1918 instiftades en lag som hette Ensittarlagen. Denna lag gav rätt till de som ägde ett eget hem på mark som ägdes av någon annan att friköpa marken, även om markägaren motsatte sig köpet. Vissa villkor måste dock uppfyllas för att ha denna rätt. Markområdet måste ha varit eller kommer att vara upplåten under minst tio års tid, så att inte markägaren kunnat nyttja marken. Boningshusets värde måste värderas till minst en fjärdedel av markområdets och byggnadernas totala värden. Lagen revideras två gånger, 1920 och 1925, och var i bruk ända fram till 1976.
Den 22 juli 1929 inkom en skrivelse till Länsstyrelsen i Västernorrlands län med följande lydelse:
Under åberopande av gällande ensittarlag får jag härmed vördsamt anhålla, att Länsstyrelsen ville förordna vederbörande lantmätare att verkställa förrättning för prövande av min rätt att inlösa ett jordlägenhet ursprungligen lydande under Hans Nilsson Nolén tillhöriga 2 sel. Forssnäset No 1 i Ådals-Lidens socken. Till säkerhet för nyttjanderätten har inteckning meddelats i nämnda skattetal den 31 oktober 1887, § 37, (1:43:21). Nuvarande ägare av hemmansdelen äro Lars Petter Andersson jämte sönerna Anders, Elias, Per, Nils, Johan och Karl.
Samtidigt får jag anhålla, att länsstyrelsen ville förordna, att de kostnader, som äro förenade med inlösen, måtte i den utsträckning lag medgiva bestridas av allmänna medel ävensom inskaffa gravationsbevis och meddela förordnade för skiftesgodemannen E. J. Nässén i Häxmo att biträda mig vid lantmäteriförrättningen.
Imforsmo den 11 juli 1929
Anders Olov Alfred Amrén
Några månader senare inställde sig distriktslantmätaren Walter Ullmark den 15 november hos Lars Petter Andersson i Forsnäs för att förrätta inlösningsförrättning. Förutom lantmätaren närvarade skiftesgodemännen J. A. Tengström i Rå och P. A. Näsström i Näsåker, förrättningssökande A. O. A. Amrén, hans biträde E. J. Nässén, ägarna av stamhemmanet L. P. Andersson och E. V. Andersson.
I samband med förrättningen visades olika handlingar upp, bl.a. ett köpebrev från den 24 juli 1898 där sökandens moder hade förvärvat nyttjanderätten av det område som upplåtits under 50 år enligt avhandling från den 6 mars 1881. Alfred Amrén ville nu inlösa samma område. Man konstaterade att det var otvivelaktigt att torpområdet varit avskilt från stamhemmanet i mer än 10 års tid, att husen på området ägdes av torparen och att de funnits på plats den 1 januari 1919. Ägarna av stamhemmanet hade inget att invända mot inlösningsyrkandet.
Därefter gick man ut på marken för att besikta densamma. Området låg mellan nya landsvägen Ramsele-Näsåker, i söder och väster var gränsen mot litt D och i norr mot A. E. Perssons lägenhet. Området mättes upp till 1 hektar, varav 0,90 hektar åker och 0,10 hektar äng. På marken fanns en mangårdsbyggnad, timrad med två rum och kök. Byggnaden värderades till 600 kronor. Därtill fanns en ladugård sammanbyggd med foderlider i dåligt skick. Den värderades till 50 kronor, alltså totalt 650 kronor. Marken har uppodlats av torpinnehavarna och värderas som odlingsmark med hänsyn till förmånligt värde till 300 kronor. Förhållande mellan bostadens värde och det totala värdet var därmed inget hinder för att genomföra förrättningen.
Med anledning av denna besiktning ansåg förrättningsmännen skäligt att ge Amrén lösningsrätten av hans innehavda markområdet till en löseskilling av 300 kronor. Området blev sedan kartlagt och ägogränser blev på marken utmärkta.
Alla förklarade sig nöjda med förrättningen därefter och man fick veta hur man kan överklaga beslutet till Ångermanlands västra domsagas ägodelningsrätt. Kostnaden för lantmätaren beräknades till 74 kronor och 37 öre, för skiftesgodemännen 17 kronor vardera. Enligt Länsstyrelsens beslut den 24 september 1929 skulle dessa kostnader bestridas av allmänna medel. Därefter undertecknades protokollet av Walter Ullmark, L. P. Andersson, Elias Verner Andersson och A. Amrén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar