Forsås under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det tre hemman i byn Forsås. Alla dessa hemman gick oavbrutet till son eller dotter under detta århundrade. Ingen sålde sin hemmansdel till personer utanför sin släkt.

Forsås nr 1:

(1700)--1718  Filip Säfringsson
1719--1730  Erik Filipsson
1731--1768  Hans Filipsson (även gästgivare)
1769--1786  Anders Hansson (även gästgivare)
1787  Anders Hanssons änka (även gästgivare).
1788--(1799)  Jon Eriksson (även gästgivare)

Hemman nummer 1 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Erik Filipsson tappade rätten till hemmanet p.g.a. sitt leverne. Jon Eriksson gifte sig med änkan efter Anders Hansson, men sedan skulle två styvsöner till Jon överta hemmanet igen. 

Forsås nr 2:

(1700)--1710  Mikael Persson
1711--1715  Filip Mikaelsson
1716  Mikael Persson
1718--1729  Olof Mikaelsson
1730 Olof Mikaelssons änka
1731--1753  Jakob Eriksson
1754--1783  Filip Olofsson
1784--1786  Margareta Filipsdotter
1787--(1799)  Johan Johansson

Hemman nummer 2 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Jakob Eriksson gifte sig med änkan efter Olof Mikaelsson, men sedan var det hans styvson som övertog hemmanet. Johan Johansson var måg till Filip Olofsson.

Forsås nr 3:

(1700)--1706  Olof Markusson
1708--1739  Markus Olofsson
1741  Olof Markusson
1742  Markus Olofsson
1743--1771  Olof Markusson
1772--1797  Anders Olofsson
1798--(1799)  Anders Andersson

Hemman nummer 3 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Anders Olofsson är inte son till Olof Markusson, utan måg.

Torpare:

1776--(1799)  Olof Eriksson

Olof Eriksson var son till Erik Filipsson som var bonde på hemman nr 1 ett tag. Han var under några år (1773-1775) skriven som timmerhuggare, timmerflottare och timmerdräng vid Lo sågverk.

Varför blev bonden i Moflo båtsman?

När man sitter och släktforskar så hittar man ibland saker som man inte kan förklara på ett enkelt sätt. En sådan fundering är varför en bonde på 1700-talet helt plötsligt blev båtsman och kanske till och med drog ut i krig. Det finns flera exempel på detta inom Ådals-Lidens församling, ofta under första halvan av 1700-talet.

På denna tid var Sverige indelat i ett antal rotar/rusthåll och varje rote/rusthåll skulle hålla med en knekt eller båtsman beroende på var i Sverige den fanns. Ådals-Lidens församling tillhörde på denna tid ett båtmanskompani som hette Västernorrlands andra kompani, första delen. Inom Ådals-Lidens församling fanns tre rotar som därmed skulle hålla med tre ordinarie båtsmän. Vid krig skulle man även hålla med en extra båtsman, s.k. fördubblingsbåtsman. Maximalt kunde det vara sex båtsmän från församlingen. Dessa hade nummer 111 till och med 113 inom båtsmanskompaniet. De flesta stöter ofta på någon båtsman i släkten om man har sin släkt från västra Ångermanland.

Roten skulle alltså förse den ordinarie båtsmannen med bl.a. husrum, kläder och mat. Jag tror det finns någon båtmanstorp kvar fortfarande inom församlingen, men detta är jag inte helt säker på (någon annan som vet?). Man rekryterade alltså en båtsman till varje rote och detta var nog inte helt enkelt. Under tider med krig var det många båtsmän som dog både ute i krig och som dog av sjukdom som spreds på kompanierna. Ofta var det t.ex. dräng eller yngre son/bror som rekryterades till båtsmän, som inte skulle överta ett bondehemman. Jag tror att man var glad om man lyckades rekrytera någon utanför familjen eller byn. Det hände ibland att man rekryterade från Stockholm, Finland eller annan ort långt borta. Det hände även att båtsmännen rymde för att de inte orkade med att tjänstgöra ute i krigen.

Varje rote hade ett särskilt namn som följde med båtsmannen. Namnen har dock varierat under årens lopp. Under 1800-talet hette de ordinarie båtsmännen inom Ådals-Lidens församling Knapp, Forss och Smäll. Under mitten av 1750-talet hette de Frimodig, Dunder och Sandman. De sista båtsmännen inom församlingen försvann i slutet på 1800-talet.

Ska försöka berätta lite om Hans Mauritsson i Moflo också. Han var bonde på hemman nummer 4 i Moflo från 1734. Han övertog hemmanet från sin fader Maurits Hansson som haft det sedan 1706.  Hans skattar för hemmanet ända tills han dör 1764. I mantalslängden 1744 står helt plötsligt antecknat att Hans är båtsman. Om man är båtsman behöver man inte skatta något, så det skattades bara för hustrun och 1 piga inledningsvis. Det finns ingen båtsman inom församling som hetat Hans Mauritsson under aktuell period. Några år senare har man antecknat att hans hustru är skriven på hemmanet i Moflo och båtsmannen kallas då Hans Åkerman. Åkerman har inte förekommit inom församlingen som båtsmansnamn. I mantalslängden 1751 har man antecknat att han var båtsman i Torsåker, vilket också var sista året som han antecknades som båtsman i dessa längder. Namnet Åkerman finns i Torsåker och då hittade jag uppgifter om att han antogs som båtsman den 7 mars 1743. Han var 36 år när han antogs till båtsman nr 67 och man har även antecknat att han är sjövan. Han får avsked från denna tjänst den 4 april 1752. Då har man antecknat att han varit i tjänst i 10 år och var 46 år gammal. Hans finns inte med i födelseboken för Ådals-Liden, men han är född omkring 1705-1707. Tittar man i mantalslängden för Maurits Hansson så upptas för första gången en son år 1721, vilket innebär att sonen bör vara född 1706. Hans dog 1764 av bröstvärk och bloduppkastning. Då står antecknat att han är 59 år gammal, vilket ger ett födelseår på 1705. De militära längderna från Flottans arkiv visar att han var född 1706 eller 1707.

Varför blev Hans båtsman och varför i Torsåker som ligger ganska långt borta från Ådals-Lidens församling? Detta kan man bara spekulera i. Var det dåliga tider för familjen så att han var tvungen att  ta "tjänst" som båtsman? Skulder till någon i byn Salum i Torsåkers församling där roten låg? Släktskap med någon i byn? Troligtvis var bonden Erik Olofsson på hemman nr 2 i Salum född och uppväxt i Näsåker, men om Erik och Hans hade någon koppling vet jag inte. Vanligtvis blev man båtsman strax över 20 år, men Hans var 36 år gammal. Finns det andra teorier varför Hans blev båtsman i Torsåkers församling? Skriv gärna en kommentar nedan om ni kommer på något.

Lidgatu under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det fyra hemman i byn Lidgatu. Mellan åren 1781 till 1791 var det två bönder som brukade hemmanet nr 1, annars har det varit enbart en bonde på varje hemman under detta århundrade. Nedan följer en sammanställning av de som skattade för respektive hemmansdel. Uppgifterna är som vanligt hämtade ur mantalslängderna.

Lidgatu nr 1:

(1700)--1709  Olof Salomonsson
1710--1715 Salomon Olofsson
1716 Dottern Ingrid
1718--1752  Maurits Mikaelsson
1753--1778  Salomon Mauritsson
1779--1780  Johan Andersson
Del 1
1781--1791  Johan Andersson
Del 2
1781--1791  Salomon Mauritsson
1792-(1799)  Johan Andersson (även klockare)

Johan Andersson övertog hemmanet 1779 från Salomon Mauritsson eftersom han inte hade några arvingar. Efter två år delades hemmanet så att Salomon bärgade 1/4-del av hemmanet mellan 1781 och 1791, därefter står åter Johan för hela hemmanet.

Lidgatu nr 2:

(1700)--1710  Olof Botvidsson
1711--1719  Erik Johansson
1720--1728  Erik Hauffman (kaplan, komminister)
1729--1738  Erik Hauffmans änka
1739--1769  Erik Andersson
1770--(1799) Erik Eriksson 

Från 1720 gick hemmanet vidare inom samma släkt.

Lidgatu nr 3:

(1700)--1708  Lars Abrahamsson
1709--1712  Per Larsson
1713 pigan Brita Larsdotter
1714--1747  Hans Persson
1748--1788  Per Hansson
1789--(1799) Per Persson

Med största sannolikhet har detta hemman funnits inom samma släkt under hela 1700-talet. 

Lidgatu nr 4:

1700--1710  Anders Sjulsson
1711--1712  Hustru Margeta
1713  pigan Cecilia
1714--1725  Hustru Margeta
1726--1729  Anders Andersson
1730--1731  Anders Anderssons änka
1732--1758  Olof Hermansson
1759--1798  Per Andersson
1799--(1799)  Jakob Persson

Hemmanet nummer 4 gick under 1700-talet från far till son i fyra generationer. Olof Hermansson var gift med Anders Anderssons änka och brukade därför hemmanet under drygt 35 år.

Torpare i Lidgatu

1774--(1799)  Per Hansson

Per var troligtvis den första inom Ådals-Lidens församling som blev torpare. Han ansökte den 8 september 1774 om att bli torpare i Lidgatu.

Hittade även här några bomärken på de hemmansägare som fanns i Lidgatu år 1787. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Krånge under 1700-talet

År 1700 fanns det två hemman i Krånge, men det skulle utökas med ett tredje hemman som även kallades Sörmoflo. Första gången som Sörmoflo omnämns i mantalslängden är 1725 när Hans Johansson skattar för detta hemman. Jag vet inte om Hans övertog redan odlad mark, eller om det var ett nybygge. Det får jag forska vidare på. Hans var bonde på hemman nr 1 till 1723 och sedan övertog styvsonen Anders Eriksson hemmanet 1724. Året därpå finns Hans upptagen i Sörmoflo. Många som har sin släkt från Ådals-Liden härstammar från denna Hans Johansson. Jag härstammar via sonen Johan Hansson, men det är nog vanligare att man härstammar från sonen Zakarias Hansson.

Krånge nr 1:

(1700)  Zakarias Salomonsson
1701--1704 Erik Andersson
1705--1723  Hans Johansson
1724--1749  Anders Eriksson
1750--1789  Erik Andersson
1790--1795  Anders Eriksson
Del 1
1796--(1799)  Anders Eriksson
Del 2
1796  Dordi Eriksdotter
1797--(1799)  Erik Persson

Hemmanet skrevs som nr 2 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 1. Hemmanet delades 1796 i två delar.

Krånge nr 2:

(1700)--1712 Erik Israelsson
1713--1714  Säfring Eriksson
1715  Pigan Ingrid
1716-1718  Hemmanet var öde
1719--1741  Abraham Johansson
1742--1750  Abraham Johanssons änka
Del 1
1751--1786  Johan Abrahamsson
1787--(1799) Erik Eriksson
Del 2
1751--1781  Nils Abrahamsson
1782-1789  Nils Abrahamssons änka
1790--(1799) Per Nilsson

Hemmanet skrevs som nr 1 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 2. Under åren 1716-1718 står hemmanet öde. Hemmanet delades 1751 mellan två bröder.

Krånge nr 3 (Sörmoflo):

1725--1732  Hans Johansson
1733--1741  Johan Hansson
1750--1786 Zakarias Hansson
Del 1
1787--1788  Hans Zakrisson
1789--1792 Nils Berg
1793--(1799)  Hans Zakrisson
Del 2
1787--(1799) Per Zakrisson

Det är först i mantalslängden 1772 som hemmanet får beteckningen nr 3. Dessförinnan hittar man den under nr 2. Detta hemman kallas i dagligt tal för Sörmoflo, men heter alltså egentligen Krånge nr 3. Åren 1725-1738 är hemmanet upptagen som Sörmoflo nr 1 och året 1739 som Moflo nr 5.
Jag gjorde en intressant upptäckt i mantalslängden, nämligen att Hans Zakrisson inte var bosatt i Krånge hela sitt liv. Han var borta från byn under ungefär fyra år då Nils Berg står som ägare av hemmanet. Efter lite sökande hittade jag dem i Hakesta, Multrå sn, där han var bonde också. Dottern Greta, född 1791, var alltså född i Hakesta. Jag har alltid trott att hon varit missad i Ådals-Lidens födelsebok.

Torpare i Krånge

1796--1798 Anders Persson

Anders Persson var torpare i Krånge under tre års tid. Först år 1803 finns en ny torpare antecknad i mantalslängden, Erik Danielsson.

Hittade några bomärken på de hemmansägare som fanns i Krånge år 1779. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.