Hans Johan Nordin återfunnen, del 2

För fyra år sedan berättade jag lite om att ett spår hade hittats gällande min mormors farbror som enligt uppgift försvann och dödförklarades på 1960-talet här i Sverige.

http://adals-liden.blogspot.se/2011/08/hans-johan-nordin-aterfunnen.html

Jag har hittat ganska många uppgifter om Hans Johan och hans hustru Elizabeth (Lizzie) efter att de gifte sig 1904, men de flesta uppgifterna gäller hustrun Lizzie.

Hustrun Elizabeth hade varit gift en gång tidigare med en norrman vid namn John Holter. De gifte sig 1892 i Ashland county, Wisconsin och de fick två barn åtminstone. Elizabeth hette Hagstrom när de gifte sig. Barnen hette William Marvin (född 1893) och Hilda Caroline (född 1895).

I census 1900 återfinns John och Elizabeth i staden Ashland, Ashland county. John uppges vara född i maj 1865 i Norge och Elizabeth i april 1866 i Finland. Man ser också att de bor på 720 Prentice avenue och att John antecknas som arbetare.

John Holter återfinns också i de s.k. City Directory för Ashland, en adresskalender som åtminstone för Ashland verkar ges ut varannat år. År 1895 skrevs han som arbetare i Ashland på adressen 519 Willes avenue. År 1897 skrevs han på adressen 811 3rd avenue East. Åren 1899 och 1901 antecknades John som snickare på adressen 720 Prentice avenue. Året 1903 står Lizzie Holter antecknad i adresskalender som änka efter John. Hon skrevs då på adressen 728 West 2nd.

John Holter dog den 9 mars 1903 i Ashland, Ashland county. Det är då antecknat att han var snickare, född i Norge den 6 maj 1866. Han var gift med Lizzie Holter.

Sedan tidigare vet vi att Hans Johan Nordin och Lizzie Holter gifte sig 1904. Den 12 maj 1905 fick makarna en son som fick namnet Theodore Edward Nordin.

Målaren John Nordin återfinns i City Directory för Ashland år 1905 på adressen 720 Prentice avenue. Tittar man vidare i nästa utgivning av denna adresskalender återfinns enbart Lizzie Nordeen på samma adress. Hon står antecknad som änka. På samma adress finns en Vm M Nordeen som är antecknad som chaufför hos The Country Store. Han var endast 14 år då. År 1909 finns Elizabeth Nordeen, Wm M Nordeen och Hilda Holter på denna adress. I årgången 1911 återfinns endast Wm M Nordeen på adressen 316 West 2nd.

Hans Johan verkar alltså dött mellan 1905 och 1907. En sökning i ett dödregister för Ashland ger bara en tänkbar träff, nämligen en Hans Nordin som dog den 8 april 1906 i Benoit, Ashland county i en ålder av 27 år. Han omkom genom att ett tåg körde över honom. Enligt en tidsartikel ska han följt sin fästmö till tåget eftersom hon skulle åka hem till Sverige för att hälsa på sin släkt. När han hoppade ned från tåget så hamnade han fel och båda benen kapades bort av tåget. Han uppges i dödboken vara född i Sverige den 17 mars 1879, men ingen uppgift om att han skulle vara gift. Faderns namn skulle vara John Nordin, vilket inte alls stämde med vad Hans Johans fader hette. Födelsedatumet stämmer ganska väl med Hans Johans födelsedatum. Han var född den 19 mars 1876. Jag fick också hjälp av Sven Luthman på FamilySearch i Örebro att plocka fram den skannade bilden för Hans Nordins dödsfall så jag kunde kontrollera alla uppgifter.

I census 1910 bodde Lizzie Nordine med sina tre barn fortfarande på 720 Prentice avenue. Det står att hon varit gift i sex år och att hon var mamma till tre barn. Ingen anteckning om att hon var enka.

I census 1920 återfinns Lizzie Nordin i Bessemer township, Gogebic county, Michigan. Hon antecknades som svärmor till Leo E. Olsson som var född omkring 1890 i Michigan av norsk fader och dansk moder. Leo hade gift sig med Hilda C. Även sonen Theodore bodde kvar.

I tidningen Ironwood Daily Globe den 22 maj 1920 antecknades att "Mrs L. Nordin and son Theodore left Ramsay yesterday for Saxon where they will make their home on a farm there".

Elizabeth Nordin återfinns sedan i census 1930 tillsammans med sitt barnbarn Lyman Olson i Saxon, Iron county, Wisconsin. Hon var antecknad som bonde. Ingen notering om sonen Theodore. Vad hände med honom?

Svaret hittades återigen i tidningen Ironwood Daily Globe den 14 mars 1933. Där står att Theodore Nordin kom 1927 till Pureair Sanatorium i Bayfield eftersom han led av tuberculosis. Efter sex års behandling på sanatoriet dog alltså Theodore av denna sjukdom. I en senare tidning står antecknat att han ska begravas på Ashland cemetery.

Elizabeth Nordin återfinns i census 1940 i Saxon, Iron county. Hon flyttade senare under 1940-talet tillbaka till Ashland. Hon återfinns nämligen i City Directory för Ashland åren 1947, 1950 och 1954 på adressen 308 14th avenue West.

Elizabeth levde ända till 1956 innan hon dog. Hon begravdes på Mount Hope Cemetery enligt hemsidan FindAGrave.com.

Jag tror aldrig jag fått fram så mycket uppgifter om en enda familj, men en stor fråga kvarstår. När dog Hans Johan Nordin? Hur stor är chansen att det finns två Hans Nordin som var född i Sverige och hamnade i Ashland county i Wisconsin. Födelsedatum på den avlidne var 17 mars och Hans Johan den 19 mars. Sedan skiljde det även tre år på födelseåret. Jag började därför söka efter någon annan kandidat som också emigrerat till Amerika. Hittade en Hans Emanuel Nordin, född den 18 mars 1879 i Viksjö församling. Följde honom framåt i tiden och upptäcker att han emigrerade 1901. Söker vidare och hittar honom avrest från Göteborg med destination Ashland, Wisconsin. Han åkte tillsammans med sin bror John Nordin som hade varit i Amerika tidigare. Hittade också en boppteckning från Ashland county över Hans Nordin där John Nordin står som anhörig till honom. Jag kan ganska säkert avskriva Hans Nordin som "min" Hans Johan Nordin.

Jag får leta vidare efter Hans Johans dödsdatum. Jag hoppas att man kan få tag på någon ättling till Theodores halvsyskon, William Marvin Holter och Hilda Caroline Holter, gift först Olson, sedan Pirotte. Hilda Caroline hade bara en son, Lyman E Olson som blev stridspilot under andra världskriget. Han blev 1944 nedskjuten över Österrike i sin bombplan B-24. Jag vet inte om han omkom vid detta tillfälle.

Forsås under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det tre hemman i byn Forsås. Alla dessa hemman gick oavbrutet till son eller dotter under detta århundrade. Ingen sålde sin hemmansdel till personer utanför sin släkt.

Forsås nr 1:

(1700)--1718  Filip Säfringsson
1719--1730  Erik Filipsson
1731--1768  Hans Filipsson (även gästgivare)
1769--1786  Anders Hansson (även gästgivare)
1787  Anders Hanssons änka (även gästgivare).
1788--(1799)  Jon Eriksson (även gästgivare)

Hemman nummer 1 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Erik Filipsson tappade rätten till hemmanet p.g.a. sitt leverne. Jon Eriksson gifte sig med änkan efter Anders Hansson, men sedan skulle två styvsöner till Jon överta hemmanet igen. 

Forsås nr 2:

(1700)--1710  Mikael Persson
1711--1715  Filip Mikaelsson
1716  Mikael Persson
1718--1729  Olof Mikaelsson
1730 Olof Mikaelssons änka
1731--1753  Jakob Eriksson
1754--1783  Filip Olofsson
1784--1786  Margareta Filipsdotter
1787--(1799)  Johan Johansson

Hemman nummer 2 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Jakob Eriksson gifte sig med änkan efter Olof Mikaelsson, men sedan var det hans styvson som övertog hemmanet. Johan Johansson var måg till Filip Olofsson.

Forsås nr 3:

(1700)--1706  Olof Markusson
1708--1739  Markus Olofsson
1741  Olof Markusson
1742  Markus Olofsson
1743--1771  Olof Markusson
1772--1797  Anders Olofsson
1798--(1799)  Anders Andersson

Hemman nummer 3 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Anders Olofsson är inte son till Olof Markusson, utan måg.

Torpare:

1776--(1799)  Olof Eriksson

Olof Eriksson var son till Erik Filipsson som var bonde på hemman nr 1 ett tag. Han var under några år (1773-1775) skriven som timmerhuggare, timmerflottare och timmerdräng vid Lo sågverk.

Varför blev bonden i Moflo båtsman?

När man sitter och släktforskar så hittar man ibland saker som man inte kan förklara på ett enkelt sätt. En sådan fundering är varför en bonde på 1700-talet helt plötsligt blev båtsman och kanske till och med drog ut i krig. Det finns flera exempel på detta inom Ådals-Lidens församling, ofta under första halvan av 1700-talet.

På denna tid var Sverige indelat i ett antal rotar/rusthåll och varje rote/rusthåll skulle hålla med en knekt eller båtsman beroende på var i Sverige den fanns. Ådals-Lidens församling tillhörde på denna tid ett båtmanskompani som hette Västernorrlands andra kompani, första delen. Inom Ådals-Lidens församling fanns tre rotar som därmed skulle hålla med tre ordinarie båtsmän. Vid krig skulle man även hålla med en extra båtsman, s.k. fördubblingsbåtsman. Maximalt kunde det vara sex båtsmän från församlingen. Dessa hade nummer 111 till och med 113 inom båtsmanskompaniet. De flesta stöter ofta på någon båtsman i släkten om man har sin släkt från västra Ångermanland.

Roten skulle alltså förse den ordinarie båtsmannen med bl.a. husrum, kläder och mat. Jag tror det finns någon båtmanstorp kvar fortfarande inom församlingen, men detta är jag inte helt säker på (någon annan som vet?). Man rekryterade alltså en båtsman till varje rote och detta var nog inte helt enkelt. Under tider med krig var det många båtsmän som dog både ute i krig och som dog av sjukdom som spreds på kompanierna. Ofta var det t.ex. dräng eller yngre son/bror som rekryterades till båtsmän, som inte skulle överta ett bondehemman. Jag tror att man var glad om man lyckades rekrytera någon utanför familjen eller byn. Det hände ibland att man rekryterade från Stockholm, Finland eller annan ort långt borta. Det hände även att båtsmännen rymde för att de inte orkade med att tjänstgöra ute i krigen.

Varje rote hade ett särskilt namn som följde med båtsmannen. Namnen har dock varierat under årens lopp. Under 1800-talet hette de ordinarie båtsmännen inom Ådals-Lidens församling Knapp, Forss och Smäll. Under mitten av 1750-talet hette de Frimodig, Dunder och Sandman. De sista båtsmännen inom församlingen försvann i slutet på 1800-talet.

Ska försöka berätta lite om Hans Mauritsson i Moflo också. Han var bonde på hemman nummer 4 i Moflo från 1734. Han övertog hemmanet från sin fader Maurits Hansson som haft det sedan 1706.  Hans skattar för hemmanet ända tills han dör 1764. I mantalslängden 1744 står helt plötsligt antecknat att Hans är båtsman. Om man är båtsman behöver man inte skatta något, så det skattades bara för hustrun och 1 piga inledningsvis. Det finns ingen båtsman inom församling som hetat Hans Mauritsson under aktuell period. Några år senare har man antecknat att hans hustru är skriven på hemmanet i Moflo och båtsmannen kallas då Hans Åkerman. Åkerman har inte förekommit inom församlingen som båtsmansnamn. I mantalslängden 1751 har man antecknat att han var båtsman i Torsåker, vilket också var sista året som han antecknades som båtsman i dessa längder. Namnet Åkerman finns i Torsåker och då hittade jag uppgifter om att han antogs som båtsman den 7 mars 1743. Han var 36 år när han antogs till båtsman nr 67 och man har även antecknat att han är sjövan. Han får avsked från denna tjänst den 4 april 1752. Då har man antecknat att han varit i tjänst i 10 år och var 46 år gammal. Hans finns inte med i födelseboken för Ådals-Liden, men han är född omkring 1705-1707. Tittar man i mantalslängden för Maurits Hansson så upptas för första gången en son år 1721, vilket innebär att sonen bör vara född 1706. Hans dog 1764 av bröstvärk och bloduppkastning. Då står antecknat att han är 59 år gammal, vilket ger ett födelseår på 1705. De militära längderna från Flottans arkiv visar att han var född 1706 eller 1707.

Varför blev Hans båtsman och varför i Torsåker som ligger ganska långt borta från Ådals-Lidens församling? Detta kan man bara spekulera i. Var det dåliga tider för familjen så att han var tvungen att  ta "tjänst" som båtsman? Skulder till någon i byn Salum i Torsåkers församling där roten låg? Släktskap med någon i byn? Troligtvis var bonden Erik Olofsson på hemman nr 2 i Salum född och uppväxt i Näsåker, men om Erik och Hans hade någon koppling vet jag inte. Vanligtvis blev man båtsman strax över 20 år, men Hans var 36 år gammal. Finns det andra teorier varför Hans blev båtsman i Torsåkers församling? Skriv gärna en kommentar nedan om ni kommer på något.

Lidgatu under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det fyra hemman i byn Lidgatu. Mellan åren 1781 till 1791 var det två bönder som brukade hemmanet nr 1, annars har det varit enbart en bonde på varje hemman under detta århundrade. Nedan följer en sammanställning av de som skattade för respektive hemmansdel. Uppgifterna är som vanligt hämtade ur mantalslängderna.

Lidgatu nr 1:

(1700)--1709  Olof Salomonsson
1710--1715 Salomon Olofsson
1716 Dottern Ingrid
1718--1752  Maurits Mikaelsson
1753--1778  Salomon Mauritsson
1779--1780  Johan Andersson
Del 1
1781--1791  Johan Andersson
Del 2
1781--1791  Salomon Mauritsson
1792-(1799)  Johan Andersson (även klockare)

Johan Andersson övertog hemmanet 1779 från Salomon Mauritsson eftersom han inte hade några arvingar. Efter två år delades hemmanet så att Salomon bärgade 1/4-del av hemmanet mellan 1781 och 1791, därefter står åter Johan för hela hemmanet.

Lidgatu nr 2:

(1700)--1710  Olof Botvidsson
1711--1719  Erik Johansson
1720--1728  Erik Hauffman (kaplan, komminister)
1729--1738  Erik Hauffmans änka
1739--1769  Erik Andersson
1770--(1799) Erik Eriksson 

Från 1720 gick hemmanet vidare inom samma släkt.

Lidgatu nr 3:

(1700)--1708  Lars Abrahamsson
1709--1712  Per Larsson
1713 pigan Brita Larsdotter
1714--1747  Hans Persson
1748--1788  Per Hansson
1789--(1799) Per Persson

Med största sannolikhet har detta hemman funnits inom samma släkt under hela 1700-talet. 

Lidgatu nr 4:

1700--1710  Anders Sjulsson
1711--1712  Hustru Margeta
1713  pigan Cecilia
1714--1725  Hustru Margeta
1726--1729  Anders Andersson
1730--1731  Anders Anderssons änka
1732--1758  Olof Hermansson
1759--1798  Per Andersson
1799--(1799)  Jakob Persson

Hemmanet nummer 4 gick under 1700-talet från far till son i fyra generationer. Olof Hermansson var gift med Anders Anderssons änka och brukade därför hemmanet under drygt 35 år.

Torpare i Lidgatu

1774--(1799)  Per Hansson

Per var troligtvis den första inom Ådals-Lidens församling som blev torpare. Han ansökte den 8 september 1774 om att bli torpare i Lidgatu.

Hittade även här några bomärken på de hemmansägare som fanns i Lidgatu år 1787. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Krånge under 1700-talet

År 1700 fanns det två hemman i Krånge, men det skulle utökas med ett tredje hemman som även kallades Sörmoflo. Första gången som Sörmoflo omnämns i mantalslängden är 1725 när Hans Johansson skattar för detta hemman. Jag vet inte om Hans övertog redan odlad mark, eller om det var ett nybygge. Det får jag forska vidare på. Hans var bonde på hemman nr 1 till 1723 och sedan övertog styvsonen Anders Eriksson hemmanet 1724. Året därpå finns Hans upptagen i Sörmoflo. Många som har sin släkt från Ådals-Liden härstammar från denna Hans Johansson. Jag härstammar via sonen Johan Hansson, men det är nog vanligare att man härstammar från sonen Zakarias Hansson.

Krånge nr 1:

(1700)  Zakarias Salomonsson
1701--1704 Erik Andersson
1705--1723  Hans Johansson
1724--1749  Anders Eriksson
1750--1789  Erik Andersson
1790--1795  Anders Eriksson
Del 1
1796--(1799)  Anders Eriksson
Del 2
1796  Dordi Eriksdotter
1797--(1799)  Erik Persson

Hemmanet skrevs som nr 2 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 1. Hemmanet delades 1796 i två delar.

Krånge nr 2:

(1700)--1712 Erik Israelsson
1713--1714  Säfring Eriksson
1715  Pigan Ingrid
1716-1718  Hemmanet var öde
1719--1741  Abraham Johansson
1742--1750  Abraham Johanssons änka
Del 1
1751--1786  Johan Abrahamsson
1787--(1799) Erik Eriksson
Del 2
1751--1781  Nils Abrahamsson
1782-1789  Nils Abrahamssons änka
1790--(1799) Per Nilsson

Hemmanet skrevs som nr 1 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 2. Under åren 1716-1718 står hemmanet öde. Hemmanet delades 1751 mellan två bröder.

Krånge nr 3 (Sörmoflo):

1725--1732  Hans Johansson
1733--1741  Johan Hansson
1750--1786 Zakarias Hansson
Del 1
1787--1788  Hans Zakrisson
1789--1792 Nils Berg
1793--(1799)  Hans Zakrisson
Del 2
1787--(1799) Per Zakrisson

Det är först i mantalslängden 1772 som hemmanet får beteckningen nr 3. Dessförinnan hittar man den under nr 2. Detta hemman kallas i dagligt tal för Sörmoflo, men heter alltså egentligen Krånge nr 3. Åren 1725-1738 är hemmanet upptagen som Sörmoflo nr 1 och året 1739 som Moflo nr 5.
Jag gjorde en intressant upptäckt i mantalslängden, nämligen att Hans Zakrisson inte var bosatt i Krånge hela sitt liv. Han var borta från byn under ungefär fyra år då Nils Berg står som ägare av hemmanet. Efter lite sökande hittade jag dem i Hakesta, Multrå sn, där han var bonde också. Dottern Greta, född 1791, var alltså född i Hakesta. Jag har alltid trott att hon varit missad i Ådals-Lidens födelsebok.

Torpare i Krånge

1796--1798 Anders Persson

Anders Persson var torpare i Krånge under tre års tid. Först år 1803 finns en ny torpare antecknad i mantalslängden, Erik Danielsson.

Hittade några bomärken på de hemmansägare som fanns i Krånge år 1779. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Hans Petter Nilsson Forsberg (1865-1946)

Hans Petter Nilsson Forsberg föddes och växte upp i byn Imfors i Ramsele församling på gränsen till Ådals-Lidens församling. Hans pappa var nybyggare i Imfors, precis som hans farfar varit tidigare. Hans farfars far var också nybyggare, men då i grannbyn Forsnäs.

Hans Petter flyttade när han var 19 år till Forsås där han blev dräng hos sin morbror Hans Peter Andersson Forssén. Efter några år uppstod tycke med dottern i huset och kusinen Margareta Karolina. De gifte sig med varandra 1887 och två år senare köpte makarna ett torp av sin svärfar/far för 1000 kronor. Om man läser lagfartsprotokollet så hittar man köpekontraktet som bilaga där. Det beskriver mycket detaljerat hur torplägenheten ser ut och vilka skyldigheter och rättigheter som torpägarna hade.

Jag Hans Petter Andersson Forsen med min hustrus samråd upplåter och försäljer till min måg Hans Peter Forsberg och min dotter Margreta Karolina Forsen en torplägenhet på everldlig tid utaf mitt i Forsås by Ådalslidens socken egande skattehemman 3 11/16 dels seland under No 1. Då torplägenheten aflemnas utaf inrösningsjorden och på den så kallade nyåkern invid Nils Johan Lidfors råskilnad och med följande ägovidd, nemligen:

Från Nils Johan Lidfors råskilnad å södra sidan i vester efter bergfoten 145 alnar, derifrån i norr å västra sidan till en dervarande hägnad 500 alnar, och derifrån i öster till Nils Johan Lidfors råskilnad vinkelrätt 175 alnar, samt från en dervarande hägnad och i söder efter Nils Johan Lidfors råskillnad till först berörde gräns 552 alnar. Då nu köparen eger all jord inom bemälde gränser till undantag det säljaren förbehåller för sig och efterkommande för hemmanets behof få taga murleder i det gamla lertaget tätt nedanför bergfoten, till slått för köparena den så kallade mälgårdssjömyran, som ligger på mitt skogsskifte vid mälgårdssjön, äfven får köparena rätt att taga nödigt stängselvirke, och behofsvirke på hemmanets skogskiften, men för att fara sparsamt med skogen så skola köparena eller torpets innehafvare så länge det finnes i närheten taga och använda vindfällen och sjelf torkande skog till lador och sämre uthusbyggnader, och att icke för grof rå skog tages till husbyggnad medan lämplig hustimmer skog finnes när och då rå skog skola tagas och begagnas, tillika får köparena rätt till vedbrand och mulbete för de kreatur som på torpet vinter födes får tagas på hemmansåboens skog. Dock att vedbrand tages på timmertullar vindfälle och sjelftorkande skog så länge sådant finnes. Då det åligger torpets innehafvare att sjelf inhägna sitt torp vad som stöter emot mitt hemman, äfven tillerkännes köparena rätt, att med sina kreatur sommartiden få färdas från sin gård morgon och qväll genom den nu inhägnade häng i berget till skogsmarken. Allt emot en oss emellan öfverenskommen köp och salusumma stor ettusen /1000/ kronor som skola genast denne dag erläggas, och får torplägenheten med dertill hörande rättigheter genast denna dag tillträdas för att alltid egas och områdas såsom annan välfången egendom, då köparena eger söka och erhålla laga fastställelse på detta köp, och jag förbinder mig tillhandahålla nödiga åtkomsthandlingar för lagfartens erhållande. Och för utom ofvanstående köpesumma åligger det köparena att till hemmansåboen i årlig afgäld i mars månad varje år utgifna 5 kronor eller den afgäld som af vederbörande kan bestämmas. Som härmed erkännes af ÅdalsLidens och Forsås den 16 februari 1889.

Hans Petter Anders Forssen. Sara Margareta Holmlund, säljare. Hans Petter Forssberg. Margreta Charolina Forssén. Vittna P. Kållén. E.P. Näslund.

Källa: Resele tingslags häradsrätts arkiv, Småprotokoll, gemensam serie, SE/HLA/1040089/A II/13 (1889), bildid: A0025374_00022--A0025374_00023.

Hans Petter och Margareta Karolina fick fyra barn tillsammans innan hon dog 1896 endast 26 år gammal. Ingen dödsorsak finns angiven i dödboken.

Hans Petter gifte om sig 1904 i Härnösand med Kristina Karolina Isaksdotter. Hon var också född i Imfors och även kusin till Hans Petter. Hon hade fött två barn innan äktenskapet, varav det andra barnet erkändes av Hans Petter. De fick ytterligare fem barn tillsammans, varav ett tvillingspar som dog ungefär två veckor gammal. Även Kristina Karolina dog tidigt, år 1910, i en ålder av 35 år.

Slutligen gifte han sig en tredje gång med Brita Erika Lidblom. Hon var född i Forsås och de fick en son tillsammans.

Hans Petter arbetade även under en period som flottningsförman. Både i folkräkningen 1920 och 1930 antecknades han som flottningsförman. I folkräkningen 1930 skrevs han med biyrket torpare. Här finns också antecknat att han har tjänat 1600 kronor senaste året och har 6000 kronor i förmögenhet. Detta var mycket bättre än många personer i samma församling.

Han dog 1946 och Brita Erika dog 1947, båda var fortfarande bosatta i Forsås då.

Jag har ett fotografi som jag fått låna av Sune Persson som ska vara andra hustrun Kristina Karolina Isaksdotter.

Ytterligare brev från Lidfors

Återkommer med två brev som Elias Lidfors skrivit. Det första brevet är skrivit till Lars von Engeström. Lars var bl.a. statsminister för utrikes ärenden från 1809 till 1824. Han var även kansler vid Lunds universitet från 1810. Mera information om Lars finns i Svensk biografiskt lexikon:

http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16158

Brevet är skrivet 1820 från Lund och Elias skickar ett stort tack till Lars von Engeström för att han utsetts till professor i Lund efter doktor Lundblad.

                     Eders Excellence

                                Min Nådige Herre!

Inför Eders Excellence vågar jag ödmjukast nedlägga min vördnadsfullaste tacksägelse för den Kongl. Nåd, som endast genom Eders Excellences gällande förord mig vederfarits, att i Nåder bli utnämd till Eloquentiæ et Pöeseos Professor vid den Academie, som på en gång i Eders Excellence ser sonen och vördar Beskyddaren.
Men det vore att glömma Eders Excellences upphöjda tänkesätt och allmännt beprisade nit för all ädel och sann upplysning, om jag på annat sätt sökte uttrycka min djupa tacksamhet, än med den enla försäkran, att i det Embete, som jag nu genom Eders Excellences höga förtroende fått mig updraget, söka underhålla hos ungdomen kärlek för sitt fädernesland och en stadgad ifver för grundig lärdom och sann upplysning. Jag har under 10 års tid haft den lyckan, att dagligen få begagna framledne Prof. m.m. Dr Lundblads sällskap och beundra hans snille, vidsträckta kunskaper och rena nit för latinitetens studium inom fäderneslandet: och jag vågar aldrig smickra mig med den förhoppning, att i vetenskapligt afseende hinna hans fullkomlighet; men som mitt enda tacksamhets offer hembär jag Eders Excellence det löfte, att i redligt nit för vetenskapen söka täfla med denne mine fordne välgörare och härare.
Detta är det enda tacksamhetsprof, som jag mäktar visa Eders Excellence, hvilken jag omdelbarligen har att tacka för alla mina föregående befordringar och nu för Kongl Majits mig visade Nåd. Eders Excellences ädla hjerat begär inga tacksägelser; men jag hoppas att Eders Excellence ej illa anser, det jag vågar nämna, att Eders Excellence genom mig gladt en 80årig mor, som i Bendzeliernas ättbygd nu välsignar en deras ryktbare ättling, hvilken från intet updragit hennes son.
              Med djupaste vördnad har nåden framhärdar
                           Eders Excellences

Lund d. 7de Dec.                        allerödmjukaste tjenare
          1820.                                        Elias Lidfors

Nästa brev skrev Elias från Helsingborg år 1822 till Carl Georg Brunius. Även Carl Georg var verksam på universitetet i Lund bl.a. i det grekiska språket och i romersk vältalighet.

http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17061

Käre Broder!

Haf tack för ditt härkomna bref. Beklagligen är jag behäftad med samma svaghets synd, för hvilken du biktar i din skrifvelse; nemln att jag högst ogerna allommoderar mig yndiga lekamen till bref-skrifvande. Men som den botfärdige redan till hälften förtjenar förlåtelse och jag derjemte hoppas, att du öfverser med den andra hälften, så anser jag mig redan viss om ursäkt, derföre att jag dröjt med besvarandet. Hvad din permission angår, så kan väl ingen invändning komma i fråga från Lund, då du nu är sysselsatt att utge ett verk, hvaraf Academien i framtiden med skäl kan skryta. Litteraturens utgårda Loke kan väl aldrig våga titta med sitt tryne inom denna tempelgård: här råder en atmosfer, hvar med han är alldeles ovan, såvidt jag kan slut af hans nedsmittade Virgilius och Phædrus. Allting går i Lund efter gamla slagdängan. Guds frid , min Ädle Broder!
Helsingborg den 7de Sept.         Elias Lidfors
                         1822