Krånge under 1700-talet

År 1700 fanns det två hemman i Krånge, men det skulle utökas med ett tredje hemman som även kallades Sörmoflo. Första gången som Sörmoflo omnämns i mantalslängden är 1725 när Hans Johansson skattar för detta hemman. Jag vet inte om Hans övertog redan odlad mark, eller om det var ett nybygge. Det får jag forska vidare på. Hans var bonde på hemman nr 1 till 1723 och sedan övertog styvsonen Anders Eriksson hemmanet 1724. Året därpå finns Hans upptagen i Sörmoflo. Många som har sin släkt från Ådals-Liden härstammar från denna Hans Johansson. Jag härstammar via sonen Johan Hansson, men det är nog vanligare att man härstammar från sonen Zakarias Hansson.

Krånge nr 1:

(1700)  Zakarias Salomonsson
1701--1704 Erik Andersson
1705--1723  Hans Johansson
1724--1749  Anders Eriksson
1750--1789  Erik Andersson
1790--1795  Anders Eriksson
Del 1
1796--(1799)  Anders Eriksson
Del 2
1796  Dordi Eriksdotter
1797--(1799)  Erik Persson

Hemmanet skrevs som nr 2 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 1. Hemmanet delades 1796 i två delar.

Krånge nr 2:

(1700)--1712 Erik Israelsson
1713--1714  Säfring Eriksson
1715  Pigan Ingrid
1716-1718  Hemmanet var öde
1719--1741  Abraham Johansson
1742--1750  Abraham Johanssons änka
Del 1
1751--1786  Johan Abrahamsson
1787--(1799) Erik Eriksson
Del 2
1751--1781  Nils Abrahamsson
1782-1789  Nils Abrahamssons änka
1790--(1799) Per Nilsson

Hemmanet skrevs som nr 1 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 2. Under åren 1716-1718 står hemmanet öde. Hemmanet delades 1751 mellan två bröder.

Krånge nr 3 (Sörmoflo):

1725--1732  Hans Johansson
1733--1741  Johan Hansson
1750--1786 Zakarias Hansson
Del 1
1787--1788  Hans Zakrisson
1789--1792 Nils Berg
1793--(1799)  Hans Zakrisson
Del 2
1787--(1799) Per Zakrisson

Det är först i mantalslängden 1772 som hemmanet får beteckningen nr 3. Dessförinnan hittar man den under nr 2. Detta hemman kallas i dagligt tal för Sörmoflo, men heter alltså egentligen Krånge nr 3. Åren 1725-1738 är hemmanet upptagen som Sörmoflo nr 1 och året 1739 som Moflo nr 5.
Jag gjorde en intressant upptäckt i mantalslängden, nämligen att Hans Zakrisson inte var bosatt i Krånge hela sitt liv. Han var borta från byn under ungefär fyra år då Nils Berg står som ägare av hemmanet. Efter lite sökande hittade jag dem i Hakesta, Multrå sn, där han var bonde också. Dottern Greta, född 1791, var alltså född i Hakesta. Jag har alltid trott att hon varit missad i Ådals-Lidens födelsebok.

Torpare i Krånge

1796--1798 Anders Persson

Anders Persson var torpare i Krånge under tre års tid. Först år 1803 finns en ny torpare antecknad i mantalslängden, Erik Danielsson.

Hittade några bomärken på de hemmansägare som fanns i Krånge år 1779. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

En tragisk historia

När man läser kyrkoböckerna så hittar man uppgifter om de personer som bott i en by eller en församling. Ofta ser man dock inte de tragiska öden som kan förekomma. För detta behöver man titta i andra källor som t.ex. domböcker, tidningar och kommunalprotokoll. Jag hittade en tragisk historia med hjälp av tidningen Sollefteå-Bladet. Låt oss dock börja i kyrkoböckerna och se vad som står där.

I Sörmoflo bodde en arbetare och såghuggare som hette Erik Eriksson Moström Gradin. Han var född 1842 i Sörmoflo som son till torparen Erik Moström och hans hustru Anna Brita Mårtensdotter. 1867 gifte han sig med Anna Magdalena Eriksdotter. Hon var född 1843 i Näs i Helgum sn. Två barn föddes i familjen, Erik Magnus (f. 1868) och Märta Brita (f. 1871). Familjen bodde hela tiden i Sörmoflo. Dottern Märta Brita antecknades som idiot i kyrkoböckerna, vilket betydde att hon var handikappad på något sätt. Det är även antecknat att hon var intagen på asylen i Uppsala och i Västervik. Hon dog av lunginflammation 1917 på hospitalet i Östersund. Man kan anta av detta att Märta Brita hade en psykisk sjukdom. Modern Anna Magdalena dog ett halvår före Märta Brita och fadern Erik dog 3 månader efteråt (1918). Båda föräldrarna dog av ålderdomsavtyning. Detta är vad som finns antecknat i kyrkoböckerna.

I Sollefteå-Bladet den 21 januari 1905 återfinns en artikel om Märta Brita. Artikeln berättar att doktor Wallström skickat in en rapport (i egenskap av provinsialläkare) till länsstyrelsen om vården av sinnessjuka och sinnessvaga i distriktet. I rapporten berättas bland annat om hans besök i Sörmoflo hos Märta Brita. Doktor Wallström hade funnit den obotligt sjuka Märta Brita Gradin instängd i ett spiselrum med tillspikade fönster. Hon var smutsig och till ytterlighet avmagrad och låg nästan naken i en fastspikad träsäng. Märta Brita hade varit instängd på detta sätt i 18 år och hon sköttes om av sig gamla föräldrar. Föräldrarna hade fått 12 kronor av kommunen för att sköta om henne. Varken församlingens präst eller någon kommunalnämndsledamot hade avlagt besök i hemmet. Doktor Wallström anhåller om att Kunglige befallningshavande i länet måste ta hand om ärendet så att Märta Brita snarast får behövlig vård.

Den 11 februari 1905 fanns en ny artikel i Sollefteå-Bladet i samma ärende. Där förklarade kyrkoherden att han sedan 1888 årligen anmält Märta Brita till provinisalläkaren såsom sinnesjuk och våldsam. Han skrev också att Märta Brita's föräldrar hade, enligt kyrkoherdens mening, vårdat dottern på ett kärleksfullt och tålmodigt sätt, så gott de har kunnat.

Den 8 april samma år kom nästa artikel i Sollefteå-Bladet. Kyrkoherden i församlingen och kommunalstämmoordföranden menade återigen att Märta Brita inte varit utsatt för någon egentlig vanvård. Doktor Wallström påkallades därför att yttra sig igen i ärendet. Efter att hans yttrande inkommit ålade Kunglige befallningshavande enligt gällande lag kommunalnämnden i Ådals-Liden att snarast ombesörja att Märta Brita intogs på någon statlig anstalt för sådana sjuka.

Det skulle vara intressant att läsa protokoll från kommunalnämnden för att se hur man hanterade detta innan Wallström skrev sin rapport till länsstyrelsen. Märta Brita verkar dock fått sin vård på ett sjukhus efter detta. Ingen skugga ska dock falla på föräldrarna tycker jag. De gjorde säkert så gott de kunde, utan större hjälp från kommunen. Jag tycker det är hemskt att man skrev utan någon som helst sekretess i tidningarna på denna tid. Man hängde ut Märta Brita i tidningen för hela bygden. Det skulle inte fungera idag och tur är väl det.

Vykort över Kilforsen

Köpte förra veckan ett vykort på Tradera över Kilforsen. Jag har inte sett någon flygbild över Kilforsen tidigare, vad jag kan minnas. Därför var detta vykort extra roligt. Vykortet är taget 1947 eller 1948 enligt numreringen som finns nere i högra hörnet.

Någon som kan berätta lite mera om de hus som syn på bilden? Det är Sörmoflo man ser överst och till vänster i bilden. Norrmoflo syns till höger i bilden.

Sörmoflo eller Norrmoflo på fotografiet?

Jag fick idag låna ett gammalt album via min arbetskamrat Sune Persson. Albumet innehåller 20-30 gamla fotografier med kopplingar till Ådals-Lidens församling plus ganska många kort ifrån släkten i Minnesota, USA. Jag kommer längre fram att lägga ut en del personfotografier ur albumet, men jag tänkte börja med en bild som det står Sörmoflo på. Jag vet inte om fotografiet är taget från Sörmoflo emot Norrmoflo, eller tvärtom. Jag känner inte igen husen på kortet. Någon som kan berätta var kortet är taget ifrån och kanske identifiera några av husen på kortet? Tittar man riktigt noga ser man en man i fotografiet. Han finns sittande i nederkanten av bilden.

Tack Sune för att jag fick låna albumet och hälsa till din syster.

Åkerlundska hemmanet i Sörmoflo

Av Mariann Holmberg i Katrineholm har jag fått ett fint kort föreställande Åkerlundska hemmanet i Sörmoflo. Efter det att jag fått detta kort var jag tvungen att åka ned till Sörmoflo för att se vilka hus som fanns kvar. Det fanns tre hus kvar, eller åtminstone tre hus som stod kvar på sin ursprungliga plats. Det fanns ytterligare hus nu på gården. Alla låg på vänstra sidan om bostadshuset. Husen till höger om bostadshuset fanns inte kvar, men de kan ju vara flyttade. Jag tittade bara på husen från landsvägen.
Den förste Åkerlund hette Hans Olof Hansson Åkerlund (1841-1897. Han var gift två gånger, först med Sara Karolina Persdotter (1847-1881), sedan med Märta Helena Zakrisdotter (1852-1922). Första hustrun dog i barnsäng. Märta Helena var syster till min mormors farfar och min farmors farfar.
Jag har inte ännu forskat på vem som ägde hemmanet efter Hans Olof, men jag vet att bl.a. Erik Georg Norlén (1884-1972) har ägt detta hemman. Han var gift med ett barnbarn till Hans Olof Åkerlund.
Jag tycker det är så trevligt att se kort där hässjorna står kvar på åkern. Det var tider det.

Tack, Mariann, för att du skickade detta fina kort till mig.