Detta kort är sannolikt taget från bron över Ångermanälven intill Nämforsen. Till vänster tror jag det är Laxön man ser, sedan Brådön och Notön mitt i bilden.
torsdag 27 september 2012
onsdag 26 september 2012
Slottet på hemman nr 1 i Moflo
Fick förra veckan ett vykort med gamla hembygdsgården i Näsåker. Huset brann tyvärr ned 1973. Huset kommer från Moflo, där bonden och nämndemannen Sven Mårtensson Nässlin (ibland stavat Näslin) ursprungligen byggde upp det.
Jag blev därför lite nyfiken på hemmanet i Moflo där Sven bodde under större delen av sitt liv. Först började jag söka igenom mantalslängderna från tiden när Sven levde och dessförinnan. Ser då att det varit fem ägare på hemman nummer 1 i Moflo under 1700-talet. År 1700 ägdes hemmanet av en man som hette Mikael Markusson. Han var född omkring 1660 och ägde hemmanet åtminstone från 1687. Ägaren före honom hette Jakob Eriksson, men han bodde bara en kort period på hemmanet. Tittar man ytterligare tillbaka ser man att hemmanet ägdes av Markus Mikaelsson, fadern till Mikael. Både Mikael och Markus var verksamma som klockare i församlingen.
År 1718 övetogs hemmanet av Mikael's son som naturligtvis hette precis som sin farfar, Markus Mikaelsson. Han skattade för detta hemman i 40 år fram till 1758. Man har t.o.m. antecknat i mantalslängden att han avstått hemmanet vid 67 års ålder. Detta var säkert en anmärkningsvärd ålder för att fortfarande bruka sitt hemman.
År 1758 tog nästa generation plats vid "rodret". Traditionens makt var stor på denna tid så den nye ägaren hette Mikael Markusson. Den förstfödde sonen skulle få sitt namn efter farfar och näste son skulle fick namn efter morfar. Eftersom äldsta sonen ofta övertog hemmanet så kunde namnet på ägare skifta varannan generation. Mikael blev inte så långvarig i Moflo. Redan 1768 bytte han hemman med en annan bonde i Kungsgården, Bjärtrå sn. Detta gjorde att Anders Kristiansson blev ägare av hemman nr 1 i Moflo.
Anders Kristiansson bodde först i Dämsta, Styrnäs sn (1745-1754) och därefter i Kundsgården (1755-1768). Han flyttade tillsammans med hustru och sex barn till Moflo. Jag har inte hittat var Anders föddes, men hans hustru var född i Styrnäs sn. Tyvärr är det ett större glapp i mantalslängderna i slutet på 1700-talet så jag kan inte följande Anders längre än till 1775. Vid detta tillfälle skattar Anders för sig själv, hustru, 1 son och 2 döttrar. Anders dog 1795, men då hade redan hemmanet delats upp på två olika ägare. Vid tillfälle ska jag titta vidare på Härnösands landsarkiv där man har en annan kopia av mantalslängder som täcker upp de saknade åren.
Den ene ägaren var Sven Näslin som kom från Anundsjö till Moflo, enligt uppgift först verksam som dräng i byn, men han hade även god talang för virkesaffärer. Han gifte sig med en dotter till Anders vid namn Magdalena. Sven byggde gissningsvis på 1770-talet upp det hus som skulle gå under namnet "Slottet" p.g.a. sin storlek. Man kan läsa mycket mera om Sven i Paul Lundins bok "Sanningar och sägner i Ådals-Liden".
Den andre ägaren hette Anders Andersson och han var svåger med Sven. Anders gifte sig, men fick inga barn så denna hemmansdel köptes i början av 1800-talet upp av Anders Svensson som var son till Sven Näslin.
Svens Näslins hemmansdel kom att delas mellan sönerna Mårten och Sven Svensson omkring 1809. Mårten brukade hemmanet ungefär i tio år fram till 1819 då brodern Sven övertog hans hemmanslott. Mårten står antecknad som inhyses i mantalslängden 1819. Sven behåller hemmandet fram till 1824 då ena delen övertas av Per Hansson (f. 1801) och den andra delen av Anders Eriksson (f. 1778). Anders inflyttade med sin familj från Helgum, men de flyttade vidare några år senare.
Man kan fortsätta berätta om detta hemman, men jag nöjer mig så för denna gång.
Jag blev därför lite nyfiken på hemmanet i Moflo där Sven bodde under större delen av sitt liv. Först började jag söka igenom mantalslängderna från tiden när Sven levde och dessförinnan. Ser då att det varit fem ägare på hemman nummer 1 i Moflo under 1700-talet. År 1700 ägdes hemmanet av en man som hette Mikael Markusson. Han var född omkring 1660 och ägde hemmanet åtminstone från 1687. Ägaren före honom hette Jakob Eriksson, men han bodde bara en kort period på hemmanet. Tittar man ytterligare tillbaka ser man att hemmanet ägdes av Markus Mikaelsson, fadern till Mikael. Både Mikael och Markus var verksamma som klockare i församlingen.
År 1718 övetogs hemmanet av Mikael's son som naturligtvis hette precis som sin farfar, Markus Mikaelsson. Han skattade för detta hemman i 40 år fram till 1758. Man har t.o.m. antecknat i mantalslängden att han avstått hemmanet vid 67 års ålder. Detta var säkert en anmärkningsvärd ålder för att fortfarande bruka sitt hemman.
År 1758 tog nästa generation plats vid "rodret". Traditionens makt var stor på denna tid så den nye ägaren hette Mikael Markusson. Den förstfödde sonen skulle få sitt namn efter farfar och näste son skulle fick namn efter morfar. Eftersom äldsta sonen ofta övertog hemmanet så kunde namnet på ägare skifta varannan generation. Mikael blev inte så långvarig i Moflo. Redan 1768 bytte han hemman med en annan bonde i Kungsgården, Bjärtrå sn. Detta gjorde att Anders Kristiansson blev ägare av hemman nr 1 i Moflo.
Anders Kristiansson bodde först i Dämsta, Styrnäs sn (1745-1754) och därefter i Kundsgården (1755-1768). Han flyttade tillsammans med hustru och sex barn till Moflo. Jag har inte hittat var Anders föddes, men hans hustru var född i Styrnäs sn. Tyvärr är det ett större glapp i mantalslängderna i slutet på 1700-talet så jag kan inte följande Anders längre än till 1775. Vid detta tillfälle skattar Anders för sig själv, hustru, 1 son och 2 döttrar. Anders dog 1795, men då hade redan hemmanet delats upp på två olika ägare. Vid tillfälle ska jag titta vidare på Härnösands landsarkiv där man har en annan kopia av mantalslängder som täcker upp de saknade åren.
Den ene ägaren var Sven Näslin som kom från Anundsjö till Moflo, enligt uppgift först verksam som dräng i byn, men han hade även god talang för virkesaffärer. Han gifte sig med en dotter till Anders vid namn Magdalena. Sven byggde gissningsvis på 1770-talet upp det hus som skulle gå under namnet "Slottet" p.g.a. sin storlek. Man kan läsa mycket mera om Sven i Paul Lundins bok "Sanningar och sägner i Ådals-Liden".
Den andre ägaren hette Anders Andersson och han var svåger med Sven. Anders gifte sig, men fick inga barn så denna hemmansdel köptes i början av 1800-talet upp av Anders Svensson som var son till Sven Näslin.
Svens Näslins hemmansdel kom att delas mellan sönerna Mårten och Sven Svensson omkring 1809. Mårten brukade hemmanet ungefär i tio år fram till 1819 då brodern Sven övertog hans hemmanslott. Mårten står antecknad som inhyses i mantalslängden 1819. Sven behåller hemmandet fram till 1824 då ena delen övertas av Per Hansson (f. 1801) och den andra delen av Anders Eriksson (f. 1778). Anders inflyttade med sin familj från Helgum, men de flyttade vidare några år senare.
Man kan fortsätta berätta om detta hemman, men jag nöjer mig så för denna gång.
tisdag 11 september 2012
Nämforsen
Ytterligare ett vy över Nämforsen (eller Nämnforsen som det stavades tidigare), församlingens vanligaste motiv på vykort. Detta vykort är taget före mitten av 1910-talet, eftersom inte bron över Nämforsen finns med. På denna bild ser man flera lador på norra sidan älven. Detta område används fortfarande som bete. Har detta betes- eller slåttermark något speciellt namn?
torsdag 16 augusti 2012
Tänkte Nils Teodor emigrera?
Fick ett utdrag ur Polisunderrättelserna från år 1920 av en arbetskollega på Riksarkivet i Stockholm denna vecka. Utdraget gällde Nils Teodor Lidfors, f. 1894. Han var omnämnd under rubriken "Meddelande om avflyttningsförbud". Följande var skrivet:
Sådant avflyttningsförbud, som avses i lagen 14/6 17 om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket, har 29/1 d. å. meddelats för arb. Nils Teodor Lidfors i Rå, Ådalslidens s:n, född 10/9 94, av landsf. Björklund i Resele distrikt, adr. Resele.
Jag har inte tidigare hört talas om detta avflyttningsförbud, men med största sannolikhet fick han förbud eftersom han erkänt sig som far till en dotter som föddes 1917.
Hans halvbror Erik Johan Lidfors hade emigrerat år 1903 till USA och Nils Teodor tänkte troligtvis också åka över till USA eller Kanada.
Anita Berglund har skrivit mycket om denna familj på sin blogg och man kan läsa vidare där. Bl.a. finns ett kort på Nils Teodor och hans föräldrar där.
http://smulansblog.blogspot.se/2012/04/trevlig-vaborg.html
Sådant avflyttningsförbud, som avses i lagen 14/6 17 om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket, har 29/1 d. å. meddelats för arb. Nils Teodor Lidfors i Rå, Ådalslidens s:n, född 10/9 94, av landsf. Björklund i Resele distrikt, adr. Resele.
Jag har inte tidigare hört talas om detta avflyttningsförbud, men med största sannolikhet fick han förbud eftersom han erkänt sig som far till en dotter som föddes 1917.
Hans halvbror Erik Johan Lidfors hade emigrerat år 1903 till USA och Nils Teodor tänkte troligtvis också åka över till USA eller Kanada.
Anita Berglund har skrivit mycket om denna familj på sin blogg och man kan läsa vidare där. Bl.a. finns ett kort på Nils Teodor och hans föräldrar där.
http://smulansblog.blogspot.se/2012/04/trevlig-vaborg.html
lördag 11 augusti 2012
Släktnamnet Tenglund
Släktnamnet Tenglund dyker upp i Ådals-Lidens församling första gången i slutet på 1820-talet. Då inflyttade sockenskräddaren Per Andersson Tänglund från Resele. Stavningen var alltså Tänglund från början. Per var född den 9 september 1808 i Tängsta, Resele församling som son till torparen Anders Persson och hans hustru Anna Johansdotter. Namnet Tenglund härstammar alltså ur bynamnet Tängsta. Jag vet inte när stavningen ändrades till Tenglund, men i bouppteckningen efter Per år 1876 stod det fortfarande Tänglund.
Per gifte sig 1836 med bondedottern Sara Nilsdotter från Söderfors. Makarna flyttade i samband med vigsel till Söderfors, där tanken var att Per skulle överta svärfaderns hemman. I mantalslängden år 1839 är svärfadern Nils Persson överstruken och man har skrivit Pehr Tänglund istället. Han har då övertaget hemmanet om 4 seland. Per och Sara bodde inte mer än två år i Söderfors efter övertagandet, utan i mantalslängden år 1841 är Per överstruken och istället står en Anders Johansson för hemmanet. Tittar man vidare i samma mantalslängd visar det sig att Per och Sara numera bor i Rå på ett hemman om 5 1/12 seland. Tidigare ägare på detta hemman var just Anders Johansson så de har bytt hemman med varandra.
Per och Sara fick nio barn tillsammans, varav två dog i barnaåren. Fem av barnen gifte sig och fick ättlingar i sin tur. De hade två söner som förde namnet vidare. Det var sonen Per som var född 1841 och sonen Nils som var född 1846.
Per gifte sig med kyrkvärdsdottern från Lidgatu Kristina Maria Lidén. Han var bonde först några år i Rå innan familjen flyttade till Lidgatu där han skrevs som torpare och kyrkvärd. Per och Kristina Maria fick barnen Per Viktor, Johanna Kristina (g. Lidfors) och Ernst Johan. De hade även sonen Erik Magnus som dog 2,5 år gammal.
Nils var gift två gånger, första gången med bondedottern Kristina Petronella Persdotter från Rå och andra gången med torparedottern Petronella Nilsdotter också från Rå. Nils var torpare och arbetare i Rå. Han dog av lungsot endast 55 år gammal. Nio barn föddes i första äktenskapet och fyra i den andra. Det var endast tre barn av dessa tretton som levde till vuxen ålder. Det var Sara Karolina (g. Westin), Beda Kristina (g. Lidfors) och Ture Tyko.
Slutligen vill jag nämna Per och Saras övriga barn också. Äldsta dottern hette Andrietta och hon gifte sig med Erik Persson från Resele. Erik övertog hemmanet i Rå efter svärfadern. Dottern Katarina Margareta gifte sig med Erik Peter Persson Collén från Krånge. Familjen var bosatt både i Krånge och i Rå. Dottern Sara Dorotea gifte sig med Johan Erik Gustafsson från Holme i Resele. De bodde först i Lidgatu, sedan i Krånge och slutligen flyttade de till Holme. Två döttrar var ogifta, det var Märta Botilda och Maria Helena.
Per gifte sig 1836 med bondedottern Sara Nilsdotter från Söderfors. Makarna flyttade i samband med vigsel till Söderfors, där tanken var att Per skulle överta svärfaderns hemman. I mantalslängden år 1839 är svärfadern Nils Persson överstruken och man har skrivit Pehr Tänglund istället. Han har då övertaget hemmanet om 4 seland. Per och Sara bodde inte mer än två år i Söderfors efter övertagandet, utan i mantalslängden år 1841 är Per överstruken och istället står en Anders Johansson för hemmanet. Tittar man vidare i samma mantalslängd visar det sig att Per och Sara numera bor i Rå på ett hemman om 5 1/12 seland. Tidigare ägare på detta hemman var just Anders Johansson så de har bytt hemman med varandra.
Per och Sara fick nio barn tillsammans, varav två dog i barnaåren. Fem av barnen gifte sig och fick ättlingar i sin tur. De hade två söner som förde namnet vidare. Det var sonen Per som var född 1841 och sonen Nils som var född 1846.
Per gifte sig med kyrkvärdsdottern från Lidgatu Kristina Maria Lidén. Han var bonde först några år i Rå innan familjen flyttade till Lidgatu där han skrevs som torpare och kyrkvärd. Per och Kristina Maria fick barnen Per Viktor, Johanna Kristina (g. Lidfors) och Ernst Johan. De hade även sonen Erik Magnus som dog 2,5 år gammal.
Nils var gift två gånger, första gången med bondedottern Kristina Petronella Persdotter från Rå och andra gången med torparedottern Petronella Nilsdotter också från Rå. Nils var torpare och arbetare i Rå. Han dog av lungsot endast 55 år gammal. Nio barn föddes i första äktenskapet och fyra i den andra. Det var endast tre barn av dessa tretton som levde till vuxen ålder. Det var Sara Karolina (g. Westin), Beda Kristina (g. Lidfors) och Ture Tyko.
Slutligen vill jag nämna Per och Saras övriga barn också. Äldsta dottern hette Andrietta och hon gifte sig med Erik Persson från Resele. Erik övertog hemmanet i Rå efter svärfadern. Dottern Katarina Margareta gifte sig med Erik Peter Persson Collén från Krånge. Familjen var bosatt både i Krånge och i Rå. Dottern Sara Dorotea gifte sig med Johan Erik Gustafsson från Holme i Resele. De bodde först i Lidgatu, sedan i Krånge och slutligen flyttade de till Holme. Två döttrar var ogifta, det var Märta Botilda och Maria Helena.
söndag 22 juli 2012
Åsmons skola, klass 2, år 1950-1951
Här kommer ytterligare ett skolfoto från Åsmons skola, som jag fått av Roland Eriksson.
Främre raden fr.v.: Sten-Assar Blom, Annie Mohlén, Ingbritt Fahlén, Karin Åhman, ?, Ylva Smith, Gunhild Kållén, Roland Eriksson.
Främre raden fr.v.: Sten-Assar Blom, Annie Mohlén, Ingbritt Fahlén, Karin Åhman, ?, Ylva Smith, Gunhild Kållén, Roland Eriksson.
Bakre raden fr.v.: Sune Granqvist, Lennart Englund, Lars-Gunnar Fredriksson, Sune Svensson, Sture Åbell, Bengt Lindström, Jan Collén.
Lärarinnan: Elin Johansson.
tisdag 10 juli 2012
Olyckan i Kattdalsforsen 1911
Jag har tidigare skrivit om drunkningsolyckan i Kattdalsforsen 1911 då två personer tragiskt omkom. Hittade idag några dokument som jag fotografierat för åtta år sedan. Där fanns bl.a. polisundersökning efter olyckan. Jag har renskrivit protokollet och ni får läsa det precis som det skrevs 1911. Paul Lundin har skrivit om denna olycka i sin bok "Sanningar och sägner i Ådalsliden"
Protokoll fördt wid polisundersökning i Ås, Ådalslidens socken, den 30 Maj 1911.
Sedan nästlidne gårdag vid 8 tiden e.m. meddelande per telefon till mig inkommit derom att wid half sju tiden e.m. s.d. 2 flottningsarbetare under arbete med lossandet af en timmerbröt i Kattdalsforsen omkommit genom drunkning och en tredje arbetare af timmer blifvit skadad så att han lägd? till sängs, inställde jag mig denna dag härstädes för att i saken anställa undersökning och förhör, dervid såsom wittne närvar flottningschefen Nils Haglund i Åqvisslan.
De efter olyckan qvarlefvande med undantag af den sängliggande sjuke, woro nu närvarande och förhördes om förloppet samt berättade:
Förmannen Alfred Nikolaus Haglund: Wid Kattdalsforsens öfre lopp mot ………… och en cirka 14 meter från land liggande större sten hade bildats en större bröt, som gick in till östra landet; denna bröt skulle lossas och arbetet dermed hade pågått sedan morgonen och fortskridit så att allt som legat nedanför stenen och en del ofvanför var lossadt; den qvarvarande delen af bröten ansågs så svår att arbetet med dess lossande beräknades icke wara slutad förr än nästa dags middag;
Hela laget, nemligen, förmannen Alfr. Haglund, under förmannen Erik Häggqvist, samt arbetarna Otto Haglund, E. A. Lidström, A. Olsson, H. P. Molén, alla mångåriga och erfarna flottare, befann sig ute på stenen och lade tråd? om bästa sättet att taga bröten, då bröten oförmodadt började gå, sannolikt påverkad af det stigande vattnet och den starka strömmen. Samtliga sprungo nu upp på bröten för att nå land, men detta lyckades endast Alfred Haglund hvaremot de andra följde med timret, som vältrade öfver stenen; Olsson lyckades nå land något nedanför stenen och Otto Haglund medföljde utför forsen stående på timret samt kom till lands nedanför, der strömmen var mindre starl. Lidström blef fastklämd mellan timret, men wid en nedanför warande udde sprang Alfred Haglund på det i rörelse varande timret ut i forsen ett par stocklängder och lyckades i sista ögonblicket och med fara för eget lif rycka honom loss och få honom till lands.
Under det Alfred Haglund var sysselsatt med att rädda Lidström syntes Molén ett ögonblick ute i forsen fastklämd mellan timmerstockarna men försvann omedelbart. Häggqvist måste genast wid brötens första rörelse fått något slag af timret och slungats ut i forsen, ty han syntes aldrig till. Lidström blef af timret klämd öfver bröstet så att han började spåtta blod och måste intaga sängen.
De omkomna hafva under nästlidne natt och idag sökts efter stränderna och wid nedanför warande brötar utan att kunna påträffas och strömförhållandena äro sådana att draggning äro en komplett omöjlighet.
Otto Haglund och
A. Olsson vitsordade till alla delar Alfred Haglunds berättelse om förloppet.
Hans Petter Molén uppgafs wara omkring 45 år gammal, bosatt i Krånge by och ogift, samt Erik Hansson Häggqvist ungefär wid samma ålder, bosatt i Rå by och efterlemnade enka och fyra minderåriga barn i mycket fattiga omständigheter.
Som ofvan
Er.Ludv. Bæckström
Protokoll fördt wid polisundersökning i Ås, Ådalslidens socken, den 30 Maj 1911.
Sedan nästlidne gårdag vid 8 tiden e.m. meddelande per telefon till mig inkommit derom att wid half sju tiden e.m. s.d. 2 flottningsarbetare under arbete med lossandet af en timmerbröt i Kattdalsforsen omkommit genom drunkning och en tredje arbetare af timmer blifvit skadad så att han lägd? till sängs, inställde jag mig denna dag härstädes för att i saken anställa undersökning och förhör, dervid såsom wittne närvar flottningschefen Nils Haglund i Åqvisslan.
De efter olyckan qvarlefvande med undantag af den sängliggande sjuke, woro nu närvarande och förhördes om förloppet samt berättade:
Förmannen Alfred Nikolaus Haglund: Wid Kattdalsforsens öfre lopp mot ………… och en cirka 14 meter från land liggande större sten hade bildats en större bröt, som gick in till östra landet; denna bröt skulle lossas och arbetet dermed hade pågått sedan morgonen och fortskridit så att allt som legat nedanför stenen och en del ofvanför var lossadt; den qvarvarande delen af bröten ansågs så svår att arbetet med dess lossande beräknades icke wara slutad förr än nästa dags middag;
Hela laget, nemligen, förmannen Alfr. Haglund, under förmannen Erik Häggqvist, samt arbetarna Otto Haglund, E. A. Lidström, A. Olsson, H. P. Molén, alla mångåriga och erfarna flottare, befann sig ute på stenen och lade tråd? om bästa sättet att taga bröten, då bröten oförmodadt började gå, sannolikt påverkad af det stigande vattnet och den starka strömmen. Samtliga sprungo nu upp på bröten för att nå land, men detta lyckades endast Alfred Haglund hvaremot de andra följde med timret, som vältrade öfver stenen; Olsson lyckades nå land något nedanför stenen och Otto Haglund medföljde utför forsen stående på timret samt kom till lands nedanför, der strömmen var mindre starl. Lidström blef fastklämd mellan timret, men wid en nedanför warande udde sprang Alfred Haglund på det i rörelse varande timret ut i forsen ett par stocklängder och lyckades i sista ögonblicket och med fara för eget lif rycka honom loss och få honom till lands.
Under det Alfred Haglund var sysselsatt med att rädda Lidström syntes Molén ett ögonblick ute i forsen fastklämd mellan timmerstockarna men försvann omedelbart. Häggqvist måste genast wid brötens första rörelse fått något slag af timret och slungats ut i forsen, ty han syntes aldrig till. Lidström blef af timret klämd öfver bröstet så att han började spåtta blod och måste intaga sängen.
De omkomna hafva under nästlidne natt och idag sökts efter stränderna och wid nedanför warande brötar utan att kunna påträffas och strömförhållandena äro sådana att draggning äro en komplett omöjlighet.
Otto Haglund och
A. Olsson vitsordade till alla delar Alfred Haglunds berättelse om förloppet.
Hans Petter Molén uppgafs wara omkring 45 år gammal, bosatt i Krånge by och ogift, samt Erik Hansson Häggqvist ungefär wid samma ålder, bosatt i Rå by och efterlemnade enka och fyra minderåriga barn i mycket fattiga omständigheter.
Som ofvan
Er.Ludv. Bæckström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
