lördag 14 december 2013

85-åring i Ådalsliden

Denna tidsartikel från Nord-Sverige har jag fått av Mariia Mähler. Den handlar om Erik Petter Lidmark, som var född 1851 och dog 1944. Han var sista delen av sitt liv bosatt i Forsås, men var född i Betåsen. Artikeln skrevs när Erik Petter skulle fylla 85 år. Jag tänker återkomma lite senare till farfadern Jonas Lindes äventyr. De är inte riktigt lika storslagna i verkligheten. Jag vill dock undersöka om det kan finnas tidigare generation som detta kan stämma in på. Jonas har lite koppling till Ådals-Liden eftersom han bodde några år på 1830-talet inom församlingen.

Åttiofem år fyller den 24 augusti f. d. arrendatorn E r i k  P e t t e r  L i d m a r k  i Forsås, Ådalsliden.
L. är nämligen född i Betåsen den 24 augusti 1851. Föräldrarna voro Jöns Jonsson, f. 1822, och hans hustru Anna Greta Persdotter, f. 1823. Fadern kom under nödåren som 13-årig pojke från Bergs socken i Jämtland till en bonde i Holafors, som hette Olof Erson, där Jöns tjänte såsom dräng tills han var 29 år, då han gifte sig med en nybyggares dotter från Betåsen.
Farfadern till Lidmark var korpral på Frösö läger och hette Jonas Linde, en reslig man på tre alnar och fyra tum, som deltog 1808-1809 i finsk-ryska kriget, blev tillfångatagen av ryssar och satt som fånge på Wiborgs fängelse i 6 månader, blev vän med en fångvaktare som hjälpte honom att fly ur fångenskapen samt fick tag i en båt och rodde över Bottniska viken och hamnade i Umeå. Han vandrade sedan till fots ner till Bergs socken, som var hans hemort och inträdde åter i tjänstgöring på Frösö läger.
E. P. Lidmark har verkligen prövat vad det vill säga att i forna tider under fattiga förhållanden skapa sig en dräglig tillvaro. Hans fader dog när han var endast 12 år gammal och vad de då ville säga för änkan att på ett magert nybyggarställe skaffa mat och kläder till 6 barn, det kan icke den nyare tidens människor göra sig en föreställning om - de äro ju endast vana att begära av fattigvården i ett sådant läge. Då började kampen, säger Lidmark, han som var älst av syskonen, det var endast att arbeta och även svälta ibland samt till utdrygning av det lilla mjölförrådet sätta till mjöl utav tallbark som barnen skaffade hem från skogen att skalas och torka och sedan malas till mjöl. Men - säger L. - vi blev bara friska av den dieten, vilket bevisas av de nu levande fyra syskonen vars sammanlagda ålder är 317 år. Erik Petter stannade i hemmet och hjälpte sin moder de tider han icke var ute på förtjänster, och som 13-årig började han sin första storå-flottning med en timpenning av 12 öre, som öades med 1 öre för varje år, tills det han var fullväxt. Duktig båtkarl och forsrännare var det Lidmark om klarade båten genom fosarna. Vid 20 års ålder tog han plats som bonddräng och tjänte i fyra år, men övergav tjänsten oc började på egen hand lära sig skomakaryrket samt skrädderi. Han gick ej mer i lära än en månads tid hos en skräddare i Tara, Junsele, vid namne Clarén. Trots att han lärt skomakeriet på egen hand blev han en skicklig skomakare, vilket yrke han ännu vid behov bedriver. Gifte sig 1884 med Andrietta Forsberg, Imforsmo, och bosatte sig i sin då nybyggda gård i Forsnäs. Efter en 10-årig vistelse där beslöt Lidmark att bli arrendator, och arrenderade ett hemman i Sundmo av Strömnäs A.-B., 1898 flyttade Lidmark till Forsås och övetog ett arrende på ett större hemman där, som han som god jordbrukare innehade i 11 år. Men den egna jordtuvan hade alltid hägrat för hans syn, så han köpte av sin hustrus släktingar ett vackert torp i samma by, som han skötte i många år, till 1918 då han sålde stället till sin måg och avtog ett litet födoråd. Under hela Lidmarks jordbrukaretid arbetade han som timmerdrivare på vintrarna, och otaliga äro de stockar som genom honom släpats till vatendragen.
Trots åldern kan L. icke slå sig till ro ännu, utan är oavbrutet i verksamhet med snickeri och skomakeri, samt är också med i de grövre sysslorna i jordbruket.
Musikaliskt anlagd spelar han både dragspel och fiol. Till nedskrivaren av dessa rader jubilaren en kväll för några månader sedan med sin fiollåda under armen, och det var vackra toner han framtrollade, särskilt en låt, som han komponerat själv, och som han kallade "Nämforsens polka".
Lidmarks hälsa är ännu obruten; han läser utan glasögon och hans spänstiga gång och raka hållning minner om farfadern - korpralen och krigaren från Finlands kamp.
L., som har haft 12 barn, av vilka sex lever, blev änkling förra året.
En honnör åt de gamla och deras gärningar.
J. K.