En tragisk historia

När man läser kyrkoböckerna så hittar man uppgifter om de personer som bott i en by eller en församling. Ofta ser man dock inte de tragiska öden som kan förekomma. För detta behöver man titta i andra källor som t.ex. domböcker, tidningar och kommunalprotokoll. Jag hittade en tragisk historia med hjälp av tidningen Sollefteå-Bladet. Låt oss dock börja i kyrkoböckerna och se vad som står där.

I Sörmoflo bodde en arbetare och såghuggare som hette Erik Eriksson Moström Gradin. Han var född 1842 i Sörmoflo som son till torparen Erik Moström och hans hustru Anna Brita Mårtensdotter. 1867 gifte han sig med Anna Magdalena Eriksdotter. Hon var född 1843 i Näs i Helgum sn. Två barn föddes i familjen, Erik Magnus (f. 1868) och Märta Brita (f. 1871). Familjen bodde hela tiden i Sörmoflo. Dottern Märta Brita antecknades som idiot i kyrkoböckerna, vilket betydde att hon var handikappad på något sätt. Det är även antecknat att hon var intagen på asylen i Uppsala och i Västervik. Hon dog av lunginflammation 1917 på hospitalet i Östersund. Man kan anta av detta att Märta Brita hade en psykisk sjukdom. Modern Anna Magdalena dog ett halvår före Märta Brita och fadern Erik dog 3 månader efteråt (1918). Båda föräldrarna dog av ålderdomsavtyning. Detta är vad som finns antecknat i kyrkoböckerna.

I Sollefteå-Bladet den 21 januari 1905 återfinns en artikel om Märta Brita. Artikeln berättar att doktor Wallström skickat in en rapport (i egenskap av provinsialläkare) till länsstyrelsen om vården av sinnessjuka och sinnessvaga i distriktet. I rapporten berättas bland annat om hans besök i Sörmoflo hos Märta Brita. Doktor Wallström hade funnit den obotligt sjuka Märta Brita Gradin instängd i ett spiselrum med tillspikade fönster. Hon var smutsig och till ytterlighet avmagrad och låg nästan naken i en fastspikad träsäng. Märta Brita hade varit instängd på detta sätt i 18 år och hon sköttes om av sig gamla föräldrar. Föräldrarna hade fått 12 kronor av kommunen för att sköta om henne. Varken församlingens präst eller någon kommunalnämndsledamot hade avlagt besök i hemmet. Doktor Wallström anhåller om att Kunglige befallningshavande i länet måste ta hand om ärendet så att Märta Brita snarast får behövlig vård.

Den 11 februari 1905 fanns en ny artikel i Sollefteå-Bladet i samma ärende. Där förklarade kyrkoherden att han sedan 1888 årligen anmält Märta Brita till provinisalläkaren såsom sinnesjuk och våldsam. Han skrev också att Märta Brita's föräldrar hade, enligt kyrkoherdens mening, vårdat dottern på ett kärleksfullt och tålmodigt sätt, så gott de har kunnat.

Den 8 april samma år kom nästa artikel i Sollefteå-Bladet. Kyrkoherden i församlingen och kommunalstämmoordföranden menade återigen att Märta Brita inte varit utsatt för någon egentlig vanvård. Doktor Wallström påkallades därför att yttra sig igen i ärendet. Efter att hans yttrande inkommit ålade Kunglige befallningshavande enligt gällande lag kommunalnämnden i Ådals-Liden att snarast ombesörja att Märta Brita intogs på någon statlig anstalt för sådana sjuka.

Det skulle vara intressant att läsa protokoll från kommunalnämnden för att se hur man hanterade detta innan Wallström skrev sin rapport till länsstyrelsen. Märta Brita verkar dock fått sin vård på ett sjukhus efter detta. Ingen skugga ska dock falla på föräldrarna tycker jag. De gjorde säkert så gott de kunde, utan större hjälp från kommunen. Jag tycker det är hemskt att man skrev utan någon som helst sekretess i tidningarna på denna tid. Man hängde ut Märta Brita i tidningen för hela bygden. Det skulle inte fungera idag och tur är väl det.