Ådals-Lidens nya kyrka, del 4

Man kan anta att bygget av kyrkan pågick åtminstone från sommaren 1818 och framåt. Bland annat ser man i kyrkoräkenskaperna att man betalade för spik från Graninge bruk i april 1819. Spiken kostade vid detta tillfälle 341 riksdaler banco, så det var uppenbart en stor kostnad. Det finns inte några protokoll i sockenstämman mellan juni 1818 och juni 1819, så man vet inte riktigt hur det framsteg.

Vid sockenstämman den 6 juni 1819 önskade Erik Ersson att församlingen beviljade något arvode och kost för en medhjälpare vid bygget. Församlingen ville dock hålla fast vid den tidigare överenskommelsen, men lovade någon ersättning om arbetet blev väl utfört. Ingen uppgift finns vem som var medhjälpare till byggmästaren.

Man diskuterade även hur många dagsverken torpare och hantverkare skulle göra i förhållande till skattebönderna. De ville inte göra mer än vart femte dagsverket. Frågan skickades vidare till Konungens Befallningshavandes för prövning och beslut.

I räkenskaperna för nästa räkenskapsår (1 maj 1819 till 1 maj 1820) finns många tillfälliga kostnader för den nya kyrkan. Det var t.ex. 50 riksdaler till byggmästaren, 132 riksdaler för fönsterglas, skärning av glas och mera spik. Spiken var från 3 tum upp till 10 tum. Det var även linolja, tjära och lite målarfärg. 

Den 6 januari 1820 vid sockenstämman bestämdes att torparen Zachris Pehrsson i Näsåker tillsammans med torparen och timmerräknaren Erik Danielsson Moström från Sörmoflo skulle åta sig snickeriet i kyrkan, d.v.s. fönster, dörrar, bänkar, och altare. Zachris och Erik var allmänt känd för sin skicklighet med snickerier. De skulle dock först beräkna vidden av detta arbete, så att man kunde nå en överenskommelse omkring detta arbete. Man ansåg också att bänkdörrar från den gamla kyrkan skulle kunna återanvändas till nya kyrkan. För detta behövdes virke av goda snickarbräder skaffas fram. Daglig kost ska också lämnas till snickarna efter skatterök, och om någon uteblir ska 32 skilling riksgäld erläggas till vardera.

Man beslutade också om en extra avgift till kyrkobyggnaden. Åtta skilling banco för varje oförmedlat skatteseland och tolv skilling banco per matlag från torpare och hantverkare. Vite på en riksdaler banco om man inte betalade i tid.

Vid sockenstämman sommaren 1820 var det många frågor rörande kyrkobygget. Bönderna Nils Nilsson och Anders Andersson i Forsnäs har sagt att de tillhör Ramsele socken, men de kunde inte påvisa detta. En ansökan skickas därför till Konungens Befallningshavandes gällande deras del i material, arbete och byggnadshjälp.

Byggmästaren Erik meddelade att han behöver resa hem i åtta dagar och att under hans frånvaro ska arbetet tillses av Anders Pehrsson i Moflo och av torparen Moström. Han önskade även några ytterligare saker, vilket alla beviljades:

1. Ett ytterligare förskott på arvodet, 20 riksdaler banco.
2. Att varken åldringar eller underåriga ska skickas på kyrkoarbete.
3. Att gillbart manskap inte ska bytas ut inom tre dagar.
4. Att Johan Olofsson på Fransåsen, som är fattig och boende långväga ifrån samt biträder vid byggmästarens resor, inte ska behöva kosthålla byggmästaren vid kyrkoarbetet.

Kyrkan började nu tar form och bygget gick framåt med god fart. Snart är den klar för första gudstjänsten, men det återkommer jag till i nästa inlägg.

Fortsättning följer >>