Lille Jonas Lundmark blef med åren en stor och jäf karl, men aldrig glömde han den gången när han skulle koka kams.
Vem var då denne Jonas Lundmark som omnämns i Kams? Det finns lite olika bud om detta. Gustaf Hallström skrev efter ett besök vid Nämforsen i sina anteckningar att en skräddare Lindberg från Västerbotten var den Jonas Lundmark som omnämns i berättelsen. Detta skrev även Gösta Attorp i en avhandling från år 1930. Ett annat bud är Jonas Daniel Lundmark, född i Bysjö i Junsele sn 1854. Han bodde senare i Betåsen och därefter Moflo. Bl.a. i en tidningsartikel från Västernorrlands Allehanda den 23 november 1960 finns den senare teorin beskriven. Nedan följer en avskrift av tidningsartikeln.
Av Pelle Molins fåtaliga umgängesvänner från Näsåkerstiden, torde ingen ha kommit mera i skymundan än Jonas Daniel Lundmark i Norrmoflo, torparen och fällmakaren, skogsströvaren och jägaren, och den glade och humoristiske historieberättaren. I mångt och mycket hade Lundmark vissa likheter med den kände ådalsskalden. Han var stark och oförvägen till sin natur, styv simmare och skidlöpare vilket Pelle Molin också var.
Han var ingen materalist, Jonas Lundmark, sådana avskydde nämligen Pelle Molin, utan liksom denne såg Jonas något mera i tillvaron än det dagliga slitet och släpet vid jorden och torvan. Han älskade naturen, det fria jägarlivet, men också bygden och folket, och därför kom Pelle Molins berömmelse mycket därigenom att han tolkade Jonas Lundmarks utmärkta berättelser, främst "Kams" och "En fridens förmiddag" där Jonas som lillpojke utgör huvudpersonen, men det går också obekräftade rykten om att Jonas Lundmark också hade sitt finger med i skildringarna "Kärnfolk" och "Tack ska' du ha!".
Jonas Lundmark och Pelle Molin jagade och strövade nämligen ofta tillsammans och under en fisketur där de övernattade i Kringelbodarna invid Ångermanälven, skall utkasten till "Kams" och "En fridens förmiddag" ha blivit nedskrivna. "N' Jonke berättä' å'n' Pelle skrev!" karaktäriserade gamla Näsåkersbor samvaron i Kringelbodarna.
Pelle Molin kom till Näsåker 1890 och utflykten till Kringelbodarna skall ha ägt rum på sommaren 1891 eller -92. Fäbodarna tillhörde Moflo-bönderna men brukade begagnas mest under höstarna. Avsides belägna, omgärdade av höga berg och branta nipor och sedan gammalt kända för sitt tillhåll av vittror och annat oknytt, måste platsen utan tvivel ha tilltalat en sådan person som Pelle Molin. Fast nu närmare sjuttio år svunnit hän sedan dess, står fäbodarna kvar och naturen är i stort sett oförändrad, endast forsarna ovanför, Hola- och Laseleforsarna, samt den nedanför något vekare Kringelströmmen, har tystnat. Älven har dämts upp och den idylliska Getingön ute i älven har försvunnit.
Jonas Daniel Lundmark var f. 1855 i den lilla skogsby Bysjö i Junsele, ej långt från Ådals-Lidens gräns. Tidigt flyttade emellertid föräldrarna ner till Ådals-Liden, först till Betåsen och senare till Norrmoflo, den gamla anrika bondbyn där solen sken året om. "Sovelbyn" brukade Pelle Molin skämtsamt kalla den. Rätt ung ingick Jonas Lundmark giftermål med den jämnåriga Inga Margareta Häggqvist från Åhs. Av barn som föddes lever fröken Berna Ludnmark fortfarande och är bosatt i Forsås.
I likhet med många andra fysiska kraftexemplar nådde Jonas Lundmark ingen hög ålder. Under en av sina jakter förkylde han sig hårt och i sviter härav drabbades han under en mårdjakt norr om Norrmoflo gamla fäbodar av lungblödning. Han lyckades ta sig hem, men hämtade sig aldrig utan dog kort därefter, endast 37 år gammal.
Jonas Daniel Lundmarks levnad blev kan man säga, kort men intensiv, och tack vare honom har vi bevarat något av det ångermanländska folklynnet, som det finnes beskrivet "Kams" och "En fridens förmiddag".
Av Pelle Molins fåtaliga umgängesvänner från Näsåkerstiden, torde ingen ha kommit mera i skymundan än Jonas Daniel Lundmark i Norrmoflo, torparen och fällmakaren, skogsströvaren och jägaren, och den glade och humoristiske historieberättaren. I mångt och mycket hade Lundmark vissa likheter med den kände ådalsskalden. Han var stark och oförvägen till sin natur, styv simmare och skidlöpare vilket Pelle Molin också var.
Han var ingen materalist, Jonas Lundmark, sådana avskydde nämligen Pelle Molin, utan liksom denne såg Jonas något mera i tillvaron än det dagliga slitet och släpet vid jorden och torvan. Han älskade naturen, det fria jägarlivet, men också bygden och folket, och därför kom Pelle Molins berömmelse mycket därigenom att han tolkade Jonas Lundmarks utmärkta berättelser, främst "Kams" och "En fridens förmiddag" där Jonas som lillpojke utgör huvudpersonen, men det går också obekräftade rykten om att Jonas Lundmark också hade sitt finger med i skildringarna "Kärnfolk" och "Tack ska' du ha!".
Jonas Lundmark och Pelle Molin jagade och strövade nämligen ofta tillsammans och under en fisketur där de övernattade i Kringelbodarna invid Ångermanälven, skall utkasten till "Kams" och "En fridens förmiddag" ha blivit nedskrivna. "N' Jonke berättä' å'n' Pelle skrev!" karaktäriserade gamla Näsåkersbor samvaron i Kringelbodarna.
Pelle Molin kom till Näsåker 1890 och utflykten till Kringelbodarna skall ha ägt rum på sommaren 1891 eller -92. Fäbodarna tillhörde Moflo-bönderna men brukade begagnas mest under höstarna. Avsides belägna, omgärdade av höga berg och branta nipor och sedan gammalt kända för sitt tillhåll av vittror och annat oknytt, måste platsen utan tvivel ha tilltalat en sådan person som Pelle Molin. Fast nu närmare sjuttio år svunnit hän sedan dess, står fäbodarna kvar och naturen är i stort sett oförändrad, endast forsarna ovanför, Hola- och Laseleforsarna, samt den nedanför något vekare Kringelströmmen, har tystnat. Älven har dämts upp och den idylliska Getingön ute i älven har försvunnit.
Jonas Daniel Lundmark var f. 1855 i den lilla skogsby Bysjö i Junsele, ej långt från Ådals-Lidens gräns. Tidigt flyttade emellertid föräldrarna ner till Ådals-Liden, först till Betåsen och senare till Norrmoflo, den gamla anrika bondbyn där solen sken året om. "Sovelbyn" brukade Pelle Molin skämtsamt kalla den. Rätt ung ingick Jonas Lundmark giftermål med den jämnåriga Inga Margareta Häggqvist från Åhs. Av barn som föddes lever fröken Berna Ludnmark fortfarande och är bosatt i Forsås.
I likhet med många andra fysiska kraftexemplar nådde Jonas Lundmark ingen hög ålder. Under en av sina jakter förkylde han sig hårt och i sviter härav drabbades han under en mårdjakt norr om Norrmoflo gamla fäbodar av lungblödning. Han lyckades ta sig hem, men hämtade sig aldrig utan dog kort därefter, endast 37 år gammal.
Jonas Daniel Lundmarks levnad blev kan man säga, kort men intensiv, och tack vare honom har vi bevarat något av det ångermanländska folklynnet, som det finnes beskrivet "Kams" och "En fridens förmiddag".
Berättelsen Kams kan läsas i sin helhet på projektet Runebergs hemsida.
http://runeberg.org/adalen/09.html
7 kommentarer:
Ett intressant inlägg, Magnus! Kunde inte låta bli att göra ett inlägg i Pelle Molinsällskapets blogg och länka hit..
http://pellemolin.se/
Hälsningar Anita
Magnus! Vem har skrivit artikeln i VA 1960 - kan du se det?
Anita
Tyvärr finns det inget namn under artikeln, så jag vet inte vem som skrivit artikeln.
Hälsningar
Magnus
Ja det är nog så att man stödjer din teori, även om man från Jônsel gärna velat lägga beslag på Lundmark från Bysjön som aspirant. Allt pekar ju på din teori.
Göran Stenmark
Jag tror att det är Paul Lundin som skrivit artikeln. Den liknar ganska mycket vad han har skrivit i den här artikeln
http://www.bys.junselebyar.se/skromt_fridens.htm
Anita
20100722
Kom till er hemsida genom att jag sökte efter min släkting "Jonke", Johan Lundmark/Lindberg f.1842 på torpet Pettersborg, Västerås i Bjurholm, Ångermanland. I hembygdsböcker finns han dokumenterad som upphovet till Pelle Molins berättelser om Kams och En fridens förmiddag. Ni som vill veta mer, hör av er.
solveig.persson@gnosjo.pp.se
I Västerbotten 1938 finns en artikel av Ferdinand Falk om "Jonke" som Pelle Molin skrivit om. Det är där jag hämtat min information om vem denne person kunde vara. "Jonkes" storasyster Brita-Stina var min morfars mor. http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/Vbn_history/1938.pdf 97 - 104.
Jag har bytt e-post och träffas numera på Facebook. Ni som är intresserade och särskilt ni som är släkt med honom eller någon av hans många syskon är välkomna att kontakta mig genom Facebook.
Skicka en kommentar