Ådals-Lidens nya kyrka, del 5

Byggmästaren Erik Ersson föreslog vid sockenstämman den 1 oktober 1820 att man skulle gå till syn och besiktning av nya kyrkan för församlingens säkerhet. Ordföranden (prosten) vid mötet föreslog att några utsocknes förståndiga och oväldiga män skulle delta vid synen också. Församlingens ledamöter tyckte dock inte att det behövdes några utsocknes biträden. Prosten ville ändå för sin del låta kalla nämndemannen Erik Eriksson i Tängsta och bonde Pehr Månsson i Norrtannflo. Församlingen utsåg till sina ombud nämndemannen Hans Ersson och bonden Anders Svensson i Norrmoflo, bönderna Pehr Pehrsson i Lidgatu och Erik Pehrsson i Västanbäck. Man ansåg att kyrkans sexmän och rotarnas ordningsmän också skulle närvara. Alla som i övrigt hade något att tillföra vid besiktningen var också välkommen att närvara vid den. Besiktningen ska ske dagen därpå, den 2 oktober kl 10 på förmiddagen.

Vid samma sockenstämma anmälde byggmästaren att han var ganska ringad belönad för sina bekymmer, arbete och möda vid uppförandet av nya kyrkan. Han önskade någon tillökning av sitt arvode, men församlingen ansåg att de inte kunde fatta beslut om detta innan arbetets godhet har prövats och godkänts. De lovade dock att byggmästaren skulle erhålla ett tillskott på 50 riksdaler riksgäld efter fem års tid om man under tiden inte upptäckt bristfälligheter och fel på kyrkan p.g.a. dessa uppförande.

Dagen efter genomfördes syn och besiktning av kyrkan. Närvarande förutom tidigare nämnda ombud var adjunkten Nils Frisendahl, räknings- och byggnadsförvaltaren Marcus Marcusson i Näsåker och kyrkvärden Henric Ersson i Näsåker. Flera av ordningsmännen var också närvarande samt några av församlingens skattebönder. 

Kyrkan befanns vara byggd med korsvirke, allt i enlighet med ritning gällande längd, bredd och höjd till takbandet. Man kunde inte bedöma takets eller tornets höjd. Tornpelarna i sakristian hade med församlingens bifall flyttats in i korsvirkesväggarna istället för att stå mitt på golvet. Tornet har även gjorts bredare, åtta alnar istället för sex alnar, för att få rum för två klockor i tornet. Underredet var uppsatt på pelare, men synemännen kunde inte bedöma om detta var tillräckligt eller starkt nog. I övrigt gjordes följande noteringar om bristfälligheter.

1. Golvet i stora gången var redan lite gungande och rörligt.
2. Brädbeslagningen både inuti och utanpå kyrkan var inte verkställd av väl torkade bräder, vilket gör att det kan skrida ur sin fodring. I synnerhet eftersom bräderna var vända med kärnsidan än ut, än in. Spikarna var inte heller indrivna helt.
3. Korsvirket var på flera ställen skadade p.g.a. misshugg och ej så sammansatt för styrka och varaktighet.
4. Grundmuren var inte helt efter vattenpass, och på flera ställen förhöjd med lösa stenflisor. Särskilt på den västra sidan.
5. I tornet hittades en bjälke så bristfällig och illa fogad. Den kan omöjligt svara med den fasthet som fordras av den.
6. Flera av valvbågarna befann sig utanför sin räta linje mot de övriga, vilket gjort att spikarna inte fått tillräckligt fäste i valvbågarna från brädorna. Det är risk att de lossnar.

Ordförande frågade sedan de församlade om det fanns något mera att anmärka på och fick svar Nej tillbaka. Byggmästaren Erik Ersson hade inget invända mot dessa anmärkningar, men han sa att byggnaden kostat honom mycket bekymmer och möda, samt att han trodde att den skulle stå. Man beslutade då att återstoden av hans arvode skulle utbetalas, 63:16 banco. Byggmästaren skulle dock ansvara för byggnaden i fem års tid. Man avtackade byggmästaren och avslutade besiktningen.

Om dessa brister åtgärdades på något vis kan man inte utläsa av de bevarade protokollen från sockenstämman, men snart skulle den första gudstjänsten i kyrkan genomföras.

Om man läser kyrkoräkenskaperna ser man att den sista predikan i gamla kyrkan var den 15 oktober 1820 och den första predikan i nya kyrkan var den 22 oktober. På några ställen är den 20 oktober antecknad som invigningsdatum för nya kyrkan, men det är inget datum som man kan utläsa här. Vid sista predikan fick man in 4 riksdaler i hovkollekt och vid första predikan fick man in 46 riksdaler, så man kan anta att det var många besökare vid första predikan i nya kyrkan.

Veckan därpå den 29 oktober genomfördes det första bröllopet i nya kyrkan. Det var nämndemanssonen Marcus Westerlund i Västanbäck som gifte sig med bondedottern Christina från Näsåker. Man har antecknat i vigselboken att det var det första bröllopet i kyrkan.

Man kan gissa att den förste som begravdes i nya kyrkan var nämndemannen Pehr Pehrsson i Västanbäck, vars begravning var den 5 november. Pehr hade dött av ett nedfallande träd i skogen i en ålder av 65 år.

Kyrkan var därmed klar för att användas, men den var inte helt färdigställd ännu. Det återstår t.ex. målning både utvändigt och invändigt. Återkommer omkring ytterligare arbete som gjordes med kyrkan.

Totalt bodde 559 personer i Ådals-Lidens församling året 1820, enligt statistik som finns bevarade. Det fanns t.ex. 53 bönder på egna hemman, 10 bönder på andras hemman och 15 torpare. 

Fortsättning följer >>