söndag 16 augusti 2009

Nödåren på 1860-talet

Man har hört talas om nödåren som var på 1860-talet i hela Sverige, främst omkring 1867. I provinsialläkarnas årsberättelser finns ett särskilt avsnitt som kallas "Väderlekens och årsväxtens förhållanden i allmänhet". Här beskrevs hur vädret var och hur skörden av säd, hö och halm blev. Jag har tittat i dessa berättelser ifrån 1863 från till 1869 och dert var flera årtal där det var dåligt väder och dålig skörd. Dock verkar 1867 varit det sämsta av dessa år. I berättelsen för Härnösands distrikt hade man skrivit att meddeltemperaturen under året varit -1,2 grader. Som kallast var det -40 grader. Burrrrr. På den tiden var man så beroende av att skörden av säd och hö skulle gå bra så att man fick föda till familjen och till djuren. Man kan nog inte förstå hur jobbigt det var med missväxt och dålig skörd för dem.

Nedan följer ett sammandrag av provinisalläkarens i Sollefteå distrikt årsberättelser för åren 1863-1869. Jag har ur texten plockat ut vissa delar och skrivit om dem lite grann. Jag har dock försökt behålla de ord som man använt i texten. Materialet finns skannat och tillgängligt via SVAR's hemsida.

1863: Blid vinter och i mannaminne ovanligt lite snö. Vårskörden påbörjad 21 maj, men fick avbrytas i nästan två veckor p.g.a. stark kyla och regnväder. Därefter stark torka nästan fram till skördetiden. I mitten av juli inträffade två starka frostnätter som kunde har förstört hela årsväxten. I september började det regna mycket igen, vilket var ogynsamt för bärgningen av skörden. Regnet fortsatte under oktober och november också, blandat med starka stormar. Årets skörd blev medelmåttig i form av kvantitet, men ovanligt god i form av kvalitet.

1864: Blid vinter, med korta mellantider av skarp kyla. Ringa mängd snö, vilket p.g.a. kyla fick till följd att kälen trängde ovanligt djup ned i marken, ända ned till sex fot. Våren och högsommaren särdeles tjänlig för växlighet. Från augusti månad ovanligt kallt ofta med nattfrost. Hela hösten regn och kyla ända till mitten av oktober då snön föll. Inledningen gjorde att man trodde på en bra skörd detta år, men i slutskedet en av de mest ogynsamma år för både säd och rotfrukter. När det gäller rotfrukter var det missväxt nästan överallt i länet. Skörden av säd blev medelmåttig i distrikets nedre delar, i de övre delarna delvis missväxt. Höbärgningen blev medelmåttig.

1865: Kall vinter, utan mycken snö. Snön försvann i början av april. Vårbruket avbrutet av inhållande snöfall som låg kvar i flera dagar i slutet på maj. Regnigt och kallt väder fortsatt under juni och början av juli. Brodden täckte knappt marken i början av juli. Därefter blev det omslag med soliga och varma dagar under juli och växtligheten frodades. I augusti började åter den kalla väderleken, vilken stoppade växtligheten. Allt hopp försvann i början av september med flera nätter med 5 graders kyla som nästan förstörde rubb och stubb. Avkastningen blev usel av allt. Missväxt på potatisen och nästan allt korn skadad av frosten och därmed av dålig beskaffenhet.

1866: Vintern var inledningsvis mild med lite snö. Trots den milda vintern trängde kälen djupt ned. Februari utmärktes av starkt snöfall, med stark kyla i slutet. Vädret under mars och april var mycket ombytligt med blidväder på dagarna och kallt på nätterna. Ibland ner till -30 grader under mars. Efter vårsådden inträffade regn, som visserligen var välgörande för sådd som skett på kälfrimark, men där käle fanns kvar blev jorden väldigt sur. Tack vare det gynsamma vädret under slutet av juni och början av juli kunde växtligheten repa sig. Från slutet av juli till september var väderleken mycket regnigt, vilket inte var särdeles förmånlig för tillväxten. Ingen frostnatt inträffade dock innan 6 oktober så all skörd hann bärgas. Avkastningen av säd var knappast tillräcklig för befolkningens behov, men den var helt fri ifrån frostskador. Rotfruktsavkastningen var i allmänhet riktlig, men potatisen hade skadats av torröta.

1867: Vintern i januari var ganska sträng, ej sällan med temperaturer ned till -32 grader. Februari och mars var blidare vilket ingav förhoppningar om tidig vår. Förhoppningarna grusades dock under april med stark kyla på nätterna, varigenom såväl snösmältning och islossning på Ångermanälven hindrades. Vanligtvis brukar isen på Ångermanälven "gå ut" under första dagarna i maj, men fortfarande i början på juni fanns inga allvarliga tecken på islossning. Först den 11 juni startade årets ångbåtstrafik och ännu den 24 maj åkte hästar och lass över älven. Vårbruket påbörjades 17 juni och pågick till 28 juni. Vid midsommar var det stark värmen. Under början av juli var väderleken omväxlande med både varm och kylig väderlek. I slutet av juli och hela augusti var det gynsamma förhållanden för växtligheten. Natten mellan den 2 och 3 september inträffade den första frosten, dock endast till skada i skogs- och fjälltrakterna. 1-2 veckor senare började man att skörda den gröna och omogna skörden. Strax därefter omkring den 22 september inträffade flera frostnätter med temperaturer ned till -7 grader. Denna kyla tog död på all återstående säd och även potatisen. Hösten därefter var vacker. I december förekom skarp köld ner till -40 grader. Avkastningen på korn var under medelmåttan. När det gäller råg, havre, ärter och potatis var det missväxt eller nära missväxt.

1868: Väderleken var myckt ombytlig under vintern, mest storm och snöyra. Våren var inte ovanligt sen, även om temperaturen var mycket växlande, speciellt i maj. Sommaren var varm och vacker, men allt för ringa nederbörd. Höstrågen var av god kvalitet och avkastningen var för orten över medelmåttan. Kornet var särdeles gott, men skörden hade i allmänhet inte blivit tillräckligt för behovet. Potatis och kålrötter hade lämnat en ovanligt rik avkastning. När det gäller hö och halm så har det varit under medelmåttan p.g.a. den långvariga torkan. Man befarar risk för foderbrist.

1869: Vintern var blid med korta mellantider av ganska stark kyla. Ej särskilt mycket snö, dock flera riktiga snöfall under februari och mars. Redan under slutat av april befriades marken ifrån snö och ingav lantmannen hopp om tidig vår. Vårbruket försenades ändå p.g.a. kall och regnig väderlek under maj och början av juni. Den avslutades inte förrän omkring midsommar. Hela sommaren var regnig och kylig vilket gjorde att höbärgningen försvårades och sädens utveckling försenades. I de sista dagarna i augusti blev det ännu hårdare och mera kylig väderlek med regn och hagelskurar samt frostnätter. Lördagen den 4 september var marken vit av rimfrost, is förekom i vattengroparna och termometern föll ned till -2 á -3 grader. Lyckligtvis hade de flesta skördat sin gröda före denna fasansfulla natt. Rågen gav ganska god skörd och av god beskaffenhet. Kornet, som är ortens huvudsäd, hade i början av juli ett lovande utseende, men hämmades i växten av den ogynsamma väderleken. I första veckan av augusti var det inte ännu axgånget. Första dagarna i september skördats det mesta enbart grönmatat. Potatis och andra jordfrukter var sen i växten, skadades av frosten och lämnade ringa avkastning på den här allmänast förekommande lerjorden. Hösten vacker till mitten av oktober, då snö föll innan marken hann frysa till.

4 kommentarer:

Anita sa...

Jag har avskrifter från Ådalslidens sockenstämmor för samma nödår 1865-1868. Har du dem?

Magnus Johansson sa...

Hej Anita,

Nej, jag har inga avskrifter av sockestämmorna i Ådalsliden. Vem har gjort dem? Står det något intressant där under dessa nödår?

Hälsningar
Magnus

Anita sa...

Jag har fått dem av Pul Lundin, som skrivit av dem. Om du vill kan jag kopiera dem och skicka dem till dig?

Hälsningar Anita

Anita sa...

Jag redigerade Pauls material något och lade in utdrag från sockenstämmorna på min blogg istället!
Anita