Tio kort: Båtsman nr 112 Forss

Jonas Peter föddes den 2 oktober 1857 i Sörmoflo, Ådals-Liden sn som son till torparen Sven Peter Hansson (1831-1910) och hans hustru Barbro Stina Jonsdotter (1833-1869). Fadern var torpare hela tiden i Sörmoflo. Han var gift två gånger eftersom första hustrun dog bara 35 år gammal. Andra hustrun hette Brita Stina Persdotter (1836-1922). Tillsammans föddes 12 barn i dessa två äktenskap och endast den sista sonen dog i ung ålder. Det skiljde 23 år mellan yngsta och äldsta barn så alla 12 barnen bodde inte hemma samtidigt på det lilla torpet.

Jonas Peter Svensson Forss till höger på bilden.

Jonas Peter flyttade 1872 strax efter att han fyllt femton år till Prästbordet där han blev dräng hos kyrkoherden Sundelin. Han var dräng på Prästbordet till 1877, fast han verkar inte varit hos kyrkoherden hela tiden. Under ett år från november 1874 till november 1875 skrevs han på en annan sida i husförhörslängden. Därefter skrevs Jonas Peter bland personer med obestämd vistelseort. 1878 flyttade han hem igen till Sörmoflo, men redan året där flyttade han till Moflo där han blev dräng hos Henrik Mikael Näsström. Drängar och pigor anställdes vanligtvis från 1 november till 24 oktober påföljande år. Tjänsten kunde sägas upp innan 24 augusti från båda parter. Detta stämmer också med Jonas Peters flyttningar till ny drängtjänst som alltid skedde i november.

Den 13 augusti 1880 skrev Jonas Peter på kontrakt för att bli båtsman på rote nummer 112 vid Norrlands tredje båtsmanskompani. Han antogs som båtsman den 5 september 1880. Han fick då anta båtsmansnamnet Forss som flera båtsmän på samma rote tidigare hetat. Han skulle erhålla 100 kronor i lega, där första delen på 33 kronor skulle delas ut i samband med antagningen. Sista delen skulle han få efter tio års tjänst. Se kontrakt i sin helhet nedan.

KONTRAKT 

emellan 

Båtsmannen af Norrlands 3:dje komp. N:o 112 Forss 

och hans rotehållare.

1:o. Båtsmannen erhåller Torplägenheten å Sotbrännan kallad belägen å Moflo bys samfälda mark med Ett tunnland odlad och brukad, samt Två tunnland odelbar mark, allt inom en stängsel (i fullgodt skick, men som sedan skall af båtsmannen underhållas) att tillträdas den 30:de September 1882. Är torplägenheten ej bebyggd skall på densamma uppföras en sexknytt stugubyggning 30 fot lång 18 fot bred 12 fot hög med spis, bakugn och kammare, samt en fähusbyggnad med loge och lada 20 fot lång 20 fot bred 10 fot hög alltsammans färdigt att tillträda den 30:de September 1882. Brunn skall finnas på torpet eller högst 300 fot derifrån. Torpet får behållas i lifstiden, med vilkor att för Roten tjena Kronan minst 15 år om torpet skall få behållas men blifver båtsmannen ur tjensten utstruken återfaller det till roten.

2:o. I lega erhåller båtsmannen 100 kronor som betalas:
   1/3 vid antagningen,
   1/3 jemte 6 proc. årlig ränta då han genomgått exercisskolan samt
   1/3    "      "   "        "       "    efter tio års tjent.
Har mannen under tiden varit straffad för undanhållning går han miste omännu ej utbetald lega.

3:o. I hemkall erhåller båtsmannen 2 tunnor spannmål (1/3 råg, 2/3 korn), 20 skålp. torrt kött, 20 skålp. smör samt 4 kronor kontant, att utbetalas hvarje år vid jultiden.

4:o. Mulbete för torpets kreatur erhålles å rotens betesmarker.

5:o. 30 lass långved skall årligen af båtsmannen upphuggas men till honom af roten hemköras.

6:o. Dragare till torpets skötsel lemnas af roten, och då karlen är till tjenstgöring utkommenderad åligger roten att torpet med hustruns tillhjelp sköta.

7:o. Mindre reparation å torpets byggnader åligger båtsmannen att sjelf utföra med materialier lemnade af roten.

Af detta kontrakt äro fyra exemplar af oss undertecknade.

Liden den 13:de Augusti 1880

J.A. Häggmark                       J. P. Svensson
Rotmästare                             Båtsman

Roten.

E. P. Norqvist, Hans Callin, A. P. Ersson, H. Pehrsson, N. O. Norberg, Johan Edfors, Oskar Frisendahl, E. P. Lidström, H. Näsström, E. V. Lidén, Josef Westin, H. P. Lidholm, P. Lidblom, Nils Olof Olofsson.

Båtsmannen antagen den 5:te September 1880. Attesteras:

                                                                            Sundsvall som ofvan

                                                                            A. Thunberg

                                                                            Kompanichef

En båtsmansrulla visar att Jonas Peter var 1,633 meter lång, blåa ögon, ljust år och ordinär kroppsbyggnad. Han hade normalt färgsinne. Rullan visar när han varit borta på tjänstgöring. Han började första gången 12 september 1881 och då står antecknat att han tjänstgjort på stationen. Mellan 1 oktober 1881 och 7 maj 1882 var han på exercisskolan och fick därefter rekrytklass. Under 1882 arbetade han t.ex. drygt 3,5 månad som skansgast på fartyget Eugenie. Mellan 1 oktober 1882 och 30 april 1883 var han åter på exercisskolan och blev sedan 1 klassens officer. Det ser ut som om han var borta på tjänstgöring hela tiden från 12 september 1881 till 7 september 1883, alltså nästan två års tid. Under denna tid var han även på fartygen Ran och Alfhild under kortare perioder. Totalt cirka åtta månader tills sjöss och 14 månader på exercisskolan. Jonas Peter hade hela tiden bra betyg för uppförande och tjänstbarhet.

Jonas Peter gifte sig den 20 juli 1884 i Ådals-Lidens sn med Vendla Kristina Sundvall. Hon var född den 4 oktober 1861 i Gåreleselet, Junsele sn som dotter till torparen Jonas Sundvall (1827-1864) och hans hustru Anna Johanna Persdotter (1830-1884). Vendla Kristina hade fött en dotter redan som hette Lydia Margreta, född den 30 januari 1884. Jag vet inte om Jonas Peter kan vara fader till henne eftersom han var borta på tjänstgöring. Denna dotter dog den 15 april 1893 i Moflo.

Den 18 september 1884 gjordes en syn av torpet. Det var kronolänsman C. J. Kallin som gjorde den med biträde av nämndemännen P. Kållén i Krånge och H. Näsström i Näsåker. Det var länsstyrelsen som beslutat om denna syn den 8 augusti. Närvarande var även kompanichefen R. von Mühlenfels, rotehållarna rotmästaren O. P. Lidforss i Häxmo, E. J. Lidén, E. P. Norqvist och A. P. Ersson i Moflo, samt båtsmannen Fors.
Man hittade många saker att anmärka på. Stugubyggning var i bristfälligt skick och behövde brädfodras därför. Drevning på byggning och rappning på köksmuren saknades. Fyllning under köksgolvet saknades. Trossgolv i kammaren. Fyllning i taket och nytt golv i kammaren behöves, Stenfoten behövdes repareras. Ladugården som även innehöll fähus, loge och lada var i god skick. Hemlighus saknades och bör uppföras. Totalt beräknade man att det skulle kosta 78 kronor att åtgärda dessa saker.
Torplägenheten som bestod av 3 tunnland, varav 1 tunnland som redan för fyra år sedan skulle vara uppodlad och gödslad, befanns endast nyuppbruten. Synemännen ansåg att rotehållarna innan den 15 maj 1885 skulle ha jorden väl uppodlad och gödslad. De skulle även ersätta båtsmannen med 400 kronor för dessa brister.
Länsstyrelsen beslutade enligt syneprotokollet att åtgärderna på stugubyggningen skulle göras innan 1 december detta år och gällande odlingsmarken skulle det vara klart 15 maj 1885. Rotehållarna skulle snarast betala ersättningen för den bristande odlingen till båtsmannen.

Den 25 mars 1885 föddes dottern Jenny Kristina i Moflo. Jonas Peter och Vendla Kristina skulle inte få några flera barn därefter. Jenny bodde kvar hela livet på båtsmanstorpet i Moflo. Hon var sömmerska. Hon fick en son vid namn Johan Artur 1913. Enligt dom skulle Erik Albert Molén i Sörmoflo vara far till honom. Jenny dog 1958 i Moflo.

Därefter tjänstgjorde Jonas Peter igen från den 3 september 1885 till 12 september 1886, ett drygt år denna gång. Han var cirka 4,5 månad till sjöss och resten på stationen. Tiden till sjöss var på fartyget Hugin. Nästa gång han tjänstgjorde var 15 september 1888 till den 14 september 1889. Då var han hela tiden på stationen. Han var även permitterad under perioden 21 december till 17 mars, så han fick förmodligen åka hem över vintern.

Drygt fem år efter förra syneförrättningen på torpet i Moflo gjordes en ny den 31 oktober 1889. Denna gång var det tillförordnade kronolänsman Daniel Dillner som förrättade synen i biträde av nämndemännen J. M. Palin i Kläpp och P. Kållén i Krånge. Närvarande var även kompanichefen A. V. Carpelan, båtsmannen Fors, rotehållarna Erik Jakob Lidén, rotmästaren och skolläraren Oskar Frisendahl i Näsåker, Hans Kallin, E. P. Norqvist och Erik Andersson i Moflo.
Stugubyggningen ansågs denna gång vara i gott skick och ingen anmärkning från båtsmannen. Kompanichefen tyckte dock att rotehållarna skulle skaffa innanfönster till köket och kammaren.
Ladugård, loge och foderbod ansågs i fullgott skick.
Vedbod hade båtsmannen själv uppfört, men här föreslogs av synemännen att rotehållarna skulle anskaffa spån och spik till tak på densamma.
När det gäller torpjorden ansåg synemännen att areal översteg betydligt den lagstadgade storleken och att den var väl odlad och av sådan beskaffenhet att inget fanns att anmärka på. Kompanichefen ansåg dock att marken var av svag växtkraft och därför yrkade han på att myrjord skulle tillföras. Rotehållarna förklarade sig villiga att hjälpa till med fem mans- och fem hästdagsverken för detta.
Man beräknade att dessa åtgärder skulle kosta 37,50 kronor att genomföra.
Länsstyrelsen beslutade den 28 mars 1890 att anskaffande av innanfönster, spån och spik till tak på vedboden och dagsverken för torpjordens förbättring skall vara genomfört före näststundande månads utgång.

Mellan den 1 oktober 1891 till 30 mars 1892 och den 6 maj 1895 till 28 september 1895 var han också på tjänstgöring. Jonas Peter fick nu hålla sig på land på stationen eller som sjöreserv.

Den 20 juni 1895 gjordes ytterligare en syn av torpet. Denna gång av kronolänsman Georg Lindberg biträdd av nämndemännen J. M. Palin i Näsåker och P. Kållén i Krånge. Kompanichefen N. Lindberg, båtsman Forss, samt rotehållarna: rotmästaren Erik Andersson, hemmansägarna E. P. Nordqvist, E. J. Lidén och Hans Kallin i Moflo, inspektor P. Sjödin och hemmansägarna N. A. Persson, Z. Westin och H. P. Lidholm i Lidgatu. Strömnäs Aktiebolag genom dess inspektor C. Östlund och hemmansägaren H. Näsström i Näsåker var närvarande också.
Stugubron ansågs utrutten och behöver byggas ny.
Ladugården och svale var inredd med bås för två kor, under samma tak som foderboden och logen. Ladugården som var gammal och förfallen behövde ersättas med en ny, vilken skulle byggas upp fristående från logen.
Loge, foderbod, vedbod och kornhässja lämnades utan anmärkning.
Beträffande torpjorden anförde båtsmannen att den var klen och att rotehållarna förbundit sig att årlig ge 1 lispund hö och 1 lispund halm per seland. Detta bidrag har inte båtsmannen fått under senaste året. Kompanichefen visade också en förbindelse från den 8 september 1884 som styrkte detta. Rotehållarna tyckte dock att torpet nu var så väl uppodlat att det inte behövdes något bidrag till kofoder. Besiktningen visade att högrödan var ganska riktig och borde anses tillräcklig för en ko. Halmskörden uppskattas bli mer än tillräcklig. Kompanichefen föreslog då att det skulle räcka med 1 lispund hö per seland till kofoder, vilket rusthållarna förklarade sig nöjda med. Som ersättning för kofodret under senaste året skulle båtsmannen få 30 kronor i ersättning.
Länsstyrelsen beslutade den 12 juli 1895 att det var skäligt med 30 kronor i ersättning för uteblivet kofoder. Även att båtsmannen senast den 15 december varje år skulle få 8,5 kilo gott och välbärgat hö för varje i roten deltagande seland. En ny stugubro skulle vara uppsatt innan den 15 augusti och en ny ladugård innan den 1 juli 1896.

Han fick avsked från båtsmanstjänsten den 15 november 1897 efter 17 års tjänst. Tidigare fanns tre båtsmän inom Ådals-Liden sn, men de andra hade slutat i början av 1890-talet, så Jonas Peter var den siste båtsmannen inom församlingen. Enligt kontraktet ovan skulle han få överta torpet om han tjänstgjorde minst i 15 år, vilket de också gjorde.

Jonas Peter skrevs som torpare efter att båtsmanstjänsten avslutats. Han dog den 24 november 1913 i Moflo av lunginflammation. Hustrun Vendla Kristina levde till den 3 september 1948 då hon dog av ålderdomssvaghet.

Det gamla båtsmanstorpet står fortfarande kvar i Moflo. Platsen kallas Sotbrännan eller Bränna. Britt-Inger Lidström har hjälpt mig med ett dagsfärskt kort därifrån. Tack så mycket, Britta.