85-åring i Ådalsliden

Denna tidsartikel från Nord-Sverige har jag fått av Mariia Mähler. Den handlar om Erik Petter Lidmark, som var född 1851 och dog 1944. Han var sista delen av sitt liv bosatt i Forsås, men var född i Betåsen. Artikeln skrevs när Erik Petter skulle fylla 85 år. Jag tänker återkomma lite senare till farfadern Jonas Lindes äventyr. De är inte riktigt lika storslagna i verkligheten. Jag vill dock undersöka om det kan finnas tidigare generation som detta kan stämma in på. Jonas har lite koppling till Ådals-Liden eftersom han bodde några år på 1830-talet inom församlingen.

Åttiofem år fyller den 24 augusti f. d. arrendatorn E r i k  P e t t e r  L i d m a r k  i Forsås, Ådalsliden.
L. är nämligen född i Betåsen den 24 augusti 1851. Föräldrarna voro Jöns Jonsson, f. 1822, och hans hustru Anna Greta Persdotter, f. 1823. Fadern kom under nödåren som 13-årig pojke från Bergs socken i Jämtland till en bonde i Holafors, som hette Olof Erson, där Jöns tjänte såsom dräng tills han var 29 år, då han gifte sig med en nybyggares dotter från Betåsen.
Farfadern till Lidmark var korpral på Frösö läger och hette Jonas Linde, en reslig man på tre alnar och fyra tum, som deltog 1808-1809 i finsk-ryska kriget, blev tillfångatagen av ryssar och satt som fånge på Wiborgs fängelse i 6 månader, blev vän med en fångvaktare som hjälpte honom att fly ur fångenskapen samt fick tag i en båt och rodde över Bottniska viken och hamnade i Umeå. Han vandrade sedan till fots ner till Bergs socken, som var hans hemort och inträdde åter i tjänstgöring på Frösö läger.
E. P. Lidmark har verkligen prövat vad det vill säga att i forna tider under fattiga förhållanden skapa sig en dräglig tillvaro. Hans fader dog när han var endast 12 år gammal och vad de då ville säga för änkan att på ett magert nybyggarställe skaffa mat och kläder till 6 barn, det kan icke den nyare tidens människor göra sig en föreställning om - de äro ju endast vana att begära av fattigvården i ett sådant läge. Då började kampen, säger Lidmark, han som var älst av syskonen, det var endast att arbeta och även svälta ibland samt till utdrygning av det lilla mjölförrådet sätta till mjöl utav tallbark som barnen skaffade hem från skogen att skalas och torka och sedan malas till mjöl. Men - säger L. - vi blev bara friska av den dieten, vilket bevisas av de nu levande fyra syskonen vars sammanlagda ålder är 317 år. Erik Petter stannade i hemmet och hjälpte sin moder de tider han icke var ute på förtjänster, och som 13-årig började han sin första storå-flottning med en timpenning av 12 öre, som öades med 1 öre för varje år, tills det han var fullväxt. Duktig båtkarl och forsrännare var det Lidmark om klarade båten genom fosarna. Vid 20 års ålder tog han plats som bonddräng och tjänte i fyra år, men övergav tjänsten oc började på egen hand lära sig skomakaryrket samt skrädderi. Han gick ej mer i lära än en månads tid hos en skräddare i Tara, Junsele, vid namne Clarén. Trots att han lärt skomakeriet på egen hand blev han en skicklig skomakare, vilket yrke han ännu vid behov bedriver. Gifte sig 1884 med Andrietta Forsberg, Imforsmo, och bosatte sig i sin då nybyggda gård i Forsnäs. Efter en 10-årig vistelse där beslöt Lidmark att bli arrendator, och arrenderade ett hemman i Sundmo av Strömnäs A.-B., 1898 flyttade Lidmark till Forsås och övetog ett arrende på ett större hemman där, som han som god jordbrukare innehade i 11 år. Men den egna jordtuvan hade alltid hägrat för hans syn, så han köpte av sin hustrus släktingar ett vackert torp i samma by, som han skötte i många år, till 1918 då han sålde stället till sin måg och avtog ett litet födoråd. Under hela Lidmarks jordbrukaretid arbetade han som timmerdrivare på vintrarna, och otaliga äro de stockar som genom honom släpats till vatendragen.
Trots åldern kan L. icke slå sig till ro ännu, utan är oavbrutet i verksamhet med snickeri och skomakeri, samt är också med i de grövre sysslorna i jordbruket.
Musikaliskt anlagd spelar han både dragspel och fiol. Till nedskrivaren av dessa rader jubilaren en kväll för några månader sedan med sin fiollåda under armen, och det var vackra toner han framtrollade, särskilt en låt, som han komponerat själv, och som han kallade "Nämforsens polka".
Lidmarks hälsa är ännu obruten; han läser utan glasögon och hans spänstiga gång och raka hållning minner om farfadern - korpralen och krigaren från Finlands kamp.
L., som har haft 12 barn, av vilka sex lever, blev änkling förra året.
En honnör åt de gamla och deras gärningar.

J. K.


Hemman nr 2 i Västanbäck

Hemman nr 2 i Västanbäck ägdes år 1700 av Erik Abrahamsson. Han är då antecknad i mantalslängden med hustru och 1 son. Sonen antecknades första gången 1697 i mantalslängden så han bör ha varit född omkring 1682. Sista året Erik antecknas som ägare av hemmanet i Västanbäck är år 1708. Han har då två söner som han skattar för. Den andre sonen bör var född omkring 1693.

Från 1708 ägs hemmanet av en man med namn Nils Ersson. Han verkar ogift och i mantalslängden 1718 står antecknat att Nils är död och att hemmanet är öde. Tittar man i dödboken hittar man Nils Ersson död 1717 i en ålder av 30 år. Han skulle alltså vara född 1687. Troligtvis är han son till Erik Abrahamsson som ägde hemmanet tidigare, men detta kan jag inte säga med säkerhet ännu. Mellan 1709 och 1713 finns hustru Abluna eller Apolonia antecknad som inhyses på gården. Detta kan vara Nils mamma, men det är enbart en gissning av mig. I dödboken 1717 finns även Erik Abrahamsson hustru antecknad som begravd, men inget namn finns antecknat på henne.

Hemmanet förefaller inte öde särskilt länge eftersom det redan 1719 finns antecknat en ny ägare av hemmanet. Det är båtsmannen Kristoffer Ersson som har övertagit hemmanet. Han står antecknad som ägare i väldigt många år, ända fram till 1766, alltså i nästan 50 års tid. Man ser också i mantalslängden att han varit gift åtminstone två gånger. I mantalslängden för år 1744 står antecknad att hans hustru är död, och sedan år 1749 är det antecknat igen att han har en hustru. Kristoffer blev antagen som båtsman 1716. Han återfinns bl.a. i rulla från den 12 augusti 1717 där besättningen avmönstrade från sitt fartyg och fick resa hem till "landsorten". Han var ordinarie båtsman som nummer 111 under namnet Röberg. I mönstringsrullan för 1730 står antecknat att han blev antagen som båtsman år 1716 i en ålder av 23 år. Under 14 års tid har han varit 8 år till sjöss. Han får avsked 1730 eftersom han är "siuk och otienlig". Kristoffer övertog båtsmansskapet efter en annan bonde i Västanbäck vid namn Per Persson. Han dog 1716 efter bara ett års tjänst som båtsman, men han var då 42 år gammal. Kristoffer var första gången gift med Märta och andra gången med Anna Svensdotter. Bara ett barn verkar har fötts i det andra äktenskapet, en son vid namn Erik. Kristoffer dog 1769 i en ålder av 76 år. Enligt detta var han född 1693. Tittar man i födelseboken finns det en Kristoffer född 1691 i Västanbäck som är son till Erik Abrahamsson, föregångaren på detta hemman.

Därefter tog sonen Erik Kristoffersson över hemmanet. Han återfinns i mantalslängden från 1767 till åtminstone 1803. Det är tyvärr luckor i de skannade mantalslängderna mellan 1776-1796 och 1804-1806, så jag har inte hittat exakt när han brukade hemmanet. Erik gifte sig 1768 med Sara Jakobsdotter från Forsås. De fick fem barn tillsammans. Sara dog 1820 och Erik 1823 i Västanbäck.

Från 1807 är Kristoffer Ersson ägare av hemmanet, alltså Erik Kristofferssons son. Han hade 1801 gift sig med Anna Greta Ersdotter från Norrtannflo. Kristoffer dog redan 1816 och änkan Anna Greta brukade hemmanet fram till 1822 då hon gifte sig med Aron Persson i Remsle, Sollefteå sn och flyttade dit. Kristoffer och Anna Greta var barnlösa.

Mellan 1823 och 1829 står Aron Persson som ägare av hemmanet i Västanbäck, men han är fortfarande bosatt i Remsle. Kristoffer Erssons (den yngre) systerson Erik Nilsson står som landbonde i husförhörslängden och han är även ibland upptagen i mantalslängden. Erik bor på och brukar alltså hemmanet, men det ägs av Aron. Det ser ut som om Erik Nilsson flyttade bort från hemmanet i samband med ett nytt ägarbyte. Han kanske inte fick bo kvar där när hemmanet såldes. Åren 1830 till 1832 står nämligen en Anders Andersson från Sand i Eds församling som ägare. Vem som brukar hemmanet dessa år är oklart, men i mantalslängden för år 1832 finns gratialisten Jonas Linde upptagen. Erik Nilsson återfinns som landbonde i Jansjö redan i 1829 års mantalslängd.

Nästa ägare hette Per Nilsson och han innehade det mellan 1833 och 1837. Han dog redan detta år, endast 33 år gammal, av en förkylning. Han var då gift med Anna Greta Henriksdotter Lidén från Lidgatu. De fick ett barn tillsammans. Änkan fortsatte själv att bruka hemmanet och efter något år inflyttade en dräng vid namn Mårten Mårtensson från Prästbordet. De fattade sedan tycke för varandra och gifte sig 1841. Anna Brita dog i barnsäng i samband med att deras femte barn föddes. Mårten gifte om sig med Barbro Stina Olofsdotter som var född i Västanbäck, men uppväxt i Jansjö. Ytterligare åtta barn föddes i detta äktenskap. På 1850-talet troligtvis tar Mårten släktnamnet Lidmark. Mårten dog 1882 i Västanbäck och Barbro Stina 1904.

Nästa ägare av hemmanet blev sonen Mårten Mårtensson Lidmark. Han var född 1850. Mårten köpte hemmanet år 1872 av sin far och sina helsyskon. Han betalade då 4500 riksdaler för hemmanet som var på 7 1/120 seland och löste därmed ut helsyskonen från arvet efter den avlidna modern. 1875 gifte sig Mårten med Sara Greta Persdotter från Rå. Familjen bodde kvar hela livet på hemmanet. De fick fem barn tillsammans. Det var faktiskt två tvillingpar i denna familj. I det första tvillingparet föddes systrarna Anna Henrietta och Margareta Lovisa på två olika dagar. Yngsta dottern Elin övertog senare hemmanet tillsammans med sin make Bror Oskar Lundin. Mårten blev senare även kyrkvärd. Mårten dog 1924 och Sara Greta levde till 1942.

Några kort på familjen Lidmark som jag lånat av Karin Wassdahl.

Bror Oskar Lundin (stående), två pigor (stående), Albert Lundin, Oskar Lundin, Nils Lundin, Arvid Lundin, Erik Lundin (barnen), Elin Lundin, f. Lidmark (sittande fr.v.), Mårten Lidmark, Sara Greta Persdr, Anna Lidmark (ogift). Huset i bakgrunden ”bagarstuga”.

 

Dottern Elin Lundin (1883-1959)

 

Modern Sara Greta Persdotter (1853-1942)

 

 

Enligt mina noteringar är detta Margareta Lovisa Lidmark, g. Palien (1877-1973).

 

Och detta är tvillingsystern Anna Henrietta Lidmark (1877-1945).

 

 

 Troligtvis sonen Per Martin Lidmark (f. 1876)

Bron över Nämforsen

Ett annorlunda vykort över Nämforsen och gamla bron över Ångermanälven. Vilket hus är det man ser under bron?

Jag bjöd på detta vykort på Tradera och vann det, men när jag fick vykort så var det ett helt annat vykort över Nämforsen. Den som sålde vykortet hade lagt ut fel bild på vykortet och därför fick jag inte detta tyvärr.

Elias Peter Lidén med familj

Fick nyligen detta kort av Kristina Andersson, f. Lidén. Hennes pappa var kusin med de tre barnen på kortet. Det är Elias Peter Lidén (1882-1936) och hans hustru Astrid Margreta Eriksson (1890-1955) som sitter i mitten av bilden. Till höger om dem sitter troligtvis Elias Peters mamma, Sara Brita Olofsdotter (1859-1938). Sara Brita skrevs som förmånstagare i församlingsboken på samma sida som Elias Peter så hon var säkert bosatt på samma gård som sonen och dess familj. Barnen är från vänster Valfrid (1919-2006), Gunborg (1922-1986) och Albert (1915-1970). Det fanns ytterligare tre barn i familjen, nämligen: Valdemar (1911-1963), Erik (1913-1993) och Hildur (1916-2002).

 

På gården fanns två hus och en ladugård. Det är det mindre huset man ser i bakgrunden nu. Den vackra farstukvisten lär finnas kvar fortfarande, men jag har inte tänkt på den tidigare. Jag måste kontrollera detta nästa gång jag åker förbi. I högra bildkanten ser man bryggan som gick upp på "bått'n på lagår'n".

 

Elias Peter skrevs som arrendator av detta hemman. Hemmanet som var 1 seland stort ägdes av Strömnäs AB. Jag tror Strömnäs AB köpte hemmanet år 1892 av Nils Peter Nilsson. På 1940-talet skänktes fastigheten av Strömnäs AB till Föreningen för växtförädling av skogsträd. Jag har tidigare visat ett kort från Växtförädlingen där man håller på att bygga om husen på gården.

 

Tack Kristina för att jag fick låna kort. Kristinas farfar hette Olof Anton Lidén och han var bror till Elias Peter. Tack till Christer Lidén som hjälpte till med identifieringen av personerna på kortet. Han har ett liknande kort också, men där finns en häst med också.

 



 

Jag hade sedan tidigare ett gammalt kort på Elias Peter Lidén. Han gjorde sin militärtjänstgöring 1903, så kortet borde vara taget omkring detta år.

 

 

När bilen kom till Ådals-Liden ....

För Västernorrlands län finns det register på fordon som registrerats in från 1907 och framåt. Detta hittar man i ett arkiv som kallas för "Västernorrlands läns landskansli. Automobilavdelningens arkiv". Åren 1907-1923 av bilregistret finns skannat på SVARs hemsida. Det är intressant läsning att se vilka som hade bilar på 1910- och 1920-talet.

Den första volymen täcker åren 1907 till 1915. Här ingår både bilar och motorcyklar. Den förste från Ådals-Liden som registrerade in en motorcykel var Viktor Westin från Näsåker. Han registrerade in motorcykeln den 17 november 1909 under registreringsnumret Y22. I Västanbäck bodde en man vid namn Jonas Viktor Magnus Westin som mycket väl kan vara denna Viktor Westin.

Den 5 juni 1911 registrerade Erik Gustafsson från Näsåker in ett fordon under registreringsnummer Y73. Detta kan vara den första bilen som registrerades in inom Ådals-Lidens församling, men det står inte skrivet i handlingen. Erik var född 1885 på Prästbordet och dog 1944 i Västanbäck.

Åren 1914 och 1915 registrerades ytterligare två motorcyklar in under numren Y186 och Y262. Den förstnämnde registrerades in av Paul Viktor Mähler i Näsåker. Jag gissar att det är Karl Viktor Mähler som avses här. Han var född 1889 i Omsjö och dog 1977 i Kanada. Den andra motorcykeln registrerades in av Petrus Olsson i Åsmon, eller Petter Olsson som han egentligen hette. Petter skulle den närmaste åren registrera in många olika fordon.

Under 1916 registrerades fem bilar från Ådals-Lidens församling in: Y49 Anders Gustaf Gustafsson, Y88 Ture Tenglund (Ford), Y104 Petrus Lidström (Ford), Y114 Petter Olsson (Ford) och Y136 Petter Olsson (Ford). Om den sistnämnda bilen kan man läsa att det är en personvagn av typ Ford, egen vikt 650 kg, bensinmotor om 20 hästkrafter (motorns cylindertal 4, cylinderdimensioner 95*100 mm), 4 personer.

Om man läser vidare i dessa handlingar hittar man att fem bilar registrerades in under 1919, varav tre av Petter Olsson. Det var: Y167 Petter Olsson (Ford), Y214 Petter Olsson (Chevrolet), Y216 Anders Gustaf Gustafsson (Chevrolet), Y219 Petrus Lidström (Maxwell) och Y227 Petter Olsson (Hupmobile).

Under åren 1920 till 1923 förekommer ytterligare personer bland de som registrerad in fordon. Det var Viktor Johansson i Näsåker, S. W. Johansson i Forsås, Ludvig Reimar Borin i Moflo, Alfred Nordin i Åsmon, Bror Oskar Lundin i Näsåker, A. Nordkvist i Moflo, Bror Sundvall i Holafors, Hilmer Sidén i Holafors, E. J. Tidén i Rå, J. A. Vestin i Moflo, K. J. Sandahl i Moflo, Teodor Blom i Näsåker. Ibland tror jag det är postadressen som står på dessa personer, inte bostadsadressen. T. ex. Alfred Nordin tror jag bodde i Sundmo.

På Murbergets hemsida finns kort på en bil som Petter Olsson hade. Tyvärr ser man inte registreringsnumret på bilen så man kan utläsa vilken bil det är. Jag tror dock inte att det är Ådals-Lidens första inregistrerade bil.

http://old.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-19990560

Har någon detta kort och kan utläsa registreringsnumret bättre?

Gustaf Åsander, Näsåker, Tel. 28

Två nya läskedrycksetiketter från Gustaf Åsanders läskedrycksfabrik i Näsåker. Dryckerna hette Gravensteiner och Sport. Någon som kommer ihåg dessa?

Eldsvåda i Ådalsliden 1913

Natten till lördagen nedbrunno till grunden hr C. J. Mählers smedja, kvarn och snickareverkstad i Vigda by, Ådalslidens socken. Elden upptäcktes vid 2-tiden på natten, men hade då tagit sådan fart, att någon räddning ej stod att finna, utan byggnaderna nedbrunno till grunden. Den närbelägna lilla sågen räddades med knapp nöd. Den ligger endast 18 meter från de brunna byggnaderna.
Huru elden uppkommit är ännu obekant. En person, som gått förbi stället vid 12-tiden, hade då ej förmärkt någon eld. Det brunna var försäkrat i Brandförsäkringsaktiebolaget Thor för 8,400 kr., meddelas Soll.-Bl.

Detta fanns att läsa i Sollefteå-Bladet den 3 maj 1913.

Det bör vara Nils Erik Mählers eller sonen Karl August Mählers smedja som brann ned i Vigda, inte C. J. Mahlers smedja. Det fanns en smed i Resele som hette C. J. Mähler under samma period.

Detta var inte första branden som drabbat släkten Mähler i Vigda. En tidigare brand finns omnämnd i samma tidning den 8 mars 1898 under rubriken Nya tag.

 

En man som ej låter afskräcka sig af motgången, är fabrikör N. E. Mäler i Vigda, skrifver en meddelare till Sollefteå-Bladet och berättar följande:

Den 6 februari i år nedbrann till grunden hr Mälers smidesverkstad, men redan den 26 i samma månad hade han en ny, provisorisk verkstad i ordning och arbetet kom igång.
Hr Mäler har haft en gemen otur under de senaste åren. I fjol kväfdes alla hans kreatur: fyra kor, en utmärkt häst och ett tiotal småkreatur. Förleden höst fick han smideskol för omkring 300 kronor uppbrända för att ej nämna, att han för omkring 14 år sedan hemsöktes af eldsvåda, som ödelade hans icke försäkrade verkstad.
Men med friskt mod har han tagit nya tag och haft god framgång i sitt yrke. Också är han en i sitt fack mycket framstående man. hans plogar, prisbelönta på flera utställningar, stå högt i anseende.

Nils Erik hade alltså drabbats av en brand redan på 1880-talet när hans oförsäkrade verkstad brann ned till grunden. Jag hade tidigare hörts berättas om tre bränder i smedjan, men jag vet inte med säkerhet om det är dessa tre bränder som beskrivs ovan. Trots alla motgångar kämpade han vidare och byggde upp smedjan gång på gång.

Vykort från ovan

Hittade ett fint vykort över Näsåker, Rå och Västanbäck. Man ser mycket mera av landskapet omkring Näsåker än vad man vanligtvis brukar göra på gamla vykort. Bilden är från 1947 eller 1948 enligt den märkning som finns på vykortet.

Miss May Westin, Chipley, Florida

Köpte ett gammalt vykort över Nämforsen på Tradera. Det är säkert likadant som något jag visat tidigare, men jag ville ha det eftersom det var skickat till USA från Sverige. Det har ingen koppling i övrigt med Ådals-Liden (tror jag), men det finns kanske någon annan som känner till dessa personer. Vykortet är skickat 1902 från Sundsvall till fröken May Westin i Chipley, Florida.

 

Följande står på kortet (har tyvärr inte kunnat läsa allt):

Sundsvall 24/7. Många hälsningar från Sundsvall samt dess omnejd, här är kalt (?) i sommar men mycket härligt (?) den du finge se en dag .......... känna .......... smekande vind, men allt kommer i sinom tid.

My dear Little May. God bless you. Amelia.

 

 

Ett vykort till blifvande "Prostinnan"

Blifvande "Prostinnan" inbjudes i dag kl ½1 e.m. dricka kaffe hos morbror i sällskap med byns skolbarn d. 29.11.02 v:n Ida.

Så har vännen Ida antecknat på detta fina vykort som föreställer forsen i Fjällsjöälven intill Åkvisslan, strax innan utloppet i Ångermanälven. Man ser några hus i Åkvisslan och på denna sida sitter en ståtlig karl i hatt.

På baksidan ser man att vykortet är adresserat till Lydia Frisendahl. Hon var gift med Viktor Bernhard Frisendahl som var kyrkoherde från 1880 inom Ådals-Lidens församling. Han tillträdde som kontraktsprost inom Ångermanlands västra kontrakt 1903, alltså strax efter att detta vykort var skickat. Viktor Bernhard blev kyrkoherde i Ramsele efter sin bror Nils Johan 1906, men dog innan han varit verksam där i ett år.

Det skulle vara mycket intressant att förstå vem vännen Ida var. Bodde hon eller hennes morbror i trakten av Åkvisslan? Vad hade hon för koppling till dessa skolbarn som skulle samlas för kaffe hos hennes morbror. Fanns det omkring 1902 någon lärarinna inom Ådals-Lidens församling som hette Ida? Kan någon lösa mysteriet åt mig?

Ett skepp kommer lastat med .....

Idag har FamilySearch lanserat en ny hemsida där man kan söka i register från hela världen, skapa släktträd m.m. Det finns väldigt mycket information för oss släktforskare på denna hemsida. Naturligtvis måste jag prova att söka där och jag sökte som vanligt på släktnamnet Mähler. Denna gång fick jag en träff som jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Jag hittade ett barn vid namn Antonius som var född i Styrsö församling utanför Göteborg 1747. Han var barn till Carolus Friede. Christiern Mähler och hans hustru Helena Toss. Allt enligt detta register. Den förste Mähler som inflyttade till Sollefteå hette Carl Friedrich Christian Mähler och hans hustru hette Helena Foss. Den uppgift jag haft tidigare var att makarna kom till Sollefteå omkring 1748.

Sökte vidare i Styrsö födelsebok för att se vad som stod där och hittade följande:

Maii d. 13 - Föddes på ett skepp uti Känsösund ett barn från Sunnerborg uti Holstein för Contraice ... inkommit, och samma dag döptes uti kyrckian, Fadren war Stålarbetaren mäster Carolus Friede. Christiern Mähler, Mod: hust: Helena Toss. Barnet nämdes med det namnet Antonius.
Faddrar: Skepparen Hans Christian Nissen, Styrmannen Friederich Peterson från Sunnerborg och Stålarbetaren mäster Johan Angermund. Bördgum: Enckian Kierstin Swensdotter, och hust: Marith Enartsdotter på Brännön.

Födelsenotisen kan läsas i Riksarkivets söktjänst:

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0042354_00081

Därmed vet vi att Carl Friedrich Christian Mähler inkom med sin familj till Sverige omkring den 13 maj 1747 tillsammans med Johan Angermund som också flyttade upp till Ångemanland. Mähler blev mästersmed vid Sollefteå bruk och Johan Angermund vid Graninge bruk. Vad som hände med sonen Antonius vet jag inte. Jag har inte sett honom i kyrkoböckerna för Sollefteå. Han kanske dog på vägen upp till Sollefteå?

Adressen till FamilySearch's hemsida är www.familysearch.org.

Släktnamnet Lidström

Namnet Lidström förekommer i flera olika byar inom Ådals-Lidens församling med början på 1800-talet. Man undrar om dessa släkter har någon gemensam anfader eller om det var ett släktnamn som var mycket omtyckt eftersom det har anknytning till Ådals-Lidens församling.

Den förste som jag hittat som tagit sig detta släktnamn var bondesonen Per Persson Lidström från Sörmoflo. Han gifte sig 1822 med en gästgivaredotter i Näsåker. Han fick också överta både hemmanet och gästgiveriet efter sin svärfader. Tyvärr dog hans hustru efter mindre än tre års äktenskap och de fick bara ett barn tillsammans som också dog innan han fyllt ett år. Per gifte om sig sedan med en bondedotter från Västerås, Eds församling och de fick femton barn tillsammans. Trots att de fick många barn tillsammans så är jag inte helt säker på namnet Lidström levde kvar i nästa generation. Många av Pers söner var sjömän och dog tidigt av sjukdom eller olycka till havs.

En släkting till Per som också tog sig detta släktnamn var Erik Markus Lidström. Han var född 1831 i Sörmoflo och var brorson till Per Persson Lidström. Erik Markus var bonde i Sörmoflo hela livet. Sonen Per Magnus (f. 1858) flyttade till Häxmo där han blev bonde. Per Magnus var bl.a. farfar till Per Lidström i Häxmo.

På andra sidan socknen, i Jansjö, fanns det en Erik Peter Olofsson som tog sig namnet Lidström innan han gifte sig 1871. Han var bonde i Jansjö fram till 1878 då familjen flyttade till Näsåker och övertog hemmanet efter riksdagsmannen Per Engman där. Har Erik Peter något släktskap med Lidström från Sörmoflo? Erik Peter var visserligen fyrmänning med Per Persson Lidströms barn, men kan det räcka för att ta samma släktnamn? Eller kan Erik Peter tagit namnet Lidström eftersom hans syster var gift med nyss nämnde Erik Markus Lidström? Erik Peter var bl.a. pappa till Erik August Lidström som bodde kvar i Näsåker.

I Moflo fanns en man vid namn Hans Magnus Persson som också lade till namnet Lidström någon gång på 1860- eller 1870-talet. Hans Magnus var först bonde i Moflo, sedan flyttade familjen till Söderfors, där Hans Magnus blev torpare. De bodde även en period i Forsmo inom Ramsele församling mellan 1896 och 1904, innan de 1904 flyttade till Sundmo, där Hans Magnus skrevs som arrendator. År 1910 flyttade familjen tillbaka till Moflo igen. Även här kan man hitta ett släktskap med Per Persson Lidström, även om det är ett annat släktskap än med Erik Peter Olofsson Lidström. Hans Magnus farmor var nämligen kusin med Per Persson Lidström. Hans Magnus var bl.a. pappa till Viktor och Verner Lidström.

Skomakaren Olof Nilsson i Rå togs sig namnet på 1870-talet troligtvis. Han gifte sig 1878 och då hette han Lidström. Han bodde hela sitt vuxna liv i Rå där han var torpare och skomakare. Två av Olofs barn drunknade vid två olika tillfällen. Äldsta sonen Nils Johan drunknade i Vigdån under timmerflottning endast 11 år gammal. Dottern Anna Margareta drunknade ett vattenämbar när hon var ensam utan tillsyn i rummet. Hon var drygt 1,5 år gammal. Det var bara en son som förde släktnamnet vidare och han hette Henrik Oskar (f. 1892). Olof Nilsson Lidström hade också släktskap med Per Persson Lidström på två olika sätt. Olof var fyrmänning med Per Persson Lidströms barn på samma sätt som Erik Peter Olofsson Lidström var. Olofs mormor var kusin med Per Persson Lidström, på samma gren som Hans Magnus Persson Lidström.

En bror till Olof Nilsson Lidström togs sig även namnet Lidström. Han hette Nils Peter Nilsson Lidström. Han skrivs med namnet Lidström när hans fjärde barn föddes år 1881. Samma tragiska öde inträffade i denna familj som i Olofs familj. Två barn drunknade nämligen på olika sätt. Sonen Per Magnus drunknade 1,5 år gammal i en brunn på gården. Sonen Nils Anders drunknade under badning när han var 15 år gammal. Nils Peter var större delen av livet bosatt i Holafors, där han var torpare. Han hade två söner som blev gifta, nämligen Per Magnus och Erik August.

Ytterligare en person som var bosatt i Jansjö tog sig namnet Lidström. Det var Anders Peter Larsson. Han står med namnet Lidström när han gifte sig 1878. Anders Peter var torpare i Jansjö fram till 1894 då familjen flyttade till Prästbordet, där de blev arrendator av ett hemman. Makarna fick tretton barn tillsammans, men sju av dem dog i unga år. Sonen Erik Daniel kan ha fört släktnamnet vidare. Anders Peter har ingen släktkoppling med de tidigare nämnda personer. Anders Peters mor härstammar från Jämtland och på hans fars sida är det härstamning från Dalarna och från Öviks-trakten. Om man tittar lite vidare ser man att Anders Peters hustru faktiskt har släktskap med Per Persson Lidström. Hennes mormor var kusin med Per. Jag vet inte om detta kan vara en anledning till att maken tog sig namnet Lidström, men ett intressant faktum i varje fall.

Jag har hela tiden vetat att det funnits flera olika Lidström-släkter inom Ådals-Lidens församling. Dock var det mycket intressant att se att alla dessa grenar har någon form av koppling med varandra. Det hade jag ingen aning om sedan tidigare.

Det finns ytterligare en person som tog sig namnet Lidström, men detta skedde sedan han flyttat från församlingen. Han hette Hans Göransson och var ursprungligen född i Arbrå församling i Hälsingland. Han flyttade med sina föräldrar upp till Ådals-Lidens församling. Hans gifte sig 1842 i Långsele och blev bonde och nämndeman i byn Nyland. Från omkring 1844 skrevs han med släktnamnet Lidström, men omkring 1860 ändrades stavningen till Litström istället. Denne Hans har inget släktskap med övriga Lidströmare i Ådals-Liden.

Jag kan säkert ha missat någon gren som använt namnet Lidström, men detta var ett första försök till kort sammanställning av släktnamnet. Intressant att nästan alla av dessa Lidströmare härstammar från bonden Zakarias Hansson (f. 1712) och hans hustru Kerstin Persdotter (f. 1722) i Sörmoflo på lite olika sätt.

Forsnäs skola, år 1952, klass 3-6

Stående fr.v.: Kjell Lindberg, Åke Pettersson, Tage Mähler, Bengt-Ivan Hildingsson, Alf Sjölén, Alvar Hedin, Kjell Andersson, Sten-Elov Åbacken, Assar Persson.

Sittande fr.v.: Inga-Maj Mähler, Annie Selin, Barbro Forslund, Maud Sjölen, Ann-Marie Persson, Doris Larsson, Anna-Greta Andersson, Ragnhild Eliasson, Laila Sundqvist.

Främre raden fr. v.: Kjell Strömkvist, Ingemar Näsmark, Sture Frölander, Bengt-Arne Mähler, Ernst Pettersson.

Lärare: Ralph Gilljam.

Hilda Ritzéns barnmorskedagböcker

Det finns sedan tidigare en del skrivet om barnmorskan Hilda Ritzén. Britt-Inger Lidström har skrivit en artikel om Hilda Ritzén i Byabladet tidigare. Man kan läsa den på följande adress:

http://hembygd.adalsliden.se/?p=578

Jag har även berättat lite om barnmorskan Hilda Erika Ritzén som var bosatt i Åsmon.

http://adals-liden.blogspot.se/2011/10/barnmorskan-hilda-erika-ritzen.html

Därför ska jag inte skriva så mycket om Hilda, utan istället berätta lite om de barnmorskedagböcker som finns bevarade på Landsarkivet i Härnösand efter Hilda Ritzén. Jag har inte själv sett dessa böcker ännu, men min bror tittade i dem när han besökte Landsarkivet i början av året.

Dessa dagböcker finns bevarade i ett arkiv som kallas "Förste provinsialläkarens i Västernorrlands län arkiv 1881 – 1981". I detta arkiv finns det en serie som kallas "Barnmorskors dagböcker". Totalt finns det 155 volymer eller arkivkartonger med dagböcker, varav en kartong innehåller Hildas dagböcker från 1921 till 1933. Hildas volym har nr 152 i denna serie. Volymen kan återfinnas här i NAD:

http://www.nad.riksarkivet.se/?Sokord=SE%2FHLA%2F1260006%2FD+IV%2F152&f=True&EndastDigitaliserat=false&Fritext=&Namn=&DatumFran=&DatumTill=&Ort=&AvanceradSok=False

Arkivkartongen innehåller små häften som kallades för dagböcker. Det första häftet börjar den 9 januari 1921 och sträcker sig till den 2 oktober 1921. Den innehåller totalt uppgifter om 49 födda barn under denna period.

Låt oss titta lite närmare på barn nr 16. Hilda hade klockan 6 på eftermiddagen den 31 mars 1921 blivit kallad till Forsnäs där Engla Flodin skulle föda. Barnmorskan anlände en timme senare till Forsnäs (13 kilometers resa). Engla var 41 år gammal och hade fött 5 levande barn tidigare. Fosterläge var Kronan och det hördes fosterljud. Värkarna hade börjat klockan 2 samma dag och vattnet brast fem timmar senare, alltså klockan 7, samtidigt som barnmorskan kom. Två timmar senare, klockan 9 på kvällen, föddes ett gossebarn. Barnet var 52 centimeter långt och vägde 4,6 kilo. Man ser även att barnmorskan använt kreolin som antiseptiskt medel.

Detta är ungefär de uppgifter som man hittar i dagboken. Det står t.ex. ingen uppgift om barnets namn eller om faderns namn, bara moderns namn och var de bodde. Gossen hette Karl Gunnar Flodin och var son till Engla och Per Magnus Flodin. Gunnar finns med på ett kort som jag tidigare skrivit lite om:

http://adals-liden.blogspot.se/2010/02/barnkalas-hos-amrens-i-forsnas.html

Det är huvudsakligen barn födda inom Ådals-Liden som Hilda var barnmorska för, men det finns några entaka åtminstone från Resele också. Jag har fått bilder på första och sista av Hildas dagböcker. Den sista dagboken omfattar 31 oktober 1932 till den 21 december 1933. Om ni har någon släkting som är född under 1921 eller 1932-1933 så kan jag kolla om de finns med bland dessa bilder.

Forsnäs skola, år 1949

Ytterligare ett skolfoto ur min mammas fotoalbum från Forsnäs skola år 1949, klass 1 och 2.

Stående fr. v.: Kjell Hedlund, Alvar Hedin, Frank Holmberg, Lars-Erik Larsson, Åke Pettersson, Kjell Andersson, Alf Sjölén, Tage Mähler, Hasse Johansson.

Sittande fr. v.: Kerstin Hedlund, Inga-Maj Mähler, Doris Larsson, Siv Hägglund, Ing-Britt Hildingsson, Annie Selin, Ragnhild Eliasson, Ann-Marie Persson.

Längst fram fr. v.: Sten-Elov Åbacken, Assa Persson, Sture Frölander, Nils Hansson.

Lärare: Edla Eriksson.

Nämforsen .....

Nämforsen från ett nära perspektiv. Lägg märke till timret längst till vänster.

 

Flygfoto över Näsåker

Det finns många fina foto över Näsåker, här kommer ytterligare ett som jag tycker är väldigt tjusigt.

Man ser t.ex. Prästgården i mitten intill nipkanten. Bredvid till vänster syns gamla skolan. Längst till höger ser man Ådals-Lidens kyrkan. På denna sida vägen ser man bl.a. "Gamm-Jackes" hus (det stora huset med mörkt tak ganska långt till vänster). I bakgrunden syns den orörda Nämforsen, järnvägsstationen, gamla bron över Ångermanälven och del av Forsås by.

 

Vem har bott i övriga hus i bilden?

Ångermanlänning vådaskjuten i Amerika

Följande artikel fanns iförd i Sollefteå-Bladet den 30 januari 1912. Jag har fått den av Göran Stenmark. Tack så mycket, Göran.

Artikeln handlar om två bröder som hade emigrerat från Resele till Minnesota på 1890-talet. Bröderna heter Karl Viktor och Erik Johan Rotmark. Den yngre brodern Johan blev olyckligt skjuten av en nära vän under älgjakt, vilket Karl Viktor nu skrev hem till Sverige om. Karl Viktor berättar även om sin längtan hem till Sverige.

Johan och Karl Viktor Rotmark voro bröder samt söner till änkan Anna Katarina Rotmark i Tängsta, Resele. För ungefär tjugu år sedan utvandrade de till Amerika, där de med sina familjer äro bosatta i Two Harbors, Minnesota, på ett afstånd af 127 eng. mil från hvarandra.
I dessa dagar har från Karl Viktor Rotmark till hans anhöriga i hemlandet kommit den underrättelsen, att Johan Rotmark af våda blifvit skjuten vid älgjakt.

Han beskrifver saken sålunda:
Den 9 november begaf sig Johan tidigt på morgonen till skogen för att jaga älg, hvilket lyckades så väl, att han vid hemkomsten redan kl. 9 på morgonen kunde säga till sin hustru. "Nu, mor, ha vi kött för hela vintern. Jag har skjutit två älgar!" Omedelbart begaf han sig till en kamrat, Albin Halin för att jämte denne och en Lindal skaffa hem villebrådet.
Samtidigt var en Johan Olsson ute för att jaga. Han träffade på spår som ledde till de fallna älgarna.
De tre omnämnda männen hade emellertid hunnit fram och voro som bäst sysselsatta med att taga skinnet af den ena älgen. En rock, som en af dem hängt på en stubbe, togs af Olsson för en älg, hvarför denne sköt. De tre arbetande männen stodo i skottlinien. Halin fick en liten del af näsan bortskjuten, Lindal båda ögonen och Rotmark fick kulan rätt genom hufvudet och föll ned stendöd.
Olsson, Rotmarks bäste vän och förtrogne, är nära nog vansinnig efter händelsen. Rotmark sörjes af hustru, barn och syskon i Amerika samt af moder och syskon i hemlandet.

Den tjuguåriga vistelsen i västern har icke kunnat borttaga intrycket af barndomsminnena från hemlandet. Karl Viktor Rotmark skrifver, att han längtar hem till de sköna, ljusa sommarnätterna, han längtar att få höra göken gala och efter stenbitsställena.
Han säger: "Då jag var midt uppe i härligheten, satte jag inte något värde på densamma, men nu gör jag det."
Hans ord äro ju en god tolkning af emigrantens tankar på hemlandet, med hvilket han ändå är fastvuxen, fastän han med afseende på språk och seder blifvit amerikan.

Jag ska forska lite mera om bröderna Rotmark i Amerika och återkomma om det.