Bild från Holaforsen och Laseleforsen

Hittade idag ytterligare ett kort över Holaforsen och Laseleforsen i mina "gömmor". Ursprungligen lånade jag vykortet av Beth Rydstedt.

Släkten Forssén i Forsås, del 2

Jag har fått ytterligare fotografier från släkten Forssén som jag berättat om tidigare. Harriet Boman har skannat och skickat korten till mig.

Första kortet föreställer Lovisa Forssén som var gift med Nils Anders Andersson Forssén. Jämför man kortet som jag fick tillskickat från USA ser man att det definitivt är samma kvinna. Man får anta att det är två söner som står bakom på kortet.

Andra kortet föreställer Erik Forssén. Erik Andreas var äldsta sonen i familjen, född 1882. Han dog redan 1909, strax innan han skulle fylla 27 år. Han var då skriven som arbetare i Forsås.

Tredje kortet föreställer Lena Forssén. Namnet Lena kan jag inte återfinna i släkten, möjligen om det är ett smeknamn. Lite långsökt funderar jag på om det kan vara Anna Karolina Forssén som avses, det äldsta barnet i familjen. Kanske kallades hon Lena, eller om det möjligen kan stå Lina. Anna Karolina var gift med Per Nikolaus Löwengren, som var skogsförvaltare och arrendator i Näsåker.

Tacksam om någon kan identifiera flera personer på dessa kort och på det förra familjekortet som återfinns på följande adress:

http://adals-liden.blogspot.com/2011/01/slakten-forssen-i-forsas.html

Harriet, tack så mycket för att du skickade korten och att du kontrollerade att det var ok att lägga ut dem på bloggen.

Måste göra en rättelse också från förra inlägget: Jonas Forssén var inte den förste att ta namnet Forssén, utan det var hans äldre broder Erik. Erik utbildade sig till präst och var sockenpredikant först i Junsele, därefter blev han komminister i Nora-Skog.

Bild från Holaforsen

Här kommer ytterligare ett vykort föreställande Holaforsen innan Ångermanälven reglerades. Jag har aldrig sett forsen ur denna vinkel på vykort tidigare. Kul.

Kortet är skickat till Claes Jansson i Roslags-Näsby från pappa, troligtvis 1962.

För 100 år sedan: Näsåkers idrottsklubb

Söndagen den 26 mars 1911 anordnade Näsåkers idrottsklubb en skidtävling för sina medlemmar. Banan var 15 kilometer.
Tävlingen, som gynnades av härligt väder, hade en mycket stor tillslutning. Hela 20 anmälningar hade inkommit enligt Sollefteå-bladet. Av de 17 startande kom 14 i mål.
Tävlingen vanns av Otto Bergfors som åkte sträckan på 58 minuter och 8 sekunder. Han fick en silverpokal i första pris. På andra plats kom S. Wiborg som åkte drygt tre minuter långsammare än Otto. Även han fick en silverpokal i pris. Övriga pristagare var Artur Nyberg (silverpokal), Carl Carlsson (ryggsäck), K. A. Edström (sporttröja), N. A. Edström (skidstavar), Emil Håkansson (skidstavar), Johannes Blom (skidstavar) och Carl Näsström (sportvantar). De nio första i tävlingen var inom sju minuters intervall.
Vid prisutdelningen hölls tal för idrotten samt ett leve utbraktes för Näsåkers idrottsklubb, vilket besvarades med kraftiga hurrarop. Därefter vidtog en livlig dans som räckte inpå småtimmarna.

Landets främste kattfarmare

En man som jag hördes talas om när jag var liten var Alfred Amrén. Han bodde ensam i en liten stuga i Forsnäs och hade många katter som rumskamrater. Alfred var kusin till min mormors pappa. Han var född 1883 i Ramsele församling och dog 1966 i en ålder av 83 år i Forsnäs. Han dog på lasarettet i Backe och det lär ha varit första gången han var på sjukhus. Hans stuga brann upp på 1980-talet och då sas det att det luktade kattskit, men det vet jag inte om det stämmer. 

Amrén och hans katter omnämns i en tidningsartikel i Nya Norrland från 1961. Tack Harriet för att du skickade den åt mig. Nedan följer en avskrift av artikeln. 

För ett par år sedan var 79-årige Alfred Amrén i Forsnäs, Ådals-Liden landets främste (?) kattfarmare. En gång räknade han till 30 kattor - men sedan blev det för svårt.

- Det kunde sjutton inte hålla reda på allihopa, menar han.

Men myndigheterna i Ådals-Liden ogillade Amréns kattor och trots att han låste in dem nästan alla i vedboden, så kom myndighetspersonerna kattorna på spåren. 

När bösskotten ekade i Forsnäs blev Amrén ledsen och for sin väg. Han kunde inte förstå människans ondska. Men myndighetspersonerna tänkte på Amréns bästa och menade att kattorna åt honom ur huset.

- Tänka sig att "ta kål" på hjälplösa kissemissar...

Men skam den som ger sig. Alfred Amréns kärlek till kattor består och i dag är han på väg att skaffa sig en ny "farm".

- Jag har sju eller åtta kattor nu, säger han. Alfred Amréns kattor har namn efter världspolitiker. Det är Krusse, Kennedy, Lumumba, de Gaulle och Adenauer. Och så Månsson från Månstorp.

- Dom kattorna hade jag redan vid "arkebuseringen" 1959. Det var bara "politik-kattorna" som klarade sig. Politikerna räddar alltid skinnet, säger kattfadern.

I sin lilla stuga i Forsnäs har Amrén gett kattorna en egen stor vrå. Om det blir slagsmål?

- Nejdå, mina kattor är väluppfostrade och slåss inte, menar han. Nåja, Kennedy och Krusse är som det bör inte såta vänner precis - dom har skilda åsikter om vad som är mitt och ditt, säger den gamle mannen förnöjt.

- Men ni skall veta, säger han, att jag sörjer för mina husdjur.

Jag har inget kort av Alfred Amrén, förutom det som fanns med i tidningsartikeln. Jag har dock ett kort på hans mamma, Greta Amrén (längst till vänster), tillsammans med min mormor och hennes mamma.

Straffad bakdantare

Jag har tidigare berättat om att Kungliga biblioteket lagt ut en del skannade tidningar på sin hemsida. Det är drygt 200 000 sidor som finns sökbara där. Man får dock tänka på att det är ganska mycket stavfel i den texttolkning som gjorts, så man får söka på lite olika varianter. Adressen till söksidan är:

https://tidningar.kb.se/

Alla stavfel gjorde att jag sökte på Näsäker istället för Näsåker denna gång och hittade då en intressant artikel i Tidningen Kalmar från den 18 augusti 1887.

Straffad bakdantare
Handlanden Per Persson i Näsåker har af Resele häradsrätt dömts till 6 månaders straffarbete och 1 års wanfrejd för det han af arghet och yrkesafund wid flera tillfällen, under samtal med olika personer, pådiftat handlanden Leon. Kalm i Näsåker att sjelf ha låtit anlägga den eld, som i juli månad 1886 ödelade hr Kalms handelsbod.

Vem var denna Per Persson som fick sex månaders fängelse för att ha baktalat en annan handlande i samma by?

Jag började med att söka efter honom i fångförteckningar för Härnösands länsfängelse för året 1887. Per ankom till Härnösands länsfängelse den 27 september 1887. Han ska vara född 1843 i Resele församling, men skriven i Ådals-Lidens församling. Han var verksam som handlande. Per hade dömts av Resele Häradsrätt den 14 juli 1887 för falsk angivelse till straffarbete i sex månader och till förlust av medborgerligt förtroende i 1 år utöver strafftiden. Han frigavs den 6 mars 1888.

I kyrkoböckerna för Ådals-Liden hittar jag först Per Persson som bonde på hemman nr 1 i Näsåker. Han var född 1843 i Stugusjö, Resele församling som son till Per Olofsson och hans hustru Anna Kajsa Persdotter. Han hade köpte hemmanet i Näsåker 1868 för 4000 riksdaler. Han gifte sig 1870 med bondedottern Kajsa Greta Eriksdotter. Hon var född 1842 i Näsåker. Makarna fick sex barn tillsammans, men fyra av dem dog tidigt. 1877 sålde Per hemmanet i Näsåker för 8000 kronor. Han blev därefter handlande i samma by. 1901 flyttade familjen till Björna där Per fortsatte som handlande. Han dog 1910 av kallbrand i benen och hustrun Kajsa Greta dog året därefter.

Jag vet inget mycket mera om branden i Kalms handelsbod, men den omnämns i en berättelse som Per Johannes Kallin skrev. Berättelse återgavs i Näsåkers Byablad förra året. Man kan även läsa berättelsen på Anita Berglunds blogg.

Gamla sågkvarnar inom Ådals-Liden

Hittade en spännande volym i Västernorrlands läns landskontors arkiv som innehöll information om gamla sågar och kvarnar inom Västernorrlands län. Ett dokument visar att det år 1778 fanns fem sågar inom Ådals-Lidens församling. Samtidigt fanns det hela 16 sågar inom grannförsamlingen Resele, varav den äldsta var från 1696 (Bodvills såg). Den äldsta inom Ådals-Liden var Lidgatu såg från 1740. Sedan fanns sågar i Näsåker (uppbyggd 1753), Västanbäck (1769), Rå (1773) och Norrmoflo (1774). Man ser även hur många träd de fick såga varje år och hur mycket som årligen tillverkades. I Rå och Norrmoflo fick man såga 200 träd, medan det var omkring 100 i övriga tre sågar. Antalet brädor som tillverkades årligen var i Rå och Norrmoflo 100 stycken, Lidgatu och Näsåker 80 stycken och i Västanbäck 64 stycken. Man ser också att det fanns en sågram och ett sågblad i alla dessa fem sågar. Det finns ingen information om de även fungerade som kvarn, men det var nog ofta en kombination av såg och kvarn.

Västernorrlands läns landskontors arkiv, Handlingar ang. kvarnar och sågar., SE/HLA/1030004/G IX/2 (1703-1870), bildid: A0035122_00145

Senare i samma volym återfinns några dokument omkring önskemål från Krånge byamän och Abraham Johansson i Ås om att uppföra en sågkvarn till husbehov på Krånge ön i stora älven år 1780.

Västernorrlands läns landskontors arkiv, Handlingar ang. kvarnar och sågar., SE/HLA/1030004/G IX/2 (1703-1870), bildid: A0035122_00233

På Murbergets hemsida hittar man bl.a. ett fotografi från Vigda sågverk:

http://www.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-19990415&nr=1

Man kan även hitta fotografier i Sollefteå bilddatabas som finns på SVARs hemsida:

http://www.svar.ra.se/