Ångermanlänning vådaskjuten i Amerika

Följande artikel fanns iförd i Sollefteå-Bladet den 30 januari 1912. Jag har fått den av Göran Stenmark. Tack så mycket, Göran.

Artikeln handlar om två bröder som hade emigrerat från Resele till Minnesota på 1890-talet. Bröderna heter Karl Viktor och Erik Johan Rotmark. Den yngre brodern Johan blev olyckligt skjuten av en nära vän under älgjakt, vilket Karl Viktor nu skrev hem till Sverige om. Karl Viktor berättar även om sin längtan hem till Sverige.

Johan och Karl Viktor Rotmark voro bröder samt söner till änkan Anna Katarina Rotmark i Tängsta, Resele. För ungefär tjugu år sedan utvandrade de till Amerika, där de med sina familjer äro bosatta i Two Harbors, Minnesota, på ett afstånd af 127 eng. mil från hvarandra.
I dessa dagar har från Karl Viktor Rotmark till hans anhöriga i hemlandet kommit den underrättelsen, att Johan Rotmark af våda blifvit skjuten vid älgjakt.

Han beskrifver saken sålunda:
Den 9 november begaf sig Johan tidigt på morgonen till skogen för att jaga älg, hvilket lyckades så väl, att han vid hemkomsten redan kl. 9 på morgonen kunde säga till sin hustru. "Nu, mor, ha vi kött för hela vintern. Jag har skjutit två älgar!" Omedelbart begaf han sig till en kamrat, Albin Halin för att jämte denne och en Lindal skaffa hem villebrådet.
Samtidigt var en Johan Olsson ute för att jaga. Han träffade på spår som ledde till de fallna älgarna.
De tre omnämnda männen hade emellertid hunnit fram och voro som bäst sysselsatta med att taga skinnet af den ena älgen. En rock, som en af dem hängt på en stubbe, togs af Olsson för en älg, hvarför denne sköt. De tre arbetande männen stodo i skottlinien. Halin fick en liten del af näsan bortskjuten, Lindal båda ögonen och Rotmark fick kulan rätt genom hufvudet och föll ned stendöd.
Olsson, Rotmarks bäste vän och förtrogne, är nära nog vansinnig efter händelsen. Rotmark sörjes af hustru, barn och syskon i Amerika samt af moder och syskon i hemlandet.

Den tjuguåriga vistelsen i västern har icke kunnat borttaga intrycket af barndomsminnena från hemlandet. Karl Viktor Rotmark skrifver, att han längtar hem till de sköna, ljusa sommarnätterna, han längtar att få höra göken gala och efter stenbitsställena.
Han säger: "Då jag var midt uppe i härligheten, satte jag inte något värde på densamma, men nu gör jag det."
Hans ord äro ju en god tolkning af emigrantens tankar på hemlandet, med hvilket han ändå är fastvuxen, fastän han med afseende på språk och seder blifvit amerikan.

Jag ska forska lite mera om bröderna Rotmark i Amerika och återkomma om det.