Klockaren Nils Ersson i Häxmo

1720 övertog en man vid namn Nils Ersson ett ödehemman i Häxmo enligt mantalslängden. Hemmanet hade varit öde i cirka fem år. Förre bonden Johan Ersson hade dött omkring 1711 enligt testamentespenningar i Ådals-Liden. Änkan Anna står sedan antecknad som ägare till hemmanet mellan 1712 och 1714 i mantalslängden. Åren 1715 till 1719 står det att hemmanet är öde.

År 1729 gav Nils 1 daler och 16 skilling till kyrkan på sin hedersdag, alltså när han gifte sig. Hustrun hette Anna Ersdotter. Makarna fick minst fem barn tillsammans: Erik (f. 1730), Erik (f. 1731), Nils (f. 1732), Anna (f. 1738) och Anders (f. 1740). Åtminstone två av dess barn dog tidigt. Sonen Anders dog några månader efter att han fötts. Äldsta sonen Erik måste också dött eftersom son nummer 2 också fick samma förnamn, men det finns ingen notering om detta.

Från 1742 finns antecknat i mantalslängden att Nils är klockare. Han var verksam som klockare än fram till sin död år 1764, då han dog i en ålder av 61 år 2 månader och 14 dagar. Hustrun Anna hade dött redan 1761 av hosta och styng i en ålder av 61 år.

Men var kommer Nils ifrån? Om man kikar i kommunionslängden för Ådals-Lidens församling som börjar 1740 ser man att Nils då bodde med sin hustru Anna, moder Anna och syster Anna. På modern Anna är antecknat att hon är inhyses i Krånge, men man har också skrivit "Döder" på henne med svag stil. Sista notering är 1751 på henne. På systern Anna står det också med svag stil "gift till Krånge". Hon verkar också försvinna omkring 1751. Om man tittar vidare i dödboken finns en Anna Pålsdotter från Krånge som begravdes den 8 december 1751. Hon dog av blindhet och svullnad i en ålder av 68 år och några månader. Hon var alltså född omkring 1683. I vigselboken samma år finns Johan Abrahamsson i Krånge som gift sig med pigan Annika Ersdotter i Krånge.

Han var enligt dödboken född 1703 i början av året. Tittar man i födelseboken i Ådals-Liden finns ingen Nils född 1703, men det finns en Nils som döptes den 20 december 1703 i byn Sel i Resele församling. Han var son till Erik Johansson. Erik fick ytterligare två barn som är inskrivna i födelseboken i Resele, Abluna, f. 1702 och Kerstin, f. 1705. När Abluna föddes hade Erik även tillnamnet Torsk. År 1701 gifte sig Erik Johansson Torsk med Anna Nilsdotter.

Om man söker vidare så hittar man en Abluna Eriksdotter som gifte sig 1720 med Israel Olofsson från Näsåker. Hon var då från Häxmo. Hon dog 1767 i en ålder av 66 år, vilket innebär att hon var född omkring 1701. Deras två första barn hette Märta och Olof, samma som farmor och farfar. De två nästkommande barn hette Erik och Anna. Även Nils hade barn som hette Erik och Anna.

Låt oss kika lite på Erik Johansson därnäst. I mantalslängden 1720 och 1721 för Nils Ersson i Häxmo står antecknat att föräldrarna är inhyses. Därefter står bara en person som inhyses hos Nils i princip varje år fram till 1732. Titta man i kyrkoräkenskaperna år 1719 så hittar man att en Erik Johansson i Häxmo betalat 2 daler och 8 skilling till kyrkan. Året innan har en Erik Johansson betalt 18 skilling till kyrkan, men på honom stod det Lidgatu. År 1743 finns det testamentespenningar efter en Erik Johansson i Häxmo.

Låt oss därför kika vidare i Lidgatu efter Erik Johansson där. I mantalslängden på hemman nr 2 i Lidgatu dyker Erik Johansson upp första gången år 1711 tillsammans med sin hustru. Han övertog hemmanet efter Olof Botvedsson. 1718 finns för första gången en dotter med (mantalslängd för 1717 saknas dock) så hon bör vara född omkring 1702-03. I nästa mantalslängd finns även en son antecknad, vilket borde innebär ett födelseår på 1703-04. För 1719 har jag tillgång till två olika mantalslängder och i den ena var antecknat att sonen Nils skattar för första gången. 1719 är också sista årgången som familjen finns med i Lidgatu. Domboken för år 1711 visar att en man vid namn Erik Johansson Torsk i Vallen, Junsele fått uppbud för tredje gången på Olof Botwedssons hemman i Lidgatu som han köpt för 191 karoliner den 14 februari 1710.

Finns det något som knyter samman Nils Ersson i Häxmo med Nils Ersson i Lidgatu? Den slutliga pusselbiten fick jag från Niklas Ljungholm i Umeå för några år sedan. Han hade sökt lite mera i domböckerna och i länsstyrelsearkiven. Först hittade han en notering om att änkan Anna Hansdotter övergett hemmanet i Häxmo 1714 p.g.a. fattigdom. 1719 erhöll Nils Ersson från Lidgatu tillstånd att tillträda hemmanet i Häxmo, eftersom ingen bördsman visat intresse att överta hemmanet. Hemmanet var till stor del förfallet, av husen var det endast ett fähus och ett stall som var någorlunda brukliga. Åkern hade legat i linda sedan 1714, diken och gärdesgårdar var förfallna och ängarna delvis skogsbevuxna. Rätten rekommenderade fyra frihetsår för Nils. År 1721 fick han sedan tillstånd att uppta ödehemmanet i Häxmo mot fyra frihetsår.

Nils Ersson i Häxmo är född 1703 i Sel, Resele församling som son till Erik Johansson och hans hustru Anna Nilsdotter. Modern kallades Anna Pålsdotter i dödboken 1751 men detta måste vara en felskrivning. Anna ska vara dotter till Nils Pålsson i Översel enligt Carl Szabad.

Frågan om Nils Erssons föräldrar har diskuterats tidigare, bl.a. på Anbytarforum där man kom till samma slutsats för några år sedan. Detta är därför enbart ett försök att sammanställa slutsatserna.

http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1024744#POST1024744

Erik Johansson Torsk återfinns också i båtsmansdatabasen under Resele församling:

http://www.gstromberg.nu/forsres.asp?hrnr=21109&orand=+OR

Emigration: Syskonen Kruse

Mellan 1900 till 1905 emigrerade fyra barn till faktorn Per Andersson Kruse och hans hustru Karin Jönsdotter i Forsås. Det var tre döttrar och en son som alla åkte till Minnesota. Bara två barn blev kvar i Sverige.

Först åkte näst äldsta dottern Hulda Maria Kruse år 1900 när hon var 24 år. Hon skulle åka till Mora i Minnesota för att hälsa på sin vän Nils Hoglund. År därefter gifte hon sig med William Almquist. Han var född 1855 i Sverige. William var bonde i Borgholm township, Mille Lacs county, Minnesota. Han dog före 1930 och sedan gifte Hulda Maria om sig med en annan svensk, Ole Estersson. Han var född omkring 1870 i Sverige. Ole dog 1950 och Hulda Maria dog 1956. Fyra barn föddes i första äktenskapet.

1902 åkte sedan Amanda Teresia, 17 år gammal. Hon skulle åka till sin syster Hulda i Mora. Nästa gång jag återfinner Amanda Teresia är 1918 när hon gifte sig i Saint Louis county, Minnesota med Karl (Charles) Viktor Lindmark. Han var född 1881 i Holms församling i Älvsborgs län. De bodde enligt folkräkningen 1920 i Great Scott township, Saint Louis county och därefter i Duluth, Saint Louis county (folkräkning 1930 och 1940). Charles var skomakare i Duluth, precis som sin fader hemma i Sverige. Amanda Teresia dog 1949 och Charles 1958 i Saint Louis county. De fick två barn tillsammans. Troligtvis hade Charles varit gift en gång tidigare eftersom det fanns två äldre barn i familjen.

Två år senare, 1904, åkte den yngsta systern Hildur Ingeborg. Hon skulle åka till sin svåger William Almquist i Milaca, Minnesota. Även hon gifte sig med en svensk emigrant vid namn Carl W Sundborg. Han var född 1869 i Sverige och immigrerat till USA 1893. Familjen återfinns i folkräkningen 1910, 1920 och 1930 i Minneapolis, Hennepin county, Minnesota, där han skrevs som maskinarbetare. År 1940 bodde de i Glendorado township, Benton county, Minnesota, där Carl var bonde. Carl dog 1963 och Hildur Ingeborg 1968 i Mille Lacs county. De fick fem barn tillsammans.

Brodern Oskar Fritiof emigrerade 1905 och han skulle också åka till sin syster Hulda Almquist. Oskar Fritiof återfinns bland inkallade personer under första världskriget. Där har han undertecknat handlingen med Oscar Fritz Kruse och det står antecknat att han bodde i Blue Earth city, Faribault county, Minnesota. Några ytterligare uppgifter om honom har inte hittats ännu. 

Emigration: Bröderna Kållén från Krånge

Den 25 mars 1903 avreste bröderna Frans Otto och Fredrik Oskar Kållén med skeppet Rollo från Göteborg. Skeppet skulle ta dem till första anhalten Grimsby i England. Därefter åkte de med skeppet Westernland från Liverpool den 1 april 1903. De anlände 12 dagar senare till hamnen i Philadelphia. De skulle åka till sin vän O. Hendricson i Aitkin, Minnesota.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta så mycket spår efter bröderna i USA. Frans Otto återfinns i handlingar från första världskriget där det står antecknat att han bodde på Grace Hotel, Duluth, Minnesota. Närmaste anhörig är John Augustson som bodde i Superior, Wisconsin.

Fredrik Oskar återvände hem till Sverige efter drygt tio års vistelse i landet 1914. Han bosatte sig i Krånge, där han var skogsarbetare och lägenhetsägare. Han dog där ogift den 11 september 1942 av hjärnblödning.

Frans Otto dödförklarades 1957 av Ångermanlands västra domsagas häradsrätt. Man ansåg att han var död den 31 december 1947.

En annan bror vid namn Erik Viktor flyttade också utomlands 1915, men inte så långt. Han flyttade till Norge. Några ytterligare uppgifter om honom har jag inte försökt forska fram.

Fredrik Oskar var född 1877 och Frans Otto var född 1880 i Krånge. De var söner till bonden och fjärdingsmannen Per Persson Kållén (1832-1908) och hans hustru Anna Karolina Häggqvist (1841-1913).

Här finns ett gammal kort på Per Persson Kållén.

http://adals-liden.blogspot.se/2012/11/ett-gammalt-foto.html

Om någon har ytterligare uppgifter omkring bröderna Kålléns vistelse i USA så skriv gärna en kommentar nedan.

Zakarias, ett namn som levde vidare i generationer

Min mormors far hette Zakarias Emanuel eller Zakris som han kallades. Zakris var född 1879 i Forsnäs och var tredje barnet av tretton. Man gav de barn som föddes först namn på nära släktingar och därefter gav man namn mera slumpmässigt. Ofta fick de tre äldsta sönerna namn efter fadern, farfar och morfar och motsvarande när det gällde de tre äldsta döttrarna. I Zakris familj fick första sonen namn efter fadern, andra sonen efter morfar och tredje sonen efter farfar. Han hade nämligen en farfar som hette Zakarias (Eriksson) och även en avliden farbror som hette Zakarias Molin vilket kanske påverkade också, men eftersom farfar Zakarias fortfarande var i livet så var det säkert ett sätt att hedra honom.

Farfar Zakarias Eriksson var född 1804 i Sundmo. Han fick sitt namnet efter sin morfar som hette Zakarias Nilsson. Zakarias var son nummer 2 i familj. Äldste brodern hette Olof och han fick namn efter sin farfar. Tredje sonen i familjen fick namn efter fadern. Det fanns bara en dotter i denna familj och hon fick namn efter sin farmor.

Zakaris Nilsson var född 1748 gissningsvis i Krånge eller Sörmoflo. Fadern skulle sedemera bli förste nybyggare i Sundmo. Vart kommer hans namn ifrån då? Det är lite mera osäkert vilket son i ordningen Zakarias var, men han har åtminstone tre äldre bröder. Vid första anblicken så ser man ingen enkel koppling till detta namn. Äldsta brodern fick namn efter farfar, näst äldsta efter morfars far möjligen och näst näst äldsta efter plast-farfar. Tittar man lite djupare ser man att han har en farbror som hette Zakarias Hansson och var bosatt i Sörmoflo under sitt vuxna liv. Zakarias Hansson var en halvbror till Zakarias fader Nils Eriksson Sandman. Det är mycket troligt att han fick namnet efter sin farbror.

Om vi försöker spåra ytterligare bakåt i tiden, var hamnar vi då? Zakarias Hansson var född i Krånge troligtvis 1712. Hans mamma hade varit gift två gånger, först med Erik Andersson och sedan med Hans Johansson, Zakarias fader. Inget person med Zakarias förekommer på dessa antavlor. Men plötsligt upptäcker jag att Erik Andersson's styvpappa hette Zakarias Salomonsson och han var bonde i Krånge från omkring 1687 till år 1700. Han dog 1711, alltså året innan Zakarias föddes och bodde som inneboende hos Zakarias Hanssons föräldrar ända tills han dog.

Tyvärr vet jag inte var Zakarias Salomonsson kommer ifrån, men det finns i Lidgatu en person med samma namn som är bonde där till 1683. Det är troligt att det är samma person. Första gången jag hittar honom i mantalslängderna för Lidgatu är 1679, i mantalslängden för år 1673 finns förmodligen hans fader och han hette Salomon Zakrisson. Detta innebär att Zakarias farfar hette Zakarias också. Titta man vidare i landskapshandlingar kan man där i t.ex. en tiondelängd för år 1629 hitta en Zakarias Jonsson, vilken bör vara farfar till Zakarias S.

Jag tror inte mormors far visste att hans tilltalsnamn troligtvis härstammar till en bonde i Lidgatu som var född i slutet av 1500-talet, alltså nästan 300 år tidigare. Jag tyckte det var mycket intressant och spännande när jag upptäckte dessa kopplingar bakåt i tiden.