Två brev från Pelle Molin

Uppdaterad 30 juli.

Pelle Molin ville gärna följa med på Salmon August Andrée's första polarexpedition år 1896, men han fick nej på detta från Andrée. Istället undersökte han möjligheterna att följa med något annat skepp som åkte i Andrées fotspår, eller vad man kan kalla det till sjöss. Han hade dock inte råd att själv bekosta resan, utan han var tvungen att sälja in resan till olika tidningar. Den 5 februari och 25 mars 1896 skrev han brev från Bodö i Norge till redaktören för tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) Henrik Hedlund. Följande skrev Pelle i breven:

Bodö den 5 febr. 1896

Herr Redaktör
Det gäller en resa till Spetsbergen med Andrées nordpolsexpedition. Planen är mycket beskedligare än den höres och bör icke häller vara svår att realisera om Ni vill. Här är ju en bit historia af allra första klass att på nära håll bevittna och något af högsta aktuela intresse för ett svenskt storblad.
Andrée kommer ju att företaga resan till Spetsbergen med en antagligen icke så liten ångare att icke ombord kan finnas en anspråkslös vrå för en korrespondents hängmatta, äfven om ballong, dufvor, expedition och arbetarne från Tromsö taga ångaren tid och hållen.
Min plan är alltså att genom Eder bemedling få tillåtelse att som GHT:s speciele Korrespondent medfölja till Spetsbergen, der åse uppstigningen och så vända med de andra, sedan Andrée seglat in öfver isen.
Jag blir här i Norge öfver Sommaren, kommer antagligen att måla i Lofoten, och kan närsomhälst hålla mig beredd att möta i Tromsö, der Andrée tager ombord arbetare för uppsättande af balonghus m.m.
Derifrån kan första korrespondansen sändas. Den andra sändes öfver Ingö och Hammerfest från verldens nordligaste fyr, Fruholmen, expeditionens brefdufvestation.
Antagligen kom Vesteraalske Dampskibsselskab att till sommaren sätta ett af sina fartyg i turisttrafik på Spetsbergen. Är lyckan god kan man kanske med en sådan lyckas sända ett och annat att telegrafera hem till Sverige öfver Hammerfest.
Vid denna expedition är det ju icke som vid andra polarresor att inga andra än de egentliga deltagarne kunna följa till vägs. Här är det alldeles som inrättadt för en tidning att få en korrespondent med. Det är detta jag högeligen fruktar att många ska tänka på, och derför gäller det att icke komma för sent. Bäst vore det om man kunde få bli ensam.
Nu om kostnaderna. Jag kan icke så noga beräkna dem, men antager att, om tillåtelsen gifver, priset ombord på Andrées ångare icke skall bli stort. De ha nog icke beräknat sig några inkomster af passagerare. Man får, tänker jag, beräkna vivre för ungefär 3 veckor.
Att tidningen genom korrespondansernas mängd, värde och intresse skall hållas skadeslös för utgifterna skall bli mig en hederssak. Jag ska hålla det hela så lättläst och omväxlande som möjligt och kommer dervid att få en naturlig hjälp, icke blott af det antagl. intressanta lifvet ombord och i Spetsbergen under förberedelserna, utan äfven af de enastående intressanta taflor ur natur och djurlif, som häruppe bjudes.
Gärna skulle jag se att jag äfven kunde skrifva till Jämtlandsposten, doktor V. H. Wickströms tidning. Jag skrifver idag till honom och ber honom korrespondera med Eder om planen.
Det bör gå i allt fall.
Att Andrée skulle ha något att invända är ju antagligt. Sådana ledare af intressantare expeditioner bruka ju af sina män taga löfte att icke konkurrera med chefen i skrifverier om resan. Men det är ju klart att GHT:s korrespondent icke kan på något sätt dervidlag vara obehaglig. Han måste ju dessvärre vända då det bästa börjar. Men man får trösta sig med att det upplefda och bevittnade rikligen lönar mödan.
Ni kan tänka att jag gärna vill ha ett bifallande svar, lika visst som jag är rädd för att planen blir känd och att andra kunna tränga sig in.
Går det icke på annat sätt får jag väl skrifva till Andrée och anmäla mig som en af de handtlangare, som stiger ombord i Tromsö.
Med utmärkt högaktning
Pelle Molin

Bodö 25 III 1896

Herr Redaktör!
En direkt underrättelse från Andrée säjer nej för att följa med Virgo. Ingen bladman får finnas der ombord. Men då jag icke är sinnad att afstå, återstår att följa med någon ångare, som enl. hvad tidningar berättar, ämnar följa Virgo till Spetsbergen med turister. Det blir visserligen icke alldeles detsamma, men häller icke så värst långt ifrån. Naturligtvis går man miste om en del underrättelser om det allra intimaste, men då ju före resan en Stockholmstidning berättar om all Andrées utrustning behöfver man ju häller icke nosa i allt. Begagnar man ögon och öron blir det tillräckligt.
Nu är frågan: Om jag reser, får jag räkna på G.H.T. såsom en af de tidningar jag skrifver till? Jämtlandsposten ville gärna , men drog sig tillbaka i tanke att det ville bli för dyrt. Huruvida någon annan tidning kommer istället vet jag icke, men jag har godt hopp. Då blir ju också kostnaderna betydligt nedsatta.
Naturligtvis vill jag ha så pass betalt att resan först och främst blef ersatt och dessutom vanligt arvode för korrespondanser och ersättning för telegram. Med beräkning att resan med turistångaren (med uppehåll på Spetsbergen) tar 3 veckor torde man få beräkna omkring 600 kronor för den. Delad på 2 svenska och möjligen 1 finsk tidning, Nya Pressen, blir ju saken icke så dyr (Vanliga Nordkapsresor beräknas till ungefär 40 kr pr. dag för hvarje turist).
I alla fall, om Ni icke strax kan bestämma Eder, ber jag att Ni icke säjer nej. Möjligen kan en närmare kännedom om den eventuella ångarns priser och tider förändra åtskilligt. På samma gång som Edert svar ville jag vara mycket tacksam om Ni kunde underrätta mig huruvida från Göteborg något ledsagande turistskepp skall afgå eller om Ni känner till något om det projekterade från Altona.
I hopp att sakens innebörd håller mig ursäktad för mina täta bref teknar jag
med utm. högaktning
Pelle Molin

Virgo var det skepp som Andrée skulle åka med upp till Spetsbergen för att sedan påbörja ballongresan därifrån. Pelle Molin kom aldrig iväg på resan eftersom han dog strax efteråt. Jag vet inte om han fick något svar från Henrik Hedlund på sina frågor. Ovanstående brev finns bevarade på Göteborgs universitetsbibliotek.