Hedin, Johan August och Regina

 

Detta fotografi skickades till M. Johansson med fru i Forsås 1911. Följande står på baksidan.

Härmed sändes ett vy af vår gård och de som står der uppställde får ni gissa er till hvilka de äro.
Mång helsingar i från oss alla till eder alla. Vi mår bra som vanligt.
Brattsjö den 6/9 1911
Regina å August

Detta kort är taget i byn Brattsjö, Anundsjö församling där Johan August Hedin och Regina Lidgren var bosatt under en period. Johan August (August) var faktor där. Makarna gifte sig 1889 i Ådals-Liden sn. August var då arbetare där. 1892 flyttade de till Anundsjö församling och byn Högtjäl. August skrevs som faktor där. Redan två år senare flyttade de till Brattsjö inom samma församling. Där bodde de arton år innan de flyttade vidare. De flyttade 1912 till Mo bruk, Mo församling. August skrev som före detta faktor eller skogsfaktor där. Han dog vid Mo bruk 1936 av pneumonia acuta. Änkan flyttade då till Backe nr 3 (Backetorpet) inom samma församling. Hon skrev som torpägare där. Regina bodde där åtminstone till 1948. Hon dog 1952 i Granlo, Selångers församling av marasmus senilis.

August och Regina fick sju barn tillsammans, två söner och fem döttrar. Det var Märta Viktoria (f. 1889, Hilda Dorotea (f. 1892), Johan Severin (f. 1894), Berta Regina (f. 1896), Nils Bernhard (f. 1898), Linnéa (f. 1902) och Fanny Margareta (f. 1903). Vilka av barnen som är med på kortet vet jag inte, men man kan gissa att de tre yngsta är med åtminstone.

Johan August var född 1864 i Gårelselet, Junsele församling, som son till Nils Johan Andersson Hedin och hans hustru Märta Greta Persdotter. Johan August var kusin med min morfars far, Johan Otto Selin. Regina var född 1869 i Salsjö, Edsele församling, som dotter till Zakarias Jonsson Lidgren och hans hustru Märta Dorotea Filipsdotter.

Mottagare av kortet var Johan Magnus Johansson och hans hustru Sara Maria Lidgren. Johan Magnus var född 1857 och Sara Maria var född 1858, båda i Forsås. Sara Maria och Regina var syskon.

Tio kort: Erik Petter Filipsson Lidfors

Även denna gång är det ett kort på en Lidforsare, men en helt annan släkt från Forsås. Försökte hitta någon koppling mellan dem, men det var inte så enkelt. Den närmaste kopplingen jag hittat hittills är på 1600-talet.

Erik Petter Filipsson Lidfors var född den 1 maj 1830 i Forsås som son till bonden Filip Johansson (1796-1884) och hans hustru Sara Eriksdotter (1803-1881). Fadern ägde ett hemman på nummer 2 i Forsås om 8 ½ seland. Hemmanet hade varit i släktens ägo under lång tid. År 1700 ägdes hemmanet av Erik Petters farmors farfars far, men längre än så har jag inte forskat ännu.

Filip och Sara fick elva barn tillsammans, varav två barn dog under första levnadsåret. Fyra söner och fem döttrar växte upp till vuxen ålder.

Erik Peter gifte sig den 14 april 1857 i Ramsele sn med Stina Greta Svensdotter. Hon var född den 17 januari 1835 i Krånge, Ådals-Liden sn som dotter till bonden Sven Andersson (1804-1887) och hans hustru Anna Stina Andersdotter (1798-1884). Familjen flyttade sedan till Forsmo, Ramsele sn, där fadern Sven blev nybyggare.

Den 6 november 1857 såldes hemmanet av Filip och Sara till sönerna Erik Petter och Johan emot en summa av 6 400 riksdaler riksmynt plus födorådskontrakt för Filip och Sara under deras livstid. Av dessa pengar ska Filip och Sara få 514 riksdaler, sönerna Anders och Elias ska få 200 riksdaler vardera, 486 riksdaler till skulder som Filip och Sara har, 1500 riksdaler till bröllopsgåvor och bröllop för de barn som ännu är ogifta. Övriga 3 500 riksdaler ska delas lika mellan alla barnen. Hemmanet omfattade hus, jord, såg och kvarn. Erik Petter och Johan skulle själva komma överens om mellangift eftersom Erik Petter förklarat sig nöjd med att utflytta till en annan tomtplats.

Året därpå, 1858 föddes deras första son i Forsås. Han fick namnet Sven Petter.

Redan den 8 mars 1859 gjorde Erik Petter ett hemmansbyte med Jakob Johansson i Forsmo, Ramsele sn. Jakob var en morbror till hustrun Stina Greta. I byteskontraktet dem emellan hittar man många intressanta detaljer. För bytet fick Jakob erlägga en mellangift på 1 750 riksdaler riksmynt till Erik Petter. Samtidigt fick Erik Petter överta födoråd för Johan Mauritsson i Forsmo, Stina Gretas styvfader, och Jakob fick överta födoråd för Erik Petters föräldrar i Forsås. Erik Petter skulle även betala det hustimmer som Josef Jansson i Forsås skulle köra fram till den nya tomtplatsen. Det verkar inte finnas andra hus på hemmanet ännu än de hus som torparen Hans Petter Eriksson innehar. Erik Petter skulle även ha rätt att hugga sågtimmer på skogen i Forsås till samma mängd som brodern Johan huggit. Jakob fick rättighet att begagna alla laxfisken som tillhörde hemmanet. Bytet bevittnades av Per Engman i Näsåker och Nils Erik Hansson i Imfors.

Erik Petter står antecknad som nybyggare i Forsmo eftersom byn fortfarande räknades som nybygge och inte betalade full skatt ännu. Ytterligare tre söner föddes i Forsmo, men två av dem tog tidigt. Den sista sonen hette Anders Viktor och han är värd ett eget inlägg senare. Han blev nämligen obefintlig 1896, men det går ändå att hitta mera uppgifter om honom efter försvinnandet från Ådals-Liden.

Erik Petter sålde sin fastighet den 18 april 1865 om åtta seland till sin broder Johan Edfors i Forsås för 4 000 riksdaler. Säljaren förbehöll sig avverkningsrätten till alla ståndskog på halva hemmanet under 15 års tid. Mindre dimensioner fick inte avverkas än till 10 tum på 9 alnar och 9 tum på 13 alnar från marken. Ett senare köpekontrakt när Johan sålde hemmanet vidare visar att Erik Petter sålt avverkningsrätt till en Ole Dahl. Behövlig husbehovstimmer och vedbrand fick inte heller nekas köparen. Johan fick därmed överta födoråd för Johan Mauritsson också.

Därefter flyttade familjen åter tillbaka till Forsås år 1865. Där var han först antecknad som bonde, sedan har man skrivit ovanför hans namn först dräng hos Häggqvist i Ås, sedan ändrat till Frisendahl och slutligen stod det hos Edfors. Eftersom han inte köpt något nytt hemman efter återflytten till Forsås så var han gissningsvis dräng hela tiden.

Hustrun Stina Greta dog endast 32 år gammal av vattusot i Forsås. Erik Petter och de två sönerna flyttade 1874 till Krånge där han var dräng hos Nils Johan Hedin. Från 1876 skrevs familjen bland personer med obestämd vistelseort. Erik Petter skrevs då som arbetare.

Erik Petter dog också tidigt den 8 augusti 1880 i en ålder av 50 år. Han dog av lunginflammation. I dödboken hade man skrivit att han var arbetare i Forsås.

Carnegie-utmärkelse 1929

I Svenska Dagbladet den 30 november 1929 kan man läsa följande:

Många Carnegie-utmärkelser

Vid sitt sista sammanträde för året har Carnegiestiftelsens styrelse beslutat utmärkelse för följande räddningsbragder:

Flottningsarbetaren Olov Sjödin i Forsås, Ådalslidens socken, Ångermanland, räddade den 20 juni 1929 en tjuguårig flicka, som fallit i Ångermanälven vid Näsåker, strax ovanför Nämndforsen. Sjödin tog sig ut på timret, som i en kompakt massa flöt runt i edan, och drog upp flickan. Det gällde därpå komma i land. Försök gjordes, när de drevo förbi en utskjutande udde, men flickan föll upprepade gånger i vattnet, varur hon dock genast uppdrogs av Sjödin. Varje gång den del av timmermassan, varpå de stodo, svängde ned mot forsen, gledsnade timret, och de måste skyndsamt förflytta sig till massans mitt. Denna spännande karusell ute i älven pågick i flera timmar och bevittnades av hundratals personer, utan att någon effektiv hjälp kunde lämnas. Slutligen kom ett tillfälle, då timret hopade sig mer än vanligt vid ovannämnda udde och Sjödin lyckades springa i land med flickan. Guldur med inskription och 2 000 kr. till framtida bosättning.

Någon som känner till denna historia? Vem var Olov Sjödin? Vem var flickan som han räddade? Jag har hittat en arbetare som enligt församlingsboken i Ådals-Lidens församling flyttade till Forsås 1930 vid namn Olof Andreas Sjödin. Han var född den 12 juli 1904 i Tallnäset som son till Johan Olof Sjödin (f. 1867) och hans hustru Johanna Kristina Magnusson (1873-1920).

Källa:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/3a (1923-1937), bildid: F0014972_00078, sida 68.

Uppdatering 2017-11-19
Det fanns en tidigare artikel i Svenska Dagbladet den 22 juni 1929 som berättade hela historien. Här kommer den:

Leken förvandlades till dödligt allvar

SOLLEFTEÅ, fredag. Näsåker vid Ångermanälven var på torsdagskvällen skådeplatsen för en händelse, som ifråga om dramatiska moment icke lämnade något övrigt att önska, och som i över två timmars tid höll hundratals ögonvittnen i skräck och spänning.

Ett ungt par, 25-årige flottningsarbetaren Olof Sjödin och 23-åriga Linnea Jansson, båda hemmahörande i Näsåker, hade begivit sig nedåt älven. I edan nedanför bron och alldeles intill den skummande, vreda Nämforsen dansade som vanligt tusentals timmer eunt. Linnea Jansson roade sig med att söka balansera på en timmerstock, men plötsligt blev leken allvar, och innan någon av dem visste ordet av, befann sig flickan ett gott stycke från land. Sjödin, som är tränad flottningsarbetare, skyndade ut till undsättning, och nu vidtog ett skådespel, som ögonvittnena sent skola glömma. På den ovanför belägna Prästnipan pågingo just en del arbeten för en midsommarfest, och paret ute på timret observerades snart. Till att börja med trodde man, att det var fråga om filminspelning, men snart blev det klart, att här gällde det livet.

Sjödin lyckades snart nog komma fram till den nödställda och sökte med ena armen om hennes liv föra henne i land. Det var emellertid icke annat att göra än att följa med i "kitteldansen" och avvakta ett lämpligt ögonblick. Gång på gång åkte Linnea Jansson mellan timmerstockarna ned i vattnet, men snabbt som tanken kastade Sjödin en mindre stock tvärs över de andra och lyckades åter få upp henne, varpå de fördes vidare i strömvirvlarna. Även Sjödin fick några gånger göra närmare bekantskap med det våta elementet.

På stranden och uppe på nipan samlades under tiden hundratals människor, och så småningom var praktiskt taget hela samhället tillstädes. Den mest nervpåfrestande situationen var, att intet kunde göras för att bispringa de båda ute på timret.

Sex eller sju gånger fördes paret ute på timmermassorna runt, runt. Spänningen nådde sin höjdpunkt, varje gång de nödställda drevos ut mot forsen, då en del av timret rycktes bort och ned i denna. Många av ögonvittnena hade icke nerver att åse de mest kritiska momenten.

En person hämtade en tross och lyckades taga sig ut till de nödställda med denna. Då han väl nådde dem, befanns emellertid trossen vara för kort, för att dess ena ände skulle kunna nå land. Även han fick därför göra färden runt edan en gång, men tog sig sedan åter upp på det torra. Varje gång de nödställda vid en i älven utskjutande udde försökte komma närmast land, sökte Sjödin bringa Linnea Jansson och sig i säkerhet. Försöken gäckades emellertid upprepade gånger, enär timret alltid visade tendens att glesna vid passerandet av denna punkt.

Då paret för sjätte eller sjunde gången fördes förbi udden, tog Sjödin sin chans och genom att skjuta Linnea Jansson före sig på en stock lyckades han äntligen ehuru med yttersta nöd och de största ansträngningar uppnå stranden. De båda hade då förts runt på timret under mer än två timmars tid och hela tiden svävat i överhängande livsfara.

Sjödins rådighet och handlingskraft betecknas av ögonvittnena som en enastående bedrift, detta så mycket mer som större delen av timret utgjordes av papptimmer av smäckra dimensioner.

Tack till Birger Moström som hittade denna artikel som gav klarhet i hela denna historia.

Olof Sjödin gifte sig 1932 med Anna Linnéa Jansson. Hon var född den 28 januari 1905 i Rå som dotter till arbeterskan Märta Johanna Eriksdotter (f. 1863). Ingen fader finns angiven i födelseboken. Linnéa skrev som kaféidkerska i Forsås från 1930. I handelsregistret ser man att hon ansökt om att starta handelsrörelse under namnet Linnéa Jansson. Firmans postadress var Forsås.

Källa:

Västernorrlands läns landskansli. Avdelningens för handels-, förenings- och försäkringsärenden arkiv, Handelsregister för landsbygden, SE/HLA/1030034/C/C I/C I a/20 (1929-1930), bildid: H0000495_00266

Nygrens i Forsås

Den 14 juli 1879 köpte Per Erik Nygren och hans hustru Lisa Greta Jakobsdotter en torplägenhet i Forsås på hemman nummer 3 av Nils Johan Lidfors. Torplägenheten fick beteckningen Forsås 3:8 och styckades av i samband med köpet från Forsås 3:1. De betalade 1 500 kronor direkt och sedan skulle de betala 5 kronor årligen till hemmanets ägare. Torplägenheten låg nedanför Nämforsen och gränsade emot Hans Petter Anderssons skifte enligt köpekontraktet. En del av lägenheten beboddes av torparen Josef Johansson när köpet genomfördes. Per Erik och Lisa Greta kunde tillträda lägenheten först när Josef dött och hans ägor återgått till hemmanet. Josef dog 1884, men Per Erik och hans hustru flyttade redan i november 1879 till Forsås och skrevs då som torpare. Eventuellt var det enbart den del som Josef bebodde som de inte kunde tillträda.

Makarna hade tidigare bott i Häxmo där Per Erik var arbetare. Han var född 1841 i Björna församling enligt kyrkoböcker och hette inledningsvis enbart Eliasson. Lisa Greta var född 1846 i Ramsele församling, men senare flyttade hennes familj till Häxmo.

De hade fått en son under tiden de bodde i Häxmo. Sonen hette Erik Jakob och var född 1875. Han dog redan 1878 innan han fyllt tre år. I samband med flytten till Forsås skrevs Per Erik första gången med efternamnet Nygren. I Forsås fick de ytterligare två söner, Erik Johan (född 1881) och Per Eli (född 1884).

Per Erik dog redan 52 år gammal och hans död beskrivs i dödboken som "Drunknade i Nämforssen under bortskaffande af is för anbringande af en karbyggnad". Som torpare kunde man säkert inte försörjas sig helt, utan man fick även ta olika arbeten för att klara av försörjningen. Man undrar vad som kan ha hänt med Per Erik.

Ibland kan man hitta svaren i de gamla tidningar. I Hernösands-posten den 17 mars 1894 fanns följande artikel (har korrigerat några stavfel i artikeln).

Drunknad. Vid pågående karbygge i Nämforsen vid Näsåker i Ådalslidens socken råkade den 13 dennes - troligen till följd af bristande försiktighet - arbetaren P. E. Nygren från Torsås, som var sysselsatt med att stampa loss is, att följa med det isstycke, på hvilket han stod och som helt oförmodadt lossnade. Isstycket flöt så hastigt bort i det kolossala stupet, att räddningsåtgärder ej hunno påtänkas, än mindre vidtagas, hvadan Nygren inom några ögonblick försvann.

Det var en ren försynens skickelse, att icke en annan med samma arbete sysselsatt person fick göra Nygren sällskap i den våta grafven, skrifves till denna tidning.

Denna artikel berättade lite kortfattat om olyckan som tog Per Eriks liv. Efter lite mera letande hittade jag ytterligare en artikel om olyckan i Sundsvalls tidning från den 22 mars 1894. Den var mera detaljerad.

Nämforsen hade brådt i år att taga sitt offer, skrifves till V.A. Vanligen dröjer den till tiden för laxfisket eller timmerflottningen och tager då den, hvars tid är ute.

Ett kar för vattenregleringen till Forsås byamäns såg vid Nämforsen hade spolats bort och skulle nu af flottningsbolaget ersättas med ett nytt, hvadan tre man i tisdags vid forshufvudet började de förberedande arbetena med snöskottning och undanrödjande af is vid fallet. Bland dem var torparen i Forsås Per Erik Nygren.

Isen låg jemn och syntes bergsäker, och ingenting manade till särskild försiktighet. Men forsen är bedräglig. Der olyckan nu skedde, syntes som intet vatten varit under isen och att denna låg på hällarna. Nygren med de andra gick ut och skottade. Ett matt ljud af rinnande vatten hörde inunder dem, men som en klippa stack upp strax bredvid tänkte ingen på fara. Nygren började försiktigt hugga med yxa, då plötsligt och utan föregående varning isen brast under dem. De två andra fingo fäste under fötterna och hunno i tre språng fast is, men Nygrens isstycke hvälfde och störtade med honom ned i en djup fräsande, vattenfylld håla under klipporna. Med ett åj åj! flöt han bort och försvann under ett isbälte. En skofvel, som han haft i handen, flöt upp nedanför isbältet, men af den förolyckade syntes ingenting.

Nygren var vid sin död 52 år gammal och efterlemnar hustru och två minderåriga barn i knappa omständigheter.

Der är antagligt, att liket är fastkiladt under något af forsens stora isblock - för att till våren följa strömmen till en udde, Ungholmen i Tjäll, der de flesta af Nämforsens offer stanna för att få en plats i främlingshörnet på Multrå kyrkogård.

Per Erik arbetade alltså åt flottningsbolaget när olyckan hände. Det finns inget begravningsdatum i dödboken så mycket tyder på att hans kropp aldrig återfanns.

Änka Lisa Greta gifte om sig tre år senare med Erik Olof Bergström som var arbetare i Näsåker. De fick inga barn tillsammans. Erik Olof var född 1847 och han dog 1909.

Lisa Greta dog 1914 av magkräfta. Sonen Erik Johan skrevs 1908 in på spetälskehemmet i Järvsö. Han dog där sedan sex år senare. Han skrevs som snickare.

Yngste sonen Per Eli gifte sig med Märta Elina Westin som var född 1895 i Helgums församling. De övertog torplägenheten efter Per Erik och Lisa Greta. 1937 sålde de torplägenheten, men köpte samtidigt en gård som styckats av från samma lägenheten 1924 kallat Forsås 3:19. Märta Elina dog där 1949. Per Eli dog 1970 på Lissgården i Näsåker. Makarna var barnlösa.

Forsås under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det tre hemman i byn Forsås. Alla dessa hemman gick oavbrutet till son eller dotter under detta århundrade. Ingen sålde sin hemmansdel till personer utanför sin släkt.

Forsås nr 1:

(1700)--1718  Filip Säfringsson
1719--1730  Erik Filipsson
1731--1768  Hans Filipsson (även gästgivare)
1769--1786  Anders Hansson (även gästgivare)
1787  Anders Hanssons änka (även gästgivare).
1788--(1799)  Jon Eriksson (även gästgivare)

Hemman nummer 1 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Erik Filipsson tappade rätten till hemmanet p.g.a. sitt leverne. Jon Eriksson gifte sig med änkan efter Anders Hansson, men sedan skulle två styvsöner till Jon överta hemmanet igen. 

Forsås nr 2:

(1700)--1710  Mikael Persson
1711--1715  Filip Mikaelsson
1716  Mikael Persson
1718--1729  Olof Mikaelsson
1730 Olof Mikaelssons änka
1731--1753  Jakob Eriksson
1754--1783  Filip Olofsson
1784--1786  Margareta Filipsdotter
1787--(1799)  Johan Johansson

Hemman nummer 2 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Jakob Eriksson gifte sig med änkan efter Olof Mikaelsson, men sedan var det hans styvson som övertog hemmanet. Johan Johansson var måg till Filip Olofsson.

Forsås nr 3:

(1700)--1706  Olof Markusson
1708--1739  Markus Olofsson
1741  Olof Markusson
1742  Markus Olofsson
1743--1771  Olof Markusson
1772--1797  Anders Olofsson
1798--(1799)  Anders Andersson

Hemman nummer 3 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Anders Olofsson är inte son till Olof Markusson, utan måg.

Torpare:

1776--(1799)  Olof Eriksson

Olof Eriksson var son till Erik Filipsson som var bonde på hemman nr 1 ett tag. Han var under några år (1773-1775) skriven som timmerhuggare, timmerflottare och timmerdräng vid Lo sågverk.

Hans Petter Nilsson Forsberg (1865-1946)

Hans Petter Nilsson Forsberg föddes och växte upp i byn Imfors i Ramsele församling på gränsen till Ådals-Lidens församling. Hans pappa var nybyggare i Imfors, precis som hans farfar varit tidigare. Hans farfars far var också nybyggare, men då i grannbyn Forsnäs.

Hans Petter flyttade när han var 19 år till Forsås där han blev dräng hos sin morbror Hans Peter Andersson Forssén. Efter några år uppstod tycke med dottern i huset och kusinen Margareta Karolina. De gifte sig med varandra 1887 och två år senare köpte makarna ett torp av sin svärfar/far för 1000 kronor. Om man läser lagfartsprotokollet så hittar man köpekontraktet som bilaga där. Det beskriver mycket detaljerat hur torplägenheten ser ut och vilka skyldigheter och rättigheter som torpägarna hade.

Jag Hans Petter Andersson Forsen med min hustrus samråd upplåter och försäljer till min måg Hans Peter Forsberg och min dotter Margreta Karolina Forsen en torplägenhet på everldlig tid utaf mitt i Forsås by Ådalslidens socken egande skattehemman 3 11/16 dels seland under No 1. Då torplägenheten aflemnas utaf inrösningsjorden och på den så kallade nyåkern invid Nils Johan Lidfors råskilnad och med följande ägovidd, nemligen:

Från Nils Johan Lidfors råskilnad å södra sidan i vester efter bergfoten 145 alnar, derifrån i norr å västra sidan till en dervarande hägnad 500 alnar, och derifrån i öster till Nils Johan Lidfors råskilnad vinkelrätt 175 alnar, samt från en dervarande hägnad och i söder efter Nils Johan Lidfors råskillnad till först berörde gräns 552 alnar. Då nu köparen eger all jord inom bemälde gränser till undantag det säljaren förbehåller för sig och efterkommande för hemmanets behof få taga murleder i det gamla lertaget tätt nedanför bergfoten, till slått för köparena den så kallade mälgårdssjömyran, som ligger på mitt skogsskifte vid mälgårdssjön, äfven får köparena rätt att taga nödigt stängselvirke, och behofsvirke på hemmanets skogskiften, men för att fara sparsamt med skogen så skola köparena eller torpets innehafvare så länge det finnes i närheten taga och använda vindfällen och sjelf torkande skog till lador och sämre uthusbyggnader, och att icke för grof rå skog tages till husbyggnad medan lämplig hustimmer skog finnes när och då rå skog skola tagas och begagnas, tillika får köparena rätt till vedbrand och mulbete för de kreatur som på torpet vinter födes får tagas på hemmansåboens skog. Dock att vedbrand tages på timmertullar vindfälle och sjelftorkande skog så länge sådant finnes. Då det åligger torpets innehafvare att sjelf inhägna sitt torp vad som stöter emot mitt hemman, äfven tillerkännes köparena rätt, att med sina kreatur sommartiden få färdas från sin gård morgon och qväll genom den nu inhägnade häng i berget till skogsmarken. Allt emot en oss emellan öfverenskommen köp och salusumma stor ettusen /1000/ kronor som skola genast denne dag erläggas, och får torplägenheten med dertill hörande rättigheter genast denna dag tillträdas för att alltid egas och områdas såsom annan välfången egendom, då köparena eger söka och erhålla laga fastställelse på detta köp, och jag förbinder mig tillhandahålla nödiga åtkomsthandlingar för lagfartens erhållande. Och för utom ofvanstående köpesumma åligger det köparena att till hemmansåboen i årlig afgäld i mars månad varje år utgifna 5 kronor eller den afgäld som af vederbörande kan bestämmas. Som härmed erkännes af ÅdalsLidens och Forsås den 16 februari 1889.

Hans Petter Anders Forssen. Sara Margareta Holmlund, säljare. Hans Petter Forssberg. Margreta Charolina Forssén. Vittna P. Kållén. E.P. Näslund.

Källa: Resele tingslags häradsrätts arkiv, Småprotokoll, gemensam serie, SE/HLA/1040089/A II/13 (1889), bildid: A0025374_00022--A0025374_00023.

Hans Petter och Margareta Karolina fick fyra barn tillsammans innan hon dog 1896 endast 26 år gammal. Ingen dödsorsak finns angiven i dödboken.

Hans Petter gifte om sig 1904 i Härnösand med Kristina Karolina Isaksdotter. Hon var också född i Imfors och även kusin till Hans Petter. Hon hade fött två barn innan äktenskapet, varav det andra barnet erkändes av Hans Petter. De fick ytterligare fem barn tillsammans, varav ett tvillingspar som dog ungefär två veckor gammal. Även Kristina Karolina dog tidigt, år 1910, i en ålder av 35 år.

Slutligen gifte han sig en tredje gång med Brita Erika Lidblom. Hon var född i Forsås och de fick en son tillsammans.

Hans Petter arbetade även under en period som flottningsförman. Både i folkräkningen 1920 och 1930 antecknades han som flottningsförman. I folkräkningen 1930 skrevs han med biyrket torpare. Här finns också antecknat att han har tjänat 1600 kronor senaste året och har 6000 kronor i förmögenhet. Detta var mycket bättre än många personer i samma församling.

Han dog 1946 och Brita Erika dog 1947, båda var fortfarande bosatta i Forsås då.

Jag har ett fotografi som jag fått låna av Sune Persson som ska vara andra hustrun Kristina Karolina Isaksdotter.

Emigration: Syskonen Kruse

Mellan 1900 till 1905 emigrerade fyra barn till faktorn Per Andersson Kruse och hans hustru Karin Jönsdotter i Forsås. Det var tre döttrar och en son som alla åkte till Minnesota. Bara två barn blev kvar i Sverige.

Först åkte näst äldsta dottern Hulda Maria Kruse år 1900 när hon var 24 år. Hon skulle åka till Mora i Minnesota för att hälsa på sin vän Nils Hoglund. År därefter gifte hon sig med William Almquist. Han var född 1855 i Sverige. William var bonde i Borgholm township, Mille Lacs county, Minnesota. Han dog före 1930 och sedan gifte Hulda Maria om sig med en annan svensk, Ole Estersson. Han var född omkring 1870 i Sverige. Ole dog 1950 och Hulda Maria dog 1956. Fyra barn föddes i första äktenskapet.

1902 åkte sedan Amanda Teresia, 17 år gammal. Hon skulle åka till sin syster Hulda i Mora. Nästa gång jag återfinner Amanda Teresia är 1918 när hon gifte sig i Saint Louis county, Minnesota med Karl (Charles) Viktor Lindmark. Han var född 1881 i Holms församling i Älvsborgs län. De bodde enligt folkräkningen 1920 i Great Scott township, Saint Louis county och därefter i Duluth, Saint Louis county (folkräkning 1930 och 1940). Charles var skomakare i Duluth, precis som sin fader hemma i Sverige. Amanda Teresia dog 1949 och Charles 1958 i Saint Louis county. De fick två barn tillsammans. Troligtvis hade Charles varit gift en gång tidigare eftersom det fanns två äldre barn i familjen.

Två år senare, 1904, åkte den yngsta systern Hildur Ingeborg. Hon skulle åka till sin svåger William Almquist i Milaca, Minnesota. Även hon gifte sig med en svensk emigrant vid namn Carl W Sundborg. Han var född 1869 i Sverige och immigrerat till USA 1893. Familjen återfinns i folkräkningen 1910, 1920 och 1930 i Minneapolis, Hennepin county, Minnesota, där han skrevs som maskinarbetare. År 1940 bodde de i Glendorado township, Benton county, Minnesota, där Carl var bonde. Carl dog 1963 och Hildur Ingeborg 1968 i Mille Lacs county. De fick fem barn tillsammans.

Brodern Oskar Fritiof emigrerade 1905 och han skulle också åka till sin syster Hulda Almquist. Oskar Fritiof återfinns bland inkallade personer under första världskriget. Där har han undertecknat handlingen med Oscar Fritz Kruse och det står antecknat att han bodde i Blue Earth city, Faribault county, Minnesota. Några ytterligare uppgifter om honom har inte hittats ännu. 

Bron över Nämforsen

Ett annorlunda vykort över Nämforsen och gamla bron över Ångermanälven. Vilket hus är det man ser under bron?

Jag bjöd på detta vykort på Tradera och vann det, men när jag fick vykort så var det ett helt annat vykort över Nämforsen. Den som sålde vykortet hade lagt ut fel bild på vykortet och därför fick jag inte detta tyvärr.

Uppdatering: Släkten Forssén i Forsås

I början av året visade jag ett fotografi som jag fått från USA. Man visste att Lovisa Kristina Frisendahl, gift Forssén fanns i fotografiet. Lovisa Kristina var syster till Fredrik Otto Frisendahl som emigrerade till USA på 1890-talet. I övrigt var det okänt vilka som var med på kortet. Med hjälp av Harriet Boman och Lisa Hellentin har vi nu namnen på nästan alla på fotografiet. Lisa är sondotter till Lovisa Kristina.

Fotografiet togs på sonen Eriks konfirmationsdag. Han fick då en häst i present. Det är Erik som sitter på hästen. Erik var född 1882. Flickan som håller Lovisa Kristina i handen ska heta Selma. De fyra barnen som står på rad är från vänster Johanna Kristina, Per, Anselm och Fredrik. I vagnen sitter Nils Anders Forssén till vänster och som körsven sitter Märkes Ekke. Märkes Ekke ska vara en släkting till familjen som alltid hjälpte till med körslor. På bron sitter från vänster Hulda Lundin, Tilda och äldsta dottern Anna. Hulda hjälpte till i familjen vid särskilda tillfällen. Hon hette som flicka Hägglund och blev senare gift med Nils Anders Lundin. Familjen bodde i Forsås. Hulda dog endast 40 år av barnsängsfeber. Tilda hette egentligen Matilda Andreasdotter och var född 1871. Hon blev piga i familjen 1888 enligt Ådals-Lidens kyrkoböcker och flyttade därifrån 1896. Förmodligen var hon piga där längre tid. Lisa berättade att Tilda var piga hos Forssén redan när hon konfirmerades och stannade i 13 år totalt.

Jag har skickat en fråga till pastorsexpeditionen i Näsåker om vilket datum som Erik konfirmerades. Det dröjer förmodligen några veckor innan jag får svar, p.g.a. semestrar. Rimligtvis borde Erik ha konfirmerats omkring 1897.

Tack Harriet och Lisa för all hjälp med detta fotografi.

Släkten Forssén i Forsås, del 2

Jag har fått ytterligare fotografier från släkten Forssén som jag berättat om tidigare. Harriet Boman har skannat och skickat korten till mig.

Första kortet föreställer Lovisa Forssén som var gift med Nils Anders Andersson Forssén. Jämför man kortet som jag fick tillskickat från USA ser man att det definitivt är samma kvinna. Man får anta att det är två söner som står bakom på kortet.

Andra kortet föreställer Erik Forssén. Erik Andreas var äldsta sonen i familjen, född 1882. Han dog redan 1909, strax innan han skulle fylla 27 år. Han var då skriven som arbetare i Forsås.

Tredje kortet föreställer Lena Forssén. Namnet Lena kan jag inte återfinna i släkten, möjligen om det är ett smeknamn. Lite långsökt funderar jag på om det kan vara Anna Karolina Forssén som avses, det äldsta barnet i familjen. Kanske kallades hon Lena, eller om det möjligen kan stå Lina. Anna Karolina var gift med Per Nikolaus Löwengren, som var skogsförvaltare och arrendator i Näsåker.

Tacksam om någon kan identifiera flera personer på dessa kort och på det förra familjekortet som återfinns på följande adress:

http://adals-liden.blogspot.com/2011/01/slakten-forssen-i-forsas.html

Harriet, tack så mycket för att du skickade korten och att du kontrollerade att det var ok att lägga ut dem på bloggen.

Måste göra en rättelse också från förra inlägget: Jonas Forssén var inte den förste att ta namnet Forssén, utan det var hans äldre broder Erik. Erik utbildade sig till präst och var sockenpredikant först i Junsele, därefter blev han komminister i Nora-Skog.

Släkten Forssén i Forsås

I Forsås har det funnits två olika släktgrenar med Forssén, men de härstammar längre tillbaka från samma släkt. Den förste som tog namnet var Hans Peter Andersson Forssén (1835-1917). Han var bonde på hemman nr 1 i Forsås. En tremänning till Hans Peter var Nils Anders Andersson Forssén (1850-1925) som tog samma släktnamn. Nils Anders var också bonde på hemman nr 1 i Forsås. Både Hans Peter och Nils Anders var sonsonson till gästgivaren Anders Hansson (1745-1786). Tittar man ännu längre kan man följa släkten tillbaka till åtminstone 1500-talet i Forsås. Den förste kände (för mig) hette Filip Persson och han var farfars farfars farfars farfars far till Hans Peter och Nils Anders. Förmodligen har släkten bott hela tiden från 1500-talet på samma hemman i Forsås.

Jag har fått ett gammalt fotografi från USA som ska vara ifrån Forsås. Ägaren av kortet är barnbarns barn till Fredrik Otto Frisendahl som emigrerade till USA på 1890-talet. Fredrik Ottos syster, Lovisa Kristina Frisendahl (1857-1923), var gift med Nils Anders Forssén. Lovisa Kristina ska vara kvinnan på kortet som håller i den lilla flickan. Övriga personer på kortet är än så länge oidentifierade.

Om man tittar på vilka barn som Nils Anders och Lovisa Kristina hade skulle man kunna gissa att de fem barnen som står på rad är de fem yngsta barnen i familjen. Stämmer detta kan man anta att kortet är taget i slutet på 1800-talet. Yngsta dottern hette Tekla och hon var född 1897. Tekla dog dock redan 1900. Sedan är det Johanna Kristina (f. 1895), Per Magnus (f. 1891), Konrad Anshelm (f. 1889) och Nils Fredrik (f. 1884). Det fanns ytterligare två barn i familjen, Erik Andreas (f. 1882) och Anna Karolina (f. 1880), som skulle kunna vara med på detta fotografi.

Jag är mycket tacksam om någon kan hjälpa mig och släktingen i USA att identifiera flera personer på detta kort. Thanks you, Jeffrey, for the photo.

Om man ska vara riktigt noggrann fanns det faktiskt en person ännu tidigare från Forsås som tog sig namnet Forssén. Han hette Jonas Jonsson och var född 1799. Han blev bosatt i Eden i Junsele församling där han blev stamfader för en annan gren av Forssén. Tittar längre tillbaka på Jonas släkt så härstammar han ifrån samma ursläkt i Forsås, via Dordi Filipsdotter som var faster till gästgivaren Anders Hansson.

Grattis Björn Gustafson 75 år

Idag fyller den folkkäre skådespelaren Björn Gustafson 75 år. Jag får önska honom ett stort grattis. Han fyller år dagen innan min svärmor fyller 75 år också.

När jag var mindre tyckte jag om att titta på filmerna om Jönsson-ligan. Dynamit-Harry var den karaktär som Björn spelade i filmerna. Jag kommer särskilt ihåg hans ständiga kommentar "Vilken jädra smäll", när något precis sprängts i luften.

Vad jag inte visste då var att Björn Gustafson har kopplingar till Ådals-Lidens församling. Hans morfar var nämligen född i Forsås och hette Erik Leonard Näslund. Erik Leonard flyttade tidigt till Stockholm, där han blev gift och fick barn. Hans pappa hette Hans Olof Hansson Näslund och var ifrån Ramsele sn. Hans mamma hette Elin Henriksdotter var född i Norra Finnskoga sn i Värmlands län, men uppflyttad till Ångermanland tillsammans med sina föräldrar.

En tragisk händelse skedde i familjen Näslund några år innan Erik Leonard föddes. Dödboken berättar om att brodern Henrik Olof skulle ut i skogen och valla en kon. Han var då åtta år gammal. Senare på kvällen kom kon hem ensam utan pojken. Man anordnade då skallgång efter pojken fyra dagar i följd, men man kunde inte hitta honom. Det dröjde nästan tre år innan Henrik Olof återfanns cirka 7,5 kilometer från hemmet. Man kunde identifiera honom på några klädesplagg som fanns intill skelettet. Paul Lundin har berättat om denna händelse i sin bok "Sanningar och sägner i Ådals-Liden". Vädret lär inte ha varit det bästa denna dag, men fadern ville ändå att pojken skulle ut och valla. Modern ville att han skulle stanna hemma p g a vädret, men fadern var väldigt envis. Enligt historien var min farmors farfars med i skallgången efter Henrik Olof och även insjuknat och dött p g a den dåliga väderlek som var vid tillfället. Min farmors farfar dog ungefär ett halvt år efter händelse. I dödboken hittar man dock ingen dödsorsak som bekräftar detta.