Ådals-Liden gammalt i verlden, del 2.

Här kommer fortsättningen på artikeln i Västernorrlands Allehanda den 21 december 1891.

Få äro de märklige män, som leda sina anor från Liden. En af dem blef professor i Lunde och hette Elias Lidfors. Hans fader var bonde och Lidens första gästgifvare*). Befordringsdata äro: magister i Lund 1811, Eloqv. docens derstädes s. å., adjunkt i romersk vältalighet 1817, professor i samma vetenskap 1820. Dog 1825, 38 år gammal, enligt här gängse berättelse förgifven af afundsmän.

En magister i Åbo, utnämd dertill 1789, sedan han 5 år varit student, var Erik Häggqvist från Hæggsmo.

Samma slägt från Häxmo finnes ännu. Dess hufvudman sitter på byns största och förmögnaste hemman; corps de logiet, ett gammalt ståtligt tvåvåningshus med mansardtak synes vida. Derifrån utgick för icke länge sedan ännu en yngling och beträdde den lärda vägen. Han hette Hans Petter Häggqvist, var min skolkamrat i Hernösands skola, satt i dess gymnasium, låg vid Uppsala akademi och vardt prestvigd. Tjenstgjorde som predikant, ehuru aldrig som ordinarie, var en tid lärare vid Sollefteå privata läroverk, men fick lungsot och anträdde med Hernösandsskeppet Angantyr en resa till varmare länder. Han var full af hopp, då han i slutet af 1885 en dag tryckte min hand och lofvade mig bref och dagbok. Jag fick begge, men då var han död. Den 14, kl. 2 e. m. mars 1886, tre dygn före skeppets ankomst till Algoa Bay, sänktes liket under öfliga böner i hafvet. Grafven är belägen på Lat. = 36°14', Long = ost 21°46'.

Han berömmes af kamrater som en vänsäll man.

Reqviescat in pace!

Många äro de af Ådals-Lidens barn, som fått sina grafvar i vatten, dock icke så många gammalt i verlden, som nu.

Flera gånger ha barn drunknat i brunnar och vattusåar eller annorledes i vatten ömkligen låtit lif sitt till.

Fullväxt folk frunka i forsarene; det är timmer- och brädflottningar, som fordra allt flera lif ju längre fram i tiden man kommer. Laseleforsen tar många, Aqvislan desslikes, Katalandax, Lin-Inges och Nämforsen ej färre, Mokrokin i Resele en och annan o. s. v.

Is och tjocka narra båtarne från rätta stråten, der färgsundet går ofvanför Nämfors. Det lefvande, som kommer inom den linie, der forsen med fart börjar suga till sig vattnet, har död och graf inom en minut, kort att lefva igenom, lång att fasa uti.

På det sättet drunknade en öfverlastad bonde, som skulle fara öfver vid "plågan"**), och på det sättet ha många nu förgätna män och kvinnor känt valkiga händer darra och hård hug mjukna inför döden i Nämfors.

De oftast förekommande dödssätten äro annars stenpassion, tvinsot, lungsot, bråddöd, barnsbörd, håll och stygn, gulsot och så farsoterna. Några dödes äro särskildt värda att antecknas. "Den 16 sept. 1751 dog Nils Johansson i Mofloo, som legat på säng borrtagen i många år, post visum 66 annons". "Den 7 nov. 1758 begrofs enkan Marsta Hansdotter från Lidgatu; som bortkom i skogen den 13 Fber. och igenfans den 4 nov. 80 åhr gl". En gubbe är funnen död i ett kvarnhus mellan Öfverå och Degersjöberget, en barnsängskvinna brinner upp några dagar efter förlossningen. Eld har fastnat i hennes kläder. Hon är 27 år. En annan dör oförlöst och "sörjes af 10 späda och värnlöse barn". En dräng krossas af en timmerstock, en annan genom ett jordras, en tredje ihjältrampas af en yr häst. Olyckan slår ned på många sätt och klipper utaf det sträfva släplifvet, som ändock är så kärt. Dödsfallen upptecknas och förses med nakna uppgifter, som föga säga.

I senare tid säges ej mycket om hur de varit och haft det, de som dödt. Jag har dock funnit ett ställe, der antecknaren sjelf sörjt en "oskylden" och beklagat hans död.

Den kärfva, ortografiskt bristfälliga, gammalsvenskan verkar här som den sannaste och kraftigaste färg  — det är den sanna tidsbelysningen öfver historian: "1809 dödde efter en ährbar stilla och dygdig färd wandell ung. beskedlige bonden Pehr Pehrsson i Söderfors af ett, Genom oförmodat häftigt öfverkommande snöfall från en hög och brant backe vid Stora Elfwen, då han der förbi gick wid ena Stranden. Ætas 24 åhr, 3 månader. Han fördes till Sin hvilokammar med anhörigas och wänners ömmaste åtfölje, anständigt och hederligen den 19 Martti".

Sjelfmord förekommer under detta århundrades första hälft summa två gånger. Det var 1848, revolutionsåret, som häradsrätten resolverade och beslöt, att i tysthet skulle begrafvas en torpare, som hängt sig i skogen.

Från 1751 till 1790 eller under 40 års tid är intet enda oäkta barn antecknadt. Då föder pigan Anika Jakobsdotter oäkta sonen Petrus. Ett af olycksbarnets faddrar är prestsonen Andreas Harelius som ännu skrifves studiosus, det han ock 10 år förut var.

Det andra "oäkta" barnet kommer efter 8 år, 1798. Föräldrarne äro lappar,

Bland testes vid dopet äro bland andra drängen Nils Hansson, "tjänar loco citato", och pigan Carina Hansdotter, "tjänar ibidem nunc temporis"!

1792 födas "Trilingar" till verlden.

Detta är några data.

Hvad presterna ha lagt minsta vigten vid, siraterna så att säga, ha ibland varit af större intresse och ett ogemenare nöje för läsaren 100 år efter dem, än de kunnat drömma. Med några ord och, utan att det varit afsigten, ha de gett en historia om ett kärnslägte, som är multnadt nu och varit det länge; med några hieroglyfer en berättelse om hård nöd och tunga bördor; med ett par krokar i marginalen en annan om annat.

De fromma fäderna ha haft sina bedröfvelser såsom vi har våra, men i allt synas de varit säkra och sadelfasta, om också icke så lärda — och i lust och nöd ha de varit trogna kung och fädernesland.

Comministern Nils Flodstedt börjar sin journal för år 1790 med en from önskan: "Gud gifwe wårom Konung frid och et godt Regemente!!!" Den fromme mannens bönesuck är två gånger understruken. Som bekant var Sverige under Gustaf 3 den tiden i krig med Rysslands-Katrina.

Som presten önskade: fred vardt, i Wärälä, det året.

Två år derefter upprepar han sin bön från krigsåret: "Gud gifwe wår Konung frid och et godt Regimente!".

Som presten önskade: kungen fick det året frid. H. m:jt togs in i den ändlösa hvilans rike mars samma år, men knappast såsom presten skulle önskat.

P. M.

*) Det berättas ännu, att en gång hade dåvarande professorn, efter många års bortavaro, berättat de sina att han skulle komma hem. De skulle hemta honom med häst och kärra i Sollefteå, dit han skulle följa en strömmingsbåt eller haxe. Men ingen mötte skjutspojken och denna vände derför om och for till obygden igen. Efter den dagen frågade gästgifvarmor, glömsk af alla de år, som gjort hennes son till en medelålders herre och lärd man, hvarje vägfarande och äfven professorn sjelf, då han slutligen och okänd kom tillbaka: "Ha'n sett tell n'Elias vonn naho"?
**) Det fins två plågor i Liden: Hans-Svens-plåga och Märkes-plåga!!! Plåga är en hög backe, en plåga att berga och en plåga att gå. Uttrycket fans för mer än 100 år sedan.

Ådals-Liden gammalt i verlden, del 1.

I Västernorrlands Allehanda publicerades en artikel skriven av Pelle Molin fördelade på två tidningar den 19 och 21 december 1891. Rubriken är Ådals-Liden gammalt i verlden. Pelle Molin har studerat kyrkoböckerna för Ådals-Liden sedan 1751 och skrev en sammanfattning av det han hittade. Jag börjar med första delen av artikeln nedan.

Ådals-Liden gammalt i verlden

Några präktiga gamla böcker ligga framför mig. En är bunden i pergament, de andra i papp, men äfven dessa gamla.

De berätta med den sirligaste tyska piktur (gammelstylen:) eller med oläsliga krumelurer historien om ett århundrade i en ådalsvrå, om hur bönder, torpare och nybyggare ströfvat, släpat och blefvo jordade till sina föregångare i samma bittra lif.

Det är som att försättas till en annan verld. Några korta kärfva ord på tung gammalsvenska och man är som genom en volt satt midt uti den! Man ser presten sitta med gåspennan i hand och pränta i pergamentsboken "död i den gångbara febern" och framför honom står en vördnadsfull bonde och har berättat, att nu hade farsoten tagit det sista af alla hans barn och att nu var stugan tom. Det var ingenting att göra vid det. I samma kolumn stod ofvanför detta, samma feber utpekad; nedan skola namnen på nya offer trängas på det grova papperet, i samma smala kolumn. Så går bonden ut och hem till sitt, och presten får åter rufva på den pinande tanken: skall herren aldrig upphöra att lägga sin tunga hand öfver oss? Ty i den otäta stuga, der han bor med de sina, hafva de äfven burit ut lik; granriset efter det senaste, men kanske ej det sista, spåras ännu i snön. Presten vet ej, men han skrifver i marginalen: Fiat voluntas tua — ske din vilje.

Jag trodde att jag i dessa gamla kyrkoböcker skulle få glädja mig åt mycken munklatin och gladde mig åt att få se latinsk grammatika hädad af lärda män. Ciceronianskt latin mins jag ännu med fasa.

Men utom de obligata ejusdem, ibidem, hoc loco, hujus och ætas finnes högst obetydligt utaf romarspråk.

Den äldsta boken berättar från år 1751.

Böckerna från föregående tid ha säkerligen kommit bort, ty Liden hade 1751 redan länge bildat egen församling.

Resele är moderförsamling i sista hand.

Sånga lärer varit det derförut. Vid tiden för ådalens första odlande och bebyggande var dess kyrka och prest den enda religionsapparaten för hela landet ofvanför, så långt som folk bodde eller teg var bruten.

Den första prest, som pergamentsboken talar om, dog 1754. Han får ett vackert eftermäle: "Den 25 Julli dödde och den 30 ejus begrofs saling her Comministern wäl ärewördige och wällärde herr Pettrus Harelius uti förnämt folks närwaro, sedan han Berömligen och til alt folks nöje förwaltat sit dyra ämbete här wid församlingen uti 26 åhr, under mycken krops bräcklighet och beswärligit resande. Siukdomen begyntes med hold och stijng och ökades sedermera med swuldnad under bröstet — lefnadstiden har warit 59 åhr och några månader".

Här träffas första gången hold och stijng som dödsorsak, för att sedermera, under det återstående af århundrandet, dominera i dödskolumnen, så vidt ej farsot härjar. De visste heller ej namnet på sina sjukdomar gammalt tillbaka. Influensan synes ha farit fram med våldsamhet under senare hälften af 1700-talet, men kallas "sweda och wärk i alla leder sampt hufwudwärk". 1759 dog ett barn i "koppfeber" och efter detta går koppfebern under flera år tillsammans med hold och styng.

Till århundradets slut angifva böckerna tydligt fyra perioder, då kopporna gått. Perioderna börja 1759, 1774, 1782 och 1795 och räcka vanligen för hvarje gång två år. Om ett af offren är antecknadt, att "lappmannen Sjul begrafdes Die ascensionis Christi"*).

1765 börjar "den gångbara barnfebern", som i början skrefs "okänd barnfeber". Året förut omtalas "den gångbara hetsiga febern", som detta och följande år tager de flesta af dem, som hemfalla åt döden. Efter de knapphändiga beskrifningarne att döma ha vi influensan igen.

År af pröfningar.

Här kommer flera sidor blanka, der födde och vigde skolat antecknas, medan dödskolumnen är starkt upptagen. Ett år viges intet enda par, ett annat födes intet barn till verlden, under det kyrkogården fylles. Presten har öfver födelse- och vigselkolumnernas blanka, gulhvita ytor dragit kort med pennan. De se ut som grafkors.

Detta är det enda, som gifvit honom en ringa omvexling i hans journal, som de åren lydde: "död i den gångbara hetsiga febern" eller "den — — — ejus dem i sama siukdom döder". Endast en och annan dör af ålderdomsbräcklighet eller slukas af elfven, som sedan och i vårt tidehvarf ger så många en våt graf.

Under den del af förra århundradet, som boken äre före, har endast en "hängdt sig sielf". Detta var presten så oförutsedt, att han icke kunde stafva det ovanliga dödssättet riktigt, utan drog till med dt i supinum.

Ådalsborna, den tiden, ha gift sig vid ungefär samma ålder som nu. Då de "Copulerades", såsom det kallades för att låta fint, gåfvo männen morgongåfva, hvars belopp antecknades. År 1755 ger en bonde sin hustru Abluna 150 daler i morgongåfva; en kronofördubblings Båtsman ger pigan Dårdi Ersdotter i lön 15 lod Sifr. Längre fram i tiden gifves morgongåfvan i Riksdaler, plåtar och Riksdaler Specie. Beloppen variera, då det är fråga om riksdaler, mellan summorna 15-40; i fråga om plåtar går ingen gerna öfver 30; af riksdaler Specie ges vanligen ej flera än 10.

En storbonde har varit nog hänsynslös att ge 250 riksdaler specie. Tänk hvilken rad af sölfpolkaler en sådan skulle haft i skåpet!

Bland de copulerade (gifta) år 1758 en handels Betient Johan Högström. Han ger 90 d. s:mt i morgongåfva. Här är det första ej latinserade tillnamn, som möter. Annars är det idel Anders Zakrisson, Pehr Pehrsson, Nils Olsson och dylika söner. Presten har känt betydelsen af den nya tid, som här möter honom, så att hand med den sirligaste stil skrifver namnen, under det han ofvanför och nedanför icke vårdar sig att pränta bondnamn och nybyggarenamn.

*) Kristi Himmelsfärdsdag

Denne Högström var säkerligen från stad och tog endast gifte härifrån. Städerna hade ju monopol på handel den tiden? Jag vill minnas det — och så det, att mig blifvit berättadt, att första handelsboden här i bygden kan en och annan gammal hedersprisse minnas ännu.

1775 började folk sammanvigas. Hittills hade de uteslutande "copulerats". Comministern Nils Drake var det förbehållet att här slopa lite latin. Samtidigt råkas nya tillnamn — och timmerfolk! Hvem skulle ha trott det? Men hvarför ej? Kramforsverket är ju öfver 100 år gammalt?

Mitt minne sviker mig här, så att jag rör på mig okänd mark. Visst är i alla fall, att ett par sågverk funnos någonstädes i Ångermanland redan den tiden. Enligt en uppgift: Lo och Kramfors*).

Det nya tillnamnen egas af en sockenskräddare Nils Wallin**) i Råå, en länsman Erik Edbom och en Timmer Bokhållare Sven Næsslin i Mofloo. Fem år derefter viges timmer Commissionairen Borg och ger Tijio Riksdalen Specie i hemgift, som skedde "Die omniam sanctorum"***).

Då barnen döptes var det angeläget att ha många faddrar och schangtila faddrar. Timmerherrarne, sockenskräddaren och presten förekomma derför vid snart sagdt hvarje dop. Utom dessa förekommer afl. Comministern Harelii son Studiosus Dominus Zacharias Harelius och många år derefter hans yngre broder Studiosus Andreas Harelius, äfven dessa faddrar åt mycket folk. Deras broder Peter blir bonde i Näsåker och föder söner och döttrar; — men i ett nu försvinner slägten eller har kanske tagit andra namn. Detta är händelsen med den adliga ätten Sparrfeldt, (skrifven ibland Sparfeldt eller Sperfelt). Ättlingar finnas ännu, men ha tagit namnet Lidgren. Sparrfeldt den förste var urmakare och idkade här praktik på 1780-talet. Nu 1891 fins här ingen urmakare!

Lappar döptes och begrafdes den tiden ofta i Liden. Den så kallade lappmarken fans då strax utom åkerhagen. Lapparne hade oftast samma slags namn som nu, svenskarne deremot ofta nog — för våra öron — sällsamma namn, detta i fruntimmersväg. Flickorna fingo för det mesta heta Marget, Märeta, Dårdi, Anika, Coecilia, Kierstin, Ingebor, Gundbor, Bidania, Ingri-Maija, Ingri-Dea, men först och sist Abelonia och Abluna, hvilket är förvrängningar af Apollonia. Hvar och en hade en hel hög faddrar eller testes (vittnen), som det kallades på latin. Vid nöddop var det som det kunde: "Inga testes kunde ordenteligen kallas, emedan här war periculum in mora. Barnet blef döt widpas 2 minuter efter födelsen". 

*) Kramfors anlades 1742 af direktör Kramm med 4 ramar och 28 sågblad. När Lo sågverk anlades, veta vi icke, men i slutet af förra århundradet hade det 27 blad och 4 ramar.     Red. af V. A.
**) Efter Wallin finnes ännu en käpp kvar. Lyxartikeln ser nu betydligt ruskigt ut. Mannen var äfven timmeruppköpare.
***) Allhelgonadag.

Fortsättning följer >>

 

Mary G. Westerlund, nee Lidblom (1873-1953)

Greta Maria Lidblom eller Mary G. som hon skrevs som i USA var född i Lidgatu 1873. Hennes föräldrar var Per Persson Lidblom (1822-1894) och Andrietta Helena Lidström (1839-1904). Hon var för övrigt kusin med Pelle Molin. Greta Maria emigrerade 1895 till Minnesota, gifte sig några år senare med en man född i Hämra, Torsåker sn som emigrerat till samma område i Minnesota några år tidigare.

Hennes gravsten finns fortfarande kvar på Saint Helena Cemetery i Napa county, Kalifornien. Man kan se gravstenen på följande länk:

https://images.findagrave.com/photos/2012/195/48336729_134226269004.jpg

Nedan följer en mera detaljerad information om hennes och familjens liv i USA. Den är inte komplett på något sätt, men är en början på sammanställning.

Greta Maria (Mary G.) Lidblom. Hon var född den 24 oktober 1873 i Lidgatu, Ådals-Liden sn som dotter till Per Persson Lidblom (1822-1894) och hans hustru Andrietta Helena Lidström (1839-1904). Greta Maria avreste från Göteborg den 29 april 1896 med skeppet Domino. Hennes destination var Mora, men resan gick först till Grimsby. Hon avreste därefter med skeppet Paris från Southampton den 2 maj 1896. Hon anlände sedan den 9 maj till New York. Hon gifte sig den 2 april 1897 i Stearns county, Minnesota, USA med Nils Aron Westerlund. Han var född den 23 augusti 1874 i Hämra, Torsåker sn som son till landbonden Mats Westerlund och hans hustru Sara Kajsa Nilsdotter. Han avreste den 16 maj 1893 med skeppet Juno från Trondheim. Hans destination var också Mora. Resan fortsatte från Liverpool den 24 maj med skeppet Lord Clive. Den ankom till Philadelphia den 6 juni 1893. Nils Aron återfinns i Kanabec county mellan 1893 och 1897. Man har antecknat att han flyttade till obestämd ort den 23 mars 1897. Familjen flyttade sedan till Superior, Douglas county, Wisconsin, där de återfinns i census 1900, 1910 och 1920. Nils Aron skrevs som snickare år 1910 och 1920. Därefter skiljer makarna förmodligen sig. Mary återfinns i census 1930 i Oak Park, Cook county, Illinois där hon arbetar som hembiträde. Här finns antecknat att hon var skiljd. Hon återfinns även i census 1950 i Medford, Jackson county, Oregon, där hon bor tillsammans med sin yngsta dotter och hennes man. Eventuellt bodde hon i Los Angeles i census 1940, men detta är inte säkert bekräftat. Hon dog den 24 juni 1953 i Napa county, Kalifornien och begravdes på Saint Helena Cemetery i Napa county där hennes gravsten finns kvar. Nils Aron ser ut att gifta om sig den 8 maj 1925 i Los Angeles, Kalifornien med Louisa Filkins. Hon var född omkring 1875 i Tyskland. De återfinns i census 1930 i Los Angeles, där Nils Aron var barberare. Det står i vissa släktträd att han dog 1962, men det tror jag är en annan Westerlund med namnet Nils August, född 1872.

Barn i första äktenskapet:

Julius Verner Westerlund, född den 24 februari 1898 i Douglas county, Wisconsin, USA. Han gifte sig den 28 november 1924 i Nobles county, Minnesota med Thelma Marjorie Turner. Hon var född den 24 juli 1903 i Lakefield, Nobles county som dotter till Z. M. Turner och hans hustru Evaline Martin. De bodde enligt census 1930, 1940 och 1950 i Worthington, Nobles county. Julius Verner var försäljare av bilar, sedan av däck. Thelma var lärarinna. Julius Verner dog den 5 augusti 1974 i Nobles county. Thelma dog den 24 juli 1993 också I Nobles county. De fick fem barn tillsammans.

Effie Kattarinahel Westerlund, född den 12 juli 1899 i Douglas county, Wisconsin, USA. Hon gifte sig den 9 juni 1921 i Cook county, Illinois, USA med Richard Louis Balgeman. Han var född den 11 juli 1898 i Illinois. I census 1930 bodde de i Brookfield, Cook county där Richard var vaktmästare på en skola. Enligt census 1940 bodde de då i Chicago, Cook county, där Richard var attendant (skötare) i ett garage. Därefter skiljde de sig förmodligen eftersom Richard återfinns gift i census 1950 med Gertrude, född 1909 i Illinois. De var bosatta i Elmwood Park, cook county, där Richard skrevs som ”press operator” på ett ”Can Company”. Effie dog den 29 april 1992 i Santa Clara county, Kalifornien och har då efternamnet Walker. Effie och Richard fick fyra barn tillsammans.

William Hilding Westerland, född den 2 maj 1901 i Douglas county, Wisconsin, USA. Har inte hittat så manga uppgifter om honom, men i handlingar från andra världskriget var han 1942 i Las Vegas, Clark county, Nevada, USA. Han dog den 1 augusti 1977 i Los Angeles county, Kalifornien.

Victoria Alice Westerlund, född den 6 mars 1905 i Douglas county, Wisconsin, USA. Hon gifte sig den 29 mars 1929 i Winnipeg, Manitoba, Kanada med Clyde Eugene Wimer. Han var född 30 oktober 1904 i Indiana, USA. De bodde först i Kanada eftersom deras två barn föddes i Winnipeg 1931 och Calgary 1933. 1940 anlände de till Los Angeles från Hong Kong. De stod då att deras adress i USA var Elwood, Indiana. Andra handlingar från andra världskriget visar också att Clyde var bosatt i Hong Kong, Kina De återfinns i census 1950 i Medford, Jackson county, Oregon, där han var präst. Victoria dog den 14 mars 1995 i San Marcos, San Diego county, Kalifornien. Clyde dog den 25 maj 1996 också i San Marcos.

Om någon har kort på Greta Maria så får ni gärna höra av er.

Vad hände med sönerna Näslund?

I Stockholms posttidningar den 24 april 1813 finns en intressant artikel. Den berättar följande:

Att Bonden Pehr Pehrson i Näsåker, Lidens Socken i Södra Ångermanland för flera år sedan genom döden afgått, det warder till följe af Sollefteå Wällofl. Härads:Rätts Utslag den 30 Januarii 1812 hans Söner Pehr och Eric Näslund, hwilkas wistelse ort icke är bekant, i afseende på arfrättens bewakande inom den tid som lag föreskrifwer, härigenom första gången kungjordt. Näsåker Ut supra.
                                        Hans Pehrsson.

Samma artikel finns införd i tidningen Inrikes-Tidningar den 1 juni och 19 juni samma år.

Om man sedan söker vidare i Sollefteå tingslags häradsrätts arkiv så hittar man i serien Bouppteckningar, volym F II a:1, en inventering av Pehr Pehrssons egendom i Näsåker år 1788. Även här finns intressanta anteckningar om Pehr och Eric. Ingressen på inventeringen har följande lydelse:

Åhr 1788 den 28 Martii Blef på begiäran af Nämdemannen Agtad och wälförståndig Pher Phersson i Näsåker som vill dess Son Hans Phersson nu ärnar upp draga hemmanet hwilken genom Lott sig för werfwat Börde Rätt Laga Boupteckning för rätta, så wäl öfwer fastig hetten som dess nu för tiden ägande Lösa ägendom. Warande wid detta tillfälle närwarande Sonen Hans, samt fadren för Son Pher och Eric som skall med något fartyg wara rester utrikes och Sonen Anders sielf till städes jemte mågen Nils Ersson i Häxmo och för oförsedda dottren Karin Petter Harelius i Näsåker.

Petrus Näslund återfinns i en matrikel från Trivialskolan i Härnösand omkring 1766. Inga spår har ännu hittats efter honom därefter. I församlingsboken för åren 1769-1778 står det att Pär är "i staden", d.v.s. i Härnösand.

Brodern Erik mönstrade på skeppet Emanuel den 7 april 1781 med destination Stockholm. Han var matros där. Skeppare var Hans Flodström, 52 år och född i Resele. Året därpå mönstrade han på skeppet Nordiska Stjernan den 31 maj, avmönstrad den 27 december 1782. Skeppare var nu Olof Nylander och destination var även denna gång Stockholm. Med på samma resa var Israel Nässtedt, även han från Näsåker. Den 5 augusti 1784 mönstrade Erik på skeppet Sophia Magdalena. Han var nu konstapel till befattningen. Kapten var Pehr Löfvenberg. De ämnade åka till Medelhavet på denna resa.

Föräldrarna hette Per Persson och Karin Hansdotter. Per var född 1722 i Näsåker och Karin var född 1720 i Lidgatu. Sönerna Per och Erik var född omkring 1749, respektive 1757. Fadern var bonde och nämndeman i Näsåker. Han ägde hemman nr 1 där. Karin dog 1788 och Per 1805. 

Sönern Per och Erik var alltså redan 1788 vistandes på okänd ort, kanske utrikes. Jag har inte hittat Per som sjöman, men han kan naturligtvis blivit sjöman ändå. Israel Nässtedt som omnämns ovan "försvann" också. Jag har hittat på ett ställe att han vistades i England.

Detta är vad jag känner till om bröderna Näslund från Näsåker. Kanske kan man hitta något mera om dem i framtiden? Det skulle vara roligt. De var för övrigt kusiner med min farfars mormors morfars mor, Dordi Filipsdotter som var gift med Maurits Johansson.

Arbetsbeskrivning för uthusbyggnad vid ...

Jag har fått ett dokument av Curt Mähler som innehåller arbetsbeskrivning för ett uthusbyggnad vid ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken. Dokumentet är skrivet 1924. Vid den aktuella tidpunkten var ålderdomshemmet beläget i Rå. Beskrivningen var väldigt detaljerad och beskriver alla moment i arbetet. Uthusbyggnaden skulle innehålla bagarstuga, tvättstuga och matbod. Nedan kan man läsa hela beskrivningen. Hoppas jag har skrivit rätt på alla ställen.

Är det någon som vet om denna utbyggnad byggdes? Jag har dålig koll på ålderdomshemmet i Rå så jag vet inte alls vad som finns kvar numera. Kommentera gärna inlägget om ni har något mera information om ålderdomshemmet.

---

A r b e t s b e s k r i v n i n g.

Byggnadsläge och allmänna inredningar

Å anvisad plats å tomt vid Ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken skall i överensstämmelse med bifogade ritning uppföras en uthusbyggnad av trä under tak av asfaltspapp. Byggnaden uppföres i en våning med vindsvåning. Nedre våningen inredes till bagarstuga, tvättstuga och matbod, övre våningen till vind.

Grund och sockelmuren

Byggnadsgrunden utgöres av lerjord, varför grävning utföres till ett djup ej under 1,5 m. och en bredd ej under 0,8 m. för sockelmuren. Under eldstadsmuren gräves en grav sträckande sig minst 0,3 m. utanför murgrundens alla sidor och till samma djup som den övriga grävningen. Sedan grävningen är utförd och godkänd, fylles med grus, som noggrant spettas och packas för varje 0,5 m. djup.

Sockelmuren utföres av betong i blandning 1:5:7 av prima svensk cement blandat med rent skarpkantigt grus och singel eller makadam. Procentsten till högst 20 procent mängd M. e. d. 0,40 m. bred liggyta och 0,25 met. byggyta.

Under eldstadsmuren gjuten tillräckligt stor grundplatta som överallt sträckes något utanför tegelstommen, och med samma blandning som sockelmuren. Sockeln avjämnas 0,40 m. över markytan.

Isolering

På den väl avjämnade grundgjutningen utlägges asfaltpapp.

Väggar

På isoleringsskiftet å grunden utlägges syllar av 150 x 150 m.m. väl hoplaxade bjelkar.

På dessa syllar reses 100 x 100 m.m. stolpar, gående upp mot väggbandet av samma dimension.

På utsidan av stolparna påspikas 125 x 25 m.m. faspanel. På insidan av stolparna 18 x 100 m.m. perlhyvlade s.k. boaceringsbräder upp mot nedertaket.

Med undantag av ytterväggarna i matboden, fylles med torr sågspån upp till överkant av övre golvbjälklaget.

Golvbjälklag

Bjälklaget i bottenvåningens utföres av 62 x 200 m.m. bjälkar med ett mittelavstånd av 700 m.m. och inlaxas i syllorna. Bjälklaget över bottenvåningen upplägges av 62 x 200 m.m. bjälkar på en i stolparna infälld 25 x 122 m.m. bräda och fastspikas i stolparna för ernående av god tvärsammanhållning.

Trossning

Under bagarstugan inlägges botten på 25 x 25 m.m. läkt av 25 m.m. bräder, tätas omsorgsfullt och fylles med sågspån som packas väl fullt upp mot golvet.

På vinden fulles direkt på taken fullt i överkant av bjälkarna.

Golf

I tvättstugan utbottnas, på en tillräcklig tjock grusfyllning med betong varpå lägges cementgolv, som stålslipas. Avlopp med brunn och sil ingjutes. Från brunnen nedlägges avlopp 2 meter utom byggnaden av 100 m.m. cementrör.

I bagarstugan och matbod inlägges golf av 38 x 150 m.m. hyflade furu plank. På vinden lägges golvet av ohyflade 31 x 150 m.m. furu bräder.

Innertak

Taken läggas av 18 x 100 m.m. hyflade spåntade bräder.

Taklag

Takstolarna hophuggas av 75 x 125 m.m. plank och uppställas på ett mittelavstånd på 1,1 m.

Takytan inklädes med 25 m.m. kantskurna, torra bräder, som spikas tätt kant i kant.

Till täckning användes asfaltpapp, som lägges i slättäckning.

Gavelkanten klädes med 25 mm. Bräder.

Trappor

Yttertrappa utföres av 38 x 150 m.m. bräder.

Innertrappa från matboden upp till vinden av 38 m.m. bräder på vandstycken med infälda steg.

Kring trappan på vinden utföres ett enkelt, starkt räcke.

Aterneingsarbete

Eldstadsmuren och skorstensstock uppföres av välbränt och torrt tegel i gott bruk.

I bakugnshällen inlägges eldfast tegel. Smide skall av kontrollanten godkännas innan den inmuras.

I tvättstugan inmuras en gryta av storlek och sort, som sedermera bestämmes. I bagarstugan uppmuras jemte bakungnen en öppen spis. Från alla eldstäder dragas tillräckligt stora rökrör, försedda med spjäll. Från tvättstugan ett imrör i storlek 1 x ½ sten i bagarstugan ½ x ½ sten båda med imventiler.

Alla murytor i våningen slätputsas. I vinden slammas skorstensstocken. Över taket fogstrykes skorstenen och pålägges huv av plåt.

Övrig inredning

Dörrarna skall vara med fyllningar och insättning i 50 x 150 m.m. falsade karmar.

Fönsterbågar skall vara av 31 x 50 m.m. trä och insättas i 50 x 150 m.m. falsade karmar. Alla karmar krampas och tätas med drev. Kring fönster och dörrar sättas 25 x 125 m.m. foder, invändigt profilhyfladt, utvändigt slätkant.

Taklister uppsättas av 25 x 75 m.m. hålkällist.

Golfsocklar av 25 x 150 m.m. hyflade bräder med profilerad kant.

Beslag

Lås skall vara invändigt vanliga kammardörrlås utvändigt deuxdottonolås med enkelt trycke av gjutjern. Gångjärnen av vanlig modell.

Glas skall vara C-sort och stiftas väl före kittningen.

I matboden uppsättas hyllor enligt anvisning.

Målning

Byggnaden rödfärgas utvändigt med Falu rödfärg. Foder fönsterbågar och dörr i vit oljefärg.

                                                                              Junsele den 31 Maj 1924

 

Per Viktor Emanuel Lidén, försvunnen i Amerika?

När jag arbetade på SVAR i Ramsele på 90-talet så fick vi besök emellanåt av Herbert Lidén från Näsåker, en duktig släktforskare. Vi hade lite kontakt därefter angående bl.a. släkten Lidén som härstammade från Lidgatu.

Herbert sökte ivrigt efter sin pappas farbror, Per Viktor Emanuel Lidén, som hade emigrerat till Amerika år 1900. Han avreste från Trondheim med skeppet Salmo. Resan gick sedan vidare från Liverpool med skeppet Teutonic. Han anlände efter drygt två veckors resa till New York. Per Viktor Emanuel skulle resa vidare till Mora i Kanabec county i Minnesota. Många från Ådals-Liden åkte till samma område i Minnesota.

Herbert visade mig en sida ur en svensk-amerikansk kyrkobok ifrån Kanabec county. På denna sida fanns många person från Ådals-Liden. Det var Nils August Holmberg, Johannes Augustsson, Per Viktor Emanuel Lidén, Nils Olof Forslund, Nils Otto Lidholm, Henrik Fabian Lidholm, Jakob Anshelm Ritzén, Hjalmar Blom, Hans Johan Nordin och Johan Peter Molén. Särskilt spännande för mig var att se Hans Johan Nordin, min mormors försvunne farbror. Jag har berättat lite om honom tidigare i ett annat inlägg.

Det stod i denna handling att Per Viktor Emanuel inflyttat år 1900 från Sverige och sedan har man antecknat på honom att han var "dropped 1909". Detta betyder att han utträtt ur den svensk-amerikanska församlingen, men ingen anteckning om var han flyttade vidare.

Herbert berättade att Per Viktor Emanuel dödförklarats på 1950-talet och att man trodde att han var död 1931. På 90-talet fanns inte så mycket på nätet att forska på i USA, men det har blivit bättre med åren.

Beställde för några månader sedan kopia på handlingarna gällande hans dödförklaring och fick för några veckor sedan svar från Riksarkivet i Härnösand. Jag fick kopior ur två olika volymer, det första var från 1949 när hans syster Hulda Johanna Kristina Hamberg, född Lidén, ansökte om dödförklaring, sedan själva beslutet från 1950. 

Man skriver i ansökan att brodern Per Viktor Emanuel avrest till Nordamerika år 1900 och att han inte på cirka 25 år låtit höra av sig. Häradsrätten utfärdade därför en kallelse till honom den 5 oktober 1949 att senast den 31 oktober 1950 anmäla sig hos domaren i domsagan. Man uppmanade även övriga, som kunde lämna upplysning när Lidén senast var i livet, att inom samma tid giva sig till känna. Kungörelsen infördes i de allmänna tidningar, en ortstidning samt skickades till pastorsämbetet i Ådalslidens församling som anslagit detta den 16 oktober. Varken Per Viktor Emanuel eller någon annan gav sig till känna inom angiven tid.

Rätten ansåg då att Lidén skall anses som död samt antagits ha avlidit den 31 december 1931. Beslutet fattades med stöd av 8 kap. 5 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte. Dödförklaringen fattades den 6 november 1950 vid Ångermanlands västra domsaga.

Men när dog Per Viktor Emanuel egentligen? Går detta att hitta någonstans? Jag hade tidigare hittat enstaka spår efter honom i USA. Han finns antecknad i handlingar från första världskriget. Där står att han var tie maker och att hans arbetsgivares adress var Spokane, Washington. Han tillverkade förmodligen slipers till järnvägen, ej slipsar. Han var 1918 fortfarande bosatt i Mora, Kanabec. Han benämns som Victor Lidén i denna handling. Närmast anhörig var Mrs John Lindholm, också i Mora på samma adress som Victor. Eventuellt ska efternamn vara Lidholm och då var hustrun en tremänning till Victors pappa.

Har även gjort en notering om att Jakob Anshelm Ritzén i ett brev 1958 skrivit att han träffat Manne Lidén 1924 i Portland, Oregon, men att han lär vara död nu.

För några månader sedan började jag söka lite igen. Hittade då en Victor E. Liden i både 1929 och 1930 år stadskalender som bodde i Portland, Oregon, var logger till yrke och bosatt på gatan 6th North. Idag lyckade jag samma person i folkräkningen 1930 i Portland skriven som V. E. Lidén. Han var även här logger, bosatt på North Sixth Street. Han verkar hyra något rum här. Står även att han immigrerade 1900 till USA, så det är ingen tvekan om att det är rätt person.

Den slutliga pusselbiten fick jag fram i somras. Hittade då en Victor E. Lyden, född den 13 november 1876 i Sverige, son till Victor Lyden och Hannah Narian. Han dog på Eastern Oregon State Hospital i Pendleton, Umatilla county, Oregon den 14 juni 1951, alltså ett drygt halvt år efter att han dödförklarats i Sverige. Han hade vistats på sjukhuset i 1 år, 5 månader och 20 dagar, men hans riktiga adress var 518 N. W. 6th Ave i Portland. Han dog av acute myocarditis och hade även generalized arteriosclerosis. Victor begravdes den 20 juni på Olney cemetery i Pendleton. Vet ej om graven finns kvar, men den ska finnas/fanns på block 29, lot 61, grave 7.

Tyvärr fick aldrig Herbert veta vad som hände med sin farfars bror. Jag önskade bara att dessa uppgifter hade hittats tidigare så att han hade fått veta åtminstone delar av historien kring den försvunne.

 

Antavla för Eskil Mohlén (1922-1961)

Jag har publicerat en antavla för Eskil Mohlén (1922-1961). Klicka på länken nedan för att se denna avtavla.

Eskil Mohlén (1922-1961)