Lidgatu under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det fyra hemman i byn Lidgatu. Mellan åren 1781 till 1791 var det två bönder som brukade hemmanet nr 1, annars har det varit enbart en bonde på varje hemman under detta århundrade. Nedan följer en sammanställning av de som skattade för respektive hemmansdel. Uppgifterna är som vanligt hämtade ur mantalslängderna.

Lidgatu nr 1:

(1700)--1709  Olof Salomonsson
1710--1715 Salomon Olofsson
1716 Dottern Ingrid
1718--1752  Maurits Mikaelsson
1753--1778  Salomon Mauritsson
1779--1780  Johan Andersson
Del 1
1781--1791  Johan Andersson
Del 2
1781--1791  Salomon Mauritsson
1792-(1799)  Johan Andersson (även klockare)

Johan Andersson övertog hemmanet 1779 från Salomon Mauritsson eftersom han inte hade några arvingar. Efter två år delades hemmanet så att Salomon bärgade 1/4-del av hemmanet mellan 1781 och 1791, därefter står åter Johan för hela hemmanet.

Lidgatu nr 2:

(1700)--1710  Olof Botvidsson
1711--1719  Erik Johansson
1720--1728  Erik Hauffman (kaplan, komminister)
1729--1738  Erik Hauffmans änka
1739--1769  Erik Andersson
1770--(1799) Erik Eriksson 

Från 1720 gick hemmanet vidare inom samma släkt.

Lidgatu nr 3:

(1700)--1708  Lars Abrahamsson
1709--1712  Per Larsson
1713 pigan Brita Larsdotter
1714--1747  Hans Persson
1748--1788  Per Hansson
1789--(1799) Per Persson

Med största sannolikhet har detta hemman funnits inom samma släkt under hela 1700-talet. 

Lidgatu nr 4:

1700--1710  Anders Sjulsson
1711--1712  Hustru Margeta
1713  pigan Cecilia
1714--1725  Hustru Margeta
1726--1729  Anders Andersson
1730--1731  Anders Anderssons änka
1732--1758  Olof Hermansson
1759--1798  Per Andersson
1799--(1799)  Jakob Persson

Hemmanet nummer 4 gick under 1700-talet från far till son i fyra generationer. Olof Hermansson var gift med Anders Anderssons änka och brukade därför hemmanet under drygt 35 år.

Torpare i Lidgatu

1774--(1799)  Per Hansson

Per var troligtvis den första inom Ådals-Lidens församling som blev torpare. Han ansökte den 8 september 1774 om att bli torpare i Lidgatu.

Hittade även här några bomärken på de hemmansägare som fanns i Lidgatu år 1787. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Krånge under 1700-talet

År 1700 fanns det två hemman i Krånge, men det skulle utökas med ett tredje hemman som även kallades Sörmoflo. Första gången som Sörmoflo omnämns i mantalslängden är 1725 när Hans Johansson skattar för detta hemman. Jag vet inte om Hans övertog redan odlad mark, eller om det var ett nybygge. Det får jag forska vidare på. Hans var bonde på hemman nr 1 till 1723 och sedan övertog styvsonen Anders Eriksson hemmanet 1724. Året därpå finns Hans upptagen i Sörmoflo. Många som har sin släkt från Ådals-Liden härstammar från denna Hans Johansson. Jag härstammar via sonen Johan Hansson, men det är nog vanligare att man härstammar från sonen Zakarias Hansson.

Krånge nr 1:

(1700)  Zakarias Salomonsson
1701--1704 Erik Andersson
1705--1723  Hans Johansson
1724--1749  Anders Eriksson
1750--1789  Erik Andersson
1790--1795  Anders Eriksson
Del 1
1796--(1799)  Anders Eriksson
Del 2
1796  Dordi Eriksdotter
1797--(1799)  Erik Persson

Hemmanet skrevs som nr 2 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 1. Hemmanet delades 1796 i två delar.

Krånge nr 2:

(1700)--1712 Erik Israelsson
1713--1714  Säfring Eriksson
1715  Pigan Ingrid
1716-1718  Hemmanet var öde
1719--1741  Abraham Johansson
1742--1750  Abraham Johanssons änka
Del 1
1751--1786  Johan Abrahamsson
1787--(1799) Erik Eriksson
Del 2
1751--1781  Nils Abrahamsson
1782-1789  Nils Abrahamssons änka
1790--(1799) Per Nilsson

Hemmanet skrevs som nr 1 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 2. Under åren 1716-1718 står hemmanet öde. Hemmanet delades 1751 mellan två bröder.

Krånge nr 3 (Sörmoflo):

1725--1732  Hans Johansson
1733--1741  Johan Hansson
1750--1786 Zakarias Hansson
Del 1
1787--1788  Hans Zakrisson
1789--1792 Nils Berg
1793--(1799)  Hans Zakrisson
Del 2
1787--(1799) Per Zakrisson

Det är först i mantalslängden 1772 som hemmanet får beteckningen nr 3. Dessförinnan hittar man den under nr 2. Detta hemman kallas i dagligt tal för Sörmoflo, men heter alltså egentligen Krånge nr 3. Åren 1725-1738 är hemmanet upptagen som Sörmoflo nr 1 och året 1739 som Moflo nr 5.
Jag gjorde en intressant upptäckt i mantalslängden, nämligen att Hans Zakrisson inte var bosatt i Krånge hela sitt liv. Han var borta från byn under ungefär fyra år då Nils Berg står som ägare av hemmanet. Efter lite sökande hittade jag dem i Hakesta, Multrå sn, där han var bonde också. Dottern Greta, född 1791, var alltså född i Hakesta. Jag har alltid trott att hon varit missad i Ådals-Lidens födelsebok.

Torpare i Krånge

1796--1798 Anders Persson

Anders Persson var torpare i Krånge under tre års tid. Först år 1803 finns en ny torpare antecknad i mantalslängden, Erik Danielsson.

Hittade några bomärken på de hemmansägare som fanns i Krånge år 1779. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Hans Petter Nilsson Forsberg (1865-1946)

Hans Petter Nilsson Forsberg föddes och växte upp i byn Imfors i Ramsele församling på gränsen till Ådals-Lidens församling. Hans pappa var nybyggare i Imfors, precis som hans farfar varit tidigare. Hans farfars far var också nybyggare, men då i grannbyn Forsnäs.

Hans Petter flyttade när han var 19 år till Forsås där han blev dräng hos sin morbror Hans Peter Andersson Forssén. Efter några år uppstod tycke med dottern i huset och kusinen Margareta Karolina. De gifte sig med varandra 1887 och två år senare köpte makarna ett torp av sin svärfar/far för 1000 kronor. Om man läser lagfartsprotokollet så hittar man köpekontraktet som bilaga där. Det beskriver mycket detaljerat hur torplägenheten ser ut och vilka skyldigheter och rättigheter som torpägarna hade.

Jag Hans Petter Andersson Forsen med min hustrus samråd upplåter och försäljer till min måg Hans Peter Forsberg och min dotter Margreta Karolina Forsen en torplägenhet på everldlig tid utaf mitt i Forsås by Ådalslidens socken egande skattehemman 3 11/16 dels seland under No 1. Då torplägenheten aflemnas utaf inrösningsjorden och på den så kallade nyåkern invid Nils Johan Lidfors råskilnad och med följande ägovidd, nemligen:

Från Nils Johan Lidfors råskilnad å södra sidan i vester efter bergfoten 145 alnar, derifrån i norr å västra sidan till en dervarande hägnad 500 alnar, och derifrån i öster till Nils Johan Lidfors råskilnad vinkelrätt 175 alnar, samt från en dervarande hägnad och i söder efter Nils Johan Lidfors råskillnad till först berörde gräns 552 alnar. Då nu köparen eger all jord inom bemälde gränser till undantag det säljaren förbehåller för sig och efterkommande för hemmanets behof få taga murleder i det gamla lertaget tätt nedanför bergfoten, till slått för köparena den så kallade mälgårdssjömyran, som ligger på mitt skogsskifte vid mälgårdssjön, äfven får köparena rätt att taga nödigt stängselvirke, och behofsvirke på hemmanets skogskiften, men för att fara sparsamt med skogen så skola köparena eller torpets innehafvare så länge det finnes i närheten taga och använda vindfällen och sjelf torkande skog till lador och sämre uthusbyggnader, och att icke för grof rå skog tages till husbyggnad medan lämplig hustimmer skog finnes när och då rå skog skola tagas och begagnas, tillika får köparena rätt till vedbrand och mulbete för de kreatur som på torpet vinter födes får tagas på hemmansåboens skog. Dock att vedbrand tages på timmertullar vindfälle och sjelftorkande skog så länge sådant finnes. Då det åligger torpets innehafvare att sjelf inhägna sitt torp vad som stöter emot mitt hemman, äfven tillerkännes köparena rätt, att med sina kreatur sommartiden få färdas från sin gård morgon och qväll genom den nu inhägnade häng i berget till skogsmarken. Allt emot en oss emellan öfverenskommen köp och salusumma stor ettusen /1000/ kronor som skola genast denne dag erläggas, och får torplägenheten med dertill hörande rättigheter genast denna dag tillträdas för att alltid egas och områdas såsom annan välfången egendom, då köparena eger söka och erhålla laga fastställelse på detta köp, och jag förbinder mig tillhandahålla nödiga åtkomsthandlingar för lagfartens erhållande. Och för utom ofvanstående köpesumma åligger det köparena att till hemmansåboen i årlig afgäld i mars månad varje år utgifna 5 kronor eller den afgäld som af vederbörande kan bestämmas. Som härmed erkännes af ÅdalsLidens och Forsås den 16 februari 1889.

Hans Petter Anders Forssen. Sara Margareta Holmlund, säljare. Hans Petter Forssberg. Margreta Charolina Forssén. Vittna P. Kållén. E.P. Näslund.

Källa: Resele tingslags häradsrätts arkiv, Småprotokoll, gemensam serie, SE/HLA/1040089/A II/13 (1889), bildid: A0025374_00022--A0025374_00023.

Hans Petter och Margareta Karolina fick fyra barn tillsammans innan hon dog 1896 endast 26 år gammal. Ingen dödsorsak finns angiven i dödboken.

Hans Petter gifte om sig 1904 i Härnösand med Kristina Karolina Isaksdotter. Hon var också född i Imfors och även kusin till Hans Petter. Hon hade fött två barn innan äktenskapet, varav det andra barnet erkändes av Hans Petter. De fick ytterligare fem barn tillsammans, varav ett tvillingspar som dog ungefär två veckor gammal. Även Kristina Karolina dog tidigt, år 1910, i en ålder av 35 år.

Slutligen gifte han sig en tredje gång med Brita Erika Lidblom. Hon var född i Forsås och de fick en son tillsammans.

Hans Petter arbetade även under en period som flottningsförman. Både i folkräkningen 1920 och 1930 antecknades han som flottningsförman. I folkräkningen 1930 skrevs han med biyrket torpare. Här finns också antecknat att han har tjänat 1600 kronor senaste året och har 6000 kronor i förmögenhet. Detta var mycket bättre än många personer i samma församling.

Han dog 1946 och Brita Erika dog 1947, båda var fortfarande bosatta i Forsås då.

Jag har ett fotografi som jag fått låna av Sune Persson som ska vara andra hustrun Kristina Karolina Isaksdotter.

Ytterligare brev från Lidfors

Återkommer med två brev som Elias Lidfors skrivit. Det första brevet är skrivit till Lars von Engeström. Lars var bl.a. statsminister för utrikes ärenden från 1809 till 1824. Han var även kansler vid Lunds universitet från 1810. Mera information om Lars finns i Svensk biografiskt lexikon:

http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16158

Brevet är skrivet 1820 från Lund och Elias skickar ett stort tack till Lars von Engeström för att han utsetts till professor i Lund efter doktor Lundblad.

                     Eders Excellence

                                Min Nådige Herre!

Inför Eders Excellence vågar jag ödmjukast nedlägga min vördnadsfullaste tacksägelse för den Kongl. Nåd, som endast genom Eders Excellences gällande förord mig vederfarits, att i Nåder bli utnämd till Eloquentiæ et Pöeseos Professor vid den Academie, som på en gång i Eders Excellence ser sonen och vördar Beskyddaren.
Men det vore att glömma Eders Excellences upphöjda tänkesätt och allmännt beprisade nit för all ädel och sann upplysning, om jag på annat sätt sökte uttrycka min djupa tacksamhet, än med den enla försäkran, att i det Embete, som jag nu genom Eders Excellences höga förtroende fått mig updraget, söka underhålla hos ungdomen kärlek för sitt fädernesland och en stadgad ifver för grundig lärdom och sann upplysning. Jag har under 10 års tid haft den lyckan, att dagligen få begagna framledne Prof. m.m. Dr Lundblads sällskap och beundra hans snille, vidsträckta kunskaper och rena nit för latinitetens studium inom fäderneslandet: och jag vågar aldrig smickra mig med den förhoppning, att i vetenskapligt afseende hinna hans fullkomlighet; men som mitt enda tacksamhets offer hembär jag Eders Excellence det löfte, att i redligt nit för vetenskapen söka täfla med denne mine fordne välgörare och härare.
Detta är det enda tacksamhetsprof, som jag mäktar visa Eders Excellence, hvilken jag omdelbarligen har att tacka för alla mina föregående befordringar och nu för Kongl Majits mig visade Nåd. Eders Excellences ädla hjerat begär inga tacksägelser; men jag hoppas att Eders Excellence ej illa anser, det jag vågar nämna, att Eders Excellence genom mig gladt en 80årig mor, som i Bendzeliernas ättbygd nu välsignar en deras ryktbare ättling, hvilken från intet updragit hennes son.
              Med djupaste vördnad har nåden framhärdar
                           Eders Excellences

Lund d. 7de Dec.                        allerödmjukaste tjenare
          1820.                                        Elias Lidfors

Nästa brev skrev Elias från Helsingborg år 1822 till Carl Georg Brunius. Även Carl Georg var verksam på universitetet i Lund bl.a. i det grekiska språket och i romersk vältalighet.

http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17061

Käre Broder!

Haf tack för ditt härkomna bref. Beklagligen är jag behäftad med samma svaghets synd, för hvilken du biktar i din skrifvelse; nemln att jag högst ogerna allommoderar mig yndiga lekamen till bref-skrifvande. Men som den botfärdige redan till hälften förtjenar förlåtelse och jag derjemte hoppas, att du öfverser med den andra hälften, så anser jag mig redan viss om ursäkt, derföre att jag dröjt med besvarandet. Hvad din permission angår, så kan väl ingen invändning komma i fråga från Lund, då du nu är sysselsatt att utge ett verk, hvaraf Academien i framtiden med skäl kan skryta. Litteraturens utgårda Loke kan väl aldrig våga titta med sitt tryne inom denna tempelgård: här råder en atmosfer, hvar med han är alldeles ovan, såvidt jag kan slut af hans nedsmittade Virgilius och Phædrus. Allting går i Lund efter gamla slagdängan. Guds frid , min Ädle Broder!
Helsingborg den 7de Sept.         Elias Lidfors
                         1822

Ett brev från professor Lidfors

I Rå föddes år 1787 en pojke vid namn Elias som senare skulle blir professor i romersk vältalighet vid Lunds universitet. Om man läser födelseboken ser man att han föddes den 17 april och döptes den 18 april. Han var son till nämndemannen Joseph Johansson och hans hustru Sara Johansdotter i Rå. I efterhand har man (Viktor Bernhard Frisendahl) i födelseboken skrivit in "Magister i Lund 1811, Elogv. docens der 5 år, Adj. i rom. vältalighet 1817, Professor i samma vetenskap 1820, Död 1825". Dopvittnen till Elias var Eric Christophersson och dess hustru i Västanbäck, Jacob Jacobsson i Näsåker och dess hustru, drängen Anders Philipsson i Rå, pigan Dordi Johansdotter från Mo och Junsele.

Man kan i Wikipedia läsa mera om Elias liv, även om det står fel födelsedatum där.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Elias_Lidfors

Där står bl.a. att han vid fem års ålder gått vilse och varit försvunnen i tre dygn. Vid 11 års ålder började han studera under handledning av adjunkten Nils Olof Flodstedt. Därefter började han sin skolgång i Härnösand, där han vistades i åtta år. Från 1807 var han student i Uppsala, men av ekonomiska skäl var han tvungen att avbryta sina studier. Han flyttade då till Stockholm där han tog tjänst som informator hos stadskommisarie Emanuel Widegren. Han blev under vistelsen i Stockholm känd av Per Adam Wallmark som rekommenderade honom att bege sig till Lund och lyssna på Johan Lundblad och Mathias Norberg. Han började studera i Lund 1810 och blev magister där 1811. Han blev också handledare för professor Lundblads barn och lärde sig mycket under de nio år som han vistades hos Lundblad. 1820 övertog han professuren vid Lundblads frånfälle. Elias Lidfors dog ogift 1825.

Jag har beställt kopior av tre brev som Elias Lidfors har skrivit. Dessa brev finns bevarade på Kungliga biblioteket i St
ockholm. Nedan följer en avskrift att ett brev från 1824 som han skrev till Per (eller Peter) Adam Wallmark i Stockholm som bl.a. var kunglig bibliotekarie på Kungliga biblioteket. Han nämner i brevet bl.a. stadskommisarie Widegren i Stockholm. Jag återkommer med avskrifter av de andra två breven.

                  Malmö den 24 September 1824

Högädle Her Cancellie-Råd!

Som jag för sexton år sedan haft den lyckan räkna Herr Cancellie-Rådet bland mina gynnare, den tid af 2ne år jag i egenskap af informator för afl. Statscommissarien Widegrens barn vistades i Stockholm och genom Hr Cancellie Rådets godhet dagligen fick begagna Benzelii-Engeströmska Bibliotheket, så vågar jag nu taga mig friheten uppvakta i följande ärende. Efter en Månads vistande i Köpenhamn denna Sommar blef jag naturligtvis besvärad med Commissioner vid återresan till Sverige, dock var det en bland de behagligaste att få öfverskaffa ett exemplar af härföljande BokCatalog till Svenska Konungens Bibliothecarie. Men Herr Cancellie Rådets mig förut visade ynnest vågar jag ännu öka dermed, att jag besvärar med Catalogerna till Prof. Aurivillius i Uppsala och Excellencen van Suchtelen samt ett Paqvette från Prof. Mollbeck till Hammarsköld. Professor Rask gjorde mig sällskap från Köpenhamn till Skåne, der han förut aldrig varit och anmodade mig öfversända äfven närlagde convoluter med bifogade bref till deras ägare i Stockholm. Rask säger sig sielf hafva den äran vara känd af Hr Cancellie-Rådet och ber om sin helsning från Malmö brygga, der jag just nu skiljdes från honom - och af den anledningen begagnar tillfället i Malmö - icke Lund - att teckna mig.
                            Högädle Herr Cancellie Rådets
                                             
                                                            ödmjukaste tjenare
                                                            Elias Lidfors

P.S. Några obetydliga egna försök i Latinska literaturen vågar jag i godt sällskap låta medfölja till Hr Cancellie-Rådet.
                                                            Lidfors

Aftonbladet 1849-10-30

Följande "artiklar" är hämtade ur Aftonbladet den 30 oktober 1849.

"Hernösandsposten" berättar följande, om några vid Brådö forss af Ångermanelfven anträffade hällristningar:

"Såsom anmärkningsvärdt anföra vi nedanstående hemtadt ur protokollet vid i år hållen prostvistitation i Lidens församling af Resele pastorat.
Midt i Nämnfossen vid Brådö kronoforss, der hufvudgrenen af Ångermanelfven störtar sin väldiga vattenmassa utföre en betydlig höjd nedanföre Lidens kyrka, är vid mindre vattenhöjd synlig en berghälla, kallad Brådöhällan, i hvilken en mängd figurer finnas inhuggna, föreställande renar, elgar, samt spår efter trädskodda menniskofötter m.m. Dessa hällristningar som troligen äro bland de nordligaste inom landet, äro förtjente af en närmare undersökning, så mycket mer, som man inom Resele ej saknar lemningar och kännemärken, som vittna om skeppsfart i fordna tider inom denna högt belägna trakt."

- Uti samma blad läses följande kuriösa berättelse:

"Äfven afgafs vid nämnde visitation om ett märkvärdigt naturförhållande en berättelse, som af flere de anseddaste bland socknemännen bestyrktes och bekräftades. Sedan nemligen en gammal dräng vid namn Anders Andersson, dertill drifven af fattigdom och uselhet, vid 68 års ålder ändat sitt lif genom hängning den 8 Maj 1848, inträffade till allas förundran att en invid Moflo by stående större frisk och frodig gran, som af den olycklige för sjelfmordets föröfvande begagnats, inom den korta tiden af tvenne månader derefter befanns i grund förtorkad, så att äfven trädets bark börjat lossna och förtorka. Någon yttre åverkan å trädet fanns icke."

Emigration: Maria Perpetua Lidholm

Maria Perpetua Lidholm föddes den 13 mars 1879 i Lidgatu som dotter till bonden Hans Peter Hansson Lidholm och hans hustru Maria Helena Norén. Jag har bara sett namnet Perpetua två gånger hittills inom Ådals-Lidens församling. Perpetua var ett helgon i bland annat den romersk-katolska kyrkan. Hon dog martyrdöden p.g.a. sin kristna tro år 203.

Maria avreste 1899 från Trondheim med skeppet Tasso. Hon skulle åka till Mora i Minnesota. Sedan tidigare hade hon en farbror som bodde i Brunswick i närheten av Mora. Maria åkte sedan vidare med skeppet Sardinian från Liverpool till Quebec. Handlingar vid inresan till Quebec visar att hon skulle åka till sin farbror Johan Augus.

Hon gifte sig 1902 i Richardson, Polk county, Wisconsin med Nels Peter Anderholm. Han var född 1878 i New York av svenska föräldrar. Familjen bodde på ganska många olika platser, huvudsakligen i Minnesota och Nels Peter skrevs ofta som maskinist på en ånggrävsskopa. År 1905 återfinns de i Cloquet city, Carlton county. Åren 1910 och 1920 återfinns de i Hibbing, Stuntz township, S:t Louis county. 1930 bodde de i Ridgefield, Bergen county, New Jersey. I census 1940 bodde de i Brunswick township, Kanabec county, där Nels Peter var bonde. Han dog samma år i Isanti county. Maria levde till 1961 då hon dog i Kanabec county.

De fick fyra barn som jag har hittat, tre döttrar och en son. Sonen som också hette Nels Peter bodde kvar på farmen och förblev ogift. Dottern Neta gifte sig med Steven Chounard som hade en slipsaffär. De bodde i S:t Louis county och fick fem barn tillsammans. Tyvärr dog Neta strax efter att hennes femte barn fötts år 1931 troligtvis av tuberkulos. Dottern Hulda Karolina var gift två gånger, först Eisgrau, sedan Estel. Hon levde tills hon var 103 år gammal. Yngsta dottern hette Ruth Helen och hon gifte sig med John Stephen Brennan.

Jag har fått låna några kort från Jeanine Reckinger i USA, bl.a. ett föreställande Nels Peter och Maria, äldsta barnen Neta och Hulda. Tack så mycket för lånet.