söndag 24 november 2013

Hemman nr 2 i Västanbäck

Hemman nr 2 i Västanbäck ägdes år 1700 av Erik Abrahamsson. Han är då antecknad i mantalslängden med hustru och 1 son. Sonen antecknades första gången 1697 i mantalslängden så han bör ha varit född omkring 1682. Sista året Erik antecknas som ägare av hemmanet i Västanbäck är år 1708. Han har då två söner som han skattar för. Den andre sonen bör var född omkring 1693.

Från 1708 ägs hemmanet av en man med namn Nils Ersson. Han verkar ogift och i mantalslängden 1718 står antecknat att Nils är död och att hemmanet är öde. Tittar man i dödboken hittar man Nils Ersson död 1717 i en ålder av 30 år. Han skulle alltså vara född 1687. Troligtvis är han son till Erik Abrahamsson som ägde hemmanet tidigare, men detta kan jag inte säga med säkerhet ännu. Mellan 1709 och 1713 finns hustru Abluna eller Apolonia antecknad som inhyses på gården. Detta kan vara Nils mamma, men det är enbart en gissning av mig. I dödboken 1717 finns även Erik Abrahamsson hustru antecknad som begravd, men inget namn finns antecknat på henne.

Hemmanet förefaller inte öde särskilt länge eftersom det redan 1719 finns antecknat en ny ägare av hemmanet. Det är båtsmannen Kristoffer Ersson som har övertagit hemmanet. Han står antecknad som ägare i väldigt många år, ända fram till 1766, alltså i nästan 50 års tid. Man ser också i mantalslängden att han varit gift åtminstone två gånger. I mantalslängden för år 1744 står antecknad att hans hustru är död, och sedan år 1749 är det antecknat igen att han har en hustru. Kristoffer blev antagen som båtsman 1716. Han återfinns bl.a. i rulla från den 12 augusti 1717 där besättningen avmönstrade från sitt fartyg och fick resa hem till "landsorten". Han var ordinarie båtsman som nummer 111 under namnet Röberg. I mönstringsrullan för 1730 står antecknat att han blev antagen som båtsman år 1716 i en ålder av 23 år. Under 14 års tid har han varit 8 år till sjöss. Han får avsked 1730 eftersom han är "siuk och otienlig". Kristoffer övertog båtsmansskapet efter en annan bonde i Västanbäck vid namn Per Persson. Han dog 1716 efter bara ett års tjänst som båtsman, men han var då 42 år gammal. Kristoffer var första gången gift med Märta och andra gången med Anna Svensdotter. Bara ett barn verkar har fötts i det andra äktenskapet, en son vid namn Erik. Kristoffer dog 1769 i en ålder av 76 år. Enligt detta var han född 1693. Tittar man i födelseboken finns det en Kristoffer född 1691 i Västanbäck som är son till Erik Abrahamsson, föregångaren på detta hemman.

Därefter tog sonen Erik Kristoffersson över hemmanet. Han återfinns i mantalslängden från 1767 till åtminstone 1803. Det är tyvärr luckor i de skannade mantalslängderna mellan 1776-1796 och 1804-1806, så jag har inte hittat exakt när han brukade hemmanet. Erik gifte sig 1768 med Sara Jakobsdotter från Forsås. De fick fem barn tillsammans. Sara dog 1820 och Erik 1823 i Västanbäck.

Från 1807 är Kristoffer Ersson ägare av hemmanet, alltså Erik Kristofferssons son. Han hade 1801 gift sig med Anna Greta Ersdotter från Norrtannflo. Kristoffer dog redan 1816 och änkan Anna Greta brukade hemmanet fram till 1822 då hon gifte sig med Aron Persson i Remsle, Sollefteå sn och flyttade dit. Kristoffer och Anna Greta var barnlösa.

Mellan 1823 och 1829 står Aron Persson som ägare av hemmanet i Västanbäck, men han är fortfarande bosatt i Remsle. Kristoffer Erssons (den yngre) systerson Erik Nilsson står som landbonde i husförhörslängden och han är även ibland upptagen i mantalslängden. Erik bor på och brukar alltså hemmanet, men det ägs av Aron. Det ser ut som om Erik Nilsson flyttade bort från hemmanet i samband med ett nytt ägarbyte. Han kanske inte fick bo kvar där när hemmanet såldes. Åren 1830 till 1832 står nämligen en Anders Andersson från Sand i Eds församling som ägare. Vem som brukar hemmanet dessa år är oklart, men i mantalslängden för år 1832 finns gratialisten Jonas Linde upptagen. Erik Nilsson återfinns som landbonde i Jansjö redan i 1829 års mantalslängd.

Nästa ägare hette Per Nilsson och han innehade det mellan 1833 och 1837. Han dog redan detta år, endast 33 år gammal, av en förkylning. Han var då gift med Anna Greta Henriksdotter Lidén från Lidgatu. De fick ett barn tillsammans. Änkan fortsatte själv att bruka hemmanet och efter något år inflyttade en dräng vid namn Mårten Mårtensson från Prästbordet. De fattade sedan tycke för varandra och gifte sig 1841. Anna Brita dog i barnsäng i samband med att deras femte barn föddes. Mårten gifte om sig med Barbro Stina Olofsdotter som var född i Västanbäck, men uppväxt i Jansjö. Ytterligare åtta barn föddes i detta äktenskap. På 1850-talet troligtvis tar Mårten släktnamnet Lidmark. Mårten dog 1882 i Västanbäck och Barbro Stina 1904.

Nästa ägare av hemmanet blev sonen Mårten Mårtensson Lidmark. Han var född 1850. Mårten köpte hemmanet år 1872 av sin far och sina helsyskon. Han betalade då 4500 riksdaler för hemmanet som var på 7 1/120 seland och löste därmed ut helsyskonen från arvet efter den avlidna modern. 1875 gifte sig Mårten med Sara Greta Persdotter från Rå. Familjen bodde kvar hela livet på hemmanet. De fick fem barn tillsammans. Det var faktiskt två tvillingpar i denna familj. I det första tvillingparet föddes systrarna Anna Henrietta och Margareta Lovisa på två olika dagar. Yngsta dottern Elin övertog senare hemmanet tillsammans med sin make Bror Oskar Lundin. Mårten blev senare även kyrkvärd. Mårten dog 1924 och Sara Greta levde till 1942.

Några kort på familjen Lidmark som jag lånat av Karin Wassdahl.


Bror Oskar Lundin (stående), två pigor (stående), Albert Lundin, Oskar Lundin, Nils Lundin, Arvid Lundin, Erik Lundin (barnen), Elin Lundin, f. Lidmark (sittande fr.v.), Mårten Lidmark, Sara Greta Persdr, Anna Lidmark (ogift). Huset i bakgrunden ”bagarstuga”.

 
Dottern Elin Lundin (1883-1959)

 
Modern Sara Greta Persdotter (1853-1942)
 
 
Enligt mina noteringar är detta Margareta Lovisa Lidmark, g. Palien (1877-1973).
 

Och detta är tvillingsystern Anna Henrietta Lidmark (1877-1945).
 
 
 Troligtvis sonen Per Martin Lidmark (f. 1876)

måndag 28 oktober 2013

Bron över Nämforsen

Ett annorlunda vykort över Nämforsen och gamla bron över Ångermanälven. Vilket hus är det man ser under bron?

Jag bjöd på detta vykort på Tradera och vann det, men när jag fick vykort så var det ett helt annat vykort över Nämforsen. Den som sålde vykortet hade lagt ut fel bild på vykortet och därför fick jag inte detta tyvärr.

tisdag 30 juli 2013

Elias Peter Lidén med familj

Fick nyligen detta kort av Kristina Andersson, f. Lidén. Hennes pappa var kusin med de tre barnen på kortet. Det är Elias Peter Lidén (1882-1936) och hans hustru Astrid Margreta Eriksson (1890-1955) som sitter i mitten av bilden. Till höger om dem sitter troligtvis Elias Peters mamma, Sara Brita Olofsdotter (1859-1938). Sara Brita skrevs som förmånstagare i församlingsboken på samma sida som Elias Peter så hon var säkert bosatt på samma gård som sonen och dess familj. Barnen är från vänster Valfrid (1919-2006), Gunborg (1922-1986) och Albert (1915-1970). Det fanns ytterligare tre barn i familjen, nämligen: Valdemar (1911-1963), Erik (1913-1993) och Hildur (1916-2002).
 
På gården fanns två hus och en ladugård. Det är det mindre huset man ser i bakgrunden nu. Den vackra farstukvisten lär finnas kvar fortfarande, men jag har inte tänkt på den tidigare. Jag måste kontrollera detta nästa gång jag åker förbi. I högra bildkanten ser man bryggan som gick upp på "bått'n på lagår'n".
 
Elias Peter skrevs som arrendator av detta hemman. Hemmanet som var 1 seland stort ägdes av Strömnäs AB. Jag tror Strömnäs AB köpte hemmanet år 1892 av Nils Peter Nilsson. På 1940-talet skänktes fastigheten av Strömnäs AB till Föreningen för växtförädling av skogsträd. Jag har tidigare visat ett kort från Växtförädlingen där man håller på att bygga om husen på gården.
 
Tack Kristina för att jag fick låna kort. Kristinas farfar hette Olof Anton Lidén och han var bror till Elias Peter. Tack till Christer Lidén som hjälpte till med identifieringen av personerna på kortet. Han har ett liknande kort också, men där finns en häst med också.
 

 
Jag hade sedan tidigare ett gammalt kort på Elias Peter Lidén. Han gjorde sin militärtjänstgöring 1903, så kortet borde vara taget omkring detta år.
 
 

fredag 12 juli 2013

När bilen kom till Ådals-Liden ....

För Västernorrlands län finns det register på fordon som registrerats in från 1907 och framåt. Detta hittar man i ett arkiv som kallas för "Västernorrlands läns landskansli. Automobilavdelningens arkiv". Åren 1907-1923 av bilregistret finns skannat på SVARs hemsida. Det är intressant läsning att se vilka som hade bilar på 1910- och 1920-talet.

Den första volymen täcker åren 1907 till 1915. Här ingår både bilar och motorcyklar. Den förste från Ådals-Liden som registrerade in en motorcykel var Viktor Westin från Näsåker. Han registrerade in motorcykeln den 17 november 1909 under registreringsnumret Y22. I Västanbäck bodde en man vid namn Jonas Viktor Magnus Westin som mycket väl kan vara denna Viktor Westin.

Den 5 juni 1911 registrerade Erik Gustafsson från Näsåker in ett fordon under registreringsnummer Y73. Detta kan vara den första bilen som registrerades in inom Ådals-Lidens församling, men det står inte skrivet i handlingen. Erik var född 1885 på Prästbordet och dog 1944 i Västanbäck.

Åren 1914 och 1915 registrerades ytterligare två motorcyklar in under numren Y186 och Y262. Den förstnämnde registrerades in av Paul Viktor Mähler i Näsåker. Jag gissar att det är Karl Viktor Mähler som avses här. Han var född 1889 i Omsjö och dog 1977 i Kanada. Den andra motorcykeln registrerades in av Petrus Olsson i Åsmon, eller Petter Olsson som han egentligen hette. Petter skulle den närmaste åren registrera in många olika fordon.

Under 1916 registrerades fem bilar från Ådals-Lidens församling in: Y49 Anders Gustaf Gustafsson, Y88 Ture Tenglund (Ford), Y104 Petrus Lidström (Ford), Y114 Petter Olsson (Ford) och Y136 Petter Olsson (Ford). Om den sistnämnda bilen kan man läsa att det är en personvagn av typ Ford, egen vikt 650 kg, bensinmotor om 20 hästkrafter (motorns cylindertal 4, cylinderdimensioner 95*100 mm), 4 personer.

Om man läser vidare i dessa handlingar hittar man att fem bilar registrerades in under 1919, varav tre av Petter Olsson. Det var: Y167 Petter Olsson (Ford), Y214 Petter Olsson (Chevrolet), Y216 Anders Gustaf Gustafsson (Chevrolet), Y219 Petrus Lidström (Maxwell) och Y227 Petter Olsson (Hupmobile).

Under åren 1920 till 1923 förekommer ytterligare personer bland de som registrerad in fordon. Det var Viktor Johansson i Näsåker, S. W. Johansson i Forsås, Ludvig Reimar Borin i Moflo, Alfred Nordin i Åsmon, Bror Oskar Lundin i Näsåker, A. Nordkvist i Moflo, Bror Sundvall i Holafors, Hilmer Sidén i Holafors, E. J. Tidén i Rå, J. A. Vestin i Moflo, K. J. Sandahl i Moflo, Teodor Blom i Näsåker. Ibland tror jag det är postadressen som står på dessa personer, inte bostadsadressen. T. ex. Alfred Nordin tror jag bodde i Sundmo.

På Murbergets hemsida finns kort på en bil som Petter Olsson hade. Tyvärr ser man inte registreringsnumret på bilen så man kan utläsa vilken bil det är. Jag tror dock inte att det är Ådals-Lidens första inregistrerade bil.

http://old.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-19990560

Har någon detta kort och kan utläsa registreringsnumret bättre?

söndag 19 maj 2013

Gustaf Åsander, Näsåker, Tel. 28

Två nya läskedrycksetiketter från Gustaf Åsanders läskedrycksfabrik i Näsåker. Dryckerna hette Gravensteiner och Sport. Någon som kommer ihåg dessa?




tisdag 14 maj 2013

Eldsvåda i Ådalsliden 1913

Natten till lördagen nedbrunno till grunden hr C. J. Mählers smedja, kvarn och snickareverkstad i Vigda by, Ådalslidens socken. Elden upptäcktes vid 2-tiden på natten, men hade då tagit sådan fart, att någon räddning ej stod att finna, utan byggnaderna nedbrunno till grunden. Den närbelägna lilla sågen räddades med knapp nöd. Den ligger endast 18 meter från de brunna byggnaderna.
Huru elden uppkommit är ännu obekant. En person, som gått förbi stället vid 12-tiden, hade då ej förmärkt någon eld. Det brunna var försäkrat i Brandförsäkringsaktiebolaget Thor för 8,400 kr., meddelas Soll.-Bl.

Detta fanns att läsa i Sollefteå-Bladet den 3 maj 1913.

Det bör vara Nils Erik Mählers eller sonen Karl August Mählers smedja som brann ned i Vigda, inte C. J. Mahlers smedja. Det fanns en smed i Resele som hette C. J. Mähler under samma period.

Detta var inte första branden som drabbat släkten Mähler i Vigda. En tidigare brand finns omnämnd i samma tidning den 8 mars 1898 under rubriken Nya tag.
 
En man som ej låter afskräcka sig af motgången, är fabrikör N. E. Mäler i Vigda, skrifver en meddelare till Sollefteå-Bladet och berättar följande:
Den 6 februari i år nedbrann till grunden hr Mälers smidesverkstad, men redan den 26 i samma månad hade han en ny, provisorisk verkstad i ordning och arbetet kom igång.
Hr Mäler har haft en gemen otur under de senaste åren. I fjol kväfdes alla hans kreatur: fyra kor, en utmärkt häst och ett tiotal småkreatur. Förleden höst fick han smideskol för omkring 300 kronor uppbrända för att ej nämna, att han för omkring 14 år sedan hemsöktes af eldsvåda, som ödelade hans icke försäkrade verkstad.
Men med friskt mod har han tagit nya tag och haft god framgång i sitt yrke. Också är han en i sitt fack mycket framstående man. hans plogar, prisbelönta på flera utställningar, stå högt i anseende.


Nils Erik hade alltså drabbats av en brand redan på 1880-talet när hans oförsäkrade verkstad brann ned till grunden. Jag hade tidigare hörts berättas om tre bränder i smedjan, men jag vet inte med säkerhet om det är dessa tre bränder som beskrivs ovan. Trots alla motgångar kämpade han vidare och byggde upp smedjan gång på gång.

söndag 12 maj 2013

Vykort från ovan

Hittade ett fint vykort över Näsåker, Rå och Västanbäck. Man ser mycket mera av landskapet omkring Näsåker än vad man vanligtvis brukar göra på gamla vykort. Bilden är från 1947 eller 1948 enligt den märkning som finns på vykortet.