6491. På den andra fanns ingen plåt med chassinummer kvar, bara en registreringsskylt med siffran 8. Har alltså ingen äldre registreringsnummer att utgå ifrån, men jag kände till det nya registreringsnumret på en av traktorerna.

Jag började då att söka efter registreringsnumret APC659 i beställningsformuläret för fordon mellan 1972 och 1994 på Riksarkivets hemsida. För några län finns ett omkopplingsregister så man kan se även den äldre beteckningen. Jag såg då att traktorns tidigare registreringsnummer var Y3589. Handlingen var från 1972-04-24 och hade dokumentnummer 7211520564. Kanske datumet som den registrerades om till det nya numret?

Därmed hade jag fått ett äldre registreringsnummer som jag kunde söka vidare i de skannade handlingarna. Registreringsnummer Y3589 för traktorer ska finnas i volymen SE/HLA/1030033/C/C 1/C 1 E/C 1 EA/4 i arkivet Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Allmänna enhetens arkiv. Volymen innehåller registreringsnummer från Y3200-Y4299.

Jag började gaffla mig fram i volymen och hamnade av en slump på registreringsnummer Y3586 och såg att det var en Porsche också, A133. Den hade chassinummer 133/6490, alltså bara ett nummer från pappas traktor. Tittade längre ned på kortet och såg att det stod att första ägaren var John Andersson, hemmansägare, Fack 12, Forsnäs, Imforsmo. Förnamnet var felskrivet, han hette Johan Andersson. Jag visste att pappa köpt ena traktorn av honom, men inte vilken av dem. Johan hade fått traktorn inregistrerad den 18 januari 1957. Längre ned på kortet stod ägare nummer 2, Axel Johansson, Forsmo, Imforsmo. Detta var alltså den första Porschen som pappa köpte. Datumet var 2 januari 1960. Sedan har man noterat att det blivit ny adress den 28 december 1970, Box 3160, 880 40 Ramsele och telefonnummer 0623-60090. 

Jag fortsatte sedan bläddra fram till registreringsnummer Y3589. Mycket riktigt, där fanns pappas andra Porsche med chassinummer 133/6491. Den var inregistrerad samma dag som föregående traktor, den 18 januari 1957 av Alrik Eliasson i Ås, Edsele. Sedan sålde han traktorn till Ossian Lindholms Motor-Compani Aktiebolag den 5 juli 1960. Nästa ägare blev Alfred Nordlander, hemmansägare i Törsta, Undrom den 19 november 1960. Slutligen köpte pappa traktorn den 10 juli 1964 av Alfred.

Måste skriva lite fakta om traktorerna också. Fordonets längd var 305 cm och bredd 180 cm. Tjänstevikt var 2080 kg. Motoreffekt på 33 hästkrafter och remskiveeffekt på 30 hästkrafter. Drivmedel var dieselolja. Man har skrivit som anmärkning att det fanns bygel fram, fordonets bredd över bakhjulen kan uppgå till 216 cm, samt att det var Klass II på traktorn. Årsskatt från 1970 var 120 kronor.

Jag minns att denna traktor var väldigt lätt framtill så det fanns vikter monterade under huven framtill som skulle jämna ut vikten. Tror till och med att pappa brukade hänga på extra vikter ibland för att vara säker.

Lite otrolig att pappa köpte dessa traktor med cirka 4 års mellanrum och att de då hade tillverkningsnummer som var direkt efter varandra.

Om någon har ett gammalt fotografi med registreringsnummer från Ådals-Liden så kan jag försöka söka efter det vid tillfälle, men det behöver vara mellan 1940 och 1972. Då kan man hitta lite mera uppgifter om fordonet och ägaren.

Glömde att skriva att handlingen som jag hittade för Y3589 hade en stämpel längst ned med samma dokumentnummer som stod i beställningsformuläret så förmodligen är det samma handling.





lördag 10 maj 2025

Olofsson, Erik Olof och Andrietta Kristina

Erik Olof Olofsson föddes den 24 februari 1853 i Forsås, Ådals-Lidens församling, där fadern Olof Ersson (1827-1901) var dräng. Fadern hade gift sig några månader innan med Stina Brita Gabrielsdotter (1824-1913). Familjen flyttade samma år till grannbyn Häxmo, där fadern skrevs som inhyses och backstuguhjon. 1859 eller 1860 flyttade de igen, nu till nästa grannby, Ås. Olof skrevs där som torpare och arbetare.

Andrietta Kristina Andersdotter föddes den 10 augusti 1856 i Krånge, Ådals-Lidens församling. Fadern hette Anders Andersson (1820-1893) och var inhyses där. Modern hette Dordi Johansdotter (1812-1885). De hade inflyttat några år tidigare från Salsjö, Edsele församling till Krånge, där de skulle bli kvar hela livet. Det står antecknat i husförhörslängden att de bodde på Hedins ägor.

När Erik Olof var 19 år gammal så flyttade han hemifrån för att bli dräng. Han kanske arbetat som dräng tidigare också, men inget som syns i kyrkoböckerna. Han flyttade först till Ås, där han var därng 1872-1873. Ofta började man tjänsten i november och sedan flyttade man vidare i november ett kommande år. Han var i Ås dräng hos Anders Persson. Därefter 1873-1876 var han dräng i Krånge hos Olof Eriksson Näslund. Nästkommande två år, 1876-1878, var han dräng hos Nils Johan Hedin i samma by. Nästa tjänst var hos Hans Persson i Häxmo, där han stannade i tre år, 1878-1881. Därefter flyttade han tillbaka till Ås och fick tjänst hos Nils Johan Svensson Lidfors, förmodligen i två år 1881-1883. Sedan gick flytten tillbaka till Häxmo och tjänst hos Hans Persson igen i två år. Den sista tjänsten som dräng gick tillbaka till Ås och Nils Johan Lidfors. Där bodde han ett år denna gång. Erik Olof var alltså dräng under 13 års tid från 1872 till 1886.

Andrietta Kristina var också verksam som piga, men under kortare perioden än Erik Olof som dräng. Hon flyttade hemifrån 1877 till Sundmo, där hon blev piga hos Nils Erik Nilsson. Efter två års tjänst flyttade hon vidare till Krånge, där hon stannade ett år. Möjligen att hon var piga hos torparen Hans Jakob Persson, men detta är osäkert. Under 1880 föddes även en oäkta son vid namn Jakob Anshelm. Ingan far angiven i födelseboken, men han använde efternamnet Eriksson sedan. Hon flyttade sedan tillbaka hem till sin föräldrar i Krånge.

Den 10 november 1885 gifte sig Erik Olof med Andrietta Kristina. Ungefär tre veckor efter giftemålet så föddes deras första gemensamma barn, Erik Johan. Året efter flyttade de till Krånge, där Erik Olof skrevs som arbetare. Deras övriga fyra barn föddes under tiden i Krånge. De hette Hulda Kristina, Maria Elisabet, Anders Konstantin och Anna Karolina. 

Sonen Anders Konstantin dog av en tragisk olycka då han föll av våda ned i ett ämbar med kokhett vatten. Han dog några dagar senare. Han var bara drygt ett år då.

1894 flyttade familjen till Ås, där de bodde hos Eriks Olofs fader. Tyvärr dog Andrietta Kristina redan den 4 december samma år i en ålder av enbart 38 år. Ingen dödsorsak uppges i dödboken. 

Erik bodde kvar i Ås tills 1912 då han flyttade till Rå. Han skrevs bland fattighjon där. Ålderdomshemmet i Rå startade ungefär i denna tid. I nästan 13 år bodde han på ålderdomshemmet innan han dog den 1 augusti 1925. Man har antecknat Junsele som dödsort på honom.

Källa:
Erik Olof:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/6 (1864-1873), s. 162, Ås
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/6 (1864-1873), s. 41, Krånge
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), s. 82, Krånge
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), s. 91, Krånge
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), s. 47, Häxmo
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), s. 296, Ås
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/8 (1884-1894), s. 71, Häxmo

Andrietta Kristina:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), s. 256, Sundmo 
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), s. 89, Krånge

Efter giftemålet:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/8 (1884-1894), s. 404, Ås
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/8 (1884-1894), s. 138, Krånge
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/8 (1884-1894), s. 406, Ås
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/1b (1895-1911), s. 528, Ås
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/2b (1912-1922), s. 639, Ås
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/2b (1912-1922), s. 684, Fattighjon i Rå
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/3b (1923-1937), s. 749, Ålderdomshemmet i Rå


torsdag 8 maj 2025

Tjänstgörande nämndemän 1880-1900

Letar i tidningen Härnösandsposten efter namn på tjänstgörande nämndemän. Har sökt för perioden 1880 till 1900, men inte hittat varje år. Lyckades dock hitta ganska många år och jag ska försöka komplettera detta senare också.

Johan Magnus Palin var verksam hela denna period, och även Oskar Frisendhl var verksam nästan hela perioden. 

1880: Erik Markus Lidström i Liden och Krånged, Johan M. Palin i Liden och Kläpp.
1883: J. M. Palin i Liden och Näsåker, O. Frisendahl i Liden och Näsåker, P. Kållén i Liden och Krånge, E. P. Nordqvist i Liden och Norrmoflo.
1884: J. M. Palin i Liden och Näsåker, P. Kållén i Liden och Krånge, O. Frisendahl i Liden och Näsåker, E. P. Norqvist i Liden och Norrmoflo.
1885: J. M. Palin i Liden och Näsåker, P. Kållén i Liden och Krånge, O. Frisendahl i Liden och Näsåker, E. P. Norqvist i Liden och Norrmoflo.
1886: J. M. Palin i Näsåker, P. Kållén i Krånge, O. Frisendal i Näsåker och E. P. Norqvist i Norrmoflo.
1887: J. M. Palin i Näsåker, P. Kållén i Krånge, O. Frisendahl i Näsåker, E. P. Norqvist i Moflo.
1889: J. M. Pallin i Näsåker, P. Kållén i Krånge,  O. Frisendahl i Näsåker och N. J. Lidfors i Ås.
1890: J. M. Palin i Näsåker, Per Kållén i Krånge,  Oskar Frisendahl i Näsåker och N. J. Lidfors i Ås.
1891: J. M. Palin  och O. Frisendahl i Näsåker, N. J. Lidfors i Ås och J. P. Borin i Moflo.
1892: J. M. Palin i Näsåker, O. Frisendahl i Näsåker, N. J. Lidfors i Ås och J. P. Borin i Moflo.
1893: J. M. Palin i Näsåker, O. Frisendahl i Näsåker, N. J. Lidfors i Ås och J. P. Borin i Moflo.
1894: hemmansägaren J. M. Palin i Näsåker, förre skolläraren O. Frisendahl i Näsåker, hemmansägaren N. J. Lidfors i Ås och hemmansägaren J. P. Borin i Moflo.
1895: J. M. Palin i Näsåker, O. Frisendahl i Näsåker, N. J. Lidfors i Ås och J. P. Borin i Moflo.
1896: J. M. Palin i Näsåker, O. Frisendahl i Näsåker, N. J. Lidfors i Ås och J. P. Borin i Moflo.
1900: J. M. Palin i Kläpp, O. Frisendahl i Näsåker, N. J. Lidfors i Åhs och E. Andersson i Moflo.

söndag 21 juli 2024

Holmberg, Erik Petter och Margareta Kristina

Erik Petter föddes den 1 oktober 1874 i Omsjö som son till torparen Per Persson Holmberg (1841-1898) och hans hustru Anna Gustafsdotter (1849-1927). Erik Petter var andra barnet av tio i familjen.

Han gifte sig den 26 december 1898 i Ådals-Liden med arrendatordottern Margareta Kristina Nordin. Hon var född den 8 oktober 1877 i Grundtjärn, Anundsjö, som dotter till landbonden Erik Olof Jakobsson Nordin (1843-1908) och hans hustru Anna Märta Johansdotter (1849-1910). Hon var fjärde av elva barn i familjen. Alla barnen föddes i Grundtjärn, men sedan flyttade de till Omsjö år 1895. Erik Olof skrevs som arrendator i Omsjö.

Erik Petter och Margareta Kristina bodde först i Omsjö, där han var arbetare. År 1904 flyttade de till Grundtjärn, där han först skrevs som landbonde, sedan som arbetare. Sex år senare flyttade de till Sörtannflo, Resele, där han var arrendator. Strömnäs aktiebolag ägde hemmanet i Sörtannflo.

De fick precis som sina föräldrar många barn, totalt tolv barn: Anna Teresia (f. 1899), Erik Axel (f. 1900), Per Elis (f. 1901), Märta Hildevi (f. 1902), Kristina Elisabet (f. 1906), Hildur Margareta (1909-1909), Karl Edvin (f. 1910), Jonas Helmer (f. 1911), Nils Emil (f. 1915), Fanny Linnea (1916-1916), Oskar Emanuel (f. 1918), Sven Ivar (f. 1921).

Margareta Kristina dog på lasarettet i Sollefteå den 16 oktober 1938 av empyema pleura, haemorrhagia intro abdomenalis. Hon var fortfarande skriven i Sörtannflo. Erik Petter dog den 8 december 1947 av hjärtfel (vitium org. cordis). Han var också skriven i Sörtannflo, men dog i Ed.

Sonen Per Ellis överfördes 1927 till obefintliga personer inom Resele sn. Man visste alltså inte var han befanns sig vid tillfället. Han hade dock redan den 30 april 1923 rest från Trondheim tillsammans med tre andra personer från Resele sn. Han reste vidare den 5 maj 1923 från Southampton med skeppet Berengaria. Skeppet anlände sedan till New York den 11 maj 1923. Det antecknades att han skulle resa till Dubais, Wyoming till sin vän Anshelm Viklund i Ties Champ Dubais vid Riverton, Wyoming. Ellis har inte ännu återfunnits i några census, men han finns i handlingar från andra världskriget år 1942. Där står att han bor på Cottage Hotel, Orofino, Clearwater county, Idaho. Han var anställd av Potlatch Forests Inc och verkar arbeta på Camp 14 i Clearwater. Hans längd var fem fot, fem tum och vägde 160 pund. Ellis dog ogift den 4 januari 1950 i Orofino. Det står antecknat att han vistats 27 år på samma plats. Han begravdes på Riverside cemetery i Orofino.

tisdag 16 juli 2024

Franzén, Anders Magnus och Sara Maria

Anders Magnus Franzén föddes den 9 maj 1867 i byn Ottsjö som son till bonden Abraham Olofsson Franzén (1830-1898) och hans hustru Lisa Kajsa Persdotter (1836-1891). Anders Magnus var fjärde barnet av sex barn i familjen. De flyttade omkring 1883 till Omsjö där fadern blev torpare.

Han gifte sig den 1 juli 1894 i Resele med torparedottern från Hällås, Sara Maria Andersdotter. Hon var född den 22 januari 1873 i Hällås, Resele församling som dotter till torparen Anders Mattsson (1836-1924) och hans hustru Brita Stina Olofsdotter (1836-1920).

Familjen bodde hela tiden efter vigsel i Omsjö. Anders Magnus skrevs först som arbetare där. Han köpte 1895 torpet i Omsjö av sin fader och sina syskon för 425 kronor. Torpet hade fastighetsbeteckningen Omsjö 1:9. Det fanns skulder på 425 kronor så egentligen var det dessa skulder som övertogs. I köpet ingick även födorådsförmåner för fadern Abraham. Lagfart utfärdades 1897. Man kan läsa originaltexten för lagfarten på följande länk, eller så kan man läsa min avskrift nedan:

Resele tingslags häradsrätts arkiv, Småprotokoll, gemensam serie, SE/HLA/1040089/A II/21 (1897)

S.D. Med begäran om lagfart för Anders Magnus Franzén å nio tioondelar af en från 2 seland No 1 Omsjö afsöndrad torplägenhet ingaf Häradsdomaren J.M. Palin i Kläpp en så lydande köpehandling:

Köpekontrakt

1) Jag Abram Fransen upplåter och försäljer till min son A. M. Fransen och hans hustru Sara Maria Andersdotter mitt egande skattetorp afsöndratt från Hemmanett No 1 om 2 seland i Omsjö Liden sokken med Skyldigheter och Rättigheter enligt mitt köpekontrackt af den 3 September 1883 emot följande bestämmelser och vilkår

2) Torpett får genast tillträdas och skall köparen utbetala till Ab. Andersson Kläppsjön en af mig utgifven skuldförbindelse trehundra /300/ kronor samt till C. O. Mäler i Holaforssen en af mig utgifven skuldförbindelse af 125 kronor.

3) Äfven förbehåller sig säljaren årliga föderådsförmåner som här nedan bestämmes.

Två tunnor Korn, 50 kg Rågsigt, 50 kg Hvetmjöl, 2 tunnor potatis, ¼ tunna strömming, en fot salt, 8 kg kaffe, 12 kg socker, 8 kg Fläsk, 12 Rullar toback allt årligen, ett par skor om årett, en vadmalsklädning vart Tredje år, en koföda, en fårföda, en Getföda årligen samt sjötsell för nemde kreatur vintertiden så väl som sommartiden.

4) Till husrum repareras kammaren i nuvarande mandgårdsbyggningen, fritt inrymme i alla andra nödiga uthus, frit huggen ved i vedboden, till fult behof fri malning samt sjus för alla nödiga resor, då de af mig Påfordras. Äfven förbehåller jag mig fri sjötsel ock öm omvårdnad på ålderdomen. Sålunda öfverenskommitt och hafver vi upprättat tvänne lika lydande exsemplar af vilkett vi tagit ett vardera, som skedde i vittnes närvaro i Liden & Omsjö den 7de Juli 1895.

                      Ab. Fransen säljare A.M. Fransén köpare

Wittnar Jacob Mäler Amanda Nordin

Att undertecknade arvingar efter vår aflidne moder Lisa Kajsa Persdotter Godkjänner den försäljning som vår fader Abram Fransen upprättat å Skattetorpet afsöndrat från Hemmanet No 1 om 2 seland Omsjö erkännes Omsjö den 7de Juli 1895.

                      E. J. Franzén O.P. Fransen O. Söderqvist (bom)

Brita Erika Fransén (bom) Kajsa Stina Fransén säljare

Anders Mangnus Franzén köpare

Vitnar E.J. Sjödin N.O. Gradin

Efter uppläsande häraf och sedan antecknadt blifvit att på sätt under §17 i lagfartsprotokollet för tinget närmare inhemtas, förut idag meddelats lagfart för Abraham Franzén å hälften samt för hvar och en af E.J. Franzén, O.P. Franzén, hustru Söderqvist och Brita Erika Franzén å en tiondel af ifrågavarande torplägenhet fann Hds rn skäligt att för Anders Magnus Franzén och hans hustru Sara Maria Andersdotter meddela lagfart å nio tiondelar af en från 2 seland No 1 Omsjö i Ådals Lidens socken afsöndrad torplägenhet, som han enligt ett den 7 Juli 1895 upprättadt köpekontrakt, för 425 kronor samt emot vilkor om utgifvande af födorådsförmåner köpt af Abraham Franzén, Olof Petter Franzén, Erik Johan Franzén, Olof Söderqvist och hans hustru Kajsa Stina Franzén och Brita Erika Franzén; därom bevis köpekontraktet etc _______________ utfärdades.

Anders Magnus och Sara Maria fick sju barn tillsammans: Erik Andreas (f. 1895), Abraham (f. 1898), Bror Einar (f. 1900), Hilding Ossian (f. 1902), Karl Artur (f. 1905), Svea Amalia (f. 1908) och Bernhard Magnus (f. 1911).

Anders Magnus dog den 22 november 1936 i Omsjö eller Juvanå som det benämndes där torplägenheten låg. Han dog av carcinoma resciae urinae om jag har läst rätt i dödboken.

Sonen Hilding Ossian övertog torpet från dödsboet efter Anders Magnus 1938 och blev därmed lägenhetsägare där. Han dog ogift redan 1947 av cancer ventriculi. Sara Maria återfick torpet 1948 efter arvskiftet efter Hilding Ossian. Året därpå såldes torpet till Kristina Margareta Karlström.

Sara Maria dog den 29 juni 1954, fortfarande bosatt på Omsjö 1:9 enligt dödboken.

  

fredag 3 november 2023

Hedin, Johan August och Regina

 

Detta fotografi skickades till M. Johansson med fru i Forsås 1911. Följande står på baksidan.

Härmed sändes ett vy af vår gård och de som står der uppställde får ni gissa er till hvilka de äro.
Mång helsingar i från oss alla till eder alla. Vi mår bra som vanligt.
Brattsjö den 6/9 1911
Regina å August

Detta kort är taget i byn Brattsjö, Anundsjö församling där Johan August Hedin och Regina Lidgren var bosatt under en period. Johan August (August) var faktor där. Makarna gifte sig 1889 i Ådals-Liden sn. August var då arbetare där. 1892 flyttade de till Anundsjö församling och byn Högtjäl. August skrevs som faktor där. Redan två år senare flyttade de till Brattsjö inom samma församling. Där bodde de arton år innan de flyttade vidare. De flyttade 1912 till Mo bruk, Mo församling. August skrev som före detta faktor eller skogsfaktor där. Han dog vid Mo bruk 1936 av pneumonia acuta. Änkan flyttade då till Backe nr 3 (Backetorpet) inom samma församling. Hon skrev som torpägare där. Regina bodde där åtminstone till 1948. Hon dog 1952 i Granlo, Selångers församling av marasmus senilis.

August och Regina fick sju barn tillsammans, två söner och fem döttrar. Det var Märta Viktoria (f. 1889, Hilda Dorotea (f. 1892), Johan Severin (f. 1894), Berta Regina (f. 1896), Nils Bernhard (f. 1898), Linnéa (f. 1902) och Fanny Margareta (f. 1903). Vilka av barnen som är med på kortet vet jag inte, men man kan gissa att de tre yngsta är med åtminstone.

Johan August var född 1864 i Gårelselet, Junsele församling, som son till Nils Johan Andersson Hedin och hans hustru Märta Greta Persdotter. Johan August var kusin med min morfars far, Johan Otto Selin. Regina var född 1869 i Salsjö, Edsele församling, som dotter till Zakarias Jonsson Lidgren och hans hustru Märta Dorotea Filipsdotter.

Mottagare av kortet var Johan Magnus Johansson och hans hustru Sara Maria Lidgren. Johan Magnus var född 1857 och Sara Maria var född 1858, båda i Forsås. Sara Maria och Regina var syskon.

söndag 30 juli 2023

Värnpliktiga år 1897

Fortsätter med listor över värnpliktiga för året 1897 från Ådals-Lidens församling.
  • Anders Gustaf Karlsson, arbetare, f. 1873-06-20, i socknen, förfallolöst frånv. 1894-96, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.
  • Johan Karlsson Halén, arbetare, f. 1874-09-21, i socknen, förfallolöst frånv. 1895-96, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.
  • Erik Viklund, torpareson, f. 1875-09-05, Häxmo, förfallolöst frånv. 1896, 1,71 lång, tilldelade fotfolket, nr 242 168/1897, tjenstetiden i beväringen beräknas fr.o.m. 1897.
  • Karl Martin Kallin, arrendatorson, f. 1875-12-11, Krånge, förfallolöst frånv. 1896, 1,74 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 243 168/1897, tjenstetiden i beväringen beräknas fr.o.m. 1897.
  • Hans Peter Eriksson, torpareson, f. 1875-10-09, Rå, förfallolöst frånv. 1896, vistas i Norra Amerika, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.
  • Erik Andreas Eriksson, arrendatorson, f. 1875-07-06, Omsjö, uppskof af hälsoskäl 1896, 1,73 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 244 168/1897, tjenstetiden i beväringen beräknas fr.o.m. 1896.
  • Nils Olof Gradin, torpareson, f. 1875-05-11, Tallnäset, uppskof af hälsoskäl 1896, 1,65 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, inskränkt rörlighet i venstra knäleden, ej lämplig för särskild befattning.
  • Hans Johan Nordin, bondeson, f. 1876-03-19, Forsnäset, 1,80 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, betydligt nedsatt hörselförmåga å begge öronen.
  • Jonas Albert Eriksson, arbetare, f. 1876-01-03, Forsnäset, 1,68 lång, tilldelade fotfolket, nr 245 168/1897.
  • Daniel Johan Rådström, dräng, f. 1876-08-31, Forsnäset, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.
  • Erik Emanuel Jakobsson, arbetare, f. 1876-06-10, Forsås, 1,75 lång, tilldelade fotfolket, nr 246 168/1897.
  • Karl Alfred Molén, handlandeson, f. 1876-06-01, Holaforsen, 1,72 lång, tilldelade fotfolket, nr 247 168/1897.
  • Anders Valfrid Jakobsson, arbetare, f. 1876-11-28, Holaforsen, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.
  • Nils Johan Nilsson, arrendatorson, f. 1876-11-30, Krånge, 1,76 lång, lämplige för uttagne till rytteriet, nr 248 168/1897.
  • Per Viktor Emanuel Lidén, bondeson, f. 1876-11-13, Lidgatu, 1,69 lång, lämplige för uttagne till rytteriet, nr 249 168/1897.
  • Erik Johan Hellman, torpareson, f. 1876-02-02, Moflo, 1,76 lång, tilldelade fotfolket, nr 250 168/1897.
  • Karl August Sjödin, arbetare, f. 1876-04-18, Moflo, 1,69 lång, till särskild befattning i hären eller flottan (icke vapenföre) beväring, nr 251 168/1897, svaghet i högra underbenet efter huggsår, snickeribefattning.
  • Olof Johan Lidén, bondeson, f. 1876-03-19, Moflo, 1,60 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, kronisk sjukdom.
  • Bror Adolf Sjödin, dräng, f. 1876-10-30, Näsåker, 1,64 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, stinknäsa.
  • Karl Gustaf Ferdinand Holmberg, torpareson, f. 1876-09-11, Omsjö, 1,65 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, inskränkt förstånd.
  • Nils Petter Eriksson, torpareson, f. 1876-02-14, Omsjö, 1,71 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 252 168/1897.
  • Lars Viktor Lidberg, arbetare, f. 1876-03-10, Ottsjö, 1,70 lång, till särskild befattning i hären eller flottan (icke vapenföre) beväring, nr 253 168/1897, slapphet i venstra tummen, snickeribefattning.
  • Jonas Petter Jonsson, dräng, f. 1876-04-27, Rå, 1,70 lång, tilldelade fotfolket, nr 254 168/1897.
  • Per Martin Lidmark, bondeson, f. 1876-01-06, Västanbäck, 1,73 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, plattfot i hög grad.
  • Johan Ersson, skräddarlärling, f. 1876-04-30, Ås, 1,72 lång, frikallade från värnpligtens fullgörande, betydlig förkortning och förlamning af högra benet.
  • Johan Adolf Johansson, skomakararbetare, f. 1876-03-02, Prästbordet, 1,71 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 255 168/1897.
  • Karl Robert Rosenblom, sjöman, f. 1876-03-25, Utan stadigt hemvist, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.
  • Per Magnus Sundin, torpareson, f. 1876-07-15, Moflo, 1,73 lång, lämplige för uttagne till trängen i egentlig trängtjenst, nr 256 168/1897
Totalt var det 28 män som var i värnpliktig ålder, varav sex personer saknades vid inmönstringen. Totalt mönstrades femton män och övriga blev frikallade.

Värnpliktiga för Ådals-Lidens församling år 1897 återfinns i följande volym: Inskrivnings- och rullföringsområden, Inskrivningslängder, SE/KrA/0473/A/32/01:Ö/D 1/11 (1897), bildid: C0300637_00246 -- C0300637_00249.

fredag 28 juli 2023

Forsnäs skola, år 1942, klass 3-6


Jag har fått detta skolkort av Ernst Sjögren, via Kjell-Erik Andersson. Skolkortet är taget 1942 och gäller Forsnäs skola. Ernst är son till Gunborg Larsson som finns med på detta kort. Jag fått hjälp av Anny Lidén att identifiera alla på korten. Därefter har jag kompletterat med lite extra uppgifter, födelseår och eventuellt dödsår.

Bakre raden fr. v.: Anny Elise Lidén (1930-2018), Sonja Forslund (f. 1929), Nora Larsson (f. 1927), Hilda Larsson (1928-2012), Naimi Larsson (1929-2016), Elsa Mähler (1930-1973), Anna Lisa Mähler (1931-2014), lärarinna Edla Eriksson (1901-1988), Alvy Nordin (1930-1970), Åke Mähler (1928-2005), Tord Eliasson (1929-2014), Telmar Hedin (1932-1996).

Mellersta raden fr. v.: Siv Hedin (f. 1931), Ulla Andersson (1932-2001), Irma Forslund (f. 1932), Gun Sjölen (1933-2000), Magda Larsson (1931-2021), Ingegärd Mähler (1929-2013), Gunborg Larsson (1930-2018), Hulda Nordin (f. 1932), Gurli Huss (1932-2016), Asta Raumala (1933-2015), Kerstin Huss (1930-2018). 

Främre raden fr. v.: Sven Lidén (1932-2003), Kjell Huss (1930-1975), Levi Mähler (1932-2006), Jonny Huss (1929-1997), Tore Mähler (1931-1983).

Tack så mycket för skolkortet och identifiering av alla elever.

Torparförsvar del 1, Jonas Lidgren

Jonas Lidgren var född den 22 februari 1794 i Västerby i Sidensjö församling. Han var son till Zakris Persson Sparfelt (1753-1829) och hans hustru Brita Jonsdotter (1759-1818). Året efter blev Zakris torpare i Kläpp, Ådals-Lidens församling och familjen flyttade dit. Varför Jonas bytte namn till Lidgren istället för Sparfelt är oklart. Jag har inte ännu sett någonstans där Jonas skrevs med namnet Sparfelt heller, så man vet inte exakt när han bytte namn heller.

Jonas köpte 1825 rättigheten till ett torp på Jakob Jakobsson ägor i Näsåker. Året därpå gifte han sig med Sara Maria Berglund. Hon var barnhusbarn från Stockholm, född den 7 maj 1801 i Svea artilleriregementes församling som dotter till artilleristen Abraham Berglund och hans hustru Fredrik Maria Hök.

De fick åtta barn tillsammans. Barn 2-5 har Kläpp som födelseort och övriga barn Näsåker. Jonas som som torpare hela tiden. Förmodligen har de bott på samma ställe hela tiden eftersom Kläpp och Näsåker är starkt förknippat med varandra.

Jonas står antecknad som torpare fram på 1860-talet, sedan står han som inhyses. Han dog den 14 augusti 1882 i Näsåker i en ålder av nästan 88,5 år. Hustrun Sara Maria dog nästan 87 år gammal den 26 april 1888.

Tyvärr finns ingen bouppteckning upprättad efter varken Jonas eller Sara Maria. Eftersom de skrevs som inhyses på slutet hade de säkert inte mycket att förteckna heller.

Nedan följer en avskrift av Jonas Lidgrens handlingar i Västernorrlands läns landskanslis arkiv och serien Torparförsvar (med reservation för eventuella felskrivningar). Torparförsvaret var en bekräftelse på att man hade rätt till det aktuella torpet. 

En intressant detalj i torparkontraktet är att Jonas hade rätt till kolved för smide. Han kanske var verksam som smed också i Näsåker även om det inte finns noterat i kyrkoböckerna.


Ing. den 6 oct. 1827

Till Kongl. Majts Resptive Befallningshafvande i Wäster Norrlands Län!

S. d. Exp.

På grund af omstående Torpare Contract wågar jag allerödmjukast an hålla hos Konungens Höga Befallningshafvande om Höggunstiigt Torpare Försvar samt derjemte komma i åtnjutande utaf de förmåner som kunna mig tillärkjännas.
Liden den 24de September 1827.

Jonas Lidgren i Näsåker
Lidens Sn antagne torpare


Genom detta vårt öpna salu och kjöpe bref gjör jag Jacob Jacobsson i Näsåker vitterligt det jag uplåter och försäljer en oarbetadt skogstragt straxt nedanföre Sparfeldts torpett till Jonas Lidgrén i åfvannemnde by hvilken skogstragt som försäljes Består bredden på Norra sidan från fäbovägen till öster 80 alnar Längden på östra sidan mellan utstakade pålar 1040 alnar, Bredden på Södra sidan från fäbovägen till Öster, 140 alnar. Äfven uplåtes Tvenne små åkerstycken omkring 3 kapp lann hvartdera som Zacris Sparfeldt utom kontragt innehafver och att kjöparen får hugga 20 timmerstockar på västra sidan om fäbovägen, jemte dessa lägenhter från denna dato Nytja och begangna uti Sin och sin tillkommande hustrus lifstid. Med förbehåll att hvad vedbranden vidkommer får den icke vidare tagas elelr hämtas än hvad som som förut ned hugitt är af stubben, eller fins förut nedfeldt. Hvilka ofvannemnde Lägenheter skaf efter Jonas Lidgréns och dess tillkommande hustrus dödeliga afgång åter tillfalla samma hemman utan den ringaste lösen, och att Jonas Lidgrén skal till säljaren är lägga 100 Rd Rgs jemte 15 dagsverken om årett, ifrån den 1sta Maji till den 25te September årligen sålänge dessa lägenheter bärges och innehafves, Hvilken kjöpesumma nu genast i handpenning skal betalas 50 Rd Rgs och återstående 50 Rd till den 10de Nästkåmmande Martius 1826. Med åfvanskrefne förbehåll och gjorde förmåner förklara vi oss åömse sidor nöjde och i desto större säkerhet sätte vi våra namn och egenhändiga bomerken härunder Med erindran att föreskrefne lägenheter får ej af kjöparen försäljas eller bort skiftas utom hemmansåboens vilja och medgifvande tilstånd. I händelse på framtiden skulle någodt förbrytas antingen med löf eller vedbrand varder han torpet förlustig äfven uplåter till kjöparen en gammall svedja efter gamla vintervägen österom Näsåker under samma vilkor, kolved till smide får han hugga af stubben 15 lass om årett utom skadeliga trän äfven tillåtes honom Lidgrén att få taga 100 löfkjerfvar.

Näsåker d. 2 December 1825

Wittnar Jacob Jacobsson
Hans Näslund i Näsåker skrifvitt egenhändigt
Eric Hansson Jonas Lidgrén

Med originalett likalydande intygar
Zach. Lidblom Marcus Wästerlund Kläpp

lördag 11 februari 2023

Ådals-Liden gammalt i verlden, del 2.

Här kommer fortsättningen på artikeln i Västernorrlands Allehanda den 21 december 1891.

Få äro de märklige män, som leda sina anor från Liden. En af dem blef professor i Lunde och hette Elias Lidfors. Hans fader var bonde och Lidens första gästgifvare*). Befordringsdata äro: magister i Lund 1811, Eloqv. docens derstädes s. å., adjunkt i romersk vältalighet 1817, professor i samma vetenskap 1820. Dog 1825, 38 år gammal, enligt här gängse berättelse förgifven af afundsmän.

En magister i Åbo, utnämd dertill 1789, sedan han 5 år varit student, var Erik Häggqvist från Hæggsmo.

Samma slägt från Häxmo finnes ännu. Dess hufvudman sitter på byns största och förmögnaste hemman; corps de logiet, ett gammalt ståtligt tvåvåningshus med mansardtak synes vida. Derifrån utgick för icke länge sedan ännu en yngling och beträdde den lärda vägen. Han hette Hans Petter Häggqvist, var min skolkamrat i Hernösands skola, satt i dess gymnasium, låg vid Uppsala akademi och vardt prestvigd. Tjenstgjorde som predikant, ehuru aldrig som ordinarie, var en tid lärare vid Sollefteå privata läroverk, men fick lungsot och anträdde med Hernösandsskeppet Angantyr en resa till varmare länder. Han var full af hopp, då han i slutet af 1885 en dag tryckte min hand och lofvade mig bref och dagbok. Jag fick begge, men då var han död. Den 14, kl. 2 e. m. mars 1886, tre dygn före skeppets ankomst till Algoa Bay, sänktes liket under öfliga böner i hafvet. Grafven är belägen på Lat. = 36°14', Long = ost 21°46'.

Han berömmes af kamrater som en vänsäll man.

Reqviescat in pace!

Många äro de af Ådals-Lidens barn, som fått sina grafvar i vatten, dock icke så många gammalt i verlden, som nu.

Flera gånger ha barn drunknat i brunnar och vattusåar eller annorledes i vatten ömkligen låtit lif sitt till.

Fullväxt folk frunka i forsarene; det är timmer- och brädflottningar, som fordra allt flera lif ju längre fram i tiden man kommer. Laseleforsen tar många, Aqvislan desslikes, Katalandax, Lin-Inges och Nämforsen ej färre, Mokrokin i Resele en och annan o. s. v.

Is och tjocka narra båtarne från rätta stråten, der färgsundet går ofvanför Nämfors. Det lefvande, som kommer inom den linie, der forsen med fart börjar suga till sig vattnet, har död och graf inom en minut, kort att lefva igenom, lång att fasa uti.

På det sättet drunknade en öfverlastad bonde, som skulle fara öfver vid "plågan"**), och på det sättet ha många nu förgätna män och kvinnor känt valkiga händer darra och hård hug mjukna inför döden i Nämfors.

De oftast förekommande dödssätten äro annars stenpassion, tvinsot, lungsot, bråddöd, barnsbörd, håll och stygn, gulsot och så farsoterna. Några dödes äro särskildt värda att antecknas. "Den 16 sept. 1751 dog Nils Johansson i Mofloo, som legat på säng borrtagen i många år, post visum 66 annons". "Den 7 nov. 1758 begrofs enkan Marsta Hansdotter från Lidgatu; som bortkom i skogen den 13 Fber. och igenfans den 4 nov. 80 åhr gl". En gubbe är funnen död i ett kvarnhus mellan Öfverå och Degersjöberget, en barnsängskvinna brinner upp några dagar efter förlossningen. Eld har fastnat i hennes kläder. Hon är 27 år. En annan dör oförlöst och "sörjes af 10 späda och värnlöse barn". En dräng krossas af en timmerstock, en annan genom ett jordras, en tredje ihjältrampas af en yr häst. Olyckan slår ned på många sätt och klipper utaf det sträfva släplifvet, som ändock är så kärt. Dödsfallen upptecknas och förses med nakna uppgifter, som föga säga.

I senare tid säges ej mycket om hur de varit och haft det, de som dödt. Jag har dock funnit ett ställe, der antecknaren sjelf sörjt en "oskylden" och beklagat hans död.

Den kärfva, ortografiskt bristfälliga, gammalsvenskan verkar här som den sannaste och kraftigaste färg  — det är den sanna tidsbelysningen öfver historian: "1809 dödde efter en ährbar stilla och dygdig färd wandell ung. beskedlige bonden Pehr Pehrsson i Söderfors af ett, Genom oförmodat häftigt öfverkommande snöfall från en hög och brant backe vid Stora Elfwen, då han der förbi gick wid ena Stranden. Ætas 24 åhr, 3 månader. Han fördes till Sin hvilokammar med anhörigas och wänners ömmaste åtfölje, anständigt och hederligen den 19 Martti".

Sjelfmord förekommer under detta århundrades första hälft summa två gånger. Det var 1848, revolutionsåret, som häradsrätten resolverade och beslöt, att i tysthet skulle begrafvas en torpare, som hängt sig i skogen.

Från 1751 till 1790 eller under 40 års tid är intet enda oäkta barn antecknadt. Då föder pigan Anika Jakobsdotter oäkta sonen Petrus. Ett af olycksbarnets faddrar är prestsonen Andreas Harelius som ännu skrifves studiosus, det han ock 10 år förut var.

Det andra "oäkta" barnet kommer efter 8 år, 1798. Föräldrarne äro lappar,

Bland testes vid dopet äro bland andra drängen Nils Hansson, "tjänar loco citato", och pigan Carina Hansdotter, "tjänar ibidem nunc temporis"!

1792 födas "Trilingar" till verlden.

Detta är några data.

Hvad presterna ha lagt minsta vigten vid, siraterna så att säga, ha ibland varit af större intresse och ett ogemenare nöje för läsaren 100 år efter dem, än de kunnat drömma. Med några ord och, utan att det varit afsigten, ha de gett en historia om ett kärnslägte, som är multnadt nu och varit det länge; med några hieroglyfer en berättelse om hård nöd och tunga bördor; med ett par krokar i marginalen en annan om annat.

De fromma fäderna ha haft sina bedröfvelser såsom vi har våra, men i allt synas de varit säkra och sadelfasta, om också icke så lärda — och i lust och nöd ha de varit trogna kung och fädernesland.

Comministern Nils Flodstedt börjar sin journal för år 1790 med en from önskan: "Gud gifwe wårom Konung frid och et godt Regemente!!!" Den fromme mannens bönesuck är två gånger understruken. Som bekant var Sverige under Gustaf 3 den tiden i krig med Rysslands-Katrina.

Som presten önskade: fred vardt, i Wärälä, det året.

Två år derefter upprepar han sin bön från krigsåret: "Gud gifwe wår Konung frid och et godt Regimente!".

Som presten önskade: kungen fick det året frid. H. m:jt togs in i den ändlösa hvilans rike mars samma år, men knappast såsom presten skulle önskat.

P. M.

*) Det berättas ännu, att en gång hade dåvarande professorn, efter många års bortavaro, berättat de sina att han skulle komma hem. De skulle hemta honom med häst och kärra i Sollefteå, dit han skulle följa en strömmingsbåt eller haxe. Men ingen mötte skjutspojken och denna vände derför om och for till obygden igen. Efter den dagen frågade gästgifvarmor, glömsk af alla de år, som gjort hennes son till en medelålders herre och lärd man, hvarje vägfarande och äfven professorn sjelf, då han slutligen och okänd kom tillbaka: "Ha'n sett tell n'Elias vonn naho"?
**) Det fins två plågor i Liden: Hans-Svens-plåga och Märkes-plåga!!! Plåga är en hög backe, en plåga att berga och en plåga att gå. Uttrycket fans för mer än 100 år sedan.

Ådals-Liden gammalt i verlden, del 1.

I Västernorrlands Allehanda publicerades en artikel skriven av Pelle Molin fördelade på två tidningar den 19 och 21 december 1891. Rubriken är Ådals-Liden gammalt i verlden. Pelle Molin har studerat kyrkoböckerna för Ådals-Liden sedan 1751 och skrev en sammanfattning av det han hittade. Jag börjar med första delen av artikeln nedan.

Ådals-Liden gammalt i verlden

Några präktiga gamla böcker ligga framför mig. En är bunden i pergament, de andra i papp, men äfven dessa gamla.

De berätta med den sirligaste tyska piktur (gammelstylen:) eller med oläsliga krumelurer historien om ett århundrade i en ådalsvrå, om hur bönder, torpare och nybyggare ströfvat, släpat och blefvo jordade till sina föregångare i samma bittra lif.

Det är som att försättas till en annan verld. Några korta kärfva ord på tung gammalsvenska och man är som genom en volt satt midt uti den! Man ser presten sitta med gåspennan i hand och pränta i pergamentsboken "död i den gångbara febern" och framför honom står en vördnadsfull bonde och har berättat, att nu hade farsoten tagit det sista af alla hans barn och att nu var stugan tom. Det var ingenting att göra vid det. I samma kolumn stod ofvanför detta, samma feber utpekad; nedan skola namnen på nya offer trängas på det grova papperet, i samma smala kolumn. Så går bonden ut och hem till sitt, och presten får åter rufva på den pinande tanken: skall herren aldrig upphöra att lägga sin tunga hand öfver oss? Ty i den otäta stuga, der han bor med de sina, hafva de äfven burit ut lik; granriset efter det senaste, men kanske ej det sista, spåras ännu i snön. Presten vet ej, men han skrifver i marginalen: Fiat voluntas tua — ske din vilje.

Jag trodde att jag i dessa gamla kyrkoböcker skulle få glädja mig åt mycken munklatin och gladde mig åt att få se latinsk grammatika hädad af lärda män. Ciceronianskt latin mins jag ännu med fasa.

Men utom de obligata ejusdem, ibidem, hoc loco, hujus och ætas finnes högst obetydligt utaf romarspråk.

Den äldsta boken berättar från år 1751.

Böckerna från föregående tid ha säkerligen kommit bort, ty Liden hade 1751 redan länge bildat egen församling.

Resele är moderförsamling i sista hand.

Sånga lärer varit det derförut. Vid tiden för ådalens första odlande och bebyggande var dess kyrka och prest den enda religionsapparaten för hela landet ofvanför, så långt som folk bodde eller teg var bruten.

Den första prest, som pergamentsboken talar om, dog 1754. Han får ett vackert eftermäle: "Den 25 Julli dödde och den 30 ejus begrofs saling her Comministern wäl ärewördige och wällärde herr Pettrus Harelius uti förnämt folks närwaro, sedan han Berömligen och til alt folks nöje förwaltat sit dyra ämbete här wid församlingen uti 26 åhr, under mycken krops bräcklighet och beswärligit resande. Siukdomen begyntes med hold och stijng och ökades sedermera med swuldnad under bröstet — lefnadstiden har warit 59 åhr och några månader".


Här träffas första gången hold och stijng som dödsorsak, för att sedermera, under det återstående af århundrandet, dominera i dödskolumnen, så vidt ej farsot härjar. De visste heller ej namnet på sina sjukdomar gammalt tillbaka. Influensan synes ha farit fram med våldsamhet under senare hälften af 1700-talet, men kallas "sweda och wärk i alla leder sampt hufwudwärk". 1759 dog ett barn i "koppfeber" och efter detta går koppfebern under flera år tillsammans med hold och styng.

Till århundradets slut angifva böckerna tydligt fyra perioder, då kopporna gått. Perioderna börja 1759, 1774, 1782 och 1795 och räcka vanligen för hvarje gång två år. Om ett af offren är antecknadt, att "lappmannen Sjul begrafdes Die ascensionis Christi"*).

1765 börjar "den gångbara barnfebern", som i början skrefs "okänd barnfeber". Året förut omtalas "den gångbara hetsiga febern", som detta och följande år tager de flesta af dem, som hemfalla åt döden. Efter de knapphändiga beskrifningarne att döma ha vi influensan igen.

År af pröfningar.

Här kommer flera sidor blanka, der födde och vigde skolat antecknas, medan dödskolumnen är starkt upptagen. Ett år viges intet enda par, ett annat födes intet barn till verlden, under det kyrkogården fylles. Presten har öfver födelse- och vigselkolumnernas blanka, gulhvita ytor dragit kort med pennan. De se ut som grafkors.

Detta är det enda, som gifvit honom en ringa omvexling i hans journal, som de åren lydde: "död i den gångbara hetsiga febern" eller "den — — — ejus dem i sama siukdom döder". Endast en och annan dör af ålderdomsbräcklighet eller slukas af elfven, som sedan och i vårt tidehvarf ger så många en våt graf.

Under den del af förra århundradet, som boken äre före, har endast en "hängdt sig sielf". Detta var presten så oförutsedt, att han icke kunde stafva det ovanliga dödssättet riktigt, utan drog till med dt i supinum.

Ådalsborna, den tiden, ha gift sig vid ungefär samma ålder som nu. Då de "Copulerades", såsom det kallades för att låta fint, gåfvo männen morgongåfva, hvars belopp antecknades. År 1755 ger en bonde sin hustru Abluna 150 daler i morgongåfva; en kronofördubblings Båtsman ger pigan Dårdi Ersdotter i lön 15 lod Sifr. Längre fram i tiden gifves morgongåfvan i Riksdaler, plåtar och Riksdaler Specie. Beloppen variera, då det är fråga om riksdaler, mellan summorna 15-40; i fråga om plåtar går ingen gerna öfver 30; af riksdaler Specie ges vanligen ej flera än 10.

En storbonde har varit nog hänsynslös att ge 250 riksdaler specie. Tänk hvilken rad af sölfpolkaler en sådan skulle haft i skåpet!

Bland de copulerade (gifta) år 1758 en handels Betient Johan Högström. Han ger 90 d. s:mt i morgongåfva. Här är det första ej latinserade tillnamn, som möter. Annars är det idel Anders Zakrisson, Pehr Pehrsson, Nils Olsson och dylika söner. Presten har känt betydelsen af den nya tid, som här möter honom, så att hand med den sirligaste stil skrifver namnen, under det han ofvanför och nedanför icke vårdar sig att pränta bondnamn och nybyggarenamn.

*) Kristi Himmelsfärdsdag

Denne Högström var säkerligen från stad och tog endast gifte härifrån. Städerna hade ju monopol på handel den tiden? Jag vill minnas det — och så det, att mig blifvit berättadt, att första handelsboden här i bygden kan en och annan gammal hedersprisse minnas ännu.

1775 började folk sammanvigas. Hittills hade de uteslutande "copulerats". Comministern Nils Drake var det förbehållet att här slopa lite latin. Samtidigt råkas nya tillnamn — och timmerfolk! Hvem skulle ha trott det? Men hvarför ej? Kramforsverket är ju öfver 100 år gammalt?

Mitt minne sviker mig här, så att jag rör på mig okänd mark. Visst är i alla fall, att ett par sågverk funnos någonstädes i Ångermanland redan den tiden. Enligt en uppgift: Lo och Kramfors*).

Det nya tillnamnen egas af en sockenskräddare Nils Wallin**) i Råå, en länsman Erik Edbom och en Timmer Bokhållare Sven Næsslin i Mofloo. Fem år derefter viges timmer Commissionairen Borg och ger Tijio Riksdalen Specie i hemgift, som skedde "Die omniam sanctorum"***).

Då barnen döptes var det angeläget att ha många faddrar och schangtila faddrar. Timmerherrarne, sockenskräddaren och presten förekomma derför vid snart sagdt hvarje dop. Utom dessa förekommer afl. Comministern Harelii son Studiosus Dominus Zacharias Harelius och många år derefter hans yngre broder Studiosus Andreas Harelius, äfven dessa faddrar åt mycket folk. Deras broder Peter blir bonde i Näsåker och föder söner och döttrar; — men i ett nu försvinner slägten eller har kanske tagit andra namn. Detta är händelsen med den adliga ätten Sparrfeldt, (skrifven ibland Sparfeldt eller Sperfelt). Ättlingar finnas ännu, men ha tagit namnet Lidgren. Sparrfeldt den förste var urmakare och idkade här praktik på 1780-talet. Nu 1891 fins här ingen urmakare!

Lappar döptes och begrafdes den tiden ofta i Liden. Den så kallade lappmarken fans då strax utom åkerhagen. Lapparne hade oftast samma slags namn som nu, svenskarne deremot ofta nog — för våra öron — sällsamma namn, detta i fruntimmersväg. Flickorna fingo för det mesta heta Marget, Märeta, Dårdi, Anika, Coecilia, Kierstin, Ingebor, Gundbor, Bidania, Ingri-Maija, Ingri-Dea, men först och sist Abelonia och Abluna, hvilket är förvrängningar af Apollonia. Hvar och en hade en hel hög faddrar eller testes (vittnen), som det kallades på latin. Vid nöddop var det som det kunde: "Inga testes kunde ordenteligen kallas, emedan här war periculum in mora. Barnet blef döt widpas 2 minuter efter födelsen". 

*) Kramfors anlades 1742 af direktör Kramm med 4 ramar och 28 sågblad. När Lo sågverk anlades, veta vi icke, men i slutet af förra århundradet hade det 27 blad och 4 ramar.     Red. af V. A.
**) Efter Wallin finnes ännu en käpp kvar. Lyxartikeln ser nu betydligt ruskigt ut. Mannen var äfven timmeruppköpare.
***) Allhelgonadag.

Fortsättning följer >>


 

söndag 30 oktober 2022

Mary G. Westerlund, nee Lidblom (1873-1953)

Greta Maria Lidblom eller Mary G. som hon skrevs som i USA var född i Lidgatu 1873. Hennes föräldrar var Per Persson Lidblom (1822-1894) och Andrietta Helena Lidström (1839-1904). Hon var för övrigt kusin med Pelle Molin. Greta Maria emigrerade 1895 till Minnesota, gifte sig några år senare med en man född i Hämra, Torsåker sn som emigrerat till samma område i Minnesota några år tidigare.

Hennes gravsten finns fortfarande kvar på Saint Helena Cemetery i Napa county, Kalifornien. Man kan se gravstenen på följande länk:

https://images.findagrave.com/photos/2012/195/48336729_134226269004.jpg

Nedan följer en mera detaljerad information om hennes och familjens liv i USA. Den är inte komplett på något sätt, men är en början på sammanställning.

Greta Maria (Mary G.) Lidblom. Hon var född den 24 oktober 1873 i Lidgatu, Ådals-Liden sn som dotter till Per Persson Lidblom (1822-1894) och hans hustru Andrietta Helena Lidström (1839-1904). Greta Maria avreste från Göteborg den 29 april 1896 med skeppet Domino. Hennes destination var Mora, men resan gick först till Grimsby. Hon avreste därefter med skeppet Paris från Southampton den 2 maj 1896. Hon anlände sedan den 9 maj till New York. Hon gifte sig den 2 april 1897 i Stearns county, Minnesota, USA med Nils Aron Westerlund. Han var född den 23 augusti 1874 i Hämra, Torsåker sn som son till landbonden Mats Westerlund och hans hustru Sara Kajsa Nilsdotter. Han avreste den 16 maj 1893 med skeppet Juno från Trondheim. Hans destination var också Mora. Resan fortsatte från Liverpool den 24 maj med skeppet Lord Clive. Den ankom till Philadelphia den 6 juni 1893. Nils Aron återfinns i Kanabec county mellan 1893 och 1897. Man har antecknat att han flyttade till obestämd ort den 23 mars 1897. Familjen flyttade sedan till Superior, Douglas county, Wisconsin, där de återfinns i census 1900, 1910 och 1920. Nils Aron skrevs som snickare år 1910 och 1920. Därefter skiljer makarna förmodligen sig. Mary återfinns i census 1930 i Oak Park, Cook county, Illinois där hon arbetar som hembiträde. Här finns antecknat att hon var skiljd. Hon återfinns även i census 1950 i Medford, Jackson county, Oregon, där hon bor tillsammans med sin yngsta dotter och hennes man. Eventuellt bodde hon i Los Angeles i census 1940, men detta är inte säkert bekräftat. Hon dog den 24 juni 1953 i Napa county, Kalifornien och begravdes på Saint Helena Cemetery i Napa county där hennes gravsten finns kvar. Nils Aron ser ut att gifta om sig den 8 maj 1925 i Los Angeles, Kalifornien med Louisa Filkins. Hon var född omkring 1875 i Tyskland. De återfinns i census 1930 i Los Angeles, där Nils Aron var barberare. Det står i vissa släktträd att han dog 1962, men det tror jag är en annan Westerlund med namnet Nils August, född 1872.

Barn i första äktenskapet:

Julius Verner Westerlund, född den 24 februari 1898 i Douglas county, Wisconsin, USA. Han gifte sig den 28 november 1924 i Nobles county, Minnesota med Thelma Marjorie Turner. Hon var född den 24 juli 1903 i Lakefield, Nobles county som dotter till Z. M. Turner och hans hustru Evaline Martin. De bodde enligt census 1930, 1940 och 1950 i Worthington, Nobles county. Julius Verner var försäljare av bilar, sedan av däck. Thelma var lärarinna. Julius Verner dog den 5 augusti 1974 i Nobles county. Thelma dog den 24 juli 1993 också I Nobles county. De fick fem barn tillsammans.

Effie Kattarinahel Westerlund, född den 12 juli 1899 i Douglas county, Wisconsin, USA. Hon gifte sig den 9 juni 1921 i Cook county, Illinois, USA med Richard Louis Balgeman. Han var född den 11 juli 1898 i Illinois. I census 1930 bodde de i Brookfield, Cook county där Richard var vaktmästare på en skola. Enligt census 1940 bodde de då i Chicago, Cook county, där Richard var attendant (skötare) i ett garage. Därefter skiljde de sig förmodligen eftersom Richard återfinns gift i census 1950 med Gertrude, född 1909 i Illinois. De var bosatta i Elmwood Park, cook county, där Richard skrevs som ”press operator” på ett ”Can Company”. Effie dog den 29 april 1992 i Santa Clara county, Kalifornien och har då efternamnet Walker. Effie och Richard fick fyra barn tillsammans.

William Hilding Westerland, född den 2 maj 1901 i Douglas county, Wisconsin, USA. Har inte hittat så manga uppgifter om honom, men i handlingar från andra världskriget var han 1942 i Las Vegas, Clark county, Nevada, USA. Han dog den 1 augusti 1977 i Los Angeles county, Kalifornien.

Victoria Alice Westerlund, född den 6 mars 1905 i Douglas county, Wisconsin, USA. Hon gifte sig den 29 mars 1929 i Winnipeg, Manitoba, Kanada med Clyde Eugene Wimer. Han var född 30 oktober 1904 i Indiana, USA. De bodde först i Kanada eftersom deras två barn föddes i Winnipeg 1931 och Calgary 1933. 1940 anlände de till Los Angeles från Hong Kong. De stod då att deras adress i USA var Elwood, Indiana. Andra handlingar från andra världskriget visar också att Clyde var bosatt i Hong Kong, Kina De återfinns i census 1950 i Medford, Jackson county, Oregon, där han var präst. Victoria dog den 14 mars 1995 i San Marcos, San Diego county, Kalifornien. Clyde dog den 25 maj 1996 också i San Marcos.

Om någon har kort på Greta Maria så får ni gärna höra av er.

lördag 15 oktober 2022

Vad hände med sönerna Näslund?

I Stockholms posttidningar den 24 april 1813 finns en intressant artikel. Den berättar följande:

Att Bonden Pehr Pehrson i Näsåker, Lidens Socken i Södra Ångermanland för flera år sedan genom döden afgått, det warder till följe af Sollefteå Wällofl. Härads:Rätts Utslag den 30 Januarii 1812 hans Söner Pehr och Eric Näslund, hwilkas wistelse ort icke är bekant, i afseende på arfrättens bewakande inom den tid som lag föreskrifwer, härigenom första gången kungjordt. Näsåker Ut supra.
                                        Hans Pehrsson.

Samma artikel finns införd i tidningen Inrikes-Tidningar den 1 juni och 19 juni samma år.

Om man sedan söker vidare i Sollefteå tingslags häradsrätts arkiv så hittar man i serien Bouppteckningar, volym F II a:1, en inventering av Pehr Pehrssons egendom i Näsåker år 1788. Även här finns intressanta anteckningar om Pehr och Eric. Ingressen på inventeringen har följande lydelse:

Åhr 1788 den 28 Martii Blef på begiäran af Nämdemannen Agtad och wälförståndig Pher Phersson i Näsåker som vill dess Son Hans Phersson nu ärnar upp draga hemmanet hwilken genom Lott sig för werfwat Börde Rätt Laga Boupteckning för rätta, så wäl öfwer fastig hetten som dess nu för tiden ägande Lösa ägendom. Warande wid detta tillfälle närwarande Sonen Hans, samt fadren för Son Pher och Eric som skall med något fartyg wara rester utrikes och Sonen Anders sielf till städes jemte mågen Nils Ersson i Häxmo och för oförsedda dottren Karin Petter Harelius i Näsåker.

Petrus Näslund återfinns i en matrikel från Trivialskolan i Härnösand omkring 1766. Inga spår har ännu hittats efter honom därefter. I församlingsboken för åren 1769-1778 står det att Pär är "i staden", d.v.s. i Härnösand.

Brodern Erik mönstrade på skeppet Emanuel den 7 april 1781 med destination Stockholm. Han var matros där. Skeppare var Hans Flodström, 52 år och född i Resele. Året därpå mönstrade han på skeppet Nordiska Stjernan den 31 maj, avmönstrad den 27 december 1782. Skeppare var nu Olof Nylander och destination var även denna gång Stockholm. Med på samma resa var Israel Nässtedt, även han från Näsåker. Den 5 augusti 1784 mönstrade Erik på skeppet Sophia Magdalena. Han var nu konstapel till befattningen. Kapten var Pehr Löfvenberg. De ämnade åka till Medelhavet på denna resa.

Föräldrarna hette Per Persson och Karin Hansdotter. Per var född 1722 i Näsåker och Karin var född 1720 i Lidgatu. Sönerna Per och Erik var född omkring 1749, respektive 1757. Fadern var bonde och nämndeman i Näsåker. Han ägde hemman nr 1 där. Karin dog 1788 och Per 1805. 

Sönern Per och Erik var alltså redan 1788 vistandes på okänd ort, kanske utrikes. Jag har inte hittat Per som sjöman, men han kan naturligtvis blivit sjöman ändå. Israel Nässtedt som omnämns ovan "försvann" också. Jag har hittat på ett ställe att han vistades i England.

Detta är vad jag känner till om bröderna Näslund från Näsåker. Kanske kan man hitta något mera om dem i framtiden? Det skulle vara roligt. De var för övrigt kusiner med min farfars mormors morfars mor, Dordi Filipsdotter som var gift med Maurits Johansson.

söndag 18 september 2022

Arbetsbeskrivning för uthusbyggnad vid ...

Jag har fått ett dokument av Curt Mähler som innehåller arbetsbeskrivning för ett uthusbyggnad vid ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken. Dokumentet är skrivet 1924. Vid den aktuella tidpunkten var ålderdomshemmet beläget i Rå. Beskrivningen var väldigt detaljerad och beskriver alla moment i arbetet. Uthusbyggnaden skulle innehålla bagarstuga, tvättstuga och matbod. Nedan kan man läsa hela beskrivningen. Hoppas jag har skrivit rätt på alla ställen.

Är det någon som vet om denna utbyggnad byggdes? Jag har dålig koll på ålderdomshemmet i Rå så jag vet inte alls vad som finns kvar numera. Kommentera gärna inlägget om ni har något mera information om ålderdomshemmet.


A r b e t s b e s k r i v n i n g.

Byggnadsläge och allmänna inredningar

Å anvisad plats å tomt vid Ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken skall i överensstämmelse med bifogade ritning uppföras en uthusbyggnad av trä under tak av asfaltspapp. Byggnaden uppföres i en våning med vindsvåning. Nedre våningen inredes till bagarstuga, tvättstuga och matbod, övre våningen till vind.

Grund och sockelmuren

Byggnadsgrunden utgöres av lerjord, varför grävning utföres till ett djup ej under 1,5 m. och en bredd ej under 0,8 m. för sockelmuren. Under eldstadsmuren gräves en grav sträckande sig minst 0,3 m. utanför murgrundens alla sidor och till samma djup som den övriga grävningen. Sedan grävningen är utförd och godkänd, fylles med grus, som noggrant spettas och packas för varje 0,5 m. djup.

Sockelmuren utföres av betong i blandning 1:5:7 av prima svensk cement blandat med rent skarpkantigt grus och singel eller makadam. Procentsten till högst 20 procent mängd M. e. d. 0,40 m. bred liggyta och 0,25 met. byggyta.

Under eldstadsmuren gjuten tillräckligt stor grundplatta som överallt sträckes något utanför tegelstommen, och med samma blandning som sockelmuren. Sockeln avjämnas 0,40 m. över markytan.

Isolering

På den väl avjämnade grundgjutningen utlägges asfaltpapp.

Väggar

På isoleringsskiftet å grunden utlägges syllar av 150 x 150 m.m. väl hoplaxade bjelkar.

På dessa syllar reses 100 x 100 m.m. stolpar, gående upp mot väggbandet av samma dimension.

På utsidan av stolparna påspikas 125 x 25 m.m. faspanel. På insidan av stolparna 18 x 100 m.m. perlhyvlade s.k. boaceringsbräder upp mot nedertaket.

Med undantag av ytterväggarna i matboden, fylles med torr sågspån upp till överkant av övre golvbjälklaget.

Golvbjälklag

Bjälklaget i bottenvåningens utföres av 62 x 200 m.m. bjälkar med ett mittelavstånd av 700 m.m. och inlaxas i syllorna. Bjälklaget över bottenvåningen upplägges av 62 x 200 m.m. bjälkar på en i stolparna infälld 25 x 122 m.m. bräda och fastspikas i stolparna för ernående av god tvärsammanhållning.

Trossning

Under bagarstugan inlägges botten på 25 x 25 m.m. läkt av 25 m.m. bräder, tätas omsorgsfullt och fylles med sågspån som packas väl fullt upp mot golvet.

På vinden fulles direkt på taken fullt i överkant av bjälkarna.

Golf

I tvättstugan utbottnas, på en tillräcklig tjock grusfyllning med betong varpå lägges cementgolv, som stålslipas. Avlopp med brunn och sil ingjutes. Från brunnen nedlägges avlopp 2 meter utom byggnaden av 100 m.m. cementrör.

I bagarstugan och matbod inlägges golf av 38 x 150 m.m. hyflade furu plank. På vinden lägges golvet av ohyflade 31 x 150 m.m. furu bräder.

Innertak

Taken läggas av 18 x 100 m.m. hyflade spåntade bräder.

Taklag

Takstolarna hophuggas av 75 x 125 m.m. plank och uppställas på ett mittelavstånd på 1,1 m.

Takytan inklädes med 25 m.m. kantskurna, torra bräder, som spikas tätt kant i kant.

Till täckning användes asfaltpapp, som lägges i slättäckning.

Gavelkanten klädes med 25 mm. Bräder.

Trappor

Yttertrappa utföres av 38 x 150 m.m. bräder.

Innertrappa från matboden upp till vinden av 38 m.m. bräder på vandstycken med infälda steg.

Kring trappan på vinden utföres ett enkelt, starkt räcke.

Aterneingsarbete

Eldstadsmuren och skorstensstock uppföres av välbränt och torrt tegel i gott bruk.

I bakugnshällen inlägges eldfast tegel. Smide skall av kontrollanten godkännas innan den inmuras.

I tvättstugan inmuras en gryta av storlek och sort, som sedermera bestämmes. I bagarstugan uppmuras jemte bakungnen en öppen spis. Från alla eldstäder dragas tillräckligt stora rökrör, försedda med spjäll. Från tvättstugan ett imrör i storlek 1 x ½ sten i bagarstugan ½ x ½ sten båda med imventiler.

Alla murytor i våningen slätputsas. I vinden slammas skorstensstocken. Över taket fogstrykes skorstenen och pålägges huv av plåt.

Övrig inredning

Dörrarna skall vara med fyllningar och insättning i 50 x 150 m.m. falsade karmar.

Fönsterbågar skall vara av 31 x 50 m.m. trä och insättas i 50 x 150 m.m. falsade karmar. Alla karmar krampas och tätas med drev. Kring fönster och dörrar sättas 25 x 125 m.m. foder, invändigt profilhyfladt, utvändigt slätkant.

Taklister uppsättas av 25 x 75 m.m. hålkällist.

Golfsocklar av 25 x 150 m.m. hyflade bräder med profilerad kant.

Beslag

Lås skall vara invändigt vanliga kammardörrlås utvändigt deuxdottonolås med enkelt trycke av gjutjern. Gångjärnen av vanlig modell.

Glas skall vara C-sort och stiftas väl före kittningen.

I matboden uppsättas hyllor enligt anvisning.

Målning

Byggnaden rödfärgas utvändigt med Falu rödfärg. Foder fönsterbågar och dörr i vit oljefärg.

                                                                              Junsele den 31 Maj 1924


 

fredag 16 september 2022

Per Viktor Emanuel Lidén, försvunnen i Amerika?

När jag arbetade på SVAR i Ramsele på 90-talet så fick vi besök emellanåt av Herbert Lidén från Näsåker, en duktig släktforskare. Vi hade lite kontakt därefter angående bl.a. släkten Lidén som härstammade från Lidgatu.

Herbert sökte ivrigt efter sin pappas farbror, Per Viktor Emanuel Lidén, som hade emigrerat till Amerika år 1900. Han avreste från Trondheim med skeppet Salmo. Resan gick sedan vidare från Liverpool med skeppet Teutonic. Han anlände efter drygt två veckors resa till New York. Per Viktor Emanuel skulle resa vidare till Mora i Kanabec county i Minnesota. Många från Ådals-Liden åkte till samma område i Minnesota.

Herbert visade mig en sida ur en svensk-amerikansk kyrkobok ifrån Kanabec county. På denna sida fanns många person från Ådals-Liden. Det var Nils August Holmberg, Johannes Augustsson, Per Viktor Emanuel Lidén, Nils Olof Forslund, Nils Otto Lidholm, Henrik Fabian Lidholm, Jakob Anshelm Ritzén, Hjalmar Blom, Hans Johan Nordin och Johan Peter Molén. Särskilt spännande för mig var att se Hans Johan Nordin, min mormors försvunne farbror. Jag har berättat lite om honom tidigare i ett annat inlägg.

Det stod i denna handling att Per Viktor Emanuel inflyttat år 1900 från Sverige och sedan har man antecknat på honom att han var "dropped 1909". Detta betyder att han utträtt ur den svensk-amerikanska församlingen, men ingen anteckning om var han flyttade vidare.

Herbert berättade att Per Viktor Emanuel dödförklarats på 1950-talet och att man trodde att han var död 1931. På 90-talet fanns inte så mycket på nätet att forska på i USA, men det har blivit bättre med åren.

Beställde för några månader sedan kopia på handlingarna gällande hans dödförklaring och fick för några veckor sedan svar från Riksarkivet i Härnösand. Jag fick kopior ur två olika volymer, det första var från 1949 när hans syster Hulda Johanna Kristina Hamberg, född Lidén, ansökte om dödförklaring, sedan själva beslutet från 1950. 

Man skriver i ansökan att brodern Per Viktor Emanuel avrest till Nordamerika år 1900 och att han inte på cirka 25 år låtit höra av sig. Häradsrätten utfärdade därför en kallelse till honom den 5 oktober 1949 att senast den 31 oktober 1950 anmäla sig hos domaren i domsagan. Man uppmanade även övriga, som kunde lämna upplysning när Lidén senast var i livet, att inom samma tid giva sig till känna. Kungörelsen infördes i de allmänna tidningar, en ortstidning samt skickades till pastorsämbetet i Ådalslidens församling som anslagit detta den 16 oktober. Varken Per Viktor Emanuel eller någon annan gav sig till känna inom angiven tid.

Rätten ansåg då att Lidén skall anses som död samt antagits ha avlidit den 31 december 1931. Beslutet fattades med stöd av 8 kap. 5 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte. Dödförklaringen fattades den 6 november 1950 vid Ångermanlands västra domsaga.

Men när dog Per Viktor Emanuel egentligen? Går detta att hitta någonstans? Jag hade tidigare hittat enstaka spår efter honom i USA. Han finns antecknad i handlingar från första världskriget. Där står att han var tie maker och att hans arbetsgivares adress var Spokane, Washington. Han tillverkade förmodligen slipers till järnvägen, ej slipsar. Han var 1918 fortfarande bosatt i Mora, Kanabec. Han benämns som Victor Lidén i denna handling. Närmast anhörig var Mrs John Lindholm, också i Mora på samma adress som Victor. Eventuellt ska efternamn vara Lidholm och då var hustrun en tremänning till Victors pappa.

Har även gjort en notering om att Jakob Anshelm Ritzén i ett brev 1958 skrivit att han träffat Manne Lidén 1924 i Portland, Oregon, men att han lär vara död nu.

För några månader sedan började jag söka lite igen. Hittade då en Victor E. Liden i både 1929 och 1930 år stadskalender som bodde i Portland, Oregon, var logger till yrke och bosatt på gatan 6th North. Idag lyckade jag samma person i folkräkningen 1930 i Portland skriven som V. E. Lidén. Han var även här logger, bosatt på North Sixth Street. Han verkar hyra något rum här. Står även att han immigrerade 1900 till USA, så det är ingen tvekan om att det är rätt person.

Den slutliga pusselbiten fick jag fram i somras. Hittade då en Victor E. Lyden, född den 13 november 1876 i Sverige, son till Victor Lyden och Hannah Narian. Han dog på Eastern Oregon State Hospital i Pendleton, Umatilla county, Oregon den 14 juni 1951, alltså ett drygt halvt år efter att han dödförklarats i Sverige. Han hade vistats på sjukhuset i 1 år, 5 månader och 20 dagar, men hans riktiga adress var 518 N. W. 6th Ave i Portland. Han dog av acute myocarditis och hade även generalized arteriosclerosis. Victor begravdes den 20 juni på Olney cemetery i Pendleton. Vet ej om graven finns kvar, men den ska finnas/fanns på block 29, lot 61, grave 7.

Tyvärr fick aldrig Herbert veta vad som hände med sin farfars bror. Jag önskade bara att dessa uppgifter hade hittats tidigare så att han hade fått veta åtminstone delar av historien kring den försvunne.



 

söndag 19 juni 2022

Antavla för Eskil Mohlén (1922-1961)

Jag har publicerat en antavla för Eskil Mohlén (1922-1961). Klicka på länken nedan för att se denna avtavla.

tisdag 10 maj 2022

Anders Olof Norlén (1873-1900), flottningsförman

En vårdag 1873 föddes i Forsnäs en pojke som döptes två dagar senare till Anders Olof. Hans föräldrar var Hans Nilsson (senare Norlén) och Anna Brita Henriksdotter. Hans dopvittnen var alla från byarna omkring. Det var bonden Hans Peter Nilsson (senare Molin) och hans hustru i Sundmo, arbetaren Anders Filipsson (senare Rålén) och hans hustru i Forsnäs, bonden Nils Erik Hansson (senare Forsberg) och hans hustru i Imfors, Ramsele sn, bondsonen Hans Olof Nilsson (senare Strömberg) och bonddottern Margreta Rundqvist (senare gift Amrén) i Forsnäs.

Anders Olof växte upp på nipkanten intill Fjällsjöälven, strax ovanför Långforsen. Fadern Hans Nilsson hade några år innan fått lagfart på hemmanet 1:3 om 2 seland. Både Anders Olof och hans föräldrar skulle bo resten av sina liv på samma ställe.

Värnpliktslängden från 1894 visar att Anders Olof var 1,77 lång, men att han blivit frikallad eftersom han hade en krokig arm efter benbrott.

I församlingsboken som börjar 1895 har man noterat att Anders Olof var arbetare och att han dog genom drunkning 31 oktober 1900. Tittar man vidare i dödboken får man lite mera uppgifter. Det står att han drunknade av våda vid överfart vid Forsnäs färjsund. Man hade först skrivit att han inte återfunnits. Mer än ett halvår senare har man noterat att han återfunnits i Ångermanälven vid Resele och att han begravts där den 7 juli 1901.

Hernösands-posten skriver den 19 november om händelsen. Den 31 oktober försvann flottningsförmannen vid Ångermanälvens flottningsförening, bondesonen Anders Olof Nolén från Forsnäs. Han hade tillsammans med en syster besökt en handlare på andra sidan älven. Vid besöket hade väl åtskilliga köpeskålar druckits. Anders Olof var nykter vid ankomsten, så när systern sa till honom om hemresan så var han lite "ankommen", men han följde med till slut. Innan de hann åka iväg så ropades han in igen och bjöds på mera konjak. Systern vände då hem och en annan broder åkte dit för att få hem honom. Han lyckades inte heller utan återvände hem igen. Dagen därpå gav man sig ut på spaning när han inte kommit hem fortfarande. Hans båt hittades upp och ned i den andra forsen nedanför. Det fanns inget spår efter Anders Olof. Den sorgligt omkomne var endast 27 år, aktad och omtyckt av alla med vilka han kom i beröring. Han efterlämnade fem syskon och en åldrig och sjuklig mor, vilken förnämsta stöd han hade varit. För henne var det mycket smärtsamt eftersom hon för ett år sedan förlorade sin man och nu sin son, samt att hon befann sig i mindre väl lottade omständigheter.

Mera information om händelsen återfinns i Sollefteå-bladet. Den 29 juni 1901 skrev man att ett lik påträffats flytande i älven nedanför Myre gästgivaregård. Det var en mansperson endast med byxor av hemvävd vadmal, livrem och en resårsko. Man trodde det kunde vara liket efter en man vid namn Nolén från Forsnäs.

Den 6 juli skriver Sollefteå-bladet åter om liket och att man nu identifierats som den 32-årige (sic!) arbetaren Anders Olof Nolén från Forsnäs.

Bouppteckningen efter Anders Olof visar bl.a. en skuld till A. P. Svensson på 50,19 kronor. Anders Peter var handlare i Forsmo och man kan anta att det var dit han hade åkt. Bouppteckningen var undertecknad av N. E. Näsmark (bror), H. P. Norlén (bror), A. Svensson (svåger), J. O. Mähler (svåger) och P. A. Svensson (svåger). Bouppteckningen var bevittnad av H. P. Lundgren och I. H. Persson, båda från Forsnäs.

tisdag 29 mars 2022

Nils Erik Mähler, smedmästare i Rå

I byn Norrtannflo inom Resele församling föddes Nils Erik Mähler år 1853. Hans föräldrar var Karl Fredrik Mähler och Anna Stina Johansdotter. Karl Fredrik var smed och torpare i Norrtannflo. Nils Erik var femte barn av totalt elva barn i familjen. Två av barnen dog i unga år. Systern Stina Erik blev gift med Hanke Westman i Omsjö och Juvanå. Brodern Hans Oskar bodde en kort period i Rå då han gifte sig med en kvinna därifrån. Hans Oskar blev senare smed i Hoting. Ytterligare en broder Fredrik August gifte sig till Rå, men efter några år flyttade de till Fors i Nätra församling. Han var också smed.

1875 flyttade Nils Erik till Rå och han skrevs redan då som smed. Två år senare gifte han sig med Inga Maria Eriksdotter. De fick 11 barn tillsammans. Nils Erik köpte ett torp i Rå 1877 för 2500 kronor som låg på hemman nummer 3. Det kallades senare för Mählersbo 1:1.

Nils Erik drabbades för många olyckor under sin livstid. Flera bränder inträffade i hans smedja och han var inte försäkrad vid alla tillfällen heller. Jag har skrivit tidigare om några av dessa bränder:

https://adals-liden.blogspot.com/2013/05/eldsvada-i-adalsliden-1913.html

I kommunalstämmans protokoll från år 1883 framför Nils Erik en fråga om sockenmännen vill lämna något bidrag till honom för liden skada när smedjan brunnit ned. Han fick tillstånd att gå runt i socknen och uppbära vad var och en önskade giva honom. 

Nils Erik var medlem i Sollefteå distriktsloge och hade flera olika uppdrag inom logen.

Torpet såldes 1893 på exekutiv auktion för 1600 kronor av Erik Vilhelm Borin som gav det högsta budet. Kungörelsen visar att torpet bestod av mangårdsbyggnad om ett rum och kök, bryggstuga, stall, ladugård, tröskloge och häbre. Värdet på torpet beräknades till 3000 kronor.

Bara några månader efter försäljningen av torpet dog hans hustru dagen efter en svår förlossning i november 1893. Sonen dog också i samband med födseln.

I mars 1894 finns en artikel i Örnsköldsviksposten som berättar att smedmästaren N. E. Möller (ska säkert vara Mähler) i Näsåker nästan fått sätta livet till. Han åkte med ett lass plogar till Åsele och hade vilat i Noret. När han skulle åka vidare tippade lasset och han kommer under. Lyckligtvis hade han bjudit en person från Noret på skjuts. Denna person lyckades med stor ansträngning dra fram Nils Erik. Han var så svårt skadad att läkarhjälp måste anlitas. Nils Erik var olycksfallsförsäkrad vid detta tillfälle.

I Västernorrlands  Allehanda från mars 1894 berättar att smederna J. O. Mähler i Resele och N. E Mähler i Näsåker hade ställt ut stålplogar vid en utställning. Vet inte ännu var denna utställning genomfördes. Johan Olof var ytterligare en broder till Nils Erik.

Nils Erik gifte som sig 1895 med Magdalena Kristina Lidmark. Hon köpte strax efteråt tillbaka torpet för 1500 kronor av Borin. Hon köpte också en lägenhet som kallades Smedjeplatsen nr 1 några år senare av Josef Andersson.

I det andra äktenskapet föddes fyra barn, varav ett dog tidigt. Man undrar hur alla barn rymdes i torpet med ett rum och kök. 

Sonen Karl August övertog torpet och lägenheten 1907, och Nils Erik och Magdalena Kristina blev födorådstagare där. Nils dog 1920 av kräfta och hustrun dog 1932. 

måndag 28 mars 2022

Ny telegrafstation i Näsåker

Den 11 november 1882 behandlades en skrivelse från Kunglige Befallningshavandes i Västernorrlands län (d.v.s landshövdingen) vid ordinarie kommunalstämma. Skrivelsen handlade om inrättande av en ny telegrafstation i Näsåker. Kommunen ska enligt förslaget bekosta en lokal på tre rum och kök inklusive underhåll av den. De ska även stå för en garanti till Telegrafstyrelsen årligen på max 500 kronor om portoinkomsten vid stationen understiger 1200 kronor. Under överläggning framkom att kommunen inte ville ta på sig en sådan utgift. Flera av sockenmännen såg inte heller nyttan med denna inrättning i Näsåker.

Inspektor Frans Gustaf Johanzon i Näsåker kom då med ett nytt förslag att om kommunen kunde åta sig kostnaden för lokal så kunde man försöka hitta garanti för de 500 kronor på annat sätt. Det blev omröstning på detta förslag. Resultatet blev 1166 fyrkar röstade för förslaget och 1845 fyrkar röstade emot förslaget. Inspektorns förslag blev därmed nedröstat.

Ungefär ett halvt år senare, den 14 maj 1883, behandlades fråga igen vid kommunalstämman. Inspektorn kom nu med ett nytt förslag. Telegrafstyrelsen hade numera beslutat om en telegraflinje från Sollefteå till Ramsele och Backe. Den kommer följa landsvägen genom denna församling. Frans Gustafs nya förslag innebar att han kunde tillhandahålla lokal utan kostnad för kommunen under fem års tid. Om förslaget vinner laga kraft behöver han tre månader därefter för att iordningsställa lokalen för stationens behov. Även nu blev det omröstning, men med skillnaden att Frans Gustafs förslag vann omröstningen denna gång med 1700 fyrkar mot 1307 2/3 fyrkar.

I Västernorrlands Allehanda står den 30 juli att förslaget fått avslag från Telegrafstyrelsen, eftersom Lidens kommun inte kunde förbinda sig längre än fem år. Telegrafstyrelsen kunde därför inte gå vidare med inrättandet av en telegrafstation.

Den 7 november skickade landshövdingen B. T. G. Ryding in en ny ansökan till Telegrafstyrelsen om att inrätta en telegrafstation av tredje graden i Näsåker. Man inlämnade också en förbindelse med Locknö Ångsågsaktiebolag m.fl. De lovade förmodligen något bidrag eller garanti för stationen. Villkoren som gäller för tio år var följande:

  • lämplig lokal med minst tre boningsrum och kök ska ställas till förfogande för stationen
  • Telegrafverket erhåller ersättning upp till max 500 kronor om stationens portoinkomst understiger 1200 kronor
  • kostnaderna för inrättandet av telegrafstationen i Näsåker måste få bestridas av Telegrafverkets överskottsmedel
  • att tjänstgöringen vid stationen till att börja med bestridas mot arvode som motsvarar den nuvarande telegrafistavlöningen, 800 kronor, tills stationen hunnit uppföras på staten
Telegrafstyrelsen ansåg ansökan och villkoren okej denna gång. De skickade den vidare till Finansdepartementet för beslut. Den 23 november fattades beslut om att godkänna telegrafstationen. Den avsågs kunna ställas i ordning i början av 1884.

I Aftonbladet hittas följande artikel den 3 januari.
Ny statstelegrafstation öppnades d. 1 januari i Näsåker i Vesternorrlands län. Stationen hålles öppen kl. 9-2 och 4-6 på söknedagar samt 8-10 på sön- och helgdagar.

Hildur Åkerhielm (1857-1912) var den förste telegrafisten i Näsåker vad jag kan läsa i kyrkoböckerna. Hon inflyttade i september 1884 till församlingen. Hon var verksam till 1895 då hon flyttade vidare till Bjästa i Nätra församling. 

I folkräkningen 1890 står änkan på Prästbordet Anna Magdalena Hansdotter (1838-1917) som budbärerska vid telegrafstationen.

Emma Gustava Lagerberg (1845-1919) inflyttade 1895 och blev telegrafist därefter. Hon bodde kvar i fem år innan hon flyttade vidare. 

Kristina Antoinetta Lundin (1881-1970) skrevs sedan som telefonist från omkring 1901 till 1909 då hon utflyttade till Sollefteå.

Uppdaterat 2022-04-12: Västernorrlands Allehanda den 5 januari 1884 berättar att telegrafstationen öppnat på nyårsdagen och att Ingeborg Asp skulle förestå den till att börja med.

Tidningen Vårt Land den 13 maj 1887 skriver att Hildur Åkerhjelm begärt tjänstledighet i sex veckor från den 1 juni. E. o. telegrafisten Agda Sellström förordnades att ersätta Hildur under tiden. Det finns en Agda Maria Sellström, f. 1865 i Härnösand, som var telegrafist. År 1890 flyttade hon till Billsta, Sollefteå sn.

Året därpå ansökte Hildur om tjänstledighet enligt Västernorrlands Allehanda den 1 juni 1888. E. o. telegrafisten Anna Sundberg skulle ersätta under tiden. Det finns en Anna Emilia Sundberg, f. 1864 i Östersund, som senare var telegrafist i Nyland, Ramsele sn.

Den 6 november 1894 skriver Sundsvalls Tidning att Telegrafstyrelsen fått bemyndigande att dra in Näsåkers telegrafstation vid första lämpliga tillfälle. Västernorrlands Allehanda skriver sedan den 26 november att man beslutat att Näsåkers telegrafstation ska bli kvar ändå.

På nyårsdagen 1894 berättar Västernorrlands Allehanda att Hildur transporterats från nyårets början till Bjästa.

Uppdaterat 2022-04-19: Västernorrlands Allehanda berättar den 14 augusti 1900 att Näsåkers telegrafstation ska dras in vid månadens utgång.

Sundsvallsposten skrev några dagar tidigare att telegrafstationen skulle ersättas med en telefonstation med telegramexpedition. Stationens föreståndare, telegrafisten E. G. Lagerberg flyttas till Sundsvalls telegrafstation.

Emma Gustava utflyttade från Näsåker 10 september 1900, men hon flyttade inte till Sundsvall då utan till Öregrund.


måndag 27 december 2021

Ett barn lagt å lönn

I Ådals-Lidens dödbok för året 1843 kan man läsa att ett gossebarn hittats dött i Östra Bjessbäcken vid Lidgatu. Inget datum finns angivet i dödboken, men finns inskrivet mellan två personer som dog i juni detta året.

Paul Lundin skriver i sin bok Sanningar och sägner i Ådals-Liden, sida 196, att ett nedgrävt spädbarnslik hittats av en händelse vid Bjäsbäcken på Pålmon. Vägvandrare berättade att man hört barnagråt och jämmer när man passerat i dalen, men det ska ha försvunnit efter att man hittat det nedgrävda barnaliket.

I Hernösandsposten den 2 februari 1843 stod följande artikel:

Den 22 sistl. Januari, på morgonen, påträffades af en wägfarande wid kanten af stora landswägen, ett stycke från Lidgatu by i Lidens socken ett nyfödt barn, inlindadt uti ett förkläde och stelnadt af köld, utan att ännu kändt är, hvem det tillhör eller hwilken detsamma ditlagt. Man misstänker, att pigan Brita Cathrina Pehrsdotter från Stranne by i Arnäs socken, hwilken från hemorten bortgått i hafwande tillstånd och hwars närwarande wistelseort är obekant, wandrat till Lidens socken och nu begått den ohyggliga gerningen att lägga barnet å lönn. Emellertid är mediko legal besigtning förordnad å den döda kroppen till utrönande af dödssättet.

Jag har inte hittat någon piga Brita Cathrina Pehrsdotter i Stranne ännu omkring 1843, men i Lakasund fanns det en Brita Cajsa Persdotter som var piga vid den aktuella tidpunkten, född 1816. Hon fick den 5 februari 1843 en oäkta dotter vid namn Sara Christina. Tragiskt om det var hon som anklagades för att ha lagt barnet å lönn.

Vidare hittade jag att ynglingen Jonas Johansson från Gårelehöjden, Junsele sn togs in den 1 april 1843 på länshäktet i Härnösand. Han var 15 år gammal och född i Medelpad. Anledningen till att han togs in till häktet var att han påträffat ett dött foster liggande å lönn. Den 21 april skickades han till Sollefteå häradsrätt för att närvara vid ransakning där. Han återkom sedan den 27 april igen till häktet. Den 8 maj skickades han åter till Sollefteå häradsrätt som tilltalad och blev den 9 maj ställd på fri fot igen. Jag har inte läst domstolsprotokollen ännu så jag vet inte varför Jonas var tvungen att sitta häktad. Man tycker att han bara borde ha varit ett vittne till denna tragiska händelse. 

Fortsättning följer kanske i denna tragiska historia någon gång längre fram.