Arbetsbeskrivning för uthusbyggnad vid ...

Jag har fått ett dokument av Curt Mähler som innehåller arbetsbeskrivning för ett uthusbyggnad vid ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken. Dokumentet är skrivet 1924. Vid den aktuella tidpunkten var ålderdomshemmet beläget i Rå. Beskrivningen var väldigt detaljerad och beskriver alla moment i arbetet. Uthusbyggnaden skulle innehålla bagarstuga, tvättstuga och matbod. Nedan kan man läsa hela beskrivningen. Hoppas jag har skrivit rätt på alla ställen.

Är det någon som vet om denna utbyggnad byggdes? Jag har dålig koll på ålderdomshemmet i Rå så jag vet inte alls vad som finns kvar numera. Kommentera gärna inlägget om ni har något mera information om ålderdomshemmet.

---

A r b e t s b e s k r i v n i n g.

Byggnadsläge och allmänna inredningar

Å anvisad plats å tomt vid Ålderdomshemmet i Ådals-Lidens socken skall i överensstämmelse med bifogade ritning uppföras en uthusbyggnad av trä under tak av asfaltspapp. Byggnaden uppföres i en våning med vindsvåning. Nedre våningen inredes till bagarstuga, tvättstuga och matbod, övre våningen till vind.

Grund och sockelmuren

Byggnadsgrunden utgöres av lerjord, varför grävning utföres till ett djup ej under 1,5 m. och en bredd ej under 0,8 m. för sockelmuren. Under eldstadsmuren gräves en grav sträckande sig minst 0,3 m. utanför murgrundens alla sidor och till samma djup som den övriga grävningen. Sedan grävningen är utförd och godkänd, fylles med grus, som noggrant spettas och packas för varje 0,5 m. djup.

Sockelmuren utföres av betong i blandning 1:5:7 av prima svensk cement blandat med rent skarpkantigt grus och singel eller makadam. Procentsten till högst 20 procent mängd M. e. d. 0,40 m. bred liggyta och 0,25 met. byggyta.

Under eldstadsmuren gjuten tillräckligt stor grundplatta som överallt sträckes något utanför tegelstommen, och med samma blandning som sockelmuren. Sockeln avjämnas 0,40 m. över markytan.

Isolering

På den väl avjämnade grundgjutningen utlägges asfaltpapp.

Väggar

På isoleringsskiftet å grunden utlägges syllar av 150 x 150 m.m. väl hoplaxade bjelkar.

På dessa syllar reses 100 x 100 m.m. stolpar, gående upp mot väggbandet av samma dimension.

På utsidan av stolparna påspikas 125 x 25 m.m. faspanel. På insidan av stolparna 18 x 100 m.m. perlhyvlade s.k. boaceringsbräder upp mot nedertaket.

Med undantag av ytterväggarna i matboden, fylles med torr sågspån upp till överkant av övre golvbjälklaget.

Golvbjälklag

Bjälklaget i bottenvåningens utföres av 62 x 200 m.m. bjälkar med ett mittelavstånd av 700 m.m. och inlaxas i syllorna. Bjälklaget över bottenvåningen upplägges av 62 x 200 m.m. bjälkar på en i stolparna infälld 25 x 122 m.m. bräda och fastspikas i stolparna för ernående av god tvärsammanhållning.

Trossning

Under bagarstugan inlägges botten på 25 x 25 m.m. läkt av 25 m.m. bräder, tätas omsorgsfullt och fylles med sågspån som packas väl fullt upp mot golvet.

På vinden fulles direkt på taken fullt i överkant av bjälkarna.

Golf

I tvättstugan utbottnas, på en tillräcklig tjock grusfyllning med betong varpå lägges cementgolv, som stålslipas. Avlopp med brunn och sil ingjutes. Från brunnen nedlägges avlopp 2 meter utom byggnaden av 100 m.m. cementrör.

I bagarstugan och matbod inlägges golf av 38 x 150 m.m. hyflade furu plank. På vinden lägges golvet av ohyflade 31 x 150 m.m. furu bräder.

Innertak

Taken läggas av 18 x 100 m.m. hyflade spåntade bräder.

Taklag

Takstolarna hophuggas av 75 x 125 m.m. plank och uppställas på ett mittelavstånd på 1,1 m.

Takytan inklädes med 25 m.m. kantskurna, torra bräder, som spikas tätt kant i kant.

Till täckning användes asfaltpapp, som lägges i slättäckning.

Gavelkanten klädes med 25 mm. Bräder.

Trappor

Yttertrappa utföres av 38 x 150 m.m. bräder.

Innertrappa från matboden upp till vinden av 38 m.m. bräder på vandstycken med infälda steg.

Kring trappan på vinden utföres ett enkelt, starkt räcke.

Aterneingsarbete

Eldstadsmuren och skorstensstock uppföres av välbränt och torrt tegel i gott bruk.

I bakugnshällen inlägges eldfast tegel. Smide skall av kontrollanten godkännas innan den inmuras.

I tvättstugan inmuras en gryta av storlek och sort, som sedermera bestämmes. I bagarstugan uppmuras jemte bakungnen en öppen spis. Från alla eldstäder dragas tillräckligt stora rökrör, försedda med spjäll. Från tvättstugan ett imrör i storlek 1 x ½ sten i bagarstugan ½ x ½ sten båda med imventiler.

Alla murytor i våningen slätputsas. I vinden slammas skorstensstocken. Över taket fogstrykes skorstenen och pålägges huv av plåt.

Övrig inredning

Dörrarna skall vara med fyllningar och insättning i 50 x 150 m.m. falsade karmar.

Fönsterbågar skall vara av 31 x 50 m.m. trä och insättas i 50 x 150 m.m. falsade karmar. Alla karmar krampas och tätas med drev. Kring fönster och dörrar sättas 25 x 125 m.m. foder, invändigt profilhyfladt, utvändigt slätkant.

Taklister uppsättas av 25 x 75 m.m. hålkällist.

Golfsocklar av 25 x 150 m.m. hyflade bräder med profilerad kant.

Beslag

Lås skall vara invändigt vanliga kammardörrlås utvändigt deuxdottonolås med enkelt trycke av gjutjern. Gångjärnen av vanlig modell.

Glas skall vara C-sort och stiftas väl före kittningen.

I matboden uppsättas hyllor enligt anvisning.

Målning

Byggnaden rödfärgas utvändigt med Falu rödfärg. Foder fönsterbågar och dörr i vit oljefärg.

                                                                              Junsele den 31 Maj 1924

 

Per Viktor Emanuel Lidén, försvunnen i Amerika?

När jag arbetade på SVAR i Ramsele på 90-talet så fick vi besök emellanåt av Herbert Lidén från Näsåker, en duktig släktforskare. Vi hade lite kontakt därefter angående bl.a. släkten Lidén som härstammade från Lidgatu.

Herbert sökte ivrigt efter sin pappas farbror, Per Viktor Emanuel Lidén, som hade emigrerat till Amerika år 1900. Han avreste från Trondheim med skeppet Salmo. Resan gick sedan vidare från Liverpool med skeppet Teutonic. Han anlände efter drygt två veckors resa till New York. Per Viktor Emanuel skulle resa vidare till Mora i Kanabec county i Minnesota. Många från Ådals-Liden åkte till samma område i Minnesota.

Herbert visade mig en sida ur en svensk-amerikansk kyrkobok ifrån Kanabec county. På denna sida fanns många person från Ådals-Liden. Det var Nils August Holmberg, Johannes Augustsson, Per Viktor Emanuel Lidén, Nils Olof Forslund, Nils Otto Lidholm, Henrik Fabian Lidholm, Jakob Anshelm Ritzén, Hjalmar Blom, Hans Johan Nordin och Johan Peter Molén. Särskilt spännande för mig var att se Hans Johan Nordin, min mormors försvunne farbror. Jag har berättat lite om honom tidigare i ett annat inlägg.

Det stod i denna handling att Per Viktor Emanuel inflyttat år 1900 från Sverige och sedan har man antecknat på honom att han var "dropped 1909". Detta betyder att han utträtt ur den svensk-amerikanska församlingen, men ingen anteckning om var han flyttade vidare.

Herbert berättade att Per Viktor Emanuel dödförklarats på 1950-talet och att man trodde att han var död 1931. På 90-talet fanns inte så mycket på nätet att forska på i USA, men det har blivit bättre med åren.

Beställde för några månader sedan kopia på handlingarna gällande hans dödförklaring och fick för några veckor sedan svar från Riksarkivet i Härnösand. Jag fick kopior ur två olika volymer, det första var från 1949 när hans syster Hulda Johanna Kristina Hamberg, född Lidén, ansökte om dödförklaring, sedan själva beslutet från 1950. 

Man skriver i ansökan att brodern Per Viktor Emanuel avrest till Nordamerika år 1900 och att han inte på cirka 25 år låtit höra av sig. Häradsrätten utfärdade därför en kallelse till honom den 5 oktober 1949 att senast den 31 oktober 1950 anmäla sig hos domaren i domsagan. Man uppmanade även övriga, som kunde lämna upplysning när Lidén senast var i livet, att inom samma tid giva sig till känna. Kungörelsen infördes i de allmänna tidningar, en ortstidning samt skickades till pastorsämbetet i Ådalslidens församling som anslagit detta den 16 oktober. Varken Per Viktor Emanuel eller någon annan gav sig till känna inom angiven tid.

Rätten ansåg då att Lidén skall anses som död samt antagits ha avlidit den 31 december 1931. Beslutet fattades med stöd av 8 kap. 5 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte. Dödförklaringen fattades den 6 november 1950 vid Ångermanlands västra domsaga.

Men när dog Per Viktor Emanuel egentligen? Går detta att hitta någonstans? Jag hade tidigare hittat enstaka spår efter honom i USA. Han finns antecknad i handlingar från första världskriget. Där står att han var tie maker och att hans arbetsgivares adress var Spokane, Washington. Han tillverkade förmodligen slipers till järnvägen, ej slipsar. Han var 1918 fortfarande bosatt i Mora, Kanabec. Han benämns som Victor Lidén i denna handling. Närmast anhörig var Mrs John Lindholm, också i Mora på samma adress som Victor. Eventuellt ska efternamn vara Lidholm och då var hustrun en tremänning till Victors pappa.

Har även gjort en notering om att Jakob Anshelm Ritzén i ett brev 1958 skrivit att han träffat Manne Lidén 1924 i Portland, Oregon, men att han lär vara död nu.

För några månader sedan började jag söka lite igen. Hittade då en Victor E. Liden i både 1929 och 1930 år stadskalender som bodde i Portland, Oregon, var logger till yrke och bosatt på gatan 6th North. Idag lyckade jag samma person i folkräkningen 1930 i Portland skriven som V. E. Lidén. Han var även här logger, bosatt på North Sixth Street. Han verkar hyra något rum här. Står även att han immigrerade 1900 till USA, så det är ingen tvekan om att det är rätt person.

Den slutliga pusselbiten fick jag fram i somras. Hittade då en Victor E. Lyden, född den 13 november 1876 i Sverige, son till Victor Lyden och Hannah Narian. Han dog på Eastern Oregon State Hospital i Pendleton, Umatilla county, Oregon den 14 juni 1951, alltså ett drygt halvt år efter att han dödförklarats i Sverige. Han hade vistats på sjukhuset i 1 år, 5 månader och 20 dagar, men hans riktiga adress var 518 N. W. 6th Ave i Portland. Han dog av acute myocarditis och hade även generalized arteriosclerosis. Victor begravdes den 20 juni på Olney cemetery i Pendleton. Vet ej om graven finns kvar, men den ska finnas/fanns på block 29, lot 61, grave 7.

Tyvärr fick aldrig Herbert veta vad som hände med sin farfars bror. Jag önskade bara att dessa uppgifter hade hittats tidigare så att han hade fått veta åtminstone delar av historien kring den försvunne.

 

Antavla för Eskil Mohlén (1922-1961)

Jag har publicerat en antavla för Eskil Mohlén (1922-1961). Klicka på länken nedan för att se denna avtavla.

Eskil Mohlén (1922-1961)

Anders Olof Norlén (1873-1900), flottningsförman

En vårdag 1873 föddes i Forsnäs en pojke som döptes två dagar senare till Anders Olof. Hans föräldrar var Hans Nilsson (senare Norlén) och Anna Brita Henriksdotter. Hans dopvittnen var alla från byarna omkring. Det var bonden Hans Peter Nilsson (senare Molin) och hans hustru i Sundmo, arbetaren Anders Filipsson (senare Rålén) och hans hustru i Forsnäs, bonden Nils Erik Hansson (senare Forsberg) och hans hustru i Imfors, Ramsele sn, bondsonen Hans Olof Nilsson (senare Strömberg) och bonddottern Margreta Rundqvist (senare gift Amrén) i Forsnäs.

Anders Olof växte upp på nipkanten intill Fjällsjöälven, strax ovanför Långforsen. Fadern Hans Nilsson hade några år innan fått lagfart på hemmanet 1:3 om 2 seland. Både Anders Olof och hans föräldrar skulle bo resten av sina liv på samma ställe.

Värnpliktslängden från 1894 visar att Anders Olof var 1,77 lång, men att han blivit frikallad eftersom han hade en krokig arm efter benbrott.

I församlingsboken som börjar 1895 har man noterat att Anders Olof var arbetare och att han dog genom drunkning 31 oktober 1900. Tittar man vidare i dödboken får man lite mera uppgifter. Det står att han drunknade av våda vid överfart vid Forsnäs färjsund. Man hade först skrivit att han inte återfunnits. Mer än ett halvår senare har man noterat att han återfunnits i Ångermanälven vid Resele och att han begravts där den 7 juli 1901.

Hernösands-posten skriver den 19 november om händelsen. Den 31 oktober försvann flottningsförmannen vid Ångermanälvens flottningsförening, bondesonen Anders Olof Nolén från Forsnäs. Han hade tillsammans med en syster besökt en handlare på andra sidan älven. Vid besöket hade väl åtskilliga köpeskålar druckits. Anders Olof var nykter vid ankomsten, så när systern sa till honom om hemresan så var han lite "ankommen", men han följde med till slut. Innan de hann åka iväg så ropades han in igen och bjöds på mera konjak. Systern vände då hem och en annan broder åkte dit för att få hem honom. Han lyckades inte heller utan återvände hem igen. Dagen därpå gav man sig ut på spaning när han inte kommit hem fortfarande. Hans båt hittades upp och ned i den andra forsen nedanför. Det fanns inget spår efter Anders Olof. Den sorgligt omkomne var endast 27 år, aktad och omtyckt av alla med vilka han kom i beröring. Han efterlämnade fem syskon och en åldrig och sjuklig mor, vilken förnämsta stöd han hade varit. För henne var det mycket smärtsamt eftersom hon för ett år sedan förlorade sin man och nu sin son, samt att hon befann sig i mindre väl lottade omständigheter.

Mera information om händelsen återfinns i Sollefteå-bladet. Den 29 juni 1901 skrev man att ett lik påträffats flytande i älven nedanför Myre gästgivaregård. Det var en mansperson endast med byxor av hemvävd vadmal, livrem och en resårsko. Man trodde det kunde vara liket efter en man vid namn Nolén från Forsnäs.

Den 6 juli skriver Sollefteå-bladet åter om liket och att man nu identifierats som den 32-årige (sic!) arbetaren Anders Olof Nolén från Forsnäs.

Bouppteckningen efter Anders Olof visar bl.a. en skuld till A. P. Svensson på 50,19 kronor. Anders Peter var handlare i Forsmo och man kan anta att det var dit han hade åkt. Bouppteckningen var undertecknad av N. E. Näsmark (bror), H. P. Norlén (bror), A. Svensson (svåger), J. O. Mähler (svåger) och P. A. Svensson (svåger). Bouppteckningen var bevittnad av H. P. Lundgren och I. H. Persson, båda från Forsnäs.

Nils Erik Mähler, smedmästare i Rå

I byn Norrtannflo inom Resele församling föddes Nils Erik Mähler år 1853. Hans föräldrar var Karl Fredrik Mähler och Anna Stina Johansdotter. Karl Fredrik var smed och torpare i Norrtannflo. Nils Erik var femte barn av totalt elva barn i familjen. Två av barnen dog i unga år. Systern Stina Erik blev gift med Hanke Westman i Omsjö och Juvanå. Brodern Hans Oskar bodde en kort period i Rå då han gifte sig med en kvinna därifrån. Hans Oskar blev senare smed i Hoting. Ytterligare en broder Fredrik August gifte sig till Rå, men efter några år flyttade de till Fors i Nätra församling. Han var också smed.

1875 flyttade Nils Erik till Rå och han skrevs redan då som smed. Två år senare gifte han sig med Inga Maria Eriksdotter. De fick 11 barn tillsammans. Nils Erik köpte ett torp i Rå 1877 för 2500 kronor som låg på hemman nummer 3. Det kallades senare för Mählersbo 1:1.

Nils Erik drabbades för många olyckor under sin livstid. Flera bränder inträffade i hans smedja och han var inte försäkrad vid alla tillfällen heller. Jag har skrivit tidigare om några av dessa bränder:

https://adals-liden.blogspot.com/2013/05/eldsvada-i-adalsliden-1913.html

I kommunalstämmans protokoll från år 1883 framför Nils Erik en fråga om sockenmännen vill lämna något bidrag till honom för liden skada när smedjan brunnit ned. Han fick tillstånd att gå runt i socknen och uppbära vad var och en önskade giva honom. 

Nils Erik var medlem i Sollefteå distriktsloge och hade flera olika uppdrag inom logen.

Torpet såldes 1893 på exekutiv auktion för 1600 kronor av Erik Vilhelm Borin som gav det högsta budet. Kungörelsen visar att torpet bestod av mangårdsbyggnad om ett rum och kök, bryggstuga, stall, ladugård, tröskloge och häbre. Värdet på torpet beräknades till 3000 kronor.

Bara några månader efter försäljningen av torpet dog hans hustru dagen efter en svår förlossning i november 1893. Sonen dog också i samband med födseln.

I mars 1894 finns en artikel i Örnsköldsviksposten som berättar att smedmästaren N. E. Möller (ska säkert vara Mähler) i Näsåker nästan fått sätta livet till. Han åkte med ett lass plogar till Åsele och hade vilat i Noret. När han skulle åka vidare tippade lasset och han kommer under. Lyckligtvis hade han bjudit en person från Noret på skjuts. Denna person lyckades med stor ansträngning dra fram Nils Erik. Han var så svårt skadad att läkarhjälp måste anlitas. Nils Erik var olycksfallsförsäkrad vid detta tillfälle.

I Västernorrlands  Allehanda från mars 1894 berättar att smederna J. O. Mähler i Resele och N. E Mähler i Näsåker hade ställt ut stålplogar vid en utställning. Vet inte ännu var denna utställning genomfördes. Johan Olof var ytterligare en broder till Nils Erik.

Nils Erik gifte som sig 1895 med Magdalena Kristina Lidmark. Hon köpte strax efteråt tillbaka torpet för 1500 kronor av Borin. Hon köpte också en lägenhet som kallades Smedjeplatsen nr 1 några år senare av Josef Andersson.

I det andra äktenskapet föddes fyra barn, varav ett dog tidigt. Man undrar hur alla barn rymdes i torpet med ett rum och kök. 

Sonen Karl August övertog torpet och lägenheten 1907, och Nils Erik och Magdalena Kristina blev födorådstagare där. Nils dog 1920 av kräfta och hustrun dog 1932. 

Ny telegrafstation i Näsåker

Den 11 november 1882 behandlades en skrivelse från Kunglige Befallningshavandes i Västernorrlands län (d.v.s landshövdingen) vid ordinarie kommunalstämma. Skrivelsen handlade om inrättande av en ny telegrafstation i Näsåker. Kommunen ska enligt förslaget bekosta en lokal på tre rum och kök inklusive underhåll av den. De ska även stå för en garanti till Telegrafstyrelsen årligen på max 500 kronor om portoinkomsten vid stationen understiger 1200 kronor. Under överläggning framkom att kommunen inte ville ta på sig en sådan utgift. Flera av sockenmännen såg inte heller nyttan med denna inrättning i Näsåker.

Inspektor Frans Gustaf Johanzon i Näsåker kom då med ett nytt förslag att om kommunen kunde åta sig kostnaden för lokal så kunde man försöka hitta garanti för de 500 kronor på annat sätt. Det blev omröstning på detta förslag. Resultatet blev 1166 fyrkar röstade för förslaget och 1845 fyrkar röstade emot förslaget. Inspektorns förslag blev därmed nedröstat.

Ungefär ett halvt år senare, den 14 maj 1883, behandlades fråga igen vid kommunalstämman. Inspektorn kom nu med ett nytt förslag. Telegrafstyrelsen hade numera beslutat om en telegraflinje från Sollefteå till Ramsele och Backe. Den kommer följa landsvägen genom denna församling. Frans Gustafs nya förslag innebar att han kunde tillhandahålla lokal utan kostnad för kommunen under fem års tid. Om förslaget vinner laga kraft behöver han tre månader därefter för att iordningsställa lokalen för stationens behov. Även nu blev det omröstning, men med skillnaden att Frans Gustafs förslag vann omröstningen denna gång med 1700 fyrkar mot 1307 2/3 fyrkar.

I Västernorrlands Allehanda står den 30 juli att förslaget fått avslag från Telegrafstyrelsen, eftersom Lidens kommun inte kunde förbinda sig längre än fem år. Telegrafstyrelsen kunde därför inte gå vidare med inrättandet av en telegrafstation.

Den 7 november skickade landshövdingen B. T. G. Ryding in en ny ansökan till Telegrafstyrelsen om att inrätta en telegrafstation av tredje graden i Näsåker. Man inlämnade också en förbindelse med Locknö Ångsågsaktiebolag m.fl. De lovade förmodligen något bidrag eller garanti för stationen. Villkoren som gäller för tio år var följande:

• lämplig lokal med minst tre boningsrum och kök ska ställas till förfogande för stationen
• Telegrafverket erhåller ersättning upp till max 500 kronor om stationens portoinkomst understiger 1200 kronor
• kostnaderna för inrättandet av telegrafstationen i Näsåker måste få bestridas av Telegrafverkets överskottsmedel
• att tjänstgöringen vid stationen till att börja med bestridas mot arvode som motsvarar den nuvarande telegrafistavlöningen, 800 kronor, tills stationen hunnit uppföras på staten

Telegrafstyrelsen ansåg ansökan och villkoren okej denna gång. De skickade den vidare till Finansdepartementet för beslut. Den 23 november fattades beslut om att godkänna telegrafstationen. Den avsågs kunna ställas i ordning i början av 1884.

I Aftonbladet hittas följande artikel den 3 januari.

Ny statstelegrafstation öppnades d. 1 januari i Näsåker i Vesternorrlands län. Stationen hålles öppen kl. 9-2 och 4-6 på söknedagar samt 8-10 på sön- och helgdagar.

Hildur Åkerhielm (1857-1912) var den förste telegrafisten i Näsåker vad jag kan läsa i kyrkoböckerna. Hon inflyttade i september 1884 till församlingen. Hon var verksam till 1895 då hon flyttade vidare till Bjästa i Nätra församling. 

I folkräkningen 1890 står änkan på Prästbordet Anna Magdalena Hansdotter (1838-1917) som budbärerska vid telegrafstationen.

Emma Gustava Lagerberg (1845-1919) inflyttade 1895 och blev telegrafist därefter. Hon bodde kvar i fem år innan hon flyttade vidare. 

Kristina Antoinetta Lundin (1881-1970) skrevs sedan som telefonist från omkring 1901 till 1909 då hon utflyttade till Sollefteå.

Uppdaterat 2022-04-12: Västernorrlands Allehanda den 5 januari 1884 berättar att telegrafstationen öppnat på nyårsdagen och att Ingeborg Asp skulle förestå den till att börja med.

Tidningen Vårt Land den 13 maj 1887 skriver att Hildur Åkerhjelm begärt tjänstledighet i sex veckor från den 1 juni. E. o. telegrafisten Agda Sellström förordnades att ersätta Hildur under tiden. Det finns en Agda Maria Sellström, f. 1865 i Härnösand, som var telegrafist. År 1890 flyttade hon till Billsta, Sollefteå sn.

Året därpå ansökte Hildur om tjänstledighet enligt Västernorrlands Allehanda den 1 juni 1888. E. o. telegrafisten Anna Sundberg skulle ersätta under tiden. Det finns en Anna Emilia Sundberg, f. 1864 i Östersund, som senare var telegrafist i Nyland, Ramsele sn.

Den 6 november 1894 skriver Sundsvalls Tidning att Telegrafstyrelsen fått bemyndigande att dra in Näsåkers telegrafstation vid första lämpliga tillfälle. Västernorrlands Allehanda skriver sedan den 26 november att man beslutat att Näsåkers telegrafstation ska bli kvar ändå.

På nyårsdagen 1894 berättar Västernorrlands Allehanda att Hildur transporterats från nyårets början till Bjästa.

Uppdaterat 2022-04-19: Västernorrlands Allehanda berättar den 14 augusti 1900 att Näsåkers telegrafstation ska dras in vid månadens utgång.

Sundsvallsposten skrev några dagar tidigare att telegrafstationen skulle ersättas med en telefonstation med telegramexpedition. Stationens föreståndare, telegrafisten E. G. Lagerberg flyttas till Sundsvalls telegrafstation.

Emma Gustava utflyttade från Näsåker 10 september 1900, men hon flyttade inte till Sundsvall då utan till Öregrund.

Ett barn lagt å lönn

I Ådals-Lidens dödbok för året 1843 kan man läsa att ett gossebarn hittats dött i Östra Bjessbäcken vid Lidgatu. Inget datum finns angivet i dödboken, men finns inskrivet mellan två personer som dog i juni detta året.

Paul Lundin skriver i sin bok Sanningar och sägner i Ådals-Liden, sida 196, att ett nedgrävt spädbarnslik hittats av en händelse vid Bjäsbäcken på Pålmon. Vägvandrare berättade att man hört barnagråt och jämmer när man passerat i dalen, men det ska ha försvunnit efter att man hittat det nedgrävda barnaliket.

I Hernösandsposten den 2 februari 1843 stod följande artikel:

Den 22 sistl. Januari, på morgonen, påträffades af en wägfarande wid kanten af stora landswägen, ett stycke från Lidgatu by i Lidens socken ett nyfödt barn, inlindadt uti ett förkläde och stelnadt af köld, utan att ännu kändt är, hvem det tillhör eller hwilken detsamma ditlagt. Man misstänker, att pigan Brita Cathrina Pehrsdotter från Stranne by i Arnäs socken, hwilken från hemorten bortgått i hafwande tillstånd och hwars närwarande wistelseort är obekant, wandrat till Lidens socken och nu begått den ohyggliga gerningen att lägga barnet å lönn. Emellertid är mediko legal besigtning förordnad å den döda kroppen till utrönande af dödssättet.

Jag har inte hittat någon piga Brita Cathrina Pehrsdotter i Stranne ännu omkring 1843, men i Lakasund fanns det en Brita Cajsa Persdotter som var piga vid den aktuella tidpunkten, född 1816. Hon fick den 5 februari 1843 en oäkta dotter vid namn Sara Christina. Tragiskt om det var hon som anklagades för att ha lagt barnet å lönn.

Vidare hittade jag att ynglingen Jonas Johansson från Gårelehöjden, Junsele sn togs in den 1 april 1843 på länshäktet i Härnösand. Han var 15 år gammal och född i Medelpad. Anledningen till att han togs in till häktet var att han påträffat ett dött foster liggande å lönn. Den 21 april skickades han till Sollefteå häradsrätt för att närvara vid ransakning där. Han återkom sedan den 27 april igen till häktet. Den 8 maj skickades han åter till Sollefteå häradsrätt som tilltalad och blev den 9 maj ställd på fri fot igen. Jag har inte läst domstolsprotokollen ännu så jag vet inte varför Jonas var tvungen att sitta häktad. Man tycker att han bara borde ha varit ett vittne till denna tragiska händelse. 

Fortsättning följer kanske i denna tragiska historia någon gång längre fram.