Landets främste kattfarmare

En man som jag hördes talas om när jag var liten var Alfred Amrén. Han bodde ensam i en liten stuga i Forsnäs och hade många katter som rumskamrater. Alfred var kusin till min mormors pappa. Han var född 1883 i Ramsele församling och dog 1966 i en ålder av 83 år i Forsnäs. Han dog på lasarettet i Backe och det lär ha varit första gången han var på sjukhus. Hans stuga brann upp på 1980-talet och då sas det att det luktade kattskit, men det vet jag inte om det stämmer. 

Amrén och hans katter omnämns i en tidningsartikel i Nya Norrland från 1961. Tack Harriet för att du skickade den åt mig. Nedan följer en avskrift av artikeln. 

För ett par år sedan var 79-årige Alfred Amrén i Forsnäs, Ådals-Liden landets främste (?) kattfarmare. En gång räknade han till 30 kattor - men sedan blev det för svårt.

- Det kunde sjutton inte hålla reda på allihopa, menar han.

Men myndigheterna i Ådals-Liden ogillade Amréns kattor och trots att han låste in dem nästan alla i vedboden, så kom myndighetspersonerna kattorna på spåren. 

När bösskotten ekade i Forsnäs blev Amrén ledsen och for sin väg. Han kunde inte förstå människans ondska. Men myndighetspersonerna tänkte på Amréns bästa och menade att kattorna åt honom ur huset.

- Tänka sig att "ta kål" på hjälplösa kissemissar...

Men skam den som ger sig. Alfred Amréns kärlek till kattor består och i dag är han på väg att skaffa sig en ny "farm".

- Jag har sju eller åtta kattor nu, säger han. Alfred Amréns kattor har namn efter världspolitiker. Det är Krusse, Kennedy, Lumumba, de Gaulle och Adenauer. Och så Månsson från Månstorp.

- Dom kattorna hade jag redan vid "arkebuseringen" 1959. Det var bara "politik-kattorna" som klarade sig. Politikerna räddar alltid skinnet, säger kattfadern.

I sin lilla stuga i Forsnäs har Amrén gett kattorna en egen stor vrå. Om det blir slagsmål?

- Nejdå, mina kattor är väluppfostrade och slåss inte, menar han. Nåja, Kennedy och Krusse är som det bör inte såta vänner precis - dom har skilda åsikter om vad som är mitt och ditt, säger den gamle mannen förnöjt.

- Men ni skall veta, säger han, att jag sörjer för mina husdjur.

Jag har inget kort av Alfred Amrén, förutom det som fanns med i tidningsartikeln. Jag har dock ett kort på hans mamma, Greta Amrén (längst till vänster), tillsammans med min mormor och hennes mamma.