Emigration: Familjen Källberg från Rå

Den 13 juli 1892 påbörjade Gustaf Källberg sin resa till Amerika från Trondheim med skeppet Juno. Han lämnade sin hustru och barn hemma i Rå och åkte över i förväg till det nya landet. Han var dock inte ensam på resan från Ådals-Lidens församling, utan han åkte i sällskap med fyra stycken barn i åldrarna från 4 till 11 år. De var barn till en annan Rå:are vid namn Erik Eriksson Hägglund som åkt över till USA året innan. Erik var också kusin med Gustafs hustru. Gustafs destination uppgavs vara New York. Resan gick vidare från Liverpool den 20 juli 1892 med skeppet Germanic. Gustaf och barnen anlände den 29 juli 1892 till Ellis Island i New York.

Övriga i familjen, hustrun och 2 barn, avreste den 14 juli 1897 från Trondheim med samma skepp, Juno. Deras destination var Aitkin, Minnesota, USA. De reste vidare från Liverpool den 21 juli 1897 med skeppet Majestic. Skeppet anlände den 28 juli 1897 till New York. 

Låt oss dock backa tillbaka lite och berätta lite om Gustaf och hans familj. Han var född den 2 februari 1857 i Källås, Gillberga sn, Värmlands län som son till Karl Olsson Källberg och hans hustru Stina Jonasdotter. Gustaf flyttade från Gillberga sn till Ådals-Liden sn 1880. Han gifte sig den 7 januari 1883 i Ådals-Liden sn med Kajsa Stina Karlsdotter. Hon var född den 25 juni 1858 i Rå, Ådals-Liden sn som dotter till Karl Johan Pålsson (f. 1831) och hans hustru Anna Kajsa Olofsdotter (1832-1874). Gustaf var arbetare i Rå, Ådals-Liden sn. 

I USA blev Gustaf blev bonde i Malmö township, Aitkin county, USA. Flera syskon till Kajsa Stina flyttade också till Aitkin county, varav en bror och en syster redan bodde i området. Kajsa Stina dog mellan 1900 och 1905. Gustaf gifte om sig 1908 med änkan Augusta. Hon var född i maj 1860 i Sverige. Hon var tidigare gift Sandberg. Hon hade många barn i första äktenskapet. Augusta dog den 1 maj 1939 i Aitkin county. Gustaf dog den 13 mars 1940 i Aitkin county.

Gustaf och Kajsa Stina fick sex barn tillsammans, varav två var födda i USA. Två av barn dog 1893 av difteri, alltså efter att Gustaf åkt till USA för att söka lyckan. Barnen var tio och sex år gamla. Barnen verkar inte bo kvar hos Gustaf efter att han gift om sig, utan de äldre barnen verkar ta hand om de yngre. Dottern Anna gifte sig 1907 och bosatte sig i Brainerd city, Crow Wing county, Minnesota. Yngsta dottern Helen bodde tillsammans med systern enligt census 1910 och 1920, därefter inga spår efter henne. Systern Alma bodde år 1910 i Summit township, Beltrami township, Minnesota, där hon var tjänarinna ("servant"). Även systern Augusta bodde då på samma ställe och skrevs som inneboende. Inga ytterligare spår efter dessa systrar därefter.

Systrarna stavades sitt efternamn Schelberg enligt de handlingar som jag hittat hittills. Stavningen på Gustafs eller Gust's efternamn varierar mycket. Det har stått Kjelberg, Kallberg, Chelberg och Kjallberg. Den stavning som används när han och Augusta dog var Kallberg.

Uppdatering 20140620: Samma dag som jag publicerade detta inlägg hittade jag när Kajsa Stina dog, eller Karin som hon kallades i USA. Hon dog den 24 maj 1902 enligt hennes gravsten som man kan hitta på hemsidan www.findagrave.com.

http://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=pv&GRid=43071803&PIpi=22412130

Emigration: John Molen (1866-1938)

Johan Peter Molén föddes den 13 januari 1866 i Krånge (Sörmoflo), Ådals-Liden sn. Hans pappa hette Erik Peter Ersson (1833-1897) och var bonde i Sörmoflo. Han tog sig senare namnet Molén. Mamman hette Petronella Sundvall (1836-1913). Det föddes totalt elva barn i familjen, varav fyra barn dog tidigt. Kvar i familjen var fyra flickor och tre pojkar.

När Johan Peter var nitton år flyttade han till Prästbordet, där han blev dräng hos pastorn Viktor Bernhard Frisendahl. Efter tre år, 1888, flyttade han tillbaka till Sörmoflo. Han hade då tillsammans med sin bror Erik Olof köpt faderns hemman om 1 3/16 seland  för 3 000 kronor plus födorådsförmåner. Redan 1891 sålde de tillbaka hemmanet till deras fader för samma köpepenning, alltså 3 000 kronor.

Året därpå bestämde sig Johan Peter att emigrera från församlingen. Han tog ut flyttattest i oktober 1892 och begav sig sedan till Trondheim för att påbörja resan över Atlanten. Han åkte tillsammans med Henrik Sundin som också bott i Krånge. De reste med fartyget Juno från Trondheim den 30 november och deras slutdestination uppgavs till Mora i Minnesota. Den 8 december fortsatte resan från Liverpool med fartyget Oregon. Det anlände den 18 december till hamnen i Halifax, Nova Scotia, Kanada.

I census för 1900 och 1910 återfinns John i Brunswick township, Kanabec county, Minnesota. År 1900 skrevs han som arbetare och år 1910 som bonde. I bouppteckningen efter modern Petronella år 1913 står bara antecknat att J. P. Molén vistas i Amerika. Den 30 april 1919 gifte han sig i Kanabec county med Sarah Maria Nelson. Hon var född 1871 i Minnesota med svenska föräldrar. Både i census 1920 och 1930 skrevs makarna i Mora village, Arthur township, Kanabec county. John skrevs som arbetare år 1920. Han dog den 15 mars 1938 i Hennepin county, Minnesota. Sarah dog den 16 september 1939 i Kanabec county. Makarna begravdes på Brunswick Lutheran Cemetery.

85-åring i Ådalsliden

Denna tidsartikel från Nord-Sverige har jag fått av Mariia Mähler. Den handlar om Erik Petter Lidmark, som var född 1851 och dog 1944. Han var sista delen av sitt liv bosatt i Forsås, men var född i Betåsen. Artikeln skrevs när Erik Petter skulle fylla 85 år. Jag tänker återkomma lite senare till farfadern Jonas Lindes äventyr. De är inte riktigt lika storslagna i verkligheten. Jag vill dock undersöka om det kan finnas tidigare generation som detta kan stämma in på. Jonas har lite koppling till Ådals-Liden eftersom han bodde några år på 1830-talet inom församlingen.

Åttiofem år fyller den 24 augusti f. d. arrendatorn E r i k  P e t t e r  L i d m a r k  i Forsås, Ådalsliden.
L. är nämligen född i Betåsen den 24 augusti 1851. Föräldrarna voro Jöns Jonsson, f. 1822, och hans hustru Anna Greta Persdotter, f. 1823. Fadern kom under nödåren som 13-årig pojke från Bergs socken i Jämtland till en bonde i Holafors, som hette Olof Erson, där Jöns tjänte såsom dräng tills han var 29 år, då han gifte sig med en nybyggares dotter från Betåsen.
Farfadern till Lidmark var korpral på Frösö läger och hette Jonas Linde, en reslig man på tre alnar och fyra tum, som deltog 1808-1809 i finsk-ryska kriget, blev tillfångatagen av ryssar och satt som fånge på Wiborgs fängelse i 6 månader, blev vän med en fångvaktare som hjälpte honom att fly ur fångenskapen samt fick tag i en båt och rodde över Bottniska viken och hamnade i Umeå. Han vandrade sedan till fots ner till Bergs socken, som var hans hemort och inträdde åter i tjänstgöring på Frösö läger.
E. P. Lidmark har verkligen prövat vad det vill säga att i forna tider under fattiga förhållanden skapa sig en dräglig tillvaro. Hans fader dog när han var endast 12 år gammal och vad de då ville säga för änkan att på ett magert nybyggarställe skaffa mat och kläder till 6 barn, det kan icke den nyare tidens människor göra sig en föreställning om - de äro ju endast vana att begära av fattigvården i ett sådant läge. Då började kampen, säger Lidmark, han som var älst av syskonen, det var endast att arbeta och även svälta ibland samt till utdrygning av det lilla mjölförrådet sätta till mjöl utav tallbark som barnen skaffade hem från skogen att skalas och torka och sedan malas till mjöl. Men - säger L. - vi blev bara friska av den dieten, vilket bevisas av de nu levande fyra syskonen vars sammanlagda ålder är 317 år. Erik Petter stannade i hemmet och hjälpte sin moder de tider han icke var ute på förtjänster, och som 13-årig började han sin första storå-flottning med en timpenning av 12 öre, som öades med 1 öre för varje år, tills det han var fullväxt. Duktig båtkarl och forsrännare var det Lidmark om klarade båten genom fosarna. Vid 20 års ålder tog han plats som bonddräng och tjänte i fyra år, men övergav tjänsten oc började på egen hand lära sig skomakaryrket samt skrädderi. Han gick ej mer i lära än en månads tid hos en skräddare i Tara, Junsele, vid namne Clarén. Trots att han lärt skomakeriet på egen hand blev han en skicklig skomakare, vilket yrke han ännu vid behov bedriver. Gifte sig 1884 med Andrietta Forsberg, Imforsmo, och bosatte sig i sin då nybyggda gård i Forsnäs. Efter en 10-årig vistelse där beslöt Lidmark att bli arrendator, och arrenderade ett hemman i Sundmo av Strömnäs A.-B., 1898 flyttade Lidmark till Forsås och övetog ett arrende på ett större hemman där, som han som god jordbrukare innehade i 11 år. Men den egna jordtuvan hade alltid hägrat för hans syn, så han köpte av sin hustrus släktingar ett vackert torp i samma by, som han skötte i många år, till 1918 då han sålde stället till sin måg och avtog ett litet födoråd. Under hela Lidmarks jordbrukaretid arbetade han som timmerdrivare på vintrarna, och otaliga äro de stockar som genom honom släpats till vatendragen.
Trots åldern kan L. icke slå sig till ro ännu, utan är oavbrutet i verksamhet med snickeri och skomakeri, samt är också med i de grövre sysslorna i jordbruket.
Musikaliskt anlagd spelar han både dragspel och fiol. Till nedskrivaren av dessa rader jubilaren en kväll för några månader sedan med sin fiollåda under armen, och det var vackra toner han framtrollade, särskilt en låt, som han komponerat själv, och som han kallade "Nämforsens polka".
Lidmarks hälsa är ännu obruten; han läser utan glasögon och hans spänstiga gång och raka hållning minner om farfadern - korpralen och krigaren från Finlands kamp.
L., som har haft 12 barn, av vilka sex lever, blev änkling förra året.
En honnör åt de gamla och deras gärningar.

J. K.


Hemman nr 2 i Västanbäck

Hemman nr 2 i Västanbäck ägdes år 1700 av Erik Abrahamsson. Han är då antecknad i mantalslängden med hustru och 1 son. Sonen antecknades första gången 1697 i mantalslängden så han bör ha varit född omkring 1682. Sista året Erik antecknas som ägare av hemmanet i Västanbäck är år 1708. Han har då två söner som han skattar för. Den andre sonen bör var född omkring 1693.

Från 1708 ägs hemmanet av en man med namn Nils Ersson. Han verkar ogift och i mantalslängden 1718 står antecknat att Nils är död och att hemmanet är öde. Tittar man i dödboken hittar man Nils Ersson död 1717 i en ålder av 30 år. Han skulle alltså vara född 1687. Troligtvis är han son till Erik Abrahamsson som ägde hemmanet tidigare, men detta kan jag inte säga med säkerhet ännu. Mellan 1709 och 1713 finns hustru Abluna eller Apolonia antecknad som inhyses på gården. Detta kan vara Nils mamma, men det är enbart en gissning av mig. I dödboken 1717 finns även Erik Abrahamsson hustru antecknad som begravd, men inget namn finns antecknat på henne.

Hemmanet förefaller inte öde särskilt länge eftersom det redan 1719 finns antecknat en ny ägare av hemmanet. Det är båtsmannen Kristoffer Ersson som har övertagit hemmanet. Han står antecknad som ägare i väldigt många år, ända fram till 1766, alltså i nästan 50 års tid. Man ser också i mantalslängden att han varit gift åtminstone två gånger. I mantalslängden för år 1744 står antecknad att hans hustru är död, och sedan år 1749 är det antecknat igen att han har en hustru. Kristoffer blev antagen som båtsman 1716. Han återfinns bl.a. i rulla från den 12 augusti 1717 där besättningen avmönstrade från sitt fartyg och fick resa hem till "landsorten". Han var ordinarie båtsman som nummer 111 under namnet Röberg. I mönstringsrullan för 1730 står antecknat att han blev antagen som båtsman år 1716 i en ålder av 23 år. Under 14 års tid har han varit 8 år till sjöss. Han får avsked 1730 eftersom han är "siuk och otienlig". Kristoffer övertog båtsmansskapet efter en annan bonde i Västanbäck vid namn Per Persson. Han dog 1716 efter bara ett års tjänst som båtsman, men han var då 42 år gammal. Kristoffer var första gången gift med Märta och andra gången med Anna Svensdotter. Bara ett barn verkar har fötts i det andra äktenskapet, en son vid namn Erik. Kristoffer dog 1769 i en ålder av 76 år. Enligt detta var han född 1693. Tittar man i födelseboken finns det en Kristoffer född 1691 i Västanbäck som är son till Erik Abrahamsson, föregångaren på detta hemman.

Därefter tog sonen Erik Kristoffersson över hemmanet. Han återfinns i mantalslängden från 1767 till åtminstone 1803. Det är tyvärr luckor i de skannade mantalslängderna mellan 1776-1796 och 1804-1806, så jag har inte hittat exakt när han brukade hemmanet. Erik gifte sig 1768 med Sara Jakobsdotter från Forsås. De fick fem barn tillsammans. Sara dog 1820 och Erik 1823 i Västanbäck.

Från 1807 är Kristoffer Ersson ägare av hemmanet, alltså Erik Kristofferssons son. Han hade 1801 gift sig med Anna Greta Ersdotter från Norrtannflo. Kristoffer dog redan 1816 och änkan Anna Greta brukade hemmanet fram till 1822 då hon gifte sig med Aron Persson i Remsle, Sollefteå sn och flyttade dit. Kristoffer och Anna Greta var barnlösa.

Mellan 1823 och 1829 står Aron Persson som ägare av hemmanet i Västanbäck, men han är fortfarande bosatt i Remsle. Kristoffer Erssons (den yngre) systerson Erik Nilsson står som landbonde i husförhörslängden och han är även ibland upptagen i mantalslängden. Erik bor på och brukar alltså hemmanet, men det ägs av Aron. Det ser ut som om Erik Nilsson flyttade bort från hemmanet i samband med ett nytt ägarbyte. Han kanske inte fick bo kvar där när hemmanet såldes. Åren 1830 till 1832 står nämligen en Anders Andersson från Sand i Eds församling som ägare. Vem som brukar hemmanet dessa år är oklart, men i mantalslängden för år 1832 finns gratialisten Jonas Linde upptagen. Erik Nilsson återfinns som landbonde i Jansjö redan i 1829 års mantalslängd.

Nästa ägare hette Per Nilsson och han innehade det mellan 1833 och 1837. Han dog redan detta år, endast 33 år gammal, av en förkylning. Han var då gift med Anna Greta Henriksdotter Lidén från Lidgatu. De fick ett barn tillsammans. Änkan fortsatte själv att bruka hemmanet och efter något år inflyttade en dräng vid namn Mårten Mårtensson från Prästbordet. De fattade sedan tycke för varandra och gifte sig 1841. Anna Brita dog i barnsäng i samband med att deras femte barn föddes. Mårten gifte om sig med Barbro Stina Olofsdotter som var född i Västanbäck, men uppväxt i Jansjö. Ytterligare åtta barn föddes i detta äktenskap. På 1850-talet troligtvis tar Mårten släktnamnet Lidmark. Mårten dog 1882 i Västanbäck och Barbro Stina 1904.

Nästa ägare av hemmanet blev sonen Mårten Mårtensson Lidmark. Han var född 1850. Mårten köpte hemmanet år 1872 av sin far och sina helsyskon. Han betalade då 4500 riksdaler för hemmanet som var på 7 1/120 seland och löste därmed ut helsyskonen från arvet efter den avlidna modern. 1875 gifte sig Mårten med Sara Greta Persdotter från Rå. Familjen bodde kvar hela livet på hemmanet. De fick fem barn tillsammans. Det var faktiskt två tvillingpar i denna familj. I det första tvillingparet föddes systrarna Anna Henrietta och Margareta Lovisa på två olika dagar. Yngsta dottern Elin övertog senare hemmanet tillsammans med sin make Bror Oskar Lundin. Mårten blev senare även kyrkvärd. Mårten dog 1924 och Sara Greta levde till 1942.

Några kort på familjen Lidmark som jag lånat av Karin Wassdahl.

Bror Oskar Lundin (stående), två pigor (stående), Albert Lundin, Oskar Lundin, Nils Lundin, Arvid Lundin, Erik Lundin (barnen), Elin Lundin, f. Lidmark (sittande fr.v.), Mårten Lidmark, Sara Greta Persdr, Anna Lidmark (ogift). Huset i bakgrunden ”bagarstuga”.

 

Dottern Elin Lundin (1883-1959)

 

Modern Sara Greta Persdotter (1853-1942)

 

 

Enligt mina noteringar är detta Margareta Lovisa Lidmark, g. Palien (1877-1973).

 

Och detta är tvillingsystern Anna Henrietta Lidmark (1877-1945).

 

 

 Troligtvis sonen Per Martin Lidmark (f. 1876)

Bron över Nämforsen

Ett annorlunda vykort över Nämforsen och gamla bron över Ångermanälven. Vilket hus är det man ser under bron?

Jag bjöd på detta vykort på Tradera och vann det, men när jag fick vykort så var det ett helt annat vykort över Nämforsen. Den som sålde vykortet hade lagt ut fel bild på vykortet och därför fick jag inte detta tyvärr.

Elias Peter Lidén med familj

Fick nyligen detta kort av Kristina Andersson, f. Lidén. Hennes pappa var kusin med de tre barnen på kortet. Det är Elias Peter Lidén (1882-1936) och hans hustru Astrid Margreta Eriksson (1890-1955) som sitter i mitten av bilden. Till höger om dem sitter troligtvis Elias Peters mamma, Sara Brita Olofsdotter (1859-1938). Sara Brita skrevs som förmånstagare i församlingsboken på samma sida som Elias Peter så hon var säkert bosatt på samma gård som sonen och dess familj. Barnen är från vänster Valfrid (1919-2006), Gunborg (1922-1986) och Albert (1915-1970). Det fanns ytterligare tre barn i familjen, nämligen: Valdemar (1911-1963), Erik (1913-1993) och Hildur (1916-2002).

 

På gården fanns två hus och en ladugård. Det är det mindre huset man ser i bakgrunden nu. Den vackra farstukvisten lär finnas kvar fortfarande, men jag har inte tänkt på den tidigare. Jag måste kontrollera detta nästa gång jag åker förbi. I högra bildkanten ser man bryggan som gick upp på "bått'n på lagår'n".

 

Elias Peter skrevs som arrendator av detta hemman. Hemmanet som var 1 seland stort ägdes av Strömnäs AB. Jag tror Strömnäs AB köpte hemmanet år 1892 av Nils Peter Nilsson. På 1940-talet skänktes fastigheten av Strömnäs AB till Föreningen för växtförädling av skogsträd. Jag har tidigare visat ett kort från Växtförädlingen där man håller på att bygga om husen på gården.

 

Tack Kristina för att jag fick låna kort. Kristinas farfar hette Olof Anton Lidén och han var bror till Elias Peter. Tack till Christer Lidén som hjälpte till med identifieringen av personerna på kortet. Han har ett liknande kort också, men där finns en häst med också.

 



 

Jag hade sedan tidigare ett gammalt kort på Elias Peter Lidén. Han gjorde sin militärtjänstgöring 1903, så kortet borde vara taget omkring detta år.

 

 

När bilen kom till Ådals-Liden ....

För Västernorrlands län finns det register på fordon som registrerats in från 1907 och framåt. Detta hittar man i ett arkiv som kallas för "Västernorrlands läns landskansli. Automobilavdelningens arkiv". Åren 1907-1923 av bilregistret finns skannat på SVARs hemsida. Det är intressant läsning att se vilka som hade bilar på 1910- och 1920-talet.

Den första volymen täcker åren 1907 till 1915. Här ingår både bilar och motorcyklar. Den förste från Ådals-Liden som registrerade in en motorcykel var Viktor Westin från Näsåker. Han registrerade in motorcykeln den 17 november 1909 under registreringsnumret Y22. I Västanbäck bodde en man vid namn Jonas Viktor Magnus Westin som mycket väl kan vara denna Viktor Westin.

Den 5 juni 1911 registrerade Erik Gustafsson från Näsåker in ett fordon under registreringsnummer Y73. Detta kan vara den första bilen som registrerades in inom Ådals-Lidens församling, men det står inte skrivet i handlingen. Erik var född 1885 på Prästbordet och dog 1944 i Västanbäck.

Åren 1914 och 1915 registrerades ytterligare två motorcyklar in under numren Y186 och Y262. Den förstnämnde registrerades in av Paul Viktor Mähler i Näsåker. Jag gissar att det är Karl Viktor Mähler som avses här. Han var född 1889 i Omsjö och dog 1977 i Kanada. Den andra motorcykeln registrerades in av Petrus Olsson i Åsmon, eller Petter Olsson som han egentligen hette. Petter skulle den närmaste åren registrera in många olika fordon.

Under 1916 registrerades fem bilar från Ådals-Lidens församling in: Y49 Anders Gustaf Gustafsson, Y88 Ture Tenglund (Ford), Y104 Petrus Lidström (Ford), Y114 Petter Olsson (Ford) och Y136 Petter Olsson (Ford). Om den sistnämnda bilen kan man läsa att det är en personvagn av typ Ford, egen vikt 650 kg, bensinmotor om 20 hästkrafter (motorns cylindertal 4, cylinderdimensioner 95*100 mm), 4 personer.

Om man läser vidare i dessa handlingar hittar man att fem bilar registrerades in under 1919, varav tre av Petter Olsson. Det var: Y167 Petter Olsson (Ford), Y214 Petter Olsson (Chevrolet), Y216 Anders Gustaf Gustafsson (Chevrolet), Y219 Petrus Lidström (Maxwell) och Y227 Petter Olsson (Hupmobile).

Under åren 1920 till 1923 förekommer ytterligare personer bland de som registrerad in fordon. Det var Viktor Johansson i Näsåker, S. W. Johansson i Forsås, Ludvig Reimar Borin i Moflo, Alfred Nordin i Åsmon, Bror Oskar Lundin i Näsåker, A. Nordkvist i Moflo, Bror Sundvall i Holafors, Hilmer Sidén i Holafors, E. J. Tidén i Rå, J. A. Vestin i Moflo, K. J. Sandahl i Moflo, Teodor Blom i Näsåker. Ibland tror jag det är postadressen som står på dessa personer, inte bostadsadressen. T. ex. Alfred Nordin tror jag bodde i Sundmo.

På Murbergets hemsida finns kort på en bil som Petter Olsson hade. Tyvärr ser man inte registreringsnumret på bilen så man kan utläsa vilken bil det är. Jag tror dock inte att det är Ådals-Lidens första inregistrerade bil.

http://old.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-19990560

Har någon detta kort och kan utläsa registreringsnumret bättre?