Ångermanlänning vådaskjuten i Amerika

Följande artikel fanns iförd i Sollefteå-Bladet den 30 januari 1912. Jag har fått den av Göran Stenmark. Tack så mycket, Göran.

Artikeln handlar om två bröder som hade emigrerat från Resele till Minnesota på 1890-talet. Bröderna heter Karl Viktor och Erik Johan Rotmark. Den yngre brodern Johan blev olyckligt skjuten av en nära vän under älgjakt, vilket Karl Viktor nu skrev hem till Sverige om. Karl Viktor berättar även om sin längtan hem till Sverige.

Johan och Karl Viktor Rotmark voro bröder samt söner till änkan Anna Katarina Rotmark i Tängsta, Resele. För ungefär tjugu år sedan utvandrade de till Amerika, där de med sina familjer äro bosatta i Two Harbors, Minnesota, på ett afstånd af 127 eng. mil från hvarandra.
I dessa dagar har från Karl Viktor Rotmark till hans anhöriga i hemlandet kommit den underrättelsen, att Johan Rotmark af våda blifvit skjuten vid älgjakt.

Han beskrifver saken sålunda:
Den 9 november begaf sig Johan tidigt på morgonen till skogen för att jaga älg, hvilket lyckades så väl, att han vid hemkomsten redan kl. 9 på morgonen kunde säga till sin hustru. "Nu, mor, ha vi kött för hela vintern. Jag har skjutit två älgar!" Omedelbart begaf han sig till en kamrat, Albin Halin för att jämte denne och en Lindal skaffa hem villebrådet.
Samtidigt var en Johan Olsson ute för att jaga. Han träffade på spår som ledde till de fallna älgarna.
De tre omnämnda männen hade emellertid hunnit fram och voro som bäst sysselsatta med att taga skinnet af den ena älgen. En rock, som en af dem hängt på en stubbe, togs af Olsson för en älg, hvarför denne sköt. De tre arbetande männen stodo i skottlinien. Halin fick en liten del af näsan bortskjuten, Lindal båda ögonen och Rotmark fick kulan rätt genom hufvudet och föll ned stendöd.
Olsson, Rotmarks bäste vän och förtrogne, är nära nog vansinnig efter händelsen. Rotmark sörjes af hustru, barn och syskon i Amerika samt af moder och syskon i hemlandet.

Den tjuguåriga vistelsen i västern har icke kunnat borttaga intrycket af barndomsminnena från hemlandet. Karl Viktor Rotmark skrifver, att han längtar hem till de sköna, ljusa sommarnätterna, han längtar att få höra göken gala och efter stenbitsställena.
Han säger: "Då jag var midt uppe i härligheten, satte jag inte något värde på densamma, men nu gör jag det."
Hans ord äro ju en god tolkning af emigrantens tankar på hemlandet, med hvilket han ändå är fastvuxen, fastän han med afseende på språk och seder blifvit amerikan.

Jag ska forska lite mera om bröderna Rotmark i Amerika och återkomma om det.

Carl Akerlunds efterlämnade fotografier

Jag har från USA fått ett antal skannade fotografier som tillhört Carl Akerlund. Han dog på 1940-talet i Wisconsin, USA, ungefär 40 år gammal. Han hade emigrerat 1923 från Sverige till USA. Eftersom han var uppväxt i Norrtannflo kan man anta att vissa kort har skickats från Sverige till honom. Jag fastnade särskilt för ett kort som defintivt är svenskt. Är det någon som känner igen detta hus/affär? Kan det vara från Resele någonstans?

Tyvärr är inte bilderna skannade med särskild hög kvalitet så jag kan inte lägga ut bättre bild än detta.

Uppdatering 2011-12-28: Jag har idag fått veta att detta hus är Molanders café i Mo, Resele sn. Tack till Harriet som meddelade mig detta.

Uppdatering 2012-01-15: Harriet har skickat lite mera uppgifter om vem som är på kortet. Längst till vänster är Enar Östh och bredvid honom Verner Molander. Andra person från höger är Oskar Molander.

Skatten i Tängsta

Hittade en intressant berättelse i Sollefteå-Bladet, 1911-06-20. Berättelsen är från grannförsamlingen Resele.

Skatten i Tängsta

Omkring 1840-talet bodde i Tängsta, Resele socken, en torpare, som hette Engman. Under årens lopp hade han tidtals sett eldbloss, som brukade visa sig på en bestämd plats i fjällsnipan. Anande att något förborgadt, från gamla tider fanns där nedgräfdt, funderade han på, huru han skulle komma åt skatten. Vid samma tid uppehöll sig i Resele för predikstolens byggande en man, som allmänt kallades "predikstolssnickaren". Engman hade yppat hemligheten med eldblossen för honom, som tycktes ha reda på, huru fördolda skatter skulle hämtas. Båda kommo nu öfverens om att besöka stället själfva midsommarnatten. Så skedde också. Engman reste båtledes från Tängsta till Kyrkbordet för att möta predikstolssnickaren. Färden gick så äfven båtledes tillbaka till Tängsta. Men en tredje person, liten till växten och okänd för dem båda, sprang hela tiden efter stranden lika fort som båten gled fram. Ökade båten farten, så gick också den lilla mannen fortare, gick båten sakta, så saktade äfven den hemlighetsfulle följeslagaren sina steg. Icke ett ord växlades af de båda männen i båten. Då de hunnit till ort och ställe för båtfärden, var den lille mannen försvunnen. Vägen fortsattes nu till fots till den nämnda nipan och Engman utpekade platsen, där han hade sett elden. Så började gräfningen. Om en stund påträffades en murken kista och vid närmare undersökning befanns det, att kistan innehöll mynt i större myckenhet. Som de båda skattegräfvarne icke väntat sig ett så stort fynd, hade de ej tagit med sig något kärl att ta skatten i. Då tecknade predikstolssnickaren åt Engman, att denne skulle gå hem efter något dylikt, men medan Engman var borta passade predikstolssnickaren på att stöka undan det mästa af skatten, så att när Engman om en stund anlände, fick han på sin lott blott en ringare del.
På vintern efter denna händelse kom Engman till en skräddare i Tängsta för att få ett par byxor gjorda. Då de väl kände hvarandra, och skräddaren äfven hade sig bekant händelsen med gräfningen, frågade han Engman, om han kunde få se en af de slantar, som de funno midsommarnatten. Engman svarade, att när han kom för att hämta byxorna, så skulle skräddaren få se en slant. När Engman så återkom, blef åter tal om de funna pänningarna. Engman sade då, att han inte kunde visa något af mynten förr än till sommaren enär han af rädsla gräft ned pängarna vid väggen af sin stuga. Engman dog samma vinter och hemligheten begrafdes med honom.

Vem var torparen Engman i Tängsta? En lämplig kandidat som jag känner till är Per Andersson Engman (1794-1844). Han var torpare, men han var bosatt i Mo som ligger ganska långt från Tängsta på andra sidan älven. Fanns det någon annan kandidat? Per dog den 22 maj 1844 så det stämmer ganska bra med berättelsen ovan. Någon som känner till predikstolssnickaren? Enligt herdaminne för Resele färdigställdes predikstolen 1840 av en man vid namn Salomon Hägglöf. Kan det vara Salomon som omnämns i berättelsen?