Återkommer med två brev som Elias Lidfors skrivit. Det första brevet är skrivit till Lars von Engeström. Lars var bl.a. statsminister för utrikes ärenden från 1809 till 1824. Han var även kansler vid Lunds universitet från 1810. Mera information om Lars finns i Svensk biografiskt lexikon:
http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16158
Brevet är skrivet 1820 från Lund och Elias skickar ett stort tack till Lars von Engeström för att han utsetts till professor i Lund efter doktor Lundblad.
Eders Excellence
Min Nådige Herre!
Inför Eders Excellence vågar jag ödmjukast nedlägga min vördnadsfullaste tacksägelse för den Kongl. Nåd, som endast genom Eders Excellences gällande förord mig vederfarits, att i Nåder bli utnämd till Eloquentiæ et Pöeseos Professor vid den Academie, som på en gång i Eders Excellence ser sonen och vördar Beskyddaren.
Men det vore att glömma Eders Excellences upphöjda tänkesätt och allmännt beprisade nit för all ädel och sann upplysning, om jag på annat sätt sökte uttrycka min djupa tacksamhet, än med den enla försäkran, att i det Embete, som jag nu genom Eders Excellences höga förtroende fått mig updraget, söka underhålla hos ungdomen kärlek för sitt fädernesland och en stadgad ifver för grundig lärdom och sann upplysning. Jag har under 10 års tid haft den lyckan, att dagligen få begagna framledne Prof. m.m. Dr Lundblads sällskap och beundra hans snille, vidsträckta kunskaper och rena nit för latinitetens studium inom fäderneslandet: och jag vågar aldrig smickra mig med den förhoppning, att i vetenskapligt afseende hinna hans fullkomlighet; men som mitt enda tacksamhets offer hembär jag Eders Excellence det löfte, att i redligt nit för vetenskapen söka täfla med denne mine fordne välgörare och härare.
Detta är det enda tacksamhetsprof, som jag mäktar visa Eders Excellence, hvilken jag omdelbarligen har att tacka för alla mina föregående befordringar och nu för Kongl Majits mig visade Nåd. Eders Excellences ädla hjerat begär inga tacksägelser; men jag hoppas att Eders Excellence ej illa anser, det jag vågar nämna, att Eders Excellence genom mig gladt en 80årig mor, som i Bendzeliernas ättbygd nu välsignar en deras ryktbare ättling, hvilken från intet updragit hennes son.
Med djupaste vördnad har nåden framhärdar
Eders Excellences
Lund d. 7de Dec. allerödmjukaste tjenare
1820. Elias Lidfors
Nästa brev skrev Elias från Helsingborg år 1822 till Carl Georg Brunius. Även Carl Georg var verksam på universitetet i Lund bl.a. i det grekiska språket och i romersk vältalighet.
http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17061
Käre Broder!
Haf tack för ditt härkomna bref. Beklagligen är jag behäftad med samma svaghets synd, för hvilken du biktar i din skrifvelse; nemln att jag högst ogerna allommoderar mig yndiga lekamen till bref-skrifvande. Men som den botfärdige redan till hälften förtjenar förlåtelse och jag derjemte hoppas, att du öfverser med den andra hälften, så anser jag mig redan viss om ursäkt, derföre att jag dröjt med besvarandet. Hvad din permission angår, så kan väl ingen invändning komma i fråga från Lund, då du nu är sysselsatt att utge ett verk, hvaraf Academien i framtiden med skäl kan skryta. Litteraturens utgårda Loke kan väl aldrig våga titta med sitt tryne inom denna tempelgård: här råder en atmosfer, hvar med han är alldeles ovan, såvidt jag kan slut af hans nedsmittade Virgilius och Phædrus. Allting går i Lund efter gamla slagdängan. Guds frid , min Ädle Broder!
Helsingborg den 7de Sept. Elias Lidfors
1822
lördag 27 december 2014
lördag 8 november 2014
Ett brev från professor Lidfors
I Rå föddes år 1787 en pojke vid namn Elias som senare skulle blir professor i romersk vältalighet vid Lunds universitet. Om man läser födelseboken ser man att han föddes den 17 april och döptes den 18 april. Han var son till nämndemannen Joseph Johansson och hans hustru Sara Johansdotter i Rå. I efterhand har man (Viktor Bernhard Frisendahl) i födelseboken skrivit in "Magister i Lund 1811, Elogv. docens der 5 år, Adj. i rom. vältalighet 1817, Professor i samma vetenskap 1820, Död 1825". Dopvittnen till Elias var Eric Christophersson och dess hustru i Västanbäck, Jacob Jacobsson i Näsåker och dess hustru, drängen Anders Philipsson i Rå, pigan Dordi Johansdotter från Mo och Junsele.
Man kan i Wikipedia läsa mera om Elias liv, även om det står fel födelsedatum där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elias_Lidfors
Där står bl.a. att han vid fem års ålder gått vilse och varit försvunnen i tre dygn. Vid 11 års ålder började han studera under handledning av adjunkten Nils Olof Flodstedt. Därefter började han sin skolgång i Härnösand, där han vistades i åtta år. Från 1807 var han student i Uppsala, men av ekonomiska skäl var han tvungen att avbryta sina studier. Han flyttade då till Stockholm där han tog tjänst som informator hos stadskommisarie Emanuel Widegren. Han blev under vistelsen i Stockholm känd av Per Adam Wallmark som rekommenderade honom att bege sig till Lund och lyssna på Johan Lundblad och Mathias Norberg. Han började studera i Lund 1810 och blev magister där 1811. Han blev också handledare för professor Lundblads barn och lärde sig mycket under de nio år som han vistades hos Lundblad. 1820 övertog han professuren vid Lundblads frånfälle. Elias Lidfors dog ogift 1825.
Jag har beställt kopior av tre brev som Elias Lidfors har skrivit. Dessa brev finns bevarade på Kungliga biblioteket i St
ockholm. Nedan följer en avskrift att ett brev från 1824 som han skrev till Per (eller Peter) Adam Wallmark i Stockholm som bl.a. var kunglig bibliotekarie på Kungliga biblioteket. Han nämner i brevet bl.a. stadskommisarie Widegren i Stockholm. Jag återkommer med avskrifter av de andra två breven.
Malmö den 24 September 1824
Högädle Her Cancellie-Råd!
Som jag för sexton år sedan haft den lyckan räkna Herr Cancellie-Rådet bland mina gynnare, den tid af 2ne år jag i egenskap af informator för afl. Statscommissarien Widegrens barn vistades i Stockholm och genom Hr Cancellie Rådets godhet dagligen fick begagna Benzelii-Engeströmska Bibliotheket, så vågar jag nu taga mig friheten uppvakta i följande ärende. Efter en Månads vistande i Köpenhamn denna Sommar blef jag naturligtvis besvärad med Commissioner vid återresan till Sverige, dock var det en bland de behagligaste att få öfverskaffa ett exemplar af härföljande BokCatalog till Svenska Konungens Bibliothecarie. Men Herr Cancellie Rådets mig förut visade ynnest vågar jag ännu öka dermed, att jag besvärar med Catalogerna till Prof. Aurivillius i Uppsala och Excellencen van Suchtelen samt ett Paqvette från Prof. Mollbeck till Hammarsköld. Professor Rask gjorde mig sällskap från Köpenhamn till Skåne, der han förut aldrig varit och anmodade mig öfversända äfven närlagde convoluter med bifogade bref till deras ägare i Stockholm. Rask säger sig sielf hafva den äran vara känd af Hr Cancellie-Rådet och ber om sin helsning från Malmö brygga, der jag just nu skiljdes från honom - och af den anledningen begagnar tillfället i Malmö - icke Lund - att teckna mig.
Högädle Herr Cancellie Rådets
ödmjukaste tjenare
Elias Lidfors
P.S. Några obetydliga egna försök i Latinska literaturen vågar jag i godt sällskap låta medfölja till Hr Cancellie-Rådet.
Lidfors
Man kan i Wikipedia läsa mera om Elias liv, även om det står fel födelsedatum där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elias_Lidfors
Där står bl.a. att han vid fem års ålder gått vilse och varit försvunnen i tre dygn. Vid 11 års ålder började han studera under handledning av adjunkten Nils Olof Flodstedt. Därefter började han sin skolgång i Härnösand, där han vistades i åtta år. Från 1807 var han student i Uppsala, men av ekonomiska skäl var han tvungen att avbryta sina studier. Han flyttade då till Stockholm där han tog tjänst som informator hos stadskommisarie Emanuel Widegren. Han blev under vistelsen i Stockholm känd av Per Adam Wallmark som rekommenderade honom att bege sig till Lund och lyssna på Johan Lundblad och Mathias Norberg. Han började studera i Lund 1810 och blev magister där 1811. Han blev också handledare för professor Lundblads barn och lärde sig mycket under de nio år som han vistades hos Lundblad. 1820 övertog han professuren vid Lundblads frånfälle. Elias Lidfors dog ogift 1825.
Jag har beställt kopior av tre brev som Elias Lidfors har skrivit. Dessa brev finns bevarade på Kungliga biblioteket i St
ockholm. Nedan följer en avskrift att ett brev från 1824 som han skrev till Per (eller Peter) Adam Wallmark i Stockholm som bl.a. var kunglig bibliotekarie på Kungliga biblioteket. Han nämner i brevet bl.a. stadskommisarie Widegren i Stockholm. Jag återkommer med avskrifter av de andra två breven.
Malmö den 24 September 1824
Högädle Her Cancellie-Råd!
Som jag för sexton år sedan haft den lyckan räkna Herr Cancellie-Rådet bland mina gynnare, den tid af 2ne år jag i egenskap af informator för afl. Statscommissarien Widegrens barn vistades i Stockholm och genom Hr Cancellie Rådets godhet dagligen fick begagna Benzelii-Engeströmska Bibliotheket, så vågar jag nu taga mig friheten uppvakta i följande ärende. Efter en Månads vistande i Köpenhamn denna Sommar blef jag naturligtvis besvärad med Commissioner vid återresan till Sverige, dock var det en bland de behagligaste att få öfverskaffa ett exemplar af härföljande BokCatalog till Svenska Konungens Bibliothecarie. Men Herr Cancellie Rådets mig förut visade ynnest vågar jag ännu öka dermed, att jag besvärar med Catalogerna till Prof. Aurivillius i Uppsala och Excellencen van Suchtelen samt ett Paqvette från Prof. Mollbeck till Hammarsköld. Professor Rask gjorde mig sällskap från Köpenhamn till Skåne, der han förut aldrig varit och anmodade mig öfversända äfven närlagde convoluter med bifogade bref till deras ägare i Stockholm. Rask säger sig sielf hafva den äran vara känd af Hr Cancellie-Rådet och ber om sin helsning från Malmö brygga, der jag just nu skiljdes från honom - och af den anledningen begagnar tillfället i Malmö - icke Lund - att teckna mig.
Högädle Herr Cancellie Rådets
ödmjukaste tjenare
Elias Lidfors
P.S. Några obetydliga egna försök i Latinska literaturen vågar jag i godt sällskap låta medfölja till Hr Cancellie-Rådet.
Lidfors
tisdag 28 oktober 2014
Aftonbladet 1849-10-30
Följande "artiklar" är hämtade ur Aftonbladet den 30 oktober 1849.
"Hernösandsposten" berättar följande, om några vid Brådö forss af Ångermanelfven anträffade hällristningar:
"Såsom anmärkningsvärdt anföra vi nedanstående hemtadt ur protokollet vid i år hållen prostvistitation i Lidens församling af Resele pastorat.
Midt i Nämnfossen vid Brådö kronoforss, der hufvudgrenen af Ångermanelfven störtar sin väldiga vattenmassa utföre en betydlig höjd nedanföre Lidens kyrka, är vid mindre vattenhöjd synlig en berghälla, kallad Brådöhällan, i hvilken en mängd figurer finnas inhuggna, föreställande renar, elgar, samt spår efter trädskodda menniskofötter m.m. Dessa hällristningar som troligen äro bland de nordligaste inom landet, äro förtjente af en närmare undersökning, så mycket mer, som man inom Resele ej saknar lemningar och kännemärken, som vittna om skeppsfart i fordna tider inom denna högt belägna trakt."
- Uti samma blad läses följande kuriösa berättelse:
"Äfven afgafs vid nämnde visitation om ett märkvärdigt naturförhållande en berättelse, som af flere de anseddaste bland socknemännen bestyrktes och bekräftades. Sedan nemligen en gammal dräng vid namn Anders Andersson, dertill drifven af fattigdom och uselhet, vid 68 års ålder ändat sitt lif genom hängning den 8 Maj 1848, inträffade till allas förundran att en invid Moflo by stående större frisk och frodig gran, som af den olycklige för sjelfmordets föröfvande begagnats, inom den korta tiden af tvenne månader derefter befanns i grund förtorkad, så att äfven trädets bark börjat lossna och förtorka. Någon yttre åverkan å trädet fanns icke."
"Hernösandsposten" berättar följande, om några vid Brådö forss af Ångermanelfven anträffade hällristningar:
"Såsom anmärkningsvärdt anföra vi nedanstående hemtadt ur protokollet vid i år hållen prostvistitation i Lidens församling af Resele pastorat.
Midt i Nämnfossen vid Brådö kronoforss, der hufvudgrenen af Ångermanelfven störtar sin väldiga vattenmassa utföre en betydlig höjd nedanföre Lidens kyrka, är vid mindre vattenhöjd synlig en berghälla, kallad Brådöhällan, i hvilken en mängd figurer finnas inhuggna, föreställande renar, elgar, samt spår efter trädskodda menniskofötter m.m. Dessa hällristningar som troligen äro bland de nordligaste inom landet, äro förtjente af en närmare undersökning, så mycket mer, som man inom Resele ej saknar lemningar och kännemärken, som vittna om skeppsfart i fordna tider inom denna högt belägna trakt."
- Uti samma blad läses följande kuriösa berättelse:
"Äfven afgafs vid nämnde visitation om ett märkvärdigt naturförhållande en berättelse, som af flere de anseddaste bland socknemännen bestyrktes och bekräftades. Sedan nemligen en gammal dräng vid namn Anders Andersson, dertill drifven af fattigdom och uselhet, vid 68 års ålder ändat sitt lif genom hängning den 8 Maj 1848, inträffade till allas förundran att en invid Moflo by stående större frisk och frodig gran, som af den olycklige för sjelfmordets föröfvande begagnats, inom den korta tiden af tvenne månader derefter befanns i grund förtorkad, så att äfven trädets bark börjat lossna och förtorka. Någon yttre åverkan å trädet fanns icke."
söndag 26 oktober 2014
Emigration: Maria Perpetua Lidholm
Maria Perpetua Lidholm föddes den 13 mars 1879 i Lidgatu som dotter till bonden Hans Peter Hansson Lidholm och hans hustru Maria Helena Norén. Jag har bara sett namnet Perpetua två gånger hittills inom Ådals-Lidens församling. Perpetua var ett helgon i bland annat den romersk-katolska kyrkan. Hon dog martyrdöden p.g.a. sin kristna tro år 203.
Maria avreste 1899 från Trondheim med skeppet Tasso. Hon skulle åka till Mora i Minnesota. Sedan tidigare hade hon en farbror som bodde i Brunswick i närheten av Mora. Maria åkte sedan vidare med skeppet Sardinian från Liverpool till Quebec. Handlingar vid inresan till Quebec visar att hon skulle åka till sin farbror Johan Augus.
Hon gifte sig 1902 i Richardson, Polk county, Wisconsin med Nels Peter Anderholm. Han var född 1878 i New York av svenska föräldrar. Familjen bodde på ganska många olika platser, huvudsakligen i Minnesota och Nels Peter skrevs ofta som maskinist på en ånggrävsskopa. År 1905 återfinns de i Cloquet city, Carlton county. Åren 1910 och 1920 återfinns de i Hibbing, Stuntz township, S:t Louis county. 1930 bodde de i Ridgefield, Bergen county, New Jersey. I census 1940 bodde de i Brunswick township, Kanabec county, där Nels Peter var bonde. Han dog samma år i Isanti county. Maria levde till 1961 då hon dog i Kanabec county.
De fick fyra barn som jag har hittat, tre döttrar och en son. Sonen som också hette Nels Peter bodde kvar på farmen och förblev ogift. Dottern Neta gifte sig med Steven Chounard som hade en slipsaffär. De bodde i S:t Louis county och fick fem barn tillsammans. Tyvärr dog Neta strax efter att hennes femte barn fötts år 1931 troligtvis av tuberkulos. Dottern Hulda Karolina var gift två gånger, först Eisgrau, sedan Estel. Hon levde tills hon var 103 år gammal. Yngsta dottern hette Ruth Helen och hon gifte sig med John Stephen Brennan.
Jag har fått låna några kort från Jeanine Reckinger i USA, bl.a. ett föreställande Nels Peter och Maria, äldsta barnen Neta och Hulda. Tack så mycket för lånet.
Maria avreste 1899 från Trondheim med skeppet Tasso. Hon skulle åka till Mora i Minnesota. Sedan tidigare hade hon en farbror som bodde i Brunswick i närheten av Mora. Maria åkte sedan vidare med skeppet Sardinian från Liverpool till Quebec. Handlingar vid inresan till Quebec visar att hon skulle åka till sin farbror Johan Augus.
Hon gifte sig 1902 i Richardson, Polk county, Wisconsin med Nels Peter Anderholm. Han var född 1878 i New York av svenska föräldrar. Familjen bodde på ganska många olika platser, huvudsakligen i Minnesota och Nels Peter skrevs ofta som maskinist på en ånggrävsskopa. År 1905 återfinns de i Cloquet city, Carlton county. Åren 1910 och 1920 återfinns de i Hibbing, Stuntz township, S:t Louis county. 1930 bodde de i Ridgefield, Bergen county, New Jersey. I census 1940 bodde de i Brunswick township, Kanabec county, där Nels Peter var bonde. Han dog samma år i Isanti county. Maria levde till 1961 då hon dog i Kanabec county.
De fick fyra barn som jag har hittat, tre döttrar och en son. Sonen som också hette Nels Peter bodde kvar på farmen och förblev ogift. Dottern Neta gifte sig med Steven Chounard som hade en slipsaffär. De bodde i S:t Louis county och fick fem barn tillsammans. Tyvärr dog Neta strax efter att hennes femte barn fötts år 1931 troligtvis av tuberkulos. Dottern Hulda Karolina var gift två gånger, först Eisgrau, sedan Estel. Hon levde tills hon var 103 år gammal. Yngsta dottern hette Ruth Helen och hon gifte sig med John Stephen Brennan.
Jag har fått låna några kort från Jeanine Reckinger i USA, bl.a. ett föreställande Nels Peter och Maria, äldsta barnen Neta och Hulda. Tack så mycket för lånet.
söndag 24 augusti 2014
Klockaren Nils Ersson i Häxmo
1720 övertog en man vid namn Nils Ersson ett ödehemman i Häxmo enligt mantalslängden. Hemmanet hade varit öde i cirka fem år. Förre bonden Johan Ersson hade dött omkring 1711 enligt testamentespenningar i Ådals-Liden. Änkan Anna står sedan antecknad som ägare till hemmanet mellan 1712 och 1714 i mantalslängden. Åren 1715 till 1719 står det att hemmanet är öde.
År 1729 gav Nils 1 daler och 16 skilling till kyrkan på sin hedersdag, alltså när han gifte sig. Hustrun hette Anna Ersdotter. Makarna fick minst fem barn tillsammans: Erik (f. 1730), Erik (f. 1731), Nils (f. 1732), Anna (f. 1738) och Anders (f. 1740). Åtminstone två av dess barn dog tidigt. Sonen Anders dog några månader efter att han fötts. Äldsta sonen Erik måste också dött eftersom son nummer 2 också fick samma förnamn, men det finns ingen notering om detta.
Från 1742 finns antecknat i mantalslängden att Nils är klockare. Han var verksam som klockare än fram till sin död år 1764, då han dog i en ålder av 61 år 2 månader och 14 dagar. Hustrun Anna hade dött redan 1761 av hosta och styng i en ålder av 61 år.
Men var kommer Nils ifrån? Om man kikar i kommunionslängden för Ådals-Lidens församling som börjar 1740 ser man att Nils då bodde med sin hustru Anna, moder Anna och syster Anna. På modern Anna är antecknat att hon är inhyses i Krånge, men man har också skrivit "Döder" på henne med svag stil. Sista notering är 1751 på henne. På systern Anna står det också med svag stil "gift till Krånge". Hon verkar också försvinna omkring 1751. Om man tittar vidare i dödboken finns en Anna Pålsdotter från Krånge som begravdes den 8 december 1751. Hon dog av blindhet och svullnad i en ålder av 68 år och några månader. Hon var alltså född omkring 1683. I vigselboken samma år finns Johan Abrahamsson i Krånge som gift sig med pigan Annika Ersdotter i Krånge.
Han var enligt dödboken född 1703 i början av året. Tittar man i födelseboken i Ådals-Liden finns ingen Nils född 1703, men det finns en Nils som döptes den 20 december 1703 i byn Sel i Resele församling. Han var son till Erik Johansson. Erik fick ytterligare två barn som är inskrivna i födelseboken i Resele, Abluna, f. 1702 och Kerstin, f. 1705. När Abluna föddes hade Erik även tillnamnet Torsk. År 1701 gifte sig Erik Johansson Torsk med Anna Nilsdotter.
Om man söker vidare så hittar man en Abluna Eriksdotter som gifte sig 1720 med Israel Olofsson från Näsåker. Hon var då från Häxmo. Hon dog 1767 i en ålder av 66 år, vilket innebär att hon var född omkring 1701. Deras två första barn hette Märta och Olof, samma som farmor och farfar. De två nästkommande barn hette Erik och Anna. Även Nils hade barn som hette Erik och Anna.
Låt oss kika lite på Erik Johansson därnäst. I mantalslängden 1720 och 1721 för Nils Ersson i Häxmo står antecknat att föräldrarna är inhyses. Därefter står bara en person som inhyses hos Nils i princip varje år fram till 1732. Titta man i kyrkoräkenskaperna år 1719 så hittar man att en Erik Johansson i Häxmo betalat 2 daler och 8 skilling till kyrkan. Året innan har en Erik Johansson betalt 18 skilling till kyrkan, men på honom stod det Lidgatu. År 1743 finns det testamentespenningar efter en Erik Johansson i Häxmo.
Låt oss därför kika vidare i Lidgatu efter Erik Johansson där. I mantalslängden på hemman nr 2 i Lidgatu dyker Erik Johansson upp första gången år 1711 tillsammans med sin hustru. Han övertog hemmanet efter Olof Botvedsson. 1718 finns för första gången en dotter med (mantalslängd för 1717 saknas dock) så hon bör vara född omkring 1702-03. I nästa mantalslängd finns även en son antecknad, vilket borde innebär ett födelseår på 1703-04. För 1719 har jag tillgång till två olika mantalslängder och i den ena var antecknat att sonen Nils skattar för första gången. 1719 är också sista årgången som familjen finns med i Lidgatu. Domboken för år 1711 visar att en man vid namn Erik Johansson Torsk i Vallen, Junsele fått uppbud för tredje gången på Olof Botwedssons hemman i Lidgatu som han köpt för 191 karoliner den 14 februari 1710.
Finns det något som knyter samman Nils Ersson i Häxmo med Nils Ersson i Lidgatu? Den slutliga pusselbiten fick jag från Niklas Ljungholm i Umeå för några år sedan. Han hade sökt lite mera i domböckerna och i länsstyrelsearkiven. Först hittade han en notering om att änkan Anna Hansdotter övergett hemmanet i Häxmo 1714 p.g.a. fattigdom. 1719 erhöll Nils Ersson från Lidgatu tillstånd att tillträda hemmanet i Häxmo, eftersom ingen bördsman visat intresse att överta hemmanet. Hemmanet var till stor del förfallet, av husen var det endast ett fähus och ett stall som var någorlunda brukliga. Åkern hade legat i linda sedan 1714, diken och gärdesgårdar var förfallna och ängarna delvis skogsbevuxna. Rätten rekommenderade fyra frihetsår för Nils. År 1721 fick han sedan tillstånd att uppta ödehemmanet i Häxmo mot fyra frihetsår.
Nils Ersson i Häxmo är född 1703 i Sel, Resele församling som son till Erik Johansson och hans hustru Anna Nilsdotter. Modern kallades Anna Pålsdotter i dödboken 1751 men detta måste vara en felskrivning. Anna ska vara dotter till Nils Pålsson i Översel enligt Carl Szabad.
Frågan om Nils Erssons föräldrar har diskuterats tidigare, bl.a. på Anbytarforum där man kom till samma slutsats för några år sedan. Detta är därför enbart ett försök att sammanställa slutsatserna.
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1024744#POST1024744
Erik Johansson Torsk återfinns också i båtsmansdatabasen under Resele församling:
http://www.gstromberg.nu/forsres.asp?hrnr=21109&orand=+OR
År 1729 gav Nils 1 daler och 16 skilling till kyrkan på sin hedersdag, alltså när han gifte sig. Hustrun hette Anna Ersdotter. Makarna fick minst fem barn tillsammans: Erik (f. 1730), Erik (f. 1731), Nils (f. 1732), Anna (f. 1738) och Anders (f. 1740). Åtminstone två av dess barn dog tidigt. Sonen Anders dog några månader efter att han fötts. Äldsta sonen Erik måste också dött eftersom son nummer 2 också fick samma förnamn, men det finns ingen notering om detta.
Från 1742 finns antecknat i mantalslängden att Nils är klockare. Han var verksam som klockare än fram till sin död år 1764, då han dog i en ålder av 61 år 2 månader och 14 dagar. Hustrun Anna hade dött redan 1761 av hosta och styng i en ålder av 61 år.
Men var kommer Nils ifrån? Om man kikar i kommunionslängden för Ådals-Lidens församling som börjar 1740 ser man att Nils då bodde med sin hustru Anna, moder Anna och syster Anna. På modern Anna är antecknat att hon är inhyses i Krånge, men man har också skrivit "Döder" på henne med svag stil. Sista notering är 1751 på henne. På systern Anna står det också med svag stil "gift till Krånge". Hon verkar också försvinna omkring 1751. Om man tittar vidare i dödboken finns en Anna Pålsdotter från Krånge som begravdes den 8 december 1751. Hon dog av blindhet och svullnad i en ålder av 68 år och några månader. Hon var alltså född omkring 1683. I vigselboken samma år finns Johan Abrahamsson i Krånge som gift sig med pigan Annika Ersdotter i Krånge.
Han var enligt dödboken född 1703 i början av året. Tittar man i födelseboken i Ådals-Liden finns ingen Nils född 1703, men det finns en Nils som döptes den 20 december 1703 i byn Sel i Resele församling. Han var son till Erik Johansson. Erik fick ytterligare två barn som är inskrivna i födelseboken i Resele, Abluna, f. 1702 och Kerstin, f. 1705. När Abluna föddes hade Erik även tillnamnet Torsk. År 1701 gifte sig Erik Johansson Torsk med Anna Nilsdotter.
Om man söker vidare så hittar man en Abluna Eriksdotter som gifte sig 1720 med Israel Olofsson från Näsåker. Hon var då från Häxmo. Hon dog 1767 i en ålder av 66 år, vilket innebär att hon var född omkring 1701. Deras två första barn hette Märta och Olof, samma som farmor och farfar. De två nästkommande barn hette Erik och Anna. Även Nils hade barn som hette Erik och Anna.
Låt oss kika lite på Erik Johansson därnäst. I mantalslängden 1720 och 1721 för Nils Ersson i Häxmo står antecknat att föräldrarna är inhyses. Därefter står bara en person som inhyses hos Nils i princip varje år fram till 1732. Titta man i kyrkoräkenskaperna år 1719 så hittar man att en Erik Johansson i Häxmo betalat 2 daler och 8 skilling till kyrkan. Året innan har en Erik Johansson betalt 18 skilling till kyrkan, men på honom stod det Lidgatu. År 1743 finns det testamentespenningar efter en Erik Johansson i Häxmo.
Låt oss därför kika vidare i Lidgatu efter Erik Johansson där. I mantalslängden på hemman nr 2 i Lidgatu dyker Erik Johansson upp första gången år 1711 tillsammans med sin hustru. Han övertog hemmanet efter Olof Botvedsson. 1718 finns för första gången en dotter med (mantalslängd för 1717 saknas dock) så hon bör vara född omkring 1702-03. I nästa mantalslängd finns även en son antecknad, vilket borde innebär ett födelseår på 1703-04. För 1719 har jag tillgång till två olika mantalslängder och i den ena var antecknat att sonen Nils skattar för första gången. 1719 är också sista årgången som familjen finns med i Lidgatu. Domboken för år 1711 visar att en man vid namn Erik Johansson Torsk i Vallen, Junsele fått uppbud för tredje gången på Olof Botwedssons hemman i Lidgatu som han köpt för 191 karoliner den 14 februari 1710.
Finns det något som knyter samman Nils Ersson i Häxmo med Nils Ersson i Lidgatu? Den slutliga pusselbiten fick jag från Niklas Ljungholm i Umeå för några år sedan. Han hade sökt lite mera i domböckerna och i länsstyrelsearkiven. Först hittade han en notering om att änkan Anna Hansdotter övergett hemmanet i Häxmo 1714 p.g.a. fattigdom. 1719 erhöll Nils Ersson från Lidgatu tillstånd att tillträda hemmanet i Häxmo, eftersom ingen bördsman visat intresse att överta hemmanet. Hemmanet var till stor del förfallet, av husen var det endast ett fähus och ett stall som var någorlunda brukliga. Åkern hade legat i linda sedan 1714, diken och gärdesgårdar var förfallna och ängarna delvis skogsbevuxna. Rätten rekommenderade fyra frihetsår för Nils. År 1721 fick han sedan tillstånd att uppta ödehemmanet i Häxmo mot fyra frihetsår.
Nils Ersson i Häxmo är född 1703 i Sel, Resele församling som son till Erik Johansson och hans hustru Anna Nilsdotter. Modern kallades Anna Pålsdotter i dödboken 1751 men detta måste vara en felskrivning. Anna ska vara dotter till Nils Pålsson i Översel enligt Carl Szabad.
Frågan om Nils Erssons föräldrar har diskuterats tidigare, bl.a. på Anbytarforum där man kom till samma slutsats för några år sedan. Detta är därför enbart ett försök att sammanställa slutsatserna.
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1024744#POST1024744
Erik Johansson Torsk återfinns också i båtsmansdatabasen under Resele församling:
http://www.gstromberg.nu/forsres.asp?hrnr=21109&orand=+OR
Emigration: Syskonen Kruse
Mellan 1900 till 1905 emigrerade fyra barn till faktorn Per Andersson Kruse och hans hustru Karin Jönsdotter i Forsås. Det var tre döttrar och en son som alla åkte till Minnesota. Bara två barn blev kvar i Sverige.
Först åkte näst äldsta dottern Hulda Maria Kruse år 1900 när hon var 24 år. Hon skulle åka till Mora i Minnesota för att hälsa på sin vän Nils Hoglund. År därefter gifte hon sig med William Almquist. Han var född 1855 i Sverige. William var bonde i Borgholm township, Mille Lacs county, Minnesota. Han dog före 1930 och sedan gifte Hulda Maria om sig med en annan svensk, Ole Estersson. Han var född omkring 1870 i Sverige. Ole dog 1950 och Hulda Maria dog 1956. Fyra barn föddes i första äktenskapet.
1902 åkte sedan Amanda Teresia, 17 år gammal. Hon skulle åka till sin syster Hulda i Mora. Nästa gång jag återfinner Amanda Teresia är 1918 när hon gifte sig i Saint Louis county, Minnesota med Karl (Charles) Viktor Lindmark. Han var född 1881 i Holms församling i Älvsborgs län. De bodde enligt folkräkningen 1920 i Great Scott township, Saint Louis county och därefter i Duluth, Saint Louis county (folkräkning 1930 och 1940). Charles var skomakare i Duluth, precis som sin fader hemma i Sverige. Amanda Teresia dog 1949 och Charles 1958 i Saint Louis county. De fick två barn tillsammans. Troligtvis hade Charles varit gift en gång tidigare eftersom det fanns två äldre barn i familjen.
Två år senare, 1904, åkte den yngsta systern Hildur Ingeborg. Hon skulle åka till sin svåger William Almquist i Milaca, Minnesota. Även hon gifte sig med en svensk emigrant vid namn Carl W Sundborg. Han var född 1869 i Sverige och immigrerat till USA 1893. Familjen återfinns i folkräkningen 1910, 1920 och 1930 i Minneapolis, Hennepin county, Minnesota, där han skrevs som maskinarbetare. År 1940 bodde de i Glendorado township, Benton county, Minnesota, där Carl var bonde. Carl dog 1963 och Hildur Ingeborg 1968 i Mille Lacs county. De fick fem barn tillsammans.
Brodern Oskar Fritiof emigrerade 1905 och han skulle också åka till sin syster Hulda Almquist. Oskar Fritiof återfinns bland inkallade personer under första världskriget. Där har han undertecknat handlingen med Oscar Fritz Kruse och det står antecknat att han bodde i Blue Earth city, Faribault county, Minnesota. Några ytterligare uppgifter om honom har inte hittats ännu.
Först åkte näst äldsta dottern Hulda Maria Kruse år 1900 när hon var 24 år. Hon skulle åka till Mora i Minnesota för att hälsa på sin vän Nils Hoglund. År därefter gifte hon sig med William Almquist. Han var född 1855 i Sverige. William var bonde i Borgholm township, Mille Lacs county, Minnesota. Han dog före 1930 och sedan gifte Hulda Maria om sig med en annan svensk, Ole Estersson. Han var född omkring 1870 i Sverige. Ole dog 1950 och Hulda Maria dog 1956. Fyra barn föddes i första äktenskapet.
1902 åkte sedan Amanda Teresia, 17 år gammal. Hon skulle åka till sin syster Hulda i Mora. Nästa gång jag återfinner Amanda Teresia är 1918 när hon gifte sig i Saint Louis county, Minnesota med Karl (Charles) Viktor Lindmark. Han var född 1881 i Holms församling i Älvsborgs län. De bodde enligt folkräkningen 1920 i Great Scott township, Saint Louis county och därefter i Duluth, Saint Louis county (folkräkning 1930 och 1940). Charles var skomakare i Duluth, precis som sin fader hemma i Sverige. Amanda Teresia dog 1949 och Charles 1958 i Saint Louis county. De fick två barn tillsammans. Troligtvis hade Charles varit gift en gång tidigare eftersom det fanns två äldre barn i familjen.
Två år senare, 1904, åkte den yngsta systern Hildur Ingeborg. Hon skulle åka till sin svåger William Almquist i Milaca, Minnesota. Även hon gifte sig med en svensk emigrant vid namn Carl W Sundborg. Han var född 1869 i Sverige och immigrerat till USA 1893. Familjen återfinns i folkräkningen 1910, 1920 och 1930 i Minneapolis, Hennepin county, Minnesota, där han skrevs som maskinarbetare. År 1940 bodde de i Glendorado township, Benton county, Minnesota, där Carl var bonde. Carl dog 1963 och Hildur Ingeborg 1968 i Mille Lacs county. De fick fem barn tillsammans.
Brodern Oskar Fritiof emigrerade 1905 och han skulle också åka till sin syster Hulda Almquist. Oskar Fritiof återfinns bland inkallade personer under första världskriget. Där har han undertecknat handlingen med Oscar Fritz Kruse och det står antecknat att han bodde i Blue Earth city, Faribault county, Minnesota. Några ytterligare uppgifter om honom har inte hittats ännu.
måndag 11 augusti 2014
Emigration: Bröderna Kållén från Krånge
Den 25 mars 1903 avreste bröderna Frans Otto och Fredrik Oskar Kållén med skeppet Rollo från Göteborg. Skeppet skulle ta dem till första anhalten Grimsby i England. Därefter åkte de med skeppet Westernland från Liverpool den 1 april 1903. De anlände 12 dagar senare till hamnen i Philadelphia. De skulle åka till sin vän O. Hendricson i Aitkin, Minnesota.
Tyvärr har jag inte lyckats hitta så mycket spår efter bröderna i USA. Frans Otto återfinns i handlingar från första världskriget där det står antecknat att han bodde på Grace Hotel, Duluth, Minnesota. Närmaste anhörig är John Augustson som bodde i Superior, Wisconsin.
Fredrik Oskar återvände hem till Sverige efter drygt tio års vistelse i landet 1914. Han bosatte sig i Krånge, där han var skogsarbetare och lägenhetsägare. Han dog där ogift den 11 september 1942 av hjärnblödning.
Frans Otto dödförklarades 1957 av Ångermanlands västra domsagas häradsrätt. Man ansåg att han var död den 31 december 1947.
En annan bror vid namn Erik Viktor flyttade också utomlands 1915, men inte så långt. Han flyttade till Norge. Några ytterligare uppgifter om honom har jag inte försökt forska fram.
Fredrik Oskar var född 1877 och Frans Otto var född 1880 i Krånge. De var söner till bonden och fjärdingsmannen Per Persson Kållén (1832-1908) och hans hustru Anna Karolina Häggqvist (1841-1913).
Här finns ett gammal kort på Per Persson Kållén.
http://adals-liden.blogspot.se/2012/11/ett-gammalt-foto.html
Om någon har ytterligare uppgifter omkring bröderna Kålléns vistelse i USA så skriv gärna en kommentar nedan.
Tyvärr har jag inte lyckats hitta så mycket spår efter bröderna i USA. Frans Otto återfinns i handlingar från första världskriget där det står antecknat att han bodde på Grace Hotel, Duluth, Minnesota. Närmaste anhörig är John Augustson som bodde i Superior, Wisconsin.
Fredrik Oskar återvände hem till Sverige efter drygt tio års vistelse i landet 1914. Han bosatte sig i Krånge, där han var skogsarbetare och lägenhetsägare. Han dog där ogift den 11 september 1942 av hjärnblödning.
Frans Otto dödförklarades 1957 av Ångermanlands västra domsagas häradsrätt. Man ansåg att han var död den 31 december 1947.
En annan bror vid namn Erik Viktor flyttade också utomlands 1915, men inte så långt. Han flyttade till Norge. Några ytterligare uppgifter om honom har jag inte försökt forska fram.
Fredrik Oskar var född 1877 och Frans Otto var född 1880 i Krånge. De var söner till bonden och fjärdingsmannen Per Persson Kållén (1832-1908) och hans hustru Anna Karolina Häggqvist (1841-1913).
Här finns ett gammal kort på Per Persson Kållén.
http://adals-liden.blogspot.se/2012/11/ett-gammalt-foto.html
Om någon har ytterligare uppgifter omkring bröderna Kålléns vistelse i USA så skriv gärna en kommentar nedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
