Farfar hette Olof Konstantin Johansson med tilltalsnamnet Konstantin. Han var född den 7 juni 1901 i Forsmo som son till hemmansägaren Johan Olof Olofsson (1875-1950) och hans hustru Anna Karolina Selin (1874-1944). Farfar gifte sig 25 mars 1934 med Ingrid Sundqvist. Farmor var född i grannbyn Imnäs den 5 september 1912 som dotter till torpare Henrik Petter Sundqvist (1874-1967) och hans hustru Inga Karolina Nilsdotter (1877-1918).
Johan Olof hade fått överta ett hemman i Forsmo om 4 seland (1:3) efter sin fader Olof Olofsson. Båda hans föräldrar dog innan Johan Olof hade fyllt sex år så han blev uppfostrad i Imnäs hos Jakob Eliasson och hans hustru Greta Johanna Henriksdotter. År 1904 sålde Johan Olof stora delar av hemmanet till Sandö sågverksaktiebolag. Han fick 4500 kronor för hemmanet. Johan Olof behöll 77/100 seland av hemmanet som fick beteckningen Forsmo 1:8. Namnet på den ny lägenheten blev Katrinelund.
Farfar köpte sedan 1945 hemmanet tillsammans med sin bror Elof Kristoffer Johansson. 1959 köpte han Elof Kristoffers del så han blev ägare av hela Forsmo 1:8, Katrinelund.
Farmor och farfar fick fyra barn tillsammans mellan 1934 och 1952, tre söner och en dotter. Min pappa är äldst i syskonskaran. Axel, Alf, Anders och Karin hette barnen.
Eftersom farfar dog drygt 6 år innan jag föddes så har jag naturligtvis inga minnen av honom. Han tyckte inte heller om kameran så det finns inte så många kort kvar på honom. Jag har inte heller hört så många historier om honom. Om någon har någon historia eller minne av farfar skriv gärna en kommentar nedan.
Av Sven Olof fick jag höra en historia när Sven Olofs farfar Bror Danielsson, Sven Olof, farfar och pappa var hos Sandlunds i Forsnäs för att hjälpa till med höskörden. Vid en rast så pratade de lite och då började Bror att skoja med farfar och berätta om en traktor som farfar köpt vars framhjul åkte i luften när man använde lyften där bak. Farfar blev lite förnärmad av detta och kontrade tillbaka. "Jag känner en som köpte en traktor som inte fungerade." Då blev Bror alltså tyst och slutade skoja. Han hade nämligen köpte en traktor i Lo utanför Nyland och körde hem den. Han kom ända till Krånge innan de fick ringa efter hästhjälp för att få hem traktorn. Traktorn startade bara en gång till innan den ställdes utan för gott. Men det blev en rolig leksak för Sven-Olof och hans kompisar där de kunde brumma runt med.
När jag växte upp så hade vi får hemma i Forsnäs. Vi hässjade hö i många år innan hötorken ersatte hässjan. Jag fick lära mig att en hässja är som ett konstverk. Det går inte att fuska där. Vi mätte längden på troerna så att de längsta skulle användas överst i hässjan och det kortaste längst ned. Hässjan skulle luta in på sidorna. Vid dubbelhässja skulle alltid den grövre änden av troan läggas utåt på hässjan. Viktigt också att man gjorde enbart enkel eller dubbelhässja. Det fick aldrig vara fler än två hässjor ihop. Sedan var det också viktigt vilka stabbar man använde. A-stabben användes vanligtvis enbart till att hässja halm. Kommer inte ihåg vad den andra stabben kallades för, möjligen E-stabb. Den användes till höhässjan. Sedan var hässjningen en konst i sig. Jag fick inte hässja från början utan det fick de äldre göra. Här var viktigt att "stapla" höet på rätt sätt i hässja. Höet skulle ligga som lager vertikalt på troan. Då skulle vattnet bara rinna rakt igenom uppifrån och ned. Man fick aldrig lägga på en liten tuss och ytterligare tuss uppe på, då blev det bara mögel i hässjan om det var en regnig sommar. Man måste lägga tillräckligt mycket på troan direkt. Vanligtvis var det fem troer med hö och på den sjätte troan lade vi vatteflon. Jag som yngst i familjen fick sköta om vatteflon. Ett kanske inte så roligt uppdrag, men ack så viktigt. Det var ett tunt lager, ungefär som ett lock över hässjan, som man använde krattan för att lägga på och sedan knackade man den tät med krattan från båda sidorna. Vattnet skulle rinna av vatteflon och ned för sidorna. Slutligen skulle man kratta av eventuellt löst hö på hässjan och kratta runt hässjan så man kunde ta till vara allt överblivet från hässjan till nästa hässja. Ändarna skulle också vara snygga, det fick inte sticka ut någon synlig del av troan där. Vi har alltid haft en eller flera katter hemma, de tyckte om att krypa in under nedersta troan och ligga i skuggan där.
När vi hässjade i Forsnäs var jag inte medveten om att pappas perfektionism för hässjans utseende och utformning kom från farfar. Detta fick jag veta bara för någon månad sedan. Det var lika viktigt för farfar att hässjorna skulle vara snygga och korrekt byggda. Han kanske hade ärvt det från sin far i sin tur. Det var även viktigt att slå alla vägkanter, runt ledningstolpar och bäckar. Allt skulle tas till vara. Pappa var en hejare på lien, jag var mera en hejare på att dra slipsten så pappa kunde vässa lien. Har aldrig fått in rätta knycken för lieslått.
Sven-Olof berättade även att farfar hade långa armar, vilket gjorde att han hässjade hela vägen upp på hässjan utan problem. Han var inte så lång egentligen, enligt sitt värnpliktskort 1,68 lång. Nu förstår jag var jag ärvt mina långa armar ifrån.
Slutligen vill jag visa några kort på farfar, farmor och deras familj. Tack så mycket Karin och Mats. Farfar hade ofta pipan i munnen, precis som min pappa när jag växte upp. Sedan tog läkerolen över där, en ask i veckan.
Farmor och farfar och hunden Jack
Faster Karin och farfar
Farfar och farmor
Farfar med pipan
Farmor och mamma
Familjen Johansson
Farmor och farfar,
mamma, faster Karin och pappa
Tycker det är tråkigt att jag aldrig fick träffa min farfar, han fick bara träffa ett av sina barnbarn innan han gick bort alldeles för tidigt. Hoppas jag kan hedra honom lite med detta inlägg och genom att försöka lära mig mera om hans liv via historier och bilder. Tack farfar 💖💖
7 kommentarer:
Tack Magnus! Så fint skrivet. Kram
Åh vad det är roligt att läsa din blogg, jag har börjat släktforska och min pappa kommer från Ramsele, Einar Hedin. Hittade Anna Karolina Selin (1874-1944) i mitt släktträd :-) Fortsätter följa och hoppas hitta fler släktingar! Hälsningar, Susanne Hedin
Hej Susanne,
När var din pappa född?
Hälsningar
Magnus
Hallå,
Min pappa är född 13 sept 1937, han lever fortfarande och bor i skåne :-)
Hej igen,
Då är jag med. Då blir min farfar och din far tremänningar. Sven-Olof som jag skriver om ovan är tremänning med dig, hans mor är kusin med din pappa.
Hälsningar
Magnus
Men gud va kul! Förlåt men blir så till mig när jag får se bilder på släkt ;-) Jag är född och uppvuxen i stockholm men tillbringade en vecka i Hooting förra sommaren och då växte kärleken till landskapet. //Susanne
Kul att läsa om dina minnen från hässjningen! Att hässja sägs ju gå tillbaka ända till medeltiden och det är synd att den lokala hässjetradtionen är så dåligt dokumenterad i Ångermanland.
Hässjetypen som du beskriver som ett E brukar benämnas pinnhässja och anses vara den äldre typen. A-hässjan verkar ha sitt största utbredningsområde i Ångermanland och slog igenom på 1900-talet, jag har nog själv aldrig sett den på bild före 1930-talet. De propagerade för A-hässjorna i Hushållningssällskapet då den vara mera arbetsbesparande och kanske spreds A-hässjan i landskapet via de större jordbruken. Här används den t.ex. på Holms säteri: http://old.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-A8382&nr=116
Senare lanserades också trådhässjan som tidigt blev dominerande i Sydsverige men inte i Norrland. Artur Nordqvist (f. 1902) i Tjäll i Sollefteå var en av pionjärerna för trådhässjan i Norrland och han skriver i sina memoarer att han fick höra av andra bönder att den aldrig skulle fungera. :-) De gamla bönderna var livrädda för att höet inte skulle torka ordentligt och jordbruksexperterna hävdade att bönderna därför både lade upp för lite hö på "troerna" och torkade höet alldeles för länge i solen, så att mycket av näringen i höet försvann och höet blev därför nästan likvärdigt med halm.
Skicka en kommentar